# Intet nytt under solen- omgivningens reaktioner Author: aussiemia Jag är så jävla ledesn och inte så lite upprörd. Jag pallar snart inte att träffa det här paret något mer. Vi umgås så gott som varje helg och hon blir mer och mer provocerad av vårt sätt att äta. Jag och maken har utmanat oss själva, och varandra, på 100 dagar utmaning. Vi har kul och vi har vissa regler (inga mejeriprodukter i veckorna tex) och det är något vi gör tillsammans. Vi pratar inte om det med det här paret, dom vet om vårt sätt att äta, men det verkar vara oerhört provocernade för, iallfall, kvinnan i familjen. Vi är kompisar, men jag tror att det kan komma att ändras... Jag säger inte ett skit om att hon serverar halv- och helfabrikat till sina ungar. Att hon låter en snart tonårig flicka skippa köttet bara hon äter morötter och margarin. Men HON talar om för OSS att vi kommer dö i förtid med allt fett vi stoppar i oss. Hon tom kritiserar hur jag saltar min mat.. Fan! Jag har gett dom Kostdoktorns bok, som dom gav tillbaka oläst ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Maken i familjen är skitglad, han har gått ned 5 kilo på lågkalorikost. Att han väljer att dricka öl (100 kcal) istället för mat säger jag inte ett skit om (och frun tycker det är jättebra). Jag ger fanimig upp snart, känner att jag inte vill träffa dom längre. Vi ska fira jul ihop, men sen tror jag det tar slut. Det här suger fetballe! ## Comment 1 Author: Henkez Finns många som tror man blir fet av fet mat och att man ska äta enligt tallriksmodellen. Inget konstigt med det, det trodde jag också förut. Det kan vara lätt att glömma bort det om man ätit LCHF ett tag. Ingen idé att bli för upprörd av vad folk äter. Kosten verkar väcka starka känslor för en del, för mig är det ingen big deal utan folk får äta vad de vill och jag försöker inte få någon att äta en viss kost. ## Comment 2 Author: opssk Så tråkigt det låter. Men jag känner igen det, min pappa har total idiotförklarat mig och säger att LCHF funkar i 2 år sen blir man dum i huvudet..typ..Att jag är inne på mitt fjärde år vet han inte eftersom jag har mörkat vad jag äter under en lång tid. Men, nu när mina tonåringar också gått över totalt till den här kosten så kommer det liksom ur en på ett annat sätt. Jag kan verkligen sätta mig in i er situation eftersom jag befinner mig själv i liknande, inte till vardags men ibland vid vissa möten som ex min far... Jag ville bara säga att ni är inte ensam! Man får ibland försvara denna kost, ibland orkar jag helt enkelt inte ta striden och sitter tyst..Men har dock märkt stora förändringar både bland vänner och på jobbet, snart behöver vi inte försvara eller föreläsa, LCHF blir alltmer accepterat och det är härligt! Lycka till med julen! ## Comment 3 Author: MillisB Nej, det låter jobbigt. Vad med att sitta ner och prata med människan, och höra varför hon "attackerar" dig och mannen angående maten. Att få ett slags eld upphör. Lycka till med julen! ## Comment 4 Author: aussiemia Det som gör just det här extra trist är att jag ALLTID måste smyga med maten, eftersom high fiber, low fat det enda sättet att äta här i Australien. Jag trodde att jag skulle kunna slappna av i sällskap med goda vänner, men ack som jag bedrog mig ;( Jaha, vi får väl se hur det går, jag är ju inget lysande exempel, eftersom jag inte gått ned mer än några få kilon. För ett par år sedan gick jag ned en hel del men de kom tillbaka efter massa slarv och skeenden utanför min kontroll, därav vår 100 dagars utmaning. Jorrå, hon vet att low carb är bra och att man kan gå ned massor, men man dör på kuppen med LCHF. Så trött. Hon gör inte ett skit annat än gnäller på hur tjock hon blir för varje år, men det har med åldern att göra serru! Det KAN man inte ändra på! Tack opssk for pepp och lycka till med relationen med din pappa. ## Comment 5 Author: aussiemia MillisB- det har jag försökt, men bor är så fastcementerad i kcal och mättat fett= livsfarligt, att det inte blir mer än det som hände igårkväll. Hon tror helt enkelt inte på det. Btw- hennes, nu 19-åriga dotter, blev vegeterian för ett par år sedan och har nu fullkomligt exploderat i vikt. Hon är inte längre rund utan smällfet. Men det har ingenting med kosten att göra, utan bara för att hon äter halvfabrikat och på udda tider. Jag fattar ingenting... ## Comment 6 Author: MillisB Det låter verkligen jättejobbigt... Här i Norge och Sverige börjar det i alla fall bli mer accepterat att välja lchf/lågkolhydrat. Tack och lov! Hoppas att det snart vänder "down under" också. Synd om tonårsdottern. Känner igen mig själv, fast jag aldrig har varit vegetarian, men blev fort tjock i den åldern, och det sliter jag fortfarande med. Bamsekramar ## Comment 7 Author: JazzBass Rekommenderar att sätta ner foten och säga att du blir sårad av hennes påståenden, att du minsann är påläst och har välgrundade orsaker till ditt kostval, och påpeka att du aldrig kommenterar deras mat. Ge henne matrevolutionen en gång till, och säg att "antingen läser du den här och får fortsätta kommentera min mat, eller så låter du bli och och samtidigt håller tyst om vad du tycker om min mat". Ibland måste man bli lite sur och visa att man menar allvar för att få folk att förstå att man gör det. ## Comment 8 Author: [Borttaget] bryt med människan så kanske hon fattar, förstör inte julen! Säg till att om hon inte kan respektera er så vill du inte fira jul med henne. Hårt men julen ska vara en trivsam helg och det blir det inte för dig om du ska umgås på deras villkor! ## Comment 9 Author: Medlem Såna typer av människor ska man behandla med samma sätt. Kritisera du också hennes sätt och blir hon sur kan du då påminna henne om hennes smaklösa kritik. Man får hoppas att hon lär sig en läxa och slutar lägga sig i vad andra äter. ## Comment 10 Author: Aniara4 Jag tror det är läge för metakommunikation, dsv kommunikation om kommunikationen. Att försöka överbevisa henne om kostens förträfflighet och få henne att förstå att hon har fel i sak verkar dödfött. Säg istället klart och tydligt att du tar illa vid dig av hennes ständiga kritik av dina/era matvanor, och be att hon omedelbart slutar med dessa. Säg att ni tydligen inte kan prata med varandra om mat på ett trevligt sätt, så för att ni ska kunna umgås utan att det blir otrevligt måste ni helt enkelt lämna det samtalsämnet utanför. Börjar hon sen ändå med sina kommentarer, påminn henne i stadig ton om att du har bett henne låta bli att kritisera din mat. Fortsätter hon tjafsa då, avbryt umgänget och säg att det funkar tydligen inte att umgås idag. Gå hem eller be dem att gå (kan vara tufft, men är det t.ex. bara ett informellt fikan kan det vara värt att testa). Eller upprepa envist att du inte tänker diskutera mat med henne och att du vill att hon slutar. Gå INTE in i diskussionen med motargument!!! Jag tycker INTE att du ska göra som Medlem föreslår, då är ju du lika dålig som hon, och med tanke på hur illa du tycker om hennes beteende tror jag inte du vill vara en lika dum person som hon. Tvärtom ska du vara 100% konsekvent i att vägra prata mat med henne, efter att du förklarat varför. Och det bästa är som sagt om du kan visa att du menar allvar med att inte vilja umgås med henne om hon fortsätter med sina dumma kommentarer. Till att börja med i stunden, men om hon envisas med sina kommentarer och du inte står ut med att höra dem, så kanske du blir tvungen att sluta träffas och förklara varför. Kanske lär hon sig något då, om inte förr.