# Aldrig varit fettskrämd?
Author: AnneN

Är jag ensam om att aldrig ha varit sk fettskrämd?

Tycker jag läser om många som är rädda för att äta mycket fett, men själv har jag alltid älskat smör, grädde, fläsk (speciellt de fetaste bitarna) och massa annat fett och gott.

## Comment 1
Author: Effie

Varit, så in i vassen. Fettvettskrämd, brukar jag kalla det. Gillade inte fet mjölk och vispgrädde som liten och absolut inte fett kött, slutade med smör på brödet i tonåren och fett i matlagningen så fort jag började laga egen mat. Fullkorn, frukt och fettsnålt trodde jag på. Lättmjölk absolut, men aldrig margarin, för vad skulle jag ha det till?

Hur sjutton jag hamnade i det här sällskapet har jag fortfarande inte lyckats begripa ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 2
Author: Karin hundtokig

Hej AnneN med fina hunden! Nej du är inte ensam! När jag var liten så torkade jag bort vispad grädde från frukten, men som vuxen( sen 80-talet) har jag alltid köpt smör, bregott, kött med fett och definitivt inte light-produkter-enbart för att det SMAKADE ILLA!

## Comment 3
Author: Angelfish

Jag har alltid älskat smör.

Den enda light produkten jag nånsin köpt var att jag brukade köpa A-lätt-fil istället för A-fil, men det berodde bara på att A-lätt-filen var tunnare. Nu brukar jag spä ut med grädde om jag dricker fil, vilket inte blir så ofta.

Däremot har jag alltid haft och fortfarande har, svårt för fett i kött, men det beror bara på att jag har svårt för konsistensen på fettet.

## Comment 4
Author: Minorca

Jag har aldrig som barn tyckt om grädde och sedan blev jag riktigt fettskrämd. Drack eller åt bara lätt mjölk och fil. Eftersom jag hade varit på ett studiebesök på margarinbolaget och trodde att det var bra att "äta" margarin om man skulle ha fett. Nu efteråt är jag ganska glad att jag var fett skrämd på den tiden, så det blev inte så mycket margarin.

När jag handlade första gången LCHF varor kände jag mej nästan krimminel, och smög omkring i affären och plockade smör, CF, Ty, bacon, ägg, briost mm i korgen. Det tog mej några månader att komma upp i fettmängd till normal LCHF och uppskatta grädde, BEA mm. Det tog över ett år innan jag började med cocosfett och grädde i te.  Nu är jag uppe i 100-150g fett per dag.

## Comment 5
Author: annizan

Aldrig varit fettskrämd. Jag har alltid älskat smör, grädde och feta ostar till mina fettskrämda vänners stora förtret ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

Jag har testat viktväktarna och andra lågkaloridieter,men alltid saknat fettet som gör att maten smakar gott ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

## Comment 6
Author: Jojo55

Om jag har varit fettskrämd? Det kan du fethaja! (Eller magerhaja kanske? Eller jag vet inte) Innan jag började med lchf var min kropp helt fettdepraverad. Det stod light på alla mejeriprodukter i kylskåpet, det var alltid den allra magraste varianten, jag unnade mig så gott som aldrig något fett som gick att undvika. Jag var fettskrämdast av alla fettskrämda!

## Comment 7
Author: Vyer

Nej. När jag var liten så hatade jag magarin eftersom någon berättat för mig att det var bensin i, så jag ville bara ha riktigt smör ;) Jag är uppvuxen i en familj där det äts mycket feta ostar och jag har alltid älskat majonäs och feta såser.  
  
Men, jag har svårt för mjölk/grädde/yoghurt, men det är bara för att jag är kräsen och tycker att det smakar äckligt ;D

## Comment 8
Author: AnneN

Hahaha, kom just att tänka på ett tillfälle då jag gick högstadiet, minns inte om det var 7:an eller 8:an, men det var ett gäng som slog vad om att jag inte skulle klara av att äta 100g rent smör (ej margarin)... Jag gick därifrån 500kr rikare ![Oskyldig](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") Smör var/är ju gott så det var inga problem alls att äta det, även om några av vadslagarna hade svårt att behålla sin lunch ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

Som liten så var jag ständigt och nallade ur smörpaketet, åt smör med mackor (om jag ens åt upp brödet), drack hellst den feta mjölken, allra bäst var då vi köpte mjölk direkt från bonden utan att ta bort grädden innan man drack ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Nej nu börjar jag visst bli lite hungrig tror jag, dags för nattmål bestående av ost, salami & smör ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 9
Author: gun92884

... joda, visst har jag haft min fettskramda period och vad jag led eftersom jag alskar smor och vispgradde ... nu ligger ju fettskramda tiden ett bra tag tillbaka i tiden, och jag ar aldrig utan vispgradde och smor i kylen ...

## Comment 10
Author: Sweli

Jag har aldrig varit fettskrämd, alltid älskat grädde och gammaldags mjölk. Fetta biffar och riktigt smör.

Det lättaste vi äter här hemma är Bregott ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande")

## Comment 11
Author: Siggebus

Jag är född -60 och från början var jag definitivt INTE fettskrämd.

Jag tillbringade mycket tid hos min farmor som barn då hon passade mig när min pappa arbetade.

Farmor lagade underbar husmanskost och använde för det mesta riktig vispgrädde i maten - både i såser och i t ex köttfärsen när hon skulle göra biffar eller köttbullar.

Smöret stod alltid framme på diskbänken så det skulle vara mjukt och bredbart till smörgåsarna. ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Det lustiga är att jag var rätt så förtjust i smörsmaken redan som ganska liten - har väldigt tidiga minnen från att jag med en liten sked eller till och med med fingret ibland ![Skäms](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms"), tog mig en klick då och då.

Kan tillägga , för de som är fettskrämda, att jag absolut inte hade några viktproblem vid den åldern. Det kom inte förrän i slutet på 80-talet och då hade mina matvanor förändrats radikalt!

Då när jag började få viktproblem drogs jag med i den allmänna opinionen och rekommendationerna att leva fettsnålt vilket tyvärr bara gjorde det värre.

Nu -25 kg (och mer på väg) lättare är jag INTE fettskrämd! :)

## Comment 12
Author: Effie

Jag kan ju tillägga till mitt inlägg #1 att jag är född 1956 och var fettvettskrämd från tonåren tills jag prövade GI fas 1 2007 och därmed halkade in på LCHF. Och det var husmanskost, inte fettsnål, när jag var liten, fast knappast vispgrädde i maten (inte vad jag minns). Och margarin handlade vi i Norge, lådvis, tillsammans med mjöl och socker. Fast vi hade nog smör också.

Och överviktig (men inte extremt) som barn; alltid svårt att hitta kläder. Men att sluta med smör på brödet hjälpte inte.![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 13
Author: starhawk

Som barn var jag aldrig fettskrämd, det kom senare när man fick itutat i sig om det farliga fettet, samtidigt gillade jag ju feta produkter så det var ett ansträngt förhållande när man skulle akta sig för fettet och ändå tyckte att det var ju så gott. Lightprodukter har jag prövat på nån gång men konstaterade att dom smakade illa, om dom smakade nåt alls. Efter diverse exprimenterande som bara visade att man inte går ner i vikt av fettsnålt läste jag "Fettskrämd" av Litsfeldt, det blev början till mitt nya icke fettskrämda liv.

## Comment 14
Author: Sammet1

Jag fyllde i "Annat" och får väl förklara mig då, eftersom frågan (vad?) fanns med där... ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Jag har aldrig varit fettskrämd, och alltid älskat fett, men har pga en dömande omgivning tvingats visa upp en "fettskrämd fasad" där jag i sällskap alltid valde fettsnålt, för att senare smyga hem till mitt eget kylskåp och dricka en slurk grädde.

Jag skar bort kanske hälften av mina fettränder på skinkan, så att andra skulle se att jag gjorde precis som dem, och sedan passade jag på att snabbt äta den andra hälften när jag var säker på att ingen tittade.

Skrapade och skrapade av smöret från mackan när folk tittade, lade på dubbelt så mycket när ingen såg.

Och så vidare...

## Comment 15
Author: starhawk

#14: Kul med sånt beteende, själv är jag raka motsatsen gillar att provocera

## Comment 16
Author: Halvdansken

Det som skiljer mig och Siggebus i #11 är att jag är född 1961, annars kunde jag ha skrivit det inlägget. inklusive farmor!

Jag har alltid älskat fett, jag och min mamma slogs om kotlettfettet. Jag har försökt äta fettsnålt (för man trodde ju att man skulle det) men det gick inte.

Har aldrig bantat och aldrig haft problem med vikte förrän nu, när klimakteriet slår till och jag inte vet va f\*n som händer egentligen. Var kom den här magen ifrån?

## Comment 17
Author: Sammet1

#15 Nu för tiden gör jag förstås inte så, jag har ju "hittat hem" till LCHF, och äter mitt fett med stolthet! ![Cool](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool")

## Comment 18
Author: [Borttaget]

Jag har aldrig varit fettskrämd, har använt smör eller Bregott och helmjölk. Kaffe har jag druckit svart men mest för att det inte fanns grädde på jobbet. Jag har lagat mycket mat och tyckt att smör och fett är naturliga smakbärare både i matlagning och bak. För min hälsa har bröd och mycket frukt varit skadligt.

## Comment 19
Author: Wtn3

Tja, jag har aldrig undvikit fett, alltid älskat bregott över lätta, fläskfärs över nötfärs osv. Likt de flesta andra har jag dock alltid trott att det var onyttigt, bara inte brytt mig, utan snarare resonerat som att jag inte ska behöva äta mat jag inte gillar för att må bra, och eftersom jag är relativt ung har jag aldrig upplevt några krämpor till följd av övervikt, annat än t ex blivit anfådd av att gå några längre sträckor.

## Comment 20
Author: greensis

Har alltid ÄLSKAT fett som vispgrädde, smör, ost, fett kött osv. MEN jag har "vetat att jag inte borde," vilket har gjort att jag levt fettsnålt de fåtal perioder jag känt behov av att gå ned i vikt, fram till 2006. Kryssade i Annat, för jag har inte sett mig själv som fettskrämd.

## Comment 21
Author: Adur

Jag kryssade att jag aldrig har varit fettskrämd och det stämmer väl i stort sett.

Visst trodde jag förut på de allmänna rekommendationerna om att man skulle minska på det mättade fettet, men kemigrädde och sånt har jag alltid tyckt varit suspekt. Jag tänkte att det måste vara bättre att äta naturliga produkter och kanske minska mängden istället.

Fast jag minskade förstås inte så mycket när det kom till kritan, utan åt högfett/högkolhydrat istället. ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")

## Comment 22
Author: dg-d

Jag hör också till dem som alltid gillat smör (johodå, hade också fingrarna i smörpaketet som liten) och grädde och fettet på köttet osv, men "vetat" att det inte är nyttigt så försökt att avstå i möjligaste mån... En anledning till att prova LCHF, fast jag svurit att aldrig prova någon bantningskur, var just att man får äta smör och grädde.![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")

## Comment 23
Author: [Borttaget]

Jag har aldrig varit fettskrämd

Har överhuvudtaget inte tänkt så himla mycket på mat på det sättet. Jag har ätit det jag gillat och mest tänkt att jag periodvis ätit lite mycket godis. Vet inte om det beror på min ringa ålder, kanske är det vanligare att vara fettskrämd om man var med när hysterin kom? Eller så beror det helt enkelt på att jag aldrig vistats med människor som fokuserar mycket på mat.

## Comment 24
Author: morgengry

Har alltid älskat fett, men har ju i många år trott att det var därför att jag var fet.

Fattar nu att om jag bara hade fåt lov att äta som jag ville, utan massor prat om HUR MYCKET BÄTTRE det är att äta kolhydrater i mängder. Då hade jag kanske inte heller blevit så fet?

Fast jag har ju också alltid älskat socker, och självmedicinerat mig med glass och andra bra kombinationer med mycket fett och mycket kolhydrat.

Tråkigt!
