# Mat=känslor Author: [Borttaget] Varför väcker mat så mycket starka känslor och aggrissivitet? Jag upplever ofta att när man pratar om mat och olika sätt att äta, så väcker det lätt en slags ilska hos andra människor som får mig att inse att det här med mat verkar vara mycket känsligt, både för överviktiga och normalviktiga. Om man åt bara när man var hungrig, så skulle (tror jag) de flesta av oss inte ha problem med vikten. Jag tror att de flesta har problem med vikten pga att man är sugen, och därför överäter. Jag tror att suget ofta har känslomässiga orsaker(sk tröstätning). Jag själv har just det problemet, jag äter (för) ofta fast jag inte egentligen är hungrig. Jag tror att det här är framförallt ett kvinnligt problem, kanske beroende av skönhetsidealen, och pga av att många människor ser ner på människor som inte kan kontrollera sitt matintag(och kanke även ser ner på sig själva). Det här är något som jag ofta tänker på. Jag vet inte om jag har rätt. Hur upplever ni att det är? ## Comment 1 Author: nyborjare08 Mat är ju ganska "intimt" och en stor del av den person vi är. Därför är det nog lätt att ta anmärkningar om mat personligt. Det är vad jag tror. ## Comment 2 Author: Siggebus Jag tror nog också något ditåt. ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag vet exakt när jag började mitt "matmissbruk", innan dess har jag alltid varit smal utan att behöva tänka på att hålla vikten. Mitt liv förändrades radikalt och många negativa saker hände som gjorde att jag började "tröstäta". Inte kakor och godis eller liknande för det har aldrig varit min grej. Däremot började jag verkligen överäta! Stora portioner som jag rensade totalt och gärna ytterligare mat trots att jag var mätt. Precis som du åt jag också ofta, ofta när jag egentligen inte var hungrig. Sen blev det förstås inte bättre av det stigande _sötsuget_ som gjorde att jag stoppade i mig ännu mer. ![Rynkar på näsan](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Detta fortsatte sedan med ett stort antal svält-perioder då jag i panik skulle banta ner alla mina överviktskilon. Resultat? Ja, ännu mer övervikt förstås. ## Comment 3 Author: AnnaCathrina Jag är inte lika känslig vad det gäller mat längre men tidigare innan jag började med LCHF så var det något som ständigt fanns i mina tankar. Dåligt samvete när jag åt nåt som var onyttigt, en kamp med mig själv när jag försökte undvika onyttiga saker och så klapp på axeln om jag åt sådant jag trodde var nyttigt. Om någon då kom och sa åt mig vad jag skulle äta så blev jag arg eller ledsen för jag visste ju vilken kamp det var att försöka stå emot suget. I dag så har jag inte det problemet men samtidigt så lever känslan kvar i mig. Jag blir lite upprörd om någon försöker pracka på mig sådant jag vet att jag inte mår bra av och som gör att jag får tillbaka suget. Mat är ett ämne som på nåt sätt är allmän egendom. Det är fullt tillåtet att tycka saker om andras mat. Utan att vara det minsta insatt i hur och varför folk äter som de gör så tycker vi ofta ändå att vi har rätt att påstå saker om deras kost. Det är svårt att behöva sitta och förklara sig och försvara sig för den mat man äter oavsett om man äter "fel" för att man inte klarar av att stå emot eller om man äter "rätt" för att man har lärt sig att det är så man mår bra. Vi är flockdjur och vill inte stå utanför. Om någon kommenterar vår mat (som ju faktiskt är något vi inte kan vara utan) så är det ju troligt att vi äter något som gör att vi är annorlunda. Vi siktar alla efter att vara lika för att passa in i gruppen. Om det inte går så söker vi oss till en annan flock där vi kan bli accepterade (kif). ## Comment 4 Author: [Borttaget] 2# Jag är normalviktig, men tänker precis som du. Jag tycker att LCHF har hjälpt mig med att dämpa suget lite, men "tänket" finns kvar. 3# Jag reagerar starkt när andra vill "pracka" på mig något som jag inte vill äta, onormalt starkt tycker jag själv. Jag hör hur min röst blir aggressiv, och känner mig upprörd länge. Tycker att det här är jättejobbigt, och har svårt att komma tillrätta med det. ## Comment 5 Author: Balanserad Enl Sanna Ehdin i boken "Den självläkande människan" (rek. den boken varmt, mycket bra skrivet om mat och känslor bl a) så beror inställningen till mat, till viss del på hur vi har blivit ammade och i övrigt blivit bemötta i samband med mat när vi var barn. På sjuttio-talet så skulle babyn ha mat var fjärde timme, inget däremellan oxå om barnet ville ha! Många anammade detta. Grät vi, så fick (får, det gäller än) vi tröst av en bulle eller godis. Så det har vi fortsatt med. Våra känslor har tryckts ner med hjälp av mat. Istället för att ta den plats vi borde ha, har vi ätit. "Du är vad du äter" stämmer skrämmande väl med vem du verkligen är och det är antagligen därför det är så svårt att komma tillrätta med våra dåliga ätmönster och därför vi blir så arga eller ledsna när frågan kommer upp. ## Comment 6 Author: Siggebus #4 **"Jag reagerar starkt när andra vill "pracka" på mig något som jag inte vill äta, onormalt starkt tycker jag själv."** Det här känner jag verkligen igen! Det hände så sent som igår när en arbetskamrat ville bjuda på frukt och jag tackade nej. Hon tittade på mig och sa sedan lite småspydigt: "Ah men du blir väl inte tjock på en frukt!!??" Jag kände precis som du då - dvs jag ilskan steg lite och jag kände mig faktiskt ledsen och _kränkt. ![Rynkar på näsan](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan")_ Förklarade att "Tjock nej!?  Jag tycker det är äckligt!" Då blev hon faktiskt tyst med ett förvånat uttryck. Jag kan inte fatta varför folk tvunget ska kommentera när man säger nej tack och inte bara acceptera att man inte vill ha? Prova att göra som jag, dvs börja _inte_ förklara dig och berätta om din kost för de vill helt enkelt inte förstå ändå. Säg något oväntat i stället som t ex "nä, usch vad äckligt! eller "nä fy katten - kommer aldrig i min mun!" Om någon kommenterar negativt varför jag inte äter potatis, pasta, ris eller bröd, ja då säger jag bara helt enkelt : "nej absolut inte för jag är kolhydratsintolerant! Detta "sväljer" de flesta som jag har sagt det till för det låter ju ungefär som laktosintolerant eller glutenintolerant och _det_  känner de flesta till. ![Skrattande](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 7 Author: PatrikHagglund Mat påverkar vår hälsa. Tillspetsat handlar det alltså om liv och död. Inte så konstigt att det väcker känslor. Det var därför de moderna kostråden kom till en gång i tiden. Hypotesen att det mättade fettet gav hjärt-kärlsjukdomar appellerade till mångas önskan om att kunna rädda liv, och i den kampen fanns inte utrymme att vänta på ytterligare forskning. Först nu börjar vinden (stormen!) vända. ## Comment 8 Author: TjockaBerta När folk gnäller över mat blir jag irriterad. Mina barn är uppfostrade till att inte kommentera utan bara låta bli att äta det de inte tycker om. Alla har olika smak så är det bara. I och med att jag aldrig kritiserar eller kommenterar andras mat blir jag arg när folk pekar på min mat och säger "Fy så äckligt, hur kan du äta det där?" ## Comment 9 Author: ToFat Mat är ju även socialt. Man äter tillsammans. Ta jobbfikat te x. Själv undviker jag fika på jobbet, just för jag inte vill ha alla kommentarer om varför jag inte äter kakor. Samtidigt förlorar jag ju social kontakt... Att tacka nej till något någon bakat/lagat ses som oartigt. Ibland undviker jag sådana tillfällen där jag vet det kommer ingå mat som inte jag vill äta. Trist! Skylla på allergi mot visa födoämnen kan ju fungera, men har man otur ställs det fram en skål med frukt istället om man inte äter kakor. och då blir det genast svårare.. Nä, mat är jobbigt.. ## Comment 10 Author: [Borttaget] **6# 9# Ja det här att många kommeterar vad andra människor äter,är jättevanligt. Jag skulle aldrig göra det själv om det inte var i positiv mening t.ex "vad gott det ser ut".** **Det är så trist att man ska känna att man hellre står utanför gemenskapen än ingår på sina egna villkor.** **Jag tycker ju att frukt, kakor mm är gott, men jag väljer(oftast) att avstå pga att jag mår mycket bättre utan. När jag faller för frestelsen och tar det de erbjuder så upplever jag mig som mer accepterad och omtyckt.** ## Comment 11 Author: Siggebus #9 Fast frukt innehåller ju mycket kolhydrater så visst kan man hänvisa till "kolhydratsintolerans" där också! ![Glad](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag roade mig med att väga en banan som vi har hemma (jag äter det inte! ![Tungan ute](http://kolhydrater.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")) Den vägde nästan exakt 200 gr och när jag kollade i "Min Mat" så innehåller en ca 44 gr kolhydrater!