# hon bara lägger sig i Author: fruktgumman Jag visste inte vilken grupp jag skulle lägga det i. Det fanns ingen grupp som hette "svärmor" Någon som sköter sajten kan väl fixa en sån grupp Jag blir bara så less på min svärmor. Varje gång vi träffas blir det jämt en massa diskussion om mitt ätande. Och det blir bara värre nu när jag blivit normalviktig. Förut förstod hon ju att jag behövde gå ner i vikt (även om hon tyckte det fanns andra metoder som var bättre) Jag får jämt höra att kroppen mår bäst av att äta lite av varje. Jag vet förstås att hon har fel men det är inte lönt att diskutera med henne. Hon ändrar sig aldrig. Iallafall varje gång vi åker o hälsar på henne (en gång i veckan ca) passar hon på o bulla upp rejält bullar o kakor osv. Min sambo är inte lika strikt som jag så han äter av detta de gånger vi träffar henne. "För att slippa morsans tjat" säger han. Men det är lite annat för mig. Jag är faktiskt rätt sockerberoende och det kan vara förödande att ta en kaka, för då kan jag åka iväg o köpa 10 till om det vill sig illa. Jag har sagt detta till henne såå många gånger men det går inte in. Vi var hos henne igår o vi pratade på telefon innan, hon frågade om hon fick bjuda på rulltårta eller krämbulle. Nej tack... Hallon o grädde då. Ja ok lite av det då Helt otroligt, när vi satt vid bordet och jag tagit för mig grädde sa hon. "Ja jag tog lite florsocker i grädden så den inte är så sur"  SUR? Hur kan grädde vara sur om den inte är gammal. Jag åt iallafall upp det jag tagit så hon fick som hon ville. Själv åt hon rulltårta + krämbulle. Sedan fanns det grädde o hallon kvar som vi inte ville ha, så då åt hon upp det också. Behöver jag tillägga att hon är övervktig 160cm 120 kg. Fast nu har hon gått upp mer säger hon. Och vet ni vad hon säger att det beror på. Hon tror att det är vitamintillskottet mivitotal som hon tar varje morgon. Jag höll bara med. Jo det måste ju bero på det. Kan inte vara nåt annat. När jag läser detta nu ser det ut som ett skämt, men tyvärr är det sant ## Comment 1 Author: Anterrabae Visst är det besvärligt... Min svärmor och svärfar bråkar inte så mycket med oss, men hon har svårt att acceptera.. Det serveras alltid bröd och kakor, men som tur är så tål jag det verkligen inte, så det är inte svårt att säga att jag ska låta bli.. så långt är det lugnt.. Men det kommer små kommentarer hela tiden om att det inte är nyttigt med så mycket smör och grädde, man ska äta som normala människor samt att vi allt är besvärliga. Mina svärföräldrar är inte överviktiga, men så äter de onormalt lite oxå. Min svärmor kan leva på 3 smörgåsar om dagen, en till frukost en till lunch och en till middag. Och man äter inte efter kl 18.. Min svärfar är mer beroende av "mat och potatis" men äter ungefär hälften av vad en normal vuxen gör. Underförstått att vi borde kunna göra samma och därmed gå ner... Det är helt klart ångestbetonat det där. ## Comment 2 Author: Aniara4 Usch. Min svärmor är helt ok, hon försöker i alla fall anpassa lite grann när jag kommer på besök trots att det går emot allt hon själv tror på. Det brukar gå bra att undvika kolhydraterna, och på sista tiden har jag själv blivit bättre på att be om en extra smörklick när det blir lite magert! Jag har öht tur med min omgivning, jag råkar sällan ut för ifrågasättanden utom vid enstaka tillfällen med obekanta eller ytligt bekanta som jag träffar sällan, och de är lättare att ignorera. Det bästa vore nog om du orkade säga klart och tydligt att: A) jag kommer inte att äta någonting med socker i, och B) jag tänker inte diskutera min kost mer. Det kan vara svårt att inte låta sig dras in i diskussion i alla fall, men försök att bara upprepa "jag tänker inte diskutera det mer" och kom sen snabbt med ett nytt samtalsämne, typ "jaha, nu skulle det visst bli svalare igen" eller "vem tror ni vinner matchen på lördag då" eller något annat som du tror kan intressera svärmor. Jag tycker det är helt ok om ett sådant ämnesbyte blir en smula demonstrativt. En sådan "hård" linje kan säkert leda till obehag och sura stämningar ett tag, men förhoppningsvis blir det bättre ett tag, och är det verkligen så att hon inte anser att ni kan umgås om du inte äter hennes sockerbomber så får väl mannen hälsa på ensam i fortsättningen. Han borde kanske f.