# Börja om? Author: [Borttaget] Funderar på att försöka igen... Men vet inte om jag orkar med övergångsbesvären. Vill för allt i världen inte hindras från att träna. Har ganska nyligen kommit igång igen och fått upp takten lite. Också tycker jag att det är så opraktiskt att äta så här, i alla sociala sammanhang. Folk tycker att man är konstig, och jag orkar inte stå upp och försvara ngt! Men har i nuläget lite svårt med balansen på matfronten, har försökt gå ner i vikt och gått ner några kilo, nu vill jag inte upp igen och har hetsat och kräkts ett par ggr... Vet inte hur jag ska göra!! ## Comment 1 Author: Mervi Välkommen tillbaka! Börja lite försiktigt och ta bort bröd, pasta, potatis och ris och ät grönsaker istället. Det kan inte behövas så mycket förklaringar om man hoppar över dessa. Jag brukar säga att min mage tål inte säd och stärkelse, ofta räcker det och det är inte osanning heller. Min mage blir gasig och bullrar och gör ont om jag äter detta. Om du tar det lite successivt så blir övergångsbesvären inte så stora. Lycka till! ## Comment 2 Author: [Borttaget] Hej, om du "hetsar och kräks" kanske du har större problem kopplade till maten och självkänslan. Det vore kanske bra att ta itu med dem först, och få stöd... Ta hand om dig! Jag tycker också att det är svårt i sociala sammanhang, eftersom många rynkar på näsan och ställer frågor. Vissa himlar med ögonen och tycker att man är löjlig som "kör med den där dieten". Men för mig finns det inget annat alternativ. Min mage mår äntligen bra, och min fysiska stress är borta. Jag har ahft problem sedan jag var liten, och min sjukdomshistoria är brokig, men det känns jobbigt att behöva förklara hela sin medicinska historia vid varje måltid. Men vid varje mattillfälle är det alltid någon som ifrågasätter, och det är extremt jobbigt att behöva vika undan från frågorna. Hur gör ni? Någon mer som har tips på vad man kan enkelt kan säga utan att folk skall ifrågasätta, och för att man skall slippa dra hela sin sjukdomshistoria gång efter gång? ## Comment 3 Author: Mervi Det var många frågor i början. Men folk slutar fråga om de får ett svar som de kan acceptera. Tyvärr så är det så att om man börjar debattera med dem så fortsätter det. Jag har ätit LCHF i snart 5 år och innan dess var jag vegetarian. Båda sätten att äta ifrågasätts. Idag frågar ingen som känner mig för de vet hur jag äter och varför. Det är också fler och fler som vet vad LCHF är och då blir det lättare. ## Comment 4 Author: Andina Jag håller med Mervi, frågorna sinar så småningom - bara man svarar på frågor och undviker 'debatter'. Till slut respekterar (eller tröttnar...) de nyfikna och de skeptiska. Jag, personligen, har inga problem med att folk undrar eller kommenterar, jag svarar kort och låter de diskutera själva om de vill. Men om inte jag går in i diskussionerna särskilt mycket, så ebbar de också ut... (de får ju inget direkt "motstånd" att nappa på :) ...). Men jag vet att det kan upplevas jobbigt av många. Om det är så att du äter mat som du själv inte lagat (på restaurang, i matsal eller dylikt) och om du inte har svårt att motstå, så kan du ta en liten potatis eller lite ris eller så på din tallrik - men låta bli att äta upp det. För att slippa slippa frågor. Men har du svårt att motstå potatisen (eller vad det nu är) då tycker jag inte att du ens ska tänka tanken att göra så. Om du brukar hetsäta ibland, så är det bästa tipset nog ändå, att mer eller mindre "tvärt" dra ner på kolhydrater radikalt, till att börja med, till suget försvinner. Gör du egen mat, matlåda t ex, så använd dig av "lchf-vänliga" grönsaker som lite grann "maskerar" din mat. En köttbit med sås/majonnäs/smör med en fräsch grönsakssallad på tallriken gör ofta att andra inte tänker på att det inte finns någon potatis/ris/pasta också. Det ser bara gott och fräscht ut! Får du övergångsbesvär, så håll dig till forumet här - låt denna tråd bli din egen tråd som du skriver i - så får du både stöd och peppning. Läs hur andra löst och löser sina problem. D v s "var aktiv" här på KiF. För hur det än är, så är det just _övergångs-_besvär - de _går över!_ Och är ju bättre att kunna träna och må bra av maten som jag äter, på lång sikt. En kortare fas av övergångsbesvär i ens liv är värt ett välmående för resten av livet! Hoppas du inte ger upp om dig själv nu - Lycka till! ## Comment 5 Author: [Borttaget] Att jag hetsar är ju det jag hoppas att den här maten ska kunna lugna ner. Gå ner i vikt behöver jag väl egentligen inte. Även om ett kilo eller två inte skulle göra ngt. Vet inte om jag är beredd att gå över helt till denna kost. Undrar hur det fungerar om man äter så här för det mesta, och inte jättestrikt? Blir det bara dumt och man får i sig för mkt kalorier då? Fastnar i övergångsbesvär och förvirrar kroppen? Många pratar om ketos. Då måste man under typ 20g kolhydrater om dagen eller hur är det? Vad gör ketosen egentligen, bränner fett gör man jju hela tiden, men ökar andelen eller ngt? ## Comment 6 Author: Andina Det finns många här på forumet med hetsätningsproblem som har blivit hjälpta av att hålla sig till denna kosthållning. Sök lite på hetsätning/bulimi osv så får du upp en massa trådar som kan inspirera och hjälpa dig. Kaloritänket tycker jag att du ska släppa nu. Det är inte kalorierna vi vill 'minimera', utan kolhydrater. Det finns de som ätit vääääldigt mycket "kalorier", men lite kolhydrater, och som ändå minskat i vikt och/eller uppnått de hälsovinster de önskat. Kalori-räknandet hör till "svält-dieter" - "svält-dieter" skapar bara stress och hunger, och "äter upp" muskler (inte fett). Det är helt individuellt hur strikt man måste vara - det kan bara din egen kropp berätta för dig. Men har du hetsätningsproblem så rekommenderar jag fortfarande, att du börjar "strikt" och sedan, när du känner att "suget" är borta så kan du prova dig fram genom att öka på kolhydraterna (i form av grönsaker i första hand). Har du läst "Vanliga frågor & Svar", tråden finns nålad, bland de 5 nålade trådarna, högst upp i menyn till vänster? Om inte, gör det! Och läs in dig på kosten och andra människors erfarenheter så mycket du kan - det kommer att inspirera dig! ## Comment 7 Author: Andina P.S. För att minska ner lite mer på stressen, fokusera mer på allt gott du faktiskt **_får_** äta med denna kosthållning! (Lägg undan alla tankar på vad du inte får äta. Dessa tankar bara upprätthåller dig på en högre stressnivå. Utgå inte heller för hur du kommer att kunna äta i framtiden - det vet du ändå inte idag, det kan bara din kropp berätta för dig på sikt. Ta en dag i taget - och ha delmål och "helmål".) ## Comment 8 Author: [Borttaget] mm, åt så här för ett år sedan, några månader, men orkade inte sommaren med frukt bär och glass. Men har glömt hur det fungerar:/ Saken är ju den att jag kommer troligtvis gå upp i vikt av att lägga på mkt fett, måste hålla koll på kalorierna med, ligger nog på svält nu egentligen:( Har varit kraftigt fast i träningsanorexi för något år sedan och när mina morföräldrar plötsligt dog och lite andra grejer hänt som gjort mig "instabil" i psyket så trillade jag dit igen. Lika bra att vara ärlig, jag är inte beredd att gå upp de små kilo som jag gått ner senaste veckorna. Det går helt enkelt inte, kommer bryta ihop. Vet inte om jag vågar det här. ## Comment 9 Author: Helios **Säg såhär vid middagar om folk har synpunkter:** _"Den gamla vanliga kosten, som folk blir rekommenderade av myndigheterna fungerar ju uppenbarligen inte för alla, se bara på folk på stan, hur smala är folk i genomsnitt? Se på USA, som är myndigheternas förebild, hur bra fungerar den gamla vanliga dieten i längden? Den här kosten jag har valt att följa fungerar för mig och jag har aldrig mått bättre. När ni efter maten lägger er i paltkoman är jag fortfarande alert och redo, avsaknaden av kolhydrater ger mig stabilt blodsocker."_ **Börjar de säga att jag kommer dö av inte äta frukt och en hink grönt varje halvtimme:** _"Frukt idag odlas på steril mark och är förädlade att vara så söta och innehålla så mycket socker det bara går. Jag klarar mig alldeles utmärkt utan frukt. Man kan lika gärna sitta och äta ur en sockerpåse med sked. Vad grönsaker beträffar, slå upp i nån näringskatalog valfri grönsak och jämför med en bit rött kött. Du kommer bli förvånad."_ ## Comment 10 Author: Andina Nja, du går inte upp av fett. Lika lite blir man fet av fett, som man blir söt av socker, sur av citron, grön av grönsaker osv. Det är när du äter fett _och_ kolhydrater, eller minimalt med fett och mycket kolhydrater, som du går upp i vikt. Då lagras fettet och kroppen använder sig av sockret/kolhydraterna/glukosen som bränsle. Det glukos som inte går åt till bränsle omvandlas till "kroppsfett" och lägger sig i depåerna i kroppen. Visst, det _kan_ bli så att du initialt går upp något kilo men i så fall försvinner de igen när kroppen vant sig vid kosten. De flesta tappar, dock, något enstaka kilo i början (vätska). Ja, missade det, att den enda anledningen att hålla koll på kalorier är när man riskerar få i sig _för lite_ kalorier! Så var det i mitt fall! Efter att ha läst in mig på lchf, främst här på KiF - men även på Kostdoktorn.se och Annika D's blogg - så insåg jag att jag levt nästan 'under' svältgränsen i många, många år! Så det var bara för mig att sätta mig ner och lära mig hur mycket jag behöver äta för att få i mig tillräckligt med kalorier. Numera kollar jag bara av någon gång väldigt sällan, så att jag inte har 'lurat mig själv'.  Det tog lång tid innan grammen började lossna, lite i taget, mycket långsamt - så är det fortfarande. Jag har hållt på i över ett år nu, men har inga planer på att överge en kosthållning som jag mår bra av. För bra mår jag av den! Jag trodde att jag mådde bra även innan lchf - men jag mår ännu bättre nu, så uppenbarligen mådde jag inte så bra... :) Jag har alltså gått på "svältkost" i många år - och jag ökade bara successivt i vikt, stadigt! Åt lite (näring) men mycket kolhydrater - och blev bara större!  Nu får jag i mig tillräckligt med kalorier - på lchf-mat - mår mycket bättre och går ner i vikt. Att få i sig för lite näring - skapar stress i kroppen. Stress - både psykisk och fysisk stress skapar obalans (t ex viktökning i mitt fall), både fysiskt och psykiskt. \* \* \* Eftersom dina rädslor för att helhjärtat prova lchf är ditt hinder - fortsätt att läsa in om lchf. Och kanske ska du prova en dag i taget? Besluta dig inte ännu för "eviga tider", utan prova idag. Det kan också fungera; Klarar du en dag, så klarar du en dag till, och en till... osv. Har du klarat två dagar, ja, då klarar du två dagar till. Har du klarat 4 dagar, ja, då klarar du 4 till. (Det sättet var det enda som fick mig att faktiskt sluta röka för många år se'n. För jag kände mig inte heller helt motiverad att sluta röka.) \* \* \* Du ska naturligtvis inte tvinga dig till något - då börjar man ju i fel ände, utan du ska känna dig motiverad. För att inte fastna så mycket i "mattänkande" kanske du ska börja titta lite på vad du kan göra för att skala bort rädslorna till att börja med (eller helst parallellt)? Får du hjälp och stöd idag med ditt inre? Om inte, sök den hjälpen. Det finns hjälp att få. Sök tills du hittar den väg som passar dig! Sluta aldrig att leta efter det som får dig att må bättre och bra! ## Comment 11 Author: Andina Här "lite" trådar på KiF om **[Hetsätning](http://www.google.se/search?hl=sv&q=hets%C3%A4ta+site:kolhydrater.ifokus.se&meta=)** och **[Anorexi](http://www.google.se/search?hl=sv&q=anorexi+site:kolhydrater.ifokus.se&btnG=S%C3%B6k&meta=&aq=f&oq=)** och **[Ätstörningar](http://www.google.se/search?hl=sv&q=%C3%A4tst%C3%B6rningar+site:kolhydrater.ifokus.se&meta=)** ## Comment 12 Author: [Borttaget] Tack Andina, jag sitter och gråter för du träffar så rätt. Mina föräldrar vet hur jag mår och försöker hjälpa mig, men det har de försökt i flera år, och det hjälper inte... Har gått på ungdomspsyk, men det ända de gjorde var att ge oss matlistor som mina föräldrar tvingade i mig under mkt ilska tårar och krossade förtroenden mellan mig och mina föräldrar. Har även gått hos en annan psykolog som tyckte att jag skulle sluta bry mig om min omgivning så till den grad att jag bara mådde sämre av att gå dit och tillsist sa att jag hellre är sjuk själv... Det som gör att jag tror att jag inte kommer gå ner om jag äter "fritt" med kalorier och minimerar kolhydraterna är ju det att jag misstänker att min "naturliga" vikt är där jag är nu, ev. ngt kilo mer, men dit vill jag inte nu:'( ## Comment 13 Author: Andina Bra att du gråter! Det är ju precis det du behöver göra, få ut dina sorger och smärtor - och då vill man oftast gråta... och när man gråter gör man sig av med en del av smärtan. Gråt så mycket och så ofta du vill, så småningom märker du att det inte finns lika mycket gråt kvar att gråta. Jag har förstått att det kan vara knepigt att "hitta rätt" inom vården när det gäller dessa slags problem. _Men -_ det får inte stoppa dig att söka, för det finns hjälp! När du läser bland inläggen, som de med olika slags ätstörningar har skrivit, ser du ju också att många har fått hjälp tack vare lchf. Hittar du någon som du känner kanske kan hjälpa dig med mer tips och idéer så kontakta gärna den personen/de personerna genom att skicka ett PM. Det är skönt att dina föräldrar vet om din situation och på det sättet kan hålla dig i handen på din väg - medan du läker dina sår som uppstått mellan er och andra sår!  Det är, dock, inte de enda som kan hjälpa dig, de är ju också en del av problemet, de "ingår" i problemet, delvis i alla fall. Så en utomstående och professionell person är vad du behöver. \* \* \* Visst kan det vara så, att du egentligen redan är "normalviktig" - det anar du ju redan. Det är ju också en bra sak!!! Att du faktiskt redan tar till dig "insikter", att du _vet_ att det egentligen inte är något fel på din vikt - men också att problemet sitter "djupare", i ditt inre. Det är ju först när man vet vad problemet är som man kan förändra. Så - se det som ett jättestort framsteg när du 'erkände för dig själv' att problemet inte är vikten. Alla framsteg - små som stora - är värda att noteras! Och t o m skrivas ner!!! Tycker jag. Så - oavsett du provar på lchf eller inte, fortsätt tills du hittar din väg - och skriv ner alla dina framsteg!!! Tankar, praktiska framsteg, fysiska, psykiska - ja, alla varianter!  Erkänn även dem! Det är det som motiverar, framsteg! Bara att du startat och skriver i denna tråd - är ett jättebra framsteg!!! Du visar dig själv att du faktiskt anser att du är värd att må bra (= visa sig själv respekt)! För det är du! Även fast du inte, _hittills_, klarat av att visa dig den respekten rent praktiskt. Men - fortsätter du att kräva respekt av dig själv till dig själv (genom att göra allt för att må bra) så bygger du automatiskt på att få respekt "utifrån" också! Du är värd respekt! Du är värd Guld! Från dig själv - till dig själv! ## Comment 14 Author: [Borttaget] Ok, nu ska jag göra ett seriöst försök, funkar inte det här så tror jag aldrig att jag kommer bli frisk:'( Problemet är att jag har lite svårt att få in mig nog med protein, tränar hårt och har fått rådet att ligga på minst 1g protein per kilo kropps vikt, men gärna uppemot två. Med LCHF kost äter jag ju oftast bara 3ggr om dagen vilket betyder att jag måste få i mig drygt 20g per måltid, vilket det ju var förut med, levde då på svältkost med varken fett eller särskillt mkt kolhydrater, grönsaker och gröt till frukosten, mejerier och så förståss min älskade frukt. Men jag får helt enkelt inte i mig både fett och proteiner vid en del måltider...lunch, om jag ätit ordentlig frukost. Och vid frukosten blir jag så nervös när kalorierna skenar om jag ska äta mig mätt... Problemen spretar visst åt varsitt håll ser jag... men  så här är det... och behöver lite råd och pepp ## Comment 15 Author: [Borttaget] Hej! Hoppas du tar detta rätt. Jag tror att anledningen till att du "spretar åt olika håll", är att jag tror du inser att du har problem med maten, och att ytterligare modifiera dina matvanor åt "diethållet", INTE är något du mår bra av. Jag tror att du vill gå ned i vikt, men att du 1. inte behöver det, och 2. att det skulle vara direkt skadligt för dig, samt 3. att du behöver någon annan typ av hjälp än de råd vi kan ge. Kan det vara så? Eller är jag helt ute och cyklar? ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag hoppas att du skall få bli av med dessa tränings- och mattankar, och få må bra! Jag tror att det är det du skall jobba på, istället för att hitta ytterligare en "diet". Lchf strävar enligt min uppfattning, till att man skall nå en hälsosam normalvikt... ## Comment 16 Author: [Borttaget] Obs, ovan; Jag menar förstås; "jag tror du inser att du har problem med maten, och att ytterligare modifiera dina matvanor åt "diethållet", är något du INTE mår bra av. ## Comment 17 Author: [Borttaget] Helt rätt, på sätt och vis, är nöjd med nuvarande vikten(hälsosamt bmi, typ 20-21), men livrädd för att gå upp i vikt! Vilket gjort att jag inte vågat äta tillräckligt, lett till hetsätning, kräkning, svält och ytterligare hetsningar. Jag måste göra ngt, det känns lite lugnare att äta så här än att öka på kalorierna med spannmål, som jag när jag började LCHF förra gången blev rädd för... Men när jag äter frukost och inte är mätt förrens jag ätit smör eller majjonäs, men det får ju inte plats om jag ska få i mig tillräckligt protein utan att jag får panik över kalorierna... suck. Ska iväg i morgon till ungdomspsyk, men vet inte vad de kommer säga...är rädd ## Comment 18 Author: gila31 **eftersom du tyckte de va jobbit me folk som komenterade och frågade:** **en jättebra ursäkt,  läste jag i en annan tråd häromdagen å de e helt enkelt att bara säga "jag är glukosintolerant" glukos vet dom vad de e och intolerant förstår sig folk på så då frågas de kanske inte så mkt mer.** **men som ovan nämt tror jag inte att lchf är din lösning just nu.. börja jobba längst inifrån och arbeta dig utåt.** **all lycka till dig iallafall, hoppas du kommer tillrätta med dig och ditt och når dit du vill när du vill, de e bara å kämpa på!** ## Comment 19 Author: sylfida Läste någonstans att ett svar på frågan varför man äter LCHF kan vara **"Jag är glukosintolerant"**. Andra är ju laktos- och eller glutenintoleranta och det accepteras utan vidare!!! Då brukar för det mest frågorna tystna. Kan det va nåt? ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ?Kramisar och lycka till? ## Comment 20 Author: [Borttaget] Några av oss här har säkert varit i liknande situationer. Jag kan jnog inte stötta dig i att gå ned i vikt med lchf-metoden, eftersom det i ditt fall är helt fel väg att gå. Men vi motiverar dig gärna i att må bra! Om du vill får du väldigt gärna berätta hur det går hos psykologen, och "prata av dig" här. Vi kanske i alla fall kan stötta lite... ## Comment 21 Author: [Borttaget] Jo, visst måste jag ta tag i inifrån, att hela mitt självförtroende hänger på hur jag ser ut...:'( Men nu vill jag inte gå ner i vikt, vill bara stå still i vikt och slippa tänka på maten. Få ett lugn i hjärnan.