# Psykiskt tungt för LCHF:are? Author: MissInAction Är jag ensam om att känna såhär?  Jag hade hört talas om att äta lågkolhydratkost för 6 år sen ungefär av en tjej som tyckte att ris och sånt var bukfylla och hon valde därför kött och sås och grönsaker. Sen tänkte jag inte så mycket på det. I Februari i år när jag upptäckte LCHF så förändrades hela min världsbild. Jag läste allt jag kom över, både böcker och internet-sajter. Hade ingen (och har väl inte fortfarande heller) i min närhet som äter LCHF så jag kan ofta sakna någon att diskutera med IRL. Mitt "problem" då är att i och med allt detta så har jag blivit både bitter, besviken och förbannad på både sjukvård, myndigheter och personer i maktposition som fortsätter att tala om för vanliga människor hur de ska äta. Nästa grej på det är att jag möter oförståelse bland folk. Det kan vara så enkelt som att det bjuds på fika i olika sociala sammanhang och jag tycker att folk tittar snett på mig för att jag inte tar (till saken hör att jag dessutom är sockerberoende). På nya jobbet som är en förskola förväntas det att jag deltar i pedagogiska måltider. De frågade om jag äter allt eller behöver specialkost, så jag försökte förklara och de förstod inte vad jag pratade om. Både släkt, vänner och ytliga bekanta fortsätter som vanligt och det är som att "vi och de" lever i olika världar. De har i många fall kanske inte ens tänkt tanken att det de äter inte är bra för dem. Eller så vet de inga alternativ. Eller tänker att "den där knäppmajan kommer att äta ihjäl sig om hon äter allt det där fettet". Jag tycker det känns jättekonstigt och jag blir faktiskt nedstämd och känner mig väldigt ensam i det här. Samtidigt tycker jag så synd om alla människor jag möter som inte vet att de kan äta naturlig mat och må bra. Jag tycker synd om dem för att de "inte vet", eller inte vill ta till sig. För att de äter mat som de förr eller senare kanske blir sjuka av. Detta blir på något sätt tungt att bära på och det känns jobbigt varje dag när jag tänker på allt det här. Ska man dagligen behöva konfronteras med dålig och näringsfattig mat, behöva försvara varför man äter som man gör och samtidigt må dåligt över att så många människor äter sämre mat. Eller är det bara jag som är överdrivet dramatisk? ![Oskyldig](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig") ## Comment 1 Author: yvonnel Om du kan äta LCHF utan att må dåligt rent fysiskt så måste det väl gå att stå över den närmaste omgivningens kunskapsbrister. Att bli tillfrågad om man behöver specialkost kan man ju ändå se som ett tillmötesgående, ett som man absolut ska ta chansen att använda, det kan ju kallas LCHF-specialkost, att man kan tala om att man inte tåler kolhydrater och ev. undervisa lite utan att låta sig skrämmas. Det verkar ju som att du har bra förmåga att tänka själv, inte behöver du bry dig om vad andra tycker om dina matvanor, stå på dig bara, låt dem bli nyfikna och ta tillvara sådana tillfällen för att berätta om hur du mår bättre och varför. Detta forum är ju en bra källa till stöd, ha tålamod och rätt som det är har någon i din närhet upptäckt att du finns och sitter inne med en massa intressanta kunskaper. ## Comment 2 Author: Zepp Mnja, jag tror du funderar för mycket.. och fundera en gång på att många äter rätt sunt fasten de inte nödvändigtvis äter LCHF! Grejen är väl att man inte funderar speciellt vad man stoppar i munnen, så länge man är frisk.. och varför avstå vad man anser vara gott när man inte behöver? ## Comment 3 Author: Mårran Jag jobbar på förskola och där är det förstås också pedagogisk måltid. Där är det många som av flera olika anledningar väljer att inte äta maten som serveras, utan sitter med vid måltiden för att servera och hjälpa barnen, föra ett samtal osv. utan att äta själva, däribland  jag! Sedan äter vi precis det vi vill och har tagit med oss själva på vår rast. Mycket skönare att äta i lugn och ro på rasten än inne på avdelningen där man måste tänka på barnen främst.  Inte alltid man hinner ta en enda tugga när man väl har ätit där (så man missar inte så mycket menar  jag) :) ## Comment 4 Author: Effie Finns det några andra LCHF-are i närheten? Det är faktiskt väldigt skönt att träffa dem och prata om, för att inte tala om skratta åt, alla "knäppa" (enligt andra) saker man gör. Och skönt att konstatera att man inte är ensam. ## Comment 5 Author: dg-d Det där att bli förbannad och känna sig lurad av "de som borde veta bättre" tror jag är ganska vanligt. De flesta som jag pratat med och förklarat LCHF för, har först varit lite skeptiska med mycket frågor, sedan har jag riktigt kunnat se när polletten trillat ner, och sedan blir de arga på etablissemanget, mycket intresserade, börjat själva (i olika grad), för att sedan bli ledsna när de ser hur många andra som fortfarande äter för mycket av sånt som gör dem sjuka ... (Jag gick själv igenom det.![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")) Sedan kan man ju välja hur man själv vill reagera och agera på det hela. ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 6 Author: [Borttaget] _Sköt dig själv och skit i andra_, låter hemskare än det bra råd det verkligen är! :) ## Comment 7 Author: crinalina Saken är ju den att alla har samma tillgång till samma information, alla har samma möjlighet att lära sig, att välja vad man äter. Du är den smarta, varför slösa din energi på att bekymra sig för andra. Visst kan man bli orolig, men man kan aldrig tvinga på någon annan en förändring, det måste ju komma från dem själva. Om du fokuserar på att du ska må bra så kommer ju din omgivning att se det och börja ställa frågor. Och kanske, kanske kan en eller två få upp ögonen. Så precis som baconbacon säger; _Sköt dig själv och skit i andra._ :D ## Comment 8 Author: Håbe Jag förstår precis vad du menar. Det är jobbigt att behöva försvara sig hela tiden. Jag ger mig inte så mycket in i de diskussionerna längre. Frågar någon och är intresserad så kan jag gärna berätta annars nöjer jag mig med att säga att min mage fungerar bättre om jag inte äter kolhydratrik kost. Jag mår inte bra av det helt enkelt. Det köper de flesta. ## Comment 9 Author: chrand Jag begriper bara inte vad "de" reagerar över. Sitter du och äter smör med sked och dricker kokosolja eller? Jag äter med mina kollegor varenda dag och vi brukar jämföra matlådor. Inga som helst konstiga kommentarer. Möjligtvis att de vill byta låda med mig. Beror det på att de är karlar som också¨alltid äter "riktig" mat? Att tacka nej till halvfabrikat och sötsliskigheter behöver väl inte ens förklaras. Det har aldrig varit och kommer aldrig att bli nyttigt eller bra för en. Nu är jag iofs normalviktig och vältränad om det har någon betydelse. ## Comment 10 Author: [Borttaget] Nä..."varför ska vi ha staten till hjälp för att tänka ut grejer som vi borde kunna tänka ut själva?" ## Comment 11 Author: [Borttaget] #10 HAH, för en gångs skull är BetnéR riktigt bra och träffsäker i den här serien klipp! ## Comment 12 Author: hardy torrt! ## Comment 13 Author: hardy MissInAction - jo. Jag känner igen mig - så fort man frångår "normen" är man ett hot till lyssnarens livsstil. Ta det ursvenskaste som finns, fika. "Nej tack inget socker, nej tack ingen bulle heller - men gärna fiftyfifty med riktig vispgrädde!"  ...jag trodde min farmor skulle stendö! Främmande människor får bry sina huvudsvålar hur mycket som helst - det är min familjs åsikter och kommentarer som jag styper på. De i mitt liv som borde stötta och "hejja på" mig mest - som snarare gör tvärtom. Men i dag är dag ett, igen... ;) ## Comment 14 Author: MissInAction Oj fler svar ![Förvånad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Nja, det är inte så att jag sitter och stoppar i mig fettdrypande fläsksvålar medans folk ser på, haha! När jag tillsammans med bekanta ute så försöker jag i möjligaste mån få till något med kött, grönsaker och sås/röror.  I situationen med förskolan (nytt jobb) så är vi förflyttade och ihopslagna med andra nu under Juli månad och även kocken är ny - alla skulle ange eventuell specialkost. Jag sa att de enda kolhydrater jag äter är grönsaker och mejeriprodukter. Exempelvis idag fick jag köttbullar och en sallad. Inte mycket till fett där inte även om det var gott ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") De kör med becel och lätta här, på vanliga förskolan har de nog Bregott har jag för mig. Men ja, när det gäller jobbet så får jag prova att ta med mig egen mat trots att ingen annan i personalen verkar göra det.  Jag tror att de förstår inte att när jag drar ner på kolhydraterna så måste jag öka på något annat, och att tänka sig att öka på fettet finns nog inte i deras värld. Det är mackor, frukt och pasta som gäller! Några har själva sagt att ska man gå ner i vikt så kan man ju inte äta pasta, ris och potatis, men jag tror att de fortfarande är fettskrämda. Saker som stör mig är att jag säger att jag äter inte kolhydrater, varpå någon annan i sällskapet frågar "men hur får du i dig dina kolhydrater då?" som om orden bara har gått rätt igenom dennes huvud ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") och när både jag och en annan kollega sa att vi egentligen inte behöver kolhydrater så tittade hon konstigt på mig. Så sedan dess tycker jag mig känna obehagliga vibbar från henne ![Foten i munnen](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") Det kan ju vara så att vi båda tycker synd om varandra, för att den andre inte vet bättre! ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag önskar jag kunde göra som ni säger, bara äta och njuta, må bra, och skita i vad andra tycker och säger. Men det gnager i huvet vid varje måltid tillsammans med dem. Har blivit extremt fixerad vid mat sedan jag började med LCHF ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Mitt sockersug har blivit mycket värre tyvärr och det gör att jag får ångest över om jag äter en farlig kost eftersom jag får i mig mer fett än förr i tiden. ## Comment 15 Author: AnneN Känner igen mig en del i det TS skriver, dock har jag turen att ha flera bekanta som också äter lchf, men möts av okunskap bland vänner, familj, släktingar, vården, osv. Men då tänker jag på de hälsovinster jag fått sedan jag började med lchf för bara några månader sedan, berättar om dessa och berättar lite om just lchf och rekomenderar dem att googla och läsa på lite innan de dömmer ut något helt. Sedan får folk tycka vad de vill, jag äter min mat så äter de sin, jag tvingar ingen till att äta samma kost som mig även om jag rekomenderar den till folk som frågar om kostrelaterade saker, speciellt diabetiker och överviktiga och glutenintolleranta. Har en kompis som höll på kräkas då jag åt frukost hos dem och åt då tjocka korvskivor med tjockt lager bregott på och citronvatten till det. Själv åt hon en hårdbrödsmörgås utan något smör och med en tunn skiva mager ost och 1 timme senare klagade hon på att hon var hungrig medan jag själv inte blev hungrig igen föränn lagom till middagen vid 18 tiden = ca 11 timmar senare. Vill jag ha stöd och förståelse för mitt val av kost så väljer jag att vända mig till detta forum ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 16 Author: [Borttaget] Jag bor för tillfället hemma hos morsfarsan och det är ingen i min familj som delar, eller någonsin tagit den minsta hänsyn till mitt kostval, och det kan tära lite.. Speciellt morsan är duktig på att ge nedlåtande kommentarer. Det händer väl inte såå ofta nuförtiden eftersom jag till 99% sköter min mat själv, handlar egna varor och har egna tider, men genom åren har jag fått höra att den som inte äter frukt och bröd måste vara dum i huvudet, att det inte finns någon som helst anledning att inte äta potatis, att "vi andra kanske vill ha något mer normalt"... Alla kommentarer med illa dolt förakt för mitt val att inte äta det fantastiska livsmedlet potatis, grundvalen i min familjs kost!!! Ja...det gör mig ju lite trött. ## Comment 17 Author: MissInAction Ja det gör ju saken lite enklare om man antingen bor själv eller bor med någon som åtminstone _accepterar_ ens val av kost! Även om de själva vill äta kolhydrater. Min sambo äter fortfarande kolhydrater men äter ändå "min" mat hyfsat ofta. Men han verkar inte övertygad. Så visst kan det väl alltid vara värre ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Jag får försöka tänka på det. Jag har val, jag också. Tala med matpersonalen på jobbet, alternativt ta med egen mat. Och _då_ lär det börja tisslas och tasslas kan jag tänka mig ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Får försöka lära mig att släppa på oron över sånt som jag inte har att göra med. ## Comment 18 Author: hardy bitter - ja, en "aning" ... jag hade en lchfperiod 2009 nov till 2010 maj, sedan av och till i några veckor åt gången tills att vara kh-ätare på heltid. Att det gick åt skogen är mitt fel - men jag hade "god hjälp" av min egen familj.  Väl i lchf svängen så mådde jag bra - men de i min omgivning tyckte ju att jag var mycket konstig, översittare, märkvärdig, osv - på grund av att jag inte åt vad som helst. Vid ett par tillfällen bakade jag lchf-bröd för att ha som frukostbröd. Det tog slut på ett par dagar för att övriga familjen (kh-ätare) tyckte det var så gott med nybakat bröd. Men när jag bad dem baka, så köpte de bröd istället. Sirapslimpa och raskens! Nice - not! Middagar gjorde jag som vanligt, alla skulle äta - men som ett litet tillägg för mig grejjade jag en form med broccoligratäng/ cole slaw eller liknande - jag ville ju ha till frukost/lunch nästa dag. Gissa vad som försvann direkt? Kvar blev potatis/ris/pasta.          När det sedan blev andras tur att laga middag förekom aldrig någonting som kunde vara en ersättning för sedvanlig "päran" eller dylikt.  "Duger inte det jag lagar?!!" var den underförstådda meningen.      Underligt är att det tydligen gick att äta men inte att laga. Nu kör jag på igen och nu får familjen ge sig. ((konstigt att frugan aldrig kom på anledningen till att hon gick upp xx kilo när hon omvartannat åt lchf-inspirerade grytor, köttfärssåser och mulade pasta eller ris  + chips, godis, läsk med mera )) "gambatte kudasai" ## Comment 19 Author: Håbe Något som känns frustrerande och knäppt för mig är att min man, som stödjer mig helhjärtat, är kraftigt överviktig, har högt blodtryck och har nu för några månader sedan genomgått en GBP. Hans matrestriktioner är -ingen fet mat, ät lättmargarin, lättmejerier, skär bort allt fett från köttet, om du ska dricka saft eller läsk så är det light som gäller....osv. Så vi ska äta så totalt olika och jag tycker dessutom att han äter fel. Om han åt som jag så skulle han gå ner i vikt och må mycket bättre. Vad är vitsen med att stoppa i sig massa light-produkter? Ändå är det inga större problem att laga gemensam mat. Om vi tex ska äta spagetti och köttfärssås så gör jag basen gemensamt. Sen delar jag maten och gör en där jag drygar ut med lite morötter och så pasta till det och en med lite grädde, avocado och zucchinipasta. Båda är nöjda och det tar inte särskilt mycket extratid. Dessutom kan jag äntligen få ösa på med mina kryddor :-) Jag vill ha det så det svider lite på tungan och det har jag fått vänja mig av med sen vi träffades. ## Comment 20 Author: yvonnel #18 Jag tycker att det verkar behövas ett "familjeråd" hos er, där ni kommer överens om vilken kvalitetsnivå ni ska ha om det nu är så att ni turas om med inköp och tillagning. ## Comment 21 Author: hardy #20  tack. det ska jag ta upp - nu när jag har bestämt mig att det är NU det gäller. För jag kommer att behöva support eftersom jag jobbar oftast mellan 06 - 19, ibland till 21. ## Comment 22 Author: [Borttaget] #19 Föregå med ett gott exempel så kommer han, förr eller senare, att följa efter ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 23 Author: Håbe #19 jag tror faktiskt inte att han vågar det eftersom läkarna sagt att han absolut inte får följa sin frus diet. Han har ju hjärtproblem gud bevars. ## Comment 24 Author: Lolivia Hej på er! Vad jobbigt det måste vara att bli motarbetad i vardagen samtidigt som man försöker lägga om sin kost!! Jag som tycker att det är tillräckligt jobbigt att bli "motarbetad" av butikernas utbud och av misslyckade lchf-bröd som åker i soporna direkt (gjorde faktiskt mitt första acceptabla lchf-bröd igår med hjälp av tips från det här forumet så det känns som en revolution) =) Kanske kan vara uppfriskande att höra att jag iaf i princip bara fått positiva reaktioner... Pappa (som är rätt renlevnads och tränar mycket) tycke att "Ja, det var ju typ så jag åt som bondpojk, det var ju mycket kött och grädde och riktig mat och det mådde vi ju bara bra på. Jag ska kolla upp kostdoktorn.se", syrran har ätit lchf förut och är för, mamma käkar GI och är nöjd med det men tycker att det är jätteroligt att jag har börjat laga mat och hon lyssnar intresserat på mina hälsovinster, mitt ex, som snart ska utredas för bipolär sjukdom, har  blivit jätteintresserad för vad kosten kan göra för humöret eftersom han själv har reagerat på hur jämn jag är i humöret nu. Det jag har gjort när jag märker att någon är skeptisk är bara att säga nåt i stil med "Det är ju inte så att man trycker i sig ett smörpaket varje morgon, mer så att man väljer bort lightprodukter, pasta, ris etc... det andra äter man ju som vanligt, och man nollar ju inte kolhydraterna heller för de finns ju i det mesta etc..." Sen brukar jag säga att "om jag skulle börja må dåligt av kosten så slutar jag ju så klart men just nu känns det som att det funkar bättre än något annat jag provat. Även de som är skeptiska till lchf verkar ju köpa att gemene man överdoserar kolhydrater... Jag tycker inte att det är värt det att försöka bli för ingående i resonemang med folk som tycker tvärt emot för då tycker de ju bara att man är fanatisk och jobbig. Sen kan jag verkligen förstå att många är skeptiska eftersom lchf går tvärt emot de kostråd man har lyssnat till under hela livet, det vore väl snarare märkligt om alla köpte lchf rakt av efter en så lång "indokrtinering". Sen kan jag även känna att det är sjukt ovärt att bråka om kost, det är ju inte så att kolhydratsätning motsvarar att skjuta heroin direkt... Detta var bara min allmänna åsikt och en liten beskrivning om hur det har varit i mitt fall. Vill även nämna att jag har full förståelse för att de som blir konstant motarbetade av sin familj eller sina kollegor mår väldigt dåligt av det, och det måtse vara jobbigt att bevittna sin käresta få dåliga kostråd då han/hon redan har preoblem med hälsan. Jo, för övrigt. Med ytligare bekanta så har jag märkt att det inte är så många som kommenterar om man inte säger något om det själv. Det var ingen som reagerade när jag inte åt tunnbröd eller potatis till surströmmingen utan fyllde på med ägg i ställen. Undrar någon så säger jag bara att jag mår bättre av att äta så i stället för att nämna lchf om jag inte har lust att diskutera. Skepp 'o hoj! ## Comment 25 Author: nicesandra Ja, det kan vara mycket svårt. Jag skiljer mig från mängden när det gäller mycket, gör inte som gemene man, och det sticker dem i ögonen. det verkar ibland som att de vill att jag skall skämmas för det jag gör, som att jag skadar dem, genom att stå för de val jag gör. och kanske känner de sig skadade, för kanske önskar de att de också var starka nog att stå emot mängden, att stå upp för sina egna val, sitället för att följa strömmen, och göra som alla andra. tänk så här, det du gör, är något mycket modigt. du gör något som de flesta inte vågar, var stolt över det. försök samtidigt att vara så ödmjuk som möjligt, du gör som du vill, de andra gör som de vill, och du bryr dig inte om hur de gör, för det är deras val och de har själva makten över sitt liv. du har den inte. du kan egentligen bara svara på frågor och förklara varför, och hur det går till. ofta är det ointresse som föder intresse, konstigt nog Lycka till! ## Comment 26 Author: MissInAction #24 Det är härligt att höra att det finns de som har uppbackning hemifrån också! Det hjälper oerhört ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Om inte annat så kan man ha intressanta och utvecklande diskussioner med folk som är intresserade och insatta. Och det är ju sant, jag har också märkt att en del kommenterar inte alls även om de faktiskt ser att man äter annorlunda än de flesta andra. Det skulle vara kul att veta vad de tänker i de fallen ![Foten i munnen](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-foot-in-mouth.gif "Foten i munnen") #25 För mig är nog just det det svåra, att bara låta andra fortsätta äta sitt margarin och sin socker- och stärkelserika mat. Och visst, det är lättare att bara titta på när jag inte känner eller bryr mig så mycket om människorna men när det gäller mina närmaste är det jobbigt ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") precis som ni säger också. Då känner man sig maktlös. ## Comment 27 Author: Tzatze Ja, visst är det tråkigt att kamrater kritiserar en för det man äter. Jag har hört spydigheter hela livet. \- Va, dricker du inte kaffe, vill du ha te istället. Jaså inte det heller. Gå och sätt vid barnbordet så får du saft där. Jag gissar att det är en social grej det där med ätandet och vad som gruppmässigt anses vara rätt eller fel. Idag var jag och min familj på Sibylla. Jag beställde en extra mega gigamax 150g med bacon och pepparost  (petade bort brödet). Kände mig som ett UFO...men ingen annan där verkade tycka jag var konstig. ## Comment 28 Author: MissInAction #27 Hihi, extra mega gigamax.. det låter bra, det ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Men ja, visst är det så! Socialt är det absolut. Bara det att "alla" ska äta på utsatta, samma tider. Oavsett om man är hungrig eller ej. Finns nog folk som inte har fått lära sig att känna igen och lyssna på sina hunger- och mättnadskänslor. ## Comment 29 Author: MissInAction Lite halvt OT kanske, jag vet inte.. för mig faller det in under den här rubriken. I dag pratade mina kollegor under lunchen, de hade läst att Lätta är gjort på kärnmjölk och rapsolja. ! De sa också att de tyckte att Bregott var godare, för att "det smakade salt". Vad göra i en sån situation? Jag vill ju inte börja föreläsa om margarin och smör, utan att någon har bett om det. Så jag sitter där och håller truten, och det liksom skär i själen när jag hör deras samtal ![Rynkar på näsan](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Tydligen så har Lätta haft någon tävling i sommar, där de har haft den här informationen om ingredienserna. Låter enormt vilseledande tycker jag. ## Comment 30 Author: Zepp Lätta är gjort av vatten och palmolja, med tillsatser av rapsolja och kärnmjölk. Man ljuger.. fast i dessa samanhang kallas det för reklam.. och då är det inte ljug längre! [http://www.latta.se/latta/produkter/latta](http://www.latta.se/latta/produkter/latta) ## Comment 31 Author: Qamilla #27. Helt OT. Underbart att höra att det finns andra som varken dricker kaffe eller te. Jag har också i hela mitt liv fått precis samma fråga och blev så glad att höra att jag inte är ensam om det.  ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 32 Author: _Lo_ Jag förstår precis hur du känner Ts! Jag blir också ledse när jag ser människor som jag tycker om som äter fel och blir arg på Livsmedelsverket, läkarkåren och hela etablissemanget som ger så felaktiga kostråd att det leder till livslångt lidande och för tidig död! Det som ändå gläder mig är att jag är glad över att jag hittat Lchf-kosten, som gör att jag mår så bra! Och att människor i min omgivning så frågar vad jag gjort för att gå ner i vikt och må så bra som jag gör lyssnar och blir intresserade av kosten. Det blir som ringar på vattnet. :) ## Comment 33 Author: _Lo_ Jag vill tillägga att jag också arbetar inom skola/förskola men just nu är föräldraledig. Min plan är att jag ska ta med mig extra fett (såser), äta proteinkällan och salladen och ta med eget fika när det är konferens. Jag tänker även hålla koll på matsedeln och ta med egna likvärdiga alternativ när jag inte kan äta det som bjuds(pannkaka, lasagne etc.) Jag tror ingen reagerar på att jag skippar potatisen/pastan/riset och äter mycket grönsaker, det är det så många hälsomedvetna som gör, men de kanske kommer att fråga varför jag tar med egen sås/dressing. ## Comment 34 Author: MissInAction #33 Har du möjlighet att få ett läkarintyg som säger att du ska ha specialkost? I så fall är det ju ingen konst, då fixar de din mat åt dig ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Själv väntar jag på att min husläkare ska komma tillbaka så att jag kan få en läkartid till att börja med. Och jag hoppas innerligt att hon är samarbetsvillig och förstår att jag behöver äta såhär. ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 35 Author: willas Jag har ätit LCHF i två år nu och utvecklingen under dessa år har varit enorm. Åtminstone här i Finland, men säkert också i Sverige. Det finns en finskspråkig benämning på det ("karppaus") och många vet vad man talar om när man använder den termen. Jag upplever att jag nästan aldrig måste förklara eller försvara mina matval. För två år sedan himlade sig många och kom med snorkiga kommentarer. Inte numera. ## Comment 36 Author: [Borttaget] nej det är skönt, det dyker upp lite här och var, restauranger och fik som anger att de har LCHF-tillbehör etc. har sett det mer och mer. Förresten, på senaste numret av aftonbladests bilaga, minns inte vad den heter hade de olika bantningsdieter tydligen, såg bara framsidan men där nämndes LCHF först! ## Comment 37 Author: MissInAction Oj, kanske man skulle ha bott i Finland! Låter ju väldigt skönt att de flesta inte verkar kommentera det du väljer att äta ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag hade via någon bok fått intrycket att LCHF, eller karppaus då, inte är så spritt i Finland än för att det inte finns så många frontfigurer? LCHF-vänliga varor i livsmedelsbutiker, förutom ostar och mejeri och annat som redan finns, och större utbud när man äter ute, skulle säkert hjälpa till att öppna upp. Jag menar, bakelser och tårtor osv. som "alla" vet är onyttigt, finns i överflöd och inte klagas det väl på det..? ## Comment 38 Author: willas Här i Finland finns en frontfigur, Antti Heikkilä, men jag tror inte han är speciellt känd. Jag tror att de flesta lågkolhydratare här är Atkins-filk. Men det spelar ju ingen roll. Huvudsaken är att folk vet vad det handlar om. För några månader sedan hade iv en tidningsrubrik om att var fjärde finländare är återhållsam med kolhydraterna. Det betyder ju inte LCHF eller Atkins, men det betyder att folk är medvetna om frågan. I våras talade jag med hälsovårdaren och berättade att jag äter LCHF. Hon höjde inte ens på ögonbrynen. Hon sa att av de som på något sätt är på diet  tänker de flesta  på kolhydrater på något sätt. Trots att jag slipper gliringar så betyder det inte att folk tycker jag gör rätt...