Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Vi som vill gå ner i vikt

Hur mycket ska man väga?

2007-07-03 01:23 #0 av: Kia
Jag funderade lite på hur mycket man ska väga egentligen. Jag har som många andra här erfarenthet av viktväktarna och vad de talade om för en vad man skulle väga men eftersom jag äter helt tvärtom vad de säger så kanske jag måste tänka om när det handlar om vikten också.
En magisk gräns har för mig alltid varit 70 kilo men kanske är det för lågt? Kanske ska jag väga 75 eller 80.
Enligt BMI? MEn kan man verkligen gå efter den tabellen på tanke på att den mäter så galet?
Jag är 1,70 lång vad säger Ni ? Vad borde vara mitt naturliga mål?
/Kia 
Anmäl
2007-07-03 01:52 #1 av: maxiq

Det är helt omöjligt att säga vad en människa ska väga utirån någon tabell. Tyvärr kan man inte skylla på "kraftig benstomme" längre eftersom det bara kan påverka nån procent av vikten utan det är muskelmassan som påverkar "normalvikten" mera.

Själv skulle jag behöva vara 224 cm lång för att få ett normalt BMI. Det är nog enda sättet eftersom jag har "lagt på mig" en massa muskelmassa *skoj* på benen bara genom de dagliga förflyttningarna av min lekamen upp och nedför trappor eller medelst cykel.

Iofs skulle jag kunna sitta still ett år och låta musklerna förtvina men jag tror att kroppen skulle kompensera det med extra "tilläggsisolering" så det skulle nog bli plus/minus noll ändå på vågen.

Mitt tråkiga svar till dig Kia blir alltså att när du mår bra och är nöjd med din kropp, då har du nått ditt mål!

Lycka till! Glad 

________________________________________
"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Anmäl
2007-07-03 01:59 #2 av: Kia
Jag anade att det skulle bli ett sådant svar faktiskt. Och du Maxiq jag tycker inte det är ett tråkigt svar men var nyfiken ändå om någon kunde säga ett ca till mig...
 
Men när jag tänker efter. Hur viktigt är det egentligen om jag väger 70 eller 75 eller till och med 80. Är jag bara nöjd med mig själv och inte känner mig överviktig längre så borde det hela vara lugnt....
 
Kanske är det så att jag frågar också för jag jag kan känna att jag tappar i vikt på mina kläder, men vad är det för fel på mina ögon??? Jag kan inte se i speglen att jag är mindre. Jag har aldrig kunnat se i spegeln att jag verkligen är så stor som jag är och det är väl också därför jag inte sett så stort hinder att sluta äta.
Men jag kan inte heller se att jag blivit mindre nu. Lite läskigt det där.
Jag ser det på bilder men inte med egna ögon i en spegel.
 
Riktar in mig på att bli nöjd och hoppas att det då blir bra för mig själv 
Anmäl
2007-07-03 02:17 #3 av: maxiq

Jag saknar tyvärr referenser i de där viktklasserna eftersom jag inte vägt 70 sedan mellanstadiet och är en bra bit (undrar vilken bit?) längre än dig och dessutom man (sist jag kollade). Jag har dock haft en flickvän som var 1,70 m.ö.h. precis som du och hon vägde runt 50 kg och det var normalt för henne. En annan flickvän var 1,80 och hon vägde runt 62 utan att kunna gå upp i vikt fast hon åt mer än mig. :-O

Så göm spegeln för i den kan man verkligen vrida och vända på sig och se varje valk och hängande gädda hur mycket och hur länge som helst och då fungerar psyket som en förstoringslins. Kolla på korten istället och lyssna till folk som säger att det har blivit mindra av dig. De har en minnesbild av dig som de jämför med, särskilt om det är såna som man inte träffar så ofta.

Jag fick höra av en tjej på innebandyn att jag hade blivit "fastare" i kroppen sedan hon såg mig sist och det levde jag länge på fast vågen fortsatte att visa det gamla vanliga. 

________________________________________
"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Anmäl
2007-07-03 09:37 #4 av: MarieO

Det är oxå en fundering jag har Kia. Jag är 173 enl sista mätningen, när jag var ung var jag 175. För lite mer än 10 år sedan vägde jag 80 kg och tyckte det var ok, men som VV på den tiden var det optimala 70 om inte mindre och har även vägt 67 kg i vuxen ålder, jag är nu 40 år, då tyckte vissa att jag var för mager. Har en päronformad kropp med smal midja (någonstans) och kraftiga lår. Min idealvikt nu när jag drömmer är 75-80 kg, men just nu känns det tungt känner att kroppen samlar vatten =(

Anmäl
2007-07-03 09:47 #5 av: Koylie

Vet du Kia34, jag tror det där är ganska vanligt. Jag själv t.ex. har ingen som helst uppfattning om hur jag ser ut och använder därför måttband och våg för att kolla mej, vilket inte alltid är så bra. Vågd&%#§¤n är på väg att åka ut. Jag tränar numera tre ggr i veckan och bygger muskler så det står härliga till men det syns ju inte på vågen. Måttband och mätpunkter funkar sisådär, men jag ser inte själv att jag förändras.

I helgen var jag och hälsade på min brorsa som nyss flyttat till ett nytt hus, vi hade inte setts på ett bra tag, och han säjer "men herregud syrran, så där smala ben har du banne mej inte haft sen du var 15" vilket är ganska fint, eftersom jag är 38 (yep, både ålder och storlekFlört).

När jag kollar mig i spegeln ser jag dock ingen förändring. Jag ser samma tjej som 18/3 2007 fastän jag gjort mig av med drygt 1 dm vardera runt midjan och runt höfterna. Som viktväktare har jag aldrig lyckats få såna resultat som vad jag gjort med LCHF och lika fullt går jag och väger mig och blir... ja, inte deppad, men o-glad/o-nöjd över att vågen inte förmedlar det jag hela livet blivit itutad att den ska förmedla.

Jag har alltså inget riktigt bra svar att komma med. Det där med att rikta in sig på att bli nöjd själv är en jättebra beskrivning och jag jobbar själv med det. Ska vi hjälpas åt? Skrattande

Anmäl
2007-07-03 09:49 #6 av: Mona-Stina

Själv har jag kommit till insikt att jag inte kan begära av mig själv att väga lika lite som när jag var tjugo år, är nu 55.

Jag är 1,67 och har haft som mål 60kg vilket jag vägde när jag bantade ner mig som ung, då kände jag mig snygg och lagom.

För tre år sedan var jag nere i samma vikt men fick reaktioner på att jag var mager, såg även själv i spegeln vid något ögonblick att jag såg lite benig ut.

Nu väger jag 65... kanske jag får nöja mig här, försöker dock komma ner till 63 i alla fall.

Har man som jag varit överviktig största delen av livet får man en snedvriden självbild, trots att jag var smal såg jag inte det när jag tittade mig i spegeln, utom någon enstaka gång och då trodde jag inte vad jag såg. I mina ögon var jag fet, det var nog det lösa på magen som förvillade.

Som jag känner nu är det nog bäst att lyssna på kroppen, åldern tar ut sin rätt och jag får nog nöja mig med hur den är nu. Men nittio kilo tänker jag aldrig väga mer. Basta!

Anmäl
2007-07-03 09:49 #7 av: Mervi

Kia, kolla i spegeln och känn efter.Det är du som skall vara nöjd inte några tabeller.

Jag väger för mycket enligt VV. Efter deras rekommendationer skall jag väga högst 60 kilo. Jag gick på VV när jag var 40, snart 20 år sedan, och gick ner till 57 kg. Jag såg ut som ett spöke, benrangel  och som min man uttryckte det "belsen fånge". Jag var inte snygg. Idag väger jag runt 70 kg och känner att jag är lagom för min ålder. Man blir inte vacker med bara skinn och ben.

Anmäl
2007-07-03 10:35 #8 av: Amiechan

När jag gick ut gymnasiet för tio år sen vägde jag 65 kilo. 65 kilo har jag varit nere på (ja, och lägre med) sedan dess och uppåt 78 kilo också, men just nu väger jag 70 kilo till mina 170 cm. Dock hade jag min studentbalklänning på mig för ett par veckor sedan på ett bröllop! Så trots fem kilo plus är mina former som på gymnasiet... De fem kilona tycks gömma sig ordentligt ;-)

Min poäng var... jag vet inte? Kanske att få ihop min egen självbild :D 

Hej Kia! Du kommer att hitta nånstans du trivs, och till skillnad från  alla här som viktväktat kommer du nog inte att bli för mager en sväng eftersom det här inte är en svältkur :)

Anmäl
2007-07-03 10:39 #9 av: aaitsu

På något vis är man alltid lite mer självkritisk och det är svårt att se förändringar och frågan är om man ska kolla så mycket på vikten för egentligen är det väl formen som är viktigast. Jag ser hellre ut fitnesstjej än en anorexiamodell ...

Det var faktiskt lustigt i helgen stötte jag på en högstadiekamrat som jag inte sett på 11 år (jösses vad tiden går) och jag höll på att ramla baklänges ...hon var så smal och såg utmärglad ut (under högstadiet var hon normal) och vi tog en fika o direkt efter vi ätit gick hon på toaletten trots att hon gått på toa strax innan vi skulle  äta ...och då började jag tänka att man blir inte lyckligare av att väga +/-5kg  utan det gäller att hitta en balans och främst av allt att må bra...jag skulle säkerligen kunna gå ner 5-7kg men då skulle jag också börja se ut mer som benragel..och vad skulle nyttan med det vara...

Anmäl
2007-07-03 11:42 #10 av: Gronstedt

Kia34: Till dina 170 cm kunde du väga allt mellan 60 och 100 kg utan att vara fet någonstans, eller utan att vara orimligt mager. Det beror på sammansättningen.

Jag är enligt alla BMI-mått sjukligt, hysteriskt, bisarrt fet och kommer antagligen att dö när som helst av pur skam över mig själv. Tråkigt nog för alla messerschmittar mår jag utmärkt och har bara måttligt för hög fettandel på skrotten. Mitt tips är att du gör en kroppssammansättningsanalys och får reda på hur mycket som är muskler, skelett, fett och "annat" på just din kropp. Jag har för mig att kvinnor bör ligga runt i genomsnitt 20-35 % fett för att vara friska. Naturligtvis finns variationer här med, men ungefär.

Jag tycker att mycket muskler är viktigare än litet fett, och att det är proportionerna som är viktiga. Om sedan kläderna sitter bekvämt och ändan får plats även i flygplansstolar är det ju ett plus. Vikten säger inte mycket. Min fettfria vikt (alltså 0 % kroppsfett, vilket knappt ens Bergen Belsen-fångarna hade), skulle fortfarande ge BMI 25, alltså på gränsen till överviktig.

Anmäl
2007-07-03 12:20 #11 av: Skaldeman

Släng vågen. Den visar bara vilket tryck du utövar på jordytan, inte hur mycket fett du har på kroppen.

Sten Sture

Anmäl
2007-07-03 12:36 #12 av: zeretki

Kia, ajg tycker du ska vara nöjd emd dig själv och må bra. Gå ner i vikt är inget självändamål tycker jag. Det viktigaste är att man mår bra och trivs! :D

Aldrig har någon kille klagat på mitt utseende eller min vikt, tvärtom, alla säger att jag är fin med former o lite mullig. :)

Ändå så gnager det där ibland. Borde man inte vara smal? Borde man inte kunna ha storlek 36?

Men NEJ! Jag kämpar emot det. Och med denna kosten mår jag så förbannat bra att jag faktiskt inte bryr mig längre. :)

Undrar om ångest o noja går bort med LCHF?? :D Det tror jag.

Jag är ju kort, 156, och har ingen aning om vad jag BÖR väga. Men jag har bestämt att strunta i alla BORDE. Jag går ner när jag gör det. Jag ska trivas med livet och må bra. Det gör jag med LowCarb. :) Jag kämpar mot sockret i första hand, sen blir det som det blir.

NU har jag ju gått ner till 69 än så länge, och fantasimålet som jag aldrig trodde jag skulle uppnå var 65. Verkar inte så otroligt längre. :) *skratt*

Smal kommer jag aldrig att bli och det VILL jag faktiskt inte längre. Jag kommer inte att gilla mig själv om jag ser ut som en fotomodell. Min kärlek till mig själv kommer inifrån och så får det vara. :) Jag har viktigare saker för mig än att se snygg ut.

Som att lära mig så många språk som möjligt i livet, läsa all sorts roliga böcker, lyssna o dansa till underbar musik, leka med min hund, plantera växter o pyssla i trädgården osv.

Just nu ska jag lära mig Kinesiska (Mandarin) och läsa Susan Cooper - The Dark Is Rising (på engelska). :D

Heheh, bara några tankar från mig...

--Freja

Anmäl
2007-07-03 13:13 #13 av: Rita-S

Den tumregel jag fick veta av min läkare va höjd -100 och sen lite sunn förnuft med -/+ ca 5-10 kilo. Det är en mycket grovt sett att beräkna ungefär passande vikt. För mig på 165 i höjd skulle det då bli 65 kilo +/- 5-10 kilo ungefär, men som sagt mycket grovt räknat blir det ju för varken detta eller BMI tar höjd för benmassa, muskelmassa (muskler väger ju dom med) eller hur mycket som faktisk är fett på kroppen.. :) och sen beror det ju på när man själv anser sig nöjd! kanske man tycker om att ha 5 klio över den såkallade perfekta vikten? :)

//Rita, sajtvärd på fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg samt den egna bloggen

 

Anmäl
2007-07-03 13:56 #14 av: Effie

Jag har två kriterier:

  • Är det lätt att knyta skorna?
  • Är det roligt att handla kläder?

Sedan har jag ju tänkt mig en målvikt, men mål är ju alltid rörliga...

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2007-07-03 13:58 #15 av: problembarn

Jag håller med Skaldeman! Fettskrämda är ofta även kiloskrämda! Att snarast göra sig av med vågen är lugnande och klokt. Dessutom behöver man aldrig svara på några frågor om vikt eftersom man faktiskt helt ärligt inte vet!!

Jag är en tung typ... har alltid vägt mer än jag sett ut att väga, alltså ut med vågen (för ca 15 år sedan)!! Varför inte använda kläder? När man har storlek 30-40 exempelvis (för en kvinna) har man ju medelstorlek, är inte det tillräckligt?? Visst matas vi med att smal= underviktig men vill vi nu vara friska och kloka ska vi väl hålla oss "bättre" än att gå på det korkade och väldigt onormala tankesättet? Det skapar bara ångest eftersom det aldrig kan vara en naturlig och/eller normal vikt för en frisk människa!!

Vetskapen att Hollywood-folket, som ju utgör mångas idealbild av vacker kropp, nästan uteslutande fettsuger både armar, lår, rumpor och andra delar av kroppen alternativt retuscheras, bör ju vara något att försöka sträva bort ifrån snarare än tvärtom.

Anmäl
2007-07-03 14:23 #16 av: Karin20

Att se sig själv ur betraktarens öga och hur man då uppfattar sig själv handlar om vilken självkänsla man har för tillfället. Jag uppfattade mig själv som tjock när jag vägde 52 kg, för att inte tala om hur fet jag var vid 57 kg. Och trodde jag skulle dö när jag klev över 60 kgs gränsen! Sen har jag nosat på 95 kg och dog inte, men slutade tänka på just vikten. Men jag skulle bli väldigt lycklig om jag passerade 60 kg igen (156 cm över havet). Där tror jag min rätta vikt är. Och kanske, kanske, med 1 hg per månad! Tar det väl några år sådär. Vägde 74 i morse, så jag borde nu ändra Karin20 till Karin13

//Karin

Sajtvärd på Diabetes.ifokus

Anmäl
2007-07-03 16:08 #17 av: Anterrabae

Det där med att inte känna igen sig i spegeln är väldigt sant. Jag blir fortfarande chockad över hur jag ser ut.. Det är lite ångest faktist..

Men som referens vet jag att när jag vägde 44 kg eller mindre (kommer inte ihåg) Jag är 164 cm, så tyckte jag att jag fet när jag tittade i spegeln.. Stl 32-34 hängde på de utskjutande benknotorna.. och jag såg mig som tjock... Jo jag vet jag hade anorexi, och jag kom senare i behandling för det.

Idag ser jag att jag är tjock i spegeln, men det är på nåt sätt hanterbart, när jag får se foton kommer chocken.. Då är det alltid mycket värre än jag trott.

Nu är det som ögonen vant sig åt andra hållet.. och ser fel igen...

 

//Ida

Sajtvärd för Kost Och Synskadade

Anmäl
2007-07-03 17:20 #20 av: MegN

Visst är det konstigt! Jag lider också av samma "vanföreställning" som du, Anterrabae, ser mig själv i spegeln och känner mig rätt nöjd. Råkar få se någons foto av mig, och stönar besviket över dubbelhakor och fettveck.

Anmäl
2007-07-03 20:32 #21 av: Mervi

Fotona är inte så kul alla gånger. Men ibland ser man faktiskt sanningen och att man inte är så där fet som man inbillar sig.

Hemlis 

Anmäl
2007-07-03 20:43 #22 av: Koylie

Det är för knepigt! Vi är ett helt batteri med människor som inte riktigt har klart för oss hur vi ser ut! Terapi, någon?Flört

 skämt å sido, det är skönt att veta att man inte är ensam

Anmäl
2007-07-03 23:07 #23 av: Gronstedt

Jag är definitivt smalare än jag ser ut! Skrattande

Anmäl
2007-07-03 23:15 #24 av: problembarn

Grattis Gronstedt!! Jag önskar att jag kunde säga detsamma... men å andra sidan så verkar det vara mindre viktigit för hälsan... det viktigaste verkar vara vad vi tycker själva!!

Anmäl
2007-07-03 23:43 #25 av: Gronstedt

Vet inte om det är så mycket att gratulera till en väl utvecklad självbedrägeriförmåga Generad - men tack ändå!

Anmäl
2007-07-04 00:36 #26 av: maxiq

Jag har en gång i tiden tydligen svarat på ett inlägg i min gästbok med följande formulering: "Om man står långt från spegeln så blir man mindre" så jag ger det som tips till alla! :-P

Själv ser jag lång ut på bra håll Skrattande 

________________________________________
"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

Anmäl
2007-07-04 00:53 #27 av: LottaO

Ja vikt är inte helt enkelt.

Är 169 cm och pendlar nu mellan 63 och 64 kg. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om kilona, men jag skulle vilja bli av med en liten valk runt magen som är kvar. Det skulle troligen innebära 60 kg för min del om jag inte lägger på mig mer muskler.

Jag var nästan, nästan uppe i 70 kg innan jag hittade LCHF. Jag var ju inte kraftigt överviktig alls, men jag kände mig inte nöjd med mig själv och trivdes inte alls.

Men det finns ju andra som är lika långa som jag, som är smalare men betydligt muskligare som lätt kan väga 70 kg utan att vara ett dugg mjuka runt magen.

Jag tänkte också på det där med foto. Min mamma har ett jättefint kort på mig och min dotter hemma. Det är taget förra sommaren. På det kan man verkligen se att det är skillnad. Annars märker jag det på kläder - särskillt de jag inte kunde ha förra sommaren, som jag kan ha igen, nu.

/LO

Anmäl
2007-07-04 01:43 #28 av: Doc

Kia34,

uppenbarligen finns det lika många uppfattningar som medlemmar här. Jag vill inte vara sämre så här kommer min Flört 

 

Om du inte har kroppsbyggarmuskler är BMI 20-25 eller så rimligt, det är ett rejält stort spann. Du borde då ligga under 72. Men det är väl ingen stor katastrof att ligga en aning högre så länge du trivs med dig själv...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.