# tankar på natten, Totalt Off Topic
Author: zeretki

Sitter här och väntar på att sajten, [www.studera.nu](http://www.studera.nu/), ska fungera. Jag antar att alla andra studenter ska söka utbildning, precis som jag. Suck... Varför mindes jag inte att det var den 15? Då hade jag sökt för länge sen... Men mitt minne är dåligt, sen depressionen. Och jag har inte bestämt mig för vad jag ska söka. Vet inte vad jag vill bli eller jobba med. Det kan inte vara nåt som är känslomässigt krävande med tanke på mina år av depression och utbrändhet.

Vad sysslar ni med allihop? Arbetar ni med vad ni verkligen VILL? Är ni olyckliga på jobbet? Hur vet man vad man ska välja?

Vill bara dela med mig av mina tankar...

Dessutom har jag fått ett myggbett och ett otroligt stort bett på ryggen, som kliar som 17. ![Skrikandes](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-yell.gif)

## Comment 1
Author: NancyAlke

Jag har en kontorsutbidning i grunden, läste sedan upp betygen efter 30 och började utbilda mig till lärare.

Varken min kropp eller min själ höll ihop tills utbildningen var klar, men jag har ju ändå skaffat mig nya kunskaper...

Jag arbetar nu som datahandledare/utbildare/support och det nog det bästa arbete jag haft, tyvärr är det inte fast... (jag skulle arbeta här i 4 månader och har nu varit här i drygt 2 år ![Räcka ut tungan](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-tongue-out.gif))

## Comment 2
Author: parsley

Vilka jobb finns det som inte är känslomässigt krävande?

## Comment 3
Author: [Borttaget]

Jag har precis bytt jobb. Och jag är lycklig! Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag vågade säga upp mig från det andra jobbet och satsa på det här! Jag gör precis det  jag älskar att göra, har fått fantastiska kollegor, nära hem (förut pendlade jag 4 timmar per dag). Krävande jobb, javisst. Massor att göra, abslolut. Men så givande att vakna på morgonen och vara glad för att få gå till ett roligt och positivt utmanande jobb! Vad jag gör? Jag är copywriter på ett mellanstort företag och älskar det!

Vad jag vill ha sagt är att jag har insett hur bra jag kan må i hela mig när jag har ett arbete som jag trivs med på alla plan. Tidigare var jag ständigt trött både i kroppen och i själen. Sönderstressad och på väg att gå i bitar. Nu är jag lugn, positiv och harmonisk. Jag trivs med mig själv igen och det mår hela fmailjen bra av.

Det är viktigt att göra något man verkligen trivs med, om man får möjlighet att välja.

## Comment 4
Author: Margareta

Jag är IT-ansvarig på en skola och trivs bra.

## Comment 5
Author: zeretki

#2 Ja, jag tror det finns många jobb som inte är känslomässigt krävande. :)

T.ex vårdyrken och jobb inom skola är känslomässigt krävande. Och tyvärr är det ju där det finns jobb, det är där alla säger att man ska utbilda sig inom. Jag tror inte det är lika känslomässigt krävande att jobba som sekreterare och som vårdare av gamla... Om du förstår hur jag menar? :)

## Comment 6
Author: parsley

Å andra sidan kan ju betingelserna för ett jobb som t ex sekreterare ändras, t ex i samband med en omorganistion eller att företaget byter ägare. Det är väl inte bara arbetsuppgifterna i sig som avgör om ett arbete är känslomässigt krävande eller inte utan även organisationen man jobbar inom.

#1 Har du varit sjukskriven för depression / utbrändhet? Vad har du jobbat med tidigare eller läst på gymnasiet? Om du varit sjukskriven har du fått någon arbetslivsinriktad rehabilitering alt provat på olika jobb? Frågor för att få lite ledtrådar till vad som kan vara en lämplig sysselsättning.

## Comment 7
Author: Effie

Jag jobbar med IT; produktionsnära IT. Blir det strul i mitt system har jag ett par timmar på mig; sedan stannar banan. Garanterat inget jobb för någon som är känslig för stress. Jag har varit sjukskriven för utbrändhet. Jag har i många år trivts mycket bra med jobbet; fritt, omväxlande, stimulerande, jag ser resultat av vad jag gör - men de senaste åren har jag sett till att få göra andra saker som är mer "tänk utan stress", och mindre systemansvar. Där ingår mer och mer administration också; det är inte kul.

## Comment 8
Author: mammaru

Om du kan söka dig till ett jobb som handlar om att göra ”sådant som du ändå inte kan låta bli att göra” så tror jag det blir bra![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)

Alltså, om du och dina närmaste vet att det finns sysslor som du inte kan låta bli att engagera dig i, så är det ju åt det hållet du ändå strävar helt naturligt. Follow the flow.

## Comment 9
Author: zeretki

#6 #7, jag förstår hur ni menar men det är ändå inte vad jag kallar för känslomässigt arbete i sig, i grunden alltså. Stressigt kan det nog bli på alla arbetsplatser men det är inte det jag menar. :) Det kanske är svårt att förklara... Men olika personer blir stressade av olika saker. IOFS mår du dåligt så kan man ju bli stressad för allt... Men det kanske är att skilja på stress som är orsakad av känslor och stress som leder till känslor?

#6 Ja, jag har varit sjukskriven i några år för depression. Jag har läst humanistiskt på gymnasiet. Jobbat som ledsagare, kontaktperson, på dagis, på skola som elevassistent. Har ingen riktig yrkesutbildning, det måste jag skaffa mig nu. Har definitivt inte fått nåt rehab av vare sig försäkringskassa eller AF eller nån. Därför började jag plugga i höstas, för att jag kände mig frisk och jag får ändå ingen hjälp av nån myndighet. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)

#8 Det skulle vara att lära mig allt om LC-kost? ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)

## Comment 10
Author: Margareta

freja42: LCHF-kostkonsult kanske... det blir nog en bristvara framöver.

## Comment 11
Author: zeretki

#10 Ja, om de släppter in mig på dietist-utbildningen? \*Asg\*

## Comment 12
Author: Margareta

Du får starta en egen utbildning....konkurrent...

## Comment 13
Author: SussiB

**Jag sitter nästan i samma båt som dej Freja42...har varir sjukskriven i 1 år o 7 mån för min dåliga rygg..FK har beslutat att jag inte får sjukpenning längre...har blivit uppsagd av arbgivaren pga att dom inte kan omplacera mej...och läkaren förbjuder mej att fortsätta inom vården...allt på en gång...var sjskriven 3 år o 9 mån för utbrändhet...återgick i arb 2004...och jag vet inte heller vad jag vill göra...  
**

## Comment 14
Author: zeretki

\*kram till Sussi\* Ja, det är inte lätt. Jag tror jag måste tänka att, oavsett vad jag väljer så är det inte för resten av livet.

Just nu funderar jag starkt på Bibliotekarie. Då får jag hjälpa folk fast inte med jobbiga känslosamma saker utan med att leta böcker. Sån service är jag bra på och jag älskar böcker. :)

## Comment 15
Author: MegN

Köra grusbil är inte så känslomässigt krävande... (Beroende på arbetskamraterna förstås. Och om man behöver vara orolig över att bilen håller eller inte. Eller om kunderna som man levererar till blir otrevliga...) Det finns väl massor av liknande yrken som inte kräver att man slår ut och in på sig själv känslomässigt hela tiden. Många som jobbar med tekniska yrken (elektriker/mekaniker och liknande) är väl också rätt förskonade, åtminstone om andra sköter kundkontakter osv.

Sen kanske man inte är intresserad av att meka eller sitta i en lastbil hela dagarna, men i det senare fallet hinner man åtminstone lyssna på en hel del cd-böcker (säger min bror som kör skogsmaskin och trailer).

Själv är jag dataingenjör och skulle gärna tillbringa all min vakna tid åt att bara "meka med mitt", men tyvärr måste jag även sköta företagets administration, kundkontakter, försäljning m.m. eftersom jag är egen företagare.

## Comment 16
Author: Tilda-T

Kolla bara hur mycket jobb det finns efter utbildningen det är ingen hit att först plugga/ta lån i hur många år som helst och sen kanske det inte finns jobb

## Comment 17
Author: SussiB

Tack för kramen Freja...o kram tebax...jag är 47 år..och känner mej inte manad att ta studielån heller...kan inte halvera inkomsten..tyvärr...men än får arbgiv betala min sjuklön fram till anställningen upphör i aug...jag funderar på att åka runt och visa upp mej helt enkelt...hej hopp här har ni SussiB...va vill ni ha hjälp med...\*S\*...jag vet att det ordnar sej på nåt vis...det kommer till dej..när det är färdigt..\*lovar\*...felet vi gör är att vi tänker för mycket...

## Comment 18
Author: Mervi

Jag jobbar med administration. Kan vara väldigt stressigt, men jag trivs med mitt jobb och arbetskamraterna.

## Comment 19
Author: parsley

Det låter som du ska satsa på bibliotekarie :) Är det fortfarande så att man ska ha läst 80 p (2 år på högskola) innan man kan söka till bibliotekshögskolan? Isåfall kan du ju läsa lite matnyttigt för att bredda din kompetens. T ex företagsekonomi 1-20p eller  juridisk översiktskurs. Sen kan du lika mycket ekonomi som dem så läst ekonomi på gymnasienivå och det kan ju vara bra om. Gillar du att vara kontaktperson eller ledsagare eller jobba extra på dagis kan du ju fortsätta med det under studietiden, för att få lite extra pengar och för att det ser bra ut i meritförteckningen.

## Comment 20
Author: [Borttaget]

En tanke, hur ser branchen ut för bibliotekarier? Just nu **tror** jag att många med den utbildningen går arbetslösa/arbetar med annnat, men börjar du dina studier nu så har du ju några år tills du är färdig. Preci som TildaT skriver, det är ju inte så roligt att utbilda sig dyrt - med utebliven arbetsinkomst och studielån mm - för att sedan inte få jobb inom det man är utbildad till.

**Men** jag tror att det kan finnas en framtid för en bibliotekarie med data/it/eTjänst (informatik?) inriktning då det idag (och i framtiden) mest hela tiden handlar om att göra rätt information tillgänglig på rätt sätt, till rätt målgrupp, vid rätt tillfälle mm, om ni förstår vad jag menar

![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)

## Comment 21
Author: Undin

Det finns många arbetslösa bibliotekarier just nu, tyvärr, jag funderade på den linjen ett tag förra våren. Tror det var på Af man kunde få information om bristyrken. Varför inte en ky-utbildning? här skriker dom efter nc-operatörer.

Just nu är det jätte sug på socionomer, men man vet inte hur det ser ut om 2,5 år. Fast jag vet en socionom som går i pension januari samma år som jag slutar, så jag får hålla kontakt med socialchefen så han minns mig då \*s\*

## Comment 22
Author: zeretki

KOnstigt, det står på vissa ställen att det är brist på bibliotekarier. Det svåra med allt sånt här är att det kan bli snabba förändringar. Inget är säkert. För nåt år sen var det brist på lärare, nu är det för många lärare inom vissa områden men brist på andra lärare. Det går upp och ner och ingen vet helt exakt. Det är det som är svårt.

Jag antar att det bästa man kan göra är att ha flera områden man är bra på...

## Comment 23
Author: magma

När jag läste till undersköterska (1989-1992) så var det STOR brist på uskor, och vi fick veta att vi "garanterat hade jobb" efter utbildningen. Så ett år innan utbildningen var avslutad, ja då sprack den bubblan... Jag fick jobba som uska i 8 år innan jag fick en fast tjänst! Och då enbart tack vare den nya "LAS 2000-lagen" som kom år 2000.  
  
Följd ditt hjärta med en liten gnutta hjärna, det är mitt råd. Jag som inte ens själv vet vad jag vill bli när jag blir stor... Jag har jobbat inom vården nu sedan -92 och har börjat bli så trött på det att jag inte kan se mig inom samma yrke i 30 år till. Har funderat på att utbilda mig till massör och arbeta med det bredvid mitt ordinarie arbete, det skulle kunna fungera eftersom jag jobbar deltid natt...

## Comment 24
Author: parsley

Socionom har varit ett bristyrke säkert de senaste 15 åren, speciellt utanför utbildningsorterna. Ofta har det hög personalomsättning på socialkontoren och det underlättar för nyexade att komma till. Fast socialsekreterare är nog inget att rekomendera om man är stresskänslig.

## Comment 25
Author: navarro

parsley du har ratt och darfor blir det som det blir for de hjalpsokande, de som passar for att hjalpa klarar inte stressen som stalls for att halla nere utgifter. Synd att allt ar sa stelt inom manga socialforvaltningar och man far fall som Louise!

## Comment 26
Author: Mervi

Det finns även arbetslösa socionomer, det har utbildats massor de senaste åren.  

Man kan komma till bibliotekshögskolan utan andra högskolestudier idag. Direkt från gymnasiet.  Det finns inte jobb till alla.

## Comment 27
Author: Undin

Jag tror som dig Mervi, det finns och kommer finnas arbetslösa socionomer.

För hur kan man förklara att det utbildas 60 i Linköping och yttligare 60 i norrköping varje år, för 120 jobb finns det inte i Östergötland, fast man kan flytta kanske, men jag har alla fall arbetslivserfarenhet att komma med, men många av mina klasskamrater har det inte.

Och stresskänslig ska man inte vara, för sent i går gick min kille, som jag är god man för, bärsäkargång, så idag har jag varit och skrivit på ett LVU.

## Comment 28
Author: anki1

Jag är receptionist, me numer har jag sjukersättning 1 år helt ill att börja med, och sedan halft till pension

## Comment 29
Author: Babz

Freja, huvudsaken är att du känner efter vad du **vill** göra och att du väljer något du tycker är **kul.** Det är bara sånt man tycker är roligt som man kan bli riktigt bra på. ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)  Och är man riktigt bra på det man gör brukar jobben komma...

## Comment 30
Author: mezza

#29 precis min tanke också!

Arbetsmarknaden kommer och går men ska man satsa så satsa på något du brinner för.

Visst är engagerande jobb stressande jag jobbar ju som fritidspedagog på en skola heltid fast del sjukskriven.....

Jag står nu inför att örsöka fådeltids    sjukersättning så att jag bara jobbar 75%.

Jag älskar mitt jobb men tänker att jag kanske orkar med det också om jag kör 75%.

Och du Freja man kan utbilda sig hela livet det måste inte ske nu.....

Kramar på dig och lycka till i ditt sökande!

## Comment 31
Author: LottaO

**Hälsoutbildning** - healing, cranio sacral behandling, massage, mental träning, avslappning, kost...

Här tror jag att det finns jobb om man är rätt person och vågar satsa. Man kanske inte tjänar stora pengar, men är man bra så får man fullbokat i kalendern.

Lycka till!

/LO