Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Hälsa

LCHF vid epilepsi?

2014-06-03 23:08 #0 av: Kajsami

Är det någon här som har epilepsi och som äter LCHF istället för att ta antiepileptisk medicin? Hur funkar det för er isåfall?

Jag har nyligen fått diagnosen epilepsi och har prövat två mediciner redan med fruktansvärda biverkningar som t o m är värre än anfallen. Och jag är också väldigt känslig för mediciner. Jag läser på Kostdoktorns hemsida om att LCHF kan hjälpa mot epilepsi. Han t.o.m spekulerar kring att dagens moderna dåliga kosthållning kan ha lett till epilepsi. Vad tror ni om det? Jag är ju sockerberoende och har ju haft en socker- och kolhydratrik kost i alla år. Kanske det är det som orsakat min epilepsi??? 

http://www.kostdoktorn.se/epilepsi-och-lchf

http://www.kostdoktorn.se/domen-blev-medicinering-minst-10-ar

Att börja med LCHF känns läskigt. Man vet ju inte hur LCHF påverkar en på längre sikt. Det finns ju inga undersökningar kring detta, vad jag vet. 

Anmäl
2014-06-04 04:52 #1 av: AnnaMariaK

Det finns åtminstone 2 vägar ur problemet (har en dotter med epilepsi som hon håller i schack sedan 10 år tillbaka utan mediciner).

LCHF är det ena, vegankost det andra. Vid båda sätten bildas ketoner som hjärnan använder i stället för glukos. Det verkar som att hjärnan fungerar bättre då.

Jag har ätit LCHF-liknande kost i 10 år, är frisk, har prima blodvärden och blodtryck. På 10 års sikt har det alltså blivit bara bättre. Jag har svårt att föreställa mig att jag plötsligt skulle bli sämre.

Anmäl
2014-06-04 06:54 #2 av: SpurtAnne

Kajsami, tänk så här, kosten du ätit fram tills nu har ju(förmodligen) gjort dig sjuk, eller hur?

En annan kost(LCHF) gör många friska från sjukdomar skapade av "normal" mat. Varför skulle en kost som gör människor friska vara skadlig i längden? Det liksom motsäger sig självt, tycker du inte?

Jag har ätit lchf i över 2 år, aldrig kollat några värden och är inte ett dugg orolig för dem heller. Jag känner ju hur jag mår och det räcker.

Hälsovinsterna med lchf är för bra för att vara sanna och jag tänker fortsätta med lchf tills jag dör.

Anmäl
2014-06-04 15:37 #3 av: Agnez94

Om LCHF hjälper finns det väl inga jätte starka bevis för men mitt tips blir, om du vågar, är att testa. Testa i 6 månader kanske och utvärdera sen. Men det finns nog ingen garanti, tyvärr. Återkom gärna med hur det går! 

Anmäl
2014-06-04 17:15 #4 av: Kajsami

#1 Men tio år är ju inte så lång tid egentligen. Och enstaka människor utgör ju ingen statistik. Tänk om man får problem med hjärtinfarkter och sånt på längre sikt pga LCHF. Det vet man ju inte. Det finns ju bara kortsiktiga undersökningar som ju förstås visat bra resultat, men långsiktiga studier finns ju inte, vad jag vet.

#2 Fast man vet ju inte säkert att det är kosten som orsakat min epilepsi. Jag har ju som sockerberoende ätit mycket socker i mitt liv, det måste jag ju förstås tillstå. Men man vet ju inte om mycket socker orsakar epilepsi. Vad tror ni här? Räknas epilepsi som en välfärdssjukdom?  Jag har stressat mycket i mitt liv också och bränt ut mig, så det kan ju vara det också. 


Anmäl
2014-06-04 17:34 #5 av: Kajsami

Det som också oroar mig vad gäller LCHF är alla försakanden man tvingas till. Att aldrig mer få äta socker. Bara tanken ger mig panik. Att inte kunna få njuta av goda saker.  Att aldrig mer kunna njuta av chips/ostbågar och en flaska öl en fredagskväll. Hur klarar man egentligen av att försaka så mycket? 

Min pojkvän har diabetes och borde kanske också vara hjälpt av LCHF, men han säger "Man måste ju få leva också!" och tar hellre insulin för att inte behöva försaka öl, efterrätter och bröd. Och jag skulle alla gånger ha gjort detsamma. Jag skulle gladeligen äta epilepsimedicin också för att slippa försaka livets goda, men jag klarar inte av att ta dessa längre pga för kraftiga biverkningar.  

Så det är det som oroar mig, att man måste försaka så himla mycket och aldrig mer få njuta av livets goda. Samt all himla planering som det ju blir med sån här diet (och jag är jättedålig på att planera). Och all tid det tar att laga denna specialmat.

Anmäl
2014-06-04 18:05 #6 av: hemul

Har du läst några långtidsstudier på den kost du äter nu då?

Anmäl
2014-06-04 18:16 #7 av: Agnez94

Specialmat vet jag inte, vi äter som alla andra bara inte onödigt socker. Du kan om du vill och känner för det göra avsteg, att ibland dricka öl, äta godis, efterrätter etc. Det finns inget som förbjuder det. Sen beror det ju på hur man ser det. För mig är hälsoskillnaden så överväldigande att jag inte vill äta socker, pasta, godis, efterrätter osv. För de gör mig fet, dålig i magen och gör mig allmänt seg. Jag saknar inte sockret. Något som är viktigt när man tänker börja med en ny kosthållning är att tänka på vad man får äta och inte på vad man inte får äta (svårt som fan men man måste försöka vara positiv). Sen får du ju avgöra om du tycker det är värt det. 

Om LCHF skulle hjälpa mot epilepsi är helt omöjligt att avgöra av två orsaker (som jag kan komma på direkt): 1. Dåligt underlag 2. Epilepsi orsakas av många olika ting
Hittade en länk: http://www.epilepsyqueensland.com.au/site/content/the-ketogenic-diet
http://www.epilepsy.com/learn/treating-seizures-and-epilepsy/dietary-therapies

Men låt oss säga att du provar LCHF för att enbart se om det skulle kunna hjälpa, ok? Säg att du provar mellan 4 - 6 månader (tar ett tag innan det är i system). Du kanske göra några avsteg under denna period (1gång/månad). Oavsett om det funkar eller inte så har du ju i alla fall försökt något nytt och vet att det inte hjälper. Tänk sen att 4 -6 månader är ingen tid alls i ett människoliv. Blir du 80 år gammal är 6 månader 1/160 - del av ditt liv. Hade jag varit du och fått sådana hemska biverkningar av medicinerna så hade jag testat. Om du inte tycker om det eller det inte funkar kan du ju alltid sluta, eller hur? 


Anmäl
2014-06-04 19:20 #8 av: hemul

Det finns nog för en gångs skull rätt gott  underlag eftersom ketogen kost använts och fortfarande anänds inom sjukvården för att behandla epilepsi. Skillnaden är nog framför allt att de använder fetter de tror är nyttiga, samma fetter som vi undviker som pesten.

Anmäl
2014-06-05 08:18 #9 av: SpurtAnne

"Att aldrig mer få äta socker. Bara tanken ger mig panik. Att inte kunna få njuta av goda saker. Att aldrig mer kunna njuta av chips/ostbågar och en flaska öl en fredagskväll. Hur klarar man egentligen av att försaka så mycket? "

Det här är nog det svåraste med lchf. Man måste byta "mind set".
Jag har alltid älskat öl men inte druckit någon på 2,5 år. Det är inte värt det, helt enkelt. Jag har testat ett par lowcarböl vid ett tillfälle. Jag hade ångest i 1 hel dag efteråt. Riktig bakfylleångest. Inte värt det.
Om jag får i mig för mkt socker, mår jag svindåligt, ont i huvudet, dålig i magen och allmänt sur.
Så för mig är det lätt att låta bli!

Anmäl
2014-06-05 08:49 #10 av: hemul

Fast om tanken på att avstå det från det orsakar panik, då kanske det är ännu större skäl att göra det? Det verkar lite märkligt att du reagerar så hårt, särkilt med tanke på hur mycket det ligger i andra vågskålen för dig. Jag skulle i motsvarande situation tycka det var trist, men inte på ett sätt som skulle få mig att tveka. Är det möjligen så att du livnär dig till stor del på sådant (socker, chips o.s.v.) nu?

Menar inte att komma med pekpinnar och säga ajabaja. Tänker bara att eftersom epilepsi kan påverkas av "sockerbalansen" så kan man väl tänka sig att det gäller åt båda hållen. Alltså att oavsett vilken kost du i grunden äter är det kanske negativt att äta väldigt stor del kolhydrater av den typen. Bara spekulationer, men verkar logiskt tycker jag.

Anmäl
2014-06-05 15:40 #11 av: Kajsami

Intressanta och tänkvärda svar som kommer! Ler

Som svar till #10 : Jo, jag har närmast livnärt mig på socker och kolhydrater. Jag är sockerberoende och har även ADHD så socker har blivit en självmedicinering under alla år. Jag har rentav missbrukat socker. 

Jag har faktiskt provat LCHF förut för några år sen, 2 ggr. Första gången klarade jag det i två månader, andra gången i bara en månad. Sen blev sockerabstinensen för outhärdlig. Så därför känner jag mig rädd inför att prova igen och tanken att jag borde klara längre än jag klarat förut med tanke på min relativt nydiagnosticerade epilepsi och att jag är för känslig för medicinbiverkningar, har varit tvungen att sluta med antiepileptika. Så att kostbehandla en epilepsi kräver ju att man klarar att hålla det längre än någon månad. 

Att jag alltså ändå tvekar lite, trots sjukdomen, är nog för att jag inte verkar ha en alltför svår epilepsi. Har främst mindre anfall som inte påverkar medvetandet, förutom ett grand mal jag hade i början av april. Och då tänker jag att det kanske inte är så farligt ändå...

En annan sak som oroar är att jag har svårt för grönsaker. Många grönsaker formligen kräks jag av. Paprika och sallad är nästan det enda jag kan äta i grönsaksväg och det försvårar ju lite grann.

Anmäl
2014-06-05 22:09 #12 av: AnnaMariaK

#11 Kära Du,

skrämmer det inte dig att Du är så beroende av socker att man skulle kunna likställa det med knark- eller alkoholberoende? Epilepsi är kanske en varningsklocka?

Min dotter var också sockerdriven innan sitt första epilepsianfall. Hon strulade, hetsåt och hade sig. Efter epilepsiutbrottet blev hon väldigt deprimerad och hade suicidala tendenser.

Sedan många år tillbaka är hon vegan och verkar hålla epilepsin i schack. Hon har fött 3 friska och vackra barn utan hjälp av anti-epileptika.

Man kan åstadkomma samma sak med LCHF. Om Du inte läser forskningsrapporter så vill jag understryka här att det är högt blodsocker som föranleder många moderna sjukdomar som hjärtsjukdom, cancer, alzheimer, diabetes mm. Högt blodsocker får man just av raffinerade produkter: godis, chips, läsk, modernt bröd, pasta och liknande.

Så var rädd om dig!

Anmäl
2014-06-05 23:14 #13 av: Kajsami

#12 Så din dotter var också sockerberoende och fick epilepsi. Det kanske finns en koppling däremellan alltså, som Kostdoktorn skriver på sin sida. Räknas epilepsi också som en modern välfärdssjukdom då som orsakas av högt blodsocker?  

Jag tyckte det lät intressant det Kostoktorn skrev, men man vet ju inte heller om allt man läser är sant. Vare sig min läkare eller epilepsisjuksköterska har sagt något om att socker kan orsaka epilepsi. 

Har iallafall lånat "Matrevolutionen" från bibblan nu för att läsa lite. Ler

Anmäl
2014-06-06 08:39 #14 av: AnnaMariaK

#13 Epilepsi är ingen modern sjukdom. Notiser om fallandesjuka förekommer t ex  i Bibeln. Men högt blodsocker måste ha förekommit i alla tider eftersom människors organismer reagerar olika på livsmedel. En kan äta vad som helst utan att bli sjuk, en annan tål nästan ingenting. En av mina bekanta hamnade på intensiven efter att ha fått äggvita på huden, han är högallergisk.

Min dotter har ingen hjärnskada som skulle kunna förklara epilepsin. Jag föreställer mig att hennes stressade liv i tonåren med halvdan mathållning och bantningsförsök kunde ha påverkat hennes hälsa negativt. Vår hjärna består av fett. Antag att det man äter inverkar på de beståndsdelar kroppen bygger om och förnyar. Bygger du ett hus med dåligt byggnadsmaterial kommer huset inte att klara extremväder så att säga.

Anmäl
2014-06-07 00:13 #15 av: Kajsami

Har kollat på en föreläsning av Ann Fernholm och den verkade väldigt intressant, kan ju tipsa här om någon inte sett den:
http://urplay.se/Produkter/183325-UR-Samtiden-Naring-for-halsa-och-prestation-I-sockrets-fotspar

Jag har nog bestämt mig för att testa LCHF iallafall. Men kommer inte börja pang bom av olika orsaker, utan kommer att smyga in det mer och mer. Kanske lättare att klara det då också. Jag har iallafall bestämt mig för att säga adjö till sockret just nu, och detta utan att ha en avskedsfest först !!!  Detta borde nästan vara värt applåder, för varje gång jag har bestämt mig för att sluta med sockret så brukar jag alltid ha en hejdundrande avskedsfest först och vräka i mig socker i alla de former. Men om några dagar så lär jag säkert förvandlas till Hulken av alla abstinensbesvär och undra vad jag gett mig in på.

Den egentligen största orsaken till att jag inte kan börja med LCHF på en gång är att jag fortfarande har problem med det som jag trodde var medicinbiverkningar - extrem trötthet, seg i hjärnan, att man inte orkar eller ens kan tänka och planera. Lite borta i skallen så där. Trots att jag varit utan medicinen i två dagar nu. Får verkligen hoppas att det går över snart, så att det inte har blivit en permanent skada på hjärnan efter det stora anfallet jag hade. Känner mig lite orolig iallafall.

I detta läge som jag är i nu kan jag knappt laga mat över huvud taget pga att jag inte kan tänka. Har fått bli smörgåsar, snabbmat och färdigrätter typ och det känns inte helt bra. Att börja med en ny kost kräver ju både TANKE, PLANERING och ORK, och ingenting av detta har jag just nu. Så jag hoppas verkligen att det ger med sig, annars lär det ju bli svårt.

Anmäl
2014-06-07 07:44 #16 av: AnnaMariaK

#15 Tröttheten och trögheten kan också ha orsakats av medicinen. 2 dagar utan epilepsimedicin är inte mycket. Min dotter bestämde sig att sluta med anti-epileptika för att hon upplevde sig att leva som i dimma hela tiden. Det som är viktigt att sköta när man har epilepsi är sömnen och inte låta andra människor ta över så att man blir stressad av en massa krav. Nu när hon har barn så prioriterar hon dem förstås, men alla andra får acceptera att komma i andra eller tredje hand. Stress är inte heller så bra för hjärnan och möjligen påverkar det blodsockret också.

Anmäl
2014-10-15 22:29 #17 av: Kajsami

Nu uppdaterar jag den här tråden från i somras. Jag tänkte ju att jag skulle göra ett försök med LCHF, men jag kom aldrig så långt ändå. Det är ju ändå lite av en extremdiet där man måste försaka 90 % av det man ätit innan. Så jag gjorde istället ett nytt försök med en ny medicin, Ergenyl. Och som slutat på exakt samma sätt som de två jag testat innan. Extrem trötthet, sover halva dagarna, kan knappt sköta mitt jobb, kan inte sköta några vardagsrutiner och tappar ord när jag pratar.  Kom att tänka på LCHF igen.  Jag kan inte ha det så här, så man greppar varje halmstrå typ. Så därför kom jag att tänka på LCHF igen.

Men de på min neurologmottagning avråder mig. De säger att man använt ketogen kost som ett komplement till mediciner till barn,  och inte istället för. Och det finns ju inget vetenskapligt stöd för ketogen kost, därför vill de inte alls befatta sig om jag börjar med LCHF. Jag tycker det är en trist inställning, varför inte ha öppet sinne till nya saker? När en patient inte klarar av mediciner. Så jag får inget som helst stöd därifrån.

Och det är svårt att kostbehandla helt på egen hand utan stöd av någon.  Kostdoktorns sidor om epilepsi är intressanta, men ger inget matnyttigt. Man lämnas kvar med massssor av frågor. 

* Är det verkligen tänkt att man skall ha ketogen kost som ett komplement till mediciner (som min läkare sade)? 
* Vad är det för skillnad på ketogen kost och LCHF?
* Kostdoktorn skriver något om nån ketonmätare, vad är en sån och hur funkar det?
* Och måste man använda en sådan för att kostbehandla epilepsi? Är det meningslöst om man inte har en sådan?
* Vad händer om man måste eller råkar gå ifrån dieten? Att gå i flera år utan att göra ett endaste undantag någonsin är ju hart när omöjligt. Hur stora är riskerna att få anfall då? Eller ökas riskerna först vid fler undantag? Och isåfall hur många?
*  Hur lång tid tar det innan det kan förväntas ge effekt?

Anmäl
2014-10-15 22:51 #18 av: Margareta
  • Frågor om mediciner kan  ginte
  • LCHF är en ketogen kost
  • En ketonmätare kan man köpa eller få utskriven som hjälpmedel (kanske svårt om de är emot ditt kostval). Den mäter ketonmängden i blodet dvs visar om du är i ketos eller inte.
  • Om du måste ha mätaren eller inte är en svår fråga. Förmodligen skulle det vara enklare för dig i början eftersom den tydligt visar om du äter rätt. Om du ogillar tanken finns det även möjlighet att mäta i utandningsluften med en Ketonix. Han som har utvecklat den har epilepsi om jag inte missminner mig (kan ha fel där).
  • Jag kan inte svara på vad som händer vid avsteg, tror det är högst individuellt
  • Den som har diabetes kan ofta skära ner på mediciner redan efter något/några dygn. En del har kunnat ta bort medicinerna helt väldigt fort. Jag vet inte hur det är med epilepsimediciner.

När det gäller vad sjukvården säger om LCHF och hur de reagerar så är det nog inte så ovanligt det du varit med om. Kostdoktorn har i dagarna lagt ut en kort intervju med en ung kvinna som har typ1 diabetes och äter LCHF. Se gärna den så får du se hur hon blivit hanterad och har hanterat situationen med motstånd inom vården.

http://www.kostdoktorn.se/hon-fick-panik-och-sade-att-jag-skulle

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2014-10-15 23:32 #19 av: Zepp

Ketogen diet är framförallt vetenskap och beprövad erfarenhet vid Epilepsi.. främst för barn då.. men det lär inte fungera annorlunda för vuxna!

Grejen är nog att du behöver en ketonmätare, framförallt i början.. för när vi bantare pratar om ketos så pratar vi om blodketoner på 1-3.. medans mot epilepsi pratar de om minst 4, för seisure control!

Och vad sjutton.. de stackars barnen tvingas ju nästan till halvsvält, dvs petigt på proteinet tillomed och inte för mycket kalorier heller, så får de problem med tillväxten oxå.

Barn behöver massor av kalorieroch protein.. till sin vikt för att växa!

Men nu kommer det roliga beskedet, MCT. det betyder medelkorta fettsyror, de har högst ketonfaktor.. och det finns speciell MCT olja.. med enbart MCT!

Annars så är det kokosfett där de utvunnit all MCT.. för kokosfett har högst halt MCT, nästan enbart!

Anmäl
2014-10-17 21:22 #20 av: AnnaMariaK

Jag har läst för ett par år sedan om pågående försök med ketogen kost i Nordamerika med 3 grupper: epilepsi, parkinsson och alzheimer. En kvinnlig läkare blev så intresserad av forskningen att hon började ge sin man som hade alzheimer MCT-olja. På bara 37 dagar visade han minnesförbättring.  Förklaringen var visst att MCT-fett (mellanlånga mättade fettsyror) läker myelinet, nervtrådarnas hölje s a s. Jag berättade om detta för min dotter som började äta mera kokosfett sedan dess. För drygt ett halvår sedan födde hon ytterligare ett barn helt utan medicinering. Han så så gladlynt och ler ofta, syns att han mår super. Hennes äldre pojke var svag för godis som han fick då och då av sin morfar (som lider av diabetes och hjärtproblem) trots hennes protester. Han började få ADHD-liknande problem. Vi samrådde och jag bad henne testa att utesluta det mesta som kunde ha blodsockerhöjande effekt samt öka ägg, smör och kallpressat kokosfett i hans kost. Han blev faktiskt lugnare sedan dess.

Anmäl
2014-10-18 14:00 #21 av: Kajsami

Har kört LCHF sedan i onsdags nu då, men det känns svårt när man inte har sjukvården bakom sig.  Mycket svårare med motivationen då också, särskilt då jag också har ADHD och funkar efter snabb-tillfredsställelse-principen och allmänt dålig uthållighet. Inte så lätt då. Snopen

MCT lät intressant. Men är det all kokosfett som är/innehåller MCT?  Jag har två sorter hemma: Biofooods ekologiska kokosfett från en hälsokostbutik. En vit plastburk. Bäst före sista juli 2013, men jag har ändå haft den i te nu i veckan och den har inte smakat konstigt för att den är gammal. Och så hittade jag också en liten glasburk med Kung Markattas kallpressade kokosolja. Gick visst ut i juni i år.

Är det någon av dem som innehåller MCT? Eller måste jag köpa nytt? 

Anmäl
2014-10-18 14:10 #22 av: Kajsami

Dessa ketonmätare, hur gör man med dem? Är det ett blodprov man tar eller hur funkar det?  Vad kostar sådana och hur beställer man sådana? Och Ketonix som Margareta skriver om, hur funkar dessa? Vad är skillnaden mellan ketonmätare och Ketonix? Är någon bättre eller sämre? Billigare eller dyrare? 

Anmäl
2014-10-18 14:12 #23 av: Zepp

#21

Alla innehåller MCT.. det mesta är MCT i alla burkarna.. troligen minst 95%!

De gick inte ut.. utan datumet handlar mer om hur länge tillverkaren garanterar innehållet i burkarna innan de skall rensas ut från butikshyllorna.

Förvarar du dem mörkt o svalt lär de hålla åtskilliga år ytterligare!

Jag gjorde misstaget en gång att förvara mitt kokosfett i glasburk på köksbänken i direkt soljus på sommaren.. det var inte helt lyckat om man säger som så!Funderar

För ADHD har oxå EPA/DHA sett ge fördelar.. för vissa, främst barn!

Anmäl
2014-10-18 14:17 #24 av: Zepp

#22

För dig handlar det mest om blodketoner, det är de säkraste indikationerna!

För bantare duger det sannolikt med Ketonix.. dvs att man har koll på att man befinner sig någonstans i ketogen region!

Blodketoner tas samma som vid glukostest, dvs man prickar hål på fingret och lägger en droppe blod på stickan.

http://www.kostdoktorn.se/keton-och-blodsockermatare

Anmäl
2014-10-20 02:18 #25 av: hemul

#17 Finns det några belägg för att socker- och kolhydratrik kost med sockerberoende är hälsofrämjande då? Blinkar

Jag märkte inte att detta var en gammal tråd trots att jag deltagit i den själv, så jag läste den från början. Det är rätt uppenbart att du försöker hitta på svepskäl för att slippa undan - och ändå är det ju du själv som vill testa lågkolhydrat, det är ingen som har sagt till dig att göra det.

Det gör att jag uppfattar det som att du på något sätt vet att som du äter nu inte är bra för dig och att du misstänker att det gjort dig sjuk. Men du törs inte riktigt ta steget. Gör det! Hoppa! Du kan alltid börja snaska socker igen om det skulle visa sig att du inte mår bra av din nya kost, men testa! Du har ju allt att vinna och inget att förlora - mer än några veckor/månader utan socker ifall du skulle ändra dig.

Anmäl
2014-10-20 11:27 #26 av: Kajsami

Jag har gått mer eller mindre på LCHF i snart en vecka nu och jag mår inte alls bra. Är bara trött (ännu tröttare än innan), grinig och ledsen hela tiden. Ledsen

Och jag tycker att jag vräker i mig fett, men ändå blir jag inte mätt. En kväll åt jag till middag: stekt köttfärs i massssssor av fett, lite paprika, spenat och en fetaoströra gjord av kvarg, någon tesked turkisk yoghurt och massssor av grädde.  Jag blev inte mätt efteråt. Tog en mugg te med både en STOR klick kokosfett och halva muggen grädde. Blev inte mätt av det heller. Var tvungen att käka några chilinötter jag hade kvar i skåpet för att bli mätt.

Och det känns som om jag satt i fängelse. Ingen rörelsefrihet någonstans. Ingenting kan jag äta nästan. Jag var och handlade med pojkvännen som var här i helgen - det var nog inget kul för honom att vara här, jag var ju bara ledsen hela tiden) - och han bara häpnade. "Får du inte äta det här? och inte det här? Men det här då? Vad, inte det heller?! Vad är det här för en sjuk diet?". När jag inte ens får äta morötter som ju alltid annars räknas som bra mat så tycker han att det är en sjuk diet och jag börjar hålla med. Jag börjar känna mig som om jag satt i fängelse när man inte får äta någonting och man inte vet hur man skall kunna bli mätt.  Och jag blir bara tröttare och tröttare.

I helgen skall jag på fest hos en av pojkvännens kompisar som fyller år och de skulle bjuda på mat. Problem!!! Jag känner ju knappt dessa människor och i ett sånt läge skall man alltså kräva att de skall laga specialmat???  Kan man verkligen med det???? Att gå på fest har bara blivit ett problem nu, ett stort jäkla ångestskapande problem och inte något som är kul. Inte är det konstigt att jag bara är ledsen och deppad hela tiden. Ledsen

Anmäl
2014-10-20 12:31 #27 av: Inkanyezi

Vem sjutton har sagt att du inte får äta morötter?

Visst, om du vill klippa bort allting som innehåller någon form av kolhydrater, så kanske du också dumpar morötterna. Men du måste nog ha klart för dig att ingen förbjuder dig att äta någonting. Det är du själv som bestämmer vad du ska äta.

Det handlar om mängden, och man kan faktiskt sätta tröskeln olika. Om du har snöat in på att få i dig max fem gram om dagen, då är det ju lite kämpigt och man kanske måste välja bort en hel del, men med en högre gräns finns det plats för lite rotfrukter.

Det är ju också en fråga om du förutsätter att vara i ketos större delen av din tid, och det bestämmer du fortfarande själv. Kanske behövs det för att bli av med diverse sjukdomssymptom, men vi kan ju inte veta här precis var din gräns ligger för hur mycket kolhydrater du ska godta i din kost. 

Men om du har haft mycket kolhydrater innan, så tyder det du just har presenterat på abstinens. Socker, och dit räknas alla sockerarter, är vanebildande, och man kan få abstinenssymptom. Det är så klart jobbigt, men det går över.

Anmäl
2014-10-20 12:35 #28 av: AnnaMariaK

Det tar tid för kroppen att ställa om sig. Har man varit sockerdriven länge måste nya enzymer bildas som tar hand om fettet.  Därför kan man känna sig energilös i början. Det tar tid att göra om produktionen! En bil som hittills har gått på gengas ska bli bensindriven. Är det så konstigt att det inte fungerar problemfritt? Men varför körs inga bilar på gengas längre tror Du? Bensin är överlägsen gengas. Samma är det med ketondrift. Helt överlägsen sockerdrift. Man blir varm, fryser sällan, är sällan sjuk, Går och går... Jag är 65 år och liten till växten, på de sista 2 åren har jag hanterat 60 ton, sten, jordmassor, grus, sand med handkraft (bygger en trädgårdsanläggning), på min fritid (har heltidsarbete).

Anmäl
2014-10-20 15:49 #29 av: hemul

Öh... morötter växer under jord och sånt får man inte äta, det vet ni väl? LCHFs svaga punkt är alla jäkla grovt generaliserande dumma råd som delas ut till höger och vänster.

Kajsami, nu får du ursäkta men du är väldigt gnällig, vet du. Du kunde ju ha ägnat den här tiden till att läsa på lite. Då hade du vetat att i stort sett alla får omställningsbesvär om de tar bort kolhydraterna tvärt. Kanske, men inte lika säkert, hade du också sett att det finns olika sätt att tillämpa LCHF. En del äter morötter, andra går stenhårt på överjordsgrönsaker och 5-procentsregeln. Du måste fatta dina egna beslut.

Upplysningsvis så är inte LCHF den enda lågkolhydratdieten heller. Du kan ju kolla lite på andra upplägg för att kanske få inspiration till en kosthållning som skulle passa DIG. Lågkolhydrat är alltså att äta lite kolhydraterer. Inte att äta 0 kolhydrater, att stenhårt utesluta vissa saker o.s.v.  Allt det där är varianter. Ibland har varianterna en bra grund, man tror verkligen att vissa saker inte är bra för oss och bör uteslutas helt, t.ex. kan spannmål vara en sådan sak. Men ofta är det bara försök från olika författare och gurs att nischa sig. Var lite kritisk.

Anmäl
2014-10-20 17:29 #30 av: Zepp

#26

Grattis.. det är tydliga omställningsbesvär! LerSnopen

Det finns två tydliga tecken på att man gått in i omställningen!

1 Det känns som att man bär en riddarrustning!

2 Det smakar död råtta i munnen!

Det du nu upplever är inget annat än glukosbrist och förmodlingen ett dropp i Dopamin!

Och finessen med det är samma som med träning, förändra hur kroppen fungerar, "No pain, no gain"!

Sen så.. det är ju inte meningen att man skall må så himla dåligt att man inte står ut, för då lär man sluta hur som helst.. då ökar man på grönsaker/mejerier/rotfrukter, tills det blir uthärdligt!

Sen så är saltbrist vanligt i början varvid man kan salta ordentligt, alternativ dricka en kopp buljong om dagen!

Anmäl
2014-10-20 18:24 #31 av: Kajsami

#29 Jag vet att jag säkert uppfattas som gnällig, men jag är trött, ledsen och deppig och behöver få det ur mig någonstans. Och jag vet att man själv väljer vilken nivå man "vill" ha kosten på. Jag vill ju egentligen ha den på normalnivå, att äta helt som vanligt och bara försöka avhålla mig från alltför mycket socker. Men nu har jag ju läst att ketogen kost har varit bra för barn med epilepsi och kan vara bra för vuxna också och då känner jag att jag borde prova det. 

Och ketogen kost innebär väl att man är i ketos hela tiden.  Och att man skall äta väldigt strikt. Så jag har bara ätit saker som är under 5 gr. kolhydrater/100g. Och det var verkligen inte mycket man kunde äta. Och det gör att jag känner mig instängd som i ett fängelse.  Jag är begränsad både vad gäller epilepsin (har fått listor från läkaren på vad man inte får göra) och vad gäller maten nu. Och jag vet inte hur man skall vänja sig vid detta. 

#30 Nog känns det som jag bär på en rustning, men det smakar inte död råtta eller aceton eller nåt sånt i munnen. Jag vet inte om jag kan vara i ketos heller. I lördags var jag tvungen att få i mig några chilinötter för att överhuvudtaget bli mätt. Och i söndags var jag på kalas och var duktig och avhöll mig från allt det goda, förutom en liten droppe Grand Marnier (apelsinlikör). Det var verkligen bara en droppe, men en droppe räcker väl för att ta en ur ketos.  

Anmäl
2014-10-20 22:23 #32 av: Inkanyezi

Jag tror att det är lätt att missuppfatta det där med ketos. Det är inte riktigt bara av/på, utan det är en balans mellan ketoner och socker också, när man har kommit under en viss nivå i tillförda kolhydrater. Precis var den nivån ligger är lite olika beroende på bland annat hur mycket muskler man har och hur mycket man jobbar med dem.

Men om man eftersträvar att alltid vara i "optimal ketos" blir det ju svårare att hitta livsmedel som passar. Om man ser det riktigt strikt, så orsakar också proteinintag att glukos tillförs i blodet, så att försöka balansera på den knivseggen av måttligt med protein och enbart fett för att komplettera, det är mycket svårt om man inte har hittat livsmedel som stämmer med det. Sist jag var i affären hade de inte mattak.

Man kanske inte heller gillar att leva på enbart protein och fett. Det är nog inte särskilt svårt att få det mättande, men det kan bli en aning enahanda. Jag antar att du inte tänkte äta väldigt mycket morötter, utan att det mer kan handla om lite rårivet eller morötter i grytan.

Om du tillämpar någon procentregel på varje livsmedel som du lagar mat av, kan det bli väldigt fel. Det är ju det sammanlagda innehållet av kolhydrater som är kolhydraterna i din kost. Morötterna är inte särskilt stor del av vare sig en gryta eller en soppa där de ingår. Om du känner att du måste väga och mäta, så gör det, men se till helheten och häng inte upp dig för mycket på de enstaka delarna. Om ett av livsmedlen, som tar upp större volym, innehåller mindre, så finns ju utrymme för lite morot. 

Det är kanelbullarna, vetelängden, skorporna och mackorna på vetebröd av olika slag som kanske är de största bovarna. Har man bara eliminerat dem, ryker ju mycket av kolhydraterna, och dessutom gliadinet som kan vålla tarmproblem. Pasta är ju klart uteslutet, men att sträcka sig så långt som att förbjuda sig alla rotfrukter tycker jag är att gå för långt. Man kan hålla reda på mängden, och minska den om man har tendens att äta för mycket, men jag tycker inte att man helt ska utesluta dem, eftersom de faktiskt ger god smak åt många rätter.

Anmäl
2014-10-20 22:36 #33 av: Zepp

#31

Gnäll på du.. vi är flera som varit där.. så det kan finnas en viss förståelse här på forumet! Blinkar

Dopamin faller om du är van att trösta dig med mat som höjer blodsockret.. då blir man låg.. förutom de andra omställningsbesvären.

Sen så, Rom byggdes inte på en dag.. sätt perspektivet en månad, för första utvärdering, det är då som hjärnan brukar vara helt anpassad för att ta uppemot 70% av energin från ketonkroppar.

Under tiden så utforskar du lite olika matvaror, lite nya recept, gör om en del gamla.

Altså själva omställningen sköter sig själv, det är huvudet som är det svåra att få med på resan.. man har sina vanor o recept, måltidsrutiner o annat.

Man kämpar på och i början tar det hur lång tid som helst i affären.. men det kommer en belöning, för sen så går det hur snabbt som helst.. direkt till färskvarudiskarna, sen till kassan.

Här har du lite inspiration.

http://www.kostradgivarna.se/veckomeny/

Anmäl

... men den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus. Det är gratis och tar bara en minut. Klicka här för att skapa ett iFokus-konto!