# Tillbaka (som fenix ur lågorna hoppas jag)! Author: Fnyfniken Men med samma problem att skriva text i innehållsrutan, märker jag. Hur som helst så känns det jättebra att vara tillbaka, fastän jag är tyngre än någonsin. Några diagnoser rikare än förra gången, men förhoppningsvis med bättre styrning. Skälet till att jag slutade var ju att jag inte hade något stöd på hemmaplan, direkt. Eller, varför skönmåla det hela, jag blev ifrågasatt hela tiden och orkade till slut inte längre. Jag fick mycket stöd av er alla då, och jag är väldigt tacksam för det. Jag kommer säkert att behöva lika mycket stöd denna gång, fastän det stora hindret är röjt (hoppas jag i alla fall.) Jag har helt enkelt ställt ett ultimatum till min sambo att om han inte slutar försöka detaljstyra mitt liv (egentligen att jag skall fungera som en förlängning av hans fantastiska ego) så flyttar jag, punkt slut. Sen får det visa sig om han är kapabel att låta mig leva mitt eget liv, eller om det blir så att jag flyttar. Jag tror faktiskt att han inte förstår gränserna för att han inte har det inbyggt i sin hjärna, men det spelar ingen roll. Då delar vi på oss, helt enkelt. Jag har ju sen sist gått igenom en NPF-utredning och det har visat sig att jag har grav ADhD, men även oväntat hög begåvning. Medicinen kan reglera funktionshindret, så nu handlar det om vad jag ska göra med begåvningen också. Är ju arbetslös och får hjälp av AF med praktikplats som kock/kallskänka. När man har papper på ett funktionshinder blir AF helt plötsligt väldigt trevliga och hjälpsamma. Alltid något. Jag sliter med ett gammalt diskbråck sen 2004 eller när det var, också. Har haft en episod med total immobilitet nu före och under jul, men äntligen blivit bättre. Min reumatiska sjukdom är försämrad, och extra vikt gör det ju inte lättare. Jag måste verkligen på sikt gå ner 15-20 kg. Mycket för en kvinna på 40+. Med fluktuerande koncentration ska jag nu ta reda på vad för mat jag kan laga som resten av familjen kan ära av och jag kan modifiera lite för att bli LCHF. Bröd är första problemet. Står nu på 89,8kg nyskiten och oäten som man så fint säger på viktväkterska. Vi får se hur det ser ut nästa vecka om allt går väl. /Fny ## Comment 1 Author: dufva Välkommen tillbaka Fny ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 2 Author: KarinJ46 Heja heja! ## Comment 3 Author: Fnyfniken Mmm. AdBlock tar bort magstympningsvideon som retar ihjäl mig.![Cool](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 4 Author: Aniara4 Välkommen tillbaka och lycka till! Och stå på dig! ## Comment 5 Author: Fnyfniken Tack alla! Ja stå på mig ska jag göra. Det är nog faktiskt något som jag har blivit bättre på efter allt. ## Comment 6 Author: raphanus Välkommen tillbaka! Jag har gått och undrat lite ibland vart du tog vägen! Det är aldrig kul när någon närstående försöker ta kontrollen över ens liv, så jag hoppas att du och ni får rätsida på det. Jag var med om det själv för fem år sedan, och nu har jag ingen sambo längre. (Men jag hittade till LCHF i stället.) ## Comment 7 Author: chapp Kul att se dig här igen, kommer ihåg din diskussionslusta förra gången! ## Comment 8 Author: Fnyfniken Tack, tack! jag känner mig så välkommen tillbaka. Jag är fortfarande lika diskussionssugen. Det är ju liksom den gängse bilden Raphanus, med kvinnor som försöker förändra sina män (till någon de inte var när de träffades, så varför?). Men i mitt fall är det tvärt om. Det blir nästan lite pinsamt att förklara för folk. Antagligen som för en man att säga att hans fru slår honom. Och jag har varit ganska tålmodig, trott att det skulle bli bättre, skjutit på det, etc. Men nu, efter att ha tagit medicin för mitt handikapp och väl blivit så bra som man kan förvänta sig utan något annat än medicin, så måste det bli förändring. Han ändrar sig, eller jag flyttar. Han är väldigt uppriven och ledsen över det här, men jag tror ändå inte riktigt att han förstår vad det handlar om. Pga begränsad empatisk förmåga, helt enkelt. Och det vet jag inte om man kan göra något åt. ## Comment 9 Author: KarinJ46 Enkelt. Han är väl orolig över att du ska gå ner i vikt, få massa självförtroende och bli skitsnygg och lämna honom? ## Comment 10 Author: [Borttaget] Välkommen tillbaka och ett stort lycka till! Jag har också ADHD (som jag innan LCHF medicinerade mot) och är "högbegåvad". Är dock långtidssjukskriven och underviktig för egen del. Jag har ätit LCHF sedan årskiftet 09/10 och har fått stora hälsovinster. Jag är lugnare, stabilare och mer koncentrerad (lider även av bipolär sjukdom) än jag var på "svensk standardkost". Hoppas att även du får uppleva förbättringar och att du snart mår bättre! ## Comment 11 Author: Fnyfniken Mja, Karin. Han vill att jag ska gå ner i vikt och bli pigg och glad på HANS sätt, med snålmat, motion och ständig hunger. För det är naturligt och accepterat, tycker han. Kul att höra att LCHF har hjälpt mot ditt funktionshinder. Jag tyckte att jag mådde jättebra förra gången, var mycket klarare i huvudet, lättare i kroppen och mycket mera energisk. Mitt problem är inte H:et, utan arbetsminne, stresstilerans och tidsuppfattning, utöver obefintligt ordningssinne och oförmåga att skapa rutiner för mig själv, prioritera och vara långsiktig. Stressen har varit en stor grej för mig, och vägen till utredning gick genom ett post-traumatiskt stresssyndrom och sedan ett generaliserad ångetsyndrom, tills klockorna ringde och jag fattade att det bara var rena följdsjukdomar till det egentliga problemet. Jag hoppas att LCHF ska hjälpa även denna gången, då jag ju faktiskt vet vad som är problemet. Det är lustigt, godisboll. Man säger på utredningarna att de med NPF inte har högre IQ än NT har, men jag undrar jag. Kanske i medeltal. Nästan alla som jag pratar med som har det har endera hög begåvning, eller är utvecklingsstörda. Snittet kanske blir hundra? Har du samma känsla? ## Comment 12 Author: Siggebus Välkommen tillbaka! ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Angående ADHD - i förmiddags på tv4 var där ett inslag i programmet "Efter tio" om en dansk familj som har lagt om sin kost helt och hållet. Tror inte det rörde sig om regelrätt lchf men det handlade om rena råvaror, bort med sockret, stärkelse, vitt bröd etc. De hade dessutom tagit bort mjölken helt. En av sönerna har adhd och sedan de lagt om kosten så har hans och övriga familjens liv blivit MYCKET bättre. De har visst skrivit en bok också om hur de har gjort. En svensk kvinnlig forskare, vars namn jag glömt, ringdes upp av Malou von Sivers och denna forskare höll helt och hållet med den danska familjen!  Jag var inne på tv 4.se för att se om de lagt ut programmet men det har inte kommit än. Det var mycket intressant så kolla på programmet när de lägger ut det :) ## Comment 13 Author: Fnyfniken Aha! Ska kolla det. Annars finns en dansk familj som anser sig ha botat sin sons autism med diet och grejor. Där har jag större tvivel. Tack för tipset! ## Comment 14 Author: Siggebus #13 Hmm, men det kanske var dem jag såg då - grejen var att de pratade om adhd och andra störningar också så jag kanske blandade ihop allt.  :) Jag tyckte dock inte det verkade som om de menade att han var botad - däremot hade det blivit mycket bättre. ## Comment 15 Author: [Borttaget] #11: Jag har delvis samma upplevelse som du, att personer med neuropsykiatriska problem inte sällan befinner sig "ute på kanten" intelligensmässigt, åt det ena eller det andra hållet. Grovt generaliserat förstås, men ändå. Mitt största problem är inte heller H:et, utan jag har en klassisk "kvinnlig" ADHD av den mer introverta typen. Stresstolerans är utan konkurrens mitt största vardagsproblem och det huvudsakliga anledningen till att jag varit sjukskriven under hela mitt vuxna liv. Mitt arbetsminne är dock väldigt bra, medan mitt långtidsminne svänger i takt med min bipoläritet ![Oskyldig](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig"). ## Comment 16 Author: Fnyfniken #14, hette barnet Bertram? I så fall är det nog dem. #15, vad är besvärligast för dig i ditt liv, bippo eller adhd? Jag har ju inte bipolär och kan inte föreställa mig hur det skulle vara så jag blir alldeles tagen när jag ser t ex dokumentärer som (hette den?) avd 6. men rent objektivt så är ju adhd inte så funkis det heller, i alla fall inte i arbetslivet eller relationer.