# Mäns och kvinnors inlägg... Author: LatMask Något jag lagt märke till länge, både här och på andra sajter, t ex Kostdoktorn: Kvinnors inlägg är oftare personligare, svar på frågan "Hur ska jag bära mig åt?" Män nappar oftare på debattämnen, svarar på mer "teoretiska" frågor som "Vad anser ni om detta?" OBS att jag skriver "oftare" inte "alltid"! Har jag fördomar? ## Comment 1 Author: Fetrik-Snubbe Ja. Som straff gå till kylen och ta en skiva ost. Annars va det bra. ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 2 Author: LatMask Du är hård, Fetrik-Snubbe! \*släpar mig till kylen för en skiva ost\* ## Comment 3 Author: kricko1 Nej, det har du antagligen inte. Det finns absolut en könsnorm som man som individ tillhörig ett visst kön gör säkrast/enklast i att följa. Om skillnaderna sedan är genetiska eller frukten av mångårig sociologisk påverkan är väl en smula osäkert.... eller kanske troligast en kombination av bägge faktorerna. Men därutöver finns det också ett antal individuella undantag som möjligen kan anses bekräfta regeln?! Fast vad vet jag. Dvs. män som tröstar, lirkar, avleder, peppar, lockar och pockar, söker samförstånd i hela gruppen på ett traditionellt kvinnligt sätt.. och kvinnor som hellre \_debatterar\_ (vilket inte ska sammanblandas med sätt att agera och fungera IRL) övergripande och på ett mer generaliserat och mindre personligt plan och som också gillar att anse och ha synpunkter i största allmänhet. Jag vet inte hur de män som faller utanför den gängse bilden av manligt sätt att diskutera/prata/skriva upplevs av sin omgivning. Men jag har en viss erfarenhet av hur det är att vara kvinna och trots det gärna vilja \_diskutera\_ på ett lite mer "manligt"/teoretiskt sätt. Ofta är det definitivt inte en isolerat positiv upplevelse kan jag väl tycka och "kräftorna" med de starkaste nyporna i hinken är i princip alltid andra kvinnor. Vilka inte sällan verkar bli extremt provocerade av vad som med önskvärd tydlighet inte stör dem över hövan om det bara kommer från en man. Bara mina fem cent förstås. Men jag anser att du har en definitiv poäng i/med din fråga, Latmask ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Trevlig kväll! /Kricko. ## Comment 4 Author: Fetrik-Snubbe Fast ärligt talat. Svaret är ju att kvinnor svarar enligt egen erfarenhet och män svarar på allt annar eftersom vi instinktivt vet hur det fungerar (eller borde). Med ett par notoriska undantag givetvis, Marcus, Rössner, Paulun osv... Näe just det... Ser nu att även de passar in i mallen. ![Tyst](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-sealed.gif "Tyst") Även om ovan nämnda har fel. ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 5 Author: raphanus Jag kommer osökt att tänka på denna: [Varför män inte ska skriva rådgivningskolumner!!!](http://blogg.aftonbladet.se/vadnu/2009/05/1210651) ====================================================================================================== **Fråga: Kära Walter,** jag hoppas att du kan hjälpa mig. Härom dagen när jag åkte iväg till jobbet, lämnade jag min man i huset tittandes på TV, som vanligt. Jag hade inte hunnit långt när motorn la av och stannade. Jag promenerade hem för att be min man om hjälp. När jag kom hem kunde jag inte tro mina ögon! Han var i vårt sovrum med vår grannes dotter. Jag är 32 år, min man 34 och grannens dotter 22. Jag och min man har varit gifta i 10 år. När jag konfronterade honom bröt han ihop och erkände att de hade haft ett förhållande de senaste sex månaderna. Jag ställde ett ultimatum: Bryt med henne eller så lämnar jag dig! Han har blev av med jobbet för sex månader sedan och säger att han har känt sig deprimerad och värdelös sedan dess. Jag älskar honom väldigt mycket, men sedan jag gav honom mitt ulitmatum har han hållit sig på sin kant. Han vill inte gå på familjeterapi och jag känner att jag inte når fram till honom. Var snäll och hjälp mig! Vänliga hälsningar Sheila **Svar: Kära Sheila** En bil som stannar efter att ha körts en så kort sträcka kan bero på en massa olika fel i motorn. Börja med att kontrollera att det inte är några stopp för bränslet. Om det är okej, kolla insprutningen och att det inte finns lösa kablar. Om inget av detta är fel, kan det bero på bränslepumpen, att det är för lågt tryck till motorn. ## Comment 6 Author: LatMask Ehm, jag måste medge, Kricko, att jag trodde att du var man, när jag först såg dina debattinlägg...![Skäms](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") ## Comment 7 Author: Fetrik-Snubbe #5 \*ASG\* Så jävla mitt i prick. ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 8 Author: mikaelj #0 Nej. ## Comment 9 Author: marialan #5 Har sparat texten nu och vill kunna ta fram den då och då som tröst. Helt mitt i prick!!! Tack. ## Comment 10 Author: LatMask Jag har INTE fördomar! Tack, mikaelj! (En vacker dag ska jag nog få veta vad din kommentar betyder...franska är inte mitt stuk...) ## Comment 11 Author: kricko1 #6 Ja, just det och det är väl vanligen inte direkt något positivt med den tron. Inte som kvinna och i synnerhet inte när det sägs från en kvinna till en annan.. Att uppnå och ffa. signalera relativ konsensus inom gruppen "kvinnor" är en otroligt viktig och därmed mycket vanligt förekommande social företeelse. Mycket vanligare än bland män upplever jag. Visst mått av motsatsförhållande i det här tycker jag. Då kvinnor ofta omfamnar vikten av gruppenighet och att alla ska tycka ungefärligt lika. Men samtidigt har svårare än män att acceptera generaliserande resonemang och hellre utgår från det naturliga med det egna individuella perspektivet i stor utsträckning. VH!/K. ## Comment 12 Author: gluffgluff Tja, det är väl sant. Samtidigt är det säkert fördomar också. Om man inte vet kön på någon så gissar man utifrån inlägg, och då kan det bli fel ibland. ## Comment 13 Author: Zepp Män debatterar, kvinnor komunicerar.. fast egentligen säger vi samma saker men på olika sätt.. alla vill ha uppmärksamhet och erkänande, så man använder de sätt man har lättast för! ## Comment 14 Author: Andina **Latmask** \- Du har nog fördomar... Men de behöver därmed inte nödvändigtvis vara fel(-aktiga)! ## Comment 15 Author: mikaelj Vad jag förstår handlar det om att kvinnor inte alltid söker efter lösningar på problem, utan snarare vill reflektera.  Män föredrar tvärtom. Det är dock delvis en socialt betingad process; vi har förvisso biologiska skillnader, men de förstärks tyvärr i onödan av samhället. ## Comment 16 Author: magma Nja, kanske snarare att hitta lösningar på problem _genom_ reflektion?![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") Olika vägar som leder till samma mål, på sätt å vis... ## Comment 17 Author: babo Kvinnor diskuterar mycket innan, målet (lösningen), de bestämmer sig, Män bestämmer sig och diskuterar mycket  efter faktum. Eller? ## Comment 18 Author: Andina #15 - hmmm... m a o "föredrar kvinnor ibland att reflektera _istället för_ att finna lösningar på problem (men inte män)"... Jag tror jag föredrar att kalla det för en fördom... Oavsett man eller kvinna - som står mitt i eller inför ett problem - vill väl finna lösningen till problemet...? Om inte, så undrar jag varför... varför skulle någon _vilja_ stanna kvar i problemet? ![](http://www.wellbalancedhouse.com/pictures/smilisar_mm/smile_254.gif)  (måste fundera lite på detta... :) ) Jag håller nog snarare med dig Magma, #16. ![](http://www.wellbalancedhouse.com/pictures/smilisar_mm/smile_272.gif) ## Comment 19 Author: Pasi Om ett träd fallit över vägen så vill kvinnor ofta diskutera igenom VARFÖR den gjorde på detta viset, gärna mycket grundligt....medans mannen rotar i bagageutrymmet efter sågen. #5 \*Skrattar högt\* Den var rolig....riktigt bra! ## Comment 20 Author: kaisakavat Några i denna tråden är ute på mkt hal is.. Nu ska jag själv ut å åka kana... ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Min erfarenhet är att män är bra på att prata (ikapp med varann) om olika lösningar på problem, men att verkställa dem är det sämre med.. (kommentar: menar här inte specifikt hur man skriver kommentarer och inlägg i ifokus, utan överlag..) En annan reflektion är, att trots att jag förvisso är kvinna (minns t ex tydligt att jag har fött två barn) så är jag enligt vissas teorier väldigt okvinnlig. Mitt reflekterande - teoretiskt, praktiskt eller av annan sort - brukar leda till att jag - när behov finns - handlar. Och inte nog med det - Slutresultatet brukar dessutom hålla hög kvalitet! ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Håller t ex med **Magma** i # 16 och **Andina** i #18. Samt flera av er andra! ## Comment 21 Author: haneit Jag debatterar helst, och har därför ofta uppfattats som bråkig och besvärlig (av andra kvinnor?) så jag försöker bättra mig... Men det är fortfarande så att när jag är på forum, och till viss del i verkliga livet så tycker jag att det är mycket roligare att "slåss" lite i någon fråga än att bara reflektera (även om jag blivit bättre). Och om jag "förlorar" så blir jag sur! ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 22 Author: kaisakavat #21 Håller med dig om att det ofta är både roligt och givande att "slåss lite", att diskutera lite hårdare. Men jag tycker att det är svårt att göra det bra på internet! Så många nyanser går förlorade och risken för missförstånd är enorm. #19 Och när du så småningom har grävt färdigt i bagaget och vänder dig om, då är stocken redan borta! ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ![Förvånad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") ## Comment 23 Author: mikaelj Jag talar av egen erfarenhet. När man föreslår lösningar på problem flickvänner kommer dragande blir de förbannade. Vad de vill ha är inte den uppenbara lösningen på problemet, utan snarare att gå igenom och reflektera över vad som har hänt. Lösningen verkar sällan vara intressant. ## Comment 24 Author: [Borttaget] "Fördomar" kan vara vår tids mest missbrukade ord. Det som egentligen är mänskliga erfarenheter/empiriska iakttagelser - eller i värsta fall helt medvetna generaliseringar - benämns ofta som fördomar. Korkat är bara förnamnet, men varför förvånas? Mot dumheten kämpar gudarna förgäves. Och detta platsar ändå inte på dumhetens topplista! Vill också ge **_Latmask_** lite cred för detta citat: _"Du har nog fördomar...Men de behöver därmed inte nödvändigtvis vara fel(-aktiga)!"_ Självklart är detta helrätt , men hur ofta hör man denna vettiga slutsats dras? Skönt iaf att någon tänker som en själv... ## Comment 25 Author: kaisakavat #23 Det är har man ju hört några gånger... ![Skrattande](http://www.kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Vad som ofta är fallet i dessa lägen är att parterna sällan har samma definition av vad som egentligen är problemet. ![Förvånad](http://www.kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Att då rusa direkt på "lösningar" brukar kunna innebära att man skjuter långt vid sidan/under/över målet.. Kanske därför motparten reagerar negativt? Läge alltså att spendera lite tid till "problemdefinition" före man tar itu med det hela, så man vet vad man gör och varför... ![Skrattande](http://www.kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Förresten: Är det något fel i att "reflektera" UTAN att genast ge sig på den slutgiltiga lösningen på världsproblemen?? Personligen tycker jag att funderingar och reflektioner kan vara VÄLDIGT givande i sig själva. Inga prestationskrav i det och bristen på brådska gör att flera valmöjligheter kan hittas.. Tror jag på alltså! ![Skrattande](http://www.kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 26 Author: Pasi Mäns sätt att lösa problem: En kvinna jag känner var i Thailand och väl där beställde hon en klänning av en skräddare. När klänningen var färdig och hon skulle prova den så satt den så trångt i överkant, strax över brösten att en fettvalk bildades. Hon frågade då hur detta kunde lösas och han svarade - Fettsugning! (#25 ganska klart att de definierade problemet ganska olika) ## Comment 27 Author: PatrikHagglund #0 Visst har du fördomar, men till skillnad från många andra tycker jag de flesta fördomar är av godo. Att tänka i stereotyper är oftast inte sämre än andra typer av tumregler vi använder oss av. Just i detta fall tycker jag att din iakttagelse ligger ganska nära sanningen. Dessutom tro jag att den till största delen beror på hormonella skillnader, snarare än social påverkan. (Även kvinnor som väntar barn, eller kvinnor som genomgår hormonbehandling vid könsbyte, kan vittna om att de börjar tänka och värdera saker annorlunda, pga av den hormonella omställningen.) #23 Det verkar många säga, men just det har jag faktiskt inte upplevt vara något större problem (har visserligen bara haft två längre förhållanden). Se tex analysen i #25. Däremot kan jag bli frustrerad över att kvinnor inte verkar ha samma känsla för att inordna sig i hierarkier och därför inte samarbetar på samma sätt. Jag tycker att män ofta snabbt känner av om det är läge för dem att gå in och peka med hela handen eller istället anta en underdånig roll. Detta leder till att jag kan tycka att min fru - beroende på situationen - både är ödmjuk i överkant och i underkant. (Den gamla devisen "hård men rättvis" är underskattad.) ## Comment 28 Author: Internettan \# 27: Det där sista... Är du säker på att du inte generaliserar utifrån din fru nu? Eller menar du på allvar att kvinnor i allmänhet skulle sakna förmågan att läsa av omgivningen och ha brist på social kompetens? ## Comment 29 Author: kricko1 #27 Hormonella orsaker tror jag också mycket på. Jag tror att tex. testosteron har ett långt finger med i spelet när det gäller många av de skillnader som eventuellt finns mellan könen. Mängden av det hormonet alltså. #23 Intressant och (tror jag) ganska ackurat uppfattat. Det skulle dessutom vara intressant om du kunde beskriva lite mer utförligt hur du menar i #15. Dvs. det med att du anser att biologiska skillnader existerar men att de förstärks onödigt mycket i dagens samhälle? VH/K. ## Comment 30 Author: usareso Varför är inte lösningen intressant! Jo under vägen dit i alla diskussioner så utvecklas tänktet. Du utvecklar dina reflektioner till livet. Reflektonerna gör livet intressantare! ## Comment 31 Author: magma Jag har inte haft så värst _många_ förhållanden, men däremot ett långt- har varit tillsammans med min nuvarande man sedan jag var 16 och det har nu blivit 20 år ihop. Mina reflektioner (\*s\*) är nog att kvinnor vill _först_ diskutera igenom problemet för att definiera det- vad består problemet av? Vilken är den bästa lösningen? Kan det finnas olika lösningar, och hur genomför man dem bäst? När vi sedan kommit fram till detta- det kan gå blixtsnabbt och det kan ta tid- så är vi snabba att genomföra det vi beslutat. Medan däremot män har en tendens att dra ut på att faktiskt genomföra lösningen och gå vidare. Själv är jag för genomtänkta beslut och snabba genomföranden:) Jag kan nog säga att jag tror att kvinnor är bra överlag på att ha överblick och planera i förväg- vi vet att om händelse C ska genomföras på torsdag, så måste C och A utföras på måndag och tisdag innan dess, om C på torsdag ska gå att utföra! "Vi" vill att lösningen ska bottna och kännas rätt, vi vill inte ha den serverad och bara aceptera den för vem vet- vi kanske skulle ha kommit på något bättre själva?!![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 32 Author: kricko1 #30 Absolut, reflektion är ju oerhört viktigt för ALL utveckling. Och en bra diskussion är ju jämförbar med att tänka och fundera dvs. reflektera sas. i pluralis. Jag tror personligen att en stor del av de skillnader som finns på könsbasis åskådliggörs i vad det är som eftersträvas, vilket behov som pockar på att tillfredställas mest och först. Men jag menar förstås inte att kvinnor aldrig agerar, eller för den delan att män enbart agerar utan att känna efter. Men jag tror att för män är det ett praktiskt-faktiskt slutresultat som står i focus för en händelse. Hur man agerar just då, hur man bör/ska agera, eller hur man faktiskt agerade. Och för kvinnor tror jag att tillfället att (helst med likasinnade) bearbeta/diskutera hur det \_kändes\_ när något hände är rätt så viktig. Dvs. att få prata om hur man själv kände och upplevde det som följde därefter, dvs. själva \_känslan\_ och reaktionen står i focus i betydligt större utsträckning för kvinnor, än för män. Trevlig helg till er alla! /Kricko. PS: Tack Latmask, för att du tog upp en intressant frågeställning ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 33 Author: Andina #24 - Tack, Earle för cred! _Ett exempel på scenario ur min verklighet_ **En stor hörnsoffa ska monteras.** **_Manligt_** * Kvinnlig logik är inte nå't välkommet inslag - så kvinnan åser scenariot på lite distans. * Mannen kämpar med både (frustrerade) tankar och sina muskler för att pussla ihop delarna och svär över att alla har anammat "ikea-konceptet"... för det funkar ju inte, det är ju alltid nå't som är fel eller fattas! * Till slut har han fått ihop den långa 3-sätes-delen av soffan. * Nu är det dags att montera hörnet och den kortare soffdelen. Men han får dem inte att stämma och gå ihop... Frustrationen stiger och svordomarna formligen sprutar. * Han ställer soffan på högkant!!! Hur tänker han, ska han montera hörnet och den kortare soffdelen uppe vid taket ??? undrar kvinnan tyst för sig själv o skakar roat på huvudet. * Mannen är i rent "grottfolks-stadium" nu - rosenrasande och svettig hämtar han borrar, sågar och andra kraftfulla verktyg. Han ska väl hota och skrämma ihop soffan eller gå bärsärkargång och göra nya pussel av soffan som han se'n ska få ihop... tänker kvinnan, fortfarande roat. **_Kvinnligt_** * Kvinnan funderar, 'reflekterar' och sveper runt med sin blick och gör en "översyn"... * Hon har roat och tyst åsett mannens kamp med soffan och har för länge se'n analyserat och förstått, att det är självklart att soffan ska kunna monteras mycket enklare än vad mannen lyckats med... och framför allt utan att den ska behöva ställas på högkant (hur högt i tak måste man ha för att kunna ha en hörnsoffa hemma? Vi hade 3,5 meter o det räckte knappt...), samt borras och drillas i! * Så, precis innan borrar och sågar får fäste i soffans stomme och mjukdelar, så kliver hon snabbt in på scenen, för att inte få soffbitar i hela huset, tittar på den lilla påsen med detaljer och verktyg à la Ikea som ligger på golvet bredvid mannen (och som han har ignorerat helt). * Kvinnan tar fram ett par "krokliknande tingestar" ur påsen och ser direkt var de hör hemma på soffan, för de tycks passa bra ihop med några andra "tingestar" som redan sitter på soffan. * Hon tar över kommandot och instruerar honom att fästa "kroktingestarna" där och sedan bara "haka i" hörndelen o sedan likadant med den korta soffdelen. * Och vips så är soffan hel och fulländad! (Tilläggas kan att mannen är ingenjör och konstruktör och har byggt hus och mycket annat praktiskt. Kvinnan har bara sin logik...) Min fördomsfullhet lyser nog igenom här.... ## Comment 34 Author: mikaelj #27 Eller för en delen, se vad som händer med _tre_ kvinnor i en grupp. ## Comment 35 Author: Maia Återigen. Låt oss vara noga med att det som beskrivs här inte är "kvinnligt"respektive "manligt",  utan beteenden som är vanliga hos kvinnor respektive män. Det är oerhört viktigt att inte generalisera och inte heller att kritisera det ena eller det andra sättet att agera. Däremot kan det vara mycket svårt för en man att bli accepterad om han har det typiskt analyserande och medkännande sättet att argumentera. Och det kan i arbetslivet vara svårt för en kvinna som pekar med hela handen och föreslår raka lösningar på problem. Det är där fördomarna kommer in. En sådan man klassas som mes och en sådan kvinna klassas som en bitch. Det tycker jag vi ska ändra på. Maia som ofta pekar med hela handen ## Comment 36 Author: Lisabet Påminner mig om historien "Paret var ute och åkte, kvinnan ser en skylt och frågar mannen \-Tror du att de serverar kaffe där? \-Javisst, svarar mannen och kör vidare, och fattar inte alls varför frun blir sur." Jag läste den här historien och frågade min son, då 17-18 år, och han skulle ha svarat -Absolut inte, för stanna och fika på bilfärder var det tråkigaste han visste. Så döm om min förvåning när en (manlig) arbetskamrat drog upp en historia om att han ibland inte alls förstod sin fru, och det handlade precis om en bilfärd och samma fråga om kaffeservering! Och jag som trodde att det var elaka fördomar. ## Comment 37 Author: Andina Går det över huvud taget att komma underfund med hur mkt av dessa skillnader i "manliga" resp "kvinnliga" beteendemönster som är hormonellt eller socialt betingat??? Och att våra hjärnor är skapta och fungerar aningen olika, det vet man ju... vilket borde betyda att vi hanterar situationer olika... men hur och vad spelar in ...? Och visst finns det "kvinnligt känslomässiga och analyserande män" och "manligt handfasta och resultatinriktade kvinnor". Våra stereotypa fördomar är gammalt arvegods. Är det inte så att de socialt betingade mönstren håller på att förändras nu, i alla fall, betr manligt och kvinnligt? Är skillnaderna bland de unga generationerna lika "tydlig" som hos oss lite äldre? Jag har fått för mig att det "jämnas" ut mer... ## Comment 38 Author: Emea67 Håller med dig fullkomligt Andina detta är min erfarenhet också när det gäller ihopmontering av möbler här hemma, här hemma kan det vara så enkelt att jag kollar instruktionspappret medan det motsatta könet (mannen) inte har gjort det. Många år sedan köpte min syster och svåger en ny video de båda helt otekniska, inte jag så jag hjälpte dem att instalera den. Den fungerade inte så jag sa att  de får byta ut den för den är trasig. Svågern ringer till affären och vidtalar problemet och de frågar om han gjort si och så han säger att min svägerska som är haj på teknikprylar har instalerat och sagt att det är fel på videon och måste bytas ut, de, på affären, garvar och säger att vi ska fixa detta. De kommer till min svåger och han frågar vart är den nya videon de säger att det behövs ingen för att de ska fixa problemet, de håller på en bra stund och den ena säger till den andra att vi måste nog fara och hämta en ny för den här fungerar inte. Min svåger säger då att jag sa ju det men bara för att det var en kvinna som instalerat den och kommit på att den inte fungerar så tar ni förgivet att hon är inkompitent. Detta var på 80-talet men undrar om man kommit längre i tänket för det? ## Comment 39 Author: haneit Emea67: Fy, vad arg jag blir när jag läser det!!! ![Skrikandes](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") ## Comment 40 Author: lil-sis Jag tror de skillnader som ev finns från början förstärks något grymt genom det sociala trycket. Och hur saker och ting förväntas vara. Jag uppför mig ofta på "fel" sätt för mitt kön och det märks väldigt väl emellanåt. Senaste tillfället visade sig så tydligt under utbildningen till bussförare. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker eller att argumentera (i jobbet får man ju hålla truten stängd men...) Således gick min trut i ett när det behövdes. Varvid kursen äldste störde sig något enormt. Och försökte med "lilla gumman"-stuket. Fungderade inget vidare. Någon gång på slutet så sade han (inte till mig, för det skulle han inte våga) att jag har en sådan stark personlighet att jag behöver tryckas ned... ![Cool](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") ## Comment 41 Author: mikaelj #36 Just precis. Tankeläsning. Det är jag sällsynt dålig på, och tänker nog inte lära mig det heller. Ett annat exempel: "hur ser jag ut i de här kläderna?" - "bra" - "i de här då?" - "också bra" - "men du bryr dig ju inte om hur jag ser ut!!!" och så har man en tjurig flicka framför sig. ## Comment 42 Author: Maia #41 Tydligen är problemet att tjejer ibland formulerar sina frågor fel. ## Comment 43 Author: Andina #36 - ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag undrar om det inte är så att det är _**nyanserna**_ som är skillnaden mellan manligt o kvinnligt? För visst kunde du ha nyanserat svaret lite med att säga "... också bra - men de andra kläderna gillar jag mest... idag"... eller nå't.... ## Comment 44 Author: marialan #40 Kloka ord lil-sis! Det sociala trycket kan vara förödande - även för en del män tror jag... Själv är jag rätt tuff för att vara kvinna men ses ofta som agressiv. Blir ofta anklagad för att skälla för mycket när jag bara är arg. Är ändå ganska säker på att jag inte går och gnäller (vilket jag tycker är värre). Jag säger till när jag ogillar något och får ofta skit för det. Vi måste lära oss att skilja på kvinnligt/manligt och kvinnor/män. Vi är **ALLA** olika! ## Comment 45 Author: Siss88 Det är ganska enkelt att lära sig hur den andra parten - den av motsatt kön - tänker och fungerar om man är intresserad av en fungerande kommunikation (och förhållande). När jag träffade min blivande make var det första gången jag träffade en så manlig karl, och jag var grymt frustrerad av hur han fungerade! Sedan ramlade jag på klassikern Män är från mars, kvinnor från Venus, läste och lärde. Den är väldigt läsvärd för er som funderar på könsskillnader i kommunikation och förhållanden, bl.a. behandlar den killarnas "fixarmössa" och kvinnans reflekterande, som var grundtanken i den här tråden. Nu för tiden jobbar jag på att inte begära att gubben ska vara tankeläsare (kaffeskylt-problematiken), men när jag glömmer det så har han lärt sej vad den kvinnliga kommunikationen betyder, att vi frågar lite lirkande först, sedan är det underförstått att vi såklart vill fika, men det är mjukare att gå försiktigt in på ämnet. Tror gubben skulle blåsa ur stolen om man plötsligt sa "nu stannar vi och fikar här framme". ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag har även lärt mej hur han fungerar och pressar t.ex. sällan fram beslut just precis nu, för att jag vet att han behöver "gå till sin grotta" och tänka igenom saken innan han kan komma tillbaka till samma plats och bara köra vidare där vi var. Däremot har jag fortfarande svårt för hans cementerade beslut när han kommit på den där snabba lösningen att hämta sågen i bilen. Då blir det bara oresonligt och kiv. Där har vi en del kvar att jobba med. Annars lägger jag inte mej i den semantiska diskussionen om kvinnligt/manligt kvinnor/män genetiskt/sociologiskt eftersom jag inte tycker det spelar någon roll vad orsaken till skillnaderna är. För mej är det viktigare att lära mig leva med skillnaderna och överbrygga dom för god kommunikation. My two cents ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 46 Author: Andina Visst är det så **Siss88** - att vi bör försöka och försöker lära oss att leva med skillnaderna o hitta god kommunikation. Och visst är det väl skönt med skillnader!?! Själv tror jag att skillnaden mellan man o kvinna/manligt o kvinnligt _egentligen_ inte är så _jättestor_ - inte genetiskt i alla fall (frånsett "fysiologiskt" då...). Däremot så kan det vara lite kul och intressant att diskutera och fundera lite på "skillnaderna" o varifrån de kommer. Det skulle t ex vara intressant att se lite närmare på hur det sociala spelet fungerar och skillnaderna mellan manligt och kvinnligt i ett matriarkaliskt samhälle. Det lär matriarkaliskt uppbyggda samhällen bland något/några ursprungsbefolkningar. Nå'n som vet mer om dessa? ## Comment 47 Author: Maia Jag vet att det finns forskning som visar hur dagispersonal behandlar små flickor och små pojkar. De små pojkarna får väldigt mycket mer uppmärksamhet... ## Comment 48 Author: kaisakavat Oj så himla mycket intressant - och svårt! ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Om man i sina relationer med olika partners hela tiden har hamnat i samma problem, samma stereotypa beteenden... Då tycker jag det är läge att börja fundera över sig själv. T ex: \- Hur beter jag mig? \- Vilka förväntningar har jag egentligen på ett förhållande? \- Hur väljer jag partner? \- Varför (appliceras på alla tre ovanstående)? \* \* \* Vidare: Har aldrig passat in i någon särskild kvinnomall, är för självständig och nyfiken på allt möjligt, även sånt som är långt utanför det "typiskt kvinnliga".. Hela tiden har jag dock känt "krav på" att passa in i en av följande två kvinnotyper: \- bli ett våp/prinsessa som han får ta hand om \- bli en hagga som tar kommandot och ger order Jag är varken-eller och då blir man som kvinna totalt omöjlig att förstå?? Att lyssna på vad jag säger är för svårt, lättare att ta till stereotypa förklaringsmodeller?? Jag har önskat få till stånd ett jämlikt samarbete, med flexibilitet, inte bergfasta roller, men har hänvisats till någon av ovanstående. Varför? ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Den som knäcker gåtan vinner ett uppeldat ex av "Män är från mars och kvinnor från Venus"! ## Comment 49 Author: Andina S k "Maktkamp" kan ju vara ett svar på frågan. Kanske? För det mesta, utan att reflektera (...) försätter vi oss ofta i situationer då vi vill ha rätt, att våra åsikter ska "omvända" andra osv - vi vill m a o "betyda nå't" och "få bekräftelse" o s v... _Varför_ vi går in i "_maktkampssituationer_" är en annan fråga kan dryftas och has åsikter om i oändlighet... ## Comment 50 Author: Lisabet Jag tror att vi alla har mer eller mindre omedvetna föreställningar om hur pojkar/flickor, män/kvinnor är/ska vara. Och en del är mera fastlåsta i detta än andra. Om man i ett förhållande inte kan släppa sina stereotyper och SE motparten, så tror inte jag att det kan bli ett bra förhållande. Sen gäller det att vara tydlig, och att själv veta vad man faktiskt vill. Men de två typerna våp eller hagga (mycket vanliga i skämthistorier) kan jag inte förstå att någon vill ha. Hur kan det blivit så? ## Comment 51 Author: kaisakavat **Andina** - Ja, maktkamp... Min reflektion där är att maktkampen träder in när det INTE fungerar, när det inte finns kommunikation, när någon påtvingas en roll man inte önskar. Men jag vet inte.. funderar.. ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") **Lisabet** \- Tycker du skriver klokt som sjutton!! Jag funderar vidare: Våp kan översättas till: barn (kvinnan blir inte riktigt vuxen/självständig) mannen blir den vuxne - oj så manlig! Hagga kan översättas till: mamma - mannen blir en tjurig unge, som protesterar och försöker "komma undan" ansvar En gungbräda alltså, där vi tenderar att hamna antingen i det ena diket eller i det andra?? På grund av just de där stereotypa könsrollerna.. kanske?? ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 52 Author: magma Jag tror att både män och kvinnor skulle ha mycket att vinna på att dels försöka uppskatta olikheterna, istället för att försöka spela ett spel där det inte finns någon vinnare. Dels att faktiskt anstränga sig lite mer? Kvinnor kanske skulle försöka tala mer klarspråk!? Och män kanske inte skulle nöja sig med att ha ryggen fri genom att säga att de inte är tankeläsare- utan faktiskt bry sig så pass mycket att de tänker "vad är det hon menar? Fattar jag eller ska jag fråga?" För ärligt talat- om man är _liiiite_ engagerad så nog tusan fattar även en icke tankeläsande man att kvinnan inte alls är intresserad av om huset där framme innehar ett café eller om deras företag går bra, utan faktiskt vill ha kaffe! Man behöver inte vara en mästare eller ett geni för att räkna ut det, det behövs just bara två sekunders reflektion. Så män- reflektera mer och bry er om vad er kvinna känner och tänker! Och kvinnor, praktisera kristallklar kommunikation utan genvägar eller olika tänkbara scenarion för ju mer osagt, desto mer grund för osämja! ## Comment 53 Author: mikaelj _För ärligt talat- om man är liiiite engagerad så nog tusan fattar även en icke tankeläsande man att kvinnan inte alls är intresserad av om huset där framme innehar ett café eller om deras företag går bra, utan faktiskt vill ha kaffe! Man behöver inte vara en mästare_ _eller ett geni för att räkna ut det, det behövs just bara två sekunders reflektion._ Nej! För bövelen. Säg vad du vill eller säg det inte alls. Vad som är "uppenbart" för dig är det inte för andra. ## Comment 54 Author: Andina Bra sagt! Magma! Amen! Och betr "maktkampen" - jag tror inte den har så mkt med manligt resp kvinnligt att göra... mer "mänskligt".... (eller omänskligt...?) ## Comment 55 Author: lil-sis #53 Åh jo, det är många som fattar den vinken. Så otydlig är den inte. Men samtidigt håller jag med om att man ska säga vad man vill. Men det kan ju också vara så att man inte tänker på att man inte säger vad man vill, för det är så uppenbart för en själv. Och det är män precis lika bra på. Och varför måste man dela upp världen i manligt och kvinnligt. Jag gillar individer och dras till individer. Vare sig de är stereotypa sitt kön eller inte. Nu menar jag vänner, "partner" föredrar jag av motsatt kön. Än så länge iaf. \---- Jag tycker det är roligt att ha fötterna i "två läger". Är inbiten hästflicka (men hästlös just nu och ett par år framöver). Och älskar att köra buss och funderar på hur jag ska fixa mitt C och CE. Det är ju "traditionellt" manliga yrken. Men jag älskar inte att köra buss för att det är ett manligt yrke utanför att jag tycker det är roligt. Själva körandet alltså, inte den sociala biten främst. Sociala strukturer, fördomar och förväntningar fascinerar mig, någon gång när jag har tid och råd att plugga igen så ligger Beteendevetenskap högt, högt på listan ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Så länge så roar jag mig med folks beteende i kollektivtrafiken och biltrafiken. Man upphör aldrig att förvånas :p (Så ser ni en lite rund, kort, chaufför i grön buss i Uppsala som ser ut att le vid "fel" tillfällen är det antagligen jag :D Nästan alltid med solglasögon och örhängen). ## Comment 56 Author: [Borttaget] \*garvar åt #5\* ## Comment 57 Author: PatrikHagglund #28 ... _menar du på allvar att kvinnor i allmänhet skulle sakna förmågan att läsa av omgivningen och ha brist på social kompetens?_ Jag skrev "inte samarbetar på samma sätt". Kvinnor samarbetar säkert på andra sätt, och har säkert förmåga att läsa av omgivningen på sätt som män ofta saknar. Jag har inte upplevt att kvinnor är mindre socialt kompetenta. Men exakt hur det kvinnliga samarbetet går till har jag inte analyserat närmare eftersom jag är man och därför främst har en manligt perspektiv. Här blottläggs skillnad nummer två på min lista. När jag säger någonting så menar jag oftast _precis_ det jag säger. Inget annat. Min fru kan bli sur för att hon tror att jag insinuerar något som inte alls var min tanke. Jag brukar helt enkelt inte insinuera saker. I så fall mest mot personer jag inte känner så väl. (Omvänt så måste jag ibland fråga vad min fru egentligen menar.) #36 Historien om kvinnan som ville dricka kaffe visar båda dessa skillnader. * Kvinnan är ödmjuk i överkant. Mannen tar inte illa upp om hon säger: "Kan vi stanna här och dricka kaffe tror du?". Tvärtom, det är så han är van att bli tilltalad. * Mannen är van att säga precis vad han menar och lyssnar inte tillräckligt noga för att upptäcka att kvinnan har ett indirekt budskap. Kvinnan har därmot en bättre förmåga att läsa av andras indirekta budskap och tycker det är jobbigt när mannen inte fattar. ## Comment 58 Author: Pasi Bra sagt, mikaelj! Aaaaamen! Man kan inte ha kravet på andra människor att de skall veta vad man menar, men aldrig säger. Jag säger nu detta på ett mycket manligt sätt - klarspråk.;-) ## Comment 59 Author: magma #53:"_Nej! För bövelen. Säg vad du vill eller säg det inte alls_." Det var antagligen precis det hon gjorde, enligt sin egen åsikt. Bara för att en del personer har svårt att tala och förstå "kvinnors språk" (som sagt tidigare, det handlar om personer, inte om kön) så behöver det inte innebära att språket eller utövarna av det beter sig felaktigt. Om någon kräver hårda puckar och klartext för att fatta, så skulle jag vilja säga att denne inte har viljan att lära sig språket. OBS! Samma gäller vice versa, för om "vi kvinnor" vill att män ska **vilja** fatta vad vi säger så måste också "vi" själva vilja göra oss tydligt förstådda, just genom att säga vad vi faktiskt vill. Varför ska det vara så svårt att inte vara så förbaskat rigid och ståndaktig? Vad är det som folk är så rädda för att förlora? Handlar det om ett krig? Jag tror nästan det ibland. Efter 20 år ihop med min livskamrat, kan jag säga att det handlar om att ge och ta, och om att kompromissa och om att inte alltid vara tvungen att ha rätt. Det jämnar ut sig i slutänden. Trots allt är det ett faktum att det finns många, många fler språk än det talade eller det skrivna, och om man enbart är intresserad av talad klartext så går man miste om mycket. Det finns ju en spännande, hel värld av språk och nyanser att upptäcka och som man kan låta berika ens liv om man vill- för bövelen!![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Det är inte farligt, jag lovar... ## Comment 60 Author: magma Ett tillägg om detta med olika språk! Sedan jag fick barn, kan jag säga att jag utvecklade min förmåga att tolka signaler, sagda och osagda ord och ljud till det yttersta. Kanhända det är en förmåga som kvinnor har nedärvt genom årtusenden, helt enkelt för att människorasen ska kunna överleva? För om inte kvinnan kunde tolka sitt barns outtalade och uttalade behov- märk väl, uttalade utan klarspråk i form av ord!!- så skulle heller inte barnet eller släktet överleva. Denna instinkt, eller vad man ska kalla det, den finns mycket levande hos varje kvinna som någonsin fött barn och den finns också hos varje kvinna och man som inte fått barn. Och banne mig om någon, man som kvinna, ska komma och klanka ned på den! Var glada, att det finns människor som kan leva så i samklang med dessa små och stora barn att barnens behov inte behöver talas ut i klartext! För då skulle vi snart dö ut och barn och familjer skulle lida. Detta blir till en del av en, till ett förhållningssätt till världen- och är inget man stänger av och på med en knapp beroende på vilket kön eller vilken ålder man talar med. Och om jag inte missminner mig, så klarar faktiskt de flesta pappor av att tolka sina barns signaler när de är ledsna, hungriga, otrygga, glada osv så varför inte våga praktisera den instinkten på resten av människosläktet? Om den instinkten finns hos pappor så finns den även hos män som inte är pappor. Och ni som _är_ föräldrar- om ni ska vänta på att er treåring, sexåring eller tonåring i klartext ska komma och säga till er "_hörru pappa/mamma, så här ligger det till.._." då kommer både ni och era barn få vänta i evighet på samförstånd och en lösning på eventuella problem. Där kan man **verkligen** snacka om att det finns ett reellt och nödvändigt behov av att kunna tolka sinnesstämningar och outtalade ord! ## Comment 61 Author: Aniara4 Kan bara instämma med #48, kunde inte sagt det bättre själv. Jag känner inte igen mig i någon av stereotyperna av hur kvinnor antas vara, även om jag naturligtvis också fostrats in i en mängd "kvinnliga" beteenden. Och hemma hos oss är det jag som säger rakt och tydligt vad jag vill och tänker medan karln alldeles för ofta mesar runt utan att tala ur skägget nån gång! Så jag antar att jag är den dominanta mammabitchen då. Skitkul roll att hamna i... Undrar om det skulle vara roligare att bli ett litet våp som oooh:ar och aaaah:ar och hoppas nån ska förstå vad hon vill? ## Comment 62 Author: kaisakavat Oj **Magma**! Så himla bra skrivet!! **Aniara4** \- Betyder verkligen inte att du är mamma/bitch för det.. Oj, så mycket kvinna man kan vara utan att hamna i endera diket!!! ## Comment 63 Author: Pasi #60 Det är nog till stor del bristen på förståelse som driver fram språkkunskaperna hos barn. När de kommer till korvkiosken och säger Öööööhdedaa och de inte får det de vill ha, trots att det funkar hemma, så tvingas de lära sig kommunicera så att alla kan förstå.![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 64 Author: kaisakavat #63 Okej.... Betyder det då att en förälder som tolkar barnets signaler trots att det **inte** säger: "Jag vill ha en grillad med bröd" skulle hämma barnets utveckling?? ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 65 Author: Pasi #64 Självklart! En norrman som flyttat till Swe gör sig förstådd och har därför betydligt svårare att lära sig riktig svenska än en holländare. ## Comment 66 Author: kaisakavat #65 Hm.. Vi människor bör då alltså medvetet anstränga oss att INTE förstå varann, så att vi därigenom blir BÄTTRE på att kommunicera?? ![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 67 Author: Pasi #66 Precis vad jag brukar göra med kvinnor som frågar om jag tror att macken man passerar har kaffe.![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 68 Author: kaisakavat #68 Jahaja, då kan vi konstatera att Pasi just har diskvalificerat sig själv från möjligheten att sitta vid ratten! Och när han sen frågar varför man svänger i ett visst vägskäl, då svarar men helt enkelt inte. Då får han chansen att själv lista ut varför, genom att utveckla alternativa sätt att kommunicera!! ## Comment 69 Author: Internettan Pasi - lyssna och lär: Ett barn skulle aldrig lära sig vad t ex ordet "trött" betyder, om inte föräldern först tolkat barnets (outtalade) signal om trötthet och sedan satt ord på det. Efter ett antal sådana tillfällen lär sig barnet vad ordet trött betyder och kan själv så småningom säga det.   Vilket barn tror du lär sig språket snabbast? Det vars föräldrar hela tiden tolkar och sätter ord på barnets signaler?  Eller det vars föräldrar hela tiden ser ut som ??? när barnet signalerar sina behov, och där barnet självt aktivt måste söka och lära sig främmande ord för att överhuvudtaget få det han behöver av föräldrarna? Jag är idel öra! ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 70 Author: Pasi #69 Barn lär sig oftast inte vad "trött" betyder förrän de kommit upp rejält i åldern, oftast över 20 år. Vem har inte sett barn som är så trötta att de knappt är i funktion men ändå hävdar att de inte alls är det och vägrar lägga sig...eller tonåringar som absolut ska sitta uppe hela natten. Konstigt nog vet tonåringar vad trött innebär då de skall gåupp på morgonen!?![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") #68 oops!![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 71 Author: Magica1970 #60 _Sedan jag fick barn, kan jag säga att jag utvecklade min förmåga att tolka signaler, sagda och osagda ord och ljud till det yttersta._ Utifrån det så är det bra att lära barnet att uttrycka sig i klarspråk. Vi gör dem knappast en tjänst genom att tankeläsa dem, men det var kanske inte så du menade? Att lära sig enkel kommunikation och att kunna uttrycka sina behov är grundläggande för både män och kvinnor. "Jag är kaffesugen, så vid nästa kaffestopp vill jag att vi stannar." T.ex. ## Comment 72 Author: korseett #0 detta har jag också reflekterat över ## Comment 73 Author: Internettan #70: ![Skrikandes](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes")  ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") #71: Att tala "i klarspråk" som i ditt exempel kan lätt låta som en order. Om den andre inte vill och också ska tala i klarspråk blir det ju: "Nej, det vill inte jag eftersom.." och kanske leder det till en konflikt. Det låter i alla fall inte så trevligt. Att sända ut trevare för att se om den andre nappar kan ju vara ett sätt att kolla läget, innan man ser om det är någon idé att föreslå kaffestoppet. Och om inte... så blir det inget... He, he!  (Det var en rädd en.. Nog ett exempel för den förtryckte) Det bästa är kanske om man säger: "Åh, tycker inte du det skulle vara gott med kaffe? Ska vi svänga in vid nästa café..? (Gärna tonsatt med kvittrande stämma.) Äh, jag skiter i det här nu! ## Comment 74 Author: Pasi Att tala om vilka behov, känslor eller önskningar man har leder sällan till konflikt, snarare till ökad förståelse.![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 75 Author: mikaelj _Det bästa är kanske om man säger: "Åh, tycker inte du det skulle vara gott med kaffe? Ska vi svänga in vid nästa café..? (Gärna tonsatt med kvittrande stämma.)_ Ja, om det är OK att man svarar "nej, det ska vi inte". Oftast är det inte ett accepterat svar.  I själva verket var det en order, förklädd som en fråga. Jag har oerhört svårt att förstå varför ni kvinnor (det är bara ni som har den ståndpunkten här) har så oerhört svårt för att tala klarspråk när ni faktiskt vill något: "Undrar om de har kaffe där..." vs "Jag vill ha kaffe. Kan vi svänga in här?", och när man säger "vet inte" så får man skit för att man inte fattade det åh så uppenbara att det hon _egentligen_ sade var det senare. Sånt beteenede gör mig uppriktigt förbannad. ## Comment 76 Author: magma #71: "_Utifrån det så är det bra att lära barnet att uttrycka sig i klarspråk. Vi gör dem knappast en tjänst genom att tankeläsa dem, men det var kanske inte så du menade?"_ Nja, nu tror jag ju inte att det går att lära spädbarn, ettåringar eller riktigt små barn att tala klarspråk i form av uttalade ord.![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")  Det man lär dem när man som vuxen är lyhörd för deras behov, känslor och önskemål- och för hur barnen uttrycker dem- är att sätta känslan/behovet i samband med uttrycket för dem. När de sedan blir så stora att de får ett talat språk, så får känslan och ordet ett sammanhang, de får alltså lättare att kommunicera med sin omvärld. Småbarn har däremot sällan behov av en korv från kiosken, däremot så kanske man som förälder kan höra på gnyet att "_om inte Bebis får mat NU så blir det hysteriskt gallskrik om fem minuter_" eller "_min Fyraåring är rastlös och irriterad, och det beror på att han behöver få komma ut i luften och röra på sig ett tag_". Det dröjer länge innan de har det logiska tänkandet att kunna kommunicera sina behov, det finns ju många utöver att de är hungriga eller behöver gå på dass.![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") #71:"_Att lära sig enkel kommunikation och att kunna uttrycka sina behov är grundläggande för både män och kvinnor. "Jag är kaffesugen, så vid nästa kaffestopp vill jag att vi stannar." T.ex."_ Exakt! Och det har jag påpekat flera gånger vid det här laget. D.v.s att alla tjänar på att uttrycka sig tydligare, men också att det inte bara är **ena** parten som ska anstränga sig utan att det finns **två** parter i ett förhållande eller i ett samtal! Som båda har lika stort ansvar för att försöka nå fram och förstå motparten. Om vi nu antar att kvinnan är den luddiga och mannen den fyrkantiga som inte tänker "outside the box", så skulle båda tjäna på att försöka tänka sig in i hur den andre behöver få budskapet presenterat. Att tala klarspråk är bra i de flesta lägen, men man kan inte kategoriskt påstå att det alltid är rätt till 100%, det beror på motparten, samtalsämnet, samtalstonen och situationen i sin helhet. Jag talar oftast klarspråk hemma och säger vad jag vill, medan däremot Mannen kan gå och tänka och fundera i evigheter innan han får fram vad det är han vill. Han vill ha "processen klar" i huvudet innan han uttalar sig, medan jag vill diskutera under resans gång:) Ännu en skillnad, måhända? #74:"_Att tala om vilka behov, känslor eller önskningar man har leder sällan till konflikt, snarare till ökad förståelse."_ Återigen- det är ju det kvinnor anser att de gör... Talar om vad de önskar och behöver. Vem innehar rätten till facit, vad som anses vara ett korrekt sätt att kommunicera eller vad som anses vara ett korrekt eller "bättre" språk? Den som pekar med hela handen och talar klarspråk anser sig säkert ha den rätten, eftersom denne gör ett större, mer auktoritärt intryck och tar mer plats i ett samtal. (Och nu talar jag inte om dig Pasi, utan rent allmänt! ![Kyss](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss")) ## Comment 77 Author: kricko1 Intressant dialog att läsa. Jag tycker mig ana att det för många ter sig viktigt att poängtera att det i princip inte finns några skillnader mellan könen och det är ju inget ovanligt. Det påpekas överallt i samhället idag.. dvs. att i princip allt (utom yttre anatomi vilken i sin tur verkar måsta bli mer och mer utstuderat annorlunda) är mer eller mindre individuella differenser.. Hmmm.. personligen tror jag inte att det är så. Jag tror definitivt att skillnaderna existerar. Men ändå att dessa skillnader är mycket mindre än likheterna. De generella skillnaderna mellan könen är dessutom mindre än de skillnader man kan uppleva mellan enstaka individer. Även mellan individer av samma kön. Men de skillnader som finns är det inte (enligt min uppfattning) speciellt comme il faux att tala om. Ändå landar de flesta diskussioner av den här typen i precis samma ytligt generaliserande resonemang om just dessa  ickeexisterande skillnader mellan könen som demonstreras i bla. den här tråden. Dvs. vi kvinnor gör si och män gör så... vi talar si och ni så... vad är bättre och vad är sämre.. Är det någon som har någon uppfattning om varför de små (men otroligt viktiga enligt mig) skillnader som, om de finns, mellan män och kvinnor verkar upplevas så hotfulla? Hotar dessa skillnader jämställdheten mellan könen på något sätt? Varför isf... Vore det otänkbart att erkänna skillnaderna, dvs. på ett mer grundläggande plan (inte de ytliga sexuella attributen vars uttrycksformer bara ökar) som exv inom kommunikation, som ett faktum och därifrån försöka öka förståelsen och samtidigt vilja behålla jämställdhetstanken? Dvs. kan de bägge könen vara/anses jämställda utan att måsta försöka bli likadana? Lika mycket värda, men (helst inte enligt min uppfattning iaf) likadana.. kanske... ## Comment 78 Author: mikaelj #76 _Återigen- det är ju det kvinnor anser att de gör... Talar om vad de önskar och behöver. Vem innehar rätten till facit, vad som anses vara ett korrekt sätt att kommunicera eller vad som anses vara ett korrekt eller "bättre" språk?_ Det korrekta sättet att kommunicera något kan aldrig vara genom gissningslekar. _D.v.s att alla tjänar på att uttrycka sig tydligare, men också att det inte bara är ena parten som ska anstränga sig utan att det finns två parter i ett förhållande eller i ett samtal! Som båda har lika stort ansvar för att försöka nå fram och förstå motparten._ Ja, eller hur? Jag skall i framtiden bara uttrycka mig lite halvluddigt och aldrig säga vad jag egentligen vill. Det är ju ändå min motpart som "borde fatta" vad jag menar, inte sant? _Om vi nu antar att kvinnan är den luddiga och mannen den fyrkantiga som inte tänker "outside the box", så skulle båda tjäna på att försöka tänka sig in i hur den andre behöver få budskapet presenterat. Att tala klarspråk är bra i de flesta lägen, men man kan inte kategoriskt påstå att det alltid är rätt till 100%, det beror på motparten, samtalsämnet, samtalstonen och situationen i sin helhet._ Så fort det kan leda till en situation där kvinan blir förbannad för att hon blir misstolkad kan det vara en tanke att fundera över formuleringen så den framgår tydligt ## Comment 79 Author: Pasi #77 Evolutionen har skapat skillnader mellan könen, troligen skillnader som ökat chansen till överlevnad. Jag är glad för dessa skillnader.![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") \*Tänk om kvinnan talade i klarspråk jämt, vem skulle då mannen ha att lära klarspråksprat? Han skulle även bli "tvingad" att stanna på alla mackar och caféer som kvinnan önskade utan att ha en möjlighet att skylla bort en förbikörning med att han inte förstod.![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 80 Author: lil-sis Hm, visst är det intressant att det hela tiden förutsätts att det är MANNEN som rattar bilen? Vad är det för dumheter? Och jo, jag är medveten om att det ser ut så på vägarna och det retar mig till vansinne. Och japp, jag är uppvuxen med en pappa som kör. Och farfar (farmor har inte körkort). Hos mormor och morfar har det varit mer jämställt, har åkt rally med morfar (han kör som en biltjuv) och lärt mig mången svordomar med mormor bakom ratten (jag tror det är hon som lärt mig att prata med trafiken). Mamma slutade köra någon gång innan jag föddes, pga pappa kommenterade något. Nu för tiden i familjen så är det i princip den som äger bilen som kör, med massor av undantag. Vid t ex flytt av stora saker är det oftast jag, för mitt körkort har fler bokstäver än t ex pappas. Nå, varför är det oftast mannen som kör även om alla i sällskapet har körkort? I en familj där "vi" äger allt, så går jag inte med på "den som äger bilen"-argumentet? (Och, varför måste man BE om att få stanna och köpa kaffe om man är sugen?! Jag är med på frågan "kan vi stanna här och köpa kaffe" för det är ett snyggare sätt att få fram sitt önskemål. Men svaret i nästan alla situationer bör bli "javisst", så länge man inte är på väg att missa färjan eller nåt sånt). ## Comment 81 Author: Aniara4 #75 Borde jag ta åt mig av "ni kvinnor"? Eftersom jag inte har "så oerhört svårt att tala klarspåk" vilket kvinnor tydligen har, innebär det att i själva verket inte är någon kvinna? \*kollar förvirrat ner i brallorna\* #77 Anledningen till att jag ogillar allt tjat om könsskillnader (för jag ser det verkligen som att det finns en fixering vid att påpeka och framhäva könsskillnader i alla möjliga och omöjliga sammanhang) är just att jag upplever att jag tillskrivs en massa egenskaper som jag inte har pga mitt kön. När kvinnor beskrivs som mesiga, otekniska, obegripliga och manipulativa står jag som ett frågetecken - och för den delen även när kvinnor beskriva som i grunden goda, vårdande, fredsälskande och omhändertagande varelser som alltid luktar gott. Det är som om någon skulle säga "Jaså du är från Skövde. Ja, Skövdebor är ju tystlåtna, opraktiska, sportintresserade, fräkniga mattesnillen som gillar ost, så du kanske kan hjälpa mig med deklarationen om jag bjuder på en bit ost?". Även om det till äventyrs skulle finnas statistik som visade att Skövdebor i medeltal hade just de egenskaperna i större utsträckning än genomsnittsbefolkningen, så blir det fel att anta att varje individ i en viss grupp automatiskt har alla de egenskaperna. Jag tycker helt enkelt inte att det är så intressant att gång på gång försöka fastslå på vilka sätt de flesta med snopp skiljer sig från de flesta med snippa. Mer intressant, enligt mig, är att diskutera hur man ska ge alla barn möjlighet att utveckla alla sina sidor, utan att hämmas av att de i egenskap av sitt kön inte förväntas ha vissa egenskaper. Och tack och lov att jag inte lever tillsammans med Pasi, jag reagerar inte särskilt bra på uppfostringsförsök! ## Comment 82 Author: Andina Så är vi tillbax till det igen...jag anar så mycket "maktkamp" i denna diskussion om manligt/kvinnlig, man/kvinna...  Det pratas om "order" från kvinnan... (som mannen vill undvika...)  Är det språkförbistringar eller är handlar det eg om "vem som ska få bestämma"? Är jag fikasugen och vill svänga in nå'nstans är jag nog ganska tydlig med det, à la: -Jag är fikasugen, vi kan väl stanna här och fika. Den är svår att missförstå ens för den "fyrkantigaste gubbe". Men - om det blir som jag önskar är en annan fråga - det är här _frågan om kompromissande_ kommer in om en vill fika och den andra inte vill fika, vem ska kompromissa denna gång. Men det handlar inte om språkförbistringar, språkliga missförstånd... Jag tror nog att även "fyrkantiga män" förstår signalen för det mesta - de _vet_ att kvinnan är fikasugen när hon undrar om han tror att de har kaffe på syltan där borta! Men istället för att säga att _han_ _inte_ vill fika (gå emot sin kvinna) så kör han förbi och svarar "kanske". Och kan hänvisa till att hon inte bad honom att stanna o fika. Väljer att höra frågan "bokstavligt". Ordpeteri - kompromissande - vem ska få som h\*n vill... Det är vad jag läser in i många av inläggen. Kvinnligt - gissar jag... (hur jag läser inläggen alltså...:) ) Skillnader finns mellan män o kvinnor - tack och lov. Men alla kommunikationskonflikter beror nog inte på det... ## Comment 83 Author: MimLan #75 Åja. Jag har hyfsat lätt för rak kommunikation med män. Men jag har konstaterat att det ändå inte spelar någon större roll. Jag lärde mig till och med att säga "jag behöver din uppmärksamhet" på olika sätt beroende på vad för uppmärksamhet jag behövde. Men icke att det hjälpte för det. Responsen i nästan samtliga fall var "jaha". De som förstod "jag behöver din närhet nu" var utan undantag de män som förstod iaf, och som hade de engenskaper som anses vara kvinnliga. Så försök inte med att ni män vill ha rak kommunikation för att förstå. Det gäller bara i fall som rör greppbara saker. :-) ## Comment 84 Author: kricko1 Pasi - Now we're talking... men samtidigt närmar vi oss minerat område med stormsteg. Jag vet inte riktigt hur långt jag vågar dra resonemanget här... Personligen har jag funderat en hel del på det här med skillnader mellan könen på senare år. Jag vet inte hur gammal du är Pasi, men kanske inte alltför olik mig i ålder. Jag kan erkänna att jag själv upplevt mig en smula vilseförd, antingen pga eget önsketänkande/omedvetenhet/ungdom eller av det som lärts ut och anse(tt)s PK när det gäller kön och könsroller. Eller kanske mest troligt beroende på bägge faktorerna i kombination.. Nåväl, \_verklig\_ jämställdhet är \_enbart\_ av godo. Vilket jag vill göra klart först och främst. Men det måste (borde väl gå?) gå att åstadkomma utan att försöka skapa ett teoretiskt "tredje kön" som blir likt ett neutrum. Men dithän är vi ganska bra på väg. Och sedan förfasas vi över att unga tjejer behöver silikon i kilosklassen för att signalera kvinnlighet och att killar hittar andra attribut som de demonstrerar via cockfighting. Jag har sedan ett antal år funderat mer och mer på hur den faktiska jämställdheten egentligen ser ut i dagens läge. För att bara nämna ett enda exempel så är tex. kvinnor i majoritet på universitet idag, kvinnor utbildar sig i högre grad än män. Skolan måste alltså vara anpassad till kvinnors sätt att fungera i stor utsträckning... Så man kan undra om det är mer "synd om" kvinnor i dagens samhälle... eller? Hur länge kan man leva på och hänföra till gamla oförätter (som utan tvivel har existerat historiskt).. Titta tex. på hur det ser ut vid skilsmässor/vårdnadstvister. Där kan man se att män diskrimineras som förälder. Hur regelsystemen är utformade ur ett kvinnligt perspektiv och på ett sätt som vanligen gynnar kvinnor vid ev. separationer. Kanske vore tiden mogen snart att öppet diskutera att exempelvis barnen är ett område där kvinnor måste släppa makten om verklig jämställdhet ska uppnås... om den då fortfarande är önskvärd?! Svåra frågor och kanske är det här inte riktigt rätt forum. Hopps ingen känner sig trampad på tårna för det här är ett försök till övergripande resonemang, inte menat som någon kritik mot någon enskild. Men visst är det här otroligt intressant och lärorikt att både diskutera och läsa, alldeles oavsett om man sedan håller med, eller inte ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 85 Author: Andina (Det blev en "känsloladdad" tråd - intressant... ) ## Comment 86 Author: Aniara4 Angående kommunikation i ett förhållande är jag benägen att använda Dr Phils fras "how's that working for you"? Om den ena parten inte säger vad den tänker, eller uttrycker sig väldigt vagt och luddigt, och därmed inte får sina behov och önskningar tillgodosedda helt enkelt för att partnern inte är medveten om dem, då får den parten (oavsett kön) försöka uttrycka sig tydligare om h\*n vill uppnå en förändring. Och om den ena parten i ett förhållande låtsas ha Asperger och i uppfostringssyfte vägrar ta hänsyn till önskningar som inte uttrycks i tryckbokstäver, och därmed väcker negativa känslor hos sin partner och kanske i slutänden blir lämnad pga detta, då kanske det inte heller är en smart strategi för kommunikation? Min sambo har inga som helst problem att förstå mig, faktum är att han ibland vet vad jag kommer att säga innan jag själv gör det. Det beror på att han är intresserad av mina tankar och känslor och är angelägen om att jag ska ha det bra. Jag är naturligtvis lika intresserad av hans välbefinnande, men dessvärre är han lite mer svåravläst än vad jag är. Därför får jag anpassa mig och ibland anstränga mig lite extra för att ta reda på vad han egentligen vill, i frågor där det är viktigt. Den där kaffekonversationen i vår bil skulle kunna låta så här: \- Jag börjar bli kaffesugen. - Det vore bra om vi kommer så långt som möjligt medan det är ljust. - OK, det är ingen panik, någon timme kan jag kanske vänta, men helst inte längre./OK jag förstår, men jag börjar få lite ont i huvudet - vi kanske kan svänga in lite snabbt på en mack och köpa en take-away-kaffe bara? ## Comment 87 Author: Aniara4 #84 Jag håller med om att både män och kvinnor förlorar på bristande jämställdhet, eftersom båda begränsas fast på olika områden. Jag skulle vilja ha mindre av kategoriserande och inramande, och mer individuell frihet att utveckla just sin egen unika personlighet. Det finns fler kvinnliga studenter, ja, men färre doktorer och professorer. Det finns alltså minst två snedheter, först när det gäller vilka som går vidare från gymnasiet till högskolan ,och sedan vilka som går vidare från grundstudier till en akademisk karriär. I grundskolan har pojkar sämre betyg, men flickor mer psykisk ohälsa. Vem är det mest synd om? Och är den tävlingen öht intressant, eller borde vi fokusera på hur vi ska få ett samhälle där _alla_ mår bättre? ## Comment 88 Author: kricko1 Aniara i #81 Jag förstår hur du menar och jag försökte säga det i något av mina första inlägg. Du gillar inte att jämföras med andra kvinnor eller talas om i termerna "ni kvinnor". Om man som individ försöker se det som att en generalisering inte alls behöver röra en själv som individ i just \_det\_ enskilda exemplet... men kanske i något annat fall så blir det kanske lättare. Utan generaliseringar skulle aldrig några landvinningar ha kunnat göras och inga slutsatser dras. MEN, felaktiga och/eller förhastade generaliseringar kan också leda snett. Jmf. tex hur män stått norm inom medicinen (och på många andra områden också för den delan ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")) och först på senare år har man börjat se att kvinnor rent generellt kan  ha andra symptom, behöva andra typer av behandlingar eller att mediciner kan fungerar annorlunda på kvinnor som \_grupp\_. Alltså vissa individer inom gruppen kvinnor kanske fortfarande mår bäst med den 'manliga' behandlingsmodellen, men det är liksom inte sammma sak som att man aldrig varken kan eller bör generalisera. Så, som jag ser det så gäller att som individ kunna bortse från det som inte stämmer in på en själv i en specifik frågeställning. För som sagt, likheterna mellan könen överstiger skillnaderna med råge. Och det kan skilja långt mycket mer mellan två kvinnor, än det gör mellan alla kvinnor och alla män på ett \_generellt plan\_. VH!/K. ## Comment 89 Author: lil-sis Vem det är mest synd om är en fånig diskussion men det antar jag att alla håller med om ![Cool](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cool.gif "Cool") Jag tror att "lösningen" för ett så jämställt samhälle som det går är att lära sig se individer istället för kön. Tycker det är helt vansinnigt att de diskuterar på EUnivå att TVINGA kvinnor(!!) att vara hemma sex veckor (tror jag det var) med nyfödda barn. Visst det är bevisat att det är bra om kidsen ammas men det går ju faktiskt att pumpa ur och de barn som av ena eller andra anledningen inte kan ammas överlever ju de också. Om man nu ska tvinga på det viset så borde det vara sex veckor TILLSAMMANS med ev pappa om det finns någon sådan i bilden. För det kan ju lika gärna vara två mammor eller två pappor. Jag kan bli knasig för jag vill bli sedd som JAG, Anna. Inte kvinnan Anna, för i första hand är jag individen Anna. Sen har jag såklart ett gäng könstypiska attribut (snippa, tuttar...) men de definierar inte vem jag är. Eller vad jag vill, vad jag kan, vad jag kan lära mig. Vad jag är bra på, vad jag är dålig på osv. Tycker det är lika knäppt att det oftast är kvinnorna som får barnen (alltså inte föder, det säger ju sig själv än så länge), det finns ingenting som säger att de är bättre föräldrar bara för att de har kvinnliga attribut. \*storknar\* Haha jag blir så uppjagad så jag kan inte reda ut mina tankar, får ta lite i taget. ## Comment 90 Author: kricko1 #79 Glömde en sak.. "Han skulle även bli "tvingad" att stanna på alla mackar och caféer som kvinnan önskade utan att ha en möjlighet att skylla bort en förbikörning med att han inte förstod." Javisst, antingen det... ELLER så skulle han bli "tvingad" att våga säga "-Nej, JAG vill inte det!" Förmodligen skulle han då också "tvingas"" motivera sig och ta den eventuella diskussionen med sin kvinna, som den man han förhoppningsvis är ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Trevlig fortsättning på helgen, nu ska jag ut i spåret och \_tvinga\_ kvar mitt blodsocker på en hygglig nivå. /K. ## Comment 91 Author: Andina #79 - #90 - "_Han skulle även bli "tvingad" att stanna på alla mackar och caféer som kvinnan önskade utan att ha en möjlighet att skylla bort en förbikörning med att han inte förstod."_ Precis vad jag menade med att _välja_ hur jag lyssnar... "möjlighet att _skylla bort_...." . . . ;) Kul tråd! ## Comment 92 Author: LatMask Apropå Aniaras Asperger: Personer med det syndromet hör ju verkligen vad som sägs! \- Kan du öppna fönstret? Då sitter personen med Asperger kvar på sin stol, tittar mot fönstret och säger: \- Ja, det kan jag! Ärligt talat, jag kan inte tycka annat än att A svarar korrekt...Att vi sedan via uppfostran och inlärning lärt oss vad uttrycket egentligen betyder, nämligen: \- Öppna fönstret! är en annan sak. ## Comment 93 Author: Pasi kricko #84 - Kan hålla med i det du skriver. Sättet att uppnå jämlikhet har försigått på ett konstigt sätt, med metoder som jag inte förknippar med jämlikhet (lika villkor) utan med diskriminering, t ex kvotering i politiska sammanhang, kvinnors företrädesrätt in på tekniska högskoleutbildningar. Men i det stora hela har vi ett ganska jämlikt samhälle idag, även om det på många andra sätt inte är så hälsosamt. Vill inte vika ut mig för mycket i detta ämne för det tar så mycket tid och koncentration från de riktigt viktiga, som t ex konsten att laga den perfekta älghamburgaren.![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 94 Author: mikaelj ...män har Aspergers? ## Comment 95 Author: Magica1970 #73 Intressant att du valde att läsa det som en befallning. Alternativet hade varit ett tillägg av kvittrande/hundögon/kärleksfull ton. Och varför klä in sina behov i ursäkter? Det finns alltid en risk att inte bli förstådd om man uttrycker sig oklart. Är man beredd att ta den risken så finns det all anledning att fortsätta uttrycka sig luddigt. I annat fall får man ta på sig ansvaret att göra sig förstådd och kan inte lägga skulden på den som inte kan tankeläsning. #75 _Jag har oerhört svårt att förstå varför ni kvinnor (det är bara ni som har den ståndpunkten här) har så oerhört svårt för att tala klarspråk när ni faktiskt vill något: ..._ Håll in hästarna! Jag är kvinna och föredrar klarspråk :) ## Comment 96 Author: mikaelj Magica1970, Hurra, heja dig! Har jag haft extremt dålig erfarenhet av det motsatta könet, eller är du undantaget? ## Comment 97 Author: LatMask Kan bidra med en konversation ur serien Zits för ett tag sedan (Handlar alltså om Jeremy, som är tonåring, och hans hårt prövade föräldrar) Mamman pekar på den smutsiga disken och säger till Jeremy: \- Varför sätter du inte in det här i diskmaskinen? varpå Jeremy allvarligt svarar: \- Fysiologi. Tonåringens skelettstruktur gör det omöjligt för oss att nå apparater nedanför ögonhöjd. Sedan ser vi Jeremy (med en smutsig tallrik på huvudet...) komma in till pappan och beklaga sig: \- Hon frågar men lyssnar inte. \- Hon kanske inte frågade, konstaterar pappan torrt. ## Comment 98 Author: mikaelj LatMask, Den jämförelsen haltar rejält med kaffe-exemplet. ## Comment 99 Author: lil-sis #96 Verkar som att du mest har haft erfarenhet av de som fastnat i fällan "kvinna" lika mycket som du fastnat i fällan "man". Om vi nu ska generalisera. ## Comment 100 Author: magma #78: _Det korrekta sättet att kommunicera något kan aldrig vara genom gissningslekar._ Nej, det påstår jag inte heller. Men det är först när en person inte klarar av fler språk än talspråket, som det handlar om gissningslekar. Om vi nu ska generalisera, vilket denna tråd verkar handla om, så skulle män tjäna på att bry sig om vad deras kvinna känner och kvinnor skulle tjäna på att tala ut tydligt om vad de önskar. Alltså inte bemanna kanonerna så fort något hotar vallgraven. Är det verkligen något att bli upprörd över? Allmänt om diskussionen: jag fattar inte varför det alltid ska behöva bli knivskarpt läge när det kommer till skillnaderna mellan könen, med glimten i ögat, lite humor och mindre prestigetänkande kommer man långt. _"Jag skall i framtiden bara uttrycka mig lite halvluddigt och aldrig säga vad jag egentligen vill. Det är ju ändå min motpart som "borde fatta" vad jag menar, inte sant?"_ Jag fattar kristallklart att du väljer att vara sarkastiskt, du behöver inte vara orolig att ingen uppfattar vad du menar.![Obestämd](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd")  _"Så fort det kan leda till en situation där kvinan blir förbannad för att hon blir misstolkad kan det vara en tanke att fundera över formuleringen så den framgår tydligt"_ Japp, instämmer. Och vice versa. Det finns fler än kvinnor som kan uttrycka sig otydligt.![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Och nej, det finns fler än en kvinna (Magica1970) som föredrar att uttrycka sig tydligt, jag m.fl är en av dem. ## Comment 101 Author: Aniara4 #96 Tja, det kan ju ha något att göra med vilken typ av kvinnor du hittills har valt. Att de egenskaper du attraherats av har följts åt med egenskapen att inte tala klarspråk. Vi är ju redan flera bara här i tråden som sagt klart och tydligt (men kanske inte tillräckligt klart för dig eftersom du bara verkar ha lagt märke till en?) att vi har för vana att tala klarspråk, och de flesta kvinnor jag känner gör på samma sätt. Eller är det jag som inte orkar umgås med våpiga brudar som inte törs öppna munnen, och väljer bort dem utan att ens märka det? Eftersom jag inte har några såna i min bekantskapskrets, menar jag. ## Comment 102 Author: LatMask mikaelj, det allmänna råd som ges till föräldrar, lärare och andra som kommer i kontakt med uppväxande personer med Aspergers är ju att vara mycket tydliga och konkreta med vad de vill att A ska göra. (Jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen, men ungefär så här: "Vi neurotypiska (= personer som inte har A) uttrycker oss ofta lite artigt när vi vill att någon ska göra något. Den artigheten är bortkastad på en med A. A vill ha raka besked, klart formulerade".)  Det finns betydligt fler killar än tjejer med Aspergers. Jag drar ingen slutsats av det... ## Comment 103 Author: magma När jag stod och skrapade fönster ute i ösregnet nyss, så funderade jag på orsakerna till att sådana här diskussioner uppstår- och varför det ena sättet ska anses bättre än det andra. Jag arbetar inom hemsjukvården, vilket jag gjort i snart 17 år. Där träffar jag varje dag (natt) på patienter av varierande ålder som är handikappade, har afasi (dvs i värsta fall bara kan säga ja eller nej, och ofta så betyder ja nej och vice versa), är hörselskadade/synskadade och/eller dementa av varierande grad. Om jag inte klarade av att läsa av ansiktsuttryck, kroppsspråk, tonfall eller helt enkelt genom en överblick av situationen kunde se vad som krävs och vilka behov som fanns- då skulle jag inte kunna arbeta inom det yrket, eller ivarjefall vara urusel på mitt jobb. Dessutom så kräver det av mig att jag är väldigt klar i vad jag säger och förmedlar till dem, jag kan inte ge dubbla budskap eller vara "luddig". Kanske är det därför jag anser att man som _individ_ borde kunna klara av båda dessa bitar? **Både** vara tydlig utåt **och** klara av att avläsa stämningar och behov? Annars diskvalificeras ju automatiskt ena halvan av samma mynt! Och ytterligare en tanke- kan de egenskaperna vara en orsak till att manliga yrken traditionellt anses vara sådana som ingenjörer, tekniker, poliser, brandmän, operatörer? Där arbetar man med raka besked, klarspråk, hårda hjälpmedel som datorer/maskiner och teknik, och dessa yrken och deras förutsättningar värderas dessutom högre och genererar en högre lön. Medan yrken där empati, psykologisk förståelse (EJ tankeläsning!!) och en automatisk överblick över behov och situationer traditionellt anses som kvinnliga- dvs inom barnomsorg och vårdsektorn. Dessa yrken anses dessutom som mindre värda än ovanstående yrken, om man ska gå efter vad den "mjuka sektorn" genererar för löner. Alltså: bör man dra slutsatsen att de egenskaper som allmänt anses som "kvinnliga" är felaktiga, och alltså bör ändras så att de spelar enligt samhällets (eller männens?) spelregler, punkt slut? Sorry, men innan det sker lär fettet brinna i kolhydraternas låga.![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute") ## Comment 104 Author: LatMask Apropå det där med artighet som i själva verket är en order, kommer jag att tänka på en konversation för ett par år sen. Jag hade ett ärende till sekreteraren på jobbet, och vi började prata om hur folk uttrycker sig. \- Folk ber om saker, sa sekreteraren, men tänk om jag skulle börja säga nej! \- Skulle du kunna vara snäll och fixa det här, frågar folk. De menar: Gör det här! ## Comment 105 Author: Andina Denna "artighet" är en kod i vårt samhälle - som jag tror att de flesta, som är uppvuxna här, har lärt in och förstår. Män som kvinnor - såvida de inte har ett "språkhandikapp". Vårt talspråk och vårt kroppsspråk är fyllt av koder - som vi lär in genom vår uppväxt. Frågan "Skulle du kunna vara snäll och fixa det här?" - kan komma från både manligt och kvinnligt håll - trots att det inte är en fråga som kanske tillhör de "raka puckarna"... Så visst finns det luddiga män! ## Comment 106 Author: kricko1 #93 Returnerar ett ograverat medhåll med vändande post. Som sagt, det här forumet är förmodligen inte det optimala för diskussioner i den här frågan. Drar man det vi talar om bara ett uns längre så kommer det förmodligen att bli känsligt och då halkar vi antagligen ganska snabbt in på ämnesområden som tex. feminism (med alla dess olika spretiga grenar), patriarkala strukturer, genusvetenskap, "män är djur", FI etc etc. Så "Konsten att laga den perfekta älghamburgaren" ter sig då förstås som en, i sammanhanget, ytterst okomplicerad frågeställning ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Ha'de gott! /K. PS: Återkom när du är älghammis-gåtans lösning på spåret... /ds. ## Comment 107 Author: kaisakavat Har ni tänkt på att i denna tråden tas endel saker "för givna"?: \- Att det är mannen som kör bilen i exemplet om kaffet. \- Att kvinnor inte kan bedöma huruvida det finns tid att stanna och dricka kaffe. \- Att ifall kvinnan VILL stanna och dricka kaffe, så har mannen överprövningsrätten att säga NEJ. Ska kvinnan leva sitt liv i frågeform under er män? Varför då? Jag är lika kapabel att sammaställa fakta, bedöma dem och ta beslut, som de allra flesta män jag någonsin träffat. Det betyder inte att jag hela tiden måste "bestämma själv" för det - jag VILL ha en dialog med min omgivning! Det är varken "manligt"  eller "kvinnligt" enligt min sätt att se det hela, att prata till varann i form av korthuggna påståenden och order. Möjligen är det militäriskt.. och det känns liksom "fattigt". Ponera nu att ni hade en kvinna som uttrycker sig i linje med era önskemål!  ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") \- Ja! \- Nej! \- Töm diskmaskinen, mikaelj! \- Gå och häng tvätten, Pasi! Kanonkvinna, eller hur!!? De flesta karlar som har sådana kvinnor brukar tycka oerhört synd om sig själva, beklaga sig högt och få mycket sympati från vänner.. Nog vill ni att era kvinnor ska vara personligare, mjukare, mer lyhörda, e t c. Eller?? ![Oskyldig](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig")![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") (jo jag vet att jag liksom hårddrar lite nu..) Min uppfattning är att varje människa måste fundera över vad det är hos en själv som leder till ett visst läge, om och om igen. Hur beter jag mig, hur påverkar det omgivningens beteende? Vilka val gör jag egentligen? VARFÖR?? ## Comment 108 Author: lil-sis #107 Jo jag har pekat på det tidigare ;) ## Comment 109 Author: kaisakavat #108 JA!! Hur kunde jag missa det? Har ju lusläst alla dina andra kommentarer - Du skriver SÅ bra!! ![Skrattande](http://www.kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 110 Author: mikaelj #107 "Tänk om någon kunde hänga upp tvätten" "Tänk om diskmaskinen kunde tömmas" I likhet med med kaffeexemplet tror jag att det jag irriterar mig mest på är passiviseringen hon utsätter sig för. ## Comment 111 Author: lil-sis #110 Uttalat av en kvinna då till mannen i hushållet som varken satt igång tvättmaskinen eller diskmaskinen? Och heller inte skulle komma på tanken eftersom det inte är "karlgöra"? Eller för att han inte ser att det behövs? Eller? (Titta, en uppdatering som inte fanns tidigare. Det var en hon). I ett sådant förhållande skulle jag sluta serva. Tvätta mina kläder, diska min disk, laga min mat, byta mina däck, byta mina bromsbelägg, byta min olja etc. ## Comment 112 Author: mikaelj Jag förstår inte riktigt frågeställningen.  När diskmaskinen är full slår man på den, och när den är färdig plockar närmsta person ur den. Samma med tvätt. Eventuellt ett "varannan gång"-schema. ## Comment 113 Author: lil-sis #112 Och om närmste man konstant verkar vara en kvinna? Så som det tyvärr oftast är. (Jag HATAR att diska. Men tja eftersom katterna inte är så väl uppfostrade så faller det på min lott. SKn hatar också att diska, så då får han laga och köpa maten vi äter gemensamt. Så vi har ngn form av överenskommelse även om jag kan bli lite irriterad när han tar ÄNNU ett nytt glas när det gamla inte ens var smutsigt. Och jodå, jag säger till. Inget inlindat). ## Comment 114 Author: mikaelj #113 Då gör man något fel. :-) Jag hade inte acepterat det. ## Comment 115 Author: lil-sis #114 Vad bra :) Haha jag känner mig stridslysten, tror jag ska ta och äta lite och tagga ner. Det blir så fel när jag diskuterar i det tillståndet. Haha. Finns ju ingen anledning till att ta fram hornen :) #109 Tack ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 116 Author: LatMask miikaelj skrev så här för en evighet sedan... "Ett annat exempel: "hur ser jag ut i de här kläderna?" - "bra" - "i de här då?" - "också bra" - "men du bryr dig ju inte om hur jag ser ut!!!" och så har man en tjurig flicka framför sig." Den flickan kände sig inte "sedd" som det lite flummigt brukar heta. Eller kanske ännu hellre kritiskt och ärligt granskad! För det är nämligen DET hon är ute efter! Det rätta sättet att svara är att specificera "Det där ser också bra ut, men jag tycker att den blåa blusen klär dig bäst" - eller vad det nu kan vara. ## Comment 117 Author: mikaelj Med "ärligt och kritiskt granskande" får man också på nosen, i stil med "du bara klagar! du tycker bara jag ser bra ut i vissa kläder!", eller dylikt. Nja. ## Comment 118 Author: LatMask mikaelj "Tänk om någon kunde hänga upp tvätten" "Tänk om diskmaskinen kunde tömmas" Det låter i mina öron som en riktigt, riktigt konflikträdd person, eller någon som inte riktigt vill stå för att den framför kritik. ## Comment 119 Author: mikaelj I mina öron exakt samma som "undrar om de har kaffe där". ## Comment 120 Author: Aniara4 #110 och #117 På nytt undrar jag vad det är för kvinnor du har erfarenhet av. Beter sig folk verkligen på det där viset?! ## Comment 121 Author: kaisakavat #110  Vilken "hon" är det du pratar om? Hur kommer det sig att du inte ser alla andra, som faktiskt finns??! Jag har en dotter som är 22, en son som är 24 (i din ålder?) De har många vänner. I deras gäng är det få som matchar dina exempel, visst finns de och då handlar det oftast om en stor osäkerhet.. Det handlar oxå om både killar och tjejer med detta beteende. Visst behöver dessa personer "gaska upp sig", lära sig att ta plats på ett annat sätt, men hey - hur ska de kunna få möjlighet till det om de utsätts för "retorik" och "fostran", som ju faktiskt befäster deras "underlägsenhet"?? Välj en självsäker tjej då, ifall problemet nu är så himla stort!!! Igen - När jag hamnat i konstigheter med partners som inte "beter sig" som jag önskat, då har jag lärt mig att ställa frågan: Hur bidrar du själv till "läget"? Vilka av dina egna beslut och beteenden ledde fram till detta?? ## Comment 122 Author: kaisakavat #110 + 119 Kanske gör du ett misstag när du tolkar hennes formulering som "passiv". I mina ögon/öron uttrycker hon en tanke - hon försöker starta ett samtal! Kanske är du inte intresserad av samtal med dina partners? ## Comment 123 Author: mikaelj Haha, ja, så är det. Jag är en asocial jävel som vill att mina kvinnor skall veta sin plats. Fastkedjade framför spisen. ## Comment 124 Author: gluffgluff Superintressant tråd. Det ligger ju mycket sanning i fördomarna, men jag tror att många skulle må bra av att inse att det är fördomar, för att inte nästa flickvän/ pojkvän ska vara dömd på förhand och man bara väntar på bekräftelsen på att de är så obegripliga som man har förväntat sig. Eller kanske fundera över hur man väljer sina partners... Jag är kvinna som växt upp med två bröder, har pluggat och numera jobbar i en mansdominerad branch, och har kanske därigenom förändrat mitt språk så att jag ofta pratar lite rakare. (Fast det är ju en balansgång om man inte ska bli stämplad som ragata.) Jag kan faktiskt reta mig ganska mycket i vissa kvinnliga sällskap Därmed inte sagt att det "kvinnliga" sättet att prata skulle vara sämre, det är bara att jag är lite ovan vid det. Jag har också tränat mig ganska mycket på att ta kritik på ett sakligt och konstruktivt sätt, och att uttrycka kritik (även i  relationsdiskussioner) på ett konkret och sansat sätt. Både jag och min man är ganska konflikträdda, så det är viktigt att diskutera SAKEN på ett tydligt sätt, och se och uttrycka mina behov utan att urarta till luddiga begrepp eller personkritik. Ingen tycker att det är kul att höra "Du ser aldrig när det behöver städas här hemma." Däremot "Jag tycker att det är jobbigt att det är så stökigt jämt, det känns som om det bara är jag som städar, har du något förslag på hur det ska bli bättre?" kanske funkar. (Inget  konkret exempel på kritik från mig mot min man. Jag är jättebra på att blunda för smuts. Enda perioden jag sett smuts var när vi hade en bebis som kröp runt på golvet och stoppade allt äckligt i munnen.) Jag tycker att det är intressant hur vi behandlar små barn olika och hur vi pratar med flickor med fler ord, medan pojkar får mer "order". Flickor uppmuntras/ förväntas att se/ uppmärksamma andras behov, medan "pojkar är pojkar". Sen blir vi förvånade över att kvinnorna vill reflektera och bearbeta, och att männen är mer resultat-/ lösningsinriktade. Tom jag som feminist och ganska medveten kan ju komma på mig ganska ofta med att reagera olika på pojkars och flickors/ mäns och kvinnors beteenden. ## Comment 125 Author: LatMask \# 117  Med somliga personer är det så, att vad man än säger, är det fel. Vad det än beror på, osäkerhet eller vad det nu kan vara, så finns det bara ett gott råd att ge: Stick! (Jag hade en sådan person som ingift släkting ett par år, och jag kan säga att ingen var gladare än jag när det äktenskapet tog slut...) ## Comment 126 Author: kaisakavat mikaelj - Nej, så illa är det förstås inte! ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag utmanar dig lite.. Det är lätt att se fel i sin motpart - skitlätt t o m!! Mycket svårare att analysera sig själv.. Du uttrycker dig tämligen "kategoriskt" om kvinnor, kanske får du då "ta" det mothugg du får.. Och utifrån det du skriver, så låter det som om du behöver vidga ditt perifera seende. ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Alltså: Jag bara tipsar! Det finns många många tuffa raka, jättegulliga tjejer! ## Comment 127 Author: mikaelj Jag behöver inte vidga mitt perifera seende, jag behöver bli motbevisad i praktiken... _"Fördomar är jättebra att ha, så länge man är beredd att blixtsnabbt revidera dem", Martin Rydström_ ## Comment 128 Author: gluffgluff mikaelj, nu känner jag inte dig, så ta det för vad det är. Jag är dessutom inte psykolog, utan civilingenjör. Det enda man kan påverka är sig själv, och i ditt fall kanske ditt val av potentiella flickvänner. Vad attraherar dig? Varför? Kan du på något sätt aktivt söka efter kvinnor som du tror har mindre sannolikhet att uppfylla dina fördomar? Om du kommer fram till att du attraheras av "kvinnliga" kvinnor, med språk och allt, så får du kanske komma på et sätt att leva med dem och lära dig deras språk. (Att fundera på i sammanhanget: Vad har du för bild av hur ett förhållande ska se ut? Hur pratar din mamma? Hur pratar dina föräldrar med varandra?) ## Comment 129 Author: kricko1 Hahahaa... ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jadu mikaelj, jag kan inte annat än småskratta när jag läser vad du skriver. Jag kan säga att jag håller med om väldigt mycket av det du skriver. Ett litet tips i **all** **välmening** bara :-) Behåll dina insikter (ja, det är faktiskt just insikter i många stycken anser jag) om det kvinnliga könet... MEN håll för guds skull inte dessa insikter emot tjejer/kvinnor i gemen. Se det för vad det är och var glad och tacksam över att du har förstått, redan i ung ålder. Begagna dig av den medvetenheten när du väljer partner och har du tur (eller gör ett tillräckligt skickligt urval ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")) så hittar du någon som är intresserad av att förstå, respektera och acceptera dig och därigenom gå dig till mötes på samma sätt. Det borgar gott för chansen att få till stånd ett förhållande som präglas av intresse och stimulans istället för av revirtänkande och gnat om livets/vardagens alla oändliga praktikaliteter. Använd mao. din medvetenhet på ett klokt, prestigelöst och ffa. **respektfullt** sätt i förhållande till kvinnor och du har goda förutsättningar att bli lik "Mannen som kunde tala med hästar", fast med kvinnor. ## Comment 130 Author: LatMask Om vi bortser från mikaelj´s partnerproblem ett tag och istället tittar på ett annat tidigare inlägg: "Vad jag förstår handlar det om att kvinnor inte alltid söker efter lösningar på problem, utan snarare vill reflektera.  Män föredrar tvärtom." Det här togs upp ganska bra, som jag minns det, i "Män är från Mars, kvinnor är från Venus". Boken har fått mycket kritik (alla tjejer uppför sig som mikaelj´s tjejer!) men här tycker jag författaren har en poäng. Det finns ett bra exempel i boken också, vill minnas att det handlar om kvinnan som kommer hem från jobbet och pustar över hur hon får slita. Vad hon vill ha är lite omtanke, en kopp te och ryggmassage. Vad hon får av mannen är tjugo lösningar på hur hon ska slippa slita på jobbet. ## Comment 131 Author: mikaelj #128-#129 Den dagen, den sorgen. :-) För lite mer intressant läsning, se "[The Ladder Theory: Foundations of Ladder Theory](http://www.laddertheory.com/foundations.htm)" ## Comment 132 Author: kricko1 Både bok och författare har fått utstå mycket kritik. John Gray påstås ju bla. ha fuskat till sig (alt. köpt) sin doktorstitel via något av de mer 'pragmatiskt' inriktade amerikanska universiteten tex. Men om vi bortser från det så anser jag att den boken har rätt många poänger. Alldeles frånsett dilemmat i att det alltid blir kritik när tjejer påstås uppföra sig som "mikaelj's tjejer", alldeles oavsett var det påståendet sedan än kommer ifrån. ## Comment 133 Author: mikaelj Det borde rimligtvis finnas något i påståendena när de hävdas så ofta -- de observationer och erfarenheter som gjorts kan väl knappast alla vara lögner. ## Comment 134 Author: kricko1 #131 Hahaaa... med den länken förvånade du mig allt lite. Du är inte ironisk här va? ;-) Om inte så är du hemligheten till _attraktions_\-mysteriet på spåret. En fungerande _relation_ däremot består av mer än attraktion... men utan _attraktion_ (även bestående sådan) ingen fungerande kärleks_relation_. Det är en balansgång så driv det inte för hårt/långt bara. Kom ihåg att växla stämmningsläge på rätt ställe också, även i den initiala attraktionsfasen. Iaf. om inte målgruppen består av enbart HB på tio och däröver ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") "EDIT-PS": #133 Ja, det ligger ju nära till hands att tro på det viset. Så visst, även jag tror på vanlig simpel logik i det fallet. ## Comment 135 Author: LatMask Jag har förresten ett problem: Om jag kommer hem och klagar på slitet, vill jag, precis som kvinnan i boken, ha omtanke och en kopp te - inga lösningar! Men om karln kommer hem och klagar, ställer jag mig inte och lagar te eller masserar honom på ryggen - jag börjar fundera på lösningar... ## Comment 136 Author: kricko1 #135 Det är kanske inte sådär alldeles helt fel då.. eller så kanske du bara lyssnar och visar förståelse för hans problematik medan du _i tysthet_ funderar på de lösningar som du kan föreslå när den värsta frustrationen har sjunkit undan hos honom. Men gissningsvis så är "lösningar" som mer eller mindre (in)direkt påvisar att du anser att han hanterat situationen klantigt inte så poppis hos honom heller, inte sådär alldeles direkt iaf. ![Flört](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") I just det här exemplet är kanske likheterna mellan könen större än skillnaderna. Den största _skillnaden_ kanske rent av består i vilket "balsam" som fungerar mest effektivt i prövningens stund ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Min gissning bara.. ## Comment 137 Author: LatMask Mmm, så att komma med förslag till hur problemet ska lösas är att kritisera? \- Det här borde du ha tänkt på själv, men eftersom du uppenbarligen inte gjort det, får du lösningen i knäet alldeles gratis! Hmmm...ligger kanske nåt i det... ## Comment 138 Author: kricko1 Skulle jag väl inte direkt vilja påstå att det måste (även om det kan) vara jämförbart med, alltså kritik ;-) Isf. konstruktiv sådan. Men, men.. det finns väl en tid för allt kanske, även för den sk. konstruktiva "kritiken". Den tiden kanske förslagsvis är _efter_ tex. en kopp te, ryggmassage, lite sympatiserande förståelse alt. en stunds isolerad kontemplation i "grottan" etc. etc. ;D Same shit, different name? ;-) ## Comment 139 Author: haneit "Med "ärligt och kritiskt granskande" får man också på nosen, i stil med "du bara klagar! du tycker bara jag ser bra ut i vissa kläder!", eller dylikt." Hahaha! Jag skulle vilja säga att när det gäller sådana saker så kan man börja tackla dem på ett humoristiskt sätt, så kan man i stället komma närmre varandra. Det finns en hel del frågor jag ställer till min man som nog inte har något rätt svar. Nuförtiden har han lärt sig känna igen sådana frågor och så påpekar han det skämtsamt för mig, och så skrattar vi åt det hela i stället... ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 140 Author: mikaelj #139 \*nickar\* ## Comment 141 Author: Internettan Jag kan tänka mig två anledningar till att den stereotypa kvinnan (den gamla tidens kvinna) är som hon är: Förr var ju ofta mannen den som bestämde mest och kvinnan kanske "tassade omkring" för att inte reta upp mannen i onödan. Han måste ju ha lugn och ro när han kom hem efter jobbet för att kunna läsa sin tidning, och bråkade ungarna så tystade mamma dem kvickt. I ett sådant läge, när familjen var ute och åkte, var det inte helt lätt att uttrycka sig rakt: "