Annons:
Etikettallt-om-lågkolhydratkost
Läst 11524 ggr
Thea
2008-12-08 16:55

Mat på tidigt 1900-tal

Nu ska jag svära i kyrkan! Oskyldig

Det var en liten insändare i lokaltidningen förra veckan om fett och vår fettskrämda värld vi lever i. Skribenten var född någon gång på 30-, 40-talet vad jag förstod. Poängen var att då åts smör, grädde, fet ost, kött och potatis och andelen överviktiga var få.

Detta fick mig att börja fundera! Då, på den tiden och tidigare stektes mat i ister (eller smör hos de mer välbärgade) och potatis var "basmat". Jag gissar att man åt det fett som fanns på köttet för att skära bort det var att "slänga mat".

Man bakade bröd som man åt med smör och ost. Jag gissar att andelen smör och ost på mackan var betydligt högre än den är idag. Åt man smörgås var det inte vitt bröd som vi har idag utan jag antar att det var betydligt "stickigare" med mer fullkorn. Jag gissar också att det var betydligt mer rågmjöl än dagens svampiga vetebröd.

I insändaren stod bla att i matsäcken kunde man hitta fläsk och mjölk eller rågsiktskaka med smör och ost till mellanmål.

Var vill jag komma? Jag vet inte eg! Jo, kanske: MÅSTE man vara så himla strikt hela tiden??? Börjar bli lätt less på allt fett i maten! Jag skulle vilja äta lite magrare och kunna ha en dutt (rå)ris/potatis till maten om jag så önskar. Förr hade man gladeligen potatis till maten då det var billigt och inte blev man tjock för det. Varför kan inte jag göra det nu? Å ANDRA sidan så rörde man sig säkerligen mycket mer då. Idag sitter vi still 8 timmar på en kontorstol (inte alla, men många) och stressar desto mer.

Till saken hör också att jag skulle vilja kunna laga pannkakor en dag, jag skulle vilja kunna laga risgrynsgröt en kväll, jag skulle vilja äta quinoa mm.

Samtidigt så vill jag säga att jag BEUNDRAR verkligen er som orkar vara så strikta, för här börjar orken ta slut. Visst, jag mår JÄTTEbra fysiskt, men nu vill psyket ha sin bit också!

H. Thea

Medarbetare hästhoppning.ifokus.se

Annons:
mikaelj
2008-12-08 16:57
#1

Är du insulinresistent har du förmodligen inte så mycket val, är du normalviktig sedan tidigare är det nog inte särskilt skadligt.

Jag vet inte vad som är viktigast av att inte äta för mycket kolhydrater och att inte äta för mycket vegetabiliska fetter. Tror man kommer långt på att utesluta de senare, samt inte äta pasta & ris i otid. Och att behandla frukt som godis.

Jea59
2008-12-08 17:16
#2

Jag har också undrat det här över potatisen.

Det var ingen som var tjock som barn, kanske någon när jag var liten.

Vi åt vanlig husmanskost med fet mjölk, grädde o smör o potatis.

Det var inte förrän det kom pasta, chips, hamburgare, pizza, läsk och allt överflöd på godis, kakor m.m som övervikten kom. Sen kom lightmaten.

Även om jag bantat så har jag aldrig ätit lightmat utan riktig smör o grädde men det var inte det som fick mig att få 10+ utan det var de andra faktorerna som chips o pizza som jag åt. Då jag började äta det en gång i veckan.

Så jag undrar också kokt potatis m skal på ska väl inte vara så fettbildande.

dufva
2008-12-08 17:18
#3

Jo, visst.

Äter och lever du som på 30-talet och inte har en skadad ämnesomsättning så kommer du antagligen snart att se ut som dom gjorde på 30-talet Skrattande.

Men det är rätt många faktorer som måste vara hyfsat nära i hur tillvaron såg ut då..

Trots att folk i allmänhet var mycket mer slimmade på den tiden så var nog inte deras kost helt optimal heller, men mycket bättre än normalkosten är idag..

Äter man en hel del potatis så gäller det nog att man "kutar på" en hel del i sitt dagliga liv..

Lyckas man hålla sitt glykogenlager under "fulladdad nivå" går man nog inte upp i vikt Skrattande

Bonzar
2008-12-08 18:30
#4

Jag är född på 40-talets mitt, jag är uppväxt i södra norrland, på landet och på en bondgård.

Det var hårt arbet i skogen på vintern när skog skulle avverkas.

På våren var det vårbruk, sedan skörd och potatisupptagning på höstkanten, allt gjordes för hand på den tiden och INGEN var fet.

Jordbrukarna med familjer var seniga och sega, arbetade hårt från 05 tiden på morgon när mjölkningen började, sedan rann dagen iväg med sänggånde vid 20-21 tiden på kvällen, efter kvällsmjölkning och kvällsmat.

På morgonen åts det kronmjölgröt med oskummad mjölk, ägg, hemystad ost, messmör och grovt bröd med hemkärnat smör.

Vid 09 tiden var det kaffe med skorpor och vetebröd.

Vid 12 tiden lunch, oftast med rester från gårdagens middag och alltid med smör, ost och bröd till alla måltider.

Vid 14 tiden em kaffe med dopp.

Vid 17 tiden så var det middag.

En vanlig middag kunde bestå av stekt fett fläsk, en tjock "sluring" (sås) gjordes på flottet, mjölk och vetemjöl och så potatis.

Smörgås på hembakat tunnbröd  med smör och ost hör till……och alltid oskummad fet mjök eller svagdricka.

Efter kvällsmjölkningen så var det kvällsmat, det var ofta gröt eller välling med klimp och smör.

HUR många kolhydrater tro ni att de åt? Ja inte orkar jag räkna efter, jag vet bara att folk förbrukade allt detta genom tungt arbete, det behövdes inga gym på den tiden och inga sömntabletter heller.

Jag flyttade hemifrån när jag var 15 år, innan dess hade jag inte ett grams övervikt……den kom som ett paket på posten genom onyttigheter som snask och och en massa onyttiga kolhydrater.

När jag "tuggat till mej" en massa kilo, jo-jobantat och svält mej, så tog jag mej själv i kragen och åt vettigt, det gick jag ner en massa kilo på, men jag mådde ändå inte särskilt bra….har svårt att tåla grönsaker, vanlig mjölk och frukt.

Nu när jag äter LCHF kost sedan dryga 3 månader, mår jag bra och känner att jag "kommit hem" trots att jag nog gott och väl skulle kunna gå ner 10 kg utan att vara mager……jag struntar i detta för välmåendet överträffar allt och jag tar mina 68 kilo till mina 166 cm med roSkrattande och dricker man vispgrädde, istället för mjölk, så kan man inte vänta sig något under med vikten, men magen känns som sammet på insidan, så det är värt GULD.

parsley
2008-12-08 18:46
#5

Jag äter LCHF av hälsoskäl, inte pga övervikt, men jag känner att jag må rabsolut  bäst om jag äter någorlunda strikt, så hemma äter jag strikt, men jag kan frångå LCHF när jag t ex är bortbjuden eller om jag äter ute någon gång. Mjölprodukter undviker jag dock helt och hållet, eftersom jag blir rejält dålig av mjöl. Nu till jul kommer jag säkert att äta en portion risgrynsgröt.

Prova dig fram, känner du att du kan äta en och annan potatis, lite quinoa eller risgrynsgröt så ät det. Märker du att du mår dåligt av det, att viktnedgången avstannar eller att du går upp i vikt, så får du gå tillbaka till LCHF igen.

[slamslams]
2008-12-08 18:56
#6

Vad är det som hindrar dej, du bestämmer själv vad du vill äta.

Det är sådana som jag, diabetiker och överviktig som behöver hålla efter mitt matintag.

Jag har med kostens hjälp gått ner 21 kg, tar inte längre insulin,inte heller blodtryckstabl, de jag behövde tidigare.

Jag har också ett sockersug som måste tyglas, det är inte så lätt för alla att äta allt.

LCHF kosten är en välsignelse för ex mej.

Men hade jag varit en normalviktig o frisk person hade jag inte ägnat intresse  åt  någon speciel kost.

Jag tycker inte du behöver svära i kyrkan, utan gör som du vill med ditt ätande.

Annons:
Adur
2008-12-08 20:09
#7

Jag tror att den försämrade hälsan beror på flera olika saker. Det är mycket som finns i modern mat som inte fanns på 30-talet. Alla E-tillsatser, till exempel. För att inte tala om allt socker som finns i snart sagt varenda matvara. T o m kycklingfiléer och skinka är ju sötade idag. Fullständigt bisarrt.

Sedan är det en del som saknas jämför med mat förr i tiden - främst fettet. Mejeriprodukterna är avfettade. Allt kött är prydligt mörkrött, utan ett uns av synligt fett. Dessutom tror jag att köttet håller lägre kvalitet idag, beroende på köttdjurens tveksamma uppväxtvillkor. Och inte fasen proppade folk i sig fem frukter om dan för 70 år sedan!

Mina ungar kan möjligtvis få fem frukter i veckan, om de är snälla. Glad

vebu
2008-12-08 20:56
#8

Intressanta kommentarer om kosten förr. Från mina trakter i Bräcke kommun berättas att 1800-talsmaten var mycket mager. Mjölken skummades och av grädden gjordes smör som skulle säljas.

Ovanligt alltså att människor drack "vanlig" mjölk.

Men inte är väl 18, 1900-talsmaten den optimala? Jag tror att övervikt var vanlig liksom en massa sjukdomar.

Lchf är väl vårt försök att återskapa den kost som människor åt före jordbruket…

Som jag förstått det innebar jordbruket en tydlig nedgång i hälsa och livslängd. Orsaken till att folk övergått till kolhydrater är väl överbefolkning och brist på djur att jaga.

Läste i Yngve Ryds bok "Ren och varg..") där Nilas Tuolja berättar om när han, hans syster och hennes bror åkte för att plocka bär men upptäckte ett överflöd av ekorrar. De blev borta i en vecka och åt ekorre.

På sidan 201 säger han direkt: "Vi fick inga sjukdomar fastän vi bara åt kött och fisk. Enligt nya regler ska man inte äta mycket kött, varnar de. Jag tror att det är fel, jag har ätit kött i hela min livstid och fett och märgben, och alltid varit frisk."

Jennix
2008-12-08 21:58
#9

Är du frisk kan du äta nästan vad du vill och må bra. Ren naturlig mat utan tillsatser och naturligt fett istället för margarin.

