Ja nu har det väl gått ca en vecka med mer rimliga kolhydratnivåer.
Jag har legat mellan 20-30g kolisar på 2000kcal om dagen.
Först körde jag ju två veckor innan innan denna vecka på väldig liberal linje av lågkolhydratkost, och uteslöt enbart de enkla källorna såsom spannmål, socker, osv osv.

Det har gått sådär. Jag kommer inför nästa vecks dra ner på energiintaget till 1800kcal för att se om det går bättre.

Jag har gått ner från 77,5 till 75,5, men kommer inte ihåg från när.
Dvs, om det är den senaste veckan, eller det senast två veckorna.

Antagligen tappade jag kanske en del vätska innan det med, så kanske är det inte bara vätska senaste veckan.

Men min startvikt kommer jag räkna som 77,5 även i fall jag egentligen startade något högre, men vägde mig inte i början.

Kommande veckas utmaning, långa arbetsdagar, uteluncher, sena kvällar med utbildning samt stor jobbfest...

Nu skall jag ut på en längre terränglöpning, undra om en bulletkaffe räcker med energi! :)

(Vet inte vart jag skall lägga detta inlägg)

Skapa en egen tråd och lägg den under "Medlemmar".

Varför skall du dra ner på kalorierna?

Får jag fråga hur lång du är och hur gammal? 1800 kcal verkar som rätt lite för en man som dessutom verkar rätt aktiv. Att äta för lite är inte nödvändigtvis en fördel eftersom kroppen ändå bara går ner på sparlåga och förbrukar mindre energi då.

#1
Ja ok, det var medlemmar man skulle postat under.
Nån moderator får flytta i så fall.
Tja för att få fart på viktnedgången var tanken med 1800kcal.

#2
Jag är 34 år, 172cm lång.
Ja jag är nog omväxlande aktiv.
Ganska stillasittande jobb, men springer endel.
Nej kanske skall jag hålla mig runt 2000kcal ett tag till. Lagom är bäst.

#3 Då har du missat en rätt stor del med LCHF.

Ge fasen i att hålla hårt i kalorierna. Det du skall lära dig och din kropp är hunger och mättnad. Ät efter det. Inte efter en godtycklig siffra du räknat ut som är godtycklig den med. 

Var inte så säker på att det är självklart viktnedgång du behöver. Viktnedgång och mindre fett på kroppen är inte samma sak. Som man är det inte otroligt att du bygger en hel del muskler när kroppen får bra mat. Och muskler kostar i vikt. 

Nedan bild har Goliath lagt upp lite här och var i forat. Ganska tankeväckande.  Samma individ. Olika viktsiffor. 

Ja ok.
Kanske dumt då med tankarna på energi.
Största anledning har nog dock varit att veta vart man är i det hela, men sen har det glidit över i att hålla mig runt 2000kcal.

För i början hade jag ingen koll alls om jag hamnade på 1200kcal eller 4000kcal.

Skall omvärdera dessa idéer och tänka mindre på kcal!

#5 Att det varierar rejält i början är inte ovanligt. Få kroppar fattar galoppen på en vecka. Efter ett tag märker man att "nej, jag är ju inte hungrig", eller "oj, jag är hungrig, dags att äta". Och så ger man kroppen vad den vill ha. Efter ett tag brukar det övergå till att det kan knorra lite kort när hunger finns, men att det går över snabbt och att det knallar på utan störningar bara man ger kroppen riktig näring.

#6&4 Jodå bilden har jag sett, och känner även till att fett väger mindre än muskler.

Men Det är bra att få höra dessa saker, allt får man inte riktigt till sig med vanliga sökningar :)

Det mesta ger sig nog på vägen så klart.
Tack för tipsen!

Ät utan att räkna kalorier.. kolla sen efteråt hur det blev.. håll stenkoll på kroppens signaler och hunger/mättnad!

Försök sen att dra vettiga slutsatser ur det hela, tex hur olika macronutrientfördelning påverkar och hur det varierar olika dagar med aktiviteter osv!

En del blir förvånade när de upptäcker att de går ner när de ökar kalorier en aning.. likaså vad gäller kolisar.. det är väldigt individuellt och handlar om så mycket mer än kalorier!

Då har du verkligen nytta av din app för då lär du dig hur din kropp fungerar.. och använd den inte som om att appen visste det!

Tack för tipsen, skall göra så, det låter rimligare.
Man lär så länge man lever!

Förresten, 18km terränglöpning var ingen hit idag.
Värsta turen på länge, fick gå långa sträckor och stanna ibland, och magen krampade och var i uppror. Inget roligt mitt ute i skogen. Menmen, det som inte dödar härdar. Karaktärsdanande :)

Är nog inte helt omställd till fettdrift än direkt :)

Konstigt.. för Tim Olsson gick det ju riktigt bra!

Fast han kanske var bättre omställd och tränad?

Ultramarathonlöpare på lowcarb

http://kolhydrater.ifokus.se/discussions/51599ef18e0e74508f003a40-ultramarathonlopare-pa-lowcarb

Jodå jag känner allt till honom, och jag sa inte att det inte går.. ;)

Det finns avarter överallt. :)

Sen vet jag inte om han faktisk kör kolhydrater under race?
När man skrapar på den anekdotiska bevisföringens yta brukar det ena och det andra dyka upp.

Men visst, självklart är jag knappast van än.

Han är nog inte så dum att han går ut i en tävlig med tomma glykogendepåer!

Vore dessutom rätt märkligt om han inte tillförde några kolisar alls under tävling.. det intressanta är kanske hur han gör på träning?

Jag har lite svårt att förstå detta.

Kommer kroppen klara att käka kolhydrater under löpning, eller inför lopp, utan att man sabbar själva "fettdriften" i ett nafs?

Sen är väl magen inte helt van att ta hand om kolhydrater heller?

Man har alltså i princip tomma glykogendepåer om man kör lågkolhydratkost?

Herregud, ju mer man lär sig desto fler frågor :)

Näe man har alldrig någonsin tomma glykogendepåer, det är inte förenligt med överlevnad!

Vid ketogen kost har man sett att idrottsmän kan efter fyra dagar ha så lite som 50% av sitt glykogen kvar i musklerna, men redan efter ytterligare omställning så byggs detta upp igen.. inte som hos sockrebrännare men uppemot 70-80%.

Tror de tar sån där gel.. superstarch tror jag det senaste heter.. och de är rätt små i volym och lättsmält.

Problemet uppstår främst för de som är sockerdrivna, de måste hela tiden tillföra ansenliga mängder.. och då kan man få problem med magen.

Ja ok. 

Jag skall läsa på mer så jag får bättre koll.

Och kanske tillföra nåt vid längre distanser!

Står det inte lite skumt i denna artikel?

http://www.bengreenfieldfitness.com/2011/08/10-ways-to-do-a-low-carbohydrate-diet-the-right-way/

Att om man inte fyller på med kolhydrater då och då så tar glykogendepåerna tillslut slut?

Läs nummer 4 blanda annat.

Här har du det senaste för kolhydratintag vid lopp!

http://www.generationucan.com/super.html

# 18, coolt, skall kolla lite mer på detta.

Kan inte hitta någon svens info om det, och det står även mycket skeptiskt om det. Mycket marknadsföring alltså.

Men Kanske kan löparturerna vara mindra hemska då :)

(Men mina 6 våningar med trappor varje morgon  är tunga tunga med nu, dom kan man inte trycka i sig stärkelse för)

Lite tung dag i går, svårt att få i mig fettenergi kändes det som. När jag kom hem var jag inte speciellt hungrig men hade bara ätit kanske 1000-1500 kcal?! eller så missade jag nåt i min bokföring.

Försökte göra en smootie med 42%smetana och grädde och kokosolja, men det smaka skit, så det fick bli två ägg med smör på. Ingen fantastisk kvällsmat direkt.

Börjar ramla in i det vanliga frågorna "vad skall man äta" man är ju inte van vid denna kosthållning. 

I morse orkade jag inte koka ägg igen och trycka i mig, så jag drack 1,5 dl grädde istället. Mycket energi och fett. men inte den mest hållbaraste frukosten kanske..

Fantasin måste bli bättre!

Ett tips om frukosten är att göra iordning den i förväg. Jag och min man kokar alltid äggen på söndagskvällen så att vi har frukostägg så det räcker till i alla fall onsdagen. Kokta ägg med skal håller i alla fall en vecka i kylen. Jag blandar iordning lådor med ägg, majonnäs, rökt lax och pressad citron som har blivit min standardfrukost de senaste åren. Tröttnar aldrig på det vad det verkar  Min man kör med ägg, majo och sill. Men vi äter heller aldrig frukost direkt på morgonen. Jag tar en mugg kaffe i bilen på väg till jobbet och äter sen frukostlådan till morgonfikat på jobbet.

Jo det kan krävas lite nytänk i början kanske. Man är ju van vid standardkolhydratsbomberna i nästan all mat  Men jag tycker att man lärde sig rätt snabbt att tänka i nya banor. Läs i recepttrådarna här och bläddra i kokböcker för att söka inspiration.

#20:
Ägna en dag/kväll åt att samla på dig recept, skriv ner alla mat-ideer du kan komma på och lista dem inför för dagar då inspirationen tryter.

Snabb och enkel frukost/lunchmat:
* Omelett i stekpannan (3 ägg, 3 msk grädde, salt och peppar. Stek på medelvärme i smör. Lägg gärna på lite strimlad skinka eller salami, lite purjolök, oregano och riven ost när smeten nästan stelnat. Vik dubbel och låt osten smälta. Blir nästan lite calzone-pizzakänsla)

* äggröra: samma smet som ovan fast utan fyllningen. Rör hela tiden medan smeten stelnar. Överstek INTE!

* Tonfiskröra med hackade kokta ägg och majonnäs som bas. Tillsätt de kryddor du gillar och ät tillsammans med grönsaker eller avokado ifall du önskar nåt mer än bara röran.

* Smoothie: 1 dl vispgrädde, 1 dl turkisk yoghurt, 1 dl frusna bär, 1 dl kolsyrat vatten. Mixa. Perfekt frukost, MEN innehåller ganska många kolhydrater så kanske inte nåt för den strikte.

#17

Betyder att de blir så låga att du inte får tillräcklig kraft till din fysiska ansträngning.. dvs de tar alldrig slut, kroppen är så smart att den prioriterar hjärna och de röda blodkropparna!

Altså skilj på hårt tränande elitidrottsmän/kvinnor och normala motionärer!

Det som händer är just det du upplever för tillfället, brist på glukos och ännu inte fullt uppreglerad fettoxidation.

#21
Jag är inte så förtjust i kalla ägg dock, men det är ju klart, det är bättre än ingengting. Ja man är van vid kolihydratbomberna helt klart :) Van men inte sugen. Och det är ju skönt.

#22
Gör detta till viss del, redan men skall öka intensiteten något på insamlandet av måltidsförslag :)
Ägg i all dess former är jag gaska bra på, kanske skall börja variera med innehållet i omeletterna typ bara kanske så blir det skillnader.
Kall fisk är jag inte så förtjust i, förutom kanske sushi. Men då har vi ju det söta riset tyvärr.
Och smooties gör af gansk ofta. Det är bra käk helt kart!
Tack för dina tips!

#23

Tror du, eller kanske vet, att jag kommer få samma vardagliga styrka tillbaka (trappor etc.) efter att kroppen blir duktigare på att använda fett alltså?
Jag tycker det verkar så konstigt att en fysiologisk? Kan man kalla det det?funktion i kroppen , skall ta så lång tid på sig att ställ om sig.
Nån vecka, eller tills glycogenet är slut kan man väl förstå, men månader?! Varför är det så?

Btw, tur att man har en gnutta karaktär. För nu kommer frugan hem med ingridienser till snickerskaka, glass, kakor, flingor, färsk pasta osv osv..
Ingen lchf på resten av familjen alltså.
:)

#24

Som regel får man en ökad kapacitet på det medelintensiva området, dvs det som ligger upp mot 60% av VO2Max.

Och många som sysslar med sådana aktiviteter upplever att energin alldrig tar slut.

När du kommer över 70% så ökar glykolysen rätt snabbt, allt efter som du ökar.

Det du upplever är just brist på glukos, sen så krävs det mer av karnitin för att transportera mer av de långa fettsyrorna in i mitocondrierna.

Ett tips är MCT, dvs cocosfett, det kräver ingen karnitin och har högst ketorate!

Såå, det är en del som skall ändras, det är egentligen samma som vid träning, det räcker lixom inte med en gång för att bli fulltränad!

Ja ok, jag sitter snällt och lungt i båten, och väntar på bättre fetthantering:)

Det borde väl märkas förbättring inom några veckor?

Brukar ta tre veckor för att hjärnan skall ta ketonkroppar fullt ut.. dvs upp till 70% av sitt energibehov.

När den väl är omställd minskar åtgången på glukos och dina glykogendepåer byggs upp igen.. allt eftersom.

Sen så, musklerna tar längre tid på sig, det är som när man började träna.. men som sagt vad.. fuska med cocosolja!

Sen beror det i stor utsträckning på hur bra fettoxidationsförmåga man hade redan innan omställningen.. du sysllar ju med löpning.. så den kan knappast vara hur låg som helst.. vilket andra löpare brukar bekräfta!

Sen så går det åt mer syre för att bränna fett,, så det skall även bildas fler blodkärl.

Fördelen med hög fettoxidation är att man inte får mjölksyra!

Tack zepp för din utomordentliga förklaring.
Menar du att äta kokosfett just i anslutning till aktivitet kan ge bättre energi?

Det skall bli roligt att se (känna) när kroppen börjar anpassa sig!

Använd cocosfett (MCT) som en del av din dagliga fettkonsumtion, klart du kan fettladda om du vill men det tar några timmar innan du har fettet i blodet..(1-2?)!

Vi skall nog inte överdriva kostens inverkan på prestandan i förhållande till just träningen, men sysslar man med uthållighetssporter så är hög fettoxidationsförmåga rätt bra att ha.. förutom att man slipper släpa på extravikt!

Kan för övrigt vara bra på fritiden/jobbet oxå!

Såå.. man kan sätta in kolhydratladdningen i sitt rätta perspektiv.. du vill inte ligga helt lågt på glykogen för det hämmar glykolysen vid intensiv ansträngning uppemot VO2max.. samtidigt om du vill ha uthållighet och vara deffad så är hög fettoxidation rätt bra.. eller hur?

Då är jag med!

Tack!

Kul när du skrev det där med att det är jobbigt att gå i trappor kom jag på att det var jättejobbigt i början. Jag fick ont i hela benen efter bara några få trappsteg. Så höll det på säkert ett år men nu har det försvunnit. Alla besvär verkar liksom tona ut mer och mer, om än vissa lite långsammare än andra.

Jag har fortfarande jättejobbigt när jag springer. Får svinont i benen och framförallt vaderna. Det är inte benhinnorna eller skorna utan det känns mer som ren mjölksyra. Det blir jättetungt i benen men jag kan springa med stängd mun och är inte ett dugg anfådd. Jag blir sjukt less på det för jag älskar att springa.

Nu har jag testat magnesium igen och det verkar bli bättre. Ska till gymmet ikväll så ska vi se hur det går, annars vet jag inte vad jag ska göra.

Jag äter massa fett, inte mycket kolhydrater, kissar vinrött har jag gjort i över ett år, fuskar aldrig, dricker inte, sover bra. Har tränat i hela mitt liv till och från men nu har jag hållt på i 2 år 1-3 ggr per vecka. Är inte överviktig, 165, 57 kg. Kvinna, snart 46.

Jag märker förbättring är när jag har vilat minst 4 dagar, då går det bra att springa. Det är som om återhämtningen i musklerna går långsamt. Det känns lite som att springa med träningsvärk om ni förstår vad jag menar.

Aj få det bådar inte gott.
Jag förstår precis hur du menar, för det är precis så det känns.
Jag kommer inte hålla ut i flera månader om det inte blir bättre.
Löpningen är min möjlighet till att koppla av och rensa hjärnan. Då kan det inte vara sjukt jobbigt hela tiden, det förtar liksom poängen med det.

Jag hoppas jag kan vänja mig snabbare än det verkar gått för dig.
Annars är inte lchf för mig tyvärr.
Kanske bara väldigt liberalt i så fall.

Trapporna känns numer helt ok, Men galna backar i löpspåret är fortfarande skumt besvärliga :)

Jag känner mig inte så där härligt tajt och "oflötig" som jag känt för vid liberalare LCHF perioder.

Nu känns det snarare precis som förr i kroppen (vid bukfyllor med kolisar) men med knappt något sötsug.

