# Dålig nattsömn o metabolismen? Author: MaMaMade Det kanske står ngnstans om dålig sömn kontra dålig "karaktär" o försämrad viktnedgång men jag är för trött för att söka! Många här säger att de har börjat sova så mkt bättre iom att de börjat äta LCHF. Det tycker även jag...de nätter jag inte blir väckt, vilka är lätträknade. Frågan är; hur pass stressande är det egentligen att bli väckt mitt i natten o hur pass mkt inverkar det på vår metabolism? Själv har jag ju haft lyckan att få sova ett par hela nätter, m sovmorgon...sammanlagt 7-8 h \*god\* sömn o hur ljuvligt det var! Blir en sådan go o glad människa/mamma de dagarna, som håller spåret m maten o hinner all som ska göras här hemma o mer därtill. Dåliga nätter däremot... Igår hade jag en tung efternatt, ngt väckte mig, ett knäpp i huset, pinknöd el ngt annat. Somnade om lagom till att bli väckt av Minstan o därefter av Mellis som så småningom spydde dessutom. Härlig morgon o dagen gick i det dåliga humörets tecken. Igårkväll satt jag o såg TV, rejält trött på slutet, halvlåg innan deckaren var slut. Borstade tänderna o hoppade isäng, övertygad om att kl var åtminstone 11.30 o blev rejält överraskad när den bara var 22.30! Läste ett tiotal minuter o släckte sedan. Gled in sådär ljuvligt skönt i sömnen, ni vet, de där ggr då man \*märker\* hur man slappnar av o mörkret sänker sig. Kl 02.30 vaknar jag av ett underligt ljud, tvärrycker till, övertygad om att det är Mellis som kräks igen el himlen förbjude; Minstan som kräks. Det är sonen som sitter framför datorn o skäller på spelet! Rusar in dit, upplyser honom om att det faktiskt finns de som sover i huset o ber hohom dämpa sig. Går på toa o hoppas sedan isäng igen. Totalt fel tid att vakna, har sovit ca 3 h o var långt inne i en härlig dröm när jag blev väckt. Får naturligtvis min vanliga hostattack, ryck i benmusklerna (hade redan före LCHF, särskilt om jag måste gå upp o gå på natten) o världens hungersug i magen...nej, mer åt magkatarrshållet. Är rejält uppretad, hjärtat bankar o det värker i bröstet, både ledsen o arg. Ligger vaken i ett par h innan jag somnar o får sova i ca 1 h innan Minstan vaknar. Tar över henne men hon ligger som vanligt o sparkar (damm), jag hostar, hon pratar... Till slut blir jag arg o säger att hon får ligga kvar i pappas säng men jag tänker gå o sova på soffan i rummet. Där är hårt, kallt o filten sticks. Håller på att falla i dvala när Minstan börjar gråta o kommer upp, jag börjar gråta, Mellis vaknar, Guben kommer hem o nu storbölar jag. Det enda som rumlar runt i mitt huvud är ngt snabbt att äta innan jag svimmar; \*macka\*! Inte för att jag nödvändigtvis tycker om det, har aldrig varit ngn större mackätare utan för att det går \*snabbt\*! Resten av dagen kommer jag att vandra i dimmornas land o längta efter snabba kolisar... Hur 1000 bär sig alla ensamstående m barn sig åt? Jag beundrar dem/er!!! Jag skulle aldrig orka... ## Comment 1 Author: Tilda-T Låter som att du skulle behöva avlastning någon natt då och då , har du inte någon mor -far föräldrar i närheten som skulle kunna ta en natt ibland. Det är otroligt nerbrytande att inte få sova ostört åtminstone någon gång . ## Comment 2 Author: Maia Å, MaMaMade vad det låter träligt. Jag hade också stora barn när jag fick min minsting och jag fick i stort sett nervsammanbrott på att bli väckt på det där viset. Hjärtklappningen, allt. Usch. Jag sänder en god tanke till dig. ## Comment 3 Author: MaMaMade Svärmor o svärfar är döda. Min mamma är död o min pappa har Alzheimers...förutom att han hör till den gamla stammen som inte kan ngt om barn, har aldrig tagit hand om oss, han jobbade o skötte bil o trädgård. Har en syster som förutom att hon jobbar m barn hela dagarna, även tar hand om pappas göra. (Jag skötte mamma då det begav sig.) Hon har en sjuklig man o ett av barnen behöver lite extra stöd. Henns barn jobbar el studerar på annan ort. Vi tigger oss till 1-2 nätter emellanåt men det gäller att planera sina tillfällen. Nu har det varit några bröllop o jämna födelsedagar så vi har sas "förbrukat" en massa BV-tjänst av dem. Jag skulle behöva bara vara ngnstans, ta en hotellhelg m böcker, TV på dagen, strosa runt...men det får vänta till hösten. De släktingar vi har på byn har egna små el sköter sina syskons barn för jämnan. Det tar emot att be dem. På 1-2 år kan vi kanske be en äldre granne komma över för en kväll så vi kan åka på bio o äta ute. Då är Minstan såpass gammal att vi kan lämna henne hos ngn lite mer "okänd" utan problem. Hoppas bara att hon får ha hälsan o orken kvar. Hon har jobbat inom barnomsorgen, älskar barn men fick aldrig några egna. Mellis älskar henne o hälsar ofta på där så jag får iaf lite avlastning då Mellis är den jobbigaste av barnen. Vänner; jobbar heltid, har stora barn, många aktiviteter o de har också haft svårt att hålla kontakten. Det är alltid vi som hör av oss o tittar förbi. Det känns inte aktuellt att be om hjälp o dessutom känner inte våra barn dem speciellt bra.  Ett par mån till o det är sommar iaf! Då kan ungarna springa ut o in som de vill utan att man måste tjafsa m kläder, alltid ngt. De får mer att göra också. Synd att sommaren är så kort här uppe bara! ## Comment 4 Author: Tilda-T Vilken sits du har Mamamade, känner med dig. Det värst är egentligen att när man är trött och utschasad så orkar man inte njuta av den där tiden med små barn som ändå är såååå kort. För även om man sitter där (har själv 3 st) med barn upp till halsen och tycker att det aldrig blir någon ändring, rätt vad det är upptäcker man att dom har blivit stora och flyttat hemifrån och då kan man tänka på småbarnstiden med lite saknad faktiskt. Så passa på att njuta så gott det nu går, tiden går fort! ## Comment 5 Author: magma Om din man är ledig på helgerna (vet ej vilken jobbsituation ni har) så kanske ni kan byta tjänster med varann. Dvs han tar hand om hem och barn under en natt och nästföljande dag, och du får åka iväg och vara ensam under den tiden? Så byter ni och han får en natt borta en annan gång, om han vill och behöver det. ## Comment 6 Author: SvartKaffe Att inte få sova ordentligt gör att du mister din djupsömn som är så välbehövligt så visst tusan blir det en slags stress i kroppen av det. Märker mycket väl hur mycket bättre jag mår och hur mycket mer jag orkar när sömnen funkar.  Vaknar man av värk varannan timme och måste ändra sovställning så känner man sig snarare överkörd av tåget när morgonen kommer. Ibland hjälper värkisar vid sänggående att få sova lite fler timmar och ibland är det faktiskt nödvändigt med sömntablett för att bryta en ond cirkel. Så försök verkligen se till att du kan få sova, det är nog det viktigaste efter en bra kost. ## Comment 7 Author: MaMaMade Gulle er! Tack! Det är sååå skönt att få skriva av sig o få höra att andra är/har varit i samma sits! Visst flyger åren. Det var inte såhär det skulle bli! Men vad göra när ungarna inte kom när man ville! Hade hur mkt ork som helst när jag var mellan 20 o 30 år. Älskar ju att pyssla mm men nu finns ingen ork till kreativitet m barn m allt vad det innebär m söl o oreda. Det räcker m den vanliga vardagens oreda. #5 Magma; vi tar en hotellhelg (COOP-kupongerna du/ni vet) emellanåt o ett par ggr har vi tagit en natt var bara för att få sova utan vetskapen att man \*kan\* bli väckt. Men m vår ek situation känns det som överkurs just nu. Det går ju 1500 kr varje ggn... Det kommer ju en sommar, vi måste fixa här hemma o vill gärna ha råd m lite extra bensin för en sväng m husvagnen. Dessutom skulle vi behöva ha ett par dagar tillsammans bara han o jag. Här hemma kan vi inte ens föra ett vettig samtal på dagtid känns det som...o på kvällen vill man hinna allt man inte kunnat göra på dagen. Det är faktiskt ovanligt jobbigt...jag brukar bli piggare o mer uppåt på våren. Hösten är deppens tid men ljuset brukar vara bra för mig. Hoppas att vi har råd att köpa ngt uppiggande förutom kalmag när löningen kommer, måste få en kick åt rätt håll på ngt sätt. Vad tror ni...rosenrot? Vad annars? Tror att jag provade det för några år sedan men märkte ingen skillnad. ## Comment 8 Author: magma Du kan bo ensam en natt på ett vandrarhem med natursköna omgivningar, om det är lugnet och att få vara ostörd som är det viktiga. Du behöver ju inte bo på hotell för 1500 kr.![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Visst behöver man en dag eller två ensamma, utan barn, emellanåt. Det är evigheter sedan som jag och Mannen fick vara helt utan barn, igår var vi på Trädgårdsmässan och det var första gången på månader och åter månader som vi hade barnvakt. Men det blev ju inte mycket tid ensamma tillsammans, det var ju ett x antal tusen personer där ihop med oss.![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)  Som du beskriver det så behöver du prioritera dig själv lite, och om valet står mellan att åka iväg ensam ett dygn eller inte åka alls för att ni inte har barnvakt... Då kanske du borde åka själv? Det innebär ju inte att du tar vuxentid från något konto som ni två behöver ha, men förhoppningsvis blir du lite gladare och mer utsövd! ## Comment 9 Author: MaMaMade Får kolla upp om vi har ngt vandrarhem här i närheten. Har ingen aning faktiskt. Jopp! Tänk, de har gjort om "ungkarlshotellet" i stan 5 mil bort(läs missbrukare) till vandrarhem! Får göra mig en natt där om en mån, denna lön kommer att gå åt redan efter halva månaden igen, många räkningar o slut på \*allt\*! (Gubben jobbar fö varannan helg så de lediga är "heliga"! Får bli mitt i veckan.) Räknade ut att det blir 500 kr billigare för boendet o det är ju alltid ngt! Jag har en dröm; tänk om alla kunde fatta vad det innebär att jobba hemma m fam! Många tycker att man har det bra som "bara får gå hemma" (o släpa benen efter sig, underförstått). De fattar inte att det är ett jobb som alla andra med den skillnaden att du aldrig kommer hemifrån, inte har några (vuxna)jobbarkompisar o har ständig jour inom samma yrke. I mitt fall kan jag dessutom inte "ta en sväng på stan för att se på folk" när jag känner för det då jag har 3 mil till närmaste samhälle o det blir mer jobb är skoj att komma iväg. Så fort jag öppnat munnen för att gnälla lite ngn ggn så får jag höra hur bra jag har det o att jag själv har valt att skaffa barnen...det verkar som om man får skylla sig själv i större grad när man adopterar märker jag, när jag jämför m mina kompisar som fått biobarn. Oj, där kom det lite mer gnäll! Får skylla på att jag är så trött att jag knappt fungerar, ser att ungarna talar men förstår inte vad de säger... Nu ska jag gå o fixa lite lunch! ## Comment 10 Author: Tilda-T Jag vet inte riktigt vad du har för ålder på dina barn?  Ett tag när ungarna var i yngre tonåren så var jag fullkomligt övertygad om att jag drev hotellrörelse.  Jag var kokerska, diskerska, städerska,tvätterska och emellanåt fick jag fungera som underhållare också.  Det var så här sett efteråt, skitjobbigt! Så vad du än gör MaMaMade se till så att dina ungar får lära sig att hjälpa till hemma för det missade jag att lära mina i tidig ålder eftersom jag var hemma och hann och kunde göra allt själv, sen går det tyvärr bara av farten även när man börjar jobba. ## Comment 11 Author: mommo Jag önskar att jag kunde ge dig några uppmuntrande råd, och det mest konkreta är väl att det GÅR ÖVER. Om några år är det helt annorlunda. Fast det vet du ju redan. För 10 år sen hade jag det själv rättså fullt upp, jag fick 3 barn inom loppet av 3 år och 5 mån. Så då hade jag det som du har det nu. Se till att du får sova. Hur du än ska lösa det. Lider du av sömnbrist så orkar du inte. Min man jobbade också helg och natt, men jag hade turen på min sida på så sätt att barnen sov bra på nätterna. Trots allt så är det väldigt bindande att vara hemmavid med små barn, det är inte alls likvärdigt med semester. Vi bodde också ensligt när barnen var små, men jag packade ihop dom i bilen nästan varje dag, och så for vi iväg till öppna förskolan. Jag tror att det var därför som jag orkade under domdär åren, jag var trots allt hemmafru i 6 år, och någon vila var det inte. Prioritera sömnen, hitta på något sätt och gå varje dag utomhus i naturen och bara andas, 10 min räcker. Lycka till! ## Comment 12 Author: MaMaMade Jo, jag vet. Jag är för dålig på att delegera. Försöker men Sonen är hopplös, vågar inte släppa vare sig honom el Guben nära tvättmaskinen, än iaf. Guben städar o röjer efter middagen o plockar ur diskmaskinen, han är toppen! Flickorna dukar bordet, särkilst Minstan vill hjälpa till. Även m matlagningen, usch vad hon är ivägen! (Mellis blir 6 i sommar o Minstan är 3 år, sonen är 12 år.) Det mest det där att vara ständigt närvarande, att det alltid är mamma som det ropas på fast det är pappa som står bredvid! Få se nu; det du räknar upp plus logistiker, sjuksköterska, massör, baderska, manikyrist o pedikyrist, pedagog, syster, moster, dotter, o sist men inte minst; älskarinna! ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 13 Author: kalleankasmormor Jag känner stark med dig och förstår precis dilemmat! När våra barn var små(vi har 4) turades jag och min man om att ta natt/morgonjour. Lördagen var min och söndagen hans. På så sätt fick vi åtminstone någon avslappning. Har du möjlighet att sova i något rum så du inte blir störd? Kan du använda hörselproppar? Rosenrot i kombination med rysk rot tycker jag är bäst. Funkar för mig! ## Comment 14 Author: Wildrat Hörselproppar är jättebra. Har inga småbarn men en sambo som snarkar och har dessutom alltid störts av oljud runtomkring, nu med öronproppar sover jag utan problem. Hör inte ett dugg av knäppningar, bilar utanför, småfåglar som börjar kvittra 4 på morgonen, grannar som väsnas osv. Trots det verkar det som hörseln blivit bättre (?) för jag hör väckarklockan bättre nu än förr... ## Comment 15 Author: kalleankasmormor ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 16 Author: greensis Du har mitt medkännande - jag sitter i likande sits med tre små och bristande möjlighet till avlastning. Hos oss är det dock jag som arbetar utanför hemmet, och min man arbetar än så länge hemifrån. Vi passar på och sover när vi - väldigt sällan - är kallade i "tjänsten" någonstans. Jag har också utnyttjat gratisnätter på Scandic som man kan byta in om man använt Amercian Express tillräckligt... Just nu är vi i en period där min man sover med minstingen (som inte är betrodd med att sova ensam, nattvandring, trappor osv) och jag sover där det råkar finnas plats relativt de två större barnens nattvanor, mardrömmar osv. (dvs för det mesta ensam i dubbelsängen del av natten, därefter antingen med sällsis i sängen eller flyttat till dotterns säng...) ## Comment 17 Author: cambiasso denna artikel läste jag i ämnet för ett tag sedan den är intressant..                                                           http://thyroid.se/content.php?CatID=3&ArtID=144 ## Comment 18 Author: cambiasso [http://thyroid.se/content.php?CatID=3&ArtID=144](http://thyroid.se/content.php?CatID=3&ArtID=144) ## Comment 19 Author: kaisakavat Sympatier till dig MaMaMade! Det ÄR verkligen jobbigt. Jag hade bara två och de var rätt friska av sig, men ändå - det var också jobbigt i perioder. Håller för övrigt med Tilda T #4. Känner igen...![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) Om huruvida det påverkar metabolismen. Jag tror att det gör det men jag tror också att det är individuellt HUR och HUR MKT... Kanske är det så att "i början" går det bra, alltså så länge man inte är så jättesliten. Då fungerar allt rätt bra i kroppen. Men sen... Tror mig se ett sådant mönster på mig själv. Att vi har en stor reserv, men när den blir överutnyttjad så börjar systemet "krångla", en liten del i taget... ## Comment 20 Author: MaMaMade #13 Nix, fullt överallt o sovrummen ligger intill varandra, är extremt lättväckt. Fungerar iaf hyfsat om jag slipper stiga upp o prata, Guben tar allt nattetid de nätter han är hemma, han kan söva henne igen men ser hon mig så är det kört; nanna mammapappasäng alt namnam (frukost). Ska testa din komb, körde ren rosenrot tror jag. #14 Öronproppar går bort, har provat, blir galen av dem...förutom mitt vanliga tinnituspip hör jag allt möjligt. Dessutom måste jag ju kunna höra barnen de 2/5-nätter Guben är borta. Tänk om de blir sjuka! (Det är de nätterna som är värst.) #16 Tack o lov för att de andra sover som klubbade sälar alltsomoftast. Möjligen kan Mellis ha ngn dröm emellanåt men hon stannar iaf i sin säng de ggr...skriker som en mistlur men det är en annan sak. Har svårt för andra i sängen, tog ett tag att vänja sig vid Guben (han talade sjukt mkt i sömne på den tiden) o nu får han sig en smäll om han väsar för mkt. ![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) #19 Jo, mitt minne o koncentration är bedrövligt. Har alltid gillat att läsa mkt men fixar inte ens en skönroman nu, än mindre tidningar typ Ill Vetenskap som jag älskade att läsa förut. Det medicinska som ni avhandlar här inne ibland el ngt på engelska kan jag bara glömma just nu. Humöret är också hemskt just nu, även om jag alltid varit tvärhet så brusade jag iaf inte upp för minsta lilla förut. ![Ledsen](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-frown.gif) Säger det igen; himlars så gulliga alla här på KiF är. Ni ställer upp även om det inte alltid handlar om LCHF...fast förhoppningsvis kanske jag kan få lite mer stadga åt hjärnkontoret m kosten! ![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 21 Author: Matmamma Även om det dröjer några år så kommer i tonåren det omvända problemet. Vill man ha upp en tonåring ur sängen före kl 2 på eftermiddagen så får man jobba hårt. ## Comment 22 Author: Tilda-T #12 Det är inte klokt, det är som att driva ett stort företag  ensam  , det är inte så underligt om batterierna tar slut. Måste berätta en  sak från den tiden när mina 3 nattvandrade. På den tiden bodde vi i ett stort hus på landet och alla hade egna sovrum + att farmor hade ett eget sovrum på övervåningen när hon kom på besök. Alla barnen somnade snällt i sina egna sängar. Ofta han jag få mig ett par timmars sömn innan cirkusen började, ofta var det killen som kom tassande efter att ha varit och kissat, en liten stund senare kom lillan och ville ligga hos mamma och pappa. Vid det här laget brukade jag ta väckarklockan och kudden och bege mig till farmors rum ,sen gick en stund igen och då kom största tjejen och ville krypa ner hos mig osv osv. Jag räknade ut att när det var som värst kunde det bli 4 sängbyten för mig en natt, jag klarar nämligen inte av att sova nära någon.  Den här morgonen ringde väckarklockan och jag var helt borta, hade inte en aning om var jag var??!!?? Rummet är mörkt och jag kliver alltid ur sängen åt höger, kastar mig ur den och drämmer ena knät och huvudet rakt in i en vägg!!! I den sängen som jag låg i när jag vaknade klev man ur åt vänster! Jag hade ont i knäet i säkert 2 veckor. Den där episoden gjorde att jag blev stenhård med att alla 3  måste gå tillbaka till sina egna sängar även om dom var uppe på nätterna, det tog några dagar så sov alla där dom skulle. Det jag vill ha sagt är att ibland låter man saker och ting bara vara av ren slentrian i stället för att ta tag i det som är problemet. ## Comment 23 Author: mommo \# 21: Just det! Men det som är bra med det är att man ju får gå och sova förrän dom har gått ( ifall dom är hemma så att man har ro att gå och sova)![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Nej, MaMaMade det BLIR bättre, en klen tröst, men så är det!![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 24 Author: MaMaMade #21 Är redan där m Sonen som är 12½ nu. Slita ner täcket på golvet o lämna dörren öppen åt småsyrrorna fungerar ganska så bra. ![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif) ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) #22 Alla sover i sina egna sängar. Vi brukar ta över Minstan om hon vaknar tidigt, oftast vid 6-tiden. Annars sover hon nästan jämt till kl 7 men nu är det ljusare på morgonen o hon är inte van vid det. O så är det problemet m att hennes älskade pappa är borta, det är som om hon känner det på sig, trots att han nattat henne som vanligt \*innan\* han tar på uniformen o åker iväg. Helgerna är värst för då börjar han tidigare så då är hon fullt medveten om att han är på jobbet. Tack o lov blir hon ju äldre o förstår mer. Hon är den av de tre som har haft mest behov av att hålla koll var alla i fam är. De andra har varit lite tryggare i anknytningen. En uppåtgrej idag; tittade ner på mina lår o tamekattsingen...helt plötsligt har det dykt upp mkt markerade främre lårmuskler, riktigt markerade knular! M tanke på att jag bara går omkring i huset just nu så...noll motion/träning o ändå... ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif)