# kolhydrater och psykisk belastning Author: ankibanki I många år har jag haft det tufft med småätande. Det gör mig handlingsförlamad till viss del och rastlös. Min energiinsats och koncentratiosförmåga har inte lagts där jag själv egentligen vill att de ska ligga. I börja av januari startade jag med lchf. Först mjukt och sedan allt er intresserat. Jg märker att den där outgrundliga tankspriddheten och oron jag brukar ha. Den som gjort att jag inte får så mycket gjort fast jag känner mig full av energi och inspiration. Detta är väldigt intressant. Småätandet har minskat och jag blir inte utslagen i den berömda "pastakoman" när jag ätit. Mina misstankar är att socker/kolhydrater är beroendeframkallande när de går över en viss mängd och att man får beteenden som vilken missbrukare som helst. Karaktären sviktar, oviljan ökar. Man går från sina tidigare lagda beslut. Koncentrationen försämras. Min kropp är och har varit uppsvälld och jag kan med fördel gå ner 30-35kg. Jag gick upp det mesta av min övervikt 2002-2003 och därefter har det varit tufft. Även när jag hållt mig till dieter har jag kunnat gå upp i vikt (Ät så mycket frukt du vill... ). Är det fler än jag som kopplar måendet och socker/kolhydrater till måendet? ## Comment 1 Author: Skrufs Alltså jag kan ärligt inte säga vad som kom först, hönan eller ägget, men nog hör det ihop alltid... Jag har nån slags "sockerautopilot" som tar makten över mig när jag mår dåligt. Har ätit LCHF till o från sen i höstas. Har inget egentligt sug utan är nöjd och glad med maten. Men. När det händer jobbiga grejer är det som att jag inte kan styra mig själv. Förra veckan gick jag som en zombie till skafferiet och gjorde sockerkakssmet efter att ha haft ett rejält bråk med sambon, vi grälar i princip aldrig annars och det var riktigt jobbigt. Igår var jag på en viktig anställningsintervju och kände mig som en urlakad disktrasa efteråt. Återigen satte autopiloten på och sen satt jag plötsligt där hemma i soffan med ciabatta och en STOR lösgodispåse. Tycker inte att det är så farligt med avstegen i sig, men det är jobbigt att inte kunna styra sig själv. Det är som att jag stänger av, eller i alla fall att nån slags reptilhjärna tar över mitt förnuftiga jag som SKRIKER i protest över att jag stoppar i mig skit jag egentligen inte vill ha! Förstår att jag behöver jobba med mig själv men vet inte hur... ![Rynkar på näsan](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 2 Author: dufva Vi blir inte feta och inaktiva för att vi äter för mycket. Vi blir det för att kolhydraterna vi äter lurar kroppen att tro att vi behöver lagra mer fett för att inte bli underviktiga. Kroppen ställer alltså in sig på lagring och vila för att uppnå balans. ## Comment 3 Author: [Borttaget] **ankibanki** Det du nämner är för mig typiska socker/kolhydrat-känslighets-symtom - som kan drabba den som är socker-kolhydrat-känslig efter att ha ätit något "olämpligt" = "sött"/kolhydratrikt. Man tål det helt enkelt inte - dock kan mängden variera från person till person. För min del är det tillräckligt att jag äter pyttelite av något med socker tillsatt i minimala mängder för att oro, lättretlighet, värk och en mängd andra besvär slår till. Rekommenderar boken "Sockerbomben, Bli fri från sockerberoende" av Bitten Jonsson där socker/kolhydratkänslighet förklaras på ett mycket bra sätt (finns nu en uppdaterad upplaga). Under "Vi som är beroende", i kolumnen här till vänster finns det mycket läsvärt om socker-kolhydratkänslighet och på sajten "Beroenden, Vi som är sockerberoende" här på I Fokus. ## Comment 4 Author: berndt jag brukar kalla mig "sockerholist" till skillnad från alkoholist.... ## Comment 5 Author: Cybebjorn Känner mig också som en sockerpundare. När jag går in och äter som andra människor väcks ett monster till liv som gör att jag tänker på mat mer eller mindre konstant. Jag blir irriterad, nedstämd och det känns som att hela världen är emot mig. Det känns befriande att inte äta kolhydrater mer. Enda nackdelen är väl att jag inte tycker det är lika roligt med mat längre. Det har blivit en mer praktisk grej, än ett njutningsmedel som det var förut. ## Comment 6 Author: Wildrat #5 Istället för att leva för att äta så äter man för att leva ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"). Man får skaffa sig en ny hobby istället. #0 Det har skrivits en riktigt bra bok i detta ämne som heter "Hjärnkoll på vikten". Där förklaras vad som händer i hjärnan när man äter socker... ## Comment 7 Author: [Borttaget] #6 Instämmer - boken "Hjärnkoll på vikten" är riktigt bra! ## Comment 8 Author: missgrega \# 5 - klockrent, kunde inte ha sagt det  baettre sjalv!! ## Comment 9 Author: ankibanki Så, underbara människor,![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") här blir det järnkoll på hjärnkoll framöver![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Tack för era upplevelser och tips. Ska ha lite hallon och vispgrädde utan socker till mellanmål i dag. Känns väldigt sött nu förtiden med det,  hehe. Känner mig tacksam över LCHF-insikterna och har väckt ett mer glädjefullt sätt att tänka på kropen och vikten. Kolhydrat intolerans gör att jag mår bättre av att minimera det och att viktnedgången i sig inte är lika viktig längre utan snarare en bonus på vägen mot aktivare och kreativare dagar;) OCH jag kan tänka och koncentrera mig:)))) Jippiiiii![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9 ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")