Jag har inte hellre gått ner ett enda hekto, trots att jag inte bara äter ganska strikt <30g kolisar per dag, utan även håller mig på moderata energinivåer, dvs 2000kcal per dag, give or take.

Mycket märkligt att inget händer. Rätt trist faktiskt. Samma förbannade bukfett och kärlekshandtag..

Jaja, jag vet sitt lugnt i båten och vänta....

Håll ut! Jag har i två veckor kämpat med <300g för att komma ner till mitt mål och har de senaste dagarna gått ner 600g så totalt 900g sen söndag och har ätit lchf i 8 veckor...

4,5kg kvar till delmål nummer två, då vankas de efterrätt den dagen! :D

Ang löpningen.

Jag började löpträna ordentligt (har eg aldrig slutat men det har gått i omgångar) för ett år sedan. Vägde ca 65 kg. Då hade jag gått ner 5 kg pga sjukdom/ingen aptit. Jag slutade med socker och sött. Sedan med potatis och pasta. Åt fortfarande bröd och ris. Men när jag gått ner till ca 55 började mina knä balla ur. Det berodde nog på att farten ökat och knäna belastades. Så i ca aug började jag med särskild knä träning. Jag kunde springa 4 km varannan dag. Detta gällde ända till februari. Då vägde jag 52 kg (är bara 159cm hög så det är ok) började jag med lchf. Det blev några sega träningspass. sedan vande jag mej vid det. Jag tänkte "skit samma" jag vill bli fettdriven! 

Nu gör jag person bästa både i tid och längd. Förut fick jag känningar i mina knä vid 4 km men höll för 5. Nu känns de vid 10 km men håller för 12! Och snabbare är jag också. Börjar tänka göteborgsvarv...

När jag blev förkyld och direkt efter fick migrän så åkte jag ner till 48 kg, men när jag kom igång med löpträningen så ökade aptiten och vikten åkte upp till 51 igen.

Det jag vill ha sagt är att det kan ta ett tag att bli fettdriven med verkningsgrad som håller för träning. Säkert individuellt. Så utvärdera din egna kropp. Just nu har jag slutat med mjölk/fil och yoghurt, för att se hur det påverkar kroppen.

Dessutom, träningen triggar aptiten. Åtminstone för mej, kanske är jag inte unik med detta. För mej är det väldigt tydligt att med en viss träningsmängd så vill jag glufsa:-) Antingen accepterar man det eller så hanterar men det...

Fortfarande ruggit tungt för mig...

#36

SpurtAnne.  Undrar vad skillnaden är, vi är ungefär jämnåriga så det skiljer inte. Har du haft "bra tider" förr? Jag har nämligen aldrig varit snabb. När jag var 20 och som bäst tränad (tills nu:-)) så tog jag ändå en timme på mej för att springa en mil. Man har ju olika muskel fibrer, kanske svarar de korta och de långa på olika sätt?

jag äter 750 mg magnesiumkelat varje dag (mot migrän men det hjälper inte...). Har aldrig mjölksyra eller håll.

#34

Ja det är väl det enda alternativet. Skumt att man inte känner skillnad dock.

#35

Ja så lär det vara. Och det börjar faktiskt redan bli något bättre för mig, så där känns det inte helt hopplöst, dessutom så är det roligare med lite motstånd :)

#37

Jag har alltid haft lätt för mig när det gäller löpning. När jag var yngre kunde jag inte förstå att man kunde bli trött av att springa. Det var ju bara att springa, för så var det för mig.

Jag tränat gympa, fotboll, ridning, handboll osv och alltid varit aktiv, aldrig överviktig.

Jag hade häst i 7 år och då gjorde jag inget annat än badminton en gång i veckan förutom ridning varje dag, plus mockning och allt annat som hör till.

När jag sålde hästen(2010) började jag löpträna igen. Det gick ganska bra i början men sen gick det bara sämre och sämre. Fick ondare och ondare och blev tröttare och tröttare. För drygt ett år sen började jag med lchf och nu går det sämre än någonsin. Tar jag en alvedon innan känns det bättre men det vill jag inte. Jag har testat intervall och jag tränar på gymmet. Jag funkar bra på intervall. Då kan jag hålla på hur länge som helst men så fort det blir monotont långsamtempo utan vila blir jag bara tröttare och tröttare.
Jag vet inte vad jag ska göra längre. Nu springer jag bara 3km på löpband innan styrketräning för att bli varm, men även det är en pina de sista 2.

Sist jag testade att springa var för 12 år sen ungefär. Då tränade jag lite på gym och sen sprang jag en halvmil, helt otränad på under 30 minuter i kuperad terräng. Det gör jag INTE idag. 33 minuter på platt asfalt möjligtvis. Jag sprang premiärmilen förra året på prick en timma iofs.

#39

Ja det är kanske det som skiljer då. För inget har någonsin varit enkelt för mej i träning map resultat. Men jag har varit bra på att segdra. Du har en annan växel redan från start. Kanske tömmer du glukos ur musklerna snabbare än jag.

#40, ja så kan det säkert vara.

En liten uppdatering då, mest för mig själv kanske..

Det löper bra, jag har inget sug inga snedsteg och snarare för lite nästan. måste tänka på att få i mig mer.

Gick ner ett kilo tillslut en då senaste veckan. så allt känns ok.

Löpningen fortfarande jobbig på gränsen till väldigt jobbig. Trapporna upp 6 våningar varje morgon är olika, men långt ifrån så lätt som det var förr.

MEN, idag för en stund sedan åkte jag på ett irriterande bakslag.
var iväg på lunch, kollegan  (som är fullt förstående för själva LCHF-grejen) pekade på en Asiatisk buffé, jag tvekade, han sa då men då går vi nån annan stans, men jag sa äh jag försöker plocka köttet bara ingen fara.

Sagt och gjort, plockade bara rena köttbitar, ingen sås, inget ris, inget annat än kött och lite vettiga grönsaker.

Men efter en stund känner jag en obehaglig känsla med blodsockerhöjning som ger hjärtat dubbelslag och hjärtklappning typ. 

Äter inte mer,  det är ju tydligt att allt är för sötsliskigt.

Vad gör man nu? är det en riktigt problem nu för kroppen att komma tillbaka i det härliga spåret jag vart inne på? Eller är det inte så farligt?
Det är ju omöjligt att veta hur mycket man egentligen fick i sig?

Vad händer i kroppen vid ett sånt (om än ofrivillig) snedsteg?

Passa på och spring.. om det skulle visa sig att du fått extra spring i benen!

Ta det som en erfarenhet och som zepp säger, passa på och ta en löptur och jämför hur kroppen känns. Det är ju ett sätt att medvetet höja sin tävlingskapacitet att kolhydrat ladda lite inför lopp men träna på låg kolhydrat kost för att trimma uthålligheten och få kvalitet i träningen.

@43 & 44

Ja det var just vad jag gjorde.
Och jäklar vilken skillnad. Kanske inte så konstigt.

Men det får en att vilja hitta en medelväg där man kan äta lite och långsamma kolisar innan eller under träning.

Men jag undrar om det är möjligt, för mig alltså. För mig funkar "antingen eller" bäst.

Frågan är vad man i så fall skall äta, och hur mycket?

Det lila snedsteget idag gav mig 5tim senare gott om energi för ett ganska hårt löppass i nästan en timme. Så undra hur mycket kolhydrater jag fick i mig.

Tips eller erfarenheter någon?

Gör så emellanåt.. men inte för ofta för då fördröjer du omställningen.

Sen.. kanske efter tre månader kan du tanka lite extra vid träning på 80% av VOmax.

Tränar du långdistans och uthållighet kan/bör du ligga på 70%.. och då utan extra kolisar.

All träning/tävling från 80 och uppåt kräver mer kolisar.

#46. Ursäkta men vad är VOmax 80 %?

VO2 max – Vad är det?

Vid långdistans träning ska ditt VO2 man vara omkring 70 % av ditt VO2. Tränar du tempo bör de vara mellan 80-85 % och kör du intervaller ska du ligga på 85-90 %. Ovan 90 % tränas musklerna förmåga att träna utan tillgång till syre(anaerob kapacitet).

Ekvation för uträkning av maxpuls 208,754 – (0,734 x ålder) ± 10

http://www.mhcoaching.se/traning/vo2-max-vad-ar-det/

åh tack Zepp..Då vet jag vad du mener.

Tack zepp, vinkar till dig när jag springer vildmarksleden förbi Landvetter nästa gång :)

#45

Kul att du testade!
Själv vill jag få så bra fettdrift som möjligt. Tanken på vilken uthållighet och distans kroppen kan klara fascinerar mej. Så jag har börjat träna på fastande mage. I början trodde jag att det nog var farligt och att jag skulle svimma av i spåret. Men nu gillar jag det!

ja det går rimligen. Brukar att springa på fastende mage. Det enda är att man kan känna sig lite seg dom första kilometer. Sedan har man blivit varm och det går
men om det är mycket lång runda ja då kanske är det bra med lite fettkaffe:-)

#52
Går fettet i magsäcken ut i musklerna lättare än det kroppsegna? Har du märkt skillnad på kokosfett och annat fett i det avseendet?

#53. kokosfett kan vara lite svårt. Tar inte då mycket. Har inte provat detta speciellt inför löp . Men smör kaffe med en rejäl bit sked smör i kaffet står jag mig på länge. Jag har provat en rejäl bit nötter innan ett löp före året men magen gick sönder på det. Kom mig nästen inte hem. Så föredrar smör. Men det tar nog en till två timmar att bränna på en ladning smör:-)

Okej, lite uppdatering då!

Jag har inga problem med att hålla mig borta från kolhydrater. Snarare så börjar jag äta mindre och mindre eftersom det är ganska svårt med fantasin, plus att jag äter mycket ute på jobbet och otjänsten så är det lite svårt att breda smör på smöret eller vispa ner kokos i kaffet typ.

Brukar sluta med att jag kommer hem på kvällen och bara har ätit 800kcal typ och måste tryckas mig nån smootie, eller massa ägg eller så.

Känner någon igen sig?

Har efter att kommit igång helt ok med löpningen tappat det igen pga hosta och halsont, småbarn hemma så man är konstant sjuk känns det som, så nu blir det inte blivit löpning på ett tag igen, tråkigt.

Hoppas det rullar på bra för er med!

Ja just det, vikten... Det går stadigt nedåt, nåt kilo i veckan. Allmäntillståndet är bra, magen är bra, humöret... Känns bättre kanske? Svårt att säga, men jämnare blodsocker i alla fall. Definitivt.

Det bara det med fantasin då för vad man skall äta.. Känns som den troligaste orsaken till att man inte orkar fortsätta i alla evighet.. Men det återstår att se..

jag upplevde det liknande, med den trytande fantasin alltså, efter ett par månader på lchf. Lösningen? Jag läste mängder med recept på nätet, skrev matlistor med idéer och började samla på mig favoritrecept på mat för olika tillfällen (fest, snabb mat efter jobbet, vardagsmiddag, frukostar osv osv osv). Jag såg också till att laga mycket mat och frysa in för dagar då ork/tid/fantasi för matlagning inte finns.

Skall försöka göra något liknande lilltilda. Nåt måste förändras :)

#57: Ja testa iaf! Det kanske är det som behövs för att komma vidare.

"Dieten" håller, har varit "halvsjuk" i två veckor nu, blir så med dagisbarn i familjen tydligen :)
Så sega veckor utan min löpning sm jag gillar, men jag har inte slarvat en endast kolhydrat.

Börjar tröttna på att betala för att äta ute som jag alltid gör, (antingen skiter man i att äta upp det mesta, eller så får man stå och vara besvärlig när man beställer) men jag tänker inte ta med mig mat till jobbet heller så det är väl bara att bita ihop..

Börjar sakna det sociala ätandet mer och mer. Men har inget sug i alla fall.
Fantasin tryter fortfarande. Tröttnar helt enkelt.

Kommer alldeles säkert bli en kortare "diet" snarare än en livsstil.
Mycket beroende på sociala skäl, fantasi och tristess.

Men man får väl se :)

Det där stadiet tror jag de flesta av oss gått igenom.. känns som man saknar något och man är sällan sugen på något längre!

Det är ofta relaterat till belöningscentrum.. man blir bara mätt, och ohungrig, men får inte några dopaminkickar av maten längre!

Dopaminet är till för att förstärka beteenden.. och hjärnan föredrar snabba kolhydrater!

Såå.. när man inte längre får sina kickar så är det inte så lustigt längre.

Det finns bara ett sätt att komma över de problemen.. och det är att falla av vagnen.. så man kan jämföra hur man mår!

Stå ut! Det lönnar sig. Du slippar berg och dalbana med blodsocker, och dina kolleger trillar ner av stolen av sötsuget på eftermiddagen medan du sittar med samma energi hela dagen:-) och du står ut som en annan marathonlöpar. Ja, så ser jag det för mig på mitt arbete. Knastrande i godispåser och annat trams på eftermiddagen. Sedan folk som ångrar att dom åt aldeles för mycket, har stor maga och annat. Dom har et blodsocker som åker upp och ner....var enda dag....

Nej, jag saknar inte detta i vardagen.

Men hitta det som du tyckar om att äta, om det är lite nötter, ost, eller annat, så gör det. Ma kan ju ha salad, ton, kyckling, ägg eller allt möjligt i matlådan. Jag har inte så stor behov av stor lunch, så det gör det enkelt på jobbet.

Lycka till!

@#60

Så klart det är så, varför tror man hela tiden att man är så förbaskat unik.. :)

Tack för att du orkar svara, det ingjuter mer ork och lust att få höra dessa saker i alla fall.
Onekligen mår jag ju bra, mycket bättre än alternativets bergodalbana.

Gillar inte alternativet dock. Jag får hitta mina belöningar på annat sätt. Jag tror det måste gå. För hur fick man dessa förr (tiderna begynnelse typ)
Kanske en god frukt eller så när man är ute och springer eller nåt, då känns det inte som att man trillar av vagnen. Samt att det är bäst för kroppen av vad jag förstått då man använder överflödet med en gång.

@#61

Ja det är en skön känsla att att se alla karaktärssvaga med sitt självbedrägeri. Att kunna stå emot gliringar, eller helt enkelt skita i snacket och hålla med men egentligen veta annat. 

Det roligaste är alla faktafel och blandning mellan åsikt, tro och fakta.. Men det är en helt annan tråd..

Väldigt skönt som du säger att aldrig ha den där sockerkoman flera gånger om dagen. En lustfylld känsla faktiskt!

Precis det "stadiet" är rätt så påfrestande, man känner sig osocial och som du säger unik. Att äta ute har funkat för mig, restaurangerna är rätt schyssta med och ersätta viss mat mot annan.

Sen brister fantasin på maträtter, iallafall här hos mig.
Då är det himla bra o vara här och snurra för då blir man tankad med en massa bra tips.

#64
Humm hade för mig jag postade ett svar till dig ju.
Ja det är lite segt, men nu har det bättre igen. Känns mer eller mindre naturligt med maten igen. Skall försöka mig på lchftortillas idag med nåt gött kött och nån fet o go sås i. Ser fram emot det :)
Det är bra att snurra runt här som sagt!

Tog mig en härlig morgonrunda idag med löpning i en ljummen solbadad skog. Första på ett par veckor pga ihållande hosta. Det gick bra, grundade med en MBC, väntade en timme och kutade sen. jätteskön runda.

Antigen har jag nu samlat på glykogendepåerna successivt, och var ganska full där. Eller så har jag ställt om kroppen ytterligare. För det kändes väldigt bra! Inte den där väggen vid minsta motstånd alls.

Sen har jag tappat ett par kilo med, och det brukar göra mycket för hur lätt det känns att springa.

Kul!

Allt löper på som vanlig.
Har varit i en del utmanande situationer, affärsluncher, tjänsteresor och midsommar osv.

Men jag håller stilen och väljer bort kolhydratkällorna trots blickar och gliringar. :)
Jag har halkat lite om man nu skall hårdra det. Men det gäller tex jordgubbar med grädde, och då snackar vi 30g kolisar istället för 20 nån dag.
Och även i fall det är en 50% ökning av kolhydrater just den dagen, så är det så små mängder.

Så jag ser det inte som snedsteg alls. Kalkylerade små ökningar :)
Drömde däremot i natt att jag käkade en sockrig kanelbulle, och kom på efteråt att det var socker i den och hade super ångest i drömmen, men vaknade och blev glad att jag inte ätit den :)

Löpningen har inte hunnits med mellan jobb och sjuka barn och fru på nån vecka. Men det är ok för det är inte av slöhet, och suget efter en löptur finns där hela tiden, det får inte ta för lång tid mellan turerna bara.

Funkar fint med LCHF över lag. Kommer säkerligen glida igenom hela semestern utan problem med.

Det slog mig i dag att jag på ett löpande 12 månader nu har gått från ca 83kg till 72 förra hösten, till över 78 för ett par månader sen, och nu snart under 70kg.. Jojjo...

Denna gången har jag inte råbantat och hårdtränat dock, och har inga problem att hålla dieten.

En sak som jag håller koll på är diskussionen om bristsjukdomar som jag läser om här.
Jag kommer inte vilja käka pulver och piller i hop med kosthållningen.
Så jag hoppas jag hittar nog med fakta som stillar in oro.

Första dagen på semestern, och idag bröt jag också en historisk vall. Min vikt har kommit under 70kg! Det är bara en siffra för alla utan mig. Men för mig betyder det en vikt som jag inte sett på över 15år och jag kan säker trimma bort lite till, men inte nödvändigtvis gå ner mer, men fylla på mer muskler så småningom.
Strax under 70 på min kropp med lite mer muskler är nog helt optimalt.
Har nog då gått ner 9-10kg inte helt säker på startvikten riktigt.

Helt utan att svälta mig eller känna att jag gör en sanslös uppoffring.
Kul och intressant.

Tack forumet för all hjälp och stöttning, ni vet alla vilka ni är :)

Nu skall man bara applicera tänket på familj och släkt och vänner, men tyvärr tror jag man måste hitta insikten själv. Men man kan ju underlätta processen för dom kanske :)

#68: va rolig läsning! grattis!

Ja, jag ligger kvar på precis samma vikt som för någon eller några månader sedan..

När 70kg var förbi stannade jag upp och bara pendlar + - 5-6 hg. Jag har inte fuskat, inte en millimeter, jag äter inte annorlunda, snarare ännu bättre och varierat.

Det känns som i samband med att det stannade upp, hade jag problem med att jag åt för lite, men jag fixade det ganska omgående och ligger på rimliga nivåer 2000-2400kcal per dag igen. Så orsakssambandet är väl inte klockrent

Inte stora mängder mejerier, snarare mindre än i början.
Snittar även under 20g Kh per dag.

Träningen är mycket sämre än innan LCHF, men springer då och då, och skall öka till att snitta träning minst två ggr i veckan, styrka och löpning. (Saknar träningen)

Tycker jag har lite till att ta av på de tråkiga ställena, centralt runt "naveln", samt något på "sidohandtagen". Men absolut inte mycket.

Men det finns där, och jag vill få bort det!
Jaja, jag vet, använd måttband istället för våg, men jag har ögon med, och områdena jag nämner. :)

Så nu är jag där, där jag förutspått att jag kan tröttna.
Äter bra, mår bra, men inget händer, och jag är inte helt nöjd med slutresultatet.
Sen är det det sociala, grymt veligt med luncher, middagar, sociala tillställningar samt oförstående bakanta/kollegor/familj.

Är det här folk lägger av? 
Jag kallar det inte ge upp, för att hålla ut är inget problem. :)

Jaa.. jag tror det är här folk lägger av, eller faller av rättare sagt!

Men då får man hur som helst testat ett inte lika strikt koncept.. och känna av hur det fungerar.. om inte annat så lär man sig hur ens kropp fungerar!

På något sätt så är det trail and error som gäller!

Funderar på att slarva ett par dagar, skall nämligen iväg en weekend typ. Har läst att det sätter fart på grejerna igen i vissa fall.
Men har ingen lust med det egentligen.

Annars får man väl öka eller minska och se vad som händer som du säger.
Hade inte trott på ett sådant när tydligt "stopp"

Menmen, jag mår ju väldigt bra! Det är ju värt en del med.

Om du kommer på specefikt hur man blir kvitt kulan på magen så är det fler som vill veta.. bara så du vet!

"Du har blivit så smal i ansiktet", är inte direkt vad man vill höra när man har problem att se tåspetsarna!

Hahaha, ja ok.
Ja allt kan inte vara helt perfekt med LCHF tydligen.

Jag har liknande historier: "Oj vad smal du blivit, men vad är det här *petar i magen* då, hehe?"
Människor är ett roligt släkte.

Jag har faktiskt väldigt lite viceralt fett skulle jag tro, det som sticker ut är en liten kula underhudsfett. Så jag har hopp fortfarande. :)

Min lösning när viktnedgången stannade upp var att gå över till lowcarb och kaloriräknade. Inte alls krångligt socialt, lite av allting principen. Mycket blir väldigt lite av men inte förbjudet. Då började jag gå ner igen och tycker jag är betydligt friskare än på normalkost och trivs bra med maten.

Är man klar med viktnedgång så behöver man nog inte räkna men hålla igen på de kolhydratsrika källorna. Pasta, ris, pommes och bröd, förutom lite knäcke rätt sällan, har jag valt att inte ta tillbaka i kosten. Skulle det vara ris eller pasta så tar jag liite och mycket sås. Är det något helt tokigt äter jag lite och kompletterar med ngt mer lchf aktigt lite senare. På denna kompromiss känner jag mig inte som om jag bantar eller offrar något men det finns utrymme för det jag ibland saknade på strikt lchf. Vissa dagar blir faktiskt lchf iaf.

Med det jag vet idag skulle det kännas helt tokigt att svulla pasta ketchup och semlor igen när jag vet att jag inte mår bra av det och dessutom blir tjock. Det kanske finns ett mellanläge för dig med....

Tack för dina reflektioner ary, skall fundera på detta.

Du är 172 cm lång, och väger under 70 kilo? Är du man som namnet antyder? I sånt fall tror jag inte du ska bli så mycket smalare. Du har säkert uppnåt din optimalvikt.
Kulan på magen har tyvärr ingen erfarenhet av men träning är ju aldrig fel, men det gör du ju. Plankan, jogga, gå, simma osv.

Själv har jag optimalvikt men problem med ridlår. Det blir bättre och bättre med träning. Det går långsamt men framåt. Du kanske måste ha lite tålamod bara.

Nja, det må vara hänt. Men jag är inte helt nöjd. Så jag kommer försöka bli helt av med allt.

Men visst, skall prova att träna lite olika saker osv.

Idag har det gått ett år sedan mina första trevande steg med lchf.

Jag har nog gått genom det mesta som alla andra, men jag har aldrig "tappat kontrollen" och gått tillbaka till sockret och mjölet.

Största utmaningen hade jag med löpningen. Det tog nog 8-9 månader innan jag började komma tillbaka och idag sprang jag en hyfsat snabb mil som tangerade mina bästa tider jag haft förr, och det kändes inte ens speciellt taggat. Så nu har jag sen ett tag tillbaka både fart och distans i mig igen. Men som sagt, det har varit en lång väg tillbaka.
Experimenterade lite med några extra kolhydrater osv. Några gånger, men nu kör jag tom och ren. Det funkar helt ok.

Käkade strikt första 6-7 månaderna ungefär, snittade nog 20g kolisar per dag. Med ordentlig koll, alltså vägde och mätte alltså maten. Så inga glädje siffror här inte.

Efter dessa månader hade jag nästan tappat 10 kg dvs var nere och vände på 67-68kg. Sedan slutade jag räkna och fortsatte "liberalt" och snittar nog 50-80g kolhydrater nu per dag. Och dessa kommer från yoghurt grädde och ovanjordgrönsaker typ. Nu väger jag konstant 70-71 kg

Så hur känns det då, ett år är väl ändå en rimlig tid att kunna säga att jag nu lever med lågkolhydratkost.
Det känns underbart. Aldrig lågt blodsocker, aldrig högt blodsocker, aldrig ont i magen, bättre humör och en smärt och fin kropp.
Känner inget sug till mjöl och socker mer än rent tristess i bland, och möjligtvis det sociala stulet ibland.

Men annars, tack all ni som ställt upp med tips, föredöme och pepp.
Ser fram emot ett fortsatt skönt liv.

Vad härligt att höra att du tyckar det går bra med löptidar på LCHF. Jag hoppas ochså på att bli lite bättre igen men vissa andra fysiska sakor gör att jag tar det lite lugnt med tiden. Har just sett programmet på SVT2 om fett kontra socker. Tyckar dom missar pointen med att träning på Fett gir mer ork. Kanske tempot går ner..i början.. och att man forlorar muskler på LCHF har jag inte upptäckt...men långa löp förlorar man nog muskler på. Se marathon löparne..Oavsett jag har fuskat rejält i påsken. Godis och choklad.Det var ju inte bra i kroppen...och magen...nu blir magen mycket känslig på mjöl och socker...och för mycket nötter. Det är kanske verkan av omstälning till LCHF. Men det är kanske inte det värsta. Lycka till. Bra jobbat.

Ja jag bedömer fortfarande att fettdriften kommer ge mig bättre och bättre löpning. Vad gäller muskler så tog styrketräningen verkligen snurr, den funkar bättre på lchf!

Tack och det samma kajak!

Tack. Ja tror styrketräning funkar mycket bra på LCHF för det verkar vara lättare att bygga muskler...detför försyår jag inte att någon dägsr att man forlorar muskler på LCHF. Varför? Jo för muskler nerbryts när ketoner bildas. Och vätske förloras. Jag har bara erfatenhet om att när man tränar upptäckar man att det finns mer styrka i kroppen. Detta utan annat än LCHF kost. Jag är inte bra på att förklara terminologin i den ketogene proces.

Jag har också bara anekdotiska bevis, läste nåt goliath skrivit med där han har liknade erfarenheter.
Intressant är det i alla fall.

Sådär då har det smugit iväg ett år till..

Inga problem med något, löpningen går som tåget nu och är mycket bekvämare.
Vikten varierar mellan 69-71 kg till mina 172 cm. 
Är nog fortfarande ganska strikt. Om jag får i mig extra kolisar nån dag så är det från extra mycket tomater eller grädde typ.

Har fortfarande inte slarvat med pasta eller bröd eller socker osv. Har svårt och tro att jag skulle få i mig det på annat sätt än misstag.
Dom i min närhet som känner mig ser mig nog som en taliban... :)

Ännu ett år och här sitter jag och och äter ett mellanmål bestående av Babybel och Cecina-skinka.

Har aldrig mått bättre, och vikten är fortfarande som när jag var 18, för typ 20 år sen.. :)
Löpningen funkar bättre än någonsin, och längre distanser uppåt 2-3 mil är aldrig problem såsom att bli lite  dimmig i huvudet (lågt blodsocker) som man kunde bli förr. Och detta ofta på tom mage och helt utan något att äta på vägen. Coolt vad kroppen kan.

Genom åren så har man lärt sig massor av recept och annat som man kan plocka fram när man är sugen. Har aldrig "ramlat dit" ser inte hur man skulle göra det heller, för jag saknar inget.  Är egentligen bara besviken av att man inte hittade denna lösning tidigare i livet.

Vad det känns gott att läsa ditt inlägg, Lchfman! Det boostar verkligen min motivation. Grattis till dig!

Kul LaRose!
Alltid roligt att ge någon lite skön motivation!
Kör hårt! :)