Annons:
Etikettpersonligt
Läst 13605 ggr
Kia
1/30/08, 12:36 AM

En sockerberoendes dag!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag vaknar på morgonen och tänker, Idag är den dag då jag ätit socker/kolhydrater för sista gången. Jag känner mig målmedveten, tar en snabb blick i kalendern för jag vill vara medveten om när jag slutade så jag kan säga det sen, att den dagen slutade jag äta onyttigt......

Jag går iväg för att göra några ärenden. När jag kommer ut på stan går jag förbi pressbyrån där får jag i näsan en stank av nygräddade kanelbullar. En tanke föds och jag försöker slå bort den. NEJ, skriker mitt ego.

Men tanken är född och besattheten i mig tar över. Jag känner att kontrollen försvinner och i nästa tanke tänker jag att bara EN kanelbulle är inte så farligt det måste jag klara ut, jag måste ju har mer kontroll och makt än en bulle. Jag går in i affären och tar en bulle. Hm! 3 för 15 kr, då tar jag tre, jag kan ju ge dom till barnen, tänker jag snabbt. När jag kommer ut ur affären, slänger jag mig in i bilen där öppnar jag påsen och äter bullen utan att ens tänka tanken att jag inte borde. Jag tappar kontrollen och äter innan jag hinner hem upp alla tre bullarna. När jag kommer hem sätter det igång. Det är försent jag har redan ätit fel då kan jag lika bra fortsätta går de elaka tankarna i mitt huvud. Jag har inget hemma , jag har rensat ut allt, men till slut hittar jag oboy som jag äter rakt ur burken, men hela tiden låtsas jag som allt är okej. Det är som jag aldrig hört talas om att jag har ett beroende. Jag bara fortsätter att äta men inser att jag vill ha annat.

Jag kör till affären men denna gången till en annan affär för går jag till samma affär så kanske de känner igen mig och att någon kanske skulle titta konstigt på mig. Jag hittar ett kondis och går in. Väljer snabbt ut några kakor sen säger jag till expediten vad jag vill ha. Förklarar mig varför jag handlar så mycket med att jag ska ha en bjudning och ser till att ta två av varje sort så hon absolut inte ska misstänka att det bara är till mig. (som om hon skulle bry sig) Men det är viktigt att förklara mig eftersom jag i mina tankar tänker, hon måste undra varför jag som är så tjock handlar så mycket kakor.

Ut därifrån kör jag och igen hinner jag knappt in i bilen förrän jag börjar äta. Jag åker in om en annan affär för att handla lite godis också det kan jag ha i kväll tänker jag när jag myser vid tvn. Hemma igen och plötsligt när jag sitter där och äter kommer samvetet smygande. NEJ, jag skulle ju inte. Tittar i kalendern inser till min fasa att ytterligare en dag gått åt he.ve..te.. resterna jag har kvar slänger jag i soporna och börjar göra annat. Det går en timme sen börjar mina tankar igen, jag bara måste ha något men nu har jag ju slängt allt, jag öppnar sopphinken och utan någon skam vid det tillfället tar jag upp det jag slängde och fortsätter äta som om ingenting har hänt.

När kvällen smyger på sitter jag vid Tvn. Mannen har köpt choklad han lägger det i kylen, jag vill ha det, men öppnar jag det kommer det synas att jag ätit det. Jag äter det iallafall när han lagt sig för jag klarar inte ut att det ligger där. Pappret slänger jag i soporna långt ner och lägger annat ovanpå så man inte ska kunna se det. Sen kör jag snabbt på morgonen eller redan på kvällen och köper ett nytt så han aldrig ska notera att jag ätit upp hans choklad som han kan ha i en vecka eller två i kylen. Det byts ständigt ut, han märker det aldrig. Jag är skicklig på mina grejor, vet precis hur jag ska lura och manipulera min omgivning för att komma åt det jag vill ha.

Sen kommer skammen. Skammen att jag inte kan ha mer kontroll än en kaka att jag äter utan att tänka, att jag inte har någon som helst makt över mig själv och mitt ätande. Vad gör man då?

Jag vaknar nästa morgon och tänker idag är en ny dag och igen tittar jag i min kalender att idag ska jag klara av det, inga besatta tankar och bara kontroll. 

Vad är det jag försöker kontrollera egentligen. Kanske måste jag bara släppa det och sluta slå på mig själv. Kanske måste jag acceptera att jag inte kan äta som alla andra. Jag är sockerberoende!!!! Det låter galet i mina egna öron. Hade jag bara fått utslag när jag åt socker eller det blivit synligt på annat sätt än fetma att jag hade blivit sjuk . Men det gör det inte jag blir bara tjock och de sjukdomar som kommer med det är inte tillräckliga för mig för att sluta och skrämmer mig inte. Jag har på fullast allvar i åratal önskat jag var diabetiker eller anorektiker för att jag då skulle ha en anledning, som min lilla hjärna skulle fatta, att jag inte kan äta på det viset.  Det är skamfyllt att tänka dessa tankar när jag vet hur dessa människor lider av deras sjukdom och det är inget man ska önska sig själv. Men tankarna tar över, jag skulle göra allt för att  bara ta EN BIT! Men jag kan inte!!! Acceptera det. Kapitulera!!!

Det finns mängder av sätt att lösa ett beroende men det som är viktigt att komma ihåg är att man inte är ensam. Det Ni kan läsa här ovan har varit vanliga dagar för mig. Att idag erkänna att jag faktiskt åt ur soporna för jag inte kunde ha mer kontroll det är för mig väldigt skamfyllt, men jag vet att jag är inte ensam om att göra så. Jag läser om det på Beroende.ifokus. Men jag får också hjälp på annat sätt. Det bästa sättet är att lyssna på andra som gått före mig och som har kontroll idag. Och att kapitulera till att jag har en sjukdom. En sjukdom som jag har noll kontroll över men som jag sakta med LCHF kan få mer kontroll över än vad jag någonsin haft i mitt liv……

Välkommna till Beroenden.ifokus

Mvh Kia 

Relaterade länkar

Av[: Kia](javascript:void top.ShowProfile('Kia') "javascript:void top.ShowProfile('Kia')")

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('Kia') "javascript:void top.ShowProfile('Kia')")
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('Kia', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2008-01-29
Annons:
Kia
1/30/08, 12:38 AM
#1

Så vad tycker Ni? Bara en beskrivning hur det faktiskt kan se ut , blir själv helt tagen av att jag beter mig på det viset som jag skriver om. Bara egna erfarenheter det där. Känns som jag skulle kunna skriva och skriva och skriva….

magma
1/30/08, 3:47 AM
#2

Oj, Kia.. Verkligen bra och gripande beskrivet, jag är grymt imponerad av dig! Både av din kämpaglöd, ditt mod att lämna ut dig själv så andra kan bli hjälpta och av att du är så ärlig. Tack för att du vill dela med dig!

Jag inser när jag läser det du skriver, både detta och annat du har skrivit, att det finns olika grader av sockerberoende. Jag har gömt ibland, smusslat någon gång och ibland "hoppat över" att tala om att jag ätit godis eller vad det nu varit. Men jag har aldrig slängt och sedan plockat upp igen ur soporna, aldrig ersatt uppätna saker med andra för att undgå upptäckt och aldrig ätit typ O´boy eller socker direkt ur påsen. Min drog har varit mer stärkelse än sött- dvs pasta, bröd, pizza, chips snarare än godis, bullar, läsk osv. När jag äter det så tänker jag inte utan är som i en dimma, tankarna kommer efteråt- precis som om hjärnan försöker topprida min viljestyrka och sätta den ur spel.

Genom att hjärnan "bedövar sig" medan jag äter så hinner den få i sig det den har sug efter, och så kommer tankarna och känslorna till liv efteråt. Inte heller jag klarar av "bara en bit", och att tro något annat är bara att lura sig själv, det är sockerklådan som talar och inte ens riktiga jag på något sätt. Det är därför jag blir så Skrikandes på folk som säger att det bara är att "skaffa lite viljestyrka", eller "karaktär" så går det vägen. *grr!* Jag kan hålla med om att något som behövs är självinsikt, vilja till förändring och att man hela tiden försöker se framåt, dit man vill komma. Samt att man har kommit till den punkten att man är redo, och när det är- det vet man bara själv…

Jaja, jag sitter och filosoferar och broderar ut såhär på nattkröken, är på jobbet just nu och har inget bättre för mig. Ivarjefall- toppenbra skrivet!

Mervi
1/30/08, 8:11 AM
#3

Jag tycker det är jättebra skrivet. Jag får riktigt tårar i ögonen när jag läser din berättelse. Efter att ha läst den så kan jag inte kalla mig sockerberoende i den meningen som du menar.

Jag tycker du är jätte tuff som kan gå ut med detta. Jag känner mig jättestolt över att "känna" dig.

Jag kan säga det samma som magma att det är så tråkigt att alltid höra skitsnacket om karaktär och att sockerberoende inte finns.

Denna kommentar har tagits bort.
Mona-Stina
1/30/08, 9:41 AM
#5

Åh Kia! Som jag känner igen mig. Mycket bra skrivet.

Margareta
1/30/08, 3:59 PM
#6

Tack Kia för att Du delar med Dig och som sagt Du är inte ensam. Hur många gånger har man inte haft bortförklaringar för sitt beteende.

Det finns många här som läser och som inte klarar av att äta på ett normalt sätt och då är det så bra att Ditt forum om beroenden finns.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Annons:
Gronstedt
1/30/08, 4:14 PM
#7

Åh, Kia! Du vet att jag också känner igen mig. Sitter här och bölar igen …

Kramar och styrka åt alla modiga människor som orkar! Och kramar och styrka till Kia som orkar hjälpa alla oss andra och startade Beroenden.iFokus.

Skadlig
1/30/08, 4:21 PM
#8

Om du själv anser att du har problem så tycker jag inte att du ska föringa det bara för att andra kanske har det värre. Det finns ju grader i helvetet och alla beroenden börjar långsamt. Ta dig själv på allvar och om du tycker att du ser varningssignaler i dig själv så ta dem också på allvar.

Håller med dig om att det är imponerande av Kia att orka prata om det.

Fattar inte varför vissa läkare hävdar att det inte är ett beroende på samma sätt som knark eller alkohol. Hörde på radion igår att kokain utlöser stora doser av dopamin. Kan ni gissa vilket ämne hjärnan utlöser när den får socker….?

[linda-pinda]
1/30/08, 4:41 PM
#9

Kia: som vanligt träffar du rätt med varje ord! Det enda jag inte har gjort, är att plocka upp ur soppåsen. I allt det andra är vi tvillingsjälar. När folk säger till mig att sockerberoende inte existerar, att jag bara inbillar mig och behöver utöva lite självdisciplin… ser jag bara rött!
Tack Kia!

marre77
1/30/08, 4:49 PM
#10

Bara att erkänna det (även fast jag inte vill) att jag helt och hållet känner igen mig i ditt beteende. Jag har dock längre perioder då jag kan "hålla" mig, då jag äter bra och tränar mycket. Men så faller man dit igen speciellt när man är i obalans och är rastlös eller känner sig trängd,allt känns jobbigt en ond cirkel hel enkelt. Försöker i alla fall tänka positivt och inte känna skam, för jag är ju inte en dålig människa fast jag gör en massa tokiga saker.

LatMask
1/30/08, 4:54 PM
#11

Kia, kära nån…Det som tydligast slår mig i din berättelse , tack-och-lov icke sockerberoende som jag är, är att du inte NJUTER.

Tar en liten tugga, smakar noga, riktigt rullar det söta på tungan, mmm vilken härlig nougatsmak - eller: inte särskilt god den här - ett sådant förhållande har jag till sött och godis. Är det ett stadium man aldrig har befunnit sig i som sockerberoende?

Många kramar!

miagumman
1/30/08, 4:54 PM
#12

Tack för att du delar med dig Kia!

Karin20
1/30/08, 9:07 PM
#13

Underbart av dig att skriva om detta Kia. Tror att det är många som kan känna igen sig. Tack för att du beskriver hur det kan vara, så att även vi som inte har detta beroende kan åtminstone försöka förstå.

Sorgligt att det inte helt kan accepteras av omgivningen och av vissa läkare så att det skapas ordentlig behandling för sockerberoende i landstingens regi. Som det görs t ex för alkohol.

//Karin

Annons:
andreas0
1/30/08, 10:22 PM
#14

Jättebra skrivet!

Jag känner igen mig i en hel del, speciellt det om att ha en bra ursäkt för att köpa så mycket (fast i mitt fall coca cola och godis, inte på konditorit), och att gå till olika affärer.

Som tur är så är det slut med det för min del numera.

anki1
1/30/08, 10:49 PM
#15

Jättebra skrivet. Jag smygäter oxå. Men jag är inte beroende utan har mest ett starkt sockersug, visst kan jag slänga i mig mängder, men jag har oxå lite kontroll. jag känner starkt med dig och alla andra som är beroende.

Älska dig själv för den du är

Besök mig gärna påWWW.facebook.se/ankis smycken o textilhantverk

Lasselars
1/30/08, 10:58 PM
#16

Känner oxå igen mig, starkt att kunna öppna sig så där, och du gav mig en liten flashback. Det har känns lite smått som att jag har "glömt" att jag också är sockerberonde . I och med att jag kommit in på lchf kosten och gått mot en mer och mer strikt variant så känner jag det som en stor frihet. Att inte underhålla kolhydrat/sockersuget har för mig varit en nyckelsten, och att slippa suget är nog det bästa som den här livsstilen kunde ge mig.

Men som beroende personer brukar säga, "det gäller att vara på sin vakt för när jag är här inne på mötet gör mitt beroende armhävningar ute på parkeringen". Flört

Det känns lite som att jag inte var fullt medveten när jag åt min drog, saker som du beskriver hände som på automatik och sen imellanåt så insåg jag att det håller på och bär iväg. 

Så för mig gäller det nu att hela tiden försöka leva med öppna ögon, att försöka att så långt möjligt vara medveten om vad jag gör och vilka val jag gör. För under fel förutsättningar är det lätt att bli distraherad och ta bort blicken från vägen och då rätt som det är så sitter man där i diket.

Santhe
1/30/08, 11:05 PM
#17

Mycket bra skrivet Kia. Jag känner igen mig i allt du skriver utom det att förklara för kassörskan. Tänker att om jag köper två av allt så förstår hon ju att detta ska jag inte ha själv.

MillisB
1/30/08, 11:20 PM
#18

Jättebra skrivet Kia!

Känner igen mig: att ersätta någon annans goda choklad för att man inte klarar att hålla sig borta från den… Att äta från sophinken. Att alltid köpa två (eller flera) kakor i affären.

Det är så skönt att vara fri från beroendet!

/Millis 🎈
Min blogg läser du här.
Fat is your friend.          (David Perlmutter)

Kia
1/31/08, 12:44 AM
#19

Tack för alla värmande ord. Det betyder mycket för mig . Det är en enkel anledning till varför jag öppnar upp mig själv som jag gör och det är för jag vet hur det känns att stå där själv och inte fatta vad det är för fel på mig och hur känslan av att inte kunna sluta äta. I så många år som jag inte fattade att det var något konstigt i det jag gjorde. Jag förstod ju att jag inte gick ner i vikt när jag åt på det viset men jag kunde ändå inte sluta och jag kämpar varje dag med mitt beroende och det är mycket känslor runt det. <Att i så många år inte vara medveten är en jobbig känsla och när medvetenheten kommer så är det en ännu tuffare känsla och då är det viktigt att veta att det finns andra som gjort samma tokigheter för att komma åt sin drog.

Den stora stenen är dock självkänsla som jag har dåligt med och det har ju kommit med allt mitt ätande och min övervikt , naturlig väg blir att man då får låg självkänsla.

jag ser det såhär att kan jag hjälpa EN ENDA att förstå att de inte är knäppa i huvudet som håller på som jag gjorde för det är ofta så att man känner igen sig i folkets historier och tro mig när jag skriver att detta är bara en bråkdel av historier som jag manipulerat och lurats för att komma åt det jag behövde. En del är så jag idag kan skratta åt dom , medan andra är skamfyllda. Men genom att berätta om de skamfyllda också så kanske kan EN person som läser förstå att de inte är ensama. 

Känslan att veta att man inte är ensam är överväldigad och en helt ny värld öppnade sig för mig är jag insåg att jag hade en sjukdom.

Tack igen för fina ord från er alla. Jag blir helt varm inom mig när jag läser vad Ni skriver 

Kram Kia

grona-marie
1/31/08, 1:18 AM
#20

Tack Kia! Visst känner jag igen mig, i nästan allt. Bortförklaringarna om att jag ska ha kaffegäster, oftast inte högt uttalade. Att äta upp godiset och ersätta med nytt, att gömma pappret längstner i soporna eller gå ut med dem. Vem tror jag att jag lurar? Maken är ju inte dum, han förstår ju att min övervikt inte kommer av den nyttiga mat som jag lagar.

Visst njuter jag ibland av godis, en god kaka osv. Men när begäret sätter in så handlar det ju inte om njutning utan om nåt helt annat. Med LCHF tror jag att "sockerfyllorna" blir mindre frekventa, men de är inte bortjagade ännu.

Annons:
Margareta
1/31/08, 10:09 AM
#21

Det värsta med sockerfyllorna är att de dyker upp när man minst anar dem. Jag kan klara mig ett halvår nuförtiden och hinner börja tro att jag är frisk.

I somras var jag ute på en tågresa utan sällskap och innan jag fattade det hade jag börjat kompromissa med mig själv.

  • Nu var jag frisk
  • Jag äter LCHF och får göra vilka avsteg jag vill
  • Ett avsteg kan inte spela någon roll

Det hela utlöstes av att jag inte hade planerat maten ordentligt under resan. En enda dags dålig planering kan räcka. Det fanns inte mat som passade att köpa när jag väntade på ett tåg. Det fanns ännu mindre på tåget. Det räckte.

Jag hade mat med mig som jag trodde skulle räcka - men det var inte så. Jag behövde mer mat just den dagen, eftersom jag fastat från kvällen innan tills efter lunchtid (provtagning).

Det som i alla fall är ett stort plus är att man tar sig tillbaka till det normala snabbare nu. LCHF kosten är suverän - mat i stora mängder som håller en mätt - gör det lättare att få koll på huvudet igen.

Jag har inget minne att jag var så här som barn - men min teori är att jag blev det under alla år med Viktväktarna. Jag blev medlem på 70-talet och har följt programmet periodvis hela tiden fram till 2001. Mellanperioderna använde jag till hetsätning - eftersom man blir mer och mer desperat av att aldrig få äta sig mätt. Eftersom "alla" andra klarade Viktväktarna var det mig det var fel på. Jag tänkte aldrig tanken att det skulle vara deras program som var fel.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

SvartKaffe
1/31/08, 11:06 AM
#22

Jisses så modig du är Kia!!! Vågar skriva och berätta precis hur du har det.

Det kan tom få mig att förstå som aldrig aldrig varit fast i sockerträsket (här kan bullar kan ligga tills dom möglar, överblivet godis till påskkärringar slängs vid midsommar).

Hoppas verkligen att LCHF kan hjälpa dig få mer kontroll över situationen.

[slamslams]
1/31/08, 11:09 AM
#23

Jättebra skrivit precis så är det, känner igen mycket av det du beskriver, hur den där (djävulen)som sitter på min axel påkallar min uppmärksamhet närhelst den vill.

Jag har undsluppit den under dessa 6 mån jag ätit lchf, tack vare jag började med att äta efter den hårda varianten, slopa alla snabba kolhydrater.

Detta är jag övertygad om blev min räddning.

Jag vet att jag sitter i glashus, hur lätt det är att allt rasar så jag vågar inte äta snabba kolhydrater än, jag mår väldigt bra på detta sättet att äta så jag finner ingen anledning att ändra på det.

Jag har ett antal kg kvar att bli av med så det är bara att fortsätta,har iallafall blivit av med insulinet det var skönt, hoppas rästen går bra , mitt mål är att bli normalviktig rill Augusti,håller tummarna för detta.

Sen kommer nog det svåraste, att hålla den vikten. Men det får jag ta då.

anki1
1/31/08, 11:51 AM
#24

Jag har varit på mammografi idag, och på väg ut köpte jag mig en chokladkaka, Jag var dåligt förberedd på att det skulle göra så ont, ja jag vet att det gör ont att bli så hopklämd. men förra gången minns jag inte gjorde så ont. Nästa gång om några år ska jag minnnas att det gjorde ont  utav h****e och ha med mig nåt vettigare. Jag har haft mer värk den här vintern än jag brukar ha, kanske har det md det att göra.

Älska dig själv för den du är

Besök mig gärna påWWW.facebook.se/ankis smycken o textilhantverk

ullna
1/31/08, 12:19 PM
#25

Kia, och alla ni andra som är sockerberoende eller vad ni än har för beroenden! Vilken kamp ni för! Jag inser att mina problem är pyttesmå!!!!!

Jag som ramlar dit på ett par bitar 70% choklad mest varje dag och dessutom kan unna mig det.

Ni har min totala respekt och jag kan inte göra annat än att sända er alla mina varmaste lyckönskningar och många kramar!

Mervi
2/1/08, 11:24 PM
#26

Kanske finns det någon bland nykomlingarna som vill läsa detta.

K-DaK
2/12/08, 9:45 PM
#27

Jovars. Nykomling här…

Helt underbart skrivet!

Har själv varit i och ur sockerberoendet några gånger, och vet hur markant skillnaden känns mellan att vara "beroende" och vara "ren".

Annons:
Lynxx
2/13/08, 10:28 PM
#28

Socker e en kalkrövare - forskning visar att - ju mer socker - desto mjukare skelett. Dessutom - desto sjukligare förändringar i bisköldkörtlarna - som reglerar kalkomsättningen!

Andra mineraler som sockret tömmer kroppen på e krom & magn. Ju mer socker - desto större behov av B-vitaminer.

När du dricker en coca-cola som innehåller både syra & socker så förlorar du 150 mg Magnesium - ca 50-60% av dagsintaget av magnesium via födan för normalkostare idag. Förvånad

korseett
2/18/08, 1:19 PM
#29

den här vill jag putta upp så att fler får möjlighet att läsa

Kia
2/24/08, 12:51 PM
#30

När de sockerfria dagarna kommer och man inte känner panik för man inte ätit under dagen då är jag så nöjd med mig själv när jag ska gå och lägga mig för jag faktiskt klarat en dag till. Det känns som en seger varje dag när man låter det ske :)

Aniara4
2/24/08, 1:14 PM
#31

Känner igen så mycket, inte minst skammen i kassan. Min strategi blev att baka mycket själv, eftersom jag bor ensam är det ju ingen annan ser hur många plåtar med småkakor och äppelpajer som går in i ugnen…

En annan klassiker när jag själv såg att det var väldigt mycket choklad (och då pratar vi inte om den högprocentiga sorten utan sockriga godisvarianter) och annat snask i korgen, var att lägga till ett paket bindor eller tamponger. Då måste ju kassörskan begripa att jag bara lider av PMS och inte äter så här hela tiden, eller…? Oskyldig

Visst är det fascinerande att man bryr sig så mycket om vad de tycker, eller tror att de bryr sig tillräckligt för att tycka något överhuvudtaget?

elind
2/24/08, 1:26 PM
#32

Oj, vad jag känner igen mig, i allt! Det finns så otroligt mycket skam kring mitt sockerberoende och att läsa det du skrivit känns som en befrielse! Jag har t.o.m fått höra från min egen familj att det vore bättre om jag hade varit som min 50 kg lätta syster, hon har minsann karaktär nog att stå emot sötsaker. Varför kunde jag inte bli som henne?

Behöver jag säga att hon inte delar mitt beroende/ missbruk?

Margareta
2/24/08, 7:20 PM
#33

Har ni tittat in till beroenden.ifokus både Aniara4 och elind?

Kia är Sajtvärd där och där är vi många i samma båt.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Maia
2/24/08, 8:52 PM
#34

#0 Det läskiga är att jag kan läsa det du skriver och jag ser knappt det där med att du (jag, vi) plockar upp ur hinken, smyger och ersättningsköper. Jag ser de frasiga kakorna, det sega godiset och känner doften av bullarna. Långt inne i mig aktiveras minnet av känslan av att bli stilla inombords. Sockerstilla. Suget, det tänker jag inte på, bara känslan av att vara full på kolhydrater. Kolhlugn.

Jag är definitivt kohlist.

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna 

[tillbakalutat]

Annons:
Skogstrollet
2/24/08, 9:10 PM
#35

Så otroligt bra skrivet! Som flera andra sagt: det kunde varit mig det handlar om. Precis som Maia #34 känner jag igen det där med att köpa nytt som ersättning. Men jag minns mer det fruktansvärda suget, hetsen, jakten. Att vakna på morgonen och fundera över om jag "har nå´t hemma", om jag ska till någon affär, om jag kan hitta något ärende till någon affär. Låter sinnessjukt…

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
korseett
4/23/08, 5:56 PM
#38

jag plockar upp den här artikeln igen för det är säkert flera som känner igen sig

folke
4/23/08, 6:53 PM
#39

Jag ska nog nog gå in på beroende.ifokus för där hör jag hemma minst lika mycket som här….  Oskyldig

"Google kan ge dig information men aldrig erfarenhet"

tinaoskarsson
4/23/08, 7:03 PM
#40

Gråter. Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit inlägget. Precis samma beteende, precis samma önskning om att få diabetes eller nåt som gör att man ser och förstår att jag inte KAN äta socker. (Bara det att ha något att säga när man är bortbjuden….)

Ett par månader med LCHF (så gott jag kan) har dock löst några knutar. Min matångest har försvunnit och med den också mycket av min hetsätning och inte minst smygätandet, som helt har upphört. Konstigt egentligen, men genom att släppa alla måsten och borden så slafsar jag i mig mindre onyttigheter. Köper jag hem godis och äter upp hälften så behöver jag inte längre pressa i mig restenför att dölja för min man att jag ätit godis. Han vet att det är svårt för mig att låta bli sockret och jag vet det också, men att acceptera att det är så det är har varit svårt.

Nu äter jag precis vad jag vill och när jag vill. "Döm mig om ni vill" är mitt budskap till min omgivning. Jag skiter i att döma mig själv, för jag gör så gott jag kan. Äntligen mår jag ganska bra! Att faktiskt få må "ganska bra" och slippa matångesten är helt oslagbart!!

[SarahOhrn]
4/23/08, 10:10 PM
#41

Det är nästan lite läskigt när du beskriver mitt liv, i detalj!! Hehe..

Annons:
Kia
4/26/08, 1:01 AM
#42

Jag blir väldigt känsloladdad när det är så många som känner igen sig i min artikel. För även om många har mått som jag så är jag någonstans tacksam för att jag inte är ensam om alla tokerier som jag sysslat med.

Ni är alla välkomna till beroenden.ifokus.

Berätta hur det är för det gör att andra inte känner sig så ensamma och det är positivt.

Funderar lite på att fortsätta denna artikeln.

molana
4/26/08, 12:11 PM
#43

Fortsätt med mera info.Läser och gläds med dina vinster.Skrattande

Grattis!

Anna-fd-137kg
6/1/08, 9:55 PM
#44

Kia! För ett och ett halvt år sedan var vi i exakt samma sits. Skammen, smusslandet och framför allt det oerhört starka suget…

Jag är sååå innerligt glad över att jag vågade prova att skära ner kolhydraterna fastän jag trodde "det fungerar aldrig på mig". Det fungerade. Med råge. Skrattande Jag är glad att det gör gott för dig med!

Jag har inte tagit ett endaste avsteg sedan den dagen, suget är som bortblåst!  Jag är verkligen tacksam för varenda sekund av det här nya livet, nästan 50 kilo lättare fysiskt och 100% lättare psykiskt.

Är ni nyfikna på min resa är ni välkomna till min blogg:

www.metrobloggen.se/vagenfran137kg

Kia
6/23/08, 12:39 AM
#45

Anna din blogg är verkligen mycket bra, jag funderar starkt själv på att plocka upp min blogg igen  nu när det äntligen har lossnat för mig… Äntligen skulle jag verkligen vilja säga…..

Anna-fd-137kg
6/23/08, 10:02 AM
#46

Kia, gör det!

Jag tycker attd et är så otroligt viktigt att de i samma situation får reda på att det finns en lösning och de aksnke inte alls bara är deras "bristande karaktär" det hänger på , trots att de från olika håll matas med den lösning på problemet dagligen. "Det är ju bara att träna, gå till viktväktarna, sluta äta godis"…¨

Många människor tar den här typen av kost för en bantningemetod. Vi vet ju att det är en smula större än så…

Det är sååå många som sitter i samma sits men som (tack och lov) inte är feta men längtar efter en lösning, en väg ut ur suget. Det kan styra en rätt hårt oavsett vikt.

Maken till stöd har jag aldrig varit med om. Det har varit otroligt välgörande att få lufta alla tankar kring det här och när någon sedan skriver: "Tack vare din blogg är jag också sockerfri" är som att lyfta från marken av ren glädje.

Nu går det ju bra men OM begäret skulle smyga sig tilbaka, OM jag av någon anledning skulle börja inbilla mig att jag skulle kunna äta "bara lite" igen då räcker det ju att tänka på de människorna. Jag skulle aldrig kunna svika det förtroendet de gett mig. Det är som att jag har fått ett extra roder för att hålla sig på kursen tack vare bloggen.

Hör av dig om du sparkar igång din blogg, jag vill gärna läsa (och länka) till den!

catdragon
6/23/08, 1:32 PM
#47

Så intressant läsning, känner igen allt utom att kasta resterna, för hos mig hinner det aldrig bli några!Generad Jag trycker i mig allt så länge det finns….

Men för att hålla sockermonstret stången så är LCHF kosten fantastiskt bra!

Jag kämpar träget vidare, tagad av alla era historier!

Melindrea
6/23/08, 3:41 PM
#48

Jag trodde att jag kanske var sockerberoende, eftersom jag hade så svårt att låta bli kakorna när det fanns på skolan (när jag vikarierade). Sedan läste jag det här.

Jag önskar dig all lycka, och ett fortsatt liv utan sötma och utan skam.

(Och en allmänt OT fundering… jag har :hört: att zink ska vara bra mot sockersug, är det något som folk har testat?)

Annons:
Tilda-T
6/23/08, 3:46 PM
#49

Har testat och krom också, funkar nada, men dom fick i alla fall sälja några förpackningar till mig och många fler innan man inser att det inte hjälper.

Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!

Jennix
6/23/08, 3:48 PM
#50

#48  Jag har testat allt som folk säger funkar: krom, zink, magnesium, äppelcidervinäger, frukt, vitaminer o mineraler - helt verkninslöst för mig. Lyckos dom det funkar för! ;)

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Melindrea
6/23/08, 4:47 PM
#51

Huva. Skulle inte vilja sitta i den sitsen ni gör. Men mina lyckönskningar och hopp och att saker och ting blir bättre för er har ni! =)

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
BoelLouise
7/13/08, 8:31 PM
#54

Jag blir så rörd när jag läste din inlägg Kia. Hoppas det är lite bättre nu för er som kämpar. Kram

Kia
7/13/08, 9:04 PM
#55

Ja, kanske ska jag uppdatera. Det har jag egentligen inte gjort här. Men jag har nu lite mer än 150 dagars abstinens (alltså inte ätit något socker, vete, mjöl eller gått över 5% kolhydrater) och jag mår som Ni säkert förstår väldigt bra.

Jag arbetar ständigt med min sponsor i mitt 12 stegs program och det gör att jag kan få hjälp med själva beroendet. LCHF får mig att hålla kontroll på något som jag aldrig ända sen jag var liten haft kontroll på och det är just mat/godis/kakor….

Uppdateringen av detta är att jag nu gått ner snart 25 kilo och det har bara skett av sig själv utan att jag överhuvudtaget funderat på det på något sätt.

Jag tänker bara att idag ska jag inte…. Vad jag gör i morgon det är inte viktigt så har jag tänkt nu i 150 dagar och vet Ni vad det FUNGERAR :)

Kanske ska jag lägga ut en bild som Damum. Folk säger att det är en skillnad , själv är mina ögon alldeles för sjuka för att se i spegeln att jag gått ner så pass mycket. Men jag ser det på kläder och annat….

En Dag I Taget är ett råd som jag vill ge alla och sen att vara konsekvent, plötsligt det bara blir en viktminskning något som jag önskat mig sen jag var 16 år gammal.

Men det jag allra mest vill säga är att det är en underbar känsla att jag har kontroll på maten något som jag alltid försökt kontrollera med diverse dieter men misslyckats så oerhört med….

Annons:
Tilda-T
7/13/08, 9:06 PM
#56

Ja kia vi vill se en före och efterbild!

Det enda man ska ångra är sådant man inte har gjort!

Kia
7/14/08, 12:30 AM
#57

Får väl fixa en sådan då :)

Hundkonditorn
8/4/08, 4:56 PM
#58

Hur kan en toblerone smaka så illa efter 2 veckor…

Blev nästan besviken, när jag fallt för frästelsen och så smakade den blääää…

Inte en gång till, det är det inte värt!

Skepp och hoj.

-2 kg på två veckor.

Tycker jag är bra av en gammal bagare / konditor… *ler*

Ha en bra dag. kram kram.

// Ellen.

Margareta
8/23/08, 5:59 PM
#59

Kia - när kommer bilderna?

Jag har ju träffat dig, kanske i halvtid eller?, men jag vill se ändå!

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Puhlo
8/23/08, 7:27 PM
#60

För mig vände det när min mamma tog med mig till Bitten Jonsson center i Hudiksvall.

Då var jag 23, gravt deprimerad, diabetiker sen flera år tillbaka, men vägrade ta medicinen för jag var ju inte sjuk.

När man svarar ärligt på frågorna på Bittens formulär så inser man, att det här är inget litet problem. Det är nåt som har rört hela min värld.

Jag tycker att du är skitstark Kia, som vågar berätta om allt det här! Och det bästa är, Nu kan det bara bli bättre!

Ju mer stöd man har i omgivningen desto lättare blir det tror jag.

Min familj och min älskling vet om att jag har ett sjukt förhållande till kolhydrater, och bjuder sällan på sötsaker utan hellre saker som är bättre. Och nu på LCHF är jag nästan frisk.

Kram till er andra också.

Margareta
9/12/08, 1:53 PM
#61

Jag tycker att fler och fler på min arbetsplats börjar inse att socker är något man inte kan ha en normal relation till. Fler och fler erkänner att de faktiskt inte kan låta bli. De fortsätter att äta, men medvetenheten ökar.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Jennix
10/25/08, 12:20 AM
#62

Jag tror vi har några nykomlingar som har lite problem med socker, denna tråd är väldigt nyttig att läsa! Glad

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Annons:
Libbe7
11/2/08, 8:31 PM
#63

Puffar lite. Har läst din blogg och hoppas att allt är bra. Lider med dig. Dras själv med ett annat beroende, rökning. Har förvisso slutat med hjälp av champix, men en gång rökare alltid rökare.

Lycka till lilla du

Kia
2/10/09, 12:43 AM
#64

Någon som känner igen sig?

Ibland önskar jag bara att man kunde äta någon medicin för att få bort det….

[akaron]
8/10/09, 2:30 PM
#65

Jag känner absolut igen mig (och jag har också gömt godispapper och ätit ur soporna och handlat till bjudning fast det bara är till mig själv). LCHF blev min räddning men jag har inte kommit ur den psykiska abstinensfasen än och har haft några svackor. Inbillar fortfarande mig själv att jag kommer att må bra av att äta lite socker när jag har det jobbigt, bra lite.
Men jag måste lära mig att avstå helt. Tyvärr finns det en del frestelser och jag har än inte lärt mig att tacka nej när jag blir bjuden. Som väl är finns det självskanning i min butik så jag slipper stå i kö vid allt godis i kassorna, utan kan bara hålla andan och gå förbi.

LatMask
8/10/09, 8:53 PM
#66

Jag håller också andan vid godisdisken, men det är för att det luktar så mycket kemikalier där…

heranell
8/27/09, 6:24 PM
#67

Känner verkligen igen mig! Är 43 år och har alltid frossat på godsaker, vräkt i mig allt godis på en gång etc. När jag var barn var min syster duktig och kunde spara sitt godis, mitt tog slut med en gång. Jag har inte analyserat mitt beteende i vuxen ålder så värst, inte mått dåligt av det heller egentligen, bara ansett att jag har dålig karaktär. Förträngt smusslandet, för visst, jag har också ätit godis och kakor i hemlighet. Förra veckan blev min sambo vansinnig på mig för att jag smygätit upp all glass och alla kakor…. Så den här veckan har jag börjat äta enligt LCHF och hoppas att det kan hjälpa mig. 20 kg vill jag ha bort, men skulle också vara nöjd vid 10 kg:s nedgång. Att jag vill bli av med sockerberoende är sekundärt, men på tre dagar har jag inte varit sugen en gång. Har dessutom slutat röka och brukar bli vansinnigt sugen på sött då, men inte. Så det verkar lovande…

annizan
8/30/09, 11:53 PM
#68

Ojojoj vad jag kände igen mig i detta..

Letade egentligen efter ett recept då jag hamnade här och blev nyfiken på rubriken..

Har kämpat många år med sockerberoende och få människor förstår hur det är.

Har nyligen börjat med LCHF och ser äntligen ett ljus i tunneln!

Margareta
8/31/09, 9:58 AM
#69

Flört Lycka till! Ljuset växer sig starkare med tiden!

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Annons:
Margareta
8/31/09, 9:59 AM
#70

För den som är intresserad föreläser Bitten Jonsson om sockerberoende i Stockholm 3 oktober på Åsö gymnsaium.

Anmälan till LCHF-dagen och mer info finns på http://www.lchfskolan.se

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

mattiazz
10/19/09, 11:42 PM
#71

Sluta önska er diabetes,för man har ett större sötsug med alla blodsockersvängningar.

Och det hjälper inte att man förstår att det inte är bra man äter ändå,Ja Lovar.

Bara ett tips.

Kia
10/20/09, 2:04 AM
#72

#71.. Det är inte så att man vill ha diabetes det är inte så jag menade men det är dom sjuka tankarna i en som tar över och då kommer även sådana tankar. Jag tror man bara vill så gärna hitta en anledning till det sjuklig ätandet att man skulle ta emot allt bara man slapp allt det man höll på med. Diabetes vad som men det är klart att man innerst inne inte vill ha det man ser ju hur tufft det kan vara. Men som sagt så tänker man inte när man är i det sjuka jaget.

Jag tror som du att man äter ändå men så tänker man inte i det stadiet jag var i iallafall… Svårt att förklara det sjuka jaget om du förstår vad jag menar

Chatelle
10/20/09, 7:36 AM
#73

Trodde bara att det var jag som råkade äta ur soporna utan en enda tanke förutom begäret som ville fylla mig. 

Så blir det när man både vill skada och trösta sig själv, för man är fysiskt och psykiskt punkterad och man vill inte att andra ska se att man inte är en hel och fungerande människa. 

Men finns det en vilja så finns det en väg. (Och LCHF hjälper till på vägen åtminstone) Keep going!

mattiazz
10/20/09, 4:56 PM
#74

#72 Jag förstår vad du menar.

Jag har ett väldigt stort sockersug och diabetes.(Funkar mycket bättre nu med LCHF).

Men valet är jätte lätt om jag kunnde välja, och jag väljer inte diabetes.

cattan
10/21/09, 10:34 AM
#75

Hej på er, jag snubblade in här igår och tänkte: Just så var det, just så var det att hämta mat ur soporna, jag tillochmed gick ut till soptunnan och hämtade upp en chokladask en gång… Just såhär kändes det att gå in i olika affärer, att hitta förklaringar till varför jag skulle handla. Jag förklarar aldrig annars varför jag handlar köttfärs, en chokladkaka till barnen osv. Jag har hållit på med lchf i ett par - tre månader och ibland gör jag avsteg som dessvävrre inte alltid är planerade. Igår tex åt jag en barnlasagne nästan hela och en påse mandel och det är mandeln som är det sjuka i mitt beteende. Enligt lchf så är det tillåtet, men inte för mig det utgör en trigger och ingår i alla råd till andra som jag publicerar i våra inlägg och igår stod jag där själv med handen i påsen och åt upp alltihopa. Nu har jag ont i magen, känner mig trött och okoncentrerad men det är en milsvid skillnad mot förr då jag mådde såhär varenda dag, nu händer det ett par tre gånger i måånaden men jag ångrar mig lika mycket varje gång. Hur har det gått för dig, Kia, har det blivit bättre, har du känt den där befrielsen av att inte behöva jaga, att inte behöva gå i soporna och att inte behöva gömma undan? Tack alla ni andra också för att ni berättar så bra!

Henriknu
8/31/11, 6:31 PM
#76

Mycket modigt och öppethjärligt beskrivet av hur det är!!

I know!!!

Din beskriving är exakt!! Det är ett drev som drar igång som är skamfyllt och svårstoppat !!

All heder år din öppenhet!

/Henrik

Annons:
Margareta
8/31/11, 9:12 PM
#77

Kul Henrik att du hittade den här läsvärda gamla tråden.

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Carin25
9/1/11, 5:46 PM
#78

Jag känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Även om jag har fått bra hjälp idag kan jag minnas helvetet och det ligger bara en tugga bort. Starkt skrivet och bra sätt att få andra att förstå hur det kan vara.

Steg för steg mot tillfrisknande från sockerberoende och överätande.

Upp till toppen
Annons: