# Har det inte blivit fel? Author: [Borttaget] Har det inte blivit **LITE** fel på denna sidan, då de flesta söker viktnedgång? Vad jag har förstått, så är denna sidan mer till för **VÄLBEFINNANDE** och må bra. Själv sätter jag faktiskt min viktnedgång i första rummet, eftersom jag **DÅ** mår bra. Annars kan det bli så att man "lurar" sig själv och säger: Jag gör detta för att må bra. Men frågan är: **HUR** mår Du bra? Själv mår jag bättre psykiskt, ja och även fysiskt (känner mig lättare) när jag märker att måttband och våg går neråt. Vad anser ni? Klicka i vad ni tycker och skriv gärna en rad om Dina upplevelser. // Shintaida ## Comment 1 Author: kickelina66 Jsg började med lågkolhydratkost för att gå ner i vikt. Viktnedgången i sig ger hälsovinster när man har stor övervikt. Sedan att det blev fler och oväntade hälsovinster är bara positivt. ## Comment 2 Author: Wildrat Jag började med LCHF för att bli bra i magen (IBS). Viktnedgången är sekundär även om det är trevligt. ## Comment 3 Author: greensis Jag gick över från GI till LCHF för att få naturligare och hälsosammare föda, samt för att fortsätta viktnedgången som redan pågick. Idag äter jag LCHF till 80-90% för hälsans skull, och resterande del för att jag håller efter vikten på det viset. ## Comment 4 Author: AnnaCathrina Jag ville hitta ett bra sätt att gå ner i vikt på och upptäckte istället att fantastiskt sätt att må bra på **och** gå ner i vikt. Nu är båda delarna lika viktiga. ## Comment 5 Author: LottaO Jag gick ner i vikt och omfång. Nu är jag nöjd (gravid i v 32 och stor om magen, men ingen annan stans). Nu mår jag bra och känner mig frisk och stark. Inget behov av att gå ner i vikt längre, men kan inte tänka mig att äta "normal" kost igen. Jag hänger mest här för att det är ett trevligt forum och man får en hel del svar på sina frågor och funderingar. Också att hjälpa andra är en drivkraft, tycker jag. /LO ## Comment 6 Author: MaMaMade Bort m mageni första hand då den gör att jag inte mår bra i mig själv. Får jag sedan hälsovinster är det bara ett plus men inget som jag räknat med. ## Comment 7 Author: folke Jag skulle vilja säga motsatsen till #0 ... I allafall är det så för mig, jag går inte ner i vikt förrän jag mår bra. Mår jag dåligt, är stressad fysiskt och psykiskt så håller kroppen i fettet...    Min övertygelse är att många inte går ner i vikt just av oron och stressen att de vill gå ner i vikt...  En ond cirkel.... ## Comment 8 Author: Migrant Annat. Så länge det handlade om ren viktnedgång hattade jag hit och dit med kosten. När det kändes absolut nödvändigt att byta kost fö rhäslans skull. Då känns viktnedgågnen osm en bonus. Men vist är det irriterande inland när det stpr still eller studsar upp på vågen. Hade itne hälsan blvit så mycket bättre hade inte viktnedgången betytt särskilt mycket. Och jag torr också att stressen "på vågen" håller den "elak". Jag ser defintivit int edetta som en bantningsmetod utan ett sätt att återfå min hälsa och min ork. ## Comment 9 Author: korseett jag började med LCHF  nov 2006 för att jag inte kunde hålla mig vaken 1-2 timmar efter jag ätit maten. Mådde direkt bättre från dag 1 och har gått ned 14 kilo på kuppen. ## Comment 10 Author: Besika Började för att jag förstod att det var det naturliga sättet att äta. Mina 2 kg jag ville gå ned kan jag knappast räkna... Önskade må bättre ## Comment 11 Author: [Borttaget] Kan bara instämma med de flesta. Jag började som "bantare", men insåg snabbt att det viktiga är hälsan och det som kommer inifrån. Numer är det endast hälsan som betyder något, och så kommer viktminskningen som bonus. ## Comment 12 Author: dufva Jag vill helt enkelt må så bra som möjligt och ha energi att göra allt som jag vill. ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif).. Vikten är inte "av vikt" men det hänger ju ihop med känslan av en fungerande kropp.. ## Comment 13 Author: Brynhilde Jag började med LCHF i första hand för att undvika att få diabetes T2, vilket jag inte var långt ifrån att drabbas av. Nu ligger blodsockret stabilt över dagen och jag är piggare. Jag äter så här för att gå ner i vikt också. Ligger inom det som klassas som sjuklig fetma. Hittills har jag gått ner 18 kg. Det går inte speciellt fort, men det går nedåt, och det är jag nöjd med. Jag är sockerberoende också, och det här är den första kosten jag prövat, som håller det beroendet i schack. Jag kommer att fortsätta äta så här, för jag anser att det är mycket hälsosamt för mej. ## Comment 14 Author: liabettan Jag började för att gå ner i vikt. Efter 2 månader har jag gått upp ett kilo men mår bra. Det som gör att jag fortsätter är att det är så vansinnigt skönt att få vara "långtidsmätt" och att slippa det tidigare kroniska sötsuget![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 15 Author: ashe Började när jag förstod att jag inte tål kolhydrater. Fick mindre värk och blev piggare. Men viktminskningen går låååångsamt. Fem kilo på ett år. Det är för långsamt, men å andra sidan, jag går inte upp i vikt längre.. ## Comment 16 Author: Empe Jag har en BMI på +50 (sjukligt fet mao) så hälsovinst=viktnedgång för mig... ## Comment 17 Author: [Borttaget] Började för att minska i vikt men som en trevlig överraskning har min oroliga mage blivit nästan helt bra. Har haft flera tarmvred och väldigt trög mage tidigare. ## Comment 18 Author: molana För att gå ned i vikt.Sedan fick jag diabetes T2 så jag fortsätter äta den här kosten för att slippa medecin.Min mage blev bättre med.Har minskat med 22 kg på 2 år. ## Comment 19 Author: Tjolanta Började för att minska i vikt, vilket jag inte gjort, ännu i alla fall (på 5 mån). Men har upptäckt att jag mår så mycket bättre med den här kosten, ingen orolig mage, eksemfri, god nattsömn mm. Så om och när jag får en viktnedgång så äe det bara bonus. ## Comment 20 Author: IngelaZ Jag började med denna kosten för att testa om jag skulle få hälsovinster av den, eftersom jag läst att så många hade fått det. Målet var inledningsvis att bara lära mig äta rätt, fokus var inte på viktminskningen. Efter fyra månader så har jag fått hälsovinster, magen är bättre, har minskar mina mediciner, min PMS har blivit betydligt bättre och humöret mer stabilt. Men vikten står stilla, vilket jag givetvis inte mår bra av eftersom jag har ca 25 kg att gå ner. Så nu är mitt nästa steg och fokus på att vikten ska börja gå ner. ## Comment 21 Author: Lillulla Jag har ätit lchf i snart fyra månader och det bästa är att magen är lugn hela tiden! Det näst bästa är att vara mätt länge och aldrig bli vrålhungrig. Jag är nog lite snopen över att inget händer med vikten och midjemåttet, men väntar tålmodigt. Och ganska ofta saknar jag att smaska på frukt i tid och otid, men det är mest när jag är uttråkad eller sysslolös. Nu märker jag hur mycket av mitt ätande som hade psykiska orsker! Det är lite som att sluta röka faktiskt, att bara äta när man är hungrig. ## Comment 22 Author: Agenda Började med LCHF för att minska i vikt. Nu efter 2 månader är övrigt välmående så tydligt att jag har svårt att se mig själv gå ifrån LCHF. Denna kost ger mer enkla och renare råvaror och det tilltalar mycket. Har gått ner 6-7kg sedan start och i övrigt 'dragit på mig': Bättre hy i form av mindre oren och mindre torr. Piggare!!! orken finns liksom där och det behövs för mig som är hemma med tvillingar på 5 månader och deras storasyster är 3½ år. Jämn i humöret, vilket uppskattas av såväl undertecknad som övrig familj. Känslig mage mkt bättre, äter knappt Novalucol / Omneprasol alls längre. Slipper sug i magen. NJUTER av maten och annat som jag inte kommer på nu. ## Comment 23 Author: Eremitha Jag började med lchf av en enda anledning - för att gå ner i vikt. Efter fyra månader har viktnedgångne ännu inte startat. Jag har med detta förstått att jag _måste_ sätta hälsovinsterna först, eftersom det är pga risig hälsa (metabolt syndrom bl a) som jag inte går ner i vikt. Processen har sin logiska ordningsföljd. ## Comment 24 Author: catlin För mig var det ett ev tillfrisknande från fibro som var starten med LCHF, kombinerat med att jag ville ner i vikt. Inte kunde jag ana att jag skulle bli av med både migrän, magkatarr, prediabetes, eksem och förkylningar, förutom det mesta av fibrovärken! Jag började må bra av LCHF genast, men alla hälsovinsterna kom inte med en gång, fibron satt längst in att få bukt med. För min del är hälsovinsterna klart det viktigaste. De första 18 kilona ner gick relativt lätt och jag är mycket glad att de är borta. När jag nu siktar in mig på nästa 18 är det inte lika lätt. Och när jag mår så bra som jag gör, känns det heller inte riktigt lika angeläget. Mitt välmående är helt och hållet kopplat till och beroende av kosten, inte av viktminskningen. Jag har testat, så jag vet. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 25 Author: Melindrea Visst vill jag gå ner, men för mig är det viktigaste att jag mår bra. Jag har konstant ont och huvudvärk, men jag :tror: att det börjar ge med sig. =) ## Comment 26 Author: Trollcina Jag gick med dels för att Margareta bad mig en gång i tiden samt att få lära mig mer om kost och hur den påverkar min kropp. Mitt primära behov var och är att tappa mina resterande 30 kgs övervikt då har jag äntligen kommit under tresiffrigt även om jag har kvar drygt 20 kgs övervikt, hälsan kommer som ett brev på posten med automatik då vikten går neråt. ## Comment 27 Author: Jennix Jag är en av dom som länge känt ett obehag och en oro inför alla som kommer hit och verkar fokusera enbart på att gå ner i vikt till varje pris. Jag tror att kroppen reagerar på stress och mental hälsa, många med depression har svårt att gå ner i vikt och det tror jag beror på att kroppen befinner sig i ett stressat tillstånd. Så länge man oroar sig och stressar så kanske kroppen vill behålla det den har? Visst mår man kanske bra om man går ner i vikt men frågan är om kroppen verkligen mår bra oavsett HUR man går ner i vikt? Många med stor övervikt har berättat hur dom hamnat här just på grund av att dom svält sig själva, bantat med pulver, ätit fettsnålt eller gått på ViktVäktarnas metoder. Jag minns en gång att vi diskuterade detta på den gamla listan där Skaldeman var med, och jag då skrev något om att jag tror att det finns många metoder att gå ner i vikt men att det inte behöver betyda att det är nyttigt eller hälsosamt i längden.    Det finns många som går ner i vikt genom att äta enbart grönsaker och fettsnålt, eller genom att dricka pulvershakes. Men hur reagerar kroppen? Den svälter ju. Den får inte riktig mat och ibland inte tillräckligt mycket fett eller protein. Sen kan man ju undra om dessa pulver verkligen innehåller den näring som påstås? Går det att artificiellt återskapa riktig mat? Jag är väldigt tveksam, det har visat sig att vitamintabletter inte kan ersätta vitaminer i mat - varför skulle då pulver vara bättre? Det skapas alltså en obalans i kroppen som gör att, efter den bantningskur då man uppnått en vikt man är nöjd med, kroppen går upp till den vikt man hade innan eller kanske till och med MER! Jag tänker inte låtsas som att det inte är kul att gå ner i vikt, jag vill gärna gå ner mer MEN faktum är att jag inte oroar mig ett dugg då jag står stilla. Jag har vägt 84 kilo och väger idag ca. 73 och går ner då jag håller mig borta från socker och kolhydratsbomber. Jag är överviktig enligt de flesta men min hälsa är helt normal, jag mår så bra som jag aldrig gjort förut och tycker inte hälsan har med klädstorleken att göra. Mitt BMI är 30, vilket skulle vara mer än övervikt dvs. FETMA - vilket jag tycker är skitsnack. De flesta skulle säga att jag är mullig och småtjock. Kolla in den bifogade bilden. Är det en person som har sjuklig fetma?? Det tycker inte jag, jag tycker att det är normalt mulligt. Min "idealvikt" är nånstans mellan 55 - 60 kilo (jag är 1,56) men jag är supernöjd om jag nån gång kommer ner till 65-69. Faktum är att jag tror 55 kilo för mig är dåligt och aldrig kommer att hända, oavsett vad BMI säger... Har man inte mer än 10 kilos övervikt OCH MÅR BRA, så tycker jag man ska sluta oroa sig, sluta stressa och njuta av livet och sin egen kropp. BMI är ett mått som är helt fel, anser jag och många andra.  50 kilos övervikt - det är nåt helt annat. Det kan jag förstå om det är jobbigt för kroppen, men att vara hysterisk över 10 kilos övervikt ser jag som destruktivt. Jag är rätt övertygad att vissa härinne aldrig kommer att nå den vikt dom själva vill, för att dom har ett ideal som inte är normalt för deras egna kroppar. Men det är upp till var och en att rannsaka sig själva och ta itu med sina problem, det kan inte nån härinne på forumet göra åt en. Det är olika, alla kan inte vara naturligt modellsmala. Vissa är det, andra inte. Att lära sig acceptera sig själv som man är en konst som få lyckas uppnå, ej heller jag är där ännu...men jag vet åtminstone att min fysiska och psykiska hälsa är viktigare än att vara smal. Alla är inte skapta att väga 65 kilo... ## Comment 28 Author: Frualbertsson Mycket bra formulerat Jennix!!![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 29 Author: Blenda01 Jag började med GI för viktminskning. Läste om **LCHFs** hälsovinster och tyckte att jag kunde testa denna extrema diet.....Ångrar mig **absolut** inte! Fortfarande är jag intresserad av att gå ner i vikt, men äter just **LCHF** för hälsans skull. ## Comment 30 Author: Rita-S jag började med kosten pga min mage och min fibro. Och tar all viktnedgong med glädje som bonus. Klart jag skal inte juga och säga jag inte hoppades på att gå ned i vikt lite på denna kost för självklart gjorde jag det, men det var min mage och min fibro jag började med denna kosten för. ## Comment 31 Author: kickelina66 #28 håller med det du skriver. Mår man inte bra psykiskt spelar det ingen roll om man är smal eller tjock. Jag gick ner ordentligt i vikt för ca 12 -13 år sedan, då kom jag ner till mindrömvikt 60 kg. inte var jag lyckligare för det. jag har nog aldrig mått så dåligt som då av flera  olika anledningar. En var att jag inte kände igen mig själv, det hade gått för fort,  10 kg på 1½ månad. Sedan dess har jag jobbat mycket med mig själv och idag är minsjälvkänsla och självfötroedne skpaligt god trots att jag är kraftigt överviktg. Lchf är för mig en kost som gör att jag kan hantera mitt sockersug och överätning men det är inte lösnigen på alla mina problem. ## Comment 32 Author: Dellan Började med en "lätt" variant av LCHF. Magen blev så bra att jag tackar kosten var dag, för att magen=toan, numer inte styr mitt liv. Visst skulle det vara kul att minska i vikt, men det verkar inte som detta funkar på mig. Just nu är det magen som jag är lyckligast över. ## Comment 33 Author: Hanveden #28 Det jag ser på bilden skulle jag gärna omsluta med mina armar... Med LCHF hälsningar  ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) . ## Comment 34 Author: nobban7 Hamnade här för att både jag och maken vill gå ner i vikt. Tyvärr visar varken våg eller måttband det jag skulle vilja men efter bara någon dag mådde jag så mycket bättre att jag inte tänker ändra tillbaka till kolhydratkost igen. Och maken minskar faktiskt om än inte lika snabbt som i början. ## Comment 35 Author: Brynhilde #28 Bra skrivet, Jennix. Det är precis så mina tankegångar är. ## Comment 36 Author: MegN Jag började definitivt den här kosten för att gå ner i vikt (träffade Margareta på "netdoktorn" för tre år sen), men stannar kvar på den trots utebliven viktminskning just för att jag må så bra! ## Comment 37 Author: affeejit Jag började för att få bukt med IBS-magen, vilket lyckades! Efter hand la jag också märke till att min ME/CFS blev bättre, ffa fick jag tillbaka min mentala förmåga och ångestproblemen är nästan borta. Jag har kontakt med flera andra personer med ME, som också upplever att de mår bättre av lchf-kosten. Sömnen har också blivit klart förbättrad, även om den ff är kass pga MEn. Har också fått diagnos Hashimoto, kronisk inflammation i sköldkörteln. Även där tror jag att lchf kan vara till nytta (har bara ätit levaxin i 3 månader så det är för tidigt för att utvärdera).  Idag är listan över mina hälsovinster lååång. Jag är helt strikt, utan fusk o avsteg,  sedan ett år tillbaks, och har ätit lchf totalt sett i snart 2 år. ## Comment 38 Author: folke #28,,,  det var ju nåt sånt jag ville ha fram ![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) Du formulerade det helt perfekt !!!!!   Bra skrivet Jennix  ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 39 Author: IngelaZ Jennix, väldigt fin bild :) Du tar upp nåt som är väldigt viktigt. Har egen erfarenhet att stressen och oron gör attt det blir väldigt svårt att gå ner i vikt. De perioder när jag varit sämre, brukar jag gå upp flera kilon även om kosten är desamma. Att stressa sig till viktminskning är verkligen inte bra. Däremot kan också utebliven viktminskning vara en stressfaktor, att man då försöker hitta en lösning på att försöka få vikten nedåt kan faktisk minska stressen. Jag tror att det viktiga är att man agerar på sina orossignaler. Är ju faktiskt kroppens sätt att säga till dig att det är nåt du bör ta itu med. Det kan vara att man lär sig tänka annorlunda kring kroppen och vikten och/eller att man förändrar sin kost på nåt sätt. Man kanske måste jobba med sin självkänsla. Tänka i nya banor... som jag tror att många här redan gör, annars skulle man kanske inte vågat sig på LCHF. För mig fungerar det, oron och stressen minskar när jag letar mig fram till nya strategier och tankar för att nå mina mål. Jag ger aldrig upp någonsin, men jag tar det i etapper och försöker att inte stressa över att vikten står stilla nåra månader. Lägger ofta upp mål och hur dessa ska uppnås med fokus på förbättrad hälsa och där ingår viktminskningsmålet som en del i det hela. Därefter jobbar jag med målen men släpper tanken på viktminskningen, om min plan funkar så följer det med på köpet. Fungerar det inte så hittar jag nya lösningar. Har hittils gått  ner 40 kg genom att tänka och agera på detta sätt och hälsan och välmåendet har ökat avsevärt. (har inte gått ner nåt på LCHF ännu, men fått andra hälsovinster) Sen måste jag försvara pulverdieten ännu en gång även om jag är lite kluven till den. Jag ser det som ett verktyg och tillsätter extra fett så får jag upp kalorierna och fördelningen blir bättre. Varför inte äta bara LCHF kost kan man ju undra... Jag har insett att jag överäter och har problem att begränsa mig när jag äter mat, har alltså behov att ett mer kontrollerat ätande. Genom att jag  tillsätter extra fett så handlar det inte om svält, i mitt experiment så kommer jag upp i 1500 kcal. Men slutmålet för mig är  att äta LCHF utan att överäta. Tiden får uvisa om det fungerar eller inte. Har ätit pulverdiet tidigare och inte gått upp det jag gick ner eftersom jag började äta GI och LCHF efteråt. Så att alla som äter pulver skulle gå upp igen efteråt stämmer inte alls. Jag tror att om man går från LCHF till kolhydratrik kost igen så går man också upp i vikt. Det hela handlar om vad man gör efter... ## Comment 40 Author: Jennix #40  Med all respekt för dig och dom som vill gå ner med pulver - det är inget personligt mot er. Jag tror bara inte på att pulver kan eller bör ersätta riktig mat, det spelar ingen roll om man går ner i vikt heller. :) Men vi har olika åsikter, jag tänker inte övertyga dig om att jag har rätt. :) Däremot det du säger om stress vill jag diskutera mer... Jag tror säkert att stressen minskar om man som du provar nya grejer men har du verkligen tagit itu med själva problemet, att ta bort det som skapar stressen i första hand? Jag ser det mer som att man bör bota orsaken istället för att ta itu med symptomen, om du förstår hur jag menar. :) Jag förstår absolut att utebliven viktnedgång kan vara stressande men frågan är just varför? Och vad är det som gör att så många är olyckliga med sig själva för att dom väger lite för mycket? Förutsatt att man alltså har en liten övervikt och inte väldigt stor övervikt. Jag tycker det finns en skillnad där, som ligger i hur ens kropp mår... ## Comment 41 Author: Margareta Jättebra skrivet Jennix - jag kan bara säga att jag håller med dig... ## Comment 42 Author: Aniara4 Håller med Jennix - det är stor skillnad mellan 5 och 50 kilo för mycket. Om jag hade BMI 30, bra blodtryck, inget sockermissbruk och inte ont i knäna, så skulle jag vara jättelycklig. Inte en sekund att jag skulle hålla på och må dåligt och nojja över att jag inte kom i en stl 36! Tvärtom tror jag en av anledningarna till att jag var redo att göra en rejäl kursändring när jag hittade LCHF är just att jag hade bestämt mig för att sluta vänta på att jag först skulle bli smal innan jag kunde tillåta mig att vara lycklig. Jag måste ju leva NU, med den kropp jag har. Tänk om man på sin dödsbädd blickade tillbaka och konstaterade att i 20 år av sitt liv ägnade man sig inte åt något annat än att tänka på mat, späka sig, överäta och tycka illa om sig själv - vad är det för livserfarenheter att blicka tillbaka på?! I sommar tänker jag skaffa mig erfarenheter från en intressant sommarjobb, åka på semester med min älskling och träffa nya och gamla bekanta, gå på teater och läsa böcker som kan vidga mina referensramar, tillbringa tid med brorsbarnet, och inte minst tänker jag guppa omkring på stranden med min hängbuk och simma och njuta och bli solbränd. Dessutom tänker jag äta god och fet mat och njuta av den, och har jag tur så krymper hängbuken av bara farten och blir lite lättare att kånka runt på, så att jag orkar göra mer och uppleva mer.  Men jag tänker aldrig mer sätta livet på "paus" bara för att jag fått för mig att jag inte kan uppleva de där sakerna i den här kroppen! ## Comment 43 Author: IngelaZ #41 Självklart har du rätt, det kan inte ersätta riktig mat :) Men sen kommer jag inte att ersätta riktig mat i längden utan bara tillfälligt![Räcka ut tungan](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-tongue-out.gif) . Jo det med stressen så kan jag säga att jag har tagit itu med själva problemet som handlar om min självkänsla. Fick en utmattning och har jobbat och jobbar mycket med att stärka mig genom att göra övningar, träna avspänning mm, har även gått på gruppbehandling på stresskliniken ett år. Men det tar tid att bygga upp och ändra ett beteende som jag haft hela livet. Att sätta upp nya mål och nå dessa ökar självförtroendet. Men jag får vara försiktig med det eftersom det är rätt så prestationsbaserat, om du förstår vad jag menar. Jag kan hamna tillbaka i det att jag måste prestera hela tiden för att duga, så det gäller för mig att jobba med självkänslan och självförtroendet samtidigt. Därför försöker jag att ha korta enkla mål som inte kräver allt för stor prestation. Dessutom även att ta en sak i taget. Det är därför jag testar mig fram på det sättet, ett steg i taget sen utvärderar jag. Är inte hälsosamt att ha en stor övervikt som jag har. Jag har även ont i kroppen och lederna och tror att om jag börjar få ner vikten ännu mer så blir det bättre. Jag är stolt över mig själv för den viktnedgång på 40 kg jag gjort hittils. Men det hindrar ju inte att jag vill gå ner ännu mer i vikt både för hälsan och för att känna mig ännu nöjdare med mig själv. Målet är att gå ner till 84 kg och jag är 174 cm, alltså jag kommer att ligga 10 kg över det rekomenderade BMI. Men jag vill inte vara smalare än så. Tror att jag har ett realistiskt mål. Vikten har stått stilla för mig över ett år så nu är det dags att hitta en lösning. Jag skulle inte gå så långt att säga att jag är olycklig med mig själv för att jag väger för mycket, men jag vill inte heller gå och bära på onödiga kilon för länge och slita på mina leder. Tycker att du ställer mycket bra frågor som gör att man får fundera lite och utmana sina egna tankar. ## Comment 44 Author: Wenn Håller med Jennix ! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 45 Author: Buppan Diabetes typ sedan i januari, nu halverat min diabetes medicin och blivit av med min övervikt. BMI under 25. Vilket för mig är en stor hälsovinst. ## Comment 46 Author: MimLan Jag kom hit för viktminskningen, visste inte om de övriga fördelarna, och förstod inte att det var möjligt för mig. Men alla de andra fantastiska hälsovinsterna gör att jag tar det soft och njuter av att må så bra som jag gör. Viktnedgången får komma när den kommer, inte en chans att jag belägger mig med stress i onödan, till ingen som helst nytta. ## Comment 47 Author: Bjorne Jag började med LCHF av den enda anledningen att jag ville gå ner i vikt. Viktminskningen har väl i stort sett uteblivit ,4kg på 1,5år, men i stället så har hälsovinsterna radats upp, den ena efter den andra. I korthet: Magen, sömnen, hälsenorna och nu ett normalt blodsocker. Tycker dock att man kan ha rätt att bli lite besviken på viktminskningen. Skaldeman med flera utlovar ju faktiskt en hygglig viktnedgång om man följer råden. Det verkar ju också som om en majoritet lyckas men vi är tydligen inte så få som inte lyckas gå ner. Detta får ju också den tråkiga effekten att man har en riktigt dålig sits när man försöker propagera för kosten blandd vänner och anhöriga. Hur mycket har du gått ner då?. ## Comment 48 Author: Gojkan Helt ärligt: Enbart för att gå ner i vikt. Jag var inte dålig innan så jag upplevdee inga hälsovinster . Är inte strikt längre ## Comment 49 Author: Adur Jag och maken började främst av hälsoskäl. Han har hållit på längre än jag, men han fuskar mycket mer... Häromdagen kom jag på hur vi halkade in på det här LCHF-spåret. Jag mindes bara att vi fick idén någonstans i nån tidning, men jag kunde inte komma ihåg hur och när. Men nu poppade ett minne upp att läkaren Christer Enkvist(?) skrev en insändare i lokaltidningen ifjol att björnar är klokare än Livsmedelsverket. Den insändaren väckte mitt intresse, jag läste lite mer om hälsovinster med LCHF och eftersom maken har IBS började han testa att dra ner på kolhydraterna. När jag såg hur bra han mådde och att han tappade sina överflödskilon, hakade jag på. I samma veva kom den här protestaktionen mot margarin och lättmjölk på dagis, så då fick jag dubbelt vatten på min kvarn. Nu har jag svårt att tänka mig att vi någonsin kommer börja äta den gamla kolhydratmängden igen. ## Comment 50 Author: Eremitha Jennix: tack för att du formulerade det jag inte orkade göra!! Håller med om varje ord du skriver. IngelaZ: jag tycker att du har väldigt vettiga tankar och synpunkter. För att förtydliga mitt inlägg tidigare (#24) så är viktnedgången inte det primära längre. Fortsätter med kosten eftersom jag mår bra, och och för att den är hälsosam, näringsriktig och god. Men jag _vill_ fortfarande gå ner i vikt, eftersom min kropp tar stryk av de extra kilona även om de bara är max tjugo stycken. Värk i höfter, knän och fötter beror säkert till stor del på att de bär upp en för stor tyngd till min längd och benstomme. ## Comment 51 Author: odezza Jag började av hälsoskäl - jag ville undvika att få diabetes typ2. Tack vare kostomläggningen fick jag en massa andra hälsovinster på köpet... vilket jag inte hade räknat med! Jag var inte överviktig då jag började, så vikten har aldrig varit någon anledning för mig. Och jag kommer aldrig att återgå till s k "normalkost" igen, även om jag kommer att tillåta mig något enstaka avsteg vid enstaka tillfällen. ## Comment 52 Author: Raring Jag instämmer också med #28. Väl skrivet! Hade i april 2007 ett BMI på 22 och var rätt nöjd med vikten men hade börjat tappa muskler (vi kan backa längre historiskt men det blir så långt då). Tyckte att en 10kg väska var nästan omöjlig att bära (jag som jobbat i stall och lyft hästar och ungar som ingenting i hela mitt liv). Det var lite jobbigt och jag kände mig svag! Ingen trevlig känsla. Jag levde till 100% på grönsaker, pasta, rotfrukter och NF-mjölkprodukter och olika gryn. Västan 5% ost var min favorit för den kunde man äta MYCKET av. Apelsiner och äpplen kunde man äta MYCKET av. Jag åt säkert 1-3 kg frukt per dag. Min mage var katastrof. Svullen, gasig, gjorde ont och var i största allmänhet ganska... snabb.   Var iväg på en längre resa. Maten bestod fortfarande bara av grönsaker och kolhydrater men dränkta i fett. Whops så kom 5 kg tillbaka. Kroppen svalt och sög åt sig allt. Var iväg på ännu en långresa och det enda som serverades var svarta bönor, ris, bananer och allt stekt i enorma mängder palm- eller majsolja. Whosch! 3-4 kg till. Några av dessa var muskler eftersom jag orkade bära min 35kg ryggsäck utan problem. Vi rörde mycket på oss i regnskogen. Sen blev det jul 2007. Choklad och jag hade gett upp hoppet. Saknade min BMI 22-midja men mådde bättre i själen. Jag började med LCHF för att mitt humör åkte ungefär som radiostyrda bilar på tivoli tillsammans med den aktuella sockernivån i kroppen. Hittade LCHF genom SSS och tänkte att jag ju kan försöka. Fanns inte mycket att förlora egentligen och **den utlovade lugna magen lockade!** Hade då ett BMI på 24. Noll kondition. Orkade inte mycket fast jag tränade 3-5 dagar i veckan. Detta var i mars 2008. Ligger idag på BMI 26. Joggar idag lätt 5 km i sträck orkar göra 100 av vardera armhävningar, rygglyft, situps, knäböj och tåhävningar här jag kommer hem. Alltså måste det finnas mer muskler. Midjemåttet är detsamma som vid BMI 24 vilket också tyder på samma sak. Det har förstås inte hänt av sig självt, utan är en kombination av LCHF och träning. Det är ändå svårt att acceptera viktuppgången. Hoppas förstås att fluffet runt midjan ska ge med sig och kanske minska en 5-10 kg, men det är inte mitt främsta mål. Har ju trots allt viktväktat på NoFatHighCarb i 4 år (t o m juni 2007). Viktnedgånen kanske kommer så småningom. **Under tiden: min mage mår bra och det är helt underbart!** (BMI är ett dåligt mått men det var så jag mätte förut) ## Comment 53 Author: rebens Håller mig till LCHF enbart för hälsans skull. Efter att läst Skaldemans böcker blev jag övertygad om att det är rätt väg att gå för att må bra. Har nog inte mått så här bra på många år. Har aldrig varit överviktig men har efter fyllda 50 fått en volang runt magen. Den är på väg att försvinna nu. Men det bästa av allt är att magen har blivit så mycket bättre. Jag sover som en liten gris om nätterna och vaknar efter 6 timmar fullständigt utvilad. Har alltid haft svårt att somna men nu är det inga problem längre. Och de förbättringarna plus det allmänna väbefinnandet tillskriver jag kosten. Jag tycker inte att man ska behöva vara överviktig för att vistas här på forumet. Det är så lärorikt att få dela andras erfarenheter och man får så många råd och tips här på forumet, bl a när det gäller att få idéer till olika maträtter eftersom fantasin tryter lite då och då. Att äta LCHF är ju faktiskt en livsstil och egentligen inte någon bantningsmetod som man håller på med en månad eller två. ## Comment 54 Author: clajo Jag är på samma linje som **Gojkan** - började enbart för viktminskningens skull! Vilket ju också är för hälsan... Men nu tänker jag ju också i ett långsiktigt perspektiv med en förhoppningsvis god hälsa när jag blir äldre, osv. Var inte sjuk på något sätt när jag började, men är glad att slippa mensvärk och panikhunger...! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 55 Author: Jennix #55  Nej, självklart behöver man inte vara överviktig för att vara här eftersom vi INTE är ett forum som är gjort för att fokusera på viktnedgång. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Vi har dom som gått UPP med LCHF från att ha varit underviktiga. Det finns också dom som varit normalviktiga och fortsatt vara normalviktiga. #44  Ingela, du verkar ha bra koll på vad du sysslar med vilket måste kännas skönt!  Jag hoppas att man kan lära sig något av både dina och mina kommentarer. ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 56 Author: Riah Jag har IBS och gick med enbart för att testa LCHF om det kunde vara bra för magen och det var (är) det. Så för mig är det hälsoskäl, jag har inga problem med vikten. ## Comment 57 Author: Uttelille Jag började med denna kost för en bättre mage. Att sedan sötsuget försvann och att jag har lärt mig mycket om vad som händer med kroppen vid intag av kolhydrater,  har ju fått mig att tro stenhårt på denna livsstil. Även att man lärt/lär sig hur mycket skräp och tillsatser man slängt i sig, och att man nu kan undvika det. Ja, jag har verkligen lärt mig mycket, och lär mer och mer för varje gång jag slår upp denna sida...och lysnar till min kropp också såklart. (Nu vill jag även gå ner lite, för jag gick upp när jag började med kosten) ## Comment 58 Author: [Borttaget] Ja, jag själv började med LCHF för viktens skull och **sen** hälsovinster. Det enda som **VERKLIGEN** hänt, är att psoriasien har gått tillbaka mycket. Vikten har gått ner och diffar mellan -8 och -11 kg på 15 månader. Det är min stora besvikelse. Ville ju gå ner **FÖR** att må bra! Det var jag, det. // Shintaida ## Comment 59 Author: Mimsivimsi måste säga att i början var det hälsa o viktnedgång för mig, valde "annat" då jag nu äter så här för att behålla hälsan och behålla vikten jag kommit till. alltså förebygga att gå upp i vikt igen. Men viktigast är att jag mår bra av att äta så här och fått bort mitt kolhydrat-sug. ## Comment 60 Author: JohanBaltic Äter så här till 95% för hälsovinsterna. Jag har inte så många kilon att spela med 186 lång ca 75 till 80 kg beroende på träning etc. Men... det är skönt att ha blivt av med ca 3 kg runt magen. Jag ser LCHF som en livsstil för hälsa och det är så jag berättar om det - sen finns det ju också vinster för många med viktnedgången som jag förstår kan vara huvuskälet om man har övervikt.