# Biggest looser i TV Author: Laurel Har tittat på Biggest looser. Att träna så hårt från början med den övervikten kan aldrig vara bra. Förmodligen kommer det att uppstå skador både här och där! Det skulle vara så intressant om det fanns en annan grupp där deltagarna hade liknande övervikt och att de skulle börja äta LCHF och ta det lugnt och för att så småningom börja med lugna promenader. Vilket skuldbeläggande det var på deltagarna! Hon som leder programmet sa vid invägningen att nu ska vi se hur mycket ni väger efter alla frestelser ni inte kunnat stå emot. Jag var orolig att någon av deltagarna skulle dö vid träningen och när de skulle springa 500 meter! ## Comment 1 Author: Internettan Håller med. Det kan inte vara bra att gå från noll till 100 med en gång. Det är visserligen intressant att se hur snabbt kroppen anpassar sig och hur snabbt konditionen ökar. Det har ju gått ett antal sådana program tidigare och mönstret är alltid samma. Men bra kan det inte vara och skaderisken är säkert jättehög. De är lite taskiga, ledarna i programmet. Inte snällt att säga sånt som att "nu var vi snälla idag eftersom det är första gången" efter ett sådant tortyrpass de hade. Likadant reagerade jag på hur de talade om för en tjej att hon var den tyngsta kvinnan de haft någonsin i programmet. Verkligen onödigt. Vore verkligen jätte-jätte-intressant att få se ett liknande program med LCHF-stil istället. ## Comment 2 Author: Cajsavarg Precis mina åsikter! Undrar om tränarna någonsin provat att springa med minst 40 kg extra vikter på sig? Stackars leder på dessa tunga kroppar. Jag sa samma sak till man att ett liknande program fast med människor som ska äta LCHF ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Och just att skuldbelägga dessa människor! Socker som är mer beroende än vissa narkotiska preparat! Att man anmält sig till ett program som ska visas i TV och tidigare _aldrig_ velat bli fotat för det privata fotoalbumet, då är man desperat att gå ner i vikt och gör vad som helst! Inte är det människor som önskar att bli TV kändisar. Men trots det så kommer jag att titta på programmet, snacka om min dubbelmoral. ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 3 Author: [Borttaget] Freakshows freakshows freakshows. 1800-talet hade elefantmannen, idag har vi överviktiga. ## Comment 4 Author: H.Andersson Har man gett sig in i leken får man leken tåla! ## Comment 5 Author: Beate Deltagarna har själva valt att ställa upp i programmet och jag tror säkert att det är mycket förberedelser innan för att de ska förstå vad de ger sig in i. De har ett team omkring sig med PTs, kostrådgivare, sjukvårdare, psykolog etc så jag tror inte det är någ fara, snarare är det värsta chansen att verkligen ta tag i sig själv och sitt liv. Eftersom jag brukar läsa Olgas blogg så vet jag att hon förespråkar lågkolhydratkost och har vettig syn på kost överlag (rena råvaror, inget gluten etc) och jag hoppas det kommer fram mer i avsnitten framöver. Visst är det exrtremt och programmet är utformat för att vara underhållande etc men jag hoppas ändå att många som tittar blir inspirerade av det och själva tar itu med sina viktproblem. ## Comment 6 Author: sesam76 det jag tycker är tråkigt med programmet är att man får inte veta nånting om vad dom äter för kost??? bara träningen hela tiden...skulle vara kul o veta..ingen dietist är med i programmet...är inte det märkligt...kommer ni ihåg Tjockholmen som gick för några år sen? då var det tränare,psykolog och dietister med... ## Comment 7 Author: [Borttaget] Ja, dom borde köra en repris på tjockholmen. ## Comment 8 Author: Laurel Läste i TV-tablån att i kvällens avsnitt av Biggest Looser ska tränarna lägga upp nya matrutiner för deltagarna. Vi får se vad det innebär. Trevligt att läsa att Olga förespråkar lågkolhydratkost. Då finns det hopp! ## Comment 9 Author: Laurel Ja, då var avsnitt två av Biggest looser till ända. Kosten var som jag befarat, ganska fylld av kolhydrater. -16 kg drygt på en vecka! Vad säger man om det? ## Comment 10 Author: Vattenskugga Min undran är hur många av deltagarna dricker en stor mängd vatten före första invägningen för att efter 1 vecka få en garanterad stor viktminskning. ## Comment 11 Author: Lurtz #9 Är väl ingen hemlighet att man med lågkaloridiet och extrem träning går ner i vikt, och det väldigt fort, men det kräver definitivt en vilja av järn, de allra flesta skulle tröttna väldigt fort, och innan de vet ordet av är de tillbaka på ruta ett. Jojo-bantning dvs. ## Comment 12 Author: Seglarina Om samma ideologi som i samhället i övrigt råder i biggest looser= in-ut och det spelar ingen roll vad du äter bara det är lite, så tycker jag man kan förstå att det inte fokuseras så mycket på maten. ## Comment 13 Author: gun92884 Det är väl ialla fall Biggest LOSER ni tittar på ... inte Biggest LOOSER vilket betyder något helt annat ... ## Comment 14 Author: [Borttaget] #2 Fast Olga har ju själv varit överviktig så man tycker att hon borde veta ;) ## Comment 15 Author: Laurel Gun92884, visst är det Biggest LOSER vi tittar på! Kanske Looser är en freudiansk felsägning :-) Det skulle vara intressant om förra årets vinnare kom på besök så att vi fick se hur han ser ut nu för tiden! ## Comment 16 Author: Seglarina Haha, jag har hela tiden kopplat det till "biggest looser". Inte konstigt att jag aldrig velat titta.![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 17 Author: gun92884 #15 Hmmm ... Freud ... hur ser du den kopplingen? ## Comment 18 Author: Laurel Jag är ute och cyklar med min engelska! Glöm det där med Freud :-) ## Comment 19 Author: JohanKarl Biggest loose-fit. ## Comment 20 Author: Seglarina Detta är ett citat ur ett inlägg om programet biggest loser(kan också berätta att tv 4 stavar både looser och loser i samma artikel.) Varning, känsliga läsare! "Dvs om de inte visste att man blir tjock av noll motion och alldeles för mycket mat. Men om de nu hade informationen kan man ju verkligen inte tycka synd om dem! De har vetat vad de har gjort och vad de har haft för effekt på kroppen och fortsatt. Nej de här människorna är inte sjuka! De är lata och har otroligt dålig självdisciplin!" Om allt var som det skulle med maten, hur kunde det då vara möjligt att äta så att man blir så överviktig. Är det inte dags att även etablissemanget frågar sig, varför vi i så fall äter för mycket. Har hört att fångar från koncentrationslägren började äta kopiösa mängder när dom skulle börja leva normala liv igen. Men alla vi andra som inte har varit med om något så horribelt. Vad skulle driva oss att äta mer och röra oss mindre, bara lathet? Det naturliga vore väl att vi som rör oss lite också skulle äta mindre. Jag slår in öppna dörrar här, jag vet. Men jag vill bara peka på det otroligt ologiska i detta resonemang. Alltså. Antingen har vi samma förutsättningar att lägga på oss fett och då skulle alla vara lika tjocka/smala. Eller också har vi olika gener som har olika svårt att göra sig av med fett och då kanske dett inte är så enkelt som ovanstående inlägg antyder. ## Comment 21 Author: gun92884 #19 Se där! ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 22 Author: gun92884 #20 Och? Det visar ju bara att den som skriver inte ens orkar kolla vad som är riktigt ... kanske det är bland journalisterna det ska pekas ut de 'lata', inte bland de olyckliga deltagarna i detta program ... ## Comment 23 Author: MartinSt Det lär nog vara bra mycket bättre att träna hårt redan från början än att fortsätta dras med den övervikten. Att tränarna är hårda är väl självklart. De vill göra "bra" TV och de flesta överviktiga behöver få höra sanningen. Övervikt handlar, enligt min erfarenhet, oftare om lathet än om gener och okunskap. Det daltas alldeles för mycket med feta människor, speciellt de som överför sina dåliga vanor på sina barn... ## Comment 24 Author: Seglarina MartinT Och var kommer du ifrån? Du är väl inte LCHFare i alla fall, hoppas jag? ## Comment 25 Author: Seglarina gun92884 Jag måste då för skam skull göra en rättelse, så att inte skagga hamnar på fel person. Texten hittade jag i en blogg om Biggest loser, så de uttalanden jag citerade var nog inte journalist. Däremot stavfelen kan de skyllas. Kan hända att den som skrev är ordblind, men då kanske det hade varit på sin plats att välja ett annat yrke. ## Comment 26 Author: Seglarina MartinSt Kan du förklara hur det kommer sig att så mycket människor nu plötsligt har blivit så lata och glupska som du antyder? Fettman breder ut sig i västvärlden. En inuit till exempel, är normalviktig när h\*n äter sin traditionella mat. Börjar h\*n äta västerländskt så ökar vikten, vid övergång till sin traditionella mat normaliseras vikten igen. Hur kommer det sig att denna inuit enligt dig blir lat och glupsk under en period och detta sedan försvinner igen? Och att detta tillstånd på något märkligt sätt sammanfaller med dietbytet? Det var min fråga i mitt tidigare inlägg. Eftersom du verkar vara anhängare av "lat och glupsk" teorin så kanske du kan svara på varför så många av oss plötsligt har drabbats av detta. Vur kommer det sig att vi äter så mycket? Om vi rör oss mindre nu så borde vi väl också äta mindre eller hur? ## Comment 27 Author: gun92884 #26 Ett virus? ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ... fast det är ju inte direkt skrattretande förstås ![Skäms](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 28 Author: Seglarina #27 Nä håller med, rena skräckfilmen. Men, OK, virus, som drabbar denna inuit i samband med dietbytet och sen tillfrisknar när h\*n byter tillbaka...intressant![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Undrar om det forskas något på det?![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 29 Author: yvonnel #23 Jag tycker att du ska ta och gräva ner dina okunniga så kallade åsikter åtminstone 2 meter under jord. Det borde ge dig lite motion och kanske nya muskler. FLOSKLER! ## Comment 30 Author: Seglarina MartinSt Förlåt, men jag hittade precis denna på Facebook. Du har faktiskt förtjänat det. Finns det något här som är som att svära i kyrkan så är det vad du skrev i #23. ## Comment 31 Author: MartinSt Re: Seglarina: Egentligen vet jag inte varför jag svarar dig då du uppenbarligen inte läst eller förstått vad jag skrev. När har jag påstått att folk som ändrar diet blir "lata och glupska"? Vad spelar det för roll var jag kommer ifrån? Varför hoppas du att jag inte är LCHF:are? Ett ex. på lathet är att folk äter sämre idag. Man köper snabbmat baserad på kolhydrater och dåligt fett istället för att laga mat. Man äter godis, chips, läsk osv. Att folk ägnar sig åt mindre fysisk aktivitet nu än tidigare är väl ingen hemlighet? Vi har mer stillasittande jobb, vi tar rulltrappa istället för vanliga trappor, vi tar bilen var vi än ska osv. Men att det enbart beror på fysisk aktivitet är givetvis inte sant. Vi äter idag mycket sämre mat. Det stora intaget av kolhydrater t.ex. rubbar ju både fettinlagring och mättnadskänslor. Detta hänger också ihop med att vi äter mer fastän vi rör mindre på oss då både mättnadskänslor och "matsuget" förändras genom stort intag av kolhydrater. Detta hänger också ihop med att vi har en konstig matkultur där man mer och mer använder sociala samspel som en ursäkt för att äta. Men oavsett så handlar ändå fetma i de flesta fall om lathet då man inte tycker att det är värt att röra mer på sig eller att skippa godiset. Men du påstår kanske att gemene man rör på sig lika mycket som för ca 30 år sedan? Re: Yvonnel: Ditt inlägg var ju smart. Först och främst: På vilket sätt är mina åsikter okunniga? Påstår du att en större del av Sveriges överviktiga motionerar tillräckligt? Påstår du att de har låg kunskap om vad som är ok mat och att man bör röra på sig? En fråga som jag jättegärna skulle vilja att en inbiten LCHF:are svarar på: När jag växte upp på 70-talet åt man stora mängder kolhydrater i form av pasta, ris, bröd och potatis. Säkert lika mycket som idag men ändå var det i princip inga barn som var överviktiga och andelen feta vuxna var också bra mycket mindre än nu. Jag tror att skillnaden är att vi då åt godis, chips, kakor, läsk och annan skräpmat ytterst sällan medan man idag äter sånt i princip dagligen + att man inte rör lika mycket på sig. Skolorna har mindre gymnastik, TV-spel gör att många sitter inne osv. Sen att ett stort intag av kolhydrater kan vara skadligt ur andra perspektiv är en sak men om man utgår från överviktsdebatten så kanske någon kan förklara sammanhanget? ## Comment 32 Author: Seglarina Jo Martin St, jag har både läst och förstått det du skrev. Däremor verkar det som du inte förstod mig, därför ska jag vara tydligare. "Det lär nog vara bra mycket bättre att träna hårt redan från början än att fortsätta dras med den övervikten." Svar: Är man väldigt överviktig, kan det vara farligt för kroppen att träna hårt, belastningen på leder kan mycket lätt ge skador. "Att tränarna är hårda är väl självklart. De vill göra "bra" TV och de flesta överviktiga behöver få höra sanningen." Svar: Håller med om att det handlar om att göra bra TV. Men att utnyttja människors förtvivlan över att inte kunna få bukt med sin övervikt och spä på folks fördomar om överviktiga, är enbart syniskt. "Övervikt handlar, enligt min erfarenhet, oftare om lathet än om gener och okunskap." Svar: Här kommer inuiten in. Om en inuit som äter så som dom traditionellet gör äter i princip bara kött, protein och fett från de djur som fångas. Klimatet passar inte till grönsaksodling. Om en inuit börjag äta vår västerländska mat så går h\*n upp i vikt. Tillbaka på sin vanliga mat så försvinnar kg igen. Varför? Inte för att han plötsligt blivit lat utan för att kolhydrater gör att h\*n blir tjock. Sen är det också genetiskt betingat, eftersom inte alla blir feta. Ju mindre fett (eftersom den allmänna meningen är att vi blir feta av fett) vi äter, ju mer kolhydrater måste vi äta för att bli mätta och få i oss näring, och tjockare blir vi. Men det är som vi blivit itutade sen barnsben. Man blir fet av fett. "Det daltas alldeles för mycket med feta människor, speciellt de som överför sina dåliga vanor på sina barn..." Svar:Var ifrån kommer du, hur kommer det sig att du dyker upp här på denna site? Jag resonerade som så: a Han kan ha råkat halka in här utan att veta vad detta handlar om. Stämmer inte eftersom jag var inne på din profil och såg att du marketat Kif som favorit. b Du kanske är "spion" för etablissemanget. Detta förslag är fortfarande möjligt. c Du har inte fattat. Varför inte komma på Campingen i Säffle i sommar så lär du dig lite om vad detta är. Visst har världen blivit "bekvämare". Bara en sån liten skitsak som att det finns dörröppnare. Istället för att spänna muslker för att öppna dörren trycker man bara på en knapp så går den upp av sig själv. Den fråga som jag skulle vilja ställa är: Varför äter vi då inte mindre om vi rör oss mindre? Måste erkänna att frågan är retorisk. Mitt eget svar på det är att kolhydrater är oerhört vanebildande. Det är egentligen en drog likställig med alkoholism eller knark. Det var mycket som kom ut, men jag hoppas att nu förstår att jag läste ditt inlägg noga. ## Comment 33 Author: MartinSt Seglarina: Jag skriver ju att det troligen är bättre att träna hårt ÄN att fortsätta vara överviktig. Självklart är det bästa att göra det i ett ultimat tempo men jag tror att det är bättre att riskera vissa led/muskelskador än att fortsätta vara fet. Jag har aldrig skrivit att det inte finns risker med att träna som överviktig. Vad har inuiten med det här att göra? Jag skriver väl inte att kosten inte är av betydelse? Du däremot verkar anse att den är av total betydelse. Det är väl klart att man, om man tar bort kolhydrater, generellt sätt går ner i vikt eftersom kolhydrater påverkar blodsocker, insulin, fettceller, mättnadskänslor osv men vad har det med mina påstående om att många överviktiga är lata att göra? Med tillräckligt mycket motion går man ner i vikt oavsett vad och hur mycket man äter. Det blir givetvis svårare ju mer kolydrater man får i sig men som jag skriver tidigare handlar lathet för mig även om att äta fel, inte bara röra sig för lite. Du kan stryka samtliga dina alternativ om hur jag kom hit: Jag har läst här inne flera år men inte reggat mig förrän nu. Spionteorin skippar vi att prata vidare om väl? (Eftersom det är så dumt). Vad har jag inte fattat? Ok, jag är ingen bokstavstroende LCHF:are men jag äter inte pasta, ris, potatis, godis, läsk, chips, kakor eller liknande. Mina kolhydrater kommer från mjölk, bär, nötter, frukt och liknande. Jag vet exakt vad som händer i kroppen vid intag av t.ex. kolhydrater efter att i flera års tid slukat fakta om kost och träning. Jag började dra ner på kolhydrater/socker för ca 10 år sedan. Bra mycket tidigare än de flesta andra. Jag tror dock inte att folkhälsan idag kan förklarar genom så enkelt resonemang som att vi äter kolhydrater. Det är snarare flera aspekter man får ta hänsyn till. Övervikt och diabetes har ju t.ex. exploderat de senaste 50-70 åren men vi åt väldigt mycket kolhydrater även innan dess. Dock i annan form än idag. Därav min teori om att man kanske inte ska se potatis och bröd som den stora boven utan snarare läsk och godis. Jag tror inte alls att du läst mina inlägg noga. Iaf så bortser du från mina teorier om varför vi äter mer fastän vi rör oss mindre. Dessutom ger du ingen egen teori på mina funderingar ang. kolhydrater på 70-talet och idag. Att ta upp extremfall som inuiter är dessutom ganska meningslöst. Det finns folkgrupper som lever i princip uteslutande på kolhydrater men ändå är smala. Det relevanta är ju befolkningen överlag. ## Comment 34 Author: Seglarina Jag vill bara att du ska sluta kasta skit på överviktiga. Alla överviktiga sitter faktiskt inte och häller i sig onyttigheter, lever strickt och får ändå inte ner i vikt. ## Comment 35 Author: MartinSt Nej, inte alla... Varför skrev du inte det från början då? Du bevisade ju absolut inget med dina långa inlägg. Intressant också att du vill få mig att sluta "kasta skit" genom att skriva en massa felaktiga antagande om mig samt genom felaktiga slutsatser om kost/motion... ## Comment 36 Author: Seglarina Tycker bara att det är märkligt att man kan ha varit medveten om detta sätt att äta och tillämpat det, som du säger att du gjort utan att ha tillägnat sig mer av vad detta handlar om. Om hur det är med felaktiga uttalanden om kost och motion, vet jag inte, utom att det på många håll här uttrycker hur svårt det är att röra sig till viktnedgång, speciellt om man är överviktig. Sen är vi ju naturligtvis överens om att det inte är nyttigt att äta all skräpmat som vi gör idag, med konstiga tillsatser. De består ju mestadels av kolhydrater, det kan du inte förneka. Det som jag tycker är intressant i sammanhanget är varför vi gör det. Jag tror inte att det handlar om lathet som du verkar tro. Kanske om goddtrogenhet möjligen. Alla är inte kapabla att välja en egen väg på trots av myndigheters propaganda för en fettfri diet. Du uttrycket dig mycket nedlåtande om överviktiga. Du vet inte hur de människorna som är med i programmet eller andra för den delen äter. ## Comment 37 Author: [Borttaget] #23 Trots den här diskussionen kan jag inget annat än hålla med! Jag är överviktig och det är mitt fel, inte min mammas. Jag är det för att jag har varit lat och haft dålig disciplin och den enda som kan ändra detta är jag själv, vilket jag har gjort. ## Comment 38 Author: MartinSt Seglarina: VAD är det jag inte förstår? VAD är det som det här sättet att äta på handlar om? Varför förklarar du inte? Det är väl alldeles självklart att det är svårt att röra sig till viktnedgång. Vem har påstått något annat? Det finns flera anledningar till det. Mer rörelse innebär för många att kroppen kräver mer energi, många "belönar" sig med mat efter träning även i onödan och man lägger på sig mer musklar vilka väger mer än fett. Bättre i så fall att mäta andelen kroppsfett. Jag har väl aldrig förnekat att skräpmat innehåller kolhydrater? Snarare har jag försökt visa på att det kanske finns en skillnad mellan kolhydrater och kolhydrater, vilket du verkar ignorera. Ja, jag kanske är nedlåtande. Nej, jag vet inte exakt hur de i programmet lever men ofta brukar de visa det och då är det folk som rör på sig alldeles för lite och äter mycket skräpmat. Jag känner dock många överviktiga och inte en enda av dem rör på sig så mycket som de behöver, knappt någon av dem utesluter skräpmat. Dessutom är väl Biggest Loser-programmen bevis på att man kan gå ner otroligt mycket i vikt genom motion? Om du svarar igen kan du väl försöka att svara på mina frågor och även ge din syn på varför vi kunde äta så mycket kolhydrater på 70-talet och ändå inte vara lika feta som idag? ## Comment 39 Author: Effie #38 Det var på 70-talet fetträdslan började komma. Jag är, utan att ha några bevis för det, övertygad om att det är en starkt bidragande faktor både till fetmaepidemin och till skräpmatsätandet. Större hunger (sug) utan fett. Kanske också mindre kraft att stå emot stress, så att man helt enkelt inte orkar med att planera och laga mat från grunden. ## Comment 40 Author: Effie #38 Sedan vad gäller urvalet av folk i Biggest Loser, så väljer de väl sådana som passar programmet. Dvs enkla fall, sådana som äter skräpmat och inte motionerar. Det ger ju snabba och spektakulära resultat (fast på lång sikt???) Jag undrar vad de skulle få för resultat om några som följer kostråden så gott de kan, motionerar så gott det går, och ändå har en rejäl övervikt, skulle vara med i programmet. ## Comment 41 Author: Internettan MartinSt Jag håller med dig om det mesta, t ex att vi idag har skapat oss vanor som vi förr aldrig skulle ha kunnat tänka oss. Att t ex äta godis varje dag mm. Så delvis handlar det om självdisciplin. Eller till synes handlar det om det. Men samtidigt låter det som att ditt generella synsätt är att överviktiga är lata och att det daltas för mycket med dem. Och då känns det orättvist. Har man ätstörningar och/eller ett rent sockerberoende så handlar det inte så mycket om lathet. Det är oerhört svårt att tampas med det sug som uppkommer, inte bara fysiskt utan även psykiskt. När man bestämmer sig för att sluta äta fel saker uppstår en abstinens som består av inte bara ett enormt fysiskt sug utan detta i kombination med en förlust av motivation och t.o.m. en känsla av depression. När jag hade ätstörningar själv för ungefär 20 år sedan var jag ibland i situationen att jag hade så lite pengar kvar att jag fick välja mellan att köpa ett litet paket cigaretter eller något godis. Ofta valde jag godiset trots att jag var helt beroende av cigaretter och rökte 1,5 paket om dagen. (Jag ångrade mig förstås djävulskt efter att godiset var slut men ändå hände detta flera gånger.) Vad jag vill säga är att sockerberoende inte är att leka med utan är ett verkligt beroende som påverkar hela kroppen inklusive psyket och hur man tänker om sin övervikt och om situationen. Man blir nästan som två olika personer, den som är mätt och belåten, positiv och har lust att göra något åt sin övervikt - och den som är sugen, svag, deprimerad och som plötsligt inte ens förstår poängen med att bli smal. Och som känner hur livsandarna kommer tillbaka bara av att tänka på att få äta något "fel". Det är då man tänker "jag äter idag bara så börjar jag imorgon istället". Plötsligt får man enorm motivation igen och smider planer. Som försvinner så fort abstinensen sätter in. Har man hållt på så i många år så tror man inte mycket på sig själv och på sin kropp längre. Det är inte bara att sätta igång. Även när man väl kommit över den första fasen och rent fysiskt  mår bättre och det känns som att dieten fungerar bra så finns alltid "drogen" där och lurar. Det är så lätt att vara oförsiktig eller ge efter för en impuls. (Mycket starka impulser där psyket och motivationen är stora delar.) Har man aldrig varit i den situationen kan man nog aldrig förstå vad det innebär. Eftersom vi lärt sig att det är sunt att äta bröd, gröt, pasta mm så ser vi inte att just detta kan starta och hålla suget igång. När jag hade ätstörningar så var det just bröd och fikabröd som jag ofta var sugen på. Det är som att ge en alkoholist en liten snaps om dagen och förväntar sig att han ska klara av det som en vardaglig ingrediens. Idag finns en hel del skrivet om gluten också. Hur vetet förändrats sedan 50-talet och där andelen gluten i vete stigit mycket genom förädling och där även tekniken gjort så glutenet blivit mer tillgängligt i mjölet. Dessutom tillsätts extra gluten i köpebröd för de goda bakegenskapernas skull. Många människor går ner i vikt bara genom att utesluta gluten. Det är rätt vanligt att man blir okontrollerat sugen av just sådant man inte tål. Och det antas att glutenintolerans är en dold sjukdom även bland de som testar negativt. Idag är det också så att den maten vi äter innehåller mycket mindre näring än vad den gjorde förr. Mineralhalten har tydligen sjunkit enormt mycket. Våra kroppar lider troligen ofta av näringsbrist vilket sannolikt orakar en slags hunger i kroppen, som vi då tillfredsställer med att äta ännu mer fel livsmedel. Äter vi bra kolhydrater i en för övrigt fullvärdig kost så kanske vi känner oss mätta och belåtna - som vi nog gjorde förr. Med de senaste årens kostråd med fettsnålt och dessutom fel slags fetter är det heller inte konstigt om kroppen och knoppen vrålar efter detta. Och eftersom vi människor tror så starkt på vetenskap och experter litar vi på dem och äter det de säger. Vi äter alltså ännu mer av fettsnåla kolhydratrika "nyttigheter". Vilket får som konsekvens att vi inte kan hålla våra kroppar i schack. Och ur det perspektivet handlar övervikt alltså inte om lathet. Det handlar inte bara om att ge sig ut och promenera och låta bli chokladen och fikat. Det är nämligen inte lathet som gör att vi äter det där vi inte borde. Och det är inte lathet det handlar om när vi inte känner någon motivation att släpa runt vår överviktiga kropp i motionsspåret eftersom vi ändå inte tror att det ska hålla i sig. ## Comment 42 Author: nyborjare08 MartinSt och Malin - ok låt oss anta att det ÄR så, att överviktiga är "lata och glupska" - men vad tillför det egentligen? Jo mer skuldbeläggande, stigmatisering och upprätthållande av fördomar. Varför inte ställa sig frågan VARFÖR har/är dessa människor blivit överviktiga och HUR kan man hjälpa? Som överviktig är det ofta tungt att röra på sig. Mycket tungt. Man är ständigt jättetrött. De flesta tror jag gör så gott de kan men värk och kraftlöshet sätter ofta käppar i hjulet. Många kanske tröstäter, vilket kan bli till ett sockerberoende (som är ett beroende starkare än kokainberoende). Så visst, det blir en ond cirkel, helt klart. Det krävs nog också en mentalt stark person att ge sig ut och träna bland folk, med tanke på de fördömanden man kan mötas av. Vägen till att "våga" börja träna är ofta att FÖRST gå ner i vikt, t ex mha lågkolhydratkost. Då brukar också energin komma tillbaka liksom orken att börja röra på sig. Min poäng är - sluta älta om att "överviktiga är lata och glupska" - det tillför absolut ingenting! Tänk "varför", och "hur" kan jag/samhället hjälpa? Och fokusera på de enskilda individerna. EDIT: Internettan hann före. Mycket bra inlägg - det var något sådant som jag också tänkte på ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 43 Author: MartinSt Internettan: Du har givetvis rätt i mycket och jag har försökt få fram att det inte är så lätt att man helt enkelt kan skylla allt på kolhydrater. Givetvis finns det vissa överviktiga som är så beroende av socker att de inte klarar av att ta sig ur det, precis som det finns med alla typer av "droger" men handen på hjärtat: de flesta överviktiga är nog inte så torsk att de inte med självbehärskning kan sluta med onyttig mat samt röra på sig mer. Att maten blir sämre och sämre (eftersom livsmedelsbolag vill ha högre marginaler) är troligen sant men även där kan man, enligt mitt "inskränkta" synsett tala om lathet. Alla har möjlighet att prova sig fram med olika typer av livsmedel, alla kan läsa vetenskapliga rön och sålla bland resultaten. Om man lever på ett visst sätt och ändå fortsätter att öka i vikt får man helt enkelt ändra leverne. Gör man inte det är man enligt mig antingen lat eller osmart. (Förutom de personer som lider av olika medicinska åkommer som gör det omöjligt att göra positiva resultat) Nybörjare08: Först och främst: om överviktiga är lata så upprätthåller det inga fördomar då det i så fall är sant. Jag tycker absolut att överviktiga/underviktiga (som aldrig tas på allvar förresten) ska få hjälp men en stor del av detta ligger på en själv. Man har ett eget ansvar att ska information, att försöka leva sunt och jag är av den uppfattningen att många överviktiga inte försakar "det goda" i livet för att nå resultat. Varför måste man ut bland folk och träna? Man kan träna utmärkt hemma. Det är trist och jävligt svårt att motiveras till men så är dte ju med mycket och där kommer latheten in igen. Jag pratar inte enbart om 200 kg +-personer här utan om överviktiga generellt. De som har 10-20 kg för mycket är nog inte svaga mentalt och totalt beroende av socker. De äter lite för mycket och rör på sig lite för lite... ## Comment 44 Author: MaxMin Det är inte tvunget att spring för att motionera. Skonsam träning som motionscykel, rodd och styrketräning passar överviktiga alldelse utmärkt. Jag har svårt att gå ner utan kombination kost och träning. Håller med MartinST att många rör sig alldelse för lite idag och att det är kanske en, men inte enda, faktorn att fetma har brett ut sig. De flesta människor mår bra av att träna. Är bra för insulinkänsligheten också. Min övervikt beror på tre faktorer. Psykofarmika, mindre träning och dålig kost. Fastän jag äter LCHF och tränar så har jag inga superresultat precis på vikten, men psykiskt bättre. Ibland får jag känslan på det här forumet enbart LCHF ska bota alla problem i livet. ## Comment 45 Author: nyborjare08 #43 Nja, med epitetet "lat" följer "dum". De är sammankopplade hos många. Internettan beskrev det där jättebra tycker jag: "Man blir nästan som två olika personer, den som är mätt och belåten, positiv och har lust att göra något åt sin övervikt - och den som är sugen, svag, deprimerad och som plötsligt inte ens förstår poängen med att bli smal. Och som känner hur livsandarna kommer tillbaka bara av att tänka på att få äta något "fel". Det är då man tänker "jag äter idag bara så börjar jag imorgon istället". Plötsligt får man enorm motivation igen och smider planer. Som försvinner så fort abstinensen sätter in." och "Har man aldrig varit i den situationen kan man nog aldrig förstå vad det innebär." Det är alltså inte så enkelt som att "bara" vara lat och glupsk. Det är en etikett som bara leder till fördomar. Det verkar som om du inte känner till sockerberoende? Det kan nämligen drabba alla, tjocka som smala. En bra bok i ämnet är Sockerbomben av beroendespecialisten Bitten Jonsson. Ditt resonemang bidrar inte till något konstruktivt menar jag. Ät mindre och spring mer - uttjatat och leder uppenbarligen inte till några varaktiga resultat. Något annat behövs. ## Comment 46 Author: Effie #43 Du svarade aldrig på mina tankar om fettskräck - och på vad man gör om man tror att man äter rätt, och motionerar så mycket man orkar. Mer av samma? Ännu mindre fett, och mer kolhydrater, av den "nyttiga" sorten? Det hjälper fortfarande inte. ## Comment 47 Author: MartinSt Nybörjare08: Jodå, jag känner till sockerberoende. Dock tror jag inte att ca 40 % av Sverige män och ca 30 % av kvinnorna (som är väl ungefär den delan av befolkningen som är överviktiga) är så beroende av socker att de inte med vilja och karaktär kan ta sig ur det... Ät mindre och spring mer leder visst till resultat. Det visar ju "bantningsprogrammen" i TV om inte annat. Problemet är att för få verkligen gör det...och att de slutar med det. Att dra ner på kolhydrater är givetvis bra och gör att man inte behöver springa lika mycket som om man äter mycket kolhydrater men det finns fortfarande många LCHF:are som väger för mycket. Effie: Jag håller med. Fettskräcken och det ökande intaget av kolhydrater är givetvis en anledning till fetman men en annan anledning är det minskande motionerandet. Jag har aldrig påstått att man ska äta mindre fett och mer kolhydrater så varför atr du upp det? Men om man lever på ett sätt som man tror är nyttigt och ändå går upp i vikt. Borde man då inte tänka om? Folk här verkar tro att man automatisk blir hälsosam om man äter LCHF men ett stillasittande liv utan kolhydrater är även det en dödsfälla. Kanske inte lika stor fälla som med ett stort intag av kolhydrater men ändå... ## Comment 48 Author: Internettan #43: _de flesta överviktiga är nog inte så torsk att de inte med självbehärskning kan sluta med onyttig mat samt röra på sig mer._ Men varför gör de inte det då? Så gott som alla överviktiga vill ju så gärna gå ner i vikt. Att sockret/maten vinner över den viljan visar ju att de inte kan behärska sig annat än kanske periodvis. Om man inte hittar det optimala sättet att äta så kroppen blir helt tillfreds så kommer det alltid att kännas som om man måste avstå. Och då är risken enorm att man trillar dit igen. Livet ska inte vara en kamp när det kommer till så självklara saker som att äta eller röra på sig. När det gäller motion så är det kanske inte det allra naturligaste att gå till ett gym eller lägga sig på mattan hemma och göra armhävningar. Förr rörde man på sig automatiskt. Inte konstigt om man upplever det som jädrans tråkigt och onaturligt att hålla på med motion. Och hur ska man orka upprätthålla en sådan livsstil om man verkligen hatar det? Det är så typiskt människan att skapa en onaturlig miljö så man måste uppfinna ett onaturligt sätt att få sina naturliga behov tillfredsställda. Och sen om människan inte gillar de onaturliga sätten är hon lat. Nej, hon är inte lat. Hon är som alla levande varelser - hon vill må bra. Om man måste plåga sig för att må bra så är det ingen bra metod. I alla fall inte så länge motivationen säger att nackdelarna överväger fördelarna. _Att maten blir sämre och sämre (eftersom livsmedelsbolag vill ha högre marginaler) är troligen sant men även där kan man, enligt mitt "inskränkta" synsett tala om lathet._ Fast jag tror att många faktiskt inte vet. De vet bara det de läser i kvällstidningarnas bilagor eller det de ser i program som Biggest loser - eller det som dietisten säger. (Och hur stor hjälp är det?) Ibland blir jag förvånad över att folk inte ens vet det allra enklaste om näringslära. Vi som är nyfikna och pålästa tar nog för givet att alla andra ska vara likadana. Vi tror att folk vet idag. Men du ser väl bara när det gäller kolhydrater hur många det är som fortfarande förfasar sig över "fettdieten"? Men du har kanske rätt i att många också är bekväma och inte har någon uthållighet alls i sina försök. Men jag vill ändå inte kalla det för lathet för psyket och annat spelar så stor roll att det inte är att bara bestämma sig. Vi kan inte se in i hur fok tänker och känner. Det är oerhört komplicerat, vilka val man gör. Och vad som styr varje val. För att starta upp en förändring krävs ett visst mått av motivation. För att klara sig igenom den första tiden krävs ännu starkare motivation. För att klara det hela livet och få varaktigt resultat krävs det att man mår bra av förändringen och att den inte kräver motivation för att fortsätta. ## Comment 49 Author: Robb #44: Håller med. Det är mkt snack om att äta sådant vi är anpassade för, men är vi anpassade för att sitta still hela dagarna? ## Comment 50 Author: MartinSt Internettan: Min åsikt är att folk slutar inte med skräpmat och börjar inte motionera eftersom de inte orkar ta kampen med sig själv vilket i mina ögon är lathet. Jag slutade snusa efter ca 20 år och det var vare sig lätt eller kul. Fortfarande 2 år senare känns det varje dag som att jag försakar något men vill man vinna kampen får man anstränga sig... Om människan inte på ett naturligt sätt får tillräckligt med rörelse och isället väljer att sitta stilla är man lat. Jag tror inte att det finns en enda människa som gillar alla träningspass, eller att det finns någon som inte ibland vill äta skräpmat. Innebär det att man kan skippa motionen då? Livet är inte alltid kul, bekvämt eller rättvist. Ja, jag är medveten om att många inte aktivt försöker ta del av fakta om t.ex. kost. Lathet enligt mig... ## Comment 51 Author: Effie #47 Jag sade inte att du sagt att man ska minska på fettet och öka kolhydraterna. Det är de allmänna kostråden, som gällt sedan 70-talet. Vad jag undrade var ju snarare vad de här stackars lata människorna ska göra när de följer råden, och det ändå inte funkar.  Om man följer kostråden (och, som jag skrev, motionerar så mycket man orkar) och ändå går upp i vikt, så blir man ju lätt desperat. Då måste det ju vara en själv det är fel på. Funderar man då på att göra tvärtom - mer fett, mindre kolhydrater - ja, då får man veta hur livsfarligt det är. Till slut så vågar man i alla fall testa, och inser att man blivit lurad i hela sitt liv. Men kalla det då inte lättja! Jag tror ju också på att bristen på fett leder till minskad ork och minskad motståndskraft mot stress. Har jag rätt där, handlar det inte heller om lättja. Och visst kan man läsa på om kost - men man måste ju kunna bedöma det som står, också. Också svårt, om man tror att kostråden vilar på vetenskaplig grund. ## Comment 52 Author: kaisakavat **MartinSt** - Jag håller med dig om att vi har ett stort eget ansvar. Men hur i h-skotta tar man det ansvaret när man får hälsoråd som inte funkar? Snacka om maktlöshet! \* \* Jag känner MÅNGA ruskigt lata och skräpmatsätande smala människor. Låt oss förakta dem en stund!!! Men nej, det händer inte i första taget. Alltså skulle man lätt kunna hävda, att det hela kokar ner till ett förakt mot den som är fet, enbart för att den är fet. Allt annat är kamouflage - och program som Biggest looser ger fribiljett! Jag tror det funkar såhär: Många har ett behov av att förakta - troligen för att höja sig själv. De feta är ett lovligt byte och det är ofarligt att ge sig på en fet - man kan hålla sig på avstånd, de springer inte så lätt ikapp en.. Vi minns alla vår barndoms skolgård.. Men man behöver svepskäl - helst ska det inte framgå ens för en själv hur 'låg' man faktiskt är. Resultatet blir en mix av påstådd omtanke och elakt fördömande. Man lägger till ett gäng dåliga egenskaper som den fete minsann innehar - LAT KORKAD OCH OANSVARIG - och vips är man själv på den säkra sidan. Inte mobbar vi - nej vi problematiserar ju dåliga idividers icke-omtanke om sig själva. För att vi bryr oss om dem. Duuuuh! Den fete fattar - och känner förstås föraktet under omtanken. Föraktet används ofta som piska - t ex har vi väl alla sett amerikansk filmer där nån hjälte ligger i träning och/eller varit med i sportsammanhang där ledaren skriker till sina underlydande: "Din vekling, du är en riktig kärring, din idiot, du är en värdelös \*\*\*, ät hundskit..".. En hierarki av förakt. Självförakt som motivation.. Vad får det för följder? ## Comment 53 Author: PhilippaB #52 kaisakavat, just självföraktet fick mig att tänka till och agera. Tittade på mig själv i spegeln, och tyckte verkligen inte om det jag såg. Jag äcklades nästan av hur jag har kunnat låta det gå så långt med övervikten. 91kg/168cm. Och jag måste hålla med MartinSt, det har varit överätning och lathet som byggt denna kropp.....det är riktigt svårt att erkänna, men så är det. Tidigare har jag tänkt att "nämen det är ingen fara", jag tar tag i det på måndag...eller nyårsdan...eller efter semestern...osv. Men härom dagen så kände jag den här motviljan mot mig själv. Jag skulle ut och äta middag med vänner, men det slutade med att jag stannade hemma. Och då kom jävlaranamma-känslan. NU måste jag göra något. Det var några dagar sen, och vi får se hur länge det håller i sig. ## Comment 54 Author: kaisakavat #53 Jag har också använt mig av självförakt som motivationskälla. Som piska liksom.. Jag vet att det kan 'funka'. Men jag tror att man leker med elden.. eller hur jag ska uttrycka det. Känslan är inte uppbygglig precis. Förakt kan lätt sprida sig och komma att riktas mot dem som inte klarar det. Alla har inte samma förutsättningar. T ex måste man ju ha verktyg att komma ur sin situation. Om man sitter där med tung kropp och har gjort allting rätt (ätit bra, varit aktiv) om och om igen provat receptet "äta mindre röra dig mer" utan att få annat resultat än utmattning, dåligt mående, ökad vikt.. JOHODÅ - vi finns!!! Då hamnar man ju i en spiral, där självföraktet bara kan öka och öka. Var i h-skotta ska man ta vägen då för att inte gå under!?? Så jag väljer hellre kunskap och omtanke om mig själv som motivationsgivare. Numera. ## Comment 55 Author: nyborjare08 #52 väl skrivet kaisakavat! ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") MartinSt - om du tror att det "bara" krävs vilja och karaktär att bryta ett drogberoende, då har du inte rätt kunskap om vad beroende innebär. Som sagt, läs gärna boken. "Ätmindreochspringmer" leder möjligen till tillfälliga resultat. Men det är ju varaktiga lösningar och långsiktigt fungerande metoder som behövs för att man, som internettan skriver, ska fortsätta mer eller mindre automatiskt. Om "Ätmindreochspringmer" skulle fungera alltid, för alla så skulle ju Viktväktarna ha spelat ut sin roll för länge sen eftersom de enligt dig har Lösningen. Hur stor andel viktväktare klarar att hålla sin vikt långsiktigt? Kolla gärna upp det. ## Comment 56 Author: MartinSt Effie: De allmänt erkända kostråden är ju tallriksmodellen och man äter enligt den och "motionerar så mycket man orkar" blir man inte överviktig. I så fall har man väldigt lite ork eller äter enorma mängder. (Jag är dock ingen förespråkare för tallriksmodellen men lite sansad får man vara). Det finns inga råd om att äta godis, kakor, chips, snabbmat läsk och liknande och enligt mig är det främst dessa "livsmedel" som i kombination med för lite motion som gör att folk blir feta. Tror du du verkligen att större delen av de överviktiga motionerar mycket, låter bli skräpmat och har blivit feta på pasta och bröd? Kaisakavat: Jag tror inte att så många känner förakt mot feta men kanske är det så. Tror du inte att underviktiga blir sedda med andra ögon än "normalviktiga". Det är legitimt att säga till en smal människa att de behöver gå upp i vikt eller att de är så magra men knappast att säga motsvarande till en fet person. Det är dock inte bra för en person att vara under- eller överviktig och därför borde personen ändra sin livsstil. Ang. om feta människor är lata, dumma och oansvariga. Ja, enligt mig är de flesta överviktiga lata då det gäller att göra något åt sin vikt (inte i andra sammanhang). Dumma är de flesta inte vilket jag heller inte påstått. Oansvarig är man absolut om man är överviktig till den grad att det är ohälsosamt. Självförakt är ett starkt ord men för att kunna motivera sig att försaka något man tycker om krävs det givetvis att man inte är nöjd med sig själv. Och varför skulle man vara nöjd om man är ohälsosam? Det gäller oavsett vikt. PhilippaB: SKönt att du bestämt dig för att göra en ändring. En bra början kan vara att de del av de kostråd man hittar på den här sidan. Det finns mycket man kan göra för att leva lite sundare utan att för den sakens skull bli rabiat. Hoppa av bussen en hållplats tidigare än vanligt och gå hem. Gå en extra gång i trapporna men framför allt tror jag att det kan vara vettigt att försöka hitta någon i samma situation som man kan bli peppad av. Kanske finns någon här inne som man kan skicka mess. till när det känns svårt. Vad vet jag? Vad jag däremot vet är att det mesta hänger på en själv... ## Comment 57 Author: PhilippaB #54 Kunskap är aldrig fel, inte omtanke heller. Det är väl kunskapstörsten som gör att man sitter vid datorn och söker nya vägar att ta tag i problemet på. Jag själv har ätit lchf i några år, men det har inte resulterat i viktnedgång. Så nu ska jag äta med kalorirestriktion, trots att många säger att det inte behövs när man äter lchf. Tänkte börja med fettfasta för att få en kickstart. (tack Cream1 för ditt inlägg)Läste på någon av Atkins-sidorna att kroppen bränner på som vanligt vid det låga kaloriintaget eftersom den får i sig fett. Och  jodå, även jag har kämpat med VVmat och träning....klart att det hände saker på vågen, men man mådde ju skit. Och gick upp allt när man började äta som tidigare. Dvs; både fett och kolhydrater. Det gör att man hatar sig själv ännu mer. ![Rynkar på näsan](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Nu till det här med träningen, phuuu säger jag bara.....det är så otroligt jobbigt att komma igång. Har ett träningskort som det dras pengar för varje månad, men hur många gånger har jag varit där?? Just det, noll och inga. De senaste dagarna har jag tänkt tbx på tiden då jag tränade ett par gånger i veckan, inget överdrivet alltså, och minns att det var tiktigt skönt efteråt. Ska ta och försöka komma till gymmet, passa på nu när ageranerven är allert. ## Comment 58 Author: MartinSt Nybörjare08: Nej, det handlar inte bara om vilja och karaktär men de två aspekterna är de två viktigaste enligt mig. Tror du att nästan hälften av befolkningen är så beroende av socker att de behöver professionell hjälp? Varför skulle inte metoden att äta mindre dålig mat och röra mer på sig vara en varaktig metod? Menar du att man ska leva som en soffpotatis och äta mat som man inte går upp i vikt av? Klarar man inte av att försaka skräpmat och att sitta stilla och istället äta bättre mat och motionera är man ju lat. ## Comment 59 Author: PhilippaB #56 Att bli rabiat är nog det som funkar för mig ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande"). Det var den känslan som hjälpte mig att sluta röka, efter 20 års blossande. Gjorde lite halvdana försök tidigare men det gick inte förrän just den här rabiata känslan infann sig. Det var 5 år sen och jag har inte tänt en cigg sen dess. ## Comment 60 Author: nyborjare08 #58 Men "din" metod funkar ju inte i längden om man ser till befolkningen i stort. Viktväktarna funkar tillfälligt men inte i längden. Att bara bortförklara misslyckanden med att det är lathet är att förenkla verkligheten och förakta individer. Och det är inte konstruktivt. Detta har jag och ännu mer välformulerat internettan och kaisakavat försökt förklara för dig, men det går tydligen inte fram. ## Comment 61 Author: MartinSt Nybörjare08: Tja, det beror på hur man ser det. Mer än 50 % av befolkningen är inte överviktiga så alltså funkar metoden för många. Att det inte funkar för andra beror ju på att de inte är beredda på att lägga ner den energin som krävs...alltså lathet. Verkligheten är faktiskt så enkel: Är man överviktig behöver man bli av med energi. (Sen att fett och kolhydrater innehåller olika mängder energi som dessutom påverkar kroppen på olika sätt är en annan sak) Är man inte beredd på att försaka t.ex. skräpmat eller att sitta stilla är man lat...föutsatt att man vill gå ner i vikt givetvis. Vad du skriver är i mina ögon ingen förklaring utan enbart en åsikt, som jag anser vara fel. Dessutom vägrar du svara på de frågor jag ställer vilket gör att det blir ganska svårt att ta dig på allvar. Det är visst konstruktivt då mina åsikter även innehåller förslag på hur  överviktiga ska gå ner i vikt (mer motion och mindre skräpmat) . Du däremot bidrar inte med något konstruktivt då du endast talar emot mina teorier...och knappt det heller då du inte svarar på frågor. ## Comment 62 Author: Sabina-74 Jag tror som så att "ät mindre spring mer" funkar....första gången, kanske andra gången....möjligen en tredje gång.... Första gången kanske man inte har så många kilon att bli av med, eller så har man det och håller ut med mindre mat...har gjort det själv...och man ser att det funkade......om man då förblir normalviktig så är det svaret....äta mindre och springa mer blir normen för hur alla bör göra. Går man däremot upp igen och försöker med "ät mindre.." så märker man nog att det blir svårare för varje gång. Jag har gott ner i vikt med VV och viktklubben....och innan dess promenerade jag bort några trivselkilon.... Nu väger jag några över hundra kilo, äter lchf, tar minst en timmes promenad med hunden varje dag....inte mycket händer. Jag VET att jag ätit mig till min övervikt, men vägen har varit kantad av "experter" som sagt att det ska vara fullkorn, lättprodukter......lägg därtill ett sockerberoende...taskigt självförtroende...låg självkänsla.... Man vill så gärna tro på experterna, de måste ju veta....när man misslyckas så är det ens eget fel för man har säkert gjort något galet och självkänslan dyker än mer. Jag vet att jag måste ändra nåt i kosten men just nu prioriterar jag att klara mig genom en dag utan att frossa i socker kombinerat med fett. Lat...nä, jag var naiv och litade på andra. Lat...nä, orken tryter många dagar och kroppen klarar inte påfrestningen just nu. Lat...nä, lat är inte rätt ord. Lat är den lates ord för att beskriva något komplext. Kunskap kommer inte flygande bara som så, vet man inte vad man ska leta efter blir det svårare. Många som är överviktiga kanske inte använder internet på det sätt jag och många andra gör, de har inte kunskapen i sin absoluta närhet och litar på läkare, dietister, dagstidningar....för att man blivit uppfostrad så, utbildad så...eller saknar utbildning och då hamnar man kanske lättare i händerna på andra som......så lathet....nä.....det är den lates ord.... ## Comment 63 Author: Seglarina Tack alla som skrivit kloka ord efter att jag tröttnat på att försöka förklara. Det är tycligt att MartinSt inte accepterar andra svar än dem han väntar sig. Jag blir arg, jag är varken lat eller glupsk. Just nu dras jag med en övervikt på 25-30 kg. Jag har sökt i hela mitt vuxna liv efter ett sätt att äta som inte får mig att gå upp i vikt. Under en period var jag med i VV och lyckades på ner 7 kg. Det ända jag ägnade mig åt då var att anstränga mig att inte äta. Jag var sugen på mat jämt. Jag gick på Friskis mm. Det var en fruktansvärd kamp. Mitt liv kunde helt enkelt inte ha den inriktningen, jag vill annat med mitt liv och när jag koncentrerade mig på annat så smög vikten upp igen. Jag är INTE en soffpotatis som lever på skräpmat och har aldrig varit. Jag har alltid ätit det jag har uppfattat som nyttigt utom i undantagsfall, då jag har gett upp och tänker vad spelar det för roll jag kan lika gärna smälla i mig chips. För ca 5 år sedan drabbades jag av en utmattningsdepression som innebar att jag fick äta medicin som jag i efterhand upptäckte orsakade övervikt. Denna diet är är den första där jag upplever att suget har försvunnit och jag kan vänta på att jag blir hungrig istället flr att äta när blodsockret är i botten och jag riskerar mörda någon i min närhet. Du är SÅ självgod i ditt fördömmande av överviktiga MartinSt! Skaldeman som har hjälp många(inklusive sig själv) från stor övervikt vittnar om att överviktiga i många fall äter oerhört lite och ändå inte går ner i vikt. Om det också finns överviktiga som är glupska och lata så vet du i allafall inte vem som ör vem och har därför ingen rätt att fördöma. ## Comment 64 Author: MartinSt Seglarina: Först och främst: Hur mycket rör du på dig? Fundera på hur mycket du åt innan och hur mycket du rörde dig? Var det tillräckligt? jag vill inte veta men när man tar sig en funderare brukar sanningen gå upp för en. Jag har ALDRIG skrivit att VV funkar, jag har ALDRIG skrivit att det är lätt att gå ner i vikt eller att man inte måste försaka vissa saker man tycker om. Du verkar vara lite indoktrinerad eftersom du känner att du måste försvara LCHF fastän jag inte på något sätt kritiserat det, snarare tvärtom. Ja, det är väl klart att man kan äta lite och ändå inte gå ner i vikt om man äter fel och rör för lite på sig? Vem har sagt något annat? Jag har dessutom aldrig påstått att jag vet vilken individ som är lat utan bara uttalat mig generellt om att de flesta överviktiga är lata. Inte alla... ## Comment 65 Author: Seglarina Jag pratade om hela mitt vuxna liv inte om LCHF och jag skulle aldrig drömma om att vända mig till dig. Nej du talade inte om VV, men du säger att överviktiga är lata och det är bara att sluta äta och röra på sig. Det är precis den filosofin man kör i VV. Dom ska lära överviktiga att äta! VV gick jag till för många år sedan och jag rörde på mig mycket. Tyvärr hade jag ett ganska stillasittande jobb så när jag rörde på mig så var det på fritiden. Sen är det ju så att ju mer jag rörde på mig desto mer behövde jag äta för att orka röra på mig. Det funkar inte i längden att gå på underskott. Vad som inte verkar gå in i din skalle är att det är olika hur lätt man kan gå ner i vikt. Sen tycker jag fortfarande att det är otroligt färdömande att säga att de flest överviktiga är lata. Även om det finns de som är det, det finns förstås lata smala också, så är det helt poänglöst och handlar bara om att slå på svaga. Det är andra tidigare som uttryckt detta på anndra sätt. Välj det du föredrar. ## Comment 66 Author: kaisakavat **#64 MartinSt** - Jag tror det finns en viss möjlighet Seglarina har funderat på det rätt mkt.. ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Du förefaller själv rätt hjärntvättad. Det finns ett oklart antal personer här i världen - många inte bara några - som går upp i vikt på samma mat (innehåll, mängd) och samma aktivitetsnivå, och som andra utan problem håller vikten på. Hm.. Jag hade inte tänkt veckla ut detta mer - men ändrar mig. Under min uppväxt var jag den som avvek. I familjen men även i skolan. Det fanns inte på kartan att överäta, för min mamma var diktator i köket, vi var fattiga och matbudgeten snål. I skolmatsalen blev man serverad, sträng koll. Inte heller hade vi ungar några fickpengar att köpa strunt för när vi var ute på vift. Men jag var i god form - fotboll, ridning, skridskoåkning, skidåkning.. Och när det inte var 'träning' så skrotade vi runt ute i skogen eller mellan kompisars bostäder. Många kilometer medelst cykel eller gång varje dag (glesbygd). Men jag var smårund ändå. Och blev attackerad exakt på samma sätt som de som blev runda men inte alls tränade. Inte spelade aktivitetsnivån eller det egna ansvaret någon roll! Och inte fan sa nån: Guuuuuuuu va sportig du är!!! Vad snabb du är på skidorna.. du måste ha tränat mycket! Eller: Wow, så snyggt du tog det där hindret! Att du vågar!! Eller: Så snygga ni är du och hästen - med era blonda manar fladdrande i vinden. ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Hehe.. Nejdå, de sa helt andra saker.. Gissa vad? Omgiven av en massa upphakade gamla grammofonskivor! Din sanning faller med en smäll. Tjoff!! Det du pratar om må gälla för några här och där - smala som feta - men den är verkligen ingen universell lag. Min mor var/är likadan som du. Hon utgick från att jag smygåt och att jag ljög och fuskade och var på mig som en hök. Smygåt vad? Neeeee.. summa summarum: Det är skitlätt att uppfinna 'fakta' som bekräftar ens egna inskränkta idéer. Svårare att utmana sig själv till fortsatt lärande och ett mer mångfacetterat tänkande. ## Comment 67 Author: Seglarina Tack kaisakavat! ## Comment 68 Author: Fridaaaa Är personligen trött på alla viktminskningsprogram, vissa dagar är det mest det som sänds. ## Comment 69 Author: penny **#66** Jag var tvärtom. Mager som en sticka vad jag än åt. Då, i början av 60-talet, skulle man vara kurvig som Marilyn Monroe. Inte se ut som en planka som jag! Nu däremot pga förändrade hormonnivåer, har jag gått upp 10 kg utan att förändra vare sig mat eller motion. ## Comment 70 Author: MartinSt Seglarina: Ja, det är väl klart att vissa har svårare för att gå ner i vikt än andra men det ändrar inget. Har man det får man anstränga sig mer precis som med allt annat i livet. Kaisakavat: Läs ovan: Har man svårt för att gå ner i vikt får man anstränga sig mer. Vad är konstigt med det? Det är snarare din sanning som faller med en smäll. Du var ett undantag som gick upp i vikt fastän du rörde på dig mycket i relation till vad du åt. De som verkligen uppfinner fakta som passar ens egen önskan är alla de överviktiga som lägger skulden på allt annat än sig själv. Om man inte har några medicinska åkommor som hindrar viktnedgång är det väldigt enkelt att gå ner i vikt om man är beredd på att ge upp vissa saker som t.e.x att ha ett stillasittande liv. ## Comment 71 Author: Seglarina Haha MartinST nu får du väl ändå ge dig. ## Comment 72 Author: kaisakavat **MartinSt** \- Berätta gärna för mig vad det är som jag skulle ha gett upp. Du får också gärna ge mig något mer än påståenden. Snälla, överbevisa mig!! Jag vill så gärna äntligen lära mig att det 'är väldigt enkelt att gå ner i vikt'!! Ser fram emot att läsa - och tack på förhand. ## Comment 73 Author: Internettan MartinSt Tydligen har du begåvats med en vilja av järn. Du har kanske uppfostrats på ett visst sätt så att du lätt klarar av att stå emot olika behov. Du har kanske gener som gör att du reagerar med ditt psyke på ett visst sätt. Vad vet jag? Vad jag vet är att psyket spelar en mycket stor roll och att alla människor inte har samma psyke. Vad jag vet är att en del människor kan få ett sådant enormt sug att de nästan klättrar på väggarna. Antingen det handlar om uppfostran, gener eller något annat så är vi inte likadana allihop. Det finns massor av människor som är som du. Sen finns det massor av människor som inte är som du. Hur kan du döma alla efter dig själv? Är du i fullständig avsaknad av psykologisk kunskap? Eller har du aldrig fått lära dig att känslor är en del av problemet? Och att vi alla reagerar väldigt olika med känslorna? För att inte tala om de rent fysiska aspekterna med sug som du tydligen inte kan sätta dig in i men som påverkar både psyke och känslor. Och som inte är samma som att sluta snusa eftersom snusning är något man kan avstå helt ifrån. Maten finns alltid där. Man kan säga så här: Om DU någonsin blir tjock så vet vi att det beror på lathet. Om andra människor som är lika dig är tjocka så beror det sannolikt också på lathet. Så långt kan vi kanske sträcka oss. Vad som gäller för människor som inte är lika dig har du ingen aning om. Att säga att de är lata handlar om okunskap och vittnar om en syn på dig själv som om du vore svaret i facit. Lite ödmjukhet kanske vore på sin plats? ## Comment 74 Author: nyborjare08 MartinTS #58 och #61 Jag läste dina frågor som retoriska, därför svarade jag inte på dem. Jag är uppriktigt sagt skrämd av din människosyn. Jag håller inte med dig - verkligheten är inte så enkel, i alla fall inte för alla. Internettan har en väldigt viktig poäng i #73 om psyket. Din verklighet är inte heller så enkel - alla överviktiga ligger inte på soffan och äter chips. Även Kostdoktorn (med flera läkare) sågar ditt resonemang: [http://www.kostdoktorn.se/det-storsta-misstaget-som-fetmaforskare-gjort/](http://www.kostdoktorn.se/det-storsta-misstaget-som-fetmaforskare-gjort/) Läs även detta: [http://www.kostdoktorn.se/den-verkliga-orsaken-till-fetma/](http://www.kostdoktorn.se/den-verkliga-orsaken-till-fetma/) För att svara på dina frågor så anser jag självklart inte att man ska vara en soffpotatis om man kan undvika det. Motion är viktigt för hälsan och välmåendet. Men att det för många kan vara väldigt knepigt att motionera av olika skäl och att hålla motivationen uppe. Och det beror INTE på lathet! VV och liknande koncept funkar inte i längden för att det bygger på att man måste stå emot en av kroppens mest basala mekanismer - hunger (vissa menar ju att de blir mätta och nöjda, så även jag, tillfälligt, men inte i längden uppenbarligen). Det kan man klara ett tag på ren viljestyrka. Men det går inte att leva med. Med lchf däremot kan man äta sig mätt och det är en bra start - det är ju många som äntligen lyckas gå ner med hjälp av lchf. Men för andra kan trots detta, sockerberoendet slå till och det är som sagt inte självklart att man kan stå emot på ren viljestyrka. Svårt att förklara en komplex bild på ett förståeligt sätt. Speciellt eftersom det känns som om vi är på olika planeter! ## Comment 75 Author: MartinSt Kaisakavat: Det finns en uppsjö av forskning, undersökningar och andra människors erfarenhter som "bevisar" sambandet mellan energiförbrukning och viktnedgång. Ut och googla med dig... Och jag är mycket väl medveten om att en kalori inte är en kalori. Det är olika mängd energi i fett och kolhydrater, de påverkar kroppen på helt olika sätt och ja, kolhydrater stimulerar fettinlagring bland annat men oavsett: äter man mycket kolhydrater kan man ändå gå ner i vikt genom mycket motion. Äter man LCHF behöver man kanske inte röra på sig lika mycket. Den här diskussion har aldrig, iaf inte från min sida, handlat om hur man enklast går ner i vikt utan endast om att överviktiga rör på sig för lite i relation till de "energidepåer" som finns. I mina ögon är det lathet. Samt att de ofta äter fel mat. Precis som allt fett inte är nyttigt är inte heller alla kolhydrater lika onyttiga. Internettan: Jag tror inte att man begåvas med en vilja av järn. Det är något man tränar upp genom åren. Ja, vi är alla olika och jag har aldrig påstått att samtliga överviktiga är lata. Bara att det flesta är det. Du verkar inte riktigt fatta vad jag menar. Oavsett hur mycket man äter (det finns givetvis extremfall som inte kan räknas) kan man genom att röra på sig gå ner i vikt. En viss typ av kost gör att man får röra på sig mer och andra typer av kost innebär att man kan röra på sig mindre. De allra flesta överviktiga tror jag inte har såna överätningsproblem att de inte kan gå ner i vikt genom motion. Ja, om jag blir tjock beror det antingen lathet eller medicinska problem. När det gäller viktnedgång skulle mitt sätt att leva definitivt vara "rätt svar" för de allra flesta. Sen att alla inte vill leva så är en annan sak men gå ner i vikt hade de gjort. Nybörjare08: Ärligt talat. Jag har väl flera gånger visat att jag förstår sambandet mellan kolhydrater-blodsocker-insulinpåslag-fettinlagring? Jag har levt på lågkolhydratsdiet bra mycket längre än de flesta här inne (tror jag iaf då det handlar om många år). Jag har läst det mesta som skrivits i ämnet. Jag har aldrig argumenterat mot att LCHF kan vara bra för viktnedgång, tvärtom. Det är dock fullt möjligt för så gott som alla att gå ner i vikt även om man äter kolhydrater om man rör tillräckligt mycket på sig. I de flesta fallen krävs det dessutom inte så extremt mycket motion. Därav mina åsikter om att överviktiga generellt är lata då de inte rör på sig tillräckligt. Men det är klart: om någon tycker att en timmes motion är extremt är det förståeligt att han/hon inte ser sig som lat. Men om man har en övervikt som kräver två timmars motion anser jag att man är lat om man endast motionerar en timme. Dina länkar handlar ju inte ens om det jag pratar jag. ## Comment 76 Author: Aniara4 #47 Den här tråden handlar såvitt jag förstår om programmet Biggest Loser. Det må vara så att 40% av männen och 30% av kvinnorna är överviktiga enligt BMI, men det är knappast så många som är i BL-deltagarnas viktklass. Snarare är det nog rätt många av dem ungefär som kaisakavat i sin ungdom - hyfsat friska, starka och aktiva, med en viss extravaddering som egentligen inte har någon som helst betydelse för hälsan. Men nu var det väl de sjukligt feta vi talade om? Det kanske inte är halva befolkningen som är sockerberoende, men det motsäger inte att en majoritet av de extremt feta kanske är det. Jag tror sockerberoende är mer utbrett än man tror, men att det inte alltid syns i ett samhälle där det är fullt normalt att inte klara dagen utan en bulle eller en frukt till eftermiddagskaffet. Jag skymtar exempel i bekantskapskretsen hela tiden. En normalsmal kompis bestämde sig för att sluta med cola och blev sängliggande en vecka med migrän och kräkningar så att hennes syster fick komma och ta hand om henne. En smal och aktiv sexåring i min närhet är besatt av pasta och pannkakor, och får ett utbrott när man plockar bort äppelmosburken. Eller pröva att bjuda valfritt sällskap på ost och korv till kaffet, rätt få accepterar att inte få nåt med mjöl och socker! Så nog småknarkas det lite till mans, men visst, för de allra flesta skulle det inte vara en övermäktig ansträngning att sluta med sockret. Jag tror det finns några huvudorsaker till att man blir så överviktig att det är ett hot mot hälsan. Dels finns det såna som går upp pga sjukdom eller mediciner. Kortison, psykofarmaka, hypotyreos - sånt som gör det extremt svårt att hålla vikten vad man än gör. Ja, det finns en del som intalar sig själva och omgivningen att de har något sjukdomstillstånd som gör att vikten är utanför deras kontroll även när det inte är så, men det finns också rätt många fall där det faktiskt är sant. (Träffade nyligen en gammal bekant och fick en chock (som jag hoppas att jag lyckades dölja), det visade sig att hon diagnosticerats med bipolär sjukdom, fått litium och gått upp 30-40 kilo. Svårt val för många, galen eller fet?) En annan orsak är tidigare hetsbantande. Vi vet ju att kaloribantning i regel gör att ämnesomsättningen dras ner och muskler förtvinar, så att man går upp dubbelt så fort när man inte orkar gå hungrig längre utan börjar äta som vanligt igen. Sen finns det sockerberoende, som behöver tackla sitt problem som ett missbruksproblem. Tyvärr är det väldigt svårt att få kvalificerad hjälp mot det, de allra flesta blir fortfarande rekommenderade motion och tallriksmodellen, gärna med frukt som är särskilt effektivt för att bibehålla sötsuget och förhindra att man blir fri från sitt missbruk. Min högst ovetenskapliga gissning är att de utgör en majoritet av de feta. Sen finns också personer som till synes stämmer in på den fördomsfulla bilden av feta. De som äter chips och dricker läsk och ligger på soffan, och inte tycks reflektera över sin vikt alls. Frågar man dem brukar de hävda att de är nöjda med sig själva och att alla andra ska skita i vad de äter (den andra delen av meningen håller jag iofs med om). Men jag tror att de ljuger, eller rättare sagt att de befinner sig i djup förnekelse. I själva verket tror jag känslan av misslyckande och självförakt är så stark att de inte orkar känna den, så de kämpar för att inte släppa fram dem. Och att äta ännu mer skräp är ofta ett effektivt sätt att döva smärtsamma känslor. Till sist finns det ett fåtal som på riktigt inte har reflekterat över att det kanske inte är så lyckat att äta pommes till varje måltid och ha en smärre kagge (de är sällan extremt feta, då skulle nog även de ha börjat fundera), och när doktorn påtalar att vikten börjar påverka deras hälsa kan de säga "å fan" och ändra sina matvanor med lite upplysning och stöd. Min egen fördom är att dessa framför allt är medelålders män i manliga miljöer som på något märkligt sätt har lyckats ducka undan alla diskussioner om mat och vikt. Kvinnor brukar ha svårare att komma undan den diskussionen. Jag tror alltså INTE att det särskilt ofta handlar om lathet. Däremot tror jag att sjuklig övervikt väldigt ofta hänger ihop med ett förfärligt dåligt psykiskt mående, uppgivenhet, självförakt, och försök att undkomma dessa känslor med nya sockerkickar. Självföraktet förstärks dessutom av omgivningens förakt. Det positiva med den första snabba viktminskningen man ser i program som Biggest loser är att det tänder en glimt av hopp mitt i hopplösheten. Kanske, kanske att det finns en möjlighet till förändring ändå. Men jag tror ändå det skulle vara oerhört mycket bättre att åstadkomma den förändringen genom vettig kost (lågkolhydrat anser jag naturligtvis), förståelse för missbruksproblematiken som man med all sannolikhet har när det har gått så långt, KBT för att förstå när och varför man fattar fel beslut och hur man kan bryta sina beteenden, och så småningom fysisk aktivitet som man klarar av utan att få ont, kräkas, och riskera svåra ledskador. Det anses säkert som bättre tv om folk kräks av utmattning, men jag tror det är hälsosammare att sluta innan dess. ## Comment 77 Author: Aniara4 Och för tydlighetens skull skulle jag i förväg vilja undanbe mig förklenande omdömen om min person eller uppmaningar som "ut och googla med dig". Jag reagerar inte så bra på förolämpningar och skulle föredra ett sakligare tonläge om någon svarar mig, tack. ## Comment 78 Author: MartinSt Aniara4: Tråden handlade från början om Biggest Loser och sjukligt feta men har efterhand gått över till (iaf har jag gjort det) att handla om överviktiga i ren allmänhet. De allra flesta överviktiga är inte sjukligt feta och lär inte, enligt mig, lida av ett sockerberoende så starkt att man inte kan ta sig ur det utan hjälp. Det är intressant att i ditt långa inlägg är det endast två (?) rader som handlar om fysiskt aktivitet. Samtliga mina inlägg bygger på just antagandet att man kan gå ner i vikt genom motion, oavsett vad man äter. ## Comment 79 Author: starhawk #78: Det kan ju bero på att ditt antagande att motion skulle ha betydelse inte gäller för dom flesta, själv har jag tidigare under långa perioder ägnat mig åt en hel del motion, inte klivit av en utan flera stationer hemifrån, gymbesök och så vidare utan att förändra kosten. Hur har det påverkat vikten? inte ett j-vla dugg! Numera har jag struntat i motionen eftersom den är så förbannat tråkig, fortfarande utan att ändra kosten. Påverkan på vikt? Fortfarande inte ett dugg! Utnyttjat julhelgen till att slöa rejält men fortfarande samma kost, viktuppgång? näe, tre hekto ner! ## Comment 80 Author: MartinSt Starhawk: Då har du enligt mig motionerat för lite. För vissa krävs kanske två timmars löpning om dagen, för vissa 10 minuter. Men i de allra flesta fall går man ner i vikt (eller iaf i mängden fett) om man motionerar tillräckligt mycket. ## Comment 81 Author: starhawk #80: Som sagt, du har en låsning där! ## Comment 82 Author: Aniara4 #78 Jo, jag noterade att du pratar om övervikt i allmänhet, det var därför jag ville återföra diskussionen till ämnet, dvs om Biggest Loser är ett bra sätt att tackla svår fetma eller inte. Det är intressant att i mitt långa inlägg finner du det bara värt att kommentera att jag inte skrev så mycket om motion. Precis som Starhawk skriver beror det på att motionens betydelse för viktnedgång är överskattad. Tror man att kalorier in - kalorier ut är det enda avgörande uppnår man med motion att kalorier ut hamnar på en något högre nivå, vilket gör att man blir mer hungrig om man inte samtidigt äter mer. Motion i vettiga former har många fördelar, man stärker musklerna inklusive hjärtat, och muskler är bättre att ha än fett även om de väger mer. Men äter man LCHF har den ganska liten betydelse för viktnedgång. Tack och lov, säger jag för min privata del, eftersom jag inte kan motionera alls (av skäl som är irrelevanta för den här diskussionen) men ändå kunde gå ner 20+ välbehövliga kilon när jag började med LCHF, utan att resa mig från soffan s.a.s. (Och jag befinner mig alltså inte frivilligt i soffan, så det har vare sig med vilja eller karaktär att göra.) Anledningen till att jag vill påpeka att den här tråden handlar om svår fetma är att det är skillnad på övervikt och övervikt. Min man är smal, men kan få lite kulmage om han inte sköter sig. Då kan han springa lite mer eller gå på gymmet, och vips så är kulmagen borta. Men väger man 150 kilo och har dålig hälsa funkar det inte på samma sätt. Vad många inte förstår är att fetma av högre grad gör ONT. Ofta har man redan överansträngda och skadade muskler och leder av att bära upp sin egen tyngd. Men framför allt vände jag mig mot din inställning att det bara handlar om vilja och karaktär, och att den som inte ger sig ut och motionerar är lat och får skylla sig själv. Diskussionen om motion är egentligen en sidofråga. Vad jag ville påpeka är att den som lider av svår fetma förmodligen även har ganska djupgående psykiska problem. Det är inte lathet, det är uppgivenhet, självförakt, hopplöshet och inte sällan en mer eller mindre maskerad depression. Det man behöver då är inte att få sitt självförakt speglat i omgivningens förakt, utan att få veta att det finns hopp. ## Comment 83 Author: MartinSt Äsch, jag lägger ner nu. Jag har aldrig påstått att kalorier in-ut är det enda viktnedgång handlar om. Jag orkar inte ens bemöta dina påstående om LCHF då jag redan flera gånger klargjort min ståndpunkt i frågan. Jag har dessutom ALDRIG påstått att mina teorier funkar för ALLA, utan för majoriteten. De allra flesta överviktiga är inte sjukligt feta utan har ett gäng kg som beror på stillasittande liv och för mycket mat. Men visst, när det gäller sjukligt överviktiga är det givetvis en helt annan sak men ca 50 % av befolkningen lider inte av självförakt, hopplöshet och depression utan av för lite vilja...jag förstår att du gärna vill diskutera extremt feta men där är nog de flesta överrens så det känns meningslöst. Jag kan tänka mig att de flesta här vill att jag loggar ur och aldrig kommer tillbaka men om någon vill skriva något som jag kommenterar ska jag göra ett sista inlägg ikväll. Sen har jag inte tid med det här längre tyvärr. Och skriv nu inte en massa meningslösa inlägg om hur skönt det ska bli att jag lägger ner. Det förstår nog de flesta vilka som tycker ändå... ## Comment 84 Author: Aniara4 Som sagt, den här tråden handlar om Biggest Loser och hur man bäst tacklar den sortens fetma. Det är inte jag utan trådstartaren som har valt ämnet för tråden. Därmed inte sagt att inte lättare övervikt också kan vara intressant att diskutera, du kanske kan starta en tråd om det? ## Comment 85 Author: kaisakavat **MartinSt** - Nej det finns inte nån uppsjö av forskning m m som bevisar dina påståenden. Det finns massor av kunskap som motsäger dem, t ex om hur motion påverkar och inte påvekar just fetma-vitnedgång. Den verkliga kunskapen besitter inte du. Seså - ut i världen med dig nu lille vän - och lär dig nånting relevant! ## Comment 86 Author: nyborjare08 #75 Då måste jag helt ha missförstått dig. För du återkommer ju hela tiden till att "överviktiga äter för mycket och rör sig för lite". Och om de fortsätter att vara överviktiga så ska de anstränga sig mer = motionera mer (=öka på "uttaget"). Det är väl kalorier in-och-ut i ett nötskal? Det var därför jag bifogade länkarna, för att visa att "inout" inte gäller. Men tydligen slog jag in öppna dörrar? Jag förstår inte riktigt vad det är du kan/vill säga egentligen. Att du anser att feta är lata? Fine då kan jag säga att de allra flesta som kallar sig för Martin är fördömande. För så tror jag att det är för mina kompisar och bekanta som heter Martin är fördömande! Ett ungefär lika väl underbyggt påstående som ditt ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 87 Author: Seglarina Aniara4 Vill bara säga att jag gör vågen inför dina insiktfulla och välstrukturerade inlägg. Endast en med mycket klent förstånd eller onaturligt sellektivt tänkande skulle ha svårt att förstå. Martin St Jag tror att du skulle må bra att hänga här och läsa inlägg, då kanske ett och annat skulle sippra in även i ditt huvud. Sten Sture Skaldemans föreläsningar är förresten mycket instruktiva. Han har ju hjälp många att gå ner i vikt. Bland annat säger han i klartext att det är direkt olämpligt att en mycket överviktig sätter igång och träna, på grund av risken för skador. Det är bättre att vänta tills några kg har försvunnit. Sen har han också berättat att somliga äter så lite som 200 kalorier/dag och ändå inte går ner i vikt. Kanske är det så, säger han att på somliga är lagringsförmåga så "väl utvecklad" med insulinhöjningen vid kolhydratsintag att att kroppen helt enkelt inte får tillgång till näringen för att den låses i cellerna. Fäljden av detta är att kroppen upplever svält och sätter igång hungerkänslor. Det blir en cirkelgång. Det är som sagt var jag hört Sten Sture berätta. Om det stämmer eller inte vet jag naturligtvis inte, men det finns en logik i det anser jag som man inte kan bortse ifrån. ## Comment 88 Author: Seglarina Hittade denna film i en annan tråd Zepp hade laggt in den. Pedagogiskt om hur det går till i kroppen. ## Comment 89 Author: Internettan MartinSt _Jag tror inte att man begåvas med en vilja av järn. Det är något man tränar upp genom åren._ Man tränar upp den bara sådär? Utan att ha uppfostrats till det, utan att någon hjälpt en till det? Alla bara gör det oavsett bakgrund? _De allra flesta överviktiga tror jag inte har såna överätningsproblem att de inte kan gå ner i vikt genom motion._ Att teoreitskt kunna gå ner i vikt genom motion eller genom att bara äta mindre - det vet vi alla att det är möjligt. Det är t.o.m. jättelätt. Det handlar ju om matte. Man gör en uträkning på hur man ska leva på bästa sätt - och sen trycker man på knappen och så sätter man igång. Problemet är att i praktiken handlar det om mer än om bara matematiska uträkningar. Du har fastnat i teorin. _När det gäller viktnedgång skulle mitt sätt att leva definitivt vara "rätt svar" för de allra flesta. Sen att alla inte vill leva så är en annan sak men gå ner i vikt hade de gjort._ Självklart är ditt sätt att leva svaret för de flesta - i teorin. Det fattar till och med jag. ## Comment 90 Author: Fridaaaa Biggest looser anser jag ger fel bild hur man ska gå ner i vikt. Dem vill att dem ska gå ner så fort som möjligt på så kort tid som möjligt, och träna stenhårt. Men så fungerar det ju inte i verkligheten, man ska gå ner sakta och öka träning efter hand. Usch med biggest looser. ## Comment 91 Author: starhawk Biggest loser är inte fel, det är TV-underhållning! och därmed har det ett helt annat upplägg än en vettig plan att gå ner i vikt, för det är inte tillräckligt underhållande ## Comment 92 Author: Fridaaaa #91 Fast många tror ju att det är ett bra sätt att gå ner i vikt eftersom det är på tv. Vilket jag anser är fel. ## Comment 93 Author: Effie Det är ju inte ens underhållande. Tycker jag. Fram för lite intelligentare TV. ## Comment 94 Author: kaisakavat Effie - Håller HELT med! ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 95 Author: starhawk #93-94: Håller också med, men vad vi tycker bryr sig ju inte TV-kanalen om, får dom rejäla tittarsiffror så kör dom konceptet vidare och eftersom programmet finns kvar så har det tydligen gott om tittare ## Comment 96 Author: subcalva Det jag tycker är är värst med programmet är att upplägget gör att personer står och gråter bittert över att man "bara" har gått ner 3,5 kg första veckan. Något som väl de flesta skulle vara överlyckliga för i normala fall. ## Comment 97 Author: nyborjare08 Jag vägrar titta på eländet ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")