ö. också ta ett snack med sin mamma och stå bakom dig i det här, kan man tycka. ## Comment 3 Author: sepersl Om ni känner att era svärföräldrar är "omöjliga" fall dvs. de kommer aldrig att vilja förstå det här med lchf. Då tycker jag att ni ska lägga ner diskussionerna. Be de istället att respektera era val - precis som ni respekterar vad de äter. Sedan behöver ni inte prata mer om det. Prata om något annat istället. Framtiden kommer visa om ni "sått" något frö i dem. Snart kanske det kommer frågor om hur det funkar istället. Håll inte med om ni inte gör det. Var tyst istället eller säg att det tror inte jag. Kommer följdfråga så svara annars ska ni nog låta det bero. Lycka till! ## Comment 4 Author: kilotina Ja det kan bli riktigt irreterande om någon håller på så i ett och frågan är ju hur länge man orkar vara "trevlig" i tonen. Mina svärföräldrar vet inget än, fast jag har hållt på med LCHF i snart ett år, kanske inte så strikt, men sedan i mars ganska så strikt. Vi kör hela familjen men barnen får givetvis fika om de vill när vi är bortbjudna. Ja de bestämmer själva hur de vill göra med maten fast de hänger faktiskt på hur vi äter när vi är hemma. De mår bra av det säger de själva. Skulle de veta, DÅ skulle jag bli utsatt för samma sak som du, det är jag säker på. Mina svärföräldrar är smala och det för att de äter lagom och rör på sig - enligt dem själva. Därför tycker inte jag att det är så viktigt att berätta för dem. Bjuds det på fika så hoppa jag helt enkelt över och de trugar. Det händer att jag säger att jag "hoppar bullen idag" eller "jag har nyss ätit", eller " jag har lite ont i magen". Det går så länge det går![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Kanske du ska skippa helt att fika hos svärmor - tacka nej helt och hållet till även hallon och grädde. Med tiden lär hon sig ju att det inte är lönt att tjata, du kommer inte att ta något vad hon än hittar på. Hoppas att du står ut och att stormen lägger sig med tiden. Kanske blir hon lite intresserad i alla fall och vill haka på - vem vet. ## Comment 5 Author: vitsippan Jag känner igen mig. Har också en svärmor som tycker att alla ska äta lite av varje. Jag är nämligen så smal att jag inte behöver hålla på med sånt trams enligt henne (vilket jag knappast hade varit om jag åt allt hon försöker bjuda mig på). Hon är också av den åsikten att allt man själv bakar och tillagar är nyttigt, till skillnad från godis och läsk man köper i butiken, för det är bara skräp. Hon tycker alltså att det är helt försvarbart att trycka i min svägerskars barn hemmagjord saft och kolakakor tills dom mår illa. Men har deras föräldrar köpt en lördagsgodispåse på ICA, så borde den kastas. Ungarna kan ju bli tjocka av sånt!!! Svärmor själv vräker i sig socker i alla dess former, men är dessvärre smal ändå och har därför aldrig behövt tänka på vad hon stoppar i sig. Det går att resonera med henne, men det är värre med svägerskan. Hon tampas med övervikt och tycker det är oerhört provocerande att jag kan låta bli att äta vissa saker som serveras. Hon motiverar detta med att det är mycket otrevligt att låta bli, speciellt om det är hennes ungar som bjuder mig på godis ur sina påsar eller liknande. Men jag går inte på det där, för jag vet att hon bara är fruktansvärt avundsjuk på att jag har gjort ett val och står fast vid det. Min man är ett stort stöd i dessa situationer och hjälper mig att säga ifrån om dom trugar eller dummar sig på annat vis. Han har insett att jag mår så mycket bättre av LCHF. Dock hade vi många långa samtal om detta där jag verkligen förklarade för honom hur jobbigt det kändes när hans familj inte bara kunde acceptera mina vanor utan tjafs. Jag tror du måste få din sambo att inse hur ledsen du blir och att han måste stå upp för dig. Det är ju faktiskt hans mamma som skapar problem. ## Comment 6 Author: Flitiga-Lisa Usch, vad jobbigt. Men framförallt, vad respektlöst! Ibland undrar man hur människor är funtade. Mitt råd är att inte låta dig dras med i några diskussioner. Säg bara; jag har valt att äta på detta sätt, för att denna kost får mig att må bra. Jag kommer aldrig att häva i mig något som får min vikt att gå upp och min hälsa försämras för att göra någon annan nöjd! ## Comment 7 Author: [Borttaget] Och jag som är svärmor och dotterns kille har fått diagnosen diabetes 2 och mina fingrar kliar att berätta mer om LCHF, har försökt öppna varsamt med en bok, men det gick inte als, han vet att diabetes går i arv i släkten och hans diabetessköterska hade sagt att han fick äta som tidigare och ta bara medicin. Jag lagar mat enligt deras önskemål men smusslar in så mycket LCHF som möjligt när de är på besök som tyvärr är sällan. Tack och lov är de inte fettskrämda, det är nästan bara brödet och potatis som jag inte brukar ha. De respekterar mitt sätt att äta och jag deras, men skulle gärna--- ## Comment 8 Author: Mojjan73 ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")Min svärmor och svärfar är helt tvärtom, dom ber 100 gånger om ursäkt ifall att dom råkat göra eller bjuda på något som vi inte äter. Dom frågar flera gånger i fall att maten är ok innan dom bjuder t ex.  Nej mitt problem är min mamma.. hon skäller ut mig i stort sett varje gång jag är där.. dels för att jag vägrar äta hennes kakor/bullar/tårtor som hon slänger fram. Och sen undrar hon varför jag inte äter? Det är ju inte ris, pasta, potatis osv utan bara vanlig fika. Jag tror inte ens hon vet vad kolhydrater är..Sen blir hon vansinnigt arg för att hon säger att allt fett osv som jag äter måste proppa igen vartenda blodkärl jag har.. sen att jag är normalviktig men hon och pappa är överviktiga tycker hon inte är konstigt. Eller ja.. hon tror att det beror på att det är värmen som gjort att hon svullnat lite. ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Inte alla polkagrisar som hon suger på dagarna i ända därför att "hon är så torr i munnen". Jösses... det finns vatten till sånt eller medel på apoteket om det nu är muntorrhet hon verkligen lider av. Men jag säger till henne som till alla andra "analysera inte min tallrik, så analyserar inte jag din". ## Comment 9 Author: fruktgumman Tack o lov har jag stort stöd från mina föräldrar då min pappa är diabetiker och också äter denna kost. Mamma är lite slarvigare men hon ifrågasätter aldrig ## Comment 10 Author: Xanzippa Jag har en del människor runt omkring mig som förfasas, men i mitt fall har de som tur är sett hur mycket bättre jag mår och hur jag går ner i vikt av det och då lägger de av. Det hjälper lite att LCHF-kosten blir mer och mer accepterad. Igår köpte jag 1 kg getostrulle, min kompis som var med kollade på mig och undrade hur fasiken jag skulle hinna äta den på mindre än 2 veckor (åker utomlands), jag fick förklara och sen tyckte han att det var hur bra som helst och ville själv gå och köpa en bit getost. Jag bävar dock för hösten när jag ska ner och hälsa på min farmor, hon gjorde redan grimaser tidigare åt mitt ost-, smör- och saltätande. Bäst var när jag besökte en läkare därnere som konstaterade att mitt kolesterol är utmärkt och att jag har lite lågt blodtryck, så lite ökat salt i kosten kunde vara bra. ## Comment 11 Author: kitabu Det finns många svärmödrar som håller på med LCHF. Jag är en av dem. De flesta människor går att resonera med. Kanske kan du säga till henne att du märker att du mår mycket bättre av att äta på det här sättet.Man kan ha några BabyBel med sig när man går bort. Jag har hållit på i 2,5 år nu och från att i början blivit överfallen med bullar och kakor, hembakade speciellt för DIG!!!, har nu även den mest inbitna motståndaren alltid små ostar hemma till mig - och vispgrädde till just hallonen. Eftersom jag är diabetiker typ 0, dvs tillfrisknad diabetiker typ 2, så kan jag med fog säga att jag blir sjuk av kolhydrater. Helena Hesselmark ## Comment 12 Author: Andina Jag har ingen svärmor som kan reta gallfeber på mig med sitt tjatande - men däremot en egen mor. Jag har dock lärt mig att mer eller mindre "humma" till svar när det krävs. Tycker hon någonting om något (som mathållning t ex) så säger jag bara jaha... eller hummmm.... Vissa gamla hundar går inte att lära att sitta!!! Ett Nej (tack) riktat till henne betyder inte Nej Tack... Jag tar med mig ost eller annat när jag åker över till henne. Hon får bulla upp med bröd och bakverk hur mycket hon vill. Gradvis har jag märkt att hon trappat ner på den biten - eftersom jag alltid sagt Nej Tack! till bröd/bakverk o annat som hon ska truga i en. Och jag slår mer eller mindre dövörat till. Det fungerar ok för mig... Frestar på tålamodet, absolut, men jag vänder det till att jag får bra övning på tålamod så... (har väl fått det hela mitt liv egentligen :) ) ## Comment 13 Author: Lena123 Här är en till med en förstående svärmor men en oförstående mamma....![Skrikandes](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes").....hon förstår hur jag kan låta bli att äta en massa kolhydrater,speciellt potatis,pasta och bröd. Får ofta höra ifrågasättanden av henne om hur jag kan låta bli att äta än det ena än det andra. När vi var på stan för att fika häromdagen så ville hon ha något till kaffet.Då jag sa att jag ville ha en latte utan något till så avstod hon också "jag kan ju inte sitta och vräka i mig ensam,jag som är så tjock" ....med lite besviken röst. Det konstiga är att hon vet ju att jag äter LCHF för att min reumatism är mycket bättre med den här kosten och hon vet ju det så väl....hon borde ju vara glad för min skull att jag hittat ett sätt som fungerar för mig och min sjukdom istället för att ifrågasätta hela tiden tycker jag. ## Comment 14 Author: Andina Jag tror att det "lilla barnet" i dem, d v s att de undermedvetet, inte vill vara ensamma med sin "misär"/olycka... De vill ha sina olycksbröder och -systrar. För själva är de inte redo att prova nå't nytt som kanske skulle kunna hjälpa dem att må bättre. Min mamma har ständigt, sedan jag var barn, jobbat för att gå ner i vikt. Det har hon gjort också, men alltid gått upp igen efterr att ha avslutat/avbrutit sin diet. Alla har sini väg att gå... ## Comment 15 Author: fruktgumman Det är just det. Hon tror att detta bara är en diet bland andra. Och när man är normalviktig ska man äta varierat. Jag tycker att jag äter både varierat och gott. Hon ser bara allt jag inte får äta. Men jag får äta precis vad jag vill. Men jag vill inte! ## Comment 16 Author: Adur Mina svärföräldrar tjatar ständigt om att man inte vet hur farligt det är på sikt att äta mycket fett. Att ingen heller vet hur farligt det är att äta mycket kolhydrater på sikt tycks inte bekymra dem. Som vanligt är det "balanserat" att äta 2/3 kolhydrater, men "extremt" att äta lika mycket fett. Jag försöker förklara att det enda jag gör att att avstå från socker och stärkelse samt lightprodukter. Hur farligt kan det vara? Man brukar ju inte dö av pastabrist. Men de tror ändå att jag kommer att drabbas av en massiv hjärtinfarkt tämligen snart. Undrar om de blir besvikna...? ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 17 Author: Luccy Bjuder hon alkoholister på brännvin åxå??? Jag tror hon är avundsjuk på att ni orkar ta tag i ert liv o vill ha kvar er som medberoende. Jag sväljer inte heller det där med vitaminerna ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 18 Author: fruktgumman #17 Hon bjuder nog inte  alkoholister på brännvin. Faktum är att hon själv är glutenallergiker och bakar allt med glutenfri mjölmix. Jag har sagt att jag är allergisk mot socker och att det är samma sak. Man kan inte vara allergisk mot socker får jag till svar då. Jag funderar nästan på att köpa något fikabröd med mjöl i som hon inte tål och bjuda henne på nästa gång, då kanske hon tänker till. Men samtidigt vill jag inte göra mig ovän med mina framtida barns farmor. Jag vill bara ha lugn & ro ## Comment 19 Author: monsunrain Hehe.. svärmödrar är underbara ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Faktum är att efter att jag började tyckte hon att det verkade ju hur skumt som helst, sedan kom en annan släkting som hade hållit på ganska länge och berättade hur bra det var... då vände hon och nu är hon nästan mer inbiten lchf:are än vad jag är =D Så gamla hundar går visst att lära sitta, det ska bara vara rätt släkting som berättar om det ![Cool](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 20 Author: Pussgurkan Jag har en svärmor som troligen inte skulle förstå men hon är så snäll så hon skulle "låta mig hållas" och kanske komma med en och annan komentar men samtidigt försöka servera det jag kan/vill äta. Min mamma har jag ingen kontakt med så henne är det inget problem med. Däremot så kommer min kära sambo troligen bli ett problem. Jag har kört en lchf-inriktad kost nu ett tag då jag har läst mig mer om lchf men nu så i nästa vecka tänkte jag börja "på riktigt" och DÅ ska vi ha semester TILLSAMMANS! **Jag BÄVAR inför detta......** ## Comment 21 Author: Mojjan73 #20 Jag trodde min man skulle gå i taket när jag berättade om den här kosten men han har kört på själv med liv och lust så länge jag lagar maten. Han har gått ner i vikt, börjat jogga, blivit gladare & fått mer energi. Så det KAN gå bra. Håller tummarna för att din sambo stöttar dig i detta. ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 22 Author: Aliki Jag har varken svärmor eller mamma. De personer jag har runt mig ( kollegor, kompisar, släktingar) reagerar på olika sätt. Om jag sorterar dem och deras komentarer så blir slutatsen....**avundsjuka!!!** Min starkaste motståndare (äldre kvinna) var intresserad av viktnedgång och ville själv börja äta LCHF efter mina första två veckor med det stora viktraset. Hon läste på, jag berättade, jag skrev ut listor och recept. Telefonen ringde i ett: \-sitter på tunnelbanan och är jättehungrig, är det ok att jag äter en banan? \-Jaq har ätit "bra" hela dagen tog bara en liten potatis till matjesillen och på e.m. åt jag bara en frukt. Efter ca 5 dagar med denna "blandkost" hade hon lagt på sig 1 kg och sedan dess är hon **olidlig**. Trots att jag fortsätter gå ner i vikt och mår jättebra har hon hela tiden många "bitchiga komentarer" där jag mellan raderna kan utläsa just ...**avundsjuka**. Jag slår bort det, hmmmar lite och byter samtalsämne. Det som gör mig lite ledsen är att vi har en gemensam bekant (också äldre kvinna, lite osäker, rädd och lättpåverkad) som har stora problem med sin mage (mycket likt de problemen jag hade fast nästan värre!) reumatism och orkeslöshet. Hon är/var naturligtvis intresserad av kosten men jag har mindre inflytande än våran gemensamma, avundsjuka bekant så....![Rynkar på näsan](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan")  Ultimat skulle vara om den ena kvinnan åkte bort på semaster ett par veckor så jag i lugn och ro kunde hjälpa den andra...Hon skulle må så bra!!! Men viktigast är faktiskt att slå dövörat till och hjälpa mig sjäv!!![Cool](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 23 Author: birma Vad är detta med svärmorsfenomenet? Bestämde mig redan som ung, att om man blev svärmor en dag så skulle man inte bli en sådan typisk en. Man ville inte bli den sorten man alltid hörde talas om. Bestämde mig för att _inte_ bli en som lägger sig i, har åsikter och vet bättre. Blev inte det heller. Är svärmor på två håll. De äter vad de önskar. Ingen vet bättre än den andra dessutom.   När jag provade LCHF under ett testår (håller på lite fortfarande) så försökte jag definitivt inte pracka på någon annan denna kosthållning. Inte heller mina söner eller deras familjer. Ville knappt ens berätta om det, och definitivt inte predika om det. Trots att man var riktigt entusiastisk i början och trodde hårt på det, så inte prackar man det på någon annan. Sedan beror det kanske på VAD, när det gäller att lägga sig i och ha åsikter, om det skulle vara något allvarligt. Finns väl nivåer när man bör lägga sig i (är själv dock lyckligt lottad).  Men när det gäller mat. Man lägger sig inte i såklart. Var och en äter som de önskar och vill. Nu hör det ju inte till trådens kärna - men jag blir så nyfiken. Vad är det som gör att svärmorsfolket fått ett sådant negativt rykte om sig? Vad är det som driver svärmödrar, men tydligen inte svärfädrar, att lägga sig i så förbenat? ## Comment 24 Author: nobban7 Har tyvärr inte min svärmor kvar men är övertygad om att hon verkligen skulle ha ansträngt sig för att ge oss rätt kost. Efter 1,5 år har svärfar äntligen slutat ställa fram fikabröd och godis. Min mamma brukade alltid fråga om vi "fortfarande höll på på det där viset" och verkade tro att det var något jag tvingade min stackars försvarslösa make till. Hon verkar också äntligen ha fattat för nu ställer hon fram ost och Bregott när vi kommer. ## Comment 25 Author: Andina #23 - Konkurrens kanske? Nu har de inte längre "kontroll" över sitt eget barn - utan nu har en "konkurrent" ett större inflytande. Rollen som mamma är förändrad - och identiteten vacklar med den förändringen... ## Comment 26 Author: Greddelin Undrar om det finns ett svärmorsforum där de sitter och beklagar sig över att folk har så konstiga matvanor? ;) Jobbigt med folk som trugar, som vill ge dåligt samvete för att man är oartig och tackar nej. Herregud, det är väl bra om barnen ser att det går alldeles utmärkt att tacka nej till godis? Om man för tusende gången tackar nej till fika och hänvisar till kosten skulle iallafall jag få lust att säga "LCHF är bara en undanflykt, sanningen är att jag tycker din rulltårta smakar förjävligt men jag har inte velat såra dej". Ok, men om man nu inte "kan" vara allergisk mot socker, är det ok att avstå för att man tycker det smakar illa? Förmodligen inte. Jag har aldrig gillat janssons frestelse men i alla år har folk sagt "men du måste smaka MITT recept" och jag svarar "är det ansjovis i den" och det är det förstås och då går det bort för min del. Om man verkligen inte gillar smaken av det kan man inte få slippa då? Man kan förstås bita i bullen, tugga och grimasera för att sedan spotta ut den på bordet och säga "jag spyr alltid av vetemjöl". Då tror jag nog man slipper fikat hädanefter. En handling talar tydligare än ord. ;) Fast jag har inte upplevt några större problem med trugande heller. Folk brukar respektera mitt val, särskilt om jag berättar hur mycket jag gått ner genom att äta såhär "galet". ## Comment 27 Author: TjockaBerta Eftersom jag nästan aldrig ätit kaffebröd, för jag tycker inte om det, har jag en lång erfarenhet av trugande. Det är inte det faktum att man äter på ett visst sätt som gör att folk blir sura utan det känns mera som att de tar det som en personlig förolämpning att man nekar till att äta deras bullar och kakor. Jag har i många år undrat varför det är så laddat med bullar? Annat går det ju bra att tacka nej till vid bordet. Det är svårt för folk att fatta att jag faktiskt inte tycker det är gott. Men jag kan ju inte säga rakt ut att kaffebröd är omöjligt att svälja för det blir till en slemmig klump i munnen på mig. Själv har jag inte förstått att andra faktiskt tycker om vetebröd. Jag har trott att de äter det för att vara artiga. Ingen kan väl tycka det är gott, har jag tänkt. ## Comment 28 Author: birma #27 TjockaBerta. Satt och log för mig själv när jag läste det du skrev - ingen kan väl tycka det är gott med vetebröd, de äter bara för att vara artiga. Men (tycker jag då), vetebröd är något bland det godaste som finns. Som barn, tonåring och yngre vuxen åt man alltid vetebrödet tillsammans med ett eller två glas med mjölk. Sedan som vuxen, ofta ihop med kaffe. Inte bara 1 st bulle eller 1 st veteskiva, utan flera på en gång. Minns att jag inte kunde förstå hur folk bara kunde sitta och äta 1 st med den mersmaken som ju vetebröd har. Tänkte det var nog artighet, stil, vett och etikett eller något. Var alltid pinnsmal under den här bullätartiden. Men sedan drog kilona iväg så småningom, jag vet inte varför riktigt. Kanske det tog alla de 30 åren för kroppen att svara på felätandet, och att det då var dags. Nu har man inte ätit knappt en enda vetebulle på 1½ år. Blir förvånad nästan, att konstatera det. Men det hände i januari 2008 när jag hittade LCHF på nätet, då slutade jag med vetebröd och annat kaffebröd. Vid den tidpunkten (januari -08) hade åren gått och jag hade lagt på mig fetma och står tyvärr i samma läge nu 1½ år senare. Så med eller utan "denna läckerhet" är bukomfånget detsamma. Uh, blev sugen på kanelbullar eller kardemummabullar här nu, med iskall mjölk till. TjockaBerta, du trodde att folk äter vetebröd för att vara artiga. Och jag trodde att de begränsade sig till 1 st för att vara artiga eller smakfullt hälsosamma, men att de egentligen velat äta flera. Minns att jag blev oerhört förvånad när jag stötte på det första gången, att en person inte tyckte om smaken på sött fikabröd. Jag glömmer det aldrig, hade inte hört talas om det tidigare. Det var en kille på jobbet, som nästan lite generat förklarade att han aldrig tyckt om det. Det bjöds/bjuds ofta på sådant på jobbet, menat till allas glädje. Men han åt aldrig av det märkte jag. Kanske därför svärmödrar trugar bullar och kakor på folk, för de tror att alla gillar det "egentligen" och vill göra dem glada eller nåt. ## Comment 29 Author: Halvdansken Tjocka Berta, jag förstår previs vad du menar. Jag har heller aldrig gillat vetebröd, det växer i munnen på mig. Tårtor är en mjuk geggig sörja, översött. När jag åt semlor skrapade jag av grädden med locket och åt det, resten lämnade jag. Jag kan bara inte få ner det. Delade wienerbröd i 2-3 delar och åt en. Serverades det småkakor tog jag EN. Sen stod det mig upp i halsen. Osv.   Däremot gillar jag glass. Men helst vaniljglass med frukt till, ingen kola-choklad-nougat gegga. ## Comment 30 Author: Lisabet Jag tror att de flesta gillar kaffebröd, och att det av tradition har serverats kaffe med något sött till besökare. Man skulle uppleva sig som oerhört oartig om man inte bjöd på bullar, kakor. Men därifrån att servera det mottagaren inte kan äta, det är i mina ögon ännu mera oartigt. I min barndom, på alla kaffekalas, så serverades alltid små fina smörgåsar till diabetiker, det var helt otänkbart att de skulle äta kakor. Själv har jag inga problem, jag bara förklarar att jag är mjölkallergiker. Det finns alltid mjölk i alla bullar och kakor, så där klarar jag mig utan problem. Praktiskt, men jag har alltid gillat kaffebröd och gör så fortfarande, så det händer (mycket sällan) att jag ger mig en kaka på ett fint ställe där de vet vad som finns i. ## Comment 31 Author: TjockaBerta \# 28 Skrattar gott när jag läser ditt inlägg. Tänk så tokigt det blir ibland. ALLA sitter och är artiga! \# 29 Ja, glass är gott. Och det ska vara vanlig glass inte "godisglass". \# 30 Jag försökte ett tag med att säga att jag var glutenallergiker men då gick värdinnorna och köpte glutenfritt åt mig. Det blev ännu mera pinsamt för det var jag ju tvungen att tugga i mig. Havreflarn och maräng kanske kan passa dig. Under en tid hade jag många kunder som skulle ha lite tilltugg på kvällarna. Då ställde jag fram kaffe, the, frukt, vin och ost istället för de vanliga bullarna. Det var mycket uppskattat. ## Comment 32 Author: [Borttaget] Intressant tråd. Och gud så jobbigt när andra lägger sig i vad man äter och alla här håller med om det, MEN (lite OT nu tyvärr) så här har vi det som inte äter kött, jämt och ständigt, från alla håll. Folk som lägger sig i vad vi äter och inte äter, nu äter jag dessutom lchf-kost och veg. kost (fast jag är fusk-veg och äter fisk och skaldjur + mejeriprodukter). Än så länge har ingen sagt nåt om lchf-kosten, det är inte så många som vet om det, men  jag tror inte att nån skulle reagera nämnvärt på den, för det verkar inte vara nåt konstigt runt omkring här. #0 Hoppas det löser sig med din svärmor, även om du kanske måste bli lite mer avfärdande mot henne. ## Comment 33 Author: Magica1970 #0 Din sambo är en del av problemet. Han har uppenbarligen inte klippt navelsträngen helt. Dessutom ser jag det som så att han ska vara ett stöd för dig och inte valsa med sin mamma. Alternativet är att ni inte åker alls. Eller så tar du med dig egen grädde nästa gång :) Stå på dig, så inte någon annan gör det! ## Comment 34 Author: [Borttaget] #0 Besvärligt, det där med relationer till sambons släkt. Om du gör klart för sambon din att du inte orkar med det och han får åka själv om han inte hjälper dig att klargöra för mor sin att du äter som du äter, och det utan att det ska påpekas. Låter kanske hårt men ska du ha det så där? Var inte artig, ät inte det hon serverar om det inte är bra för dig, om du åker dit igen! Håller med ovan nämnda ord om att en allergiker serveras inte det den är allergisk mot. Lycka till!! ## Comment 35 Author: mammaru Slutklämmen med vitamintillskottet som orsak till svärmors viktuppgång var ju bara så SUPERKUL! Vilket självbedrägeri. ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 36 Author: VonDrufva Generationerna 30-40talisiterna är uppvuxna med att omtanke= mat. "Nu ska vi äta riktigt läääänge och riktigt myyyyycket!", brukade min farmor säga och sleva upp stek och potatis med gele. Jag blir retsam tillbaka när människor beter sig som din svärmor. "Nej, tack det ser inte ens gott ut för mig längre, annars skulle jag ta", blir min kommentar numer. ## Comment 37 Author: Miyu Uppenbart att hon bara jävlades med dig. Argh, varför åt du upp? ![Skrikandes](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") ## Comment 38 Author: Tisdag Hej Fruktgumman Jag tycker att du ska beställa ett gäng gratis broschyrer med dr Dahlqvist på hennes förlags hemsida. Lämna en hos svärmor utan att säga något, det kanske går hem då, hon är ju ändå doktor... :-) Sen tycker jag att du ska ta med något lchf som du har bakat själv, så får svärmor se att det kan bli gott utan socker, mjöl m.m. ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 39 Author: birma #25 Andina. Ja, något sådant säkert. Eller rent av den vana och anknytning som mödrar kommit att bygga upp under ett antal år med början vid barnets födelse och sedan under dess uppväxttid. Ansvar och omsorg om sina barn, ett slags hela tiden lägga-sig-i beteende som naturligt kommit att växa fram med moders/faders-rollen. En uppbyggd vana att vara framme och styra och ställa, då det under barnens uppväxttid varit mer eller mindre nödvändigt. Sedan fortsätter det att sitta i? Ibland kan väl lägga-sig-i-fenomenen vara kulturellt betingade, fast då måste det funnits någon idé från början varför man anser som man anser. Inom vissa folkslag vill föräldrar välja sitt barns framtida partner. Det är ju rätt mycket att lägga sig i. Lite småintressant att reflektera kring vad som händer i mammors (svärmödrars) och även pappors (svärfädrars) huvuden, som gör att de blir benägna att lägga sig i. Och som det verkar, också när det inte finns någon rimlig anledning. Vet inte, men tror det oftare är svärmödrar än svärfädrar som är "åsiktsbenägna". #0 Fruktgumman. Ursäkta sidospåret. Anknyter lite till rubriken iaf. Undrar hur din svärmor tänker när hon handlar som hon gör. Obetänksamhet? Någon slags välmening? Inte elakhet antagligen, eller hur? Förstår hur svårt det kan bli för dig oavsett vilket. ## Comment 40 Author: Miyu It's all about the lady of the house. ## Comment 41 Author: Pussgurkan **SÅ har det hänt**, åt middag med svärmor här om dagen, hemma hos oss. Vi åt grillat kött med potatis. Jag tog ingen potatis utan hade gjort spenat med smör och philadelfiaost i - konstigt nog tog ALLA av spenaten... Svärmor frågade om jag inte tyckte om potatis, jodå sa jag men jag vill inteh a. Sedan kom efterrätten - grädde och jordgubbar och jag sa nej tack. Kunde inte gärna äta bara grädde.... Senare frågade svärmor mig varför jag inte åt potatis som jag brukar. Jag sa något i stil med att jag har läst om en kost som hjälper till med hormonerna (hon vet att vi har problem att bli med barn) och tänkte testa den. Hon frågade då vad jag får äta eftersom jag inte ens åt jordgubbar. Jag sa att jag får äta allt utom kolhydrater. Vad blir då kvar undrade hon. Tja, sa jag, proteiner och fett. FETT? sa hon, ska du äta fett?? Bara fett?? \*suck, varför hör hon bara ordet fett för\* Nä, sa jag, proteiner och fett.... Hon tyckte ändå att jag skulle låta bli fett för det går man upp i vikt av, vilket jag inte behöver..... Tja är man fettskrämd eller ... men hon låter mig hållas + att jag "mörkar" lite för henne - jag äter fettet då hon inte ser det \*tihi\* ## Comment 42 Author: kajsa71 Intressant att läsa om alla som har problem med sina svärmödrar! Jag är både svärmor och 30-talist  och är liksom #11, kitabu, diabetiker typ 0, dvs tillfrisknad diabetiker typ 2, tack vare LCHF! För mig är problemet precis tvärtom! En svärdotter envisas med att duka fram allehanda hembakade bullar och kakor och blir småsur när vi tackar nej! Så problemet finns nog i alla generationer! Lustigt nog så har däremot hennes dotter = vårt tioåriga barnbarn blivit väldigt förtjust i olika LCHF-rätter som vi bjudit på. Hon ber alltid att jag ska göra broccolimos med Philadelfiaost och hon gillar kokospannkakorna skarp! ## Comment 43 Author: Omstart Måste säga att jag både blir lite road och oroad av att läsa det alla har skrivit om. Min "svärmor" (har inte kommit så långt än ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")) är jättesnäll och trugar inte alls. Så länge hon inte säger nått om saker så tänker jag inte försöka läsa mellan raderna. Har gjort sånt allt för länge i mitt liv hittills. Däremot så är min mamma rent hemsk. Hon är snäll och så, men hon ger sig fan inte. Ursäkta att jag svär.Men hon ger sig inte. Så fort jag och sambon kommer dit så gnäller hon på att vi äter för mycket socker och så vidare, och efter det att hon har gnällt i 30 min så går hon över till att fråga om vi vill ha nått, lite kaka eller glass kanske? GHAA!!! Jag blir TOKIG! Om hon nu tycker att jag äter för mycket socker då bjuder man väl för sjutton inte på sånt som man inte tycker att nån ska ha? Jag skulle då aldrig bjuda en alkoholist på öl eller en drogberoende på lite hasch sådär bara för att det är artigt. \*sucka\* Det är inte lätt.....men man får göra så gott man kan.