Annons:
Etikettnäringslära
Läst 10037 ggr
Margareta
2006-07-11 23:57

Fettskräcken och margarinindustrin

Annika Dahlqvist sticker ut hakan och skriver om hur vi blivit lurade att inte äta fett och dessutom tro att det är farligt med fett.

Ur Annika Dahlqvists blogg (med tillstånd)  7 juli 2006 kl. 23:00

Det är inte så stora problem att få folk att tänka sig att minska på kolhydratmaten: brödet, potatisen, pastan, gröten, riset etc.

De kan förstå att kolhydraterna höjer blodsockret, vilket höjer insulinet, vilket lagrar in fett i fettväven och blockerar fettförbränning.

De är intresserade av att höra om hur högt blodsocker och högt blodinsulin orsakar inflammation i kroppen, inte minst i blodkärlen, och orsakar kärlväggsinflammationer som ger förkalkningar och förträngningar som ger hjärtinfarkt, stroke, njursvikt och fotsår.

Alltså är det många som kan tänka sig att minska på, eller sluta med, kolhydratmaten.

Men frågan uppstår då, vad ska de äta i stället?

De kan tänka sig att äta mera proteinmat, men det går det ju inte att äta så väldigt mycket av.

Då vänds blickarna mot fettet. Där börjar det kärva i tankegången. Vi har ju hört så länge vi kan minnas att vi ska hålla igen på fettet.

Och när vi säger att det är framför allt det mättade animaliska fettet som vi ska öka på, slår det helt slint i tankegången.

Det mättade animaliska fettet har vi ju fått lära oss är det farligaste av allt.

Det blir så svårt att människorna bara tittar stumt på oss. Man riktigt ser hur det vrider sig av obehag inne i deras hjärnor.

Ändå kan vi som är äldre minnas från vår barndom hur vi drack den feta mjölken, tog grädde i kaffet, åt fettkanten på fläsket, och bredde tjockt med smör på brödet.

Då var nästan ingen fet.

Sen kom margarinet, matoljorna och fettsnålheten. Efter det har folkfetman accelererat.

Först var margarinet billigare än smör, sen hittade någon (Ancel Keys) på att margarin var nyttigare än smör. Då nappade margarinfabrikanterna tag i det och blåste upp den lögnen till en stor luftballong.

(Läs hela bloggen på Annikas sida, länk finns till höger)

Författare: dr Annika Dahlqvist, Njurunda

Relaterade länkar

Av: Annika Dahlqvist

Datum för publicering

  • 2006-07-11

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Annons:
MegN
2006-07-13 12:24
#1

Den där Ancel Keyes var en otäck typ.

Margareta
2006-07-13 12:28
#2

Det verkar så, undrar vem som betalade honom Fundersam

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Margareta
2006-07-14 02:56
#3

Annika bloggar vidare idag om detta ämne under rubriken Fetmaparadoxen…

Gå in och läs!

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

MegN
2006-08-10 15:50
#4

När jag var liten stod det alltid "smör" i alla kokboksrecepten. Och jag undrade varför vi inte använde smör, utan margarin. "Det är samma sak", sa mor.  "Fast margarinet är billigare, därför använder vi det".

Lite senare stod det "smör eller margarin" i recepten.

Nu står det "margarin".

Själv gick jag över från margarin till smör redan 1990, när min homeopat (som jag gick till pga utbrändhet) förklarade att smör och olivolja var de enda nyttiga fetterna - resten var bara ohälsosamt skit. Och även om jag kanske i efterhand tvivlade på vissa av hennes påståenden höll jag fast vid smöret, för det var ju så mycket godare än margarinet!

Denna kommentar har tagits bort.
Margareta
2006-09-21 23:14
#6

Kollade i en gammal kokbok och det stod "smör eller margarin".
Jag minns att mamma sa att vi bakar på smör till jul…

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Annons:
zeretki
2007-07-22 13:05
#7

Kloka ord från Annika Dahlkvist! :D

Denna kommentar har tagits bort.
kermit
2007-09-11 00:49
#9

Hittade en länk med en massa info  som jag la i ett inlägg under " Kaffe med margarin?" 

Jag tycker den platsar här inne också  ;)

http://www.gunnarlindgren.com/matfett.html

Denna kommentar har tagits bort.
Margareta
2008-02-26 00:09
#11

Gammal artikel - men lika aktuell

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
lime44
2008-06-24 17:25
#14

Vi åt visserligen mera fett förr. Men också mindre kolhydrater, eller har jag fel? Jag menar att samtidigt som fettskräcken spred sig (eller kanske lite senare), spred sig också pasta- och pizzamodet, kolhydratersättningar i lightprodukter, "6-8 skivor bröd om dagen", "ät minst 5 frukter per dag" m fl käcka budskap. Junk food fanns inte i min barndom. Och inte åt vi så mycket grönsaker heller förr, varken inhemska eller importerade.

Själv blev jag sockerberoende på russin som "tröst". Massor av russin!

lime44
2008-06-24 17:27
#15

… och Cola, läsk mmfanns inte eller var ett "söndagsnöje". Chips fanns inte på kartan!

Jennix
2008-06-24 17:42
#16

#14  Ja, för när man tar bort fettet helt så blir man sugen på sånt som ger snabb energi dvs. socker och kolhydrater i massor.

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Took
2008-06-25 00:04
#17

#14 Det var väl en klassfråga, skulle jag tro (också beroende på vad du menar med " förr"). Kött och ägg kostade givetvis pengar då också, medan bröd, gryn och potatis (från 1800-talet och framåt) var billigt. Den fattigare delen av befolkningen åt nog inte fläsk eller ägg varje dag, utan det blev nog väldigt mycket potatis och gröt. Och de fattiga var nog en ganska stor del av befolkningen. Det var nog först på femtiotalet som folk i allmänhet började ha råd att äta kött varje dag. (Under kriget var det ju dessutom ransonering.)

Däremot tror jag inte det var så vanligt med grönsaker och frukt. Och speciellt inte med ovanjordsgrönsaker, utom kål och spenat. För övrigt var det nog mest lök och rotsaker.

SvartKaffe
2008-06-25 10:28
#18

Lax var förr en fattigmansfisk, även sillen.

Took
2008-06-25 13:40
#19

#18 Jupp, det har du rätt i! Salt sill var nog stapelvara. Och i Norrland hade drängarna inskrivet i sina kontrakt att de inte skulle behöva äta lax mer än tre gånger i veckan… Men fisk ansågs ju som sämre mat förr. Och gör fortfarande av många. Folk som hade råd med kött åt bara fisk på fredagar, en kulturell kvarleva från den katolska tiden då fredagen var en fastedag. Men sånt som ärtsoppa med fläsk var ju också vanlig mat. Lite fläsk för smakens skull, men definitivt inte större delen av måltiden.

Förr gjorde man ofta en söndagsstek, och sedan var många av veckans rätter därefter (som pyttipanna, t.ex.)  olika sätt att använda resterna efter söndagsmiddagen.

Cindy
2008-06-25 16:59
#20

Det är verkligen en fråga om att vänja smaklökarna. I alla år har jag föredragit Lätta och Lätt&Lagom före Bregott, och steka i smör har jag inte gjort förren det senaste året.

Nu - ett år med Bregott o smör senare - höll jag på att kräkas när jag smakade på Lätta, det smakade vidrigt och klistrade sig fast i munnen. Blärg!

Vänliga hälsningar
Cindy

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
mikaelj
2008-10-25 00:42
#22

Samma som med grädde och röd mjölk. Trodde aldrig jag skulle gilla att dricka röd mjölk. Man vänjer sig vid fett. Sedan blir socker skumt.

Margareta
2008-10-30 23:18
#23

Jag dricker inte så ofta mjölk, men om jag är på stan och behöver ett mellanmål händer det att jag köper en liten ekologisk standardmjölk (3%) i drickförpadning. Att säga färgen på förpackningen (röd) kan bli lite förvirrande eftersom det varierar med mejerierna ute i landet.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

helvete
2008-10-31 01:41
#24

Jag blev i barndom på -50 talet tvingad att dricka mjölk. I skolan fick man inte lämna matsalen förrän den jättestora muggen var tom. På torsdagarna var det ärter med fläsk, då skulle fläsktärningarna ätas upp. Jag fick 2 skivor knäckebröd med tjockt med äppelmarmelad, mellan dem lade jag fläsktärningarna , doppade det hela i mjölk tills knäckebrödet sög upp mjölken och allt hamnade i magen. Jag satt kvar hela matrasten. Barn skulle läras äta allt, i all välmening. Kan tala om att jag sedan dess varken druckit mjölk eler ätit kokt fläsk.

mikaelj
2008-10-31 09:36
#25

helvete,

…som mig och kokt ägg. Tog tio år innan jag vågade ge mig på stekt ägg, och ytterligare några år till innan kokt ägg.

Vidrigt att de fick göra så.

missaz
2008-10-31 10:16
#26

#24 Själv började jag skolan på 80-talet och tvingades då att äta allt som mattanterna hade lagt upp åt mig. Vi fick inte ta maten själva, fick inte bestämma mängden, men skulle ändå äta upp! Jag kommer ihåg att jag höll på att kräkas de gånger vi fick kokt torsk med kokt potatis… Det som serverades till var äter och morötter som var uppvärmda konserver… Ingen sås.

Dessutom kokades både fisken och potatisen i bläck i ugn och var totalt okryddat och torrt. BLÄÄÄ!!! Tuggorna växte verkligen i munnen! Jag var glad då över mjölken som användes för att skölja ner tuggorna innan man kräktes.

Annars hade jag rätt tur på min skola, de flesta maträtter var ganska goda och allt lagades på plats. Surt bara att man inte fick välja mängden själv, denna vidriga torsk med potatis som man tvingades äta upp var verkligten tortyr!

(och leverstuvningen, alltså; jag gillar lever NU om den är välrensad, men lever full med senor från någon gammal oxe är verkligen inte barnmat! Lever måste man införa i lugn takt till barn, gärna kycklinglever som är mildare och mjällare. Förstår inte varför skolbespisningen i alla år verkar gjort det till sin sak att förstöra matupplevelsen för barn…?)

flikkan77
2008-10-31 10:49
#27

Usch ja, tvinga barn att äta är väl det sämsta man kan göra. Lite därför som jag fortfarande inte klarar av att äta det mesta i köttväg, för i skolan skulle man ju äta upp. Klarar knappt av att vara i samma kök som köttbullar… Skrikandes

"You just have to belive…"

Annons:
soda
2008-10-31 12:10
#28

Jag minns att jag fick sitta kvar i matsalen ensam med en lärare när jag inte ätit upp leverbiffen. Försökte förgäves få mattanten att bara lägga upp potatis och brunsås, men icke! Det slutade ALLTID med att jag spydde över hela tallriken och grinade. Först då fick jag lämna matsalen. Snacka om övergrepp! Har aldrig tyckt om lever och kommer aldrig att göra det. Barn är också individer och precis som vi vuxna så tycker barn inte om ALL mat.

missaz
2008-10-31 12:14
#29

#28 Usch så vidrigt! Man kan ju undra vad de vuxna i skolan fick ut av att tvinga ett barn att äta tills det kräktes…? Är lärare och mattanter av ett sadistiskt släkte tro? Obestämd

flikkan77
2008-10-31 12:53
#30

Är glad att jag hade en mamma som tillslut skrev lappar till skomatsalen så jag slapp äta kött. Men minnena sitter ju kvar ändå, och känslan i munnen när maten bara växte. Gick ändå bara i ettan när det var så, sen sa mamma ifrån!

Däremot var ju mattanterna jätteglada över att barn som glatt åt av alla grönsaker och sallad de gjorde.

"You just have to belive…"

jamtlandstjej
2008-10-31 14:20
#31

Jag började skolan i början på 70-talet och hade också en demonisk mattant. Jag var liten till växten och med liten aptit… Förmodligen hade mina intolleransproblem med magen börjat redan då… Dock…så var jag en liten tjej med MYCKET stor vilja, så när jag inte fick så lite som jag ville - så matstrejkade jag helt!!

De fick inte in mig i matsalen!!

Inte mamma heller, som väl visserligen stod på min sida också…

Jag tog med mig mackor och satt i klassrummet och åt! Hela 2:a klass försiggick på detta vis…

När jag skulle börja 3:e klass så gjorde mamma och jag ett avtal med mattanten, att jag skulle få ta så lite mat jag ville. Hon försvarade sig med, att jag sagt att jag ville ha "jättelite" - det var ju fel!

Man skulle säga "pyttelite"!!

OK, alltså började jag med det, varvid en av lärarna genast hittade på ett "smeknamn" till mig: Pyttan!

Det är verkligen otroligt hur vuxna får bete sig mot barn utan att något händer! Som tur var så hade jag sån stöttning hemifrån att lärarens smeknamn/öknamn inte hade någon negativ effekt på mig, men ändå…

Margareta
2008-11-15 20:03
#32

I morgon är det fettdebatt i TV

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Upp till toppen
Annons: