# Ska man räkna kalorier eller inte Author: Annabbk Jo jag ÄR ett blåbär. Det erkänner jag gärna. Alltså inte särskillt kunnig eller erfaren på LCHF. Jag har hållt på några veckor. Kanske tappat nåt kilo - troligen några cm - har lite dålig koll på det så här på sommaren i den lille stugan Jag äter ganska strikt (En frukt under tre veckor, lite bär och (hu nu skäms jag) en bulle. Eller snarare två. Och, just ja en och en halv smörgås... hm, jag är nog kanske inte så strikt iaf Men annars ägg, kött, smör, grädde, hemlagad bearnaise, korv med 90% kött. ost, lite salladsblad och skagenröra. Har tänkt jag inte ska börja brutalt utan låta kroppen vänja sig lite fint under semestern, bli glad och trygg liksom att här inte vankas svält och nöd nåt mera, och sen kanske ta det skarpare efter semestern. Promenerar ca en mil om dagen... Jag är rätt nöjd, känner ingen tokpress att störtdyka i vikt, vägde 78 till 170 cm och vill väl gå ner ca 10, men de har suttit hårt senaste åren (är snart 50) och framför allt vill jag leva sunt och kolla om detta är rätt för mig... Nåäl - senaste  veckan har jag noterat allt fler inlägg som pekar i riktningen att man ska äta LCHF, men oxå räkna kalorier. Jag trodde liksom att en poäng var att fettet inte får fäste i kroppen om man undviker kolhydrater, helst så mycket som möjligt - men iaf så att man håller sig i ketos - villket jag läst mig till här inträffar om man håller sig under ca 100 gr kolh per dygn. Som jag fattade en av poängerna var det att man inte ska dra ner kaloriintaget och på så sätt undvika att dra in kroppen i svältreaktion. Men kanske har jag missuppfattat alltihop.... Sånt har hänt förr ; -) så hjälp ett förvirrat blåbär att reda ut begreppen - räkna kalorier eller inte... ## Comment 1 Author: Dessi101 Som jag har förstått det är kalorirestiktion till för dem som har svårt att gå ner i vikt trots lågt kolhydratintag. Själv äter jag när jag är hungrig och tills jag är mätt och räknar aldrig kalorier. Vidare tror jag inte att kroppen ställer in sig på svält eftersom det man ändå får i sig är näringstätt (under förutsättningen att man inte skär ner _för_ mkt på kalorierna). Det är skillnad på 1300kcal fett och protein än 1300kcal som främst består av kolhydrater :) ## Comment 2 Author: Wildrat Bara vissa behöver räkna kalorierna uppåt, däremot kan det vara bra att räkna kalorierna nedåt. Att äta för lite är precis lika illa som att äta för mycket, viktminskning kan avstanna och man mår dåligt. Men har man bra aptit och mår bra är det ingen fara. ## Comment 3 Author: Zepp Eftersom du bara har hållit på några veckor tycker jag det viktiga är att du äter rätt, men kanske inte nödvändigtvis så stikt. Det tar ett tag för kroppen att ställa om sig.. för knoppen oxå, innan man lärt sig att läsa alla innehålsdeklarationer! Dom öser kolisar i det mesta och det tar ett tag innan man har funnit sin framtida basmat, man vill ju ha något mer än kött, grädde och smör! Klart kalorier har bertydelse, men för många blir det som så att man blir mätt på mindre mat och därmed minskar eller iallafall får man inte i sig mer energi! Det blir som regel en period när man vänjer sig till de nya portionstorlekarna oxå, jag startade frisk med ett paket bacon o fyra ägg som frukost.. sen vart jag mätt hela dan, petade i lunchmaten! Sen blev det ett halvt paket o två ägg o det gick jag ner några kilon på men sen vart det stopp. Nu testar jag med en tredjedels paket o ett ägg, det visar sig att jag håller mig lagom mätt till lunch iallafall! ## Comment 4 Author: Dessi101 #3 Zepp: Känner igen det där! Äter jag för mkt fett och för lite protein går jag inte ner i vikt. Har märkt om jag skippat baconet helt (och bara äter ägg till frukost) att jag går ner mer i vikt på så sätt. Dvs, jag behöver något mer protein i min kost för att det ska hända saker på vågen. ## Comment 5 Author: Annabbk Tack för kloka tips. #3 Jag känner redan igen mig - i att man behöver hitta nya stapelvaror - när den första entusiasmen lugnar sig blir man lite överväldigad av lax, kött, ägg och bacon. Har just upptäckt "polarkakorna" tex Och att man är mindre hungrig allt eftersom. För första gången i vuxen ålder håller jag mig fram tlll lunch. Det är skönt. Och det känns som det snart är dags att minska portionerna. Ska tänka på det där med att inte ligga för lågt heller - fast jag tror risken är ganska liten ; -)  Men jag tror nog som jag anar #3 att du menar  - att  kroppen behöver en tid att få känna sig bara nöjd och generöst behandlad efter all år av späkning för att jag trodde det var hälsosamt- Och då menar jag inte jojobantning eller matproblem. Bara "vanlig" hälsomedveten mat med en massa grovt bröd, morötter, frukt och ffa nästan inget fett. Suck... ## Comment 6 Author: Zepp Man behöver vänja sig vid allt menar jag, kroppen behöver konvertera till fettdrift, knoppen behöver lära sig en massa nya saker, nya rätter, nya portionsstorlekar och vad man kan handla hem. Det tog iallafall minst en tre månader för mig att bryta en massa gamla vanor, det lättaste var frukosten det svåraste var vad jag skulle ha till teet på kvällen! Körde finncrisp ett tag tills jag kom på att det gick lika bra med en korvskiva med ost på. Och portionsstorlekarna lurade jag ögat med genom att lägga på salladsgrönsaker på tallriken med vinegrett eller liknande. Har alldrig bantat o lär alldrig göra det heller.. mem man kan alltid omskola sig till en gourmet som äter lite men gott.. o nyttigt! Har inte haft socker eller sött i huset på iallafall 20 år.. glömde det en gång o på den vägen e det.. får köpa godare kaffe o tee i stället, så går det ner utan sött. ## Comment 7 Author: Annabbk Jepp - det svåraste är kvällsthet. Provade med nötbröd ikväll, men hoppas att det är som de säger - det blir godare/safigare efter någon dag i kylen. Sallad är bra "ögonlur", liksom att ta en lite mindre tallrik... Jag satsar på att komma in i detta, och har inte direkt svårt att avstå från tex riset till grillade kycklingen ikväll när jag hade gäster. Men jag har än så länge svårt att tro att jag aldrig mer kommer att laga Karl-Johansrisotto eller äta hemlagad fikonmarmelad. Den som lever får se - antar jag Nu ska jag "natta" mina tonåringar - och för att vara trovärdig lär jag stänga datorn,,,, ## Comment 8 Author: Zepp Glömde köpa FinnCrisp oxå en gång så jag vandrar på den vägen oxå, saknar det inte för ända funktionen var att ha något att lägga pålägget på! Man kan ha en massa gott på en ostbit eller en korvskiva eller så äter man ägget med sardeller på en assiet ungefär som om det hade varit bröd under men lämna brödet.. fast varför lägga dit det då i första vändan! Iallafall så krymper mina matkassar helt enormt ## Comment 9 Author: Nipp Om man läser mellan raderna tycker jag de som absolut avråder från att räkna kalorier så man får underskott varje dag, tänker på den traditionella högkolhydratkostens tid - dvs vanlig bantning. Det bygger ju på att räkna kalorier, inget annat. Om man först ser till att ha rätt blandning protein, fett och kolhydrater och dessutom kollar kalorier på detta är det av godo, enligt egen erfarenhet. Alltså kaloriräkning har många här erfarenhet sedan årtionden i många fall, men då tänker man främst på sina misslyckanden då man haft vanlig kost med mycket kolhydrater. Så ser jag på det i alla fall. ## Comment 10 Author: Aniara4 Jag tror man måste tänka i två steg: Först gäller det att ställa om till fettdrift, och under omställningsperioden bör man försöka hålla sig mätt och nöjd och undvika svältreaktioner. Har man varit godissnaskare kan man också behöva lite extra fettsnask för att hantera suget. Så småningom har man ställt om ämnesomsättningen och "låst upp" fettförrådet, och då behöver man mindre mat. Den som har välfungerande hunger/mättnadssignaler och är lyhörd för dem minskar förmodligen automatiskt på matintaget, men många av oss har ju misshandlat våra kroppar och vant oss av med att lyssna på signalerna, och då kanske man inte känner så tydligt hur mycket mat man behöver. Så har man ätit LCHF i flera månader och inte går ner (förutsatt att man behöver gå ner!), DÅ börjar det bli läge att kolla hur mycket man egentligen äter och om man behöver dra ner på det. Jag skulle i det läget först ta reda på ungefär vad mitt energibehov är enligt t.ex. markazits-sajten, och sen försöka hålla mig lite under det, men inte FÖR lågt.  I övrigt tror jag på modellen: 1\. Bestäm din kolhydratnivå 2\. Bestäm proteinmängden 3\. Fyll på med fett så att du blir mätt, men inte mer. ## Comment 11 Author: papope Hmm, tänkte bidra med min erfarenhet från den senaste veckans matregistrering. Jag äter ca 1800 kcal per dag och är nöjd på det, inte övermätt eller full i magen. En dag kom jag dock upp i 2200 kcal och det som kännetecknade den dagen var att proteinandelen låg under 20%. För mig verkar det optimala vara att ligga på ca 25% protein, 1-3% kolhydrater och resten fett. Det stämmer en del från min viktklubbtid då jag också åt ca 25% protein, men naturligtvis mycket kolhydrater och lite fett. Jag måste förtydliga med att jag inte i första hand räknat kalorier, har bara registrerat det jag ätit och hamnat på ca 1800, förutom min mer hungriga dag. Tänker hålla på så här ett tag för att dra ännu fler slutsatser, nu är jag väldigt avhållsam från grönsaker tom men det har gett resultat på sockersuget. Äter kopiösa mängder ägg, gott!!! ## Comment 12 Author: Maia Mycket klokt skrivet här. Jag vill bara tillägga det jag poängterar i alla kaloridiskussioner, nämligen att det finns många av oss som har ett stört ätbeteende, dvs. tar till ett känslomässigt överätande. I det läget är det fullt möjligt att äta så mycket att en välbehövlig viktnedgång avstannar. Då kan en kalorireduktion, eller kanske bara en koll på kalorierna under en period hjälpa till att bryta det beteendet. När man under en tid haft koll på vad man äter och vilka mängder som är bra för en kan man ha lärt in ett nytt beteende (vilket ju alltid är det bästa om man vill ta itu med ett destruktivt beteende) och då kan man sluta registrera. Men alla behöver inte göra detta. En del går ner i vikt ändå. Så jag tycker att det du gör – låter kroppen vänja sig – är en toppeninledning. Och sedan, om du bara kanske drar ner på mängderna bär (om de varit lite stora nu under sommaren) och utesluter bulle/smörgås, kommer du säkert att komma fram till din modell. Lycka till! ## Comment 13 Author: Adur Jag räknade kalorier mest för skojs skull. I början var jag omåttligt hungrig. Jag åt runt 2500 kcal om dagen i flera veckors tid. Ändå gick jag stadigt ner i vikt. Utan motion. Nu har jag ätit LCHF i tre månader och fortfarande kollar jag kalorierna, men nu för att se att jag äter tillräckligt mycket. Aptiten har nämligen minskat påtagligt. Precis som Aniara4 skriver i #10. Skulle jag proppa i mig lika mycket mat nu som i början, skulle jag kanske gå upp i vikt så småningom. Men det är liksom ingen risk, jag orkar helt enkelt inte äta så mycket nu. Just i början, under omställningen, är det dock många som verkar kunna äta väldigt mycket och ändå gå ner i vikt. ## Comment 14 Author: Jennix Jag tycker så här: i början ska du vänja dig och din kropp vid att äta fett och att ställa om kroppen till fettbränning. Jag har sett många exempel på att omställningsbesvär blir lättare om man äter rejält med fett. Efter ett tag, det är svårt att säga hur länge, så kanske man behöver kolla hur mycket man äter. Det är olika för alla, vissa kanske inte går ner i vikt om dom äter 100 gram smör om dan... Men det är individuellt också. Jag tycker det är viktigt att kroppen lär sig känne igen hunger och mättnad. Att man känner efter... ## Comment 15 Author: Annabbk Ville bara sent på natten slänga iväg ett TACK till alla som tagit sig tid att förklara och förtydliga. Jag tycker jag fått så minga bra svar Ikväll har jag suttit med en hög ungar (mina och andras här hemma och haft tortilla-mys. Dom med vanliga tortillas och jag med keso/äggbröd. Förut - på min GI-tid - blev det tacosallad utan chips. Och då blev det lätt snedsteg. Men nu fick jag ju oxå nåt riktigt gott  Nä nu slutar jag innan fåglarna börjar sjunga på allvar... ## Comment 16 Author: WiktZac Jag vill slänga in en brasklapp som jag sakta men säkert sett mer och mer indikationer på att det stämmer - jag tror faktiskt att de flesta måste hålla igen. Antingen räkna kalorier alternativt hålla disciplinerat på sina måltider, d v s äta tills man är ohungrig. Anledningen till att man trots detta ändå gått ner på brutalt överätande av kalorier är kanske att kroppen är kass på att omvandla fettet till energi för kroppen, när väl den transaktionen går smidigt så kan man inte längre överäta.  Jag klipper från [ett årsgammalt inlägg från min blogg](http://www.wiktzac.com/2007/05/det-r-ptaglig-skillnad-p-vad-vi-vet-och.html "http://www.wiktzac.com/2007/05/det-r-ptaglig-skillnad-p-vad-vi-vet-och.html"), där jag försöker gå igenom tro och vetskap om LC: * **_Det går att äta hur mycket fett som helst, man går i alla fall ner._** * **_Rätt_** - Vissa individer kan faktiskt äta ~ dubbelt så mycket energi och ändå gå ner. Min egna erfarenhet stämmer bra med detta, men... * **_Fel_** - Många måste trots propaganda hålla igen på energiintaget. En positiv sak trots detta är att i och med att huvuddelen av suget är borta så är det enkelt att ändå, trots kaloribegränsning, äta sig mätt och belåten. Min erfarenhet är att min första tid på LC så åt jag i runda tal lite drygt 3000kcal per dag, och gick ner i vikt i en rasande fart. Men min viktnedgång stannade av när jag hade ungefär 10kg kvar att gå ner. Sedan är det tvärstopp om jag inte begränsar mitt intag. Det stämmer bra med tesen att kroppen vänjer sig och anpassar sig till att bränna **FFA**(_free fatty acids_) - det är grundmaterialet som levern använder för att tillverka ketoner som ju initialt är det som används primärt som bränsle i stället för glukos. Det är en kostsam process och när den sedan upphör så upphör ju också "_extra-skatten_" och man måste kompensera detta genom att dra ner på energiintaget för att fortsätta att gå ner. Detta är omgärdat av en massa föreställningar och ingen direkt forskning, och det lär förbli ett hett ämne inom LC-sfären en lång tid framöver.  Idag är jag tämligen övertygad om att detta är rätt. Jag har sakta lagt på mig några kilon under åren med "balancerad LC" och nu när jag håller igen på kalorierna så rasar jag med drygt 1,5kg i veckan utan hunger och utan problem. //Zac ## Comment 17 Author: Monsun Räkna inte kalorier i början det behövs inte. Tror också att man i början (och då menar jag upp till ett år) SKA äta ordentligt så at övergången för kroppen till fettdrift blir lättare. Jag tittar på kalorierna (räknar inte egentligen, bara ser vad jag ligger på per dag) mer för att få rätsida på mina portioner - har hållit på med LCHF i ett par år och mår jättebra men inget har hänt på vågen. Jag vägde 99 när jag började (är 174 lång) så har en del kilon som behöver gå bort. Har nu insett att jag - förutom att ha ätit fel sorts mat - också har ätit för mycket - alldeles för mycket. Så - bry dig inte om kalorierna i början ! ## Comment 18 Author: Pasi Det man vill uppnå är att fettlagret reduceras på naturlig vägg, dvs via hormonpåverkan. När detta inträffar så tar kroppen en del energi från dessa lager, vilket resulterar i mättnad på samma sätt som om det kommit från kosten. (Alltid viktigt att äta då man är hungrig och låta bli då man inte är det) Ett vanligt hinder i denna hormonella process är stress som både kan hindra viktnedgång och orsaka viktuppgång. Har man hinder så kan kalorirestriktion vara en väg att gå....även om jag anser att det är lika fel som dagens sjukvård som fokuserar på symptombotning istället för att ta bort orsaken till problemet. Själv kan jag gå upp i vikt periodvis (behövs bara lättare stress) men stressar inte upp mig för det (förvärrar bara) då jag vet att så fort jag kommer till avslappning, så går jag ner igen...oftast väldigt fort. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif)