# Muskeltrötthet- Hur länge???? Author: Inke Jag har nu ätit lchf- kost i nästan 4 mänader. Och är fortfande så muskeltrött. Hur har det varit för er?? Hur lång tid tog det innan denna uthållighet och kraft infann sig som många talar om. ## Comment 1 Author: andreas0 Det brukar ta mellan en och sex månader för musklerna att anpassa sig helt. Jag har för mig att det går snabbare om man använder dom mycket, men jag är inte säker. ## Comment 2 Author: Johanna-Soderlund Äter du strikt LCHF? jag tycker att det låter som att du skulle må bättre av lite mer kolhydrater. ## Comment 3 Author: Inke Jag är väl ganska strikt. Upp till 20 gr / dag. Ingen fakir. Det har hänt några gånger att jag ätit tårta. Då fick jag massor av energi och kunde gå jättefort. Men det kommer jag inte ihåg att jag kunde före lchf. ## Comment 4 Author: Johanna-Soderlund Jag tycker att du ska prova att höja andelen kolhydrater, kanske upp till 50 gr / dag. Läs gärna det här:  [Intervju: LCHF för alla?](http://johannaskost.blogspot.com/2008/04/intervju-lchf-fr-alla.html) ## Comment 5 Author: reamdn #4, vad är poängen att aldrig låta kroppen anpassa sig till ketondrift? Jag tror snarare de där 20 grammen kan vara det som satt kil för ketonanpassningen. Våra förfäder var inte muskelsvaga under hela vinterhalvåret, då hade de aldrig överlevt. Inte heller hade de tillgång till några kolhydrater under dessa årstider. Och andra sidan är det de årstiderna som ställer högst krav på den fysiska prestationen (köldtolerans, jaga i kallt väder, många nattimmar). Att påstå att kolhydrater skulle vara någon bot mot muskelsvaghet ställer jag mig helt emot. Att läkare som Dahlqvist och Doc öppet inte påstår att kosten är bra för alla är, tror jag, för att de inte har socialstyrelsens backup på annat än kosten som behandlingsmetod för Diab. typ. 2 och överviktiga. ## Comment 6 Author: ingrid-in-sweden Vi kände det så också - och så provade vi att öka fetthalten plus lägga den på en mer strategisk del av dygnet - PLUS addera en hel del vatten (man glömmer gärna det här med mer vätska på LCHF). ## Comment 7 Author: [Borttaget] För mig gick det snabbare men det beror nog på att jag tränade hela tiden. Syrketräning,dock med lättare vikter, cykel och stavgång. Nu har jag ätit lchf i drygt 3 månader och är starkare än jag någonsin varit. ## Comment 8 Author: kalleankasmormor Ketondriften skall behållas om man äter under 100 gram kolhydrater per dag, så det torde vara helt ofarligt att testa att öka kolhydratandelen till Johannas föreslagna 50 gram. Jag blir sjuk av att äta under 30 gram kolhydrater per dag och mår bäst om jag håller mig mellan 50-100 gram. Men alla är vi olika...![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) ## Comment 9 Author: Inke #5 Menar du att jag äter för mycket Kh. 15g är den vanligaste mängden. Var bör jag ligga tycker du? #6 " på strategisk del av dygnet" Menar du tidigt då ?? Jag vill ju också gå ner i vikt, vilket jag gör i lagom takt. Tack alla så här långt. ## Comment 10 Author: Doc #5 Mindre beroende på Socialstyrelsen och mer beroende på att det inte finns forskning som backar upp detta särskilt starkt (än). ## Comment 11 Author: reamdn #9 Jag ser tre stadier av ketonanpassning: * 1\. Ej anpassad - En sockerätares tillstånd * 2\. Ketos - En sockeranpassad som börjat ställa om till ketonanpassning, och "läcker" ketoner. * 3\. Ketonanpassad - Kroppen har anpassat sig till att använda ketoner och lyckats reglera tillverkningen så inget mer än det som kroppen behöver tillverkas. Från stadie 1 till 2 borde ingen ha problem att komma. Det uppstår så fort man gör slut på glykogenlagren i muskler och lever. Kroppen känner att kolhydraterna från dieten inte räcker till för behoven som finns (även om de är små) och slår på strömbrytaren till ketonfabriken. Denna har stått och dammat/rostat i X antal år och är väldigt dåligt stämd, den pumpar på för fullt, just eftersom den inte vet hur mycket som behövs.  Från stadie 2 till 3 kan ta olika lång tid. Det inträffar när kroppen lärt känna sig själv och sitt kolhydratbehov så pass väl att den vet hur mycket den behöver producera. Genom att äta kolhydrater, även om det "bara" är ca 15 gram (vilket faktiskt är en ganska betydande del av vårt faktiska "kolhydratbehov" måste ju kroppen tillverka 15 gram mindre den dagen, om man inte ska börja "läcka". Håller du precis 15 gram borde kroppen således anpassa sig till detta efter ett tag. Men om du en dag äter 5 gram, eller 25, då rör det sig åter om 10 gram mer/mindre som levern ska producera. Denna reglering tror jag är olika bra (långsam/snabb) för olika individer, så visst borde man kunna klara små variationer, vilket man får om man t.ex. äter några ägg eller nått hekto lever. Även vid en relativt liten mängd kolhydrater får levern konstant ställa om sig så att säga. Lättast är väl att undvika kolhydrater helt, vilket jag gör. Får jag för mig att frossa i ägg en dag (6+ st) brukar jag känna en tillstymmelse till metallsmak i munnen. Detta skulle kunna förklaras av att de kolhydrater i äggen plus den mängd min lever är inställd på att producera blir "lite för mycket" och ketonerna läcker. Hade jag sedan fortsatt äta så mycket ägg under en period (någon vecka kanske) borde detta försvinna (jag har inte testat). Att jag är så pass känslig (kan ju bara tala för mig själv) tror jag beror på att detta är en funktion i kroppen som är avsedd att hållas konstant. Den är inte gjord för att ändras fram och tillbaka hela tiden. Vid sockerkost hålls den konstant avstängd, vid LCHF får den hela tiden anpassa sig så att kolhydratmängd(kost) + ketoner(tillverkade) blir lagom mycket. Därför tror jag det är ganska viktigt att hålla en jämn kolhydratnivå varje dag, om man vill hamna i stadie 3. Flänger man för mycket och varierar blir levern aldrig säker och man är i ständig ketos. Vill man bli snabbt ketonanpassad borde det säkraste sättet vara att undvika kolhydrater helt. Då är man helt säker på att samma mängd behövs, även om det i teorin borde funka lika bra att äta exakt 20 gram kolhydrater per dag. _Vill runda av detta långa (det blir ofta så när jag skriver) inlägg med att det endast är min spontana teori, inget jag har några bevis eller belägg för, och att om någon ser något motstridigt eller felaktigt i det jag skriver och kan referera till hur är man mycket välkommen att göra detta. _ ## Comment 12 Author: reamdn #10 - Okej Andreas, då förstår jag. Jag antar att de flesta studier görs på överviktiga och diabetiker då dessa ger snabbast och mest mätbara resultat (viktminskning, blodsockerfall). Svårare att mäta 'allmän hälsa' på någon som redan är, definitionsmässigt, frisk. ## Comment 13 Author: Inke Tack Reamdn för ditt svar. Jag får börja kolla på mängden Kh och ork och andedräkt för att se hur det funkar för mig. Se till att jag ligger still i mängden. Orken har blivit lite bättre, det märks i trappen och andedräkten är någerlunda acceptabel, eller så jag vant mig vid att lukta apa. ## Comment 14 Author: andreas0 #2, Varför avbryta anpassningen genom att äta mer kolhydrater? Är det inte bättre att få anpassningen gjort så man klarar sig utan den större mängden kolhydrater om man skulle vilja det? #13, Jag tror dock inte att anpassningen går snabbare för att du minskar kolhydrater under 20g, men det skadar väl inte att försöka antar jag. Det är ju ingen nackdel i övrigt att ligga lägre än så, förutom att maten blir lite mer begränsad. Hoppas det blir bättre snart för dig. ## Comment 15 Author: Eremitha För mig tog det tre månader, då vände det över en natt! Jag hade, som jag bedömer det, svåra muskulära omställningsbesvär. Mjölksyra och hjärtklappning av att bara gå hundra meter i långsam takt, träningsvärk i diafragma av att sjunga (vilket jag gör mycket), andfåddhet av att tala normalt. När det vände kunde jag omedelbart promenera tre kilometer i rask takt! Jag var inställd på att det skulle ha kunnat dröja upp till ett halvår innan besvären gav med sig, men är oerhört tacksam för att det räckte med tre månader. Inte minst med tanke på min hund, som fick väldigt lite motion under den där tiden ... Tror att de individuella skillnaderna beror på dels i vilket status kroppen varit innan man började med lchf, dels hur snabbt/lätt man hittar sin egen optimala nivå av lchf. Jag tror (liksom reamdn, att det är bra att hålla kh-intaget så konstant som möjligt från dag till dag, däremot är jag inte säker på att det bästa alltid är att sträva efter nollnivån. ## Comment 16 Author: Johanna-Soderlund readmn: Bara hjärnan behöver 130 g glukos om dagen, så även med ett kolhydratintag på 50g om dagen så går man på ketondrift. Vad tycker du själv att han ska prova mot sin muskelsvaghet?  Kostdoktorn: Många studier finner ju bara stöd för lågkolhydratkost hos de med metabolt syndrom. ## Comment 17 Author: Aniara4 #11 Det var en intressant tankeställare för mig. Det låter rimligt att det är bättre att ligga på en jämn kolhydratnivå, sen är det väl upp till var och en att bestämma vilken nivå de föredrar. Jag har ju än så länge bara satt som mål att ligga under 100g/dag, men tittar jag tillbaka har jag bara den senaste veckan varierat mellan 27 och 84 g (fast de flesta dagar har jag legat runt 50). Jag ska ta mig en funderare på det där! ## Comment 18 Author: MegN För min del tog det rätt lång tid för musklerna att ställa om, mer än 6 månader åtminstone. Och ändå använder jag kroppen rätt mycket, bor på landet och bär pelletssäckar, går i skogen med hundarna varje dag osv. Själv låg/ligger jag på en högre kh-nivå, kanske 40g /dygn. Och jag trodde alltid att det var den höga kh-halten som gjorde att min omställning till fettdrift tog längre tid...!? Jag var aldrig så muskelsvag att jag inte orkade gå med hundarna i skogen, men under en lång period var det sannerligen inget nöje... Däremot märktes det bättre när jag försökte styrketräna - då rådde jag inte med något alls...! Har inte järnpejl (som #15) när det gav med sig, men är ganska säker på att det tog en bit över ett halvår. Numera (3 år sen LCHF-starten) har jag inget problem med varken kondition eller muskelstyrka. I morse dubblade jag hundpromenaden till 2 timmar, för det var ju så skönt väder (och skönare i skuggiga skogen än hemma på soliga gården...!). ## Comment 19 Author: reamdn #16: Låta kroppen anpassa sig utan att störa den med massa kolhydrater. ## Comment 20 Author: Inke Mycket har blivit bättre. Blodtrycket är lågt men kroppen har vant sig, andedräkten bättre, kramperna halvdant, ingen yrsel längre ( nästan )orken något lite bättre. Men länge gjorde jag inget så det är nog delvis en träningsfråga.Jag mår bra f.ö. Så jag kämpar väl på. TACK !! ## Comment 21 Author: Halvdansken MegN Du borde skriva till alla de dietister/läkare/whatever som säger att 1.. det finns inga studer av folk som ätit lchf "under längre tid", eftersom det är en "ny trenddiet". 2.. du borde vara död, eller korkad nu.(eftersom din hjärna inte får nån energi) ## Comment 22 Author: MegN #21 Fast jag kanske ÄR korkad... ;-) Nu börjar det ju finnas ett rejält antal LCHF-are som hållit på i 3 år, eftersom det råkar vara 3 år sen som Skaldemans bok "Ät dig ner i vikt" kom ut! Margareta Lundström var den som invigde mig (och räddade mig från bantarsajten overvikt.netdoktor.passagen.se), så hon ligger ju några månader före mig! Började äta LCHF den 18 juni (05), så det blir väl högtidligt firande med någon schysst köttbit + persiljesmör på det datumet...!