Jag tvivlar starkt på att vi LCHFare äter mer fett än man gjorde "förr i tiden", däremot åt dom ju kanske mer kolhydrater ibland när dom var tvungna.

Jag tycker de flesta svar i tråden är precis vad jag tror. Det går inte att jämföra längre, för våra kroppar är skadade av den mat vi fått sen flera decennier tillbaka.

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

parsley
2008-12-08 22:44
#10

Hade man råd så åt man smör och drack fet mjölk. Den som hade ont om pengar fick nöja sig med margarin och skummjölk.

#8 Menas det att maten i Bräcke var mager i betydelsen otillräcklig eller mager i betydelsen fettsnål? Troligen åt man en del fläsk, flott och sill även i Bräcke.

Potatisen blev väl allmän en bit in på 1800-talet. Jonas Alstömer i Alingsås försökte introducera den i slutet av 1700-talet, men den blev inte populär förrän man insåg att man kunde göra brännvin av den.

Man kan nog hitta ett antal kostförändringar under 1800 och 1900-talen. Potatisen infördes, vedspisen ersatte den gamla öppna spisen, kaffe blev allmänt, margarin uppfanns, ökad urbanisering och inflyttning till storstäderna. Efter andra världskriget kan man säkert hitta förändringar varje årtionde.

Thea
2008-12-09 09:37
#11

Först: Jag kritiserar INTE LCHF som sådan!!! Det var absolut inte min avsikt då jag är rätt övertygad om att det är åt rätt håll i matväg! Utan det var mer allänna filosoferingar.

Mycket intressanta kommentarer ffa från ni äldre skribenter! Bockar och bugar för att ni delar med er till oss av den betydligt yngre generationen!

Jag är rätt övertygad om att fysiskt kroppsarbete (som nästan totalt avsaknas idag) och bättre kost än idag är en stor skillnad i hälsa. Jag tror också att man aldrig kan ersätta fysiskt arbete "i skog och mark" med dagens träningsmaskiner. Det är för isolerat och monotont för kroppen!

Frukt gissar jag att man mest åt under säsong. Under den säsongen var det också höskörd för bönder, vilket är fruktansvärt tungt arbete!!!

Jag kan till sist enbart utgå från mig själv: Tämligen normalviktig med ett STORT sockerberoende! Visst, LCHF får mig att må otroligt bra fysiskt (tja, förutom strejkande mage!) och jag kommer nog alltid att ha det som "bas" i mitt liv. Men som det känns just NU är inte den realtivt strikta linjen jag kört hittills något för mig. Jag måste kunna känna att jag inte "dör" om jag tar en bulle till kaffet eller att välja göra potatisgratin (på grädde förstås Flört ) till maten. Kanske reda av en sås med vetemjöl. För mig är njutningen till mat otroligt viktig! Som det är just nu står allt fett mig rakt upp i halsen och jag mår så illa bara jag tänker på fet mat. Jag tror jag måste försöka hitta min balans längre åt det mer liberala hållet.

Till saken tror jag också att alla dagens E-nummer av diverse slag och det "gömda" sockret är en stor bov i dramat. Bara som någon skrev; Det är SOCKER i kycklingfilé! Av den anledningen köper vi fryst HEL kyckling då dessa inte innehåller tillsatt socker. Lite bökigare, men så värt besväret!
LCHF har gjort att vi läser innehållsförteckningar idag noggrannare än förr. Köper vi smörgåsmat försöker vi välja en produkt med så lite E-nummer som möjligt och där vi inte hittar att de tillsatt socker i någon form. Det är lite knivigt, men det går!

På samma sätt försöker vi alltid att laga så mycket som möjligt själva och försöker undvika halv-/helfrabrikat så långt det går. Det är iof inget nytt då jag under hela min uppväxt upplevt det. Vi gjorde egen sylt/mos och egen saft. Alltid rena fräscha råvaror med grönsaker från ett självförsörjande trädgårdsland. Det är min uppväxt och det vill jag sprida vidare till mina barn! Samtidigt som jag skulle önska att alla barn fick uppleva njutningen av att ta upp egen potatis, koka egen saft mm.

Usch, vad jag svamlar! Nu gled jag ifrån ämnet helt och hållet….sorry! Rynkar på näsan

H. Thea

Medarbetare hästhoppning.ifokus.se

UBCL
2008-12-09 12:10
#12

#4 På våren var det vårbruk, sedan skörd och potatisupptagning på höstkanten, allt gjordes för hand på den tiden och INGEN var fet.

Detta stämmer inte riktigt.

Min farfar som dog på 60-talet, nästasn 100 år gammal, vägde de sista 50 åren 105 kg, 175 cm lång. Han hade fyra söner och en dotter. Tre av sönerna, varav min far var en, var smala som stickor medan den fjärde var så fet att han brukade ha en kork för termosflaskor intryckt mellan skinkorna för att slippa skavsår. Dottern var normalkraftig.

Min mormor minns jag som en riktigt liten och tjock person som bakade stora runda matbröd, jag kan när jag vill se henne framför mig när hon tog "brökagan", tryckte fast den mot bröstet och skar tjocka skivor till smörgåsar till mig. Hon fick två söner och tre döttrar som nådde vuxen ålder. Sönerna normalviktiga och två av döttrarna, varav min mor var den ena, blev rejält feta. Den tredje dottern var mager.

Min mor, som dog -49, 28 år gammal, var som sagt mycket tjock. Hon blev opererad för gallsten hela tre gånger. Den tredje gången hon blev opererad var det i själva verket njursten som var problemet men hennes läkare från de föregående gallstensoperationerna förutsatte att det var gallsten igen. Hon klarade inte påfrestningarna från njurstensanfallen som nyopererad.

Jag är född 1945. Som 13-åring blev jag på egen begäran inlagd på sjukhus under en vecka för att utreda om jag hade något fel på min ämneomsättning, jag var nämligen rejält fet över hundra kg. Då jag var 15 vägde jag 105 kg och började då träna judo. När jag blev 17 vägde jag fortfarande 105 kg men satte igång med att banta. Jag gick ner 30 kg till 75, jag var 176 cm lång.

Med ovanstående vill jag ha sagt att ALLA var inte SMALA förr i tiden.

Vi kommer alla från nordvästra Skåne där tillgång till mat alltid varit god.

Vad åt vi? Till middag åt vi så kallad husmanskost; kött, fläsk, köttbullar, pannbiff, sill (saltad sill fanns alltid i källaren) ibland torsk samt sås och potatis. Ärtsoppa med fläsk och/eller lunchkorv, bruna bönor med fläsk/köttbullar/lunchkorv. Frukost och alla mellanmål bestod av smörgåsar med korv, leverpastej eller ost. Vi barn kunde ibland få sylt, sirap eller strösocker på mackan. Man drack mjölk till maten, min morfar tyckte bäst om drickablandning, det är hälften svagdricka och hälften mjölk.

Naturligvis är det så att var och en av oss människor har helt egna förutsättningar för hur maten tas upp i kroppen. Med exakt samma matintag och med samma motionsförutsättningar kommer vi ändå att påverkas olika avseende vikt.

Det är först när vi börjar behandla våra avvikelser med felaktiga kostråd som problemen uppstår. Min farfar blev ju nästan 100 år gammal med ett BMI på över 34. Själv har jag viktmiskat med ca 30 kg tre gånger i mitt liv och dessemellan åkt berg-och-dalbana.

#0 – Så för att svara på de andra frågorna, om man måste vara så himla strikt eller om man kan steka pannkakor med gott samvete? – Om du och din familj inte blir tjocka och sjuka av att äta för mycket kolhydrater, så gör det!Glad

Och skulle ni bli tjocka och sjuka kan jag av egen erfarenhet intyga att det finns en jättebra metod att råda bot på de problemen – LCHF Skrattande

Bertil

Lehane
2008-12-09 12:21
#13

Lågkolhydratkost i dess striktare former som lchf försöker inte på något sätt efterlikna kosten för 50 - 100 år sedan utan snarare kosten för 10 000 - 100 000 år sedan, alltså en kost som emulerar maten vi åt som herdar eller jägare/samlare.

Men helt klart åt de som hade råd och möjlighet till riktig fet mat utan alltför mycket vitt mjöl o socker en hälsosammare kost då än vad de flesta äter idag.

Är man smal, frisk och rör sej en del kan man givetvis äta mer av den maten man åt före nyckelhålet, e-numren och snabbmaten på 1900-talet.

Är man fet o sjuk kanske man måste äta mer strikt, ja kanske t o m fakirkost…

Annons:
SvartKaffe
2008-12-09 12:22
#14

Jag tycker det här är intressant. Framför allt måste man inte gå tillbaka till hedenhös för att spåra förändringar utan de finns inom en mycket närmare tidsram än så. Livsstilsförändringar som skett de senaste hundra åren har kanske påverkat oss mer hälsomässigt än vad de gjort 1000 år innan dess.

Man behöver inte gå längre tillbaka än till 50/60-talet. Då fanns fortfarande kött/charkbutiker, fiskaffär och bageri på inte allt för långt avstånd (i städerna). Man åt nylagad obehandlad mat. Mammorna hade tid att laga mat, de var hemmafruar eller arbetade bara deltid. Det fanns inte så många bilar, definitivt hade man inte 1-2 bilar i varje familj. Man gick eller cyklade dit man skulle och hissar fanns väl mest i nybyggen, typ höghus. Det fanns inga gym dit allmänheten gick, de som fanns hörde ihop med idrottsutövare. Ännu så länge hade inte mamma scan och pappa findus gjort sitt intåg i köken. Det fanns visserligen konserver men mamma gjorde fortfarande sina köttbullar på nymalen (och finmalen) köttfärs. Pasta (förutom makaroner) var nog väldigt sällsynt, ris till maten likaså.

Man åt mer säsongsbetonat, att äta jordgubbar från andra sidan jordklotet vid juletid hade varit en absurd tanke på den tiden misstänker jag. Man kanske la på sig ett par kilon under höst och vinter, både pga frukt, bär och rotfrukter som hör skördesäsongen till men man visste att de försvann till våren.

Man visste också att man behövde fett för att orka, det är i alla fall vad min mormor sa. Då pratar vi definitivt inte margarin, möjligen smör, men framför allt animaliskt fett. Mormor hade oftast stekflott på brödet istället för smör, dvs det fett/flott som är kvar i stekjärnet hälldes upp i en bytta och togs tillvara och användes till vardags istället för det "dyra" smöret. Hon stekte i gjutjärnspanna och hade förmodligen aldrig hört talats om järnbrist.

Många matkunskaper har gått förlorade när man inte längre lärde sig matlagning och hushållning från föregående generationer misstänker jag.

Går man längre tillbaka så får man dessutom tänka bort mycket som vi idag tar för givet. Inte bara leveranser av allehanda grönsaker och frukter från sydligare länder utan även bilar och kylskåp. Visst fanns det bilar och is-skåp redan på 20-30-talen men de var nog ganska få.Tänk också bort tvättmaskiner, 100 digital-tv-kanaler, Ikea och 5 t-shirtar för en hundring (att sticka ett par raggsockar tar 9-10 timmar). Man behövde inte "motionera", det dagliga livet innehöll förmodligen tillräckligt med fysisk aktivitet.

De flesta invånare bodde inte i städerna utan på landsbygden med självhushåll. Överskottet såldes på torget i närmaste samhälle eller uppköpare som sålde det vidare. Var man fattig kanske man inte hade en gris ens, men man kunde kanske ha smådjur som höns och kaniner som bidrog till försörjningen.

Om man inte var storbonde så odlade man knappast vete för husbehov. Det var möjligen till jul och fina fester som det bjöds vetebröd. Det vanligaste brödet var nog surdegsjäst rågbröd. Lin och raps odlades för oljans skull och resterna som blev kvar när oljan var pressad blev kreatursföda. Potatis odlades för att göda grisar med, en gris uppfödd på 70 procent potatis blev fet och fin enligt en lanthushållningsbok från 1922.

Inkanyezi
2008-12-09 12:52
#15

Jag är också född i mitten av fyrtiotalet, och under min uppväxt åt vi brödet med margarin eftersom smöret var dyrt och vi var fattiga. Mycket potatis, makaroner, mjölredda såser etc.

Alla mina syskon, och även jag, var magra. Mamma var mager, pappa likaså. Jag har fortfarande inte haft någon stor övervikt, utan som mest legat på överkant av rekommenderat BMI.

Vart vill jag komma? -- Metabola syndromet.

Det som gör att vi människor inte kan klara av exempelvis sädesprodukter, antas vara att sjukdomarna som dödar oss kommer efter vår fertila period, alltså har det inte någon inverkan utvecklinsmässigt. Vi drabbas av fetma, diabetes typ 2, stroke och hjärtinfarkter, företrädesvis efter att våra barn har fötts och vi redan har fört våra gener vidare. Att vi dör vid femtio eller sextio inverkar inte på vår fertilitet, och våra barn kommer att ha samma ärftliga svagheter som vi har.

Så nu, vid 84 års ålder, har min mor haft stroke två gånger, hon har diabetes typ 2, och hon är omåttligt tjock med femtielva mediciner för Blodtryck, diabetes och guvetva. Tre av mina systrar är i varierande grad feta och med diverse liknande problem, och jag själv har hypertoni och ateroskleros och har varit inne för en allvarlig hjärthändelse och fått kranskärlsvidgning.

Efter att ha gått över till LCHF har jag kunnat minska min medicinering för Blodtryck drastiskt, och jag har tagit bort statin som jag ordinerades, men mina blodfettsvärden är ändå närmast idealiska. Jag har märkt klara hälsoförbättringar med den här kosten, och jag hoppas att den trenden ska hålla i sig. Har jag tur kommer jag att kunna sluta ta medicin.

Så det är inte riktigt en bra indikator att man i ung och aktiv ålder mår bra och inte är fet. Det handlar om hur man utvecklas under en period som är ganska lång. Vår förväntade livslängd när man väl har kommit så här långt är en bit över åttio år, jag har statistiskt lite drygt tjugo år dit, och jag vill leva dom tjugo åren aktivt och helst utan mediciner. Jag vill inte tvingas bli beroende av insulin, och jag vill inte eh gång till åka till sjukhuset med smärtor i bröstet, och jag vill inte ha stroke. Jag har ändrat min diet så att jag enligt alla kända indikatorer för den sortens händelser löper mindre risk att drabbas, och min nuvarande kost är LCHF. Där ingår smör som jag aldrig åt som liten, och där ingår fett kött, som sällan sågs på vårt bord.

Jea59
2008-12-09 15:07
#16

Vad är det som gör att dom flesta har störd metabolism idag, jämfört med förr?

Handlar det inte lite om all den där skräpmaten som vi tryckt i oss, chips, ostbågar, popcorn, hamburgare, pizza, läsk, för att inte tala om allt godis, kakor, tårtor, bakelser m.

Äter man sånt utöver sin vanliga mat så får man räkna med övervikt.

I min släkt så har vi ärftlig låg ämnesomsättning, ingen utav dom har övervikt pga att dom tänker på vad dom äter och dom får ju brottas med den låga ämnesomsättningen hela tiden, fast dom har medicin.

Jag själv hade ingen övervikt förrän jag började äta skräpmat, men slutade med det ganska snabbt.

Nu har jag ätit LCHF över två månader o mått bra, jag kanske inte märker så stora skillnader eftersom jag inte, har några sjukdomar, men den har förändrat min kropp iallafall.

Jag blir ju även glad att höra att denna kost har hjälpt många och försöker få andra i min närhet att anamma den.

Men äter man denna mat, då får man ju inte i sig någon skräpmat och då mår kroppen bättre.

Inkanyezi
2008-12-09 15:45
#17

#16 Ingenting på din lista över skräpmat har ingått i min kost i någon nämnvärd grad. Jag har aldrig fått ostbågar hemma, någon gång har jag köpt chips, men inte så mycket som en gång om året. Hamburgare, pizza och läsk, godis, kakor, tårtor och bakelser är sällsynta gäster…

Nej, jag tror inte ett ögonblick att det är "skräpmaten" i den bemärkelsen. Den skräpmat det handlar om är helt vanligt bröd, helt vanlig pasta, helt vanligt ris och alldeles väldigt vanlig potatis, tillsammans med margarin och andra fetter som har manipulerats och som innehåller Omega6. En del är mer känsliga än andra och utvecklar fortare symptom, andra håller lite längre innan skiten rasar.

Om man tittar på de forskningsrapporter som finns om metabola syndromet, så ser man att exempelvis Kitavas befolkning snabbt tillägnade sig metabolt syndrom när de flyttade till staden och började äta annan än traditionell kost. En annan iakttagelse är ungdomsfinnar, acne, som är praktiskt taget okänt där man äter stenålderskost. Min egen iakttagelse är att mina finnar och pormaskar som jag alltid har haft mer eller mindre, de försvann när jag gick över till LCHF.

Kanske chips och ostbågar och pommes frites är bland det värsta man kan sätta i sig, men de bär inte huvudansvaret för den sviktande hälsan hos en stor del av befolkningen. Det är snarare sex till åtta skivor bröd om dagen. Numera äter jag smörgåsen utan bröd. Jag lägger en ostskiva på skinkskivan och hyvlar av en skiva smör, så rullar jag ihop den och stoppar i mig.

Sant att man inte får i sig någon "skräpmat" när man äter LCHF, men det jag åt förut betraktades inte heller som skräpmat. Lägg till bröd, potatis, ris, pasta, margarin och majsolja till din lista, och du kommer närmre sanningen. Sedan kan du stryka bakelserna och tårtorna, jag tror att det är mycket få av oss som sätter i oss sådant som en betydande del av kosthållet.

Thea
2008-12-09 16:04
#18

#17: Är det inte så att det är dagens proportioner som är lite galna när det gäller intag av fett vs kolhydrater? Maten idag är för fettsnål så att mättnadskänslan inte infaller när man ätit tillräckligt utan senare. I det läget har man då ätit för mycket = man går upp i vikt. Innehåller maten en högre fettprocent infaller mättnaden fortare = man får per automatik i sig mindre mat (och då även mindre kolhydrdater). Det är LÄTT att överäta kolhydratrik mat har jag märkt. Att överäta fet mat är otroligt svårt upplever jag!

Ett exempel:
Förrut när jag och sambon planerade mat kunde det låta så här; "Vad ska vi ha idag? Pasta, ris eller potiatis?". Sen valde vi tilltugget till det, dvs vilken sås/kött/fisk mm. Vi valde alltså kolhydratkälla som nr 1 och sen vad vi skulle ha till det.
Om det var pasta bestod en tallrik av 70-80% pasta och 30-20% sås. Det kallar inte jag bra proportioner!!! Ffa inte när såsen var fettsnål! Däremot, idag, skulle jag kunna tänka mig att äta 30% pasta och 70% sås som gärna får vara lite extra fet.

Det var lite min poäng med tråden att vi borde kunna äta mer kolisar än 10-20g /dag (SJÄLVKLART individuellt!!!!) men dagens proportioner är helt åt pipsvängen fel! Jag tror att man förr i världen hade en bättre fördelning just pga att man åt fetare mat! Man var inte heller lika stressad och åt därför långsammare vilket leder till att mättnadskänslan infaller och man hinner lyssna på den, med mera. Listan kan säkerligen göras lång.

Visst, jag mår jättebra av LCHF på runt 20g kolisar/dag men jag undrar om det är VÄRT det! Som jag mår psykiskt idag är det INTE värt det. Visst, jag mår fortfarande jättebra, men har tappat all lust att äta. Mat är inte gott längre, utan bara fet!

Tycker denna tråd har blivit jätteintressant! Fortsätt! Glad

H. Thea

Medarbetare hästhoppning.ifokus.se

Jea59
2008-12-09 16:04
#19

#17 hos många tyvärr ingår denna skräpmat 1-2ggr i veckan, jag tror inte heller att makaroner o korv är heller någon nyttig mat, ej heller att äta en massa mackor.

Under åren som jag har arbetat så har en och en annan alltid ätit någon kaka till eftermiddagskaffe o det sätter sina spår.

Jag tror inte det heller det har varit bra med allt socker som har tillsatts maten, plus detta läskdrickande.

Det är när kroppen tillsätts såna mängder, som övervikt o sjukdomar kommer.

Sen är det sant att det här med urfolket när dom har ätit våran mat har fått våra sjukdomar.

Det är därför jag också undrar, tål vi inte nu potatis, finns inget tillsatt i det.

Hur kommer det sig att fler verkar ha störd metabolism än förr?

Man måste väl själv se över sina kostvanor med?

Inkanyezi
2008-12-09 16:34
#20

Jo som sagt, man måste själv se över sina kostvanor.

Kruxet är bara att jag gjorde det. Jag försökte äta "hälsosamt" enligt rekommendationerna; jag åt mycket fiber, jag åt mycket grönsaker, jag åt mycket frukt, jag åt fettsnålt och såg till att få i mig "fleromättat" fett. Pyttsan, det visar sig att det har betydelse vilket fleromättat fett man äter, och fettsnålt leder inte till goda blodfetter.

Så problemet är inte (bara) att folk äter massor av "skräpmat", utan kostråden i sig leder till försämrad hälsa, genom att man får för mycket "dåligt" kolesterol, för mycket triglycerider, och ständigt för hög insulinnivå, vilket lagrar upp fett på diverse ställen. Det är lätt för herrar som Rössner et al att anmärka på att folk inte äter som kostråden säger; dom har missat kapitalt, eftersom kostråden är direkt skadliga för hälsan. Kostråden leder till ökad fetma, ökning av diabetes typ 2, fler infarkter och stroke. Möjligen leder de också till högre andel cancer av olika typer.

Läsk har aldrig tillhört min basföda, jag dricker sällan läsk, numera inte alls. Chips, ostbågar, godis, popcorn; allt det har i stort sett aldrig förekommit hemma hos mig. En tid var det fullkornsris, tofu och en massa annat sojabaserat och resten grönsaker med vegetabilisk olja. Under senare tid har jag i stor utsträckning lunchat på husmanskost innan jag förra året började käka sushi.

Men jag fick alla symptomen till det metabola syndromet, inklusive en "instabil angina" som min kärlförträngning klassades; det hade kunnat bli en infarkt. Och jag har alltid rört på mig mycket; jag har ofta cyklat till jobbet, jag brukar annars promenera åtminstone en timme varje dag och jag är definitivt inte stillasittande.

Jag tror inte heller att flertalet av dem som är feta äter mycket av det som kallas skräpmat. Jag känner visserligen en etta som trycker i sig mängder av pommes frites på MacDonalds, men han är ett undantag. Andra feta som jag känner äter ungefär så som jag gjorde förut (husmanskostperioden).

En av de största skillnaderna med kitavakosten mot vår vanliga mat är att på Kitava hade man inte någonting odlat utöver en del rötter. Alltså ingen säd alls, inget ris ingick i deras mat. Det var mycket fisk och en hel del kött. Men säden fanns inte med i deras kosthåll. Kroppen struntar i varifrån kolhydraterna kommer, om det är hallonbåtar (Rössners idé?) eller om det är en brödbit. Vilket som, det höjer insulinnivån. Om vi ständigt äter bröd, sex till åtta skivor om dagen, då kommer vi också att ständigt ha förhöjd insulinnivå, och våra glykogenlager fylls och det finns ingen plats för mer, utan vi lagrar upp fett.

Så vi har blivit lurade; brödet är lika illa som hallonbåtar; det har jag lärt mig den hårda vägen.

Annons:
Jennix
2008-12-09 16:36
#21

Jag tycker nog att man måste skilja på vad människor tål generellt och individuellt också…

Margarin räknas inte som naturlig kost, och jag tvivlar på att någon levande varelse mår bra av margarin.

Däremot något som t.ex. frukt eller nötter, tror jag KAN vara nyttigt MEN att man måste se till hur individen reagerar. Jag kan inte äta mycket nötter alls, för då pajar min mage/tarmar. Det betyder inte att nötter är farligt för alla. Vissa klarar ju massor av nötter.

Vissa människor kan också tåla sånt som kanske INTE är artriktigt för människor att äta, som t.ex. spannmål.

Potatis är faktiskt en växt som kan bli giftig och om jag minns rätt så är väl bladen giftiga eller oätliga? Finns säkert de som reagerar starkt eller inte alls på potatis, och jag är säker på att det var så på början av 1900-talet också.

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Jea59
2008-12-09 17:31
#22

#20

Jo, jag vet att så är det, jag har alltid varit strikt med maten innan jag börja äta LCHF.

Åt mycket grönt o nyttigt, var den där tråkmånsen som tackade nej till allt gott för jag ville inte äta massa transfetter, socker o grishud.

Fått förmaningar när jag gått till läkaren, för att jag har högt kolesterol vilket är ärftligt, men mina kostvanor har inte fått ner den hur nyttig jag än ätit.

Både jag, min syster o mamma fick statiner för att sänka den, vilket reulterade att vi blev sjuka och ont i leder, så vi slutade med dom tvärt, tror inte dom gör någon nytta eftersom våra kroppar är vana vid högt kolesterol.

Jag trodde också att jag åt nyttigt men tyvärr innehåller dagens mat mycket socker, men vi har kunnat stävja övervikten genom att välja äta nyttigt efter bästa förmåga.

Kanhända att vi människor har blivit mer känsliga efter ha ätit denna kost idag, med mycket spannmål, socker, stärkelse m.m

Att vi inte tål ens en gång, en potatis, vad vet jag.

Det jag vet är i allafall, att LCHF har funkat väldigt bra, fast jag tror nog att kolesterolet har skjutit i höjden, med det har jag läst, att man ska få bättre värden sen efter ett år med denna kost.

subcalva
2008-12-09 20:08
#23

#18 jag tycker också den här tråden är jätteintressant och den tar upp många tänkvärda saker.

Min egen högst personliga teori är att det kommer alltid att finnas människor som kan äta helt fel och ändå hålla sig smala och friska tills de dör i hög ålder. Sen finns det några som äter i stort sett bra men som i alla fall utvecklar diabetes och andra välfärdssjukdomar. Det tror jag hänger ihop med vilka arvsanlag man har och ibland så är bara livet orättvist rätt och slätt. Pga av det är det säkert högst olika hur mycket kolhydrater man kan tillåta sig. En diabetiker måste förstås vara mer strikt än någon som "bara" har en måttlig övervikt.

Men frågan som uppstår i mitt huvud är då - hur vet jag hur "skadad" min kropp är och hur strikt jag måste vara för att undvika framtida sjukdom som diabetes? Jag har gått ner i vikt med min egen variant på LCHF där jag tex äter 20 g bröd per dag och 20-40 gram potatis eller rotfrukter till lunchen. Till helgen köper jag jordnötter istället för chips och jag har mörk choklad i liten mängd till fikat istället för fikabröd. Nu håller jag min vikt på samma mängd mat som jag tidigare gått ner i vikt på, men betyder det att det är OK att äta så i framtiden?

Just nu mår jag väldigt bra på min kost och jag tycker jag har hittat en nivå där jag trivs och tycker jag får äta rätt varierad mat som är verkligt god. Det gör att jag tror att jag kommer kunna hålla mig här utan att sväva ut och börja äta mer kolhydrater och det är det viktigaste för mig. I början av nästa år borde det vara dags för en ny hälsoundersökning på jobbet och det ska bli intressant. Då är det två år sen förra undersökningen och nästan ett år sen jag började dra ner på kolhydraterna.

helvete
2008-12-09 21:36
#24

Jag är född 1942 på en bondgård. Vi åt rätt ensidig kost, potatis, hembakad bröd, hemslaktad gris. Inga tillsatser i maten. Säsongens frukt och ev grönsaker. Folk åt inte grönsaker förr, det var "kaninmat". Folk var oftast inte feta, mestadels fruarna som var hemma och skötte hushåll och barn och nog stoppade i sig under dagen. Mellanmål talades det inte om.Alla ungar var ute och lekte, man satt inte inne hos en kompis, det bjöds heller inte på förtäring.I skolan fanns 1-2 feta barn i varje klass, resten var magra. Moa Martinsson, Ivar o johanson skriver levande om den tidens mat. Själv tycte jag bara om sirapssmörgås, socker, russin, pepparkakor. Alla barn hade hål i tänderna, de flesta vuxna löständer redan i 30 års åldern.

ceicli
2008-12-09 23:22
#25

#18

LC står ju för låg kolhydratmängd och den gränsen går faktiskt vid 60g. Och det finns säkert de som äter något mer om dagen och mår bra. Så det är en personlig avvägning som du får göra, vilken nivå som är bäst för just dig.

Att många på det här forumet äter väldigt lite kolhydrater och pratar om det beror säkert på att de mår bäst så och behöver byta erfarenheter om hur det är att äta med så låg nivå. Det är ju inte direkt vanligt i samhället.

Personligen så har jag ingen perfekt nivå än. Varken på kolhydrater eller fett.

Vad det gäller fett så läste jag för många många år sedan en artikel som handlade om att skogshuggare som gjorde av med enorma mängder energi, speciellt i kyla, skulle äta stora mängder fett för att orka fortsätta jobba. Så även om jag haft en fettskrämd grund så har jag också vetat att fett kan vara behövligt. (Och mamma har alltid skämts för gräddsåsen till steken… *hmm*)

vebu
2008-12-09 23:24
#26

*10 Jag menade att maten i Bräcke var fattig på fett och att det var mycket kolhydrater i kosten. Såg i Tidningen Land ett sekelskiftesrecept på köttfärs som var rejält utdrygat med brödsmulor. En piga sägs ha tappat hakan när prosten lade på dubbla sovel på sin smörgås dvs både ost och korv t ex.

Min pappas släkt är överlag magra men drabbas ofta av hjärt och kärlproblematik vilket innebär att fetma-hjärtinfarkt inte säger hela sanningen.

Det intressanta med oss Lchfare är att vi visar att även västerlänningar kan övergå till fettdrift, överleva och dessutom må bra. Forskarna borde stå i kö för att undersöka oss och undersöka vad som i detalj händer i våra kroppar när cellerna byter bränsle.

Till dig Thea som startade tråden vill jag bara säga att "fuska" så mycket du behöver för att fortsätta med Lchf. Så tänker jag… Visst har du rätt i att man kan längta efter kolhydratstinna bakelser osv. Jag har dålig karaktär, ett totalförbud skulle bara göra saken värre.

Som tur är mår jag bra och ibland tycker jag faktiskt att det inte är värt att äta t ex wienerbröd. Det "rätta" suget finns inte längre.

Lynxx
2008-12-10 02:15
#27

Snacka om gammal mat asså!

Klassiska citat - del 6

Annons:
Tilda-T
2008-12-10 07:54
#28

Skrattande

Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!

Upp till toppen
Annons: