Allt med gluten borde undvikas helt.
Allt annat som är stärkelserikt eller endast socker bör man vara försiktig med.
I övrigt så inthåller inte potatis eller ris några sjuka mängder KH så klart man kan äta någon ibland om ev vill.

Själv undviker jag så mycket som möjligt min last är godis.

Jag äter ingenting som innehåller säd. Majs brukar jag normalt undvika, men det kan nog ha slunkit ner några enstaka gånger de senaste 3 åren (LCHF-start 2009). Jag är restriktiv till fröer i övrigt, och särskilt fröoljor.

Anledningen är tidigare astma och allergier, som numera försvunnit.

Ris anses allmänt som det "snällaste" spannmålet ur allergisynpunkt, så liten mängd ris eller rismjöl kan jag tänka mig att få i mig, om det t.ex. handlar om bjudmat eller restaurangmat, eller att provsmaka sonens mat (han får potatis och ris).

Potatis, frukt och rotfrukter kan slinka ner lite då och då, vid festliga tillfällen.

Antagligen ska vi låta bli spannmål helt och hållet på grund av gluten och fytinsyra men om jag själv ska gå utanför kostramarna någongång försöker jag nog hitta redigt (långtidsjäst) surdegsbröd på råg eftersom det minskar fytinsyran bättre än t.ex. i vete. Enligt de jag lyssnar tål människan en liten andel fytinsyra (från lite nötter eller kanske en brödskiva ibland) men gluten är väl svårt att neutralisera.

Ris äter jag då och då, men bara vitt ris. Fullkorn innehåller ju de här antinutrienterna man inte vill ha.

Jag äter endast bröd till speciella saker där jag inte hittat någon ersättning. Däremot bröd av typen grovt och fullkorn skyr jag som pesten, men där är det inte kolhydraterna som avskräcker. Jag har funnit att min normalkonsumtion av två till fem brödskivor per vecka tål jag, så jag ser ingen anledning att sluta med det

Äter lowcarb-bröd när jag känner för det, eller finn crisp, det är kanske inte optimal människoföda men jag köper inte snacket om att det skulle vara direkt skadligt för alla även i små mängder. Om min spannmålskonsumtion blir ett hinder för min hälsa eller viktminskning så slutar jag med det, svårare än så är det inte för min del.

När jag började med LCHF för 2 år sedan åt jag lite finncrisp eller Wasa rågknäcke några gånger i veckan. Tills jag upptäckte att det triggar sug på mer och lade av med det.

Tills för ca ett år sedan bakade jag lite rågfrallor till resterande familjemedlemmar (ungdomarna äter inte enl LCHF) för jag tänkte att det är bättre än köpebröd. Men efter att jag i slutet av sommaren läste "Wheat Belly" bestämde jag mig helt diktatoriskt för att helt sluta med spannmål även för resten av familjen. Nu äter ju ungdomarna bröd när de är ute, men jag tänker inte "förgifta" dem.

Däremot har jag kompromissat med dem att jag kokar lite vitt ris som tillbehör till maten. (Oftast äter de inga mängder för det finns alltid så mycket annat LCHF-gott som tillbehör.) Och så gör jag hemmagjord granula/musli åt dem med lite lite havre i. (Vilket de faktiskt nästan inte äter längre, om jag tänker efter!)

Jag kan inte påstå att jag saknar bröd (eller annan spannmål) specielt mycket (jo, kanske lite ibland …), men om jag verkligen vill (sällan) så smakar jag en tugga eller två t ex när jag äter ute med andra, eller någon har bakat och gärna vill ha min åsikt osv.

Vad räknas egentligen som spannmål? Känner att jag tyvärr inte har riktig koll på det. Likaså i vilka livsmedel det finns stärkelse?

Jag äter Finn-Crisp då och då liksom hemmagjort hårt fröknäcke…men det är mest för att jag ibland saknar "krispet" när man tuggar. Även fraset när man äter rostat bröd saknar jag men det äter jag inte.

Spannmål är säd och stråväxter så alla sädeslag hör dit, majskolven är i princip ett jätte ax så den hör också hit.

I princip alla vegetabilier innehåller stärkelse fast i olika mängd, det är i princip bara kött som är helt fritt från kolhydrater

#7 som spannmål räknas ris, majs (ofta bortglömt som spannmål), vete, råg, korn, havre och lite andra typer av säd som vi normalt inte äter här i Norden. Det här med krispet är nog det som de flesta har svårt att sluta med helt, men jag funderar på aspekten att vete och råg innehåller opiater som gör oss beroende. Är alla medvetna om det? Genom att fortsätta äta små mängder varje vecka håller man uppe beroendet. Även om man äter mycket små mängder och alltså inte höjer blodsockernivåerna nämnvärt så finns det ju andra aspekter med spannmål som är obehagliga, t.ex. bidrar de till insulinresistans och benskörhet.

i#6 jag har gjort en liknande resa, har inte läst Wheat belly än, men en del annan amerikansk litteratur som gjorde mig ganska så skrämd för spannmål.

Jag funderar på vad ni som fortsätter äta spannmål tycker är vinsten av det?

Personligen känner jag stor skillnad energimässigt av att ha slutat helt med spannmål och tycker också att det känns lättare att hålla mig till dieten nu när jag är mer strikt. Annars är det som att alla gränser blir lite flytande.

#9 Vinsten av att fortsätta med vitt ris är ju att det är bara stärkelse, slippa antinutrienterna. Vinsten av att någon gång eventuellt köpa surdegsbröd är att det är förjävla gott helt enkelt.

#9 Varför måste det vara vinster, räcker det inte med att det inte finns några förluster?

Jag har valt bort både spannmål och socker så mycket som möjligt då det är dessa som sabbar min mage. Får problem när jag äter något av det och slipper när jag låter bli. Inget svårt val direkt…

Håller helt med #9.

Jag kan inte längre ta en Finncrisp för den smakar för sött. Har bakat fröbröd och andra bröd enligt LCHF. De smakar inte för sött men egentligen behöver jag de inte. Inte så länge det finns kokta ägg, "majje", ost och ev. Kabanoss eller Salami i kylskåpet. Vill nu för tiden ha riktig mat och håller mig mätt länge på en omelett/wrap på två ägg med skinka och majjonäs och smör till frukost. Sedan planeras kvällsmåltiden och emellan litet korv eller så.

Tyvärr har maken fallit tillbaka i spannmålsätandet i form av Mjölkbröd och skorpor. Vad göra? Ingen aning? Det är förmodligen Sockermonstret som smugit sig in i hans lilla värld.

#9

Jag mår iaf inte sämre sen jag slutade vara strikt (nästan fakirliknande fast med vissa tillskott av grönsaker) och började bli lite liberalare och tar något finn crisp eller någon rostad carbzone-macka då och då för att jag tycker det är gott. Det är som #11 säger, det räcker väl med att det inte finns några förluster… Det är gott och försämrar inte min hälsa, och det är all anledning jag behöver till att fortsätta äta dem. Tycker man att det finns fler fördelar än nackdelar med att stryka all form av spannmål så ska man såklart göra det, men för alla är det inte likadant, det finns bevisligen människor som ätit stora mängder spannmål hela sitt liv men har perfekt hälsa, och det finns de som inte ens tål en gnutta av det. Det är upp till var och en att testa vad som funkar bäst för just dem.

Jag åt en mjölred stuvning när jag ätit LCHF i drygt ett år fick jätteont i magen. Så i princip undviker jag spannmål, min gräns går vid att  jag äter leverpastej och hälsingeostkaka som innhåller lite vetemjöl någon gång per år.

Innan LCHF -tiden så levde jag på mackor, i början gjorde jag lite ägg och ost bröd. Idag fyra år senare saknar jag inte att äta mackor.

#12 precis som Millie1 är det för mig.

Dom första fyra åren med LCHF-kost åt jag fortfarande spannmål lite då och då. Mina matsmältningskanaler var så mycket bättre mot innan, lugnt och fint och väl fungerande.

När jag för ett år sen upptäckte kopplingen mellan spannmålsintagen och försämringar i form av orolig tarm, diaré m.m. bestämde jag mig för att helt utesluta dessa.

Nu har mitt mag-tarmsystem ytterligare förbättrats. Jag verkar kunna ta upp näringen bättre, jag känner mig starkare, och är stabilare över huvud taget.

Så för mig har det varit ytterligare en stor vinst att utesluta spannmålen ur kosten .