# Margaretas tråd Author: Margareta Många har valt att skriva personliga medlemstrådar. Något vi på forumet uppmuntrar för att det är lättare att hålla isär alla medlemmar. Gillar du att läsa personligt skrivna trådar? ## Comment 1 Author: Margareta Med anledning av diskussionen i en annan tråd, har jag slutligen bestämt mig för att likt så många av er andra skriva om mig själv i en egen tråd. Jag tillhör dem som tycker att det är **enkelt** att äta LCHF och eftersom jag är sajtvärd och från allra första början har präglat det här forumet, så finns här en överton av att det är just enkelt. Vi som tycker att det är så, har så klart peppat alla andra att tycka likadant. Innan LCHF levde jag på diverse dieter (jag skrev in mig på VV redan 1977 med +16kg) , som jag trodde jag skulle gå ner i vikt av. När VV efter tre graviditeter (1993 +35kg) inte fungerade längre testade jag annat, bla Atkins. Vad jag än testade gav det några kilo ner och sen upp lite till igen av olika orsaker. Hur jag skulle leva efter dieterna om de en gång skulle lyckas hade jag ingen aning om. Varje gång jag gått ner - gick jag ju upp så någon lösning på problemet fanns defintivit inte. 1982 nådde jag min målvikt med VV och blev _Ständig medlem_ (mer avancerat än Guldmedlem eftersom det gäller livet ut). 1986 fick jag mitt första barn och sen dess har jag aldrig varit närmare målvikten än ca 20kg. Jag har ätit hyfsat sockerfritt sen 1993, strikt sockerfritt och spannmålsfritt sen 2001 och någon form av LCHF sen början av 2005. Den stora skillnaden för mig med LCHF är inte viktminskningen - jag har fortfarande mycket att gå ner - utan välmåendet och det faktum att jag har så pass stor kontroll över vikten att jag aldrig mer kommer att gå **upp** i vikt. Innan LCHF fanns ingen kontroll över hur mycket jag kunde gå upp, det fanns inget tak. Den känslan finns inte längre och jag vilar sen snart fyra år tryggt i att jag har kontroll - det är viktigt för mig. Jag skriver medvetet "någon form av LCHF" eftersom jag inte är särskilt konsekvent i att vara hård mot mig själv och därför inte särskilt lyckosam i viktminskningen, men det stör mig inte så länge jag mår så bra. **Mina hälsovinster är extrema. **Jag har gått från "nästan död till liv". Jag sover i genomsnitt ca 1½ timme mindre per dygn (ca 23 dygn per år som jag fått extra) och vaknar för det mesta utvilad. Jag sover för det mesta hela natten utan avbrott och skulle jag vakna så vet jag genast varför, jag har ätit något jag kunde låtit bli. Det är ett val jag gör ibland. Min mage/tarm har alltid krånglat. Jag har haft IBS-diagnos sen 1979 (Colon irritabile hette det då). Jag har burit hem bärkassar med olika preparat från Apoteket för att överleva. Jag har uppfattat varje måltid som en plåga eftersom jag i förväg vetat att den skulle göra mig sjuk. Det gick så långt att jag slutade glädjas över att äta och att måltiderna blev en pina som jag helst hoppade över. Inte så roligt i en trebarnsfamilj - där samvaron kring matbordet kan vara så viktig. Att bjuda hem gäster blev nästan otänkbart eftersom "de bara äter sådant jag blir sjuk av". Idag finns inte det problemet. Magen sköter sig för det mesta, får jag problem vet jag varför och jag kan glädja mig åt att både laga och äta mat. Sen något år tillbaka har vi slutat bjuda gäster på kolhydrater. De får äta samma mat som vi i familjen gör och det går lysande. Ingen har protesterat ännu. Jag tillhör dem som är extremt kolhydratkänslig. Förklaringen kan vara att jag sen 1977 (VV) ätit både fettsnålt och lightprodukter. Jag har dammsugit marknaden efter nyckelhål och light, troligen mer extremt än de flesta. I gengäld har det blivit kolhydrater, även om det inte varit rent socker. Med den kunskap jag har idag, är det inte konstigt om kroppen tagit stryk. 30år av misshandel med omega6-fetter och sötningsmedel. Jag vet inte om E621 och andra tillsatser påverkat vikten, men det har påverkat hälsan. Självklart tar det tid att reparera allt detta. Skall jag gå ner i vikt kontinuerligt, behöver jag ner på ca 5-15g kolhydrater per dygn, samt låta bli mejerierna helt. Jag har levt så under vissa perioder under min LCHF tid, men jag tycker det är så fanatiskt och opraktiskt. Jag är en ganska lat själ och har svårt för planering. Det kräver att jag i förväg har planerat varenda tugga och det passar inte mig ännu. Jag äter lunch och något mellanmål på jobbet och än så länge har jag inte fått till att ta med de där perfekta matlådorna varenda dag. Däremot är det inte svårt för mig att ligga på 15-20g kolhydrater varje dag. Då kan jag spontant ta mjölk i kaffet om jag glömt grädden hemma. Jag kan äta ost som jag vill och jag har ett större utbud av grönsaker och charkuterier. Det betyder att jag kan handla något på ICA om jag glömt matlådan hemma, eller till och med äta i skolmatsalen där jag jobbar vissa dagar. Vissa dagar har ingen lust att laga mat hemma och då äter vi korv eller något annat som är snabblagat. Denna lättja leder inte till viktminskning för mig och det är ett val jag dessvärre gör rätt ofta. Det här första inlägget blev långt och jag kommer att skriva en sak till - nämligen om min käpphäst - det **offentliga rummet** \- där stjälps ofta mina i början goda föresatser. I vår familj rör vi på oss ganska mycket i vad jag kallar "det offentliga rummet. Vi är nog inte så ensamma om det. Det handlar om arbete, resor, shopping och umgänge där mat intas på annan plats än hemma i närheten av det egna kylskåpet. Att avstå från lockelser typ det som innehåller tex socker har varit svårt i olika omgångar beroende på situation. Jag har fallit ett par gånger och gjort det rejält. Det enda som hänt har varit att jag insett att det inte är värt det och gjort mig starkare tills nästa gång. Efter snart 4år på LCHF är det ganska svårt att få mig till dessa former av avsteg även om de fortfarande förekommer, ofast när jag själv minst anar det i förväg. Skall man följa strikt LCHF (som jag och många med mig behöver) är det nästan en omöjlighet att inta måltider i det offentliga rummet. Det anser jag vara den allra största svårigheten och den för oss alla som folkrörelse största utmaningen. Att vara borta ett par dagar i sträck och få till maten så att den fungerar även för viktminskning har hittills för mig varit en omöjlighet. Jag har ändå försökt. De som känner mig sen länge vet att jag på en internatskola halsade olivolja på rummet för att överleva. Det kan räknas som extremt och det var det också. Jag höll på att falla tillbaka till min gamla IBS för att jag inte fick i mig nog med fett. Att åka och handla en hel lördag klarar jag däremot utmärkt numer utan att falla för snabbmat efter vägen istället för planerad lunch hemma. ## Comment 2 Author: Margareta Jag gjorde om min tråd till en frågetråd som ett litet experiment. Man måste vara inloggad medlem för att kunna svara på tråden och därmed också läsa den. Då känns det lite lättare att vara personlig när man börjar närma sig "alla känner apan"-syndromet. ## Comment 3 Author: MillisB Jag älskar att läsa om andras erfarenheter i personliga trådar! ## Comment 4 Author: clajo Jag tycker också att det är spännande med personliga trådar och framför allt är det viktigt för "nybörjare" att se hur oerhört olika vi är. En stor eloge, Margareta, för att du också är ärlig om avsteg och lättja när det gäller att ibland äta det som är lättast att ta - och som inte alltid är det bästa! Är helt överens om det offentliga rummet; planering och matsäck har nu blivit en del av mina dagliga rutiner, men ibland är man tvungen att ta det som finns (och försöka välja det som är minst dåligt)... ## Comment 5 Author: Aniara4 Jätteroligt och intressant att få en utförligare bild av vår sajtvärd! Tack, Margareta. ## Comment 6 Author: Maia Hejhej! ## Comment 7 Author: Eremitha Jag tycker det är bra och intressant med personliga trådar. ## Comment 8 Author: Margareta ![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Kul! För att förtydliga mig lite. Jag börjar med att skriva med betoning på enkelt och avslutar med svårigheterna - det kan tyckas motsägelsefullt, men jag avrundade lite hastigt för att det blev så långt. Med enkelt menar jag att **så-länge-jag-får-sköta-mig-själv-och-ingen-annan-bryr-sig** är det enkelt. Jag klarar av både "sug och frestelser" utan att trilla dit om jag får sköta mig själv. Såtillvida är det enkelt. Däremot blir det svårt när man kommer till det offentliga rummet och valmöjliheterna avtar dramatiskt. Med hunger och fettbrist i magen är det lättare att falla för frestelser och faller man är det svårare att ta sig upp efteråt. För min del klarar jag numer att kliva upp ur träsket direkt, och fallet blir aldrig längre så stort, men svitern av ett fall, om så litet, kan sitta i flera dagar upp till en vecka. Jag var i Göteborg förra veckan och det blev fel mat på tåget på hemvägen för vi var dåligt förberedda efter en övernattning och bråttom till stationen och jag är inte riktigt kvitt den där "främmande-föremål-känslan" i magen ännu. Det var ändå "bara" en drickyoghurt och jordnötter plus en bit mörk choklad som slank ner. SJ's Bistro har inte mycket att erbjuda oss. Vi var inte hemma förrän på kvällen så det blev en lång dag i närapå svältläge istället. ## Comment 9 Author: Wislawa Helt klart intressant att läsa personliga trådar. Själv började jag också med LCHF bl a att det var så enkelt. Man slapp väga maten och beräkna enligt konstens alla tabeller. Men efter ett tag på det här forumet tycker jag att LCHF verkar vara allt annat än enkelt, dvs det är lika mycket räknande som i viktväktarna för många. Och det finns en viss extrem renlärighet som jag själv ibland rycks med i (ska t ex försöka mg på "fakiren" ett tag). På så sätt bir det ju mer en DIET än en KOST, som jag helst väljer att se det som. En omställning för livet. Men det är väl så; inget är så enkelt som det från en början verkar. ## Comment 10 Author: Margareta Wislawa - jag håller med dig - och kämpar därför emot både fakir och matregistrering för min egen del. Jag **vägrar** helt enkelt att hålla på med det efter 25 år med viktväktarna. Jag äter fortfarande efter magkänslan och matregistrerar inte alls. Det enda jag gör - är att jag håller koll på innehållet. Dvs att jag äter inte till vardags mat med mer än 3% kolhydrater. Då försvinner allt som kan överätas. Jag vet att jag får i mig för lite fett om jag inte tillsätter extra och jag kan någon gång matregistrera en enstaka måltid som modell för att hålla koll på att jag är inne på rätt spår. Mina käpphästar är att det kan bli undantag ibland och hur ofta får ibland inträffa? Det bestämmer jag så klart själv. Undantagen tillhör det som andra självklart inkluderar i sin kost och andra förfasar sig över. Så olika är vi. Mina "undantag" fritt ur minnet: * ett litet glas rött vin (behöver inte mer) - en gång i veckan ibland, ibland oftare och ibland inte alls på veckor * annan alkoholhaltig dryck ex cider eller annat i bjudsammanhang tackar jag inte alltid nej till ren sprit gillar jag inte och tackar därför alltid nej. * Glöggsäsongen är tack och lov inte nu. Jag är svag för adventsmys med glögg. Klarar mig bra utan pepparkakor och lussekatter om jag får lite glögg. * 10g mörk choklad - ibland kommer ibland ofta ibland kan det ta månader * mer än 10g choklad i samband med någon tårta eller så händer kanske någon gång i månaden, eller inte ens det om jag tänker efter. Vi hade chokladtårta igårkväll för att fira och sist var när sonens studentfest i början av maj. Jag åt en pytteliten bit (jag gjorde på en halv sats och vi delade på fem, jag tog minsta biten). Den har kostat mig en natts sömn, så det lär dröja tills nästa gång. * tomater och andra "grönsaker" med är än 3% kolhydrater äter jag ibland för att jag får lust och att det finns (i skolmatsalen där jag jobbar förekommer det) * 1 körsbärstomat kan jag äta ibland även hemma. Vi har det i kylskåpet och jag tycker det är rätt trevligt med en sån på tallriken eller som snacks ibland. Storleken är så lagom och det är lätt att ta bara en. * Yoghurt/fil med lägre fetthalt än 10% tex Dofilus eller Fjällfil äter jag ibland till frukost som omväxling * Yoghurt med 10% fetthalt borde jag inte heller äta om jag vill vara så strikt jag skulle behöva men det gör jag också ibland. Det förekommer kalla såser tex zatziki. * Avokado - jag blir aldrig klok på om jag bör äta det eller ej. Jag är periodare och det verkar fungera ibland, men inte alltid och då kan det vara något annat jag inte bör äta som jag ännu inte vet vad det är. * Ost av fetare sorter minimum 28% helst mer äter jag helt fritt av när jag får lust. Jag tar gärna en skiva ost och en hyvlad skiva smör och rullar ihop. * Ost av färskosttyp (ricotta, mascarpone, keso mfl) äter jag ibland för omväxling * Ost av mjukosttyp äter jag inte så ofta men Philadelphia och Coops motsvarighet (bättre innehåll) slinker ner ibland. * Bär försöker jag låta bli, men hallon finns alltid i frysen och just nu björnbär på busken utanför huset. I somras hade vi jordgubbar i trädgården och blåbär i skogen 10m bort. Jag äter lite bär, vissa perioder mera och vet att inte det är så bra, men jag tycker det är gott och att det tillhör myggen när man silar bort elefanterna. Hade jag tillgång på hjortron hade jag nog inte kunnat avstå, de är mina absoluta favoriter * Frukt är elefanter för mig pga kolhydratinnehållet. Vi har äpplen på tomten och jag gillar tur nog inte äpplen. Bjudfrukt i form av Victoriaplommon på jobbet är svårt att motstå och jag äter under säsong några stycken. Vi har ett eget träd, men det är tack och lov så ungt att det inte bär frukt ännu. Övrig frukt kan jag avstå - det stör mig inte. * Nötter och mandlar använder jag som nödproviant när jag väljer mellan pest och kolera. Det är ingenting jag kan äta om jag skall gå ner i vikt. Jag mår heller inte särskilt bra av det och magen protesterar genom att förstoppa sig - så jag avstår gärna - men vad gör man i SJ's Bistro när inget finns att äta och man är hungrig? ## Comment 11 Author: Margareta Jag står inför en typisk utmaning idag. Jag och mina båda döttrar skall åka till Borlänge över helgen och vara med på en kattutställning med 3 av våra 5 Norska skogkatter. Vi bor på hotell inne i Borlänge och utställningen är på Rommetravet strax utanför. Jag vet att det inte finns mat jag kan äta mer än förhoppningsvis frukosten. Hur tar man med sig och förvarar mat mer än högst en dag? När vi åker samma dag har vi kylväska över dagen, men detta blir två nätter och en hel dag efter. ## Comment 12 Author: MimLan #11 Ta med extra kylklampar och be hotellet lägga in dem i frysen över natten åt er så kan du förlänga kylväskans funktion. Du äter ju inte ägg, men annars håller kokta sådana sig flera dagar i rumstemperatur. Jag hade tagit med stekta färsbiffar och en tub majonnäs. Över det had ejag iaf inte bekymrat mig om kyla för de första tv dagarna iaf. Det kan vara värt att testa pemmican för sådana här tillfällen. ## Comment 13 Author: Margareta Jag kommer att ta med Böklunders korv - de håller sig utan kyla och äta det på söndag. Förhoppningsvis har vi kyl på hotellrummet. Det löser det mesta. ## Comment 14 Author: pitch Jag är lite för och emot dessa personliga trådar... Vissa personer har "för lätt" att uttrycka sig och det blir mest pinsamt. Det är väl upp till läsaren att dissa dessa sidor isf men det är lite störande när man sitter i ett "Senaste inläggen"-klickande och det "bara" är inlägg i vissa medlemmars trådar... ## Comment 15 Author: Autoimmun Hej Margareta!  Först vill jag tacka dig för att du är så fantastisk med bl.a. att svara på våra inlägg. Om du visste, så mycket det betyder för oss andra, att uppleva så konkret att någon bryr sig om oss. Det ger oss trygghet när vi ger oss in i en ny matvärld. Det känns underbart att veta att andra också känner sig osäkra ibland, och det känns skönt att känna igen sig i andras beskrivningar. Resan från Whitehorse i Yukon till Göteborg, "säng till säng" tog 35 timmar, och jag känner mig seg, frusen och allmänt ruggig. När jag piggnat till ska jag lägga in mina bilder i datorn. Kanske blir det efter ditt förslag, en liten reseberättelse här i KiF. Kramar!!! ## Comment 16 Author: Margareta Pitch - jag förstår hur du menar och därför har jag varit tveksam själv, men samtidigt är det med alla de medlemmar vi har idag omöjligt att hålla reda på vars och ens historia. Då är de egna trådarna en hjälp. Tack Autoimmun. Tanken är att forumet skall vara personligt och själv hinner jag inte alls med nuförtiden som jag gjorde i början för 2 år sedan. Då känns det extra roligt om det "lilla" jag gör är uppmärksammat så positivt. Jag har många medarbetare nu och de är väldigt aktiva många av dem. Tack vare det håller vi ångan uppe och försöker ta hand om alla nya på bästa sätt. ## Comment 17 Author: goldinge Det låter bra Margareta. Men hur skapar men en personlig tråd frågar datanovisen. ## Comment 18 Author: magma Skapa helt enkelt en egen tråd och döp den i rubriken t.ex till "**Goldinges tråd**"- något som gör att du själv hittar den lätt. Sedan håller du dig till den när du vill uppdatera om dig själv. Förslagsvis så bokmärker du tråden så finns den bland dina "bokmärken", då är det lätt att hitta den. ## Comment 19 Author: Margareta Det är dom trådarna vi lägger under gruppen - Medlemmar -  Tanken är att där skall finnas max 1 tråd per medelm. Undantag är att man får börja på en ny om den första blir för lång. Då låser vi den första och länkar till den andra. ## Comment 20 Author: goldinge Margareta och magma. Tack för svar. Innebär det att mitt Nässjö Nästa och annat kan flyttas över i den tråden? Jag citerade en tidningsartikel"Silikonbanta" lägger jag även sådant under min tråd? De e möe me de elkriska ## Comment 21 Author: Margareta En gammal tråd som behöver visas igen ## Comment 22 Author: annainorrland Jag tycker det är intressant att läsa personliga trådar, men jag tycker det är svårare att få svar på sina frågor då. Fler som läser om man öppnar en ny tråd med rubrik som anknyter till frågan ## Comment 23 Author: Margareta Frågor måste inte alltid vara i den egna tråden. Man kan mycket väl starta frågetrådar. **LÄS** först i forumet (Det finns en sök-funktion) om frågan redan är besvarad - ibland kanske 10-20ggr redan. Vi som lägger ner mycket av vår fritid på att svara på alla dessa frågetrådar lessnar till slut på att svara på samma saker om och om igen. Det är inte lätt att veta när man är ny, men man kan försöka och tänka sig för lite. Enda jag som sajtvärd tycker är viktigt om ni startar nya frågetrådar är att ni lägger den i rätt grupp och **inte** under "Medlemmar" där de allra flesta trådar hamnar. **BARA** personliga trådar skall vara i **Medlemmar**. Man har en tråd var och sen ev gamla låsta trådar om ens egen tråd blir för lång. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Jag tycker om att följa personliga trådar när någon börjar med LCHF och man får va med om resans och vad som händer. Det är ju omställningsbesvär, hälsovinster, ett pusslande med maten, viktuppgång/nedgång. Alla är ju olika så kanske har man lika erfarenheter som någon annan på sajten. Sen är det väldigt givande och läsa om er som har hållt på ett par år, med denna kost. Man vill ju veta allt när man själv är nybörjare, då det tar tid och göra en livsstilsförändring. ## Comment 25 Author: molana Den här tråden har jag missat helt.Bra skrivet Margareteta..Blev en AHA upplevelse när mycket stämmer in på mig med när det blir mat på ett oplanerat ställe.Det är då som man faller för det mesta.  ![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 26 Author: Luccy Va härligt att få veta mera om hur du tänker Margareta, jag är åxå lite inne på samma att mäta o väga det har man gjort på VV så man är allergisk. Peppande läsning, sånt tackar jag för Kram Luccy som är så glad att du orkar vara sajtvärd ![Kyss](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-kiss.gif "Kyss") ## Comment 27 Author: Margareta Tack! Sen jag skrev den här tråden har det hänt lite under broarna. Jag har striktat till mig och faktiskt gått ner 5kg - det går bara man vill, men som jag skrev det är en låg kolhydratnivå som krävs och inga avsteg. ## Comment 28 Author: bustas Hej Margareta! Jag tror att det är en fråga om en slags "bikt". En bikt behöver dock inte vara ett tillkännagivande av negativa erfarenheter, de kan mycket väl vara possitiva! Ett slags samtal som vi svenskar är så förbaskat dåliga att föra. Vi vågar inte blotta oss med risk att bli feltolkade eller utnyttjade. Här, i Litauen (och i flertalet forna sovjetstater) sker denna "bikt" på bussen, i postkön, i väntrummen mm.  Jag åkte taxi en gång med min litauiska svärmor och under resans tjugo minuter fick chafören hela min och min svärmors levnadshistoria till livs. Chaufören grät en skvätt mellan skratten då svärmor berättade om hennes levnad. När chaufören avlagt sin "bikt" var vi framme! Ha det så gott! ## Comment 29 Author: Margareta Den varianten gillar jag Bustas. Appropå taxi  Min man har lärt flera taxichaufförer äta LCHF. Han åker färdtjänst mellan varven och det händer rätt ofta att det är samma chaufförer (vi bor inom ett litet taxibolags område så det är få bilar) man träffar igen. Själklart märks det att maken gått ner ca 20kg. Det är alltid lika roligt att höra om chaufförernas stapplande försök att lära sig LCHF-ätandets grunder. En del är riktigt duktiga och har gjort lysande resultat utan vare sig Kif eller böcker.