Annons:
Etikettmedlemmar
Läst 13960 ggr
matsmurfen
2009-01-12 22:49

Matsmurfens tröttsamma tråd...

Nu får gärna alla kunniga här på KiF slå sina hjärnor samman till en superhjärna och hjälpa mig lite på traven här…. Var också beredd på att detta är lååångt. Jag tar nog pris med längsta inlägget hittils.

Jag har tidigare skrivit lite i "Hypotyreos-tråden" om mina besvär…

I flera år har jag varit väldigt trött och hängig. Jag har jobbat heltid och gör det fortfarande, men det är jobbigt..I november 2007 bokade jag tid på vårdcentralen för min trötthet, men jag hann inte dit - i december 2007 fick jag synbortfall på vänster öga, domningar i vänster- arm, -kind, - näsvinge, - läppar, tungan och hyperventilerade, "spottade" eftersom tungan, läpparna och kinden var mer eller mindre förlamade. Jag åkte in till akuten och fick där ytterligare ett anfall. Man misstänkte en stroke och röntgade huvudet men hittade inga proppar etc. På stroke-enheten kom man inte på någon annan förklaring än att eventuella proppar i så fall var upplösta och att det förmodligen var ett migränanfall…

Jag var senare på vårdcentralen och pratade med en läkare i 1,5 timme. Jag kommer inte ihåg om det togs prover vid det tillfället. Jag var där ytterligare 2 gånger, däremellan till dietisten som jag direkt avfärdade med att jag hade börjat med LCHF - hennes sista kommentar var "men du kan väl äta en frukt ibland", precis som jag tror någon annan här fick till svar, kanske var det maxiq?

Inget resultat. Ingen "medicin".

Telefontid med läkare vid semestertid 2008. "Allt ser normalt ut", förutom att jag hade högt kolesterol (vet inte varför där finns två olika referensvärden, ev. är det andra värdet "omräknat" för kön och ålder…?) Prover 2008-06-19:

S-kolesterol: 7,5 (< 5,0) (3,3-6,9) fs-LDL-kolesterol: 5,2 (2,0-6,2) (1,4-4,7) fs-HDL-kolesterol: 1,2 (>0,9) (0,80-2,10)
S-LDLD-HDL-kvot: 4 (<4)

Jag fick någon gång efter semestern ett återfall om än svagare än första gången; svagt synbortfall, domningar likt "myror" i vänstra kinden, läpparna och näsvingen. Dagen efter var jag hos läkaren igen och han sa bara att det är symptom på en klassisk migrän med aura och jag skulle fortsätta ta min medicin. - Va? Jag har ingen medicin!

Då fick jag Naproxen att prova först, vid första tecken på migrän, samt Sumatriptan om detta inte hjälpte nästa gång migränen visar sig. Jag har mer eller mindre något "konstigt" i huvudet varje dag, inte direkt huvudvärk men ett slags "tryck", ibland har jag vad jag skulle kalla huvudvärk, och en gång provade jag båda medicinerna men de gjort inte den minsta nytta! Iofs har jag inte haft domningar och synbortfall att prova mot… men "vanlig huvudvärk" hjälper de inte mot. Det lustiga är att trycket i huvudet kan komma och gå med bara timmar emellan! Utan synbar orsak.

Frammåt oktober blev jag förbannad på läkaren och fick till stånd ett 24H-blodtrycktest och ytterligare prover på sköldkörteln, prover från 2008-11-05:

S-Kobalamin: 430 (110-660) (140-650)
S-Folat: 8,5 (6,2-40,0) (6,2-40)
S-TSH: 1,3 (0,2-5,0) (0,4-4,0)
S-T4, fritt: 13,2 (8,0-20,0) (9-19)
S-T3, fritt: 4,1 (4,0-7,8) (2,5-5,6)

Jag fick brevsvar från läkaren där han bara kommenterar de höga blodfetterna, och säger att blodtrycket ligger bra, men dock så pass lågt för att inte kunna sätta in betablockerare i förebyggande syfte mot migrän. Fortsatt medicinering…

Efter telefonsamtal med läkaren meddelade han att "vårdcentralen kan inte göra mer för dig". Jag pressade honom lite om orsaken till min trötthet och det kröp då fram att han trodde på en Depression som orsak till mina problem (nämnde inte ens stress). Jag upplever mig som glad och entusiastisk, gifte mig sommaren 2007 och har två små supersöta barn och ett jobb som jag tycker om. Depression?! Jag kan känna mig glad och full av energi och vill ta tag i saker och ting men kroppen bromsar och motarbetar mig! Det är något fel!!!

Jag fick dock löfte om en remiss till medicinkliniken efter att ha "bett" honom skicka mig vidare! I brevsvar bifogar han kopia på överläkarens svar på remissen. Överläkaren tycker tyriodeaproverna är normala, men att kortisol var något svårvärderat eftersom det togs kl. 10 på förmiddagen och rekommenderade ytterligare prov kl. 08 och då även på testosteron. Han anger gränsen för kortisol ">400 är allt OK och <400 kort brev till mig för ett polikliniskt Synachtentest här hos oss".

I VC-läkarens sista brevsvar står "helt normala förhållanden". Punkt. Slut. Men sen då?!? Provsvaren 2009-01-05:

S-Testosteron: 12,8
S-Kortisol: 322

Läkaren måste vara dålig på matematik, åtminstone jag tycker att 322 är mindre än 400? Och då skulle jag få komma till medicinkliniken och göra Synachtentest? Referensvärde för Testosteron står som "<3" på utskriften, men det måste ju vara helt fel; på internet hittar jag uppgiften om 10-30, där under 15 är en gråzon där det antingen är normalt eller för lågt (för individen). Under 8 är tydligen solklart underskott av testosteron. Jag ligger alltså mitt i gråzonen och har kortisol under 400… och jag har symptom, men inte den minsta reaktion från två läkare.

Nå, jag har inte nämnt så mycket om mina symptom än, så här kommer lite.

Efter en natts sömn vaknar jag oftast med en känsla av en "toppluva" på huvudet, inte direkt huvudvärk alltså, en känsla av ett tryck runt hela huvudet och kanske aningen balansproblem. Det spelar ingen roll om jag sover 6 timmar eller 10 timmar, jag börjar alltid med att vara trött… Under förmiddagen blir det bättre även om jag fortfarande känner mig lite slö. Efter lunch sätter det in ordentligt, det blir bara trögare att tänka och det kan hetta på öronen. Jag känner mig ibland som att jag "kokar" och tar då av mig tröjan. Efter en stund börjar jag frysa om fingrar och fötter… och tar på mig tröjan men blir inte varm mer den eftermiddagen… det blir svårt att skriva på tangentbordet. På bussen hem kan jag vid tillfällen må illa, ungefär som åksjuka men det går över så fort jag går av bussen.

Promenaden hem kan vara väldigt jobbig i uppförsbacken, ibland får jag stanna och vila; det finns ingen ork i kroppen… Väl hemma kan jag i värsta fall med en gång lägga mig på sängen och sova en halvtimme. Efteråt känns det lite bättre, men otrooooligt segt och det känns som om jag måste äta för att få energi. Efter maten kan det kännas lite bätttre, men fortfarande inte bra och jag är bara sååå trött, och jag längtar verkligen efter sängen, men det är omöjligt att lägga sig före barnen eftersom jag ofelbart kommer att bli väckt innan de lagt sig…

Mera symptom:

* Låg kroppstemperatur, har testat morgontempen och den ligger kring 35,7 och stiger under dagen till 36,2.
* Fryser ofta, särskilt om händerna, blir stel i fingrarna
* Trött och orkeslös
* "Förstoppning" (har alltid haft)
* Dålig på att koncentrera mig
* Dåligt/trögt minne
* Små-stel i hela kroppen
* Dåligt balanssinne, ibland känns det som om jag har druckit alkohol…
* Gulare urin trots bra vätskeintag
* Sömnsvårigheter, efter 10 timmars sömn känner jag mig inte helt utvilad, efter 2 timmar vaken kan jag vara redo att åtminstone blunda och säkerligen sova.
* Svårt att koncentrera mig i samtal på jobbet om det händer annat runtomkring
* Känslig för starkt solljus eller belysning, t.ex kan det bli jobbigt att sitta framför datorn om det är för lite belysning i rummet. Den "huvudvärk" jag kan få kopplar jag direkt ihop med ljuskänsligheten, den blir värre vid starkt ljus.

Dessa symptom stämmer bra in på underfunktion på sköldkörteln och i något fall även på testosteron-brist, så vitt jag har kunna läsa mig till.

Är det någon som har några idéer? Jag vill byta ut min läkare för jag litar inte på honom längre, och jag vill komma till en endokrinolog - en som VET vad han pratar om. Och jag skulle vilja ta fler prover på ytterligare hormoner som jag tycker att man har missat för att få en helhetsbild.

Jag känner mig övergiven av min läkare… i sista brevet står bara "Helt normala förhållanden". Frågan är vad han syftar på, proverna eller mitt tillstånd som jag har varje dag… han kanske menar båda två ;-)  Och där slutar det, vårdcentralen kan inte göra mer för mig.

Men jag är fortfarande kvar. Lika trött och mosig i huvudet.

Hjälp.

Annons:
Uttelille
2009-01-12 22:59
#1

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver. Det låter skitjobbigt, rent ut sagt! Jag fick remiss till endokrinolog pga mina höga kolesterolvärden, och jag tänkte att nu kommer jag till någon som är kunnig, och kan även berätta om mina sköldkörtelvärden. Men den endokrinologen verkade inte kompetent inom det, för det förkastade hon utan att ha tittat på det.

Du borde komma till en endokrinolog, men kanske undersöka vilken som kan mest inom just detta med sköldkörteln, annars kanske du också riskerar att komma till någon som inte lyssnar på dig. Du kan ju kanske se om det är möjligt att skriva en egenremiss till någon. Kanske får söka dig utanför ditt län.

matsmurfen
2009-01-12 23:05
#2

"Skitjobbigt" är en underdrift!

Uttelille
2009-01-12 23:09
#3

Ja, förlåt. Jag menade inte att "förminska" dina problem. Har det aldrig verkat som läkarna velat skicka dig till endokrinolog?

matsmurfen
2009-01-12 23:19
#4

Nja, jag menade inte att du "förminskade" mina problem, jag ville mest bara understryka att jag "också" tycker så!  Glad

Remissen till medicin trodde jag var till en endokriolog, men det var en överläkare som svarade, sen kan han förstås vara endokrinolog också… men jag har inte fått träffa någon annan än läkaren på VC.

Margareta
2009-01-13 18:56
#5

Var bor du matsmurfen?

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

hennessommar
2009-01-13 19:17
#6

Oj. Jag har ingen egentlig kunskap att komma med. Men ville ändå säga: Vilket j***a skit! Och det ska du leva med tyckte läkaren?? Vem ska man kunna lite på här i världen? Jag önskar dig all lycka till. Äter du LCHF eller vad?

Annons:
matsmurfen
2009-01-13 19:25
#7

#5 Huskvarna / Jönköping

Idag ringde jag vårdcentralen och ville byta läkare. Sköterskan verkade lite tveksam, och visst, det kanske inte bara är att byta läkare så där rakt av, jag vet faktiskt inte vad som gäller. Hon sa att det i så fall skulle vara för att få en s.k "second opinion". Hon tittade i alla fall i journalen och där stod skrivet delar av det brev som läkaren fick som svar på remissen till medicinkliniken. Även hon kunde ju se att kortisol på 322 var mindre än 400, så vi bestämde att hon skulle fråga läkaren om detta och varför han inte remitterat mig vidare, och ringa upp mig under eftermiddagen.

Först meddelade hon att läkaren sagt att det ligger på gränsen, men att det vore bättre att han diskuterade detta med mig direkt, och jag fick en telefontid i morgon.

Efter 10 minuter ringer hon tillbaks igen och läkaren har då precis meddelat att telefontiden inte behövs och han skriver direkt en ny remiss till medicinkliniken.

Det kanske är dumt att ta ut någon slags glädje i förväg - men jag vill hemskt gärna skrika HURRAAAA!!!

Snacka om att jag ska förbereda mig med ett långt "brev" tills jag får komma dit och göra Synachtentestet.

Jag resonerar som så att om mitt tillstånd orsakas av stress så borde kortisolnivån vara högre, eller hur?  260 och 322 är ju lägre är nivån som anses OK, d.v.s 400.

Är det någon som vet ifall "depression" kan ha en sänkande effekt på kortisolnivån?

matsmurfen
2009-01-13 19:26
#8

#6 - Självklart äter jag LCHF… Flört

Min "trötthet" började ju långt tidigare, så det beror inte på kosten!  Vet inte om det direkt har blivit bättre på LCHF heller.

[Lady-Oona]
2009-01-13 20:18
#9

Jag är ingen förståsigpåare precis men spontat säger jag så här., det låter som om du är förgiftad, har candidasvamp och en inre stress typ sådan man får när man som barn/tonårig försöker leva upp till någons förväntningar och som fortfarande ligger kvar och triggar igång.

Bara en tanke

Ge dig inte, kram Lady O

lev031h
2009-01-13 20:41
#10

Hej

Det låter som otroligt jobbigt, men jag känner igen en del av dina besvär, har inte riktigt kolla på alla värden, men för mig vände det när det konstaterades att jag led av stress på gränsen till utbränd. Jag trodde själv inte att jag kunde hamna i denna situation, men sedan jag har börjat jobba men mig själv, och upptäkt att jag går igång på väldigt många saker runt mig, men är nu på gång tillbaka till "livet". Har du funderat på hur du reagerar i olika situationer?

kaisakavat
2009-01-13 21:06
#11

matsmurfen - Din historia är ju nåt i särklass. Du har det riktigt jobbigt!

Det är hemskt att vara sjuk när ingen tror en/lyssnar. Det där med provsvar inom det normala - hur många människor får inte höra det, trots att de är väldigt sjuka.

Tycker också att dina domningar och synbortfall liknar migrän, men migrän förklarar ju INTE ALLS hela ditt dåliga mående. Och de symptom du har är ju konstiga och oroande. Domningar och migrän och trötthet, m m, kan också vara tecken på utmattningssjukdom, stress, men det vet du redan.

Bra att du får gå vidare till "medicin". Numera är ju "tid hos specialistläkare" att jämställa med lottovinster. Händer nästan aldrig…

Hoppas verkligen att du kommer få rätsida på detta. Och du - rapportera hur det går!

matsmurfen
2009-01-13 23:03
#12

Japp, det är skitjobbigt. Trots att jag idag har konstig huvudvärk över det vanliga med ibland svåra balansproblem, kom jag på mig själv med att sitta och vissla på jobbet… och det brukar jag bara göra när jag är riktigt glad. Depression?  Njäe.

#10, nja, visst kan det vara lite mycket ibland, men jag tror ändå inte riktigt på stress, i alla fall inte som den direkta orsaken. Snarare tror jag i så fall på att stress förvärrar symptomen.

#11 och med migränen är det nog likadant, migränen kommer av något annat som är fel, kanske sömnbrist/sömnproblem (trots att jag gjort sömntest som var "felfritt") och det orsakas av något annat som är fel.

Jag hittade detta om kortisol och ACTH-brist på Karolinska Universitetssjukhusets hemsida, citat i kursiv text:

Det är typiskt att tröttheten uppstår vid aktivitet och förbättras i vila. Ofta vaknar du på morgonen och känner dig relativt bra, men efter minsta ansträngning blir du oerhört trött. De flesta får värk i leder och muskler. Blodtrycket blir lågt och någon gång kan yrsel och svimning förekomma. Illamående och kräkningar är vanliga. Några får diarré. Andra symptom är: lågt blodsocker, håravfall och rubbningar i menses hos kvinnor. Kortisolbristen kan också komma akut, till exempel vid blödning eller inflammation i hypofysen samt i anslutning till operation.

Jag kan skriva under på nästan allt i denna text, förutom illamående (endast ibland) och kräkning, diarré, håravfall (har nästan inget, använder rakapparat), mens Skrattande,

Lågt blodsocker - jo ibland känns det som hyperglykemi och jag måste ha något att äta för att bli någorlunda människa igen.

Tillståndet blir så småningom allvarligt och livshotande. Symptomen utvecklas under loppet av timmar till några dagar. Du får illamående, kräkningar, feber och ofta magsmärtor. Blodtrycket blir lågt och du blir svårt allmänpåverkad och kan hamna i chock. Tillståndet kräver omedelbar behandling med kortison.

Illamående, kräkningar, feber och magsmärtor vet jag inte så noga, men nästa mening "Blodtrycket blir lågt och du blir svårt allmänpåverkad och kan hamna i chock" under jag om det inte är en direkt kopia av mitt tillstånd när jag åkte in till akuten den där gången…

Sen "gillar" jag följande stycke:

Vid hypofyssjukdomar har man ofta brist på flera hormoner. Detta medför att symptomen inte alltid blir så entydiga, vilket ibland försvårar diagnosen av kortisolbrist.

matsmurfen
2009-01-14 22:44
#13

Jag kan skriva under på test 2, 3 och 4 som finns på http://www.stopthethyroidmadness.com/adrenal-info/. Blodtrycket har jag inte möjlighet att prova själv.

Annons:
mikaelj
2009-01-20 14:32
#14

fT4 ligger ganska lågt, även om det inte är katastrofalt.  Testosteronnivån är heller inte fantastisk, såna borde ligga i mitten eller strax över mitten vad jag förstått (utan att vara läkare).

Det vore intressant om du kunde be om ett TSH-belastningstest -- tror det går ut på att man injicerar TRH(?) och sedan mäter TSH-nivån i blodet.  Om den inte stiger markant kan du ha sekundär hypotyreos, vilket betyder att TSH-produktionen i nedsatt - en skada i hypofysen.

matsmurfen
2009-02-05 23:20
#15

I morgon är det dags - då ska jag in på Synachténtest för att kolla hur pass binjurarna kan producera kortisol i tillräcklig omfattning.

mikaelj
2009-02-05 23:32
#16

Utmärkt!  Det blir intressant att se resultatet av belastningstestet.

kaisakavat
2009-02-06 18:52
#17

Håller tummar för att det kommer fram nåt vettigt ur detta!

matsmurfen
2009-02-11 07:01
#18

Häromdagen var jag på Synachtentest. Hypofysen producerar ACTH som signalerar till binjurarna att producera kortisol. Synachten är ett syntetiskt framställt ACTH, därav namnet - synACTHen… vitsigt va…!

Jag fick en kanyl med jättenålen allan i armen och en spruta med synachten. Blodprover togs före, efter 30 minuter och 60 minuter, på ACTH och kortisol.

Väntetid för provsvar 2-3 veckor… Om värdet stiger till över 550 så är allt normalt och jag åker tillbaks till vårdcentralen….hm!

Tack kaisakavat för tummarna…

Mikaelj, jag väntar spänt då dina kortisol och IGF-1 prover också…

matsmurfen
2009-02-19 19:56
#19

Nu har jag fått svar på Synachtentestet. S-kortisol började på 222 innan jag fick Synachten. Efter 30 minuter var S-kortisol 672 och efter 60 minuter 805. Alltså "helt normalt". Det jag möjligen saknar är nivån på ACTH före testet… det står inte i det skrifliga svaret. Binjurarna producerar ju kortisol felfritt, och jag får väl verkligen hoppas på att man borde ha reagerat på ett lågt ACTH, för det kunde ju vara så att det produceras för lite ACTH = binjurarna producerar för lite kortisol, jämför värdet 222 mot 805!

Under testet började jag frysa väldigt om händer och fötter - som jag kan göra ibland - men nu "kändes" det ialla fall som om det berodde på den höjda kortisolproduktionen. Kanske inte hade med det att göra, men var det verkligen "slumpen"?

Okej för att binjurarna kan producera kortisol - men mitt morgon-kortisol har ju varit 260, 322 och 222 - inte ens i närheten av värdena på 672 eller 805 som det var 30 resp 60 minuter efter injektion av syntetiskt ACTH.

Kan det ändå vara "helt normalt" med så "låga" värden på S-kortisol på morgonen?

mikaelj
2009-02-24 08:26
#20

Mitt S-kortisol var 730 kl. 08, så det låter definitivt som att du har det i underkant. Jag håller med dig, låter som att du saknar mekanismen (ACTH) som slår på kortisolproduktionen.

Annons:
matsmurfen
2009-03-04 22:46
#21

rra!

Idag pratade jag med Dr Bo Wikland efter att ha kontaktat honom brevledes. Jag fick direkt en tid för blodprover och sköldkörtelbiopsi på onsdag i nästa vecka den 11 mars, och onsdag den 1 april ska jag till Dr Wikland för att se vad proverna gav…

Gissa om jag gick igång på detta "besked"; både pulsen och huvudvärken ökade direkt, förmodligen pga lyckoruset att det äntligen händer något! Även om inget resultat finns än… så är ju hoppet det sista som dör.

#20 - oj, jag har missat att du skrev detta mikael… tja… om vi antar att Wikland inte hittar några antikroppar eller inflammationer - så vore det intressant att göra en form av TSH-belastning av sköldkörteln (det borde man väl kunna?!). Fungerar den som den ska - måste det ju vara fel på hypofysen - eller hypotalamus!  Hypofysen skickar ju ut både TSH till skk och ACTH till binjurarna för produktion av kortisol…. så brist av dessa hormon ger…

Hm…!  Fortsättningen blir spännande!

mikaelj
2009-03-04 22:52
#22

Ja, TRH är vad som skickas från hurmurm och stimulerar hypofysen att producera TSH. Belastningstest är definitivt möjligt.

Men Wikland har även kunskap om hypotyreos "typ 2" också, resistens/kass konvertering av T4.

matsmurfen
2009-04-02 23:01
#23

Jaha, så var man då hemma efter en dag i Stockholm (igår).

Var på återbesök på Sophiahemmet för ultraljud och biopsi på sköldkörteln. Det var två läkare och han som rattade ultraljudet sa att sköldkörteln var "normal", men "förminskad", kanske i minsta laget. Den andre läkaren sa att ombiopsi därför var onödig om man ändå var osäker på om det gick att få tillräckligt med cellprov. Jag förstod först senare varför det var "onödigt".

Efteråt var jag på mitt första besök hos Bo Wikland. Efter en allmän genomgång av vissa symptom och blodtrycksmätning gick vi igenom blodproverna som togs förra gången på Sophiahemmet. Det visade sig att alla prover var normala… förutom att antikroppar (Tg-ak) hade ett värde på 100 där referensen är <4,1!

Får jag säga YES!?

Enligt Bo's uppgift menar Socialstyrelsen att man aldrig sätter in Levaxin om TSH, f-T4, f-T3 är inom referensramen, och om jag förstod rätt oavsett symptom. Bo verkar vara av annan åsikt (vem är förvånad), och menar på att förhöjda värden av antikroppar ändå tyder på att något är fel. Det var väl på något sätt motiveringen till att skriva ut Levaxin på prov under 6 veckor för att se om jag känner mig bättre.

Jag ska ta en tablett 50 ug på morgonen i två veckor, och om jag inte märker någon skillnad så ska jag därefter öka på till två tabletter (totalt 100 ug) i 4 veckor. Den 6 maj ska jag på återbesök och veckan före ska jag på min lokala vårdcentral (lab) ta nya prover på TSH, f-T4, f-T3, TPOAk och TgAk.

Egentligen är det som är värst med alltihop tröttheten och orkeslösheten. Det är ju det som gör mig så "invalidiserad". Men det som nästan är ännu värre är att inte bli trodd; att jag får "rådet" att rycka upp mig och börja motionera, kanske ta en alvedon och så ska jag få se att det ordnar sig. Skitsnack!

Än har jag visserligen inte sett någon förbättring av att äta Levaxin, men nu har jag i alla fall ett papper med 100 antikroppar på att stoppa under näsan på den som tvivlar!

SZ90
2013-02-21 14:04
#24

Hej Matsmurfen.

Vad skönt att Bo Wiklund visade sig vara kompetent. :-) Hur går det nu för dig (vet att tråden sist uppdaterades 2009 men man vet ju aldrig, någon kanske svarar.) :-).

Själv är jag på jakt efter en läkare som lyssnar till mina symtomer (underfunktion) och som inte bara mäter T4 och TSH och tycker att allt är normalt trots mitt välmående som säger annat.. Jag har varit hos tre olika lärare och på tal om hypo typ 2 har alla tre (!!) avfärdat det som (och här citerar jag ordagrant) "nonsens" (läkaren på st:eriks vc), "science fiction" (sa läkaren på Tensta vårdcentral) och slutligen sa min andra läkare på tensta vårdcentral att han såg en liten avvikelse på mina prover i somras men att det var en såpass liten och "löjlig" avvikelse att han inte tänkte skriva remiss på det. Och att jag borde "tänka positivt, och ta mig ut mer". Om det bara vore så enkelt.. Jag förstod att efter att läkaren sa så borde jag sluta insistera för då kanske han sitter och skriver att patienten är hypokondriker eller "VILL vara sjuk" i journalen. Inte vet jag, så jag slutade insistera av rädsla för det, men jag mår ju fortfarande skit.. Vet inte vad jag ska göra, vet bara att snart brister det. Jag står inte ut med detta mående.

Funderar på att skriva egenremiss till Björn Lindgren på Sophiahemmet. .. Har ni annars tips på läkare som är extra duktig inom endokrinologi (som man inte behöver remiss till)?

SZ90
2013-02-21 16:21
#25

Oj, skrev fel. Björn Lindgren finns på St:Görans endokringmottagning och privat i Solna. Inte på Sophiahemmet.

nightbeast
2019-12-30 15:51
#26

Matsmurfen: Var några år sedan nu du skrev härinne, hur har allting gått? Löste det sig med levaxinet för dig? Har du Hashimotos? Mår du bra idag? Är också en kille med TSH inom referens (ligger i taket), fast samma TPO-ak som du har….(!) Mår fruktansvärt dåligt, trött, matt, orkeslös, yrsel och illamående med balansproblem varje dag. Sömnbesvär och blivit deprimerad, isolerar mig o s v. Fötterna ska vi inte tala om, torra, bleka och nagelsprickor. Hjärtklappning från och till, panikångestattacker som jag aldrig någonsin haft tidigare. Hör pulsen slå i örat dagligen, utan ansträngning! Magproblem dagligen, dåligt näringsupptag/fett. Tappat ofrivilligt i vikt. Känner inte igen mig själv längre, glömskhet, trögtänkthet och hjärndimma. Känns precis som att vara fånge i sin egen kropp. Inget vidare liv att leva, känner mig också helt "invalidiserad". Så förstår full ut vilket helvete du gått igenom…

kaisakavat
2020-01-01 14:40
#27

#26 Så jobbigt du har det.   💔 Något är ju helt klart på tok.   

Hoppas jag inte är jobbig nu, det här är en chansning.. men har den så kallade vården nån gång testat ditt kalkvärde (blod, urin)?

Tänker på sjukdomen primär Hyperparatyreoidism, pHPT eller HPT.  Alltså, bisköldkörtlarna (4 st, sitter bakom skk) kan få fnatt och skicka ut för högt värde hormon, vilket i sin tur bl a får skelettet att urkalkas och med tiden ge riktigt konstiga och jobbiga symtom. Svår trötthet, yrsel, problem med 'tänket' och psykologiska problem är vanliga. Muskelproblem, svaghet.  Benskörhet, hudproblem, njurproblem,  m fl risker. Den svenska informationen som finns på 1177 m fl ställen, är rätt knapp, men kanske börja där och sen googla internationellt. Om du är intresserad.  De flesta svenska läkare säger typ "Så svårt sjuk blir man inte av pHPT", men jag har råkat på personer i olika nätforum som haft sjukdomen och som verkligen bekräftar att ja, man kan vara jättejättedålig. Sen varierar symtomen mellan patienter - som alltid när det gäller dessa sorts knepigheter.

Anledningen att jag tar upp detta; jag känner igen delar av din beskrivning.  Många konstiga och riktigt jobbiga symtom i många år; bland det en massiv trötthet och uttröttbarhet. Inga förklaringar, slaskdiagnoser. På senare år - ständiga funderingar över 'hur ska detta gå, hur orka.. när man ingenting orkar?' 

Men ramlade för ett drygt år sen över en ny läkare  som tänkte utanför lådan. Tog ett par extra prover och hittade PTH-rubbning och på det; utvecklad benskörhet! Alltså.. visar att jag har haft detta LÄNGE. Kan det förklara mina problem, eller en del av dem? Hursomhelst.. Remiss till kirurgen, nu nyop:ad (mitten av december). Måste kanske upprepas (fler spökande körtlar?) för värdena dök inte som de skulle. Vet inte än hur mkt detta kommer hjälpa, men små förbättringar märks; lite klarare i tänket, inte lika tungt 'nere' psykiskt - får dippar, men de går över fortare.  Glimtar av 'liv' - inte känt det på.. rätt länge. Annat 'smått och gott' som är bättre: har haft stark tryckkänsla kring ögonen som tom orsakat synproblem och de är nästan borta, burkighet i huvudet.. nästan borta, huden inte lika skör, fötterna gör inte lika ont, andningen mycket lättare, känns inte längre som att hjärtat är stort som en fotboll - hjärtklappning mer sällan och lindrigare.  Tänker hopp..  Får se. 

Önskar innerligen att du ska hitta konkret förklaring och hjälp. Om inte detta är relevant, så via annan väg.  Inte ge upp. 

P.S Vet inte alls hur detta relaterar till TPO-ak. Men mitt TSH  'vandrade uppåt' under en period, till nivå lite över ref. Stabiliserades o sjönk efter provbehandling med Levaxin och Lio,  varpå jag måtte lite bättre för ett tag. Sen sa kroppen ifrån, ville inte ha mer av de pillren och efter en tid försämrad hälsa med bibehållna ok skk-värden och ok TSH.  Skumt. En indirekt påverkan?

Annons:
kaisakavat
2020-01-01 15:56
#28

Och även jag undrar förstås hur det gått för matsmurfen..

Upp till toppen
Annons: