# Dömd till LCHF på livstid?! Author: AnnK Måste medge att jag idag känner det som om jag är dömd till LCHF på livstid och känner mig djupt misströstande över detta. Maten är helt ok och helt dräglig, men den är inte GOD! Jag är aldrig hungrig, aldrig sugen. Fastän det är skönt att slippa det jobbiga suget, måste jag säga att jag saknar detta med att t ex **se fram emot måltiderna**, det gör jag aldrig på LCHF. Jag bara äter och, som sagt, det är ok, men inte mer. Vinsterna ligger i hur jag mår, snarare än att maten har blivit bättre. Det är inte så att jag intensivt saknar kolhydrater, tvärtom går det väldigt bra med LCHF:en just nu, men då och då saknar jag lättheten, det fräscha, det gröna... MEN: Jag får så oerhört många vinster på den här kosten att jag inte tror att jag på allvar kommer att överväga att överge den. Min mage funkar för första gången i mitt liv och mitt blodsocker är stabilt som bara den. Så fort det kommer minsta kolhydrat in i kroppen börjar detta krångla. Jag inser att detta kanske är övergående och att jag på sikt kan börja äta en mer balanserad kost som även innehåller till viss del kolhydrater. Och, som många har sagt, kanske VILL jag inte ens det då. Men det känns långt borta just nu. Så detta är egentligen min fråga: hur tänker ni andra? Jag har förstått att många av er aldrig mer vill äta kolhydrater OCH tycker att LCHF-maten är god. Men ni andra, tänker ni att ni någon gång skall återgå till en kolhydratblandad kost? Finns det någon mer som kämpar med detta att sakna GOD mat och att vara "sunt" sugen? Fast man så att säga är helt såld på LCHF... ## Comment 1 Author: Millaf Jg kämpar hårt. Visst mår jag bättre och fördelarna är många för att inte tala om viktminskningen. Men, jag saknar att enkelt kunna äta ute med familj, vänner och kollegor. Jag avstår ofta från att tex luncha ute eftersom det aldrig finns något som passar till 100% och jag tillhör inte dem som fixar att köpa mat dyrt och sen slänga hälften för att det inte är ok ut LC-synpunkt. Jag har ju dessutom två småbarn och tycker att det är jobbigt att kombinera min mat med övrig i familjen. Jag kan nog inte se att jag kommer att leva så här resten av livet. Däremot så tror jag att jag skulle kunna tänka mig att äta mer åt GI-hållet när jag nått målvikten. GI skulle funka betydligt bättre med familjen också. Men jag vill ju må bra och hålla vikten också så jag får se hur det blir. ## Comment 2 Author: Mervi Jag tror att jag kommer att hålla mig till LCHF men kanske vill jag äta lite mer av mjölkprodukterna som yoghurt. Och så sallad/grönsaker som växer ovanjord. Jag har inte så många kilon kvar eller inga kilon kvar att gå ner, beror på om jag kan nöja mig med BMI mellan 25 och 26 eller jag vill gå längre ner. Jag trivs bra med kosten övrigt och har ätit det så länge att jag klarar avvikelserna när de kommer, att äta ute eller hos vänner utan att för den skull ramla tillbaka till sockerträsket. Mår inte heller dåligt av att  avvika någon enstaka gång. Jag brukar återvända till LCHF direkt dagen efter. Jag måste säga att med tiden har jag tappat sugen på kolisarna, saknar inte bröd od. Tycker maten är god. Jag är inte heller hungrig någonsin, men det tycker jag bara är bra. Nu har maten inte den roll i mitt liv som den hade förr.  Jag gillar god mat och försöker laga så varierat som möjligt. Nej nu har jag nog sagt det jag skulle.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 3 Author: Fibblan Jag kommer aldrig börja äta som förut. Mår alldeles för bra för det. Jag älskar dessutom denna mat och tycker det är jättegott.  Vi brukar äta ute ganska ofta och det upplever jag inte som några problem om man håller sig hemikring:) Tex pizzan där vi brukar äta så brukar jag äta kebabtallrik utan pomme men med sallad.  Då "slår jag på stort" och äter sallad till:)  Sallad är något som jag kommer införa till all mat när jag kommit ner i idealvikt. För det kan jag sakna ibland, men inte så det stör tycker jag. Förövrigt så har jag inget sug efter potatis eller bröd.  Vi äter alltid gemensamt fastän jag äter SSS. Jag äter ju samma som dom andra i fam fast jag bannar potatis, redd sås...annars så äter vi alltid samma mat. Så håller man sig bara ifrån Mac Donalds så går det bra\*S\* ## Comment 4 Author: Lillianna Jag har ätit så här sen april -05 och i början trodde jag att detta bara skulle vara ett sätt att bli av med övervikten, sen skulle jag äta lite mer normalt men förhoppningsvis hålla vikten. Inser nu att det är helt osannolikt att jag skulle kunna må bra OM jag skulle äta som jag gjorde förr. Jag satt verkligen fast i sockerträsket, med godis, choklad, frukt, GLASS, kvällsmackor och toast. Dit vill jag inte igen på några villkor! Never!! Tror att det kanske skulle kunna gå att äta liiiite mer GI men bara liiite, saknar faktiskt inte pasta och potatis överhuvudtaget men skulle gärna kunna äta lite mer varierat när det gäller grönsaker. Men först ska jag komma ner i vikt så att jag är nöjd. Inte förrän då går det väl att säga hur man ska klara fortsättningen.  Jag lagar oftast 2-3 kombinationer till lunch då mina 3 barn inte äter diverse saker. Visst, jag skulle hellre göra 1 mål men nu är det som det är. De vill ha pasta och ris och sånt så det får de. Huvudsaken är att de mår bra och det gör de. Vill de äta LC i framtiden så får jag ta ställning till det då.  Men det där med att inte känna hunger känner jag inte alls igen. Jag är vrålhungrig så magen skriker innan varje mål. Vad har ni gjort med kroppen för att inte känna hunger??\*orolig\*?  Hur många mål äter ni? Varför äter ni om ni inte är hungriga? Det låter konstigt i mina öron....berätta gärna mer! /Lillianna -26kg ## Comment 5 Author: Mervi Jag äter frukost, lunch och middag + lite kaffe därimellan. Frukost: tidigt på morgonen ägg + bacon, nuförtiden äter jag 1 ägg + 3 skivor bacon Lunch: kött, fisk eller kyckling och några salladsblad + någon fet sås eller potkäs. Middag: som lunch men då skippar jag ofta salladen och äter köttet/fisken + sås. Jag skulle kunna äta mer till frukost och hoppa över lunchen men behöver denna paus i arbetet, därför har jag minskat frukosten en aning. Jag är aldrig hungrig. ## Comment 6 Author: AnnK \# 4 skrev: "Men det där med att inte känna hunger känner jag inte alls igen. Jag är vrålhungrig så magen skriker innan varje mål. Vad har ni gjort med kroppen för att inte känna hunger??\*orolig\*? Hur många mål äter ni? Varför äter ni om ni inte är hungriga? Det låter konstigt i mina öron....berätta gärna mer!" Jag tänker mer vad äter du för att bli så vrålhungrig, ärligt talat? För min del är känslan av att vara just vrålhungrig något som hör hemma i "gamla" kolhydrattiden med svajjigt blodsocker osv. Med en gång som började äta fett a la LCHF-kosten försvann hungern. Jag äter regelbundet 3 ggr om dagen och det måste jag göra, annars märker jag på andra sätt att jag inte mår bra. Men HUNGRIG är jag aldrig. Däremot äter jag aldrig mer än till lagom mätt vid varje mål. Jag ser det som huvudsakligen väldigt nyttigt och bra att inte vara hungrig, men som jag skriver ovan, det finns andra vinklingar på det. ## Comment 7 Author: AnnK Tack för kommentarer hitintills, hoppas det lättar för mig och för de som det behöver lätta för! ## Comment 8 Author: Amiechan #6: Rejält hungrig är jag också. Åt frukost 06.45 idag och lunch 12.45 - då var jag vrålhungrig. Men _inte_ på kolhydrattidens vis. Ja, då hade jag inte kunnat gå så länge utan mat **;-)** Så jag tror nog att man kan äta mycket och bra och ändå bli hungrig **:D**  Jobbar jag så blir jag hungrig. Sitter jag och hänger framför datorn så kan jag glömma bort maten. Det kanske mer hänger ihop med hur man lever? ## Comment 9 Author: copia Jag blir hungrig, men inte som för. jag får heller inget paltkoma efter maten ,längre, vilket är fantastiskt skönt! Märkte det tydligt på en kurs igår eftermiddag då alla satt o gäspade och klagade..utom jag--Lite överdrivet ,kanske, men dom nämde paltkoman, o dom flesta höll med..Jag sa inget..\*ler\* Mår..Prima!! ## Comment 10 Author: cambiasso det r lika för mej åxå..... ## Comment 11 Author: Lillianna Men ser ni hunger som negativt?? Jag ser det som ett sundhetstecken, min kropp talar om för mig att det gjort slut på den mat den fått och jag behöver fylla på. Äter 3 ggr per dag + kaffe 1 gång på eftermiddagen. Jag blir så hungrig så jag känner mig kräkfärdig om jag inte äter, visserligen brukar jag inte låta det gå riktigt så långt men jag 'rensar inte skåpen före maten' som jag gjorde innan LC. Jag blir hungrig, äter lagom mycket och äter aldrig tills jag känner mig proppad och däst (ni vet). Hur vet ni då det är dax att äta om ni inte känner hunger? Viktminskar ni som inte känner hunger? Fungerar det?  Har inte heller paltkoma eller humörsvängningar och annat blodsockersvängande som jag hade innan.  /Lillianna ## Comment 12 Author: Pasi Tänk vilken lycka att bli dömd till att leva på artriktig föda resten av livet...stackars alla andra som fallit från den rätta vägen till hälsa! ;) ## Comment 13 Author: MegN Jag hade också perioder när jag inte kände någon hunger, men numera gör jag det. Det kanske är en annan sorts hunger, jag vet inte. Kanske har jag blivit duktigare på att lyssna på min kropp... När jag förra hösten experimenterade lite med tillägg av låg-GI mat så fick jag raskt tillbaka en gammal välbekant "vrålhunger" (självklart brorsa med sockersug). Men det kändes inte som något direkt positivt. Jag tänker aldrig gå tillbaka till att äta potatis, bröd etc. Möjligen att jag lägger till mer grönsaker osv för att variera kosten, när jag slutar sträva efter att gå ner i vikt. Men nu när man vet vilken effekt bröd etc har på kroppen känns det väldigt främmande att börja äta sånt igen...! ## Comment 14 Author: Mervi Lillianna: Jag äter ungefär som du men jag hinner inte blir hungrig därimellan. Jag går inte ner mina sista kilon, 2-3 kg, som skulle vilja.![Gråter](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cry.gif) ## Comment 15 Author: Lillianna För mig låter det fortfarande konstigt att ni inte känner hunger, men är ni nöjda och mår bra så är det säkert så det ska vara. När jag hade en lååång platå förra året och ville bryta den ansträngde jag mig ännu mer för att lyssna på kroppen. Jag åt inte om jag inte kände hunger. Inte ens frukost. Försöker fortfarande att leva efter den teorin (typ Sten Stures) men numera känner jag min kropp bättre och vet mer hur den reagerar på viss mat. För mig funkar tex inte Feta-ost. Det spelar ingen roll hur mycket extra fett jag lägger till, med Feta går det bara inte fastän det är så gott. För mycket vispgrädde i kaffet kan oxå stoppa min viktminskning effektivt osv. Nu VET jag hur jag startar viktminskningen och det är rätt skönt att veta, innan kände jag mest att jag experimenterade mest hela tiden. Tex så går jag ner om jag låter det extra långt mellan sista målet och frukosten dagen efter. Klarar jag att skippa kvällsmaten, kanske tar sista kaffet vid 16-17 och sen frukost vid 10 dagen efter så är det kanon!  Mervi. De sista kilona lär ju vara svårast. Har du provat med ovanstående??? Att inte äta förrän du verkligen känner att du behöver något. Målkänslan måste vara underbar!!! Vad duktig du varit som nästan är där nu!!! Jag längtar oxå dit!! Har väl kanske 15 kvar eller nåt sånt. /Lillianna ## Comment 16 Author: Mervi Lillianna: Tack! Jag har tänkt på det men har svårt att passa in det i min arbetsdag. Jag får fundera vidare. ## Comment 17 Author: Margareta Lillianna: Jag tycker din teori är spännande och känner igen resonemanget från Sten Sture. Jag tror mer och mer att jag bröt igenom från stillastående till viktminskning under min förra sommar på landet på det viset. Jag har letat i kosten och inte hittat att jag åt så annorlunda, men när du skriver om detta och jag tänker efter så kan det vara måltidstiderna som var radikalt annorlunda, just för att jag var ledig. Jag äter inte ofta på kvällarna efter middag, däremot kan middagen komma väldigt sen och särskilt på sommaren. Förrra sommaren var jag inte lika pigg som nu (![Fundersam](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-undecided.gif)) och sov därför längre på morgnarna. Jag var seg att komma igång med dagen och åt inte ofta frukost. Frukosten var svår eftersom jag inte gillar salt mat och därför gick bacon bort. Jag hade nog inte hittat den milda äggröra jag ofta äter nu. Jag åt nog oftast "brunch" med kaffe efteråt, ganska sent. Eftersom jag ätit lunch, blev det sen kanske något mellanmål och så sen middag igen. Ju mer jag tänker på det var det nog så att måltidernas placering var större skillnad än innehållet i det jag åt... Jag drack vin, åt ost och hade grädde i kaffet även då påstår min familj... Hmmmm intressant och tack Lillianna för reflektionen... ## Comment 18 Author: skogsstjrna #3 Jag kan gå på McD också - och äta LC. #4 Låter som om du inte äter tillräckligt med fett, eller för mycket kolhydrater? #8 För vissa av oss är sitta och hänga framför datorn detsamma som att jobba... :) Jag åt idag frukost och lunch vid ungefär samma tider som du, men var inte direkt hungrig vid ettiden. Gick och åt mest för att restaurangen stänger halv två. #17 Intressant med måltidstiderna och att minska från tre mål till två. Har bara gjort det någon enstaka helgdag (ungefär av samma skäl som du, vaknade sent...), men det verkar sätta igång viktminskningen. Är nu efter någon månad av stillestånd sakta på väg nedåt igen, känns så skönt! ;) ## Comment 19 Author: Lillianna Skogsstjrna, snälla kan du inte benämna oss med namn istället för vilket nummer vi skrivit i??!! Kan inte riktigt hitta mig själv under nån # och det är lättare att komma ihåg personernas åsikter om man får se namnet i samband med deras kommentar....Snälla??! /Lillianna ## Comment 20 Author: Margareta Lillianna: Det där med nummer är ett system som uppfunnits rent generellt här på iFokus, det är väldigt vanligt på de andra sajterna och det är lätt att göra lika vart man än kommer. Eftersom samma person kan skriva fler inlägg i samma tråd är det ett sätt att hålla isär vilken man vill kommentera. Andra forum har ju kommentarerna direkt insprängda, men så är det inte här på iFokus, kommentarererna är numrerade istället. Själv gör jag nog både ock, beroende på hur tråden ser ut. Jag tycker det känns personligare med namn, men jag använder nummer också i del fall jag verkligen vill markera vilken sak jag svarar på. Vill jag göra det väldigt tydligt, händer det även att jag kopierar ner själva citatet. ## Comment 21 Author: Lillianna \# 20-Margareta, ok får foga mig efter 'reglerna' även om jag kanske inte direkt samtycker till 100%. Vill hellre vara personlig för att jag tror det främjar debatten på alla sätt och vis..... /Lillianna, 'din LC-syster' ## Comment 22 Author: Margareta Lillianna: Man FÅR skriva namn... det är jättetillåtet... Det är bara det att folk vant sig vid att skriva nummer och jag gissar att många tycker det är bra på något vis... I Fokus har så många sajter nu och det blir väl lite kultur på något vis hur de olika sajterna gör... Appropå det... gör gärna studiebesök i de andra sajterna... men glöm inte vägen tillbaka förstås.... Jag tassar runt och skriver i rätt många....![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) ## Comment 23 Author: Fibblan \# 18  Jag skrev och berättade någon stans här inne om Mac Donalds i Brändåsen som skulle vägra mej sallad "för det blev fel i inventeringen":) ## Comment 24 Author: Diana61 JAg äter 2-3 gånger om dagen beroende på om jag blir hungrig. Blir jag ej hungrig s äter jag inte. Vist kan jag ibland känna hunger men inte som förr när det var ett massivt sug i magen att man nästan mådde illa, nej! nu är det mara lite småkurr som säger att det är dags att äta. Men det händer sällan som sagt att jag känner hunger numera och det tror jag beror på att jag antingen har ätit förlite fett i måltiden innan eller att jag väntat ut tiden förmycket till nästa måltid, för blir jag sittande framför datorn, så sitter jag här ett bra tag. ## Comment 25 Author: Margareta Nu har jag sett den här rubriken "Dömd till LCHF på livstid" och haft en känsla att det är något jag reagerar över.... Jag vill ändra den till: **"Befriad till LCHF på livstid..."** Den dagen kommer att infinna sig då vi är en så stor grupp att vi kan gå in på vilken restaurang som helst och välja "LCHF"-märkt mat från menyn. Dit har inte ens Viktväktarna kommit, även om det finns rätt stor förståelse för deras kost ute bland krögarna. Jag säger befriad eftersom jag själv upplever det som en befrielse att SLIPPA ÄTA MAT SOM GÖR MIG SJUK. ## Comment 26 Author: AnnK #25 jag vet inte hur "politiken" här inne är vad gäller att döpa om andras trådar, men min intention med mitt inlägg var ju ganska så långt ifrån "Befriad....". Att tråden sedan utvecklades till en "hunger på LCHF-tråd" var ju inget jag kunde "styra" över. Jag förstår vad du menar med att "slippa äta mat som gör mig sjuk", men mitt inlägg handlade ju om upplevelsen av att befinna mig i en korseld mellan att uppleva vinsterna av kosten MEN att samtidigt sakna vissa saker, såsom förväntan inför måltider osv. Ryms inte den typen av (kritiska) självreflekterande tankegångar här, Margareta? Om det är så att du stör dig på att en "negativ" rubrik dyker upp hela tiden (vilket beror på att folk har fortsatt diskutera hunger, inte att de diskuterar min ursprungliga fråga), kan du väl döpa om den till "Hunger och LCHF". Döps den om, med mitt inlägg kvar, till ditt förslag här ovan hamnar jag i en känsla av censur, faktiskt. Det finns väl dessutom inget som hindrar att du startar en egen tråd som tar upp LCHF-kosten från "Befriad"-perspektivet. ## Comment 27 Author: Margareta Hallå och förlåt AnnK! Det var absolut inte så jag tänkte! Jag tänkte inte döpa om rubriken för att den var FEL på något vis. Tvärtom så läste jag din rubrik och tänkte som Du i början. Jag är också "dömd" till detta eftersom jag säger att det inte finns någon väg tillbaka. Det var så att jag själv reflekterade över att jag var så glad att jag slapp vara "dömd" och att jag numer tvärtom känner mig befriad!!! Jag står själv, som säkert många andra här, i en knepig opraktisk situation eftersom vardagen inte alltid är så lätt att få till. Du ställde frågan vad vi andra tyckte och jag svarade... så enkelt var det. Jag har inget behov av att censurera och trodde jag var en medlem som alla andra trots att jag är sajtvärd! Förlåt så mycket säger jag igen - men jag tror Du helt har missuppfattat mig och min intention. ## Comment 28 Author: Margareta AnnK: Nu har jag läst Din fråga i #0 en gång till och förstått, Du ville alltså inte att vi som är "sålda" skulle svara alls. Det fattade inte jag och därför ber jag om ursäkt igen, för att jag skrev i fel tråd. ## Comment 29 Author: AnnK #27 JA, jag missuppfattade dig sannerligen och det ber JAG om ursäkt för! Jag trodde nämligen att du var inne som sajtvärd och ville rensa upp...nu när jag läser om ditt inlägg med andra (mindre defensiva) ögon, ser jag att det kan läsas som ett "vanligt" inlägg också". Klar att du inte bara är sajtvärd, utan en "vanlig en" också :) No hard feelings, hoppas jag. ## Comment 30 Author: AnnK #28  jag har inget emot att ni "sålda" skriver, även fast jag förstås gärna ville få input från folk som också upplever den här "korselden". Jag känner mig uppriktigt bedrövad över att jag inte "lyckas" uppleva LCHF-maten som "god". Detta är möjligen en övergående fas, men nog så besvärlig. Jag tackar på sätt och vis mina magproblem, för utan de extremt fantastiska vinster jag gör med magen på LCHF, tror jag inte att jag hade kunnat hålla fast vid den. Ingen önskar mer än jag att detta med "god" ger med sig med tiden. Jag VILL äta så här. ## Comment 31 Author: Margareta AnnK: Absolut inga hard feelings här... bara ett kallt konstaterande är att det ÄR svårt att "hålla tråden i trådarna".... ## Comment 32 Author: Margareta AnnK: Vad är det med LC-maten Du inte gillar och vad är det Du saknar som Du tycker är gott är väl den egentliga frågan? Tvingar Du dig att äta något "bara för att..." trots att det kanske finns andra alternativ? Min man äter ägg och bacon nästan varje dag och jag själv KAN INTE äta bacon till frukost. Någon gång under helgen när han bjuder mig kan jag äta det, men inte annars. ## Comment 33 Author: Amiechan #30 AnnK: Det är ju verkligen trist om det blir nåt man måste äta utan att det smakar en. Det är ju det jag alltid försökt undvika i mitt liv - dieter som kanske "är bra för mig" men inte är goda och därmed möjliga att hålla sig till! Det måste ju verkligen få lov att vara gott för att det ska vara bra för en i det långa loppet. Lycka och trivsel är också en aspekt! Jag har haft tur för jag älskar verkligen grädde med bär, kött, bearnaise osv. men jag förstår hur du har det. Jag har haft det så jag med... förr när jag trodde jag skulle äta nyttigt... Men sen så tål jag ju kolhydrater lite bättre än vad du gör verkar det. Jag kan ju äta bär och grönsaker också. Visst saknar jag att vara sugen ibland! Ibland känner jag kanelbullsdoften på Pressbyrån och så tänker jag att "det här hade jag tyckt att det doftade jättegott förr" och så känns det lite sorgset **0.o** Men sen om jag äter det så uppskattar jag då rakt inte suget dagen efter... **:P** Eller magkrånglet eller nåt annat i bakfyllan... Frågan är om du "vänjer dig" (=ändrar preferenser) med tiden eller om din prägling till den goda kolhydratmaten sitter för hårt? Det här var ju inget svar alls, men jag ville bara säga att jag förstår att det är kämpigt för dig! ## Comment 34 Author: magma AnnK! Nu har jag läst, men inte orkat igenom hela tråden- sorry. Men jag vill ändå inflika att JA, jag förstår hur du tänker och känner! Jag tycker faktiskt inte heller att LCHF är speciellt gott, kanske för att jag aldrig varit någon köttfantast? Jag har inte heller den där förväntan inför en måltid längre, som jag hade "pre-LCHF", och även om den förväntan ofta var så stark att jag snarare kunde känna den som ett sug och en längtan så saknar jag känslan ibland. Samtidigt som jag känner mig befriad från suget så har ätandet och mat förlorat en dimension, eller hur jag ska uttrycka det,och känns lite fattigare och enformigare. Kanske beror på undermålig matlagning och/eller dålig fantasi, vad vet jag..! Men jag känner ju att denna kost är rätt väg att gå, mår så mycket bättre både mentalt och fysiskt och minskar min övervikt för varje vecka. Så att återgå till kolhydraterna skulle kännas som många, stora kliv bakåt och sockerträsket vill jag för allt i världen **inte** hamna i igen. Jag försöker öka på receptförrådet och använda nya recept ibland, men det är ganska tråkigt tycker jag... Tyvärr. Jag vill kunna kika i kylen och se att "aha, det ska jag göra idag". Hoppas jag förstått dig rätt nu:) Kram/magma ## Comment 35 Author: AnnK \# 32,33 o 34: TACK! så jättemycket för era inlägg, det känns genast stärkande. Det som gör mig extra bedrövad just nu är att jag måste ligga på i stort sett inga växtkollisar för att magen inte ska börja krångla. T ex försökte jag igår prova med ostschnitzel med sesamfrön och en creme fraiche sås med en pytteliten hackad saltad gurka i- och som ett brev på posten började magen "act up". Att vara hänvisad till enbart fett och kött (inkl kyckling, fisk och skaldjur förstås) gör att jag JUST NU upplever maten som stabbig och fet, geggamojjig helt enkelt. Du frågar vad jag saknar Margareta, och ja, det kan bli  t ex: \- spenatsallad med granatäppel och parmesan \- thaigryta med broccoli och tofu \- en o annan gång saknar jag en skiva vitt bröd till min äggröra... för att få en annan konsitens på frukosten t ex. \- en och annan kiwifrukt och mango. Jag vill absolut inte hamna i sockerträsket heller igen och jag är också tacksam varje gång jag slipper hamna i "sockerbakfyllan" eller ha en svällande mage. Jag är envis och kommer inte att ge upp de livskvalitetsförbättrande vinster jag gör på den här kosten. Möjligen är mina reaktioner och min bedrövelse just nu ett uttryck för sorgen över att "släppa taget" om sådant som fungerat som tröst och trygghet - jag vet inte. Min förhoppning är att jag kan läka ut magen och sedan pö om pö introducera grönsaker och bär till kosten igen. Då tror jag faktiskt att jag skulle kunna känna mig nöjd. TACK igen för era kommentarer och för att ni tar er tid att förhålla er till mina bekymmer. Hoppas jag får möjlighet att återgälda vid någon tidpunkt! ## Comment 36 Author: Margareta Jag håller definitivt med när det gäller just den maten du räknar upp. Men kan Du inte få till spenatsallad? Spenat klarar jag att äta i alla former och tycker det är jättegott. Brooccoli går också bra om jag inte äter det så mycket/ofta. Magen sväller om jag äter för mycket, det går väl som "kål" antar jag. Jag saknar i så fall färska bär. Jag har tillgång till smultron/hallon/jordgubbar på sommaren och det är svårt att låta bli. (Jag låter inte bli helt heller, men äter betydligt mindre än innan). Summan av kardemumman är att vi kanske inte är så olika ändå, jag har nog helt enkelt förträngt alla "nej" för att överleva. ## Comment 37 Author: Lillianna Ann #startinlägget Jag tror att du nu är mitt i din 'acceptera eller inte-fas' . Du vet att detta fungerar och att din kropp svarar positivt på maten du väljer att äta, men mentalt har du inte riktigt accepterat att du är kolhydratiker. Du är mitt inne i 'sorgen' och nu måste du acceptera att du faktiskt inte tål kolhydrater och sen göra det till din vardag. Som du trivs med. Känns det fortfarande motvilligt så har du nog inte kommit ut på andra sidan, men det är ok det får ta tid. Att maten är trist är ett tecken på att du behöver hitta lite nya recept. Visst måste det finnas mat du kan längta efter även inom LCHF eller? Vad gillar du för något? Tänker mer på en råvara som du sen kan ha som huvudingrediens. Kan du sitta och söka på nätet eller bläddra i nån kokbok och göra om recept så att du hittar nåt som frestar dig?  Jag tror du behöver skämma bort dig lite, så att du får ny motivation. Kanske köpa den där hängmörade köttet(som är en dröm) som finns både på ICA och COOP(kostar nästan 300kr/kg) för att belöna dig lite. Eller ut och shoppa lite nya kläder.....det blir man väl alltid glad av nu för tiden \*s\* /Lillianna ## Comment 38 Author: AnnK #37 Tack Lilliana för dina synpunkter. Säkert är att jag befinner mig i något slags "släppa taget" fas. Just nu finns det inte en enda LCHF råvara som frestar mig, om den inte är i kombination med kolhydrater. Ja, det skulle vara fet-creme fraichen med kanel då ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Jag är dock inte så säker på att det är just "frestelsen" jag ska jobba mest på att hitta substitut till, kanske snarare försöka fördjupa förståelsen av motståndet. Min starkaste motivation kommer sig av LCHF-kostens resultat. Men ibland funkar ju helheten kropp-själ-psyke paradoxalt, så att man faktiskt kan uppleva ett starkt motstånd **speciellt** mot sådant som "väcker" oss och är bra för oss i det långa (livs)loppet. Jag tror att min nuvarande fas är ett bra exempel på detta. Dock, hur var det nu? Efter regn kommer sol! ## Comment 39 Author: AnnK #36 skrev "Summan av kardemumman är att vi kanske inte är så olika ändå, jag har nog helt enkelt förträngt alla "nej" för att överleva" Det stämmer säkert och strategin med "överlevnadsförträngningen" är inte helt fel!