Jag äter paleo sedan ett par månader tillbaks de första veckorna innan jag insåg att det går att baka bröd och kakor så höll jag på att förlora förstånde och tappa matlusten helt och hållet. Nu när jag har har bröd och kakor och även lite godis så går det mycket bättre. Om jag inte får varva den riktiga maten med söta smaker så tappar jag aptiten och slutar äta. Jag har däremot inga problem med att bara äta en skiva mjuk kaka eller ett par godisbitar för jag vet att om jag äter för mycket så mår jag dåligt antingen den dagen eller nästa och det är det inte värt, så det är inga problem för mig. Problemet är snarare att det är så omständigt att behöva göra allt från grunden själv, om jag mår dåligt någon dag och inte orkar baka så har jag inget bröd till kvällsmackan och det finns inget att köpa som ersättning utan då får jag klara mig utan. För att inte tala om joxet att göra godis, ofta blir det att jag bara tar ett par bitar mörk choklad istället för att göra riktig godis.

Tack för att du delar med dig, och jag förstår hur du menar. Vi behöver nog alla lite sött emellanåt. Det är säkert jag som är "felprogrammerad" när det gäller godis. Jag har ju inget (eller väldigt lindriga) problem att låta bli sambon's godisskål på helgerna. Men om det är LCHF-godis, då är det ju "tillåtet", så där någonstans börjar sockermonstret i mig sin övertalningstaktik. Det är gott - kroppen vill ha mer. Finns det mer? Ät!!

Jag har ätit ett päron med Brieost de gånger sötsuget blivit övermäktigt. Även då har klarat stå emot mer än ETT päron. Men när det gäller godis - helt jäkla omöjligt!!

Jag vet inte om jag är fel ute men jag inbillar mig att kostomläggning är svårare om man gör det pga av vikten än om man gör det pga konkreta hälsoproblem. I mitt fall så mår hela min kropp skit pga allt spannmål, socker och annat inflammationsdrivande jag har ätit genom åren och när jag väl insåg sambandet så var det inte längre så himla svårt avstå från allt det goda godiset. Jag föreställer mig att det kan vara svårare att vara övertygad i sin motivation om man är frisk och gör det enbart för att gå ner i vikt. Men jag kan ha fel.

Jag har också en "störning" - absolut! 😭
Jag har ätit lchf i lite mer än 3 år, har nått mitt viktmål och gått ner ca 45 kg.
Maten går som på räls - dvs jag har inga problem med det utan äter bra varje dag förutom vissa undantag jag medvetet gör om jag är bortbjuden eller går på restaurang där jag kanske inte alltid kan utesluta vissa saker.
Jag har inga som helst "cravings" efter ris, pasta eller annat som jag lagt av med - potatis tillåter jag mig ibland i mindre mängd.
Men….och nu kommer det stora "M:et"!
Jag hade tänkt "unna" mig (avskyr det ordet) lite godis en gång i veckan  men det går bara inte! Jag går till affären och ska bara köpa lite….men sen flyger djävulen i mig och jag kommer alltid hem med mycket mer som jag sedan sätter i mig i rask takt och mår verkligen dåligt! 🤢
Jag har tvingats inse att det är allt eller inget och med tanke på hur jag mår efteråt så blir det numera inget!
Det är inte värt det illamåendet, uppsvälldheten och huvudvärken jag får efter den sockershocken.
Jag var "duktig" och bakade lchf-frukostbullar som jag skulle frysa in och bara ta fram någon enstaka då och då…HA!
Jag klämde alltihop i rask takt och det är samma där - jag klarar inte något som påminner om mitt tidigare bröd-frossande så det blir "noll" där också.
Helt sjukt beteende är det men det positiva är ju att man är medveten om det och låter bli att baka.

Jag är inte säker på att vi "behöver sött". Jodå, jag har kokböcker med bakrecept hemma (men bakar i princip aldrig). Och jag äter godis när jag är stressad, vilket inte har några fördelar :-( . Det är inte alls ovanligt att man man måste avstå helt från godis, inte klarar att äta "bara en". Det behöver inte vara socker; det kan räcka med sötsmak. Så jag skulle nog säga att LCHF-godis inte rakt av ska räknas som tillåtet; det beror helt på hur personen reagerar på det.

#3 Ja eftersom jag både vill gå ner i vikt och må bra, så är väl partisk när det gäller att svara på det. Jag vet också att jag mår dåligt av att äta för mycket godsaker, men det hjälper liksom inte. Finns det framför mig så är sockermonstret den som bestämmer.

#4 Tack! Då är jag inte ensam. Förstår precis vad du menar, jag har det likadant. Själva djävulen flyger i en. Kanske det är något man kan lära sig med tiden, det där med att "bara ta en". Säg till om du hittar en metod. Fram tills dess får det bli INGET för vår del. Men mat är ju gott och det får vi äta tills vi blir mätta 😃

#5 Precis, det har kanske blivit ett sätt att "locka fler" att prova LCHF med att det faktiskt är tillåtet att äta LCHFgodis. 

Men alla kan inte hantera "tillåtet" LCHFgodis, utan de överäter. Och det gäller i mitt fall för jag kan inte hantera det.

Här hos oss är det tvärtom, hade det inte funnits godkänt godis och bakverk till högtider och kalas hade övrig familj sjunkt dupt ner i sockerträsket, vilket hade varit långt mkt värre än att äta lchf-godis och kakor.

Det handlar väl om att veta hur man själv fungerar och sedan framförallt inte tro att alla fungerar på exakt samma sätt. 

Det mest märkliga verkar också ofta vara att de gravt sockerberoende som inte ens klarar av lchf-gott ofta på något underligt sätt "kräver" att all dylikt som bakning ska förbjudas inom LCHF.

#9 Det menar jag absolut inte! Det är jättebra att det finns både godis och kakor för dom som klarar av att hantera detta. 

Det finns ju jättemånga som inte har viktnedgång som främsta mål när de äter LCHF, utan mycket väl kan äta mer godis utan att de mår dåligt. 

Men jag tror att många som äter LCHF med viktnedgång som mål, och "misslyckas", nog kan ha en sån här "ätstörning" (som jag) när det gäller LCHFgodis.

Det hjälper iallafall mig att lyckas, om jag helt avstår eftersom jag vet med mig att jag har den störningen och inte kan hejda mig.

Jag anser att "tillåtet" LCHF-någonting är fel sätt att se på det. Mår man inte bra av det, eller kan hantera det, så är det, i mina ögon, inte tillåtet.

Mjölkprodukter är "tillåtet" i LCHF. Javisst - men inte för mig, eftersom jag inte tål det alls. Det har jag inga problem med. Tråkigt och besvärligt borta, men inte svårt.

Det är samma med annat, klarar man det och mår bra, så borde det vara OK, om inte, så får man avstå.

Jag kämpar med chokladen - jag borde nog avstå helt, men tycker lite för mycket om choklad för det. En bit (eller två) måste jag klara för att få någon. Det går för det mesta.

#11 Så tänker jag också, att det handlar om vad min kropp fungerar på och mår bra av. Mejeriprodukter är t ex egentligen inte "godkänt" som paleo, men jag upplever att jag mår bra av mjölk och ost så då äter jag det, däremot så äter jag väldigt lite frukt som egentligen är "godkänt" eftersom min kropp inte mår bra av syran. Honung är ett okej sötningsmedel inom paleo, i rimliga mängder, och det är framförallt det vita sockret somär bannlyst, vilket fungerar utmärkt för mig eftersom jag upplever att det är spannmålet som är mitt största problem. Så även om man följer en viss livsstil tror jag det är viktigt att ta hänsyn till de individuella skillnaderna och också vara lyhörd för att ändra uppfattning eftersom ingenting är statiskt över tiden, minst av allt våra kroppar och vad de behöver.

Jag äter choklad, men den är det inget socker i iofs.

En grej är att är jag bortbjuden och blir bjuden på en chokladbit så fixar jag lätt som en plätt att ta endast en eller två och likadant kakor etc.
Jag får inget sug efter det så att jag senare rånar en kakbutik eller en godisfabrik 😛
Jag kan åka hem och inte tänka på sött över huvud taget och inget sug dagarna efter heller.
Men handlar jag hem till mig själv så kränger jag tills jag mår skit 😡

Jag är nog sockerberoende. Jag kan inte ens äta hallon utan att börja vilja äta det varje dag. 😭

Så därför äter jag numera aldrig frukt eller bär.

#14 Bli inte arg på mig nu, men det du beskriver innebär att sockersuget och kakmonstret inte är fysiskt betingat utan psykiskt. 😊 På den positiva sidan betyder det också att din kropp kan hantera lite sött utan problem så det "enda" du behöver göra är att hitta metoder för att hantera den mentala biten. 🙂

Jag klarar det inte alls.. men jag har alldrig varit någon godisråtta heller!

Men.. om det finns hemma så har de en förvånande förmåga att försvinna hur som helst.. och iomed att mina katter inte lever längre så vet jag inte vem jag skall skylla på längre?🤔

Spelar ingen roll om det är LCHF-godis eller vanligt sockergodis.. de ersätter mat och inte äter jag mindre för det, utan det blir både godis och mat.

I början gjorde jag lite olika goda grejer.. en del av dem med Eritryhol.. och de försvann illa kvickt.. men jag är mer förtjust i mat faktist så jag väljer att inte göra något godis utan satsar mer på att göra god mat i stället.. det mår jag bättre på och suget finns lixom inte längre.. det existerar mest om jag har något gott hemma.

Börjar fundera lite på min egen situation. Jag gör till exempel Chokladmousse eller grädde med hallon/blåbär ofta. Två gånger i veckan, åtminstone en gång! Jag gör då sällan med mörk choklad ang moussen utan med kakao, grädde, äggulor och eventuellt lite sukrin. Jag kan erkänna att sötsuget kanske inte blir så mycket mindre då jag helt enkelt bakar/gör något lchf-vänligt då jag blir sugen, men jag undrar mer om ingredienserna i allt detta påverkar viktnedgången? Första veckan då jag gick ner 2 kg gick jag ner trots att jag åt grädde med bär nästan varje kväll, sen har jag tyvärr slarvat en del med kosten i helhet då jag haft jättemycket i skolan och svårt för att planera. Jag känner just att det som är bra med lchf ÄR att man får njuta av livets goda ändå! Vilket inte alltid är mat, utan även bakverk och gott. Men i och med att allt åtminstone jag bakar och gör är lchf-vänligt med väldigt få kolhydrater, borde det väl inte göra något?

#16

Nej jag blir absolut inte arg 🙂
Du har med all sannolikhet alldeles rätt! 👍
Jag har en självinsikt som lett fram till att jag har förstått att mycket av mitt viktproblem har handlat om "känsloätning" - dvs jag har tagit till mat OCH godis etc som en tröst när livet blev tufft.
Jag var normalviktig ända tills omkring 28-29 års ålder (är 53 nu). Hade aldrig problem med mängden jag stoppade i mig tidigare - varken mat eller godis.
Men utan att gå in på en massa detaljer här så hände det en massa olika jobbiga saker i mitt liv på väldigt kort tid och det var där någonstans mitt ät-problem började och sakta men säkert la jag på mig 45 kilo.
Inte förrän jag kunde börja få bort det som var jobbigt började jag lyckas att gå ner i vikt men fortfarande finns tendenserna kvar till tröstätning - det kan vara små "triviala" problem i vardagen som får mig att trilla dit ibland men jag jobbar på det och jag lyckas oftast men inte alltid.
Men å andra sidan - vilken väg är helt rak?
Jag tror att mångas viktproblem handlar om känsloätning och inte bara det beryktade sockermonstret. 🙂

#19 Jag tror det ligger väldigt mycket i det du skriver.

Har "lite" problem med russin (som inte direkt hör till det bästa ur LCHF synpunkt)..

En russinburk (oavsett storlek) blir inte långvarig hos mig, blir inte direkt dålig på nåt sätt av det annat än lite knorrig i magen (falsk hunger).. Råkade göra en tankevurpa igår och handlade en halvkilosburk, och som vanligt, inom loppet av 2 timmar var den tom..

Får skylla på mitt experiment med kolhydrater / gluten inför dietistbesöket för snart 2 månader sen, känner att jag inte riktigt kommit tillrätta med ätandet efter det än..

Kan väl tillägga att jag inte blir mätt av mat, inte blir hungrig utan, inte blir pigg av koffein eller socker..

Antar att jag inte blir full av sprit heller, men det har jag låtit vara otestat i mina 39 år :)

Känner igen i mycket av det ni skriver.

För de liksom jag som är svag för socker och choklad, så vill jag dela ett tryffel recept som fungerar för mitt sötsug. Liknar ischoklad.

200g 70% kakao eller högre mörk choklad av god kvalitet
2dl grädde (mer om du vill ha en lösare smet)
150g osaltat smör / Kakaofett
Vanilj essens/mald vanilj äkta vara.
Eventuell kryddning såsom chili, espressokaffe, pepparkakskryddor (dvs kanel, ingefära, nejlika, kardemumma, pomeransskal) Eller om man vill lyxa till det 2 korkar baileys (2kh/cl, 20kh/100g).

Bryt chokladen fint och se till att smöret/kakaofettet är smält. Värm grädden i vattenbad eller direkt i kastrull tills strax före kokpunkten. Ta av grädden från värmen och lägg ner chokladen. Blanda om till den tjocknat och tillägg smöret och/eller kakaofettet. Rör om tills den är slät. Tillsätt eventuell kryddning.

Häll upp i små formar, t.ex plast snapsglas. Låt stelna i kylen.

1 snapsglas 4cl (45g) med grundrecepet ger 51,8% fett, 13,81% kh.
dvs 6,24g kh och 23,g fett.

Vilket jag inte tycer att jag triggas av, å då skall tillägggas att mörk choklad 70/86% triggar mig i normala fall. 100g plattan går direkt.

Alternativt till sista kryddnignen, om man vill ha nåt fräsht, fett och gott till: Vispa ner 4cl baileys i 250g mascarpone och vispa länge, låt stelna före servering.

4cl baileys 8kh
250g mascarpone 8kh
36% fett och 5,5% kh i baileysmascarpone.

Nu är i och för sig inte jag så där utom kontroll fixerad vid godis eller kakor. Bestämmer jag mig för det så går det utmärkt att bara ta en. Men en klart underlättande grej med många LCHFbakverk (eller godis) är bismaken hos Sukrin. Det händer att jag gör pepparkakskulor. En är väldigt god. Den andra är nästan lika god. Men den tredje smakar elände pga bismaken. Alltså blir det aldrig mer än två.

Automatisk volymbegränsning.

Mat eller sallader med lite frukt räcker för mig i dag. 

Choklad längtar jag aldrig efter - och jag bor i Schweiz!!!

Jag VAR ett otroligt socker troll men mer i form av efterätter, tàrtor och bakelser…

Det finns hopp, det kom utav sig självt :)

Tack för pepp #25. Längtar tills jag kommer dit du kommit!

Måste bara berätta en rolig grej som hände idag: Hade beställt Anna Halléns bok "varaktig viktminskning" på Bokus. Jag fick den idag, och i paketet låg en liten "julklapp" - en SKUMTOMTE! 😃😭😃

Jag gav den till bonussonen.