Vår medlem JohanBaltic skrev så instruktivt och bra i en tråd att jag bett att få återpublicera texten som artikel.
Måste hålla med de i tråden som menar att man inte ska räkna kalorier - det är helt enkelt ett väldigt trubbigt sätt att mäta energiupptag i en biologisk varelse. Nedan kommer ett försök att förklara sambandet - sätt er in i resonemanget - det är nämligen så här viktökning/minskning fungerar.
Om man äter väldigt lite kolhydrater så kommer blodsockret att vara normallågt. Vid normallågt blodsocker så kommer insulinhalten i blodet vara mycket låg. När insulinhalten är låg kommer hormonet glukagon att frigöras. Glukagon omvandlar bl a fettsyrorna i kroppsfett (och fett vi äter) till glukos. Glukoset används av hjärnan, musklerna och andra organ som bränsle.
Detta förutsätter att en viss mängd animaliskt fett tillförs kroppen - för mig som är smal måste jag tillföra en hel del för att inte försvinna (när fettet är slut så börjar kroppen ta av olika muskler, blodkärl etc och ombilda dessa till glukos). Om man har mycket kroppsfett kan man ta det lugnare med intaget av fett men äta den proteinmängd som behövs för cellernas fortlevnad.
Det är alltså - som flera påpekar - hormonbalansen som i första hand styr viktökning/minskning genom inlagring respektive frisättning av fett. Inte kalorimängden.
De viktigaste viktstyrande hormonerna:
- Insulin - hormonet som öppnar cellerna så att de kan ta emot glukos (blodsocker) och använda som bränsle. När cellerna är "mättade" på blodsocker (går rätt fort om man inte är mycket fysiskt aktiv) gör insulinet så att överskottet lagras som kroppsfett, vilket sker vid intag av t ex potatis.
- Glukagon - hormonet som styr frigörandet av kroppsfett till glukos. Glukagon bildas bara när insulinhalten är låg, dvs vid lågt intag av kolhydrater.
- Kortisol - hormonet som hjälper till vid stress, kan vara fysisk eller psykisk skada/belastning. Kan vara lokalt för att hämma inflammation vid ett sår eller hela kroppen vid större belastning. Vid stress kan kortisol avbryta glukagonproduktionen och ta över skapandet av blodsocker genom nedbrytning av vissa proteiner. Ökat blodsocker = ökad insulinproduktion = ökad fettinlagring!
Följande är VIKTIGT... En stor portion stärkelse (eller annat socker/kolhydratintag) kan försätta kroppen i stressläge genom den kraftiga insulinkänningen till följd av kolhydratintaget och som i sin tur driver fram en kortisolutsöndring. Det tar ca 2 dygn för kroppen att bryta ner kortisolet, vilket innebär att hormonbalansen är störd i ca 2 dygn! Ger en del tid för fettinlagring alltså.
Slutsats. Med ovan som bakgrund förstår man att antalet kalorier är rätt ointressant, eller hur? Hela processen med viktuppgång/nedgång (i form av fett) styrs ju av hur vi ser till att hormonbalansen är. Det är alltså mycket vikigt att hålla ner på antalet kolhydrater så mycket som det bara går, om man vill att hormonet glukagon ska börja ta av fettlagren.
Det är också mycket viktigt att inte "fuska" om man har en vikthistorik - det tar lite tid för kroppen att förstå att det är på allvar den här gången. Att ställa om sitt hormonsystem är något man måste ta på allvar - och igen, det har egentligen inget med kalorier att göra.
Till sist verkar det också som att vi ska undvika att hamna i stressande situationer som utlöser kortisolproduktion, detta torde vara mycket individuellt. Förutom stärkelse/sockerintag, som går att kontrollera så bjuder ju livet på massor med utmaningar - det gäller att hitta sin balans.***