# Kalorier vs. mättnad
Author: Maia

I [ett annat inlägg ](http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=6e7c9ad4-c93d-4f9d-949b-c88136873064&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup&ThreadListPage=4#21)diskuteras ifall det är "på gränsen till svält" att äta 1300 kcal om dagen. Jag vill inte kapa den tråden, utan istället här skriva lite om mina egna tankar utifrån mina erfarenheter.

**Små kvinnor**  
Jag tror att det finns en hel del små kvinnor som somliga dagar blir fullkomligt mätta på 1300 kcal och andra dagar äter mera.

Jag själv är 158 cm lång och 48 år gammal och det kan vara så att den där 2000 kcal om dagen-gränsen för kvinnor är ett precis lika trubbigt verktyg att mäta med som BMI.

Sådana siffror är uträknade som ett medeltal för en mycket stor population och det finns helt klart variationer här såväl som för BMI. Långa personer kräver troligen mer kalorier för att gå runt, medan vi hobbitkvinnor snarast verkar behöva mindre.

Vi vet ju att kroppen inte är en maskin. Vi vet ju att det inte fungerar att tänka såhär: Om jag tar bort 200 kcal om dagen så går jag ner i vikt. Så varför skulle det finnas ett kalorivärde som gäller för alla? 

**Mättnad som mått**  
Om "vi ska äta tills vi är mätta" finner jag att jag faktiskt ofta hamnar på nivån 1200-1600 kcal. Om jag registrerar, så sker det i efterhand och då bestämmer jag alltså inte i förväg att jag ska äta si eller så mycket. För andra kan 1300 kcal vara på gränsen till svält, men det är viktigt att inte dra alla över en kam.

Jag äter alltså inte "kalorireducerad LCHF". Jag går efter mättnad och efter ett år med LCHF och rejäl viktnedgång vet jag vad som är sug och vad som är hunger.

De dagar då jag tränar skivstång, t.ex. är jag klart mer hungrig än då jag sitter eller står vid mitt skrivbord hela dagen.

**Inte med kolhydratkost  
Det är också värt att notera att jag aldrig upplevde frihet från sug med kolhydratkost, oavsett kalorinivå. Och jag har testat en massa olika kalorinivåer i mitt liv...**

Allra bäst fungerar hungermekanismerna för mig när jag håller kolhydraterna så lågt som möjligt.

**Ätardagar/hungerdagar**  
Intressant är att trådskaparen, upplever att det kommer dagar med större hunger och då äter lite mer. Precis så fungerar det för mig också. Jag tycker att det verkar väldigt naturligt. Ibland behöver man mer mat, och då äter man mer. Ibland mindre, och då är det alls inte stigmatiserat att äta mindre.

/Maia

## Comment 1
Author: bazz

Håller med dig i det stora hela! Jag tror också man måste hitta sin egen nivå. Jag är visserligen lång och med stor övervikt. Ändå går jag inte ner om jag inte begränsar mitt kcal-intag. Detta har också medfört att jag därmed har fått en rimligare uppfattning om vad en portion egentligen är och hur ohungrig känns (något jag tidigare aldrig har lyckats med).

Att lära sig hungersignalerna och känna igen vad som faktiskt är hunger och vad som är sug låter så basic, något minsta unge kan, men för mig har det tagit  nästan 50 år. Jag kan inte påstå att jag är i hamn än men jag ser i alla fall fyren!

Det gäller, även för mig, att hålla kolhydraterna jättelågt. Ökar kolhydratintaget så kommer suget snabbt som ett mail och jag har svårt att bromsa mig.

Äter jag rätt (för mig rätt alltså) så hinner jag höra vad kroppen säger, lyssna och agera därefter.