2016-09-16 09:27 #0 av: Inkanyezi

Jag kan inte helt hålla med Helena i rubriken på tråden om magpumpen: "Vansinnigaste jag någonsin sett!". Visst är det vansinnigt att äta och sedan spola ut maten, men frågan är om det verkligen är det mest vansinniga. Min åsikt skiljer sig där, för jag tycker att det mest vanvettiga är att operera magen permanent, GBP, där man spar en liten flik av magen och går förbi tolvfingertarmen; en operation där magen inte kan återställas till sin tidigare funktion.

För drygt ett decennium sedan kunde man läsa det här i pressen:

  • Nu tar landets barnfetmaläkare till krafttag för att få ned vikten hos tonåringar med extrem och livshotande övervikt. Under hösten kommer ett 40-tal av de mest utsatta att erbjudas en operation som begränsar näringsupptaget och gör det omöjligt att äta för mycket.
    – Det kan verka radikalt att operera så unga människor men det är faktiskt betydligt mer riskfyllt att låta dem fortsätta leva med sin fetma, säger Claude Marcus, barnläkare och chef för Rikscentrum för överviktiga barn på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.

    http://www.svd.se/barn-ska-opereras-mot-sin-overvikt
    (Anna-Lena Haverdahl
    2 nov, 2005)

Sedan har det varit ganska tyst om barn-GBP. Vad stort sker, sker i tystnad. Jag kan tänka mig Claude Marcus i rollen som François Bronett: "Får jag be om största möjliga tyssstnad!"

Men helt tyst har det ändå inte varit. Hos Barnläkarföreningen hittar jag en presentation på mer än femtio sidor, där kanske den mest talande är sidan tio, med rubriken "Verkningsmekanism gastric bypass". Sidan beskriver ingenting alls om hur eller varför GBP anses fungera, och det är rätt talande för hela den församling som experimenterar på barn. De har ingen aning. Alldeles tyst är det väl egentligen inte; i Sydsvenskan hittar jag en liten reklamartikel om positiva resultat: http://www.sydsvenskan.se/2010-07-07/positiva-resultat-nar-overviktiga-barn-opereras
Men det har gått väldigt lång tid sedan experimenten började, och väldigt få framgångshistorier har presenterats. Jag har inte sett något uttalande alls från något av alla de här barnen, och jag undrar varför ett par av dem försökte ta livet av sig efter operationen.

Knivklådan Marcus är väl inte den skarpaste kniven i lådan, då han har misslyckats med i stort sett allt han har tagit sig för genom hela sin yrkeskarriär, eller åtminstone allt som den i huvudsak är tänkt att gå ut på. Han sägs vara specialist på barnfetma, och som sådan har han ju ändå nått en viss framgång. Hans patienter blir fetare, men deras barnfetma övergår till vuxenfetma, och då är det ju inte längre hans bord. Han tycks ändå medveten om att de löper vissa risker med sin fetma när de inte längre är barn, men att greja sin egen övervikt klarar han inte heller, så längre fram kanske vi får se honom som obesitas-expert.

I ljuset av att man nu faktiskt, utan större buller och bång, GBP-opererar barn, framstår inte den där fisteln man öppnar med en "peg" som det allra vanvettigaste man kan ta sig till.

Lite mer företagsamma barn har ju kommit på att man kan äta sig rejält proppmätt och sedan gå in på toaletten och stoppa fingrarna i halsen. Jag skulle kunna tänka mig att Claude Marcus så småningom hittar det sättet också. Det som är viktigt för "läkekonsten" är ju intervention, att kunna presentera någonting som kan säljas. Att äta riktig mat är ju inte en sådan, så det ligger väldigt långt från den manipulativa läkekonsten att helt enkelt föreslå att man ska äta ordentligt av sådan mat man inte blir fet av, med metabolt syndrom, sockersjuka med alla dess komplikationer. Men det kanske är lika svårt att få dem att tugga ordentligt och sköta sin peg, som att få dem att svälta och springa?

Men just nu är det fetmaoperation som gäller. Metoden exporteras till vårt närmaste grannland utan större åthävor:
http://forskning.no/overvekt/2016/06/barn-i-norge-kan-fa-tilbud-om-fedmeoperasjon

Hur många år kommer det att dröja innan vi får vettiga kostråd, och hur länge kan det dröja tills läkarvetenskapen hittar fram till kosthållet som räddade en smällfet begravningsentreprenör på artonhundratalet? William Banting publicerade faktiskt själv en skrift, som i stort beskriver hur han gick ner i vikt och återfick hälsa med just vad den här iFokus-gruppen handlar om: LCHF.
https://archive.org/stream/9213277.nlm.nih.gov/9213277#page/n0/mode/2up