Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Vi som är beroende

Ni som haft/har bulimi!

2009-02-20 11:15 #0 av: samirasamir

Jag har hetsätit och spytt i ca 15 år innan jag började med denna kost strax före nyår.

Nu har jag varken velat hetsäta eller haft viljan att spy sedan dess. Det känns som att LCHF är ett botemedel.

Men, jag mår väldigt väldigt illa hela dagarna igenom, och jag får mindre och mindre matlust pga det. Jag rapar konstant, och då menar jag verkligen hela tiden.

Jag går heller inte ner något i vikt.

Innan jag började med denna kost var jag konstant dålig i magen, men då både släppte jag mig och rapade. Nu kommer det inget från bakändan.

Det är nog så att magen har lagt av alla år av äta-spy.

Jag undrar så, hur ni andra ätstörda har det med viktminskning/gaser/illamående mm, om det är ungefär likadant, eller jag är unik.

Har läst igenom alla bulimikertrådar som finns här...

Anmäl
2009-02-20 11:22 #1 av: lillalapinkulta

Jag tror att din kropp behöver läka sig själv först innan du kommer gå ner ngt men jag är rätt ny själv så är väl mest vad jag tror bara.

Hoppas det blir bättre med allt!

Anmäl
2009-02-20 11:33 #2 av: bullmagen

Det kan ta lite tid för kroppen att komma igen efter ätstörningar. Vätskebalansen är ofta i olag och magen behöver respit. Du kan ta magnesium mot ev förstoppning. Rapningar, uppblåsthet och illamående kan bero på saltsyrabrist (googla för mer info).

Lycka till och ta hand om dig!

Anmäl
2009-02-20 11:53 #3 av: dufva

Kosten är ofta mycket bra för bulimiker som får en chans att hitta sina hunger/mättnadskänslor på ett bra sätt.

Mår du illa så kan det vara för lite fett kontra proteinet i maten.

Alternativt lägg till lite mer grönsaker

Att fisarna försvinner på den här kosten är ett faktum Skrattande

Fisar och lukt från bakdelen härrör sig från anaeroba bakterier som kämpar ett hårt slag mot olösliga fibrer i tjocktarmen...

Inga fibrer och spannmål --> ingen lukt

Anmäl
2009-02-20 13:26 #4 av: samirasamir

Tack för svar! Grönsaker har jag provat lite då och då, men då blir jag genast sugen på sötsaker. Så jag tror nog vilka kolhydrater som helst triggar suget. Och när jag äter kolhydrater, så vill jag ju genast hetsäta o spy = inte bra.

Ska googla saltsyrabristen!

Anmäl
2009-02-20 17:05 #5 av: kittun

Jag har varit sjuk i bulimi i 25 år innan jag började äta lchf för 4 månader sedan. Jag har bara haft ett fåtal återfall under tiden och det är verkligen ett mirakel.

Men så klart att magen tar en masa med stryk. Man ger den och tar ifrån den gång på gång och till slut så slutar väl de normala signalerna att fungera som de ska.

Jag kan ju bara tala för min egen mage, så att säja, men den fungerar inte alls om jag inte tillsätter linfrön, 2 msk om dagen plus kruskakli i samma mängd. Desutom behöver jag extra hjälp av medicin, Movicol, som fungerar utmärkt och är inte beroendeframkallande.

Utan det här så blir det totalstopp i rören.

Men du kan nog räkna med att om du misshandlat magen i 15 år så tar det ett tag för den att börja fungera bra igen. Ha tålamod!

Känner även igen illamåendet du talar om. För mig blir det värre med mycket stekt mat. Det blir bättre om jag äter broccoli eller blomkål till maten.

Sen kan jag tipsa om surkål, som jag åt igår både till lunch och middag. Morgonens leverans på toa var utan problem och inte den minsta lilla fis blev det heller igår, vilket jag nog räknat med:-)

Anmäl
2009-02-20 17:06 #6 av: kittun

Inte går jag ner i vikt heller, men det är inte det viktiga. Jag mår bättre än någonsin!

Anmäl
2009-02-21 00:20 #7 av: Luccy

Slutade hetsäta när jag började med den här kosten i början av oktober 2008, har inte gått ner i vikt men mår bättre. Du får stå ut med övergångsbesvären ett tag, sorry, men så är det.

Jag är mera balanserad vad gäller maten, inga attacker, min kropp läker antagligen o under tiden ska jag leta VAR fasen man köper tålamod.

Välkommen hit Skrattande

Fettet helar!!!!

Anmäl
2009-02-23 21:05 #8 av: sinead

Jag har en fråga.
Har haft blandade ätstørningar till och från i många år, och nu kørt lchf några månader. Jag var inne i en 'frisk' period, dvs krängde ganska rejält utan att må speciellt dåligt øver det. Kan väl diskuteras om det är 'friskt', men det är iallafall mer hälsosamt än att hetsäta, svälta, spy och hata livet ur sig själv Glad 
Så fastnade jag før lchf-grejen, läste på ordentligt och blev lika frälst som många andra här. Nu till mitt problem och min fråga - när jag børjade må lchf-bra, slapp värsta søtsuget och vikten børjade dala fick jag en sinnesjuk ångest - tanken på att ALDRIG MER FÅ. Tror många vet vad jag menar! Det är ju en sjuk tanke att vilja hetsäta, att vilja kräkas eller att vilja gå hungrig i dagar.. men det är som ett rus. Jag känner mig som en narkoman som blivit ren! Och hur hanterar man det? Mina ätstørningar har varit en så stor del av hur jag identifierar mig själv, vem är jag nu?
Jag førstår om det låter lite flummigt, men det måste finnas många som känner igen sig och jag tror ni kan førstå.
Så det jag är ute efter är helt enkelt lite tankar om hur ni andra har gjort/känt/tänkt angående det här! Skulle vara mycket uppskattat.

Anmäl
2009-02-23 21:22 #9 av: bullmagen

Hej sinead!

Jag känner igen mig i din tankegång. Det är en euforisk känsla att spy, stressen/ångesten lättar. Men bara för stunden, eller hur? Sen är ju allt igång igen. Du (och jag) behöver hitta bättre sätt att slappna av på som inte skadar kroppen och psyket.

Måttlig (nu är ju inte måttlighet min starka sida) träning eller promenader, avslappningsövningar, promenader, dans och (kör)sång är bra aktiviteter tycker jag. Sedan kanske det finns vissa anledningar till varför du började att hetsäta och spy som behöver bearbetas? För egen del har inget blivit bättre med terapi dock, men jag kanske tillhör undantagen?

Även de som inte är bulimiker kan ibland känna lite sorg över att inte kunna äta kolhydratrika livsmedel, så det är nog en ganska naturlig känsla. Man vill ha det man inte kan få. Men vi får äta vad vi vill om det så är bullar,bacon, bröd eller bajs. Vi väljer dock ofta bort det för att konsekvenserna blir så tråkiga.

Grattis till minskat sötsug och ett mycket bättre ätande. Du är på god väg! Vi har bara en kropp som ska hålla ganska många år. Så tråkigt om man gått livet igenom med att straffa, svälta, hata sig själv, spy och hetsa när man faktiskt kan leva!

Kolla in beroenden ifokus, där fins mer om ätstörningar. Kram!

 

Anmäl
2009-02-24 21:47 #10 av: mumsan

Hej samiramsami! Jag har fått hjälp av soberkonsulent.se med att få mitt personliga kostprogram med LCHF och det funkar bra. Har inte haft dina problem men hon hjälper alla med beroendeproblem.

Lycka till

Anmäl
2009-02-24 22:04 #11 av: toosi

Hej!

kände så igen mig när jag läste ditt inlägg Sinead! Jag börjar bli frisk från 12 års bulemi, ska gå på mitt sista samtal på ätstörningsenheten nästa vecka! *jippie* men kampen får jag nog stå ut med längre. Det som jag känt/känner som svårast är att "släppa taget" om hetsätandet, kräkandet...ja allt som hör till. Det blir lite av en "vän" en trygghet, vilken är svår att göra sig av med! Helt plötsligt så har man ingen "hemlighet" öängre och man måste börja ta itu med sin ångest på annat sätt. Under mina 2 år i behandling så har jag hittat många andra knasiga sätt att behandla min ångest...min sambo har fått tagit mkt skit..*oops* Men han har varit en ängel! Men tyvärr så hör hela den processen till läkandet.

Jag vill bara häja ett litet varningens finger! Lchf är jättebra för oss med ätstörningar! MEN, det botar ingen ätstörning. Visst minskar risken för triggers, men varför har ni/vi/jag en ätstörning, maten är juh inte det grundläggande problemet. Maten är symptomen.... Ni som inte får hjälp idag måste söka hjälp! Jag är så underbart glad att jag BÖRJAR bli frisk, jag har verkligen kastat bort de senaste 12 åren (å då e jag bara 24) men först nu börjar jag VÅGA leva fullt ut...vilket man inte KAN göra med en ätstörning eftersom man har så många känslomässiga och själkänslorelaterade problem.

 

MEN, lchf känns som en bra kost, som gör det lättare att bli frisk och att få en sund inställning till mat. Jag har fått hetsätningssymptom utan att ha ätit ngn "trigger" även på lchf, men upptäkt det i tid och kunna bryta genom att ta itu med ångesten med andra verktyg...men det är lättare att ta itu med än med vanlig kost =)

Jag önskar er alla lycka till!! Ta vara på livet å kasta inte bort det i toaletten...

 

Kramar i massor!

Anmäl
2009-03-12 14:40 #12 av: skalmanmia

Jag hade bulimi 17 år innan jag fick hjälp. Har förstört både mage o ämnesomsätning samt fått mina hormoner i obalans.

Sen jag började med denna kost så fösvann alla gaser vilket jag är tacksam för, tror det har med kolhydraterna att göra. Dessvärre går jag inte ner i vikt så jag kommer antagligen förändra kosten något framöver, det ska vara en livsstil och jag vet inte hur länge jag klarar mig utan grönsaker....

 

Men mitt sockerberoende har jag iaf kommit ur o det är bra :-)

 

 

Anmäl
2009-03-12 16:16 #13 av: toosi

#12 Man kan äta grönsaker...bara tänka på vilka man äter... Eftersom det är en livstil så måste man själv avgöra hur man vill äta och grönsaker är sällan den största boven, bara du håller dig till ovanjord i huvudsak =)

 

Lycka till i fortsättningen!

Anmäl
2009-03-20 23:35 #14 av: jbrodin2

Hej,

är inte drabbad som de flesta andra i denna tråden, men har nära vänner som mått otroligt dåligt av detta (bulimi).

Vill bara säga att ni verkar otroligt grymma på att hantera detta som vekar vara så oerhört svårt att kontrollera. (Fastän det nog är precis det ni tror ni gjort... eller..?)

Glöm inte att ett framsteg är värt mkt, måste inte fixa allt på en enda gång!
Små steg leder oxå någon vart..

 

 

Anmäl
2009-03-21 11:08 #15 av: Luccy

Vad gäller min bullemi, så pös den liksom bara iväg när jag ändrade till lchf. Jag har inte haft en enda attack sen början på oktober o det är helt befriande, konstigt, härligt o fantastiskt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

För mig verkar det som om det var lightköret o kolisarna som triggade mig förr.

Anmäl
2009-03-21 14:18 #16 av: Besika

Jag bara häpnar och blir så glad över att läsa det här.

Det är helt otroligt att LCHF hjälper mot så mycket.

Jag blir verkligen jätteglad för er alla som blivit bättre! :)

Anmäl
2009-03-22 19:36 #17 av: elisabeth83

En fråga till er som fått vård för bullemi, hur ställde sig de som behandlade er till lchf?

Anmäl
2009-03-23 13:46 #18 av: toosi

jag kände inte riktigt att jag kunde berätta. jag sa bara att jag dragit ner på kolhydrater (socker). I början av min behandling ville min terapeft "normalisera" min kost och jag började med Lchf först efter 1.5 år på "normal"kost, så då hade vi släppt lite på kosten och fokuserade mest på andra saker i min behandling. För mig var det nog bra att "normalisera" först, eftersom jag har ett mkt sundare tänk med lchf än vad jag nog hade haft om jag gått över på lchf direkt.

LCHF är ju inte riktigt accepterat inom sjukvården, pch framförallt inte inom matberoende hälsovården....

Anmäl
2009-03-23 21:41 #19 av: elisabeth83

Vad innebar "normalisera"? Var det något som hjälpte dig och i så fall, hur?

Anmäl
2009-03-24 11:48 #20 av: toosi

noramlisera = sluta med bantingskurer, försöka sluta hetsäta, äta det alla andra gör. fasta tider, lagoma portioner, sluta utesluta vissa livsmedel.

Det hjälpte mig, även om jag inte tyckte det då. Men det är ett sätt att börja möta ångesten som man binder upp i matfixeringen och kräkningarna. Jag är glad idag att jag började där. Men när jag sedan hållit på med det ett tag och gick över på Lchf så släppte suget oxå, vilket har gjort det hela lättare- men då hade jag "normaliserat" under en lång tid.

 

Glad

Anmäl
2009-03-24 12:34 #21 av: elisabeth83

tack toosi för att du delade med dig av din erfarenhet. känner att jag nog kan vara mer öppen för normalisering om det skulle komma på tal under en behandling. är nog ett viktigt inlas i arbetet med matfixeringen.

Anmäl
2009-03-24 17:36 #22 av: toosi

Finns här om du vill ställa fler frågor elisabeth83 =)

Jag har kastat bort 13 år av mitt liv på sjukdomen, och kan jag hjälpa ngn annan att inte göra samma sak, så blir jag bara lycklig Glad Är du i behandling nu?

Anmäl
2009-03-24 18:50 #23 av: elisabeth83

Fick anorexi när jag gick på gymnasiet som sen blev både det ena och det andra. Nu är det bullemi jag tampas med. Har gått i terapi i omgångar men har precis sökt en ny kontakt.

Lchf-kosten har hjälpt mig en hel del men då jag fortfarande hetsäter insåg jag att jag nog behöver hjälp med det som sitter i huvet.

Hur lång tid tog det för dig att bli/känna dig frisk från att du påbörjade din behandling?

Anmäl
2009-03-26 02:09 #24 av: toosi

Jag har gått på behandling i 2 år. Jag "känner" mig frisk idag men jag går fortfarande hos en sjukgymnast för att jobba på det sista, har lite svårt att känna mig HEL än....m¨åste liksom komma in i min kropp lite mer...om du förstår vad jag menar. Jobbar mkt på att acceptera och afrimera min kropp fortfarande.

Ett av de största problemen som jag stött på under min behandling är att jag ett tag inte ville släppa taget om sjuksommen, lite så kan jag känna nu med...blir liksom ett tomrum. Sjukdomen tar sådan tid och när man släpper taget blir det lite tomt, tills man kan fylla rummet....

 

Nu har jag fyllt det med massor av kreativa saker...och för första gången på 13 år känner jag att jag börjar leva fullt ut =) SLÄPP TAGET, jag lovar att det är värt det!! -även om det är riktigt tufft.

Anmäl
2009-03-26 09:23 #25 av: Novisan

Oh, vad härligt toosi att det går så bra för dig. Kram

Fick bulimi när jag var 17 år, det gick över av sig självt efter ett par år. Hade nog en släng av aneroxia ibland också innan dess från studendagen i 9:an. Kommer så väl ihåg hur lycklig jag var när jag insåg att om jag inte äter frukost är magen platt vilket jag utnyttjade på studentdagen, sen var det igång. 

Från 28-årsåldern blev jag ortorektisk fram till 31 års-ålderna när jag fick barn och gick in i väggen istället. Släppte då alla hämningar och fick tillbaks min bulimi men har blivit frisk med hjälp av KBT.

Jag insåg i januari i år att när jag äter pasta och bröd har jag svårt att sluta äta. Det var då jag började med LCHF. Har haft några hetsätningsåterfall men kan inte få i mig lika mycket längre, så det känns inte värt besväret att spy - jag får så mycket sprängda blodkärl ansiktet i flera dagar efteråt.

Har inte upplevt varken illamående, rapar, gaser eller viktnedgång med lchf. Däremot plattare mage som tidigare blev stor som ett hus efter varje måltid.

Anmäl
2009-04-16 20:26 #26 av: Niinak

Har varit ätstörningar, bulimi i snart 9 år men har varken ork eller lust att ta tag i mina problem. Under dessa år har jag pendlat mycket i vikt men alltid legat på ett BMI mellan 17,5 och 22. 

Under de senaste månaderna har jag haft hjärtklappningar titt som tätt, det dyker upp under alla dygnets timmar och har blivit värre då jag tränat. Hjärtklappningarna är såå irriterande då de förstör min träning och de skrämmer mig. Känner någon av er igen er? Vad kan det här bero på? 

Anmäl
2009-04-17 13:29 #27 av: toosi

Det beror förmodligen på att du är sjuk. Din kropp orkar inte hur mkt påfrestning som helst. Din kropp säger förmodligen åt dig att det är dags att söka hjälp och bry dig om din kropp!

Att vara sjuk i en ätstörning är som att pausa livet, man kan inte börja leva igen förrän sjukdommen är borta.

Anmäl
2009-06-07 14:18 #28 av: samirasamir

Hej Alla!

Nu har det ju gått snart nästan sex månader sedan jag började, och nu går allt som på räls. Alla besvär är borta, förutom illamående om jag ätit FÖR mycket fett.

Jag har faktiskt gått ner i vikt, fast det går så sakta att jag inte märker det. Nu ligger jag på ca 67,9kg jämfört med 72kg som jag startade på.

Jag är faktiskt nöjd med allting, och bulimin är ett minne blott, även fast jag ätit kolhydrater på några fester, så är det inget som triggar, utan jag fortsätter på som vanligt efter igen.

Det skulle heller inte göra något om jag inte gick ner mer i vikt,( fast det kommer jag nog att göra) eftersom det finns lite fläsk kvar.

Hur går det för er andra bulimiker?

Anmäl
2009-06-07 20:39 #29 av: kittun

Jag trillar dit med jämna mellanrum, men det är inte alls fråga om samma kvantitet! Förut kunde jag kräkas tio gånger om dan, nu är det på sin höjd några gånger i månaden. Fast ändå inte på samma sätt som förut. Jag mular inte i mig kopiösa mängder med mat utan stoppar ganska snabbt. Det är precis som att jag ibland bara måste få kräkas när jag inte står ut med den känslomässiga belastningen. Det är inte sug på samma sätt som förut utan på något underligt sätt ett medvetet val när jag inte orkar med verkligheten.

Så även om jag inte är helt kräkfri så är jag ändå nöjd. Friskare än jag varit på 25 år och med gott hopp om att få väck även de sista anfallen:)

Vad roligt att det går så bra för dig!! Det är sån skön pepping att läsa om de som lyckas:)

Kram!!

Anmäl
2009-06-07 21:32 #30 av: Luccy

Bra fråga hur går det???? Suckar högt o ljudligt, jag har väl ändrat en hel del i mitt matbeetende sedan okt-08. Men jag inser att jag har en lång väg att gå ännu. Varje kväll så tröstar jag mig gärna med vispgrädde i rätt häftig mängd.................. vilket säkert är en av orsakerna till att jag inte gått ner.

Nåja jag hetsäter inte så mkt mera, ursäkta ironin, men bara en gång om dagen då o bara i form av grädde. Mest ironiserar jag så klart med mig själv, jag har skrivit många inlägg om att jag är fri bullemi. Vem försöker jag o lura.......................Skrikandes

 

Anmäl
2009-06-18 00:35 #31 av: toosi

hej hej.

 

För mig går det riktigt bra... men jag är inne i en tuff period. Håller på med kroppskännedom i min behnadling. har slutat med terapi och går bara hos en sjukgymnast....men det händer så mycket i min hjärna och med min kropp... äntligen börjar jag fullt ut få kontakt med mina känslor och min kropp. Lchf är ett bra verktyg men utan terapi och proffisionell hjälp så tror jag inte att "man" kan bli frisk. Så ni som bytt kost men endå kräks (även om det bara är en gång var tredje månad) sjukdommen sitter så mycket i psyket.... å det måste man jobba på. Att bara byta kost är inte lösningen.... Jag lovar, jag trodde oxå det =(

"en som kanske snart vågar hoppas på att få säga att hon är fri från helvetet"

Anmäl
2009-06-18 11:28 #32 av: elisabeth83

toosi: äter du lchf? jag ska börja på behandling för bulemi i augusti och är rädd att de ska "tvinga" mej äta kolhydrater igen. vad säger du om det? kanske måste man först lära sej äta allt för att verkligen bli av med sin mat-skräck?

Anmäl
2009-06-30 22:57 #33 av: toosi

#32

 

Elisabeth, jag vet verkligen inte. Jag började äta kolhydrater först....för min behandlare ville att jag skulle "normalisera" mitt ätande. jag åt så i två år innan jag började med lchf. Min grundtanke med lchf har inte bara med bullemin att göra, utan oxå att jag har ett väldigt svajigt blodsocker och är oerhört känslig mot kolhydrater. För mig var lchf en sista knuff i rätt riktning. men jag tror att du ska gå i behandlig så som de vill först ett tag. Om du äter lchf idag så fortsätt..... så länge du inte mixtrar!! Normal mat i normala mängder, även om du tar bort kolhydrater och socker. Men jag tror att du ska låta bli att lägga in i min mat lr väga maten....sådant kan bli fel, beroende på hur viktfikserad du är. Fakira är oxå dumt att göra under behandling...

Hoppas verkligen att det fungerar med din behandling, var beredd påå¨att det kommer ta tid.... men ge inte upp!! Det är så värt det! frihetskänslan går inte att beskriva......! Kramar i massor

Anmäl
2009-07-01 09:43 #34 av: Xanzippa

Hej, nykter matmissbrukare här! Diagnostiserade mig själv när jag var 14 som hetsätare, skolsköterskan vägrade se det som en sjukdom eftersom jag inte spydde så jag fick skaffa egen psykolog.

Jag tror det är svårt för de flesta att handskas med sjukdomar av den storleken utan stöd och hjälp från professionella, LCHF kan hjälpa, men vet man inte varför man äter som man gör kan det vara väldigt svårt att sätta stopp på beteendet.

Det jag känner med LCHF är att det är en närmast terapeutisk kost för mig. Genom större delen av mitt liv har jag haft en inneboende rädsla att inte få tillräckligt mycket mat, jag kunde bli hysterisk om någon hade tagit av mat som jag hade köpt till mig och jag tycker fortfarande inte om att dela mat med folk. Med LCHF är jag inte längre rädd för att bli utan, jag kan äta i lugn och ro, när jag är mätt slutar jag. Det finns inte tillstymmelse till känsla av att där inte ska finnas tillräckligt, och är jag mer hungrig när jag ätit upp min portion så tar jag lite till. Jag får ju äta det jag så länge längtat efter, hur mycket jag vill och när jag vill. Det är inte längre bara "ibland" mat.

Allt detta är givetvis inte bara tack vare kosten, min terapi (som jag fortfarande går i) har hjälpt mig komma dit jag är idag, min psykolog tycker LCHF är jättebra för mig och uppmuntrar mig.

Jag tror att bantning och lågkaloriätning är det sämsta man kan göra för kroppen, att ständigt gå runt och vilja ha mat, tänka på mat, önska att man fick äta annan mat, är så fruktansvärt nedbrytande för psyket.

 

 

Anmäl
2009-07-01 11:26 #35 av: eva-

#34

Åh, känner igen det där med att ha svårt att dela med sig av mat! Trodde ibland att det berodde på att jag är snål o girig, men förstår ju att det har med matnojorna att göra.

Kanske har det blivit bättre med det nu på LCHF maten... innan kunde jag äta som om det världens undergång var nära, som att jag inte trodde att jag nånsin skulle få mat igen!!

Men det är nog lite lugnare med det nu, dels för att man kan gå längre tid utan att bli tokhungrik eller bli snurrig i huvudet av lågt blodsocker.

Gick oxå i terapi för några år sedan, fick nog o ville ha hjälp mot alla matnojor/tankar/knas som stormade i huvudet. Tror jag höll på i 1-2 år, men tyckte inte det hjälpte någonting!

Anmäl
2009-07-01 16:00 #36 av: Xanzippa

#35 kanske är terapi ingen för dig, eller så kanske det var fel person, fel lära etc. Det är så svårt det där, jag gick först hos ovan nämnda skolsköterska som var, rent ut sagt, dum i huvudet, om du har en 14-årig tjej som kommer till dig och säger att hon hetsäter så ska du inte skicka bort henne med orden att det inte är farligt.

Sen hittade jag en kurator på ungdomsmottagningen, gick nog hos henne i ett år, men jag gillade inte henne alls. Slutligen fick jag börja hos en psykolog och henne har jag hållt fast i (i 12 år insåg jag precis), så det tog några försök och en vilja att (tyvärr) betala för det ur egen ficka.

Anmäl
2009-07-06 02:04 #37 av: kreativika

Dina gaser o rapningar är fullt normala, har haft samma problem och kan hålla med om att rapningarna och den oroliga magen fortfarande lever vidare. Dock kommer det ta kanske flera år innan kroppen "läkt" både fysiskt och psykiskt från detta.

 

Det glädjer mig verkligen att du lyckats ta dig ut bulimin efter 15 år :O Jag tyckte 5 år var mycket, och att jag var ensam om det, men troligen inte :)

 

 

Anmäl
2009-08-14 10:48 #38 av: samirasamir

Jahapp, nu har jag LCHFat i snart nio månader. Jag har ju verkliga problem med att gå ner i vikt. Jag har under de här månaderna gått från 72 till 67. Jag vill ju inte fakira osv då jag direkt halkar in på farliga vikttänk och jag märker att det börjar rycka i bulimitarmen om jag börjar begränsa mig.

Rapar gör jag lika mycket än, undrar om det någonssin går över?

Jag kan inte äta så mycket fett efter klockan 3ungefär, för då mår jag illa hela kvällen. Men på morgonen går det bra, så då öser jag på under morgontimmarna och koncentrerar mig på proteiner till middagen.

Jag har iallafall mätt mig, och har exakt samma mått som jag hade på två kilo mindra när jag hade pulverbantat fem veckor. Så mer slimmad än vad vågen visar är man ju.

Och så har jag börjat motionera, för jag kan inte låta bli att röra på mig nuförtiden. Sedan en månad tillbaka joggar jag varannan kväll och styrketränar armar och mage varannan kväll.

Det kan ju bara gå framåt, eller hur?

Anmäl
2009-08-14 14:42 #39 av: kreativika

Ååh härligt att höra! ger en inspiration att vara ite mer strikt i kosten! Som du säger att bulimitarmen börjar rycka när man begränsar sig! Trodde jag var ensam med denna känsla eller att jag börjat äta fel.. men tydligen börat äventyra för mkt med maten då ja :)

 

Mäta mig tkr jag är så svårt :( så jag förlitar mig på vågen fortfarande (sådan som visar hur mkt fett/muskel/vattenmassa man har) Skall börja komma igång med träningen nu till skolstarten! Saknar att röra på mig o känna mig stark :)

 

Två steg fram o ett steg bak, det är min väg mot ett friskare liv :)

Anmäl
2009-08-14 15:08 #40 av: eva-

Jag tycker oxå det blir knas när jag försöker begränsa mig för mkt (typ fakir/ufo), så ni e knappast de enda;)

Men jag går inte heller ner i vikt, så jag känner mig rätt uppgiven när inget funkar. om ja käkar lchf så går ja inte ner... och om jag försöker mig på fakir så blir ja nojig! svår ekvation det där.

Anmäl
2009-11-29 11:24 #41 av: samirasamir

Hej hej!

Lite mer än elva månader LCHF nu. Och jag mår illare och illare. Alltså, nu kan jag inte ens äta fett på morgonen utan att må illa. Jag äter lite mera kolhydrater nu som i nötter, leverpastej och grönsaker och mindre med fett. Rapar gör jag lika mycket, det tar visst aldrig slut. Verkar som att jag förstört hela systemet med bulimin.

Jag kan nu inte leva utan träning så det fortsätter jag med i samma utsträckning. Tror faktiskt att jag bytt ut mina beroenden mot träningsberoende. Summan av lasterna är väl konstant eller nåt.

Vikten har fortsatt neråt i lite fortare mak. Läste just mina tidigare inlägg och då vägde jag fortfarande 67kg för två månader sedan. Nu väger jag 64, så det är ju lite snabbare nu med 3kg på två månader.

Så har jag fått reda på att jag har PCO, och att ätstörningar hör samman med det. Man har extra starka impulser samtidigt som man är mer sugen på kolhydrater än "normala". Det var ju därför jag inte kände igen mig med andras bulimi där det hörde ihop med psykologi/känslor. Tydligen kan man behandla med metformin där sötsuget dämpas osv. Men då kanman inte äta så mycket fett. Det gör jag ju inte längre eftersom det får mig att må illa. Så jag vet inte. Någon som har nån input på det?

Anmäl
2009-11-29 13:06 #42 av: kreativika

Isch, låter väldigt påfrestande att ha det så.. vad är PCO för någonting?

Har du kollat upp om du har Candida? Det kan göra att du blir extra sötsugen och även grunden till dina rapningar eftersom svampen bildar gaser i magen.

Har också börjat må illa av fett och har dämpat mitt intag rejält! Går och fryser och försöker äta något när det är som värst, men annars är aptiten försvunnen. Röra på mig orkar jag inte heller så vikten försvinner inte lika fort som din! Synd att du fastnat i träningsmönstret istället, det om något belastar och sliter på kroppen. Vad är det som gör att du pressar dig så hårt på alla plan?

Bulimin förstör mycket, men allt går att reparera bara man kommer fram till vad man skall ta hand om. Känslor, skador, andra sjukdomar.. ja vadsomhelst! :)

Ta hand om dig !

Anmäl
2009-11-30 11:40 #43 av: samirasamir

Oj, jag upplever inte att jag pressar mig? Jag älskar min träning, jag menar bara att jag inte kan vara utan den numera, att den ger mig en kick, såsom alkohol och hetsätning gjorde förut. Hade en släng av spelberoende också som jag lagt på hyllan i samma veva.

PCO är lite hormonella rubbningar som gör att man är lite insulinresistent och därmed lättare att lägga på sig, man har lite mera testosteron än kvinnor med vanliga äggstockar osv. Det är mycket som hör till, så det enklaste är väl att googla.

Det låter inte så bra att du inte äter. Hoppas du får någon rätsida på det. Jag provar med att äta pyttelite jätteofta, och det har funkat i tre dagar nu utan illamående.

Anmäl
2009-12-29 14:56 #44 av: samirasamir

Hej allesammans!

Igår firade jag ett-årsjubileum med LCHF. Jag har gått ner 12kg och innehar nu normalvikt.

Mina ändringar från mycket fett och inga kolhydrater till mindre fett och mer grönsaker har gjort susen. Jag mår strålande. Fast ibland glömmer jag bort mig och äter bara kött o fett, ägg o fett, fisk o fett osv (mycket jobb, många matlådor) och då börjar jag må lite illa. Då får jag åtgärda det med en sallad.

Rapandet har nästan också försvunnit sedan nedskärningen på fett.

Nu först börjar jag fatta att man kan må bra av LCHF.

Gott Nytt År!

Anmäl
2009-12-29 14:58 #45 av: [godisboll]

Vad underbart härligt att höra, samirasamir!

Gott Nytt År till dig med!

Anmäl
2010-01-02 16:55 #46 av: GoForIt

Hej och ett verkligt Gott Nytt År på er allihop!

Missförstå mig rätt - "tyvärr" känner jag igen mig i ALLT som skrivits här ovan Foten i munnen Redan när jag var 16 kom jag efter år av träningsmani och andra nojor på att det här med att kräkas upp det jag stoppat i mig okontrollerat var en oerhört fiffig lösning. Nu efter 30 år... kan demonerna komma över mig och fortfarande försöka intala mig hur fiffigt det är - vips så är ångesten ju över osv. Efter att ha manipulerat terapeuten i tonåren och laborerat med en massa olika gör-det-själv-lösningar (typ fly in i arbete, träning, föreningsengagemang)har LCHF visat sig vara ett verkligt bra sätt att hålla sig i schack. Man får en form av ledstång att hålla sig i och eftersom så himla mycket kretsar kring mat och kolhydrattriggers så kan man förhålla sig mer avspänd till ätandet - det ger en enorm känsla av inre ro som gör att man kan fokusera på det som är viktigt i livet Skrattande

Anmäl
2010-01-09 12:38 #47 av: kreativika

har ungefär damma bakgrund som dig goforit, och jag delar uppfattning om att lchf är en sann ledstång och stöttning/metod att ta till sig för  att ren fysiskt komma ibalans och sedan lära känna sig själv och njuta av livet ^^

Anmäl
2010-01-11 08:52 #48 av: eva-

den här tråden vill inte försvinna från listen "mina inlägg" när jag läst senaste inläggen. kan ngn admin ta bort den?

Anmäl
2010-01-11 12:42 #49 av: kreativika

Har samma problem.. men.. jaa. :P verkar intet gå att göra ngt åt det

Anmäl
2010-01-11 13:08 #50 av: [godisboll]

Även jag har samma problem som #48 och #49!

Anmäl
2010-01-12 13:27 #51 av: kreativika

Adina (tror stavningen var så) att om man skrev i inlägget så skulel dte försvinna.. det fungerade för mig första gången.. men nu.. hmmmmm..

Anmäl
2010-01-14 10:28 #52 av: eva-

Snälla admin - går det inte att ta bort den hära tråden?!?

Anmäl
2010-01-14 12:15 #53 av: kreativika

*vissel*

Anmäl
2010-01-14 13:23 #54 av: samirasamir

Nu får ni sluta förstöra min tråd, gå och klaga nån annanstans. Jag blir jättebesviken varje gång jag ser att jag fått nya inlägg och tror att det är nån som har nåt som har med sammanhanget att göra som svarat, och så är det bara trådklagomål.

 

 

Anmäl
2010-01-24 12:26 #55 av: GoForIt

Håller med dig samirasamir. Då denna problematik tragiskt nog är så oerhört utbredd är det intressant att se vad en LCHF-livsstil kan erbjuda. Jag kan ju bara vittna om egen erfarenhet - blir lugnare, kan fokusera på viktigare säker än maten och får därigenom en massa uträttat när energin inte längre förbrukas på destruktiva beteenden. För att inte tala om alla rent fysiska problem(tandhälsa, magkatarr, halsont... ja ni vet...) Här talar vi om enorma livskvalitetsvinster för alla som klarar att ta sig ur bulimi.

Så, försök håll din tråd i liv - eller starta en ny, vad som nu är mest effektivt för en konstruktiv diskussion.

Anmäl
2010-02-05 01:30 #56 av: tankgirl

http://www.oasverige.org/

Anmäl
2010-03-15 14:37 #57 av: Wilma-X

Hej!

Vill bara tacka för alla råd, tips och all motivation jag fått här. Satt och läste om bulimi och lchf hela kvällen igår och känner nu för första gången på länge hopp! Har haft bulimi sedan jag var 17 (är 23 nu) och är idag djupare ned i bulimin än någonsin. Vet inte hur länge till jag orkar! Känner att jag måste göra någonting, förändra någonting! Har därför beslutat mig att ge LCHF en chans.

 Jag vet att min väg till ett friskt liv förmodligen kommer att vara lång, krokig och fylld av omvägar. Startade en blogg (http://friskochfri.blogg.se/)för att skriva av mig, hämta kraft och dela med mig av mina erfarenheter. Här börjar alltså min resa mot ett liv utan bulimi. Kanske är det fler som påbörjar samma resa? Kanske är det någon som redan gjort denna resa? Kanske kan vi ta sällskap, hjälpa och stötta varandra på vår väg ut ur bulimi?  Ni är alla varmt välkomna att följa med mig!

Jag vet nu att andra har blivit friska. Och kan de, så kan vi! Eller hur? Skrattande

Tack än en gång för alla tips, råd och för att ni delar med er av era erfarenheter! Betyder verkligen mycket för mig!

Kramar,
Wilma
http://friskochfri.blogg.se/

Anmäl
2010-03-16 09:01 #58 av: samirasamir

Hej Wilma-X!

Kommer absolut att följa din blogg! Du verkar motiverad nog för att lyckas och jag hoppas på all framgång för dig. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för att jag fick höra talas om LCHF, för äntligen mår jag kanon och kan leva livet på riktigt. Det kommer du också att få efter de inledande svårigheterna som du så klart kommer att få tampas med. Men du får tänka på att det leder till något gott!

 

Anmäl
2011-02-24 10:59 #59 av: samirasamir

Blev så sugen på att posta en uppdatering nu såhär två år och några månader till in i LCHF-livet.

Det var intressant att läsa igenom tråden, för jag mindes inte riktigt mitt första år.

En månad efter mitt sista inlägg hoppade jag på Mats F:s nollningsmånad och gick ner ca 3kg på den månaden. Fuskade inget alls och kände att jag inte hade några större problem med att tänka bulimiskt. Men mådde illa då eftersom grönsaker inte ingick i dieten. Efter det började jag såklart äta mycket sallader igen, eftersom det är min favoritmat, och mådde bara bra igen. Men gick upp ca 2kg igen sakteliga.

Till julen åt jag choklad och fick tillbaka hetsätning på allt möjligt och spydde i en vecka (ÅTERFALL!!!!), och visste inte hur jag skulle ta mig tillbaka, suget var ju så stort. Men sedan åkte jag på en veckas semester, och då komjag bort från min trista vardag, så då hann jag inte tänka på mat, men jag åt alltså frukost, lunch middag utan kolhydrater fast mycket lite fett eftersom det inte fanns tillgängligt. När jag kom hem vägde jag mig ochhade gått ner ca 3 kg, vilket betydde allt vatten jag lagt på mig under bulimiveckan.

Men då ville jag behålla den låga vikten (bulimitänkvarning) genom att inte äta alls mycket, men det gick som det gick jag kröp uppåt i vikt iaf, så då gav jag upp den tanken och tänkte nu ska jag äta fett för att bli mätt och det gör inget om jag går upp i vikt igen för det gör jag ju iallafall ju.

Så då blev jag LCHFare igen efter ca 3veckor av bulimi, kalorireduction och allmänt destruktiva mattankar, och sakteliga försvann hetsen.

Nu snart två månader efter trippen har jag inte gått upp utan ner, så nu äter jag så mycket det finns plats för, och är lite irriterad för Zepps inlägg som alla berömmer om kalorirestriktiv LCHF. (Förlåt Zepp om du råkar läsa detta!)

Så!

Anmäl
2011-02-24 12:04 #60 av: mezza

Jag vet som förhållandevis frisk bulimiker att för mig är det viktigt att vara mätt kanske kommer jag därhän att jag kan dra ner på kcl men kanske inte... jag kan ju i allafall ge min kropp chansen att få näring i stället för godis...

 

Anmäl
2011-03-07 19:55 #61 av: GoForIt

Ledsamt att höra om ditt återfall - samirasamir. Inte som ett klankande på Dig som berättar så öppet om situationen - utan därför att jag kan få flashbacks av igen känsla. Precis så där urjävligt kunde det vara, ångestladdningen runt helger när det var nästan hopplöst att värja sig mot all mat.

LCHF har inneburit en räddning för mig. Skulle jag råka överäta av ost eller skinka(om vi nu pratar julen) så blir det aldrig det totala förfallet utan jag kommer direkt på banan igen. Det går att komma ur helvetet! LYCKA TILL!

Anmäl
2011-03-09 16:41 #62 av: Simuala

Jag blir hjälpt av LCHF. Jag törs äta riktig mat och lever inte på choklad. "Behöver" inte choklad längre.

Dock så är det jobbigt med de ständiga mättnadskänslorna, och vågen törs jag inte ens tänka på. Min elaka hjärna säger att jag har gått upp en hel massa bara för att jag äter mat och inte lever på godis (det är ju så mycket lättare att räkna kcal på godis än på mat...suck. dumheter.).

Jag mår inte bra .. än. Men det är inte längre påväg utför. Det känns inte som om jag kommer att dö varje gång jag försöker ta mig ur sängen, som det blir efter en dag av hetsätning/kräkningar.

helt klart en förbättring.

Anmäl
2011-06-09 14:46 #63 av: Ingela Plingela

Är inne på vecka 5 av LCHF och har inte hetsätit eller kräkts än så länge. Lyckas tillochmed gå o handla utan att köpa godis. Har dock inte gått ner något, men jag antar att det tar längre tid för kroppen att återställas. Tycker det är synd att ingen nämnde LCHF dieten när jag fick bulimi för 11 år sedan, det hade kanske ändrat en del.

Kommer iallafall inte ge upp än.

PS. Jag tillåter mig mörk choklad ibland och rostade pumpafrön/jordnötter som snacks. Vill inte va för sträng eftersom jag lätt blir fixerad av att väga och räkna kalorier etc. Hoppas dock att jag ser lite mer viktminskning snart.

Anmäl
2013-04-12 11:07 #64 av: samirasamir


Hej igen alla gamla och nya!

Nu har det gått hmm 4 år och lite till sen jag började med lchf.

Jag äter på, tränar och jobbar. Har inte haft återfall på så länge att jag inte minns det. Jag tänker inte alls på vikt längre eftersom det jag äter inte gör mig tjock. Jag är inte det minsta oroad över om kebabdressingen skulle innehålla lite för mycket kolhydrater, för en enda måltid kan inte göra mig fet.

Tadaa, jag tror faktiskt jag är botad! Kan äta en pralin till kaffet efter påskmiddagen, men vill sedan inte ha mer.

När PMS slår till kan jag vara sugen på godis i tanken, men vet av erfarenhet att fler än tre godisar får mig att må illa, så jag dricker lite vin i stället och sedan så är allt finemang.

Lycka till alla som försöker bli friska!

 

Anmäl
2013-04-12 11:17 #65 av: odezza

Tack för din uppdatering. Vilken solskenshistoria!

"still lost in space and time"

Anmäl
2013-04-12 15:39 #66 av: Adeon

Underbart, det ger mig hopp! Jobbar själv på att bli frisk från bulimi med hjälp av lchf, och hittills har det gått hyfsat bra.

Anmäl
2013-04-12 16:26 #67 av: Magica1970

#64 YAY!!! Partajar

Anmäl
2013-04-12 17:31 #68 av: Jojomaja

Jag kan bara jubla med dig TS! Jag har inte sett den här tråden förut så det var bra att du uppdaterade den så att den fick en liten puff. Jag har själv lidit av bulimi under hela mitt vuxna liv. Jag kräktes dagligen i över 30 år och jag trodde inte att jag skulle kunna bli botad någonsin. 

Jag började med LCHF i mars 2012 i hopp om att bli av med lite av min övervikt och sedan dess har jag varit mirakulöst frisk från mina ätstörningar. Det kom som en bonus som jag inte räknat med. Det var som magi. Jag fattade först inte vad som hänt när jag plötsligt bara några dagar in i LCHF insåg att jag inte längre kände behov av att varken överäta eller kräkas. 

Jag har gått ned över 25 kg under detta året så LCHF har fungerat på alla sätt för mig. Jag har blivit av med min kroniska tarminflammation (IBS) som jag lidit av länge. Magen är lugn och fin. Jag upplever att jag är mätt länge och på ett helt annat sätt än tidigare. Jag brukar beskriva det som att jag är mätt i hjärnan också. Inte bara i magen. Förr brukade mättnad i magen inte hindra mig att fortsätta hetsäta och sedan kräkas, men nu får jag en lugn och nästan euforisk känsla efter en fettrik måltid och slutar äta så fort jag känner att jag är mätt. 

Det kan tydligen ta ganska lång tid för kroppen att normaliseras och lära sig hitta/känna igen naturlig hunger och mättnad efter att man varit ätstörd men för mig gick det ganska fort och var väldigt behagligt. Jag kan tillägga att nu äter jag inte som förr. Jag äter oftast bara max två mål lagad mat per dag och inte några jätteportioner men är ändå alltid mätt. Jag blir mätt fortare samt håller mig mätt längre ... MEN ... När jag blir hungrig, då blir jag hungrig fort. Då gör det nästan ont i magen, så nödproviant är bra att ha med sig.

Många hävdar att bulimi är en psykisk åkomma men ingen psykolog i världen kunde under 30 år hjälpa mig stå emot att hetsäta. Möjligen triggades min bulimi från början av psykologiska orsaker, men att jag fortsatte hetsäta tror jag inte hade ett dugg med psyket att göra. Det handlar för mig om hur och framför allt vad jag äter. 

Jag har haft två små återfall och de har utlösts av att jag valt att äta för mycket socker. Då kom suget direkt och jag fick den där hemska hungern som knappt går att stilla. Tack och lov har jag kunnat kontrollera mig och snabbt komma tillbaks till LCHF igen. Det bevisar för mig att det finns ett solklart samband mellan överintag av kolhydrater och bulimi. 

Vi är många som uppfostrats att äta på tok för mycket stärkelse samt snåla på det mättande (och mättade) fettet. Idag vet jag bättre och det är skönt att se tillbaks och känna att jag kan leva normalt och är lite som en nykter alkoholist vad gäller min hetsätning. Och det har ju skett helt utan att jag ens har försökt eller trott att jag skulle kunna bli botad från min pest och mitt lidande bara genom kosten. Jag har ju alltid blivit itutad att det handlar om terapi och psykologi. 

Men nu är det som ett nytt och fantastiskt liv för mig och jag önskar att jag vetat tidigare vad jag vet idag. Tänk hur mycket elände jag kunde besparat mig själv och många i min omgivning! (Samt min plånbok!)

Anmäl
2013-04-12 19:28 #69 av: samirasamir


Jojomaja: Underbart!!!!

Anmäl
2013-04-14 18:32 #70 av: Luccy


Förlägen Jag blir så glad när det går så bra för flera. Jag har haft jättejobbigt i massor av år, men Lchf tar udden av mathetsen helt klart. Jag tror inte heller längre att det har psykologiska förklaringar, jag tror helt enkelt att jag är kolhydrats beroende eller idag kanske jag kan säga före detta.

Fet mat gör en lugnare på många sätt, vi får hjälpas åt att sprida det.

Kram Luccy Hjärta

Anmäl
2014-01-22 10:48 #71 av: samirasamir

Jahapp, över fem år sedan jag började med LCHF nu. Dags att damma av tråden ned ett: inget nytt under solen! Jag är frisk och normal! Så frisk faktiskt att jag aldrig blir sjuk ens.

Förutom att jag bröt foten, men den läkte fantastiskt bra och fort. Jämfört med när jag bröt samma fot för 15 år sedan när jag var ung och borde haft bra läkkött... Faktiskt mirakulöst stor skillnad, och jag googlade mig fram till att det nog var D-vitaminerna som stod för den hjälpen.

Lycka till, du som kämpar för att bli fri från ätstörningar!

Anmäl
2014-12-15 00:53 #72 av: tililili

Alla ni som mår så bra av LCHF kosten. Hur började ni?

Jag hade en period för flera år sen när jag åt enligt LCHF, kom då på att jag mådde dåligt av gluten, bla. 

Nu får jag återfall nästan innan jag börjat.

Jag orkar inte hålla kosten och det slutar med hetsätning när tröttheten kommer.

Jag överäter på grund av psyket och vanan snarare än hunger, av tristress. HURBÖRJAR JAG, Hur bryter jag mitt mönster?

Anmäl
2014-12-17 21:31 #73 av: happyface

tililili, jag känner igen mig så otroligt mycket i vad du säger, jag har precis samma problem. 

Har precis tagit mig i kragen och försökt komma på fötter, vilket jag inte lyckats med några längre perioder sedan 2012 och då var LCHF-kosten min räddning. Nu är det däremot mycket svårare.. förstår egentligen inte riktigt varför. 

Startar iaf nu varje dag men MBC vilket gör att suget att äta inte alls blir lika stort, jag överäter inte (vilket triggar) jag  har inget behov av mellanmål (vilket triggar) och håller mig sysselsatt (tristess triggar). Det känns som en bra start för mig, det gör det lättare att fokusera på andra bitar i problemen 

För att bryta ett mönster, måste man bara starta någonstans och sedan försöka hålla ut och vara tålmodig för att kunna skapa nya baner och vanemönster  i skallen. Jag brukar tänka att det är som att försöka göra en ny stig över en vildvuxen åker. första gången vet du inte riktigt vart du ska eller vart du går, och vägen blir inte alls särskilt rak. Men för varje gång du går samma väg blir det lättare, stigen blir allt mer upptrampad och rakare för du börjar känna igen omvägarna. till slut går du vägen utan att behöva varken karta, kompass eller ens tänka. 

Jag tror inte att det är enkelt, jag bråkar med mig själv varje dag. MEN jag VET att det kommer vara värt det, hur många gånger jag än faller tillbaka dåliga mönster. Den dagen jag kan stå och titta tillbaka och se att min nya stig är helt öppen och alla andra vägar igenvuxna. Den dagen kommer allt detta slit, alla tårar och all frustration vara värt det! 

Anmäl
2014-12-23 10:07 #74 av: samirasamir

tililili!

Jag har inget bra svar på din fråga. Jag kommer inte ens ihåg hur det var i början. Men jag gillar ju LCHFmat, så jag har ju aldrig hoppat av. Det kanske är svårare om man inte gillar fett, eller älskar pasta och ris, och kämpar med dieten på så sätt. Om du känner att du offrar mycket så är det ju svårare att fortsätta.

Hoppas iaf att du kommer på en lösning!

Anmäl
2014-12-23 10:39 #75 av: samirasamir

Ha ha!

Jag läste igenom tråden igen, och upptäckte att jag visst inte mådde bra av fett under det första året. Och att jag hade ett bakslag på tre veckor...

Jag antar att jag verkligen ville bli frisk då under första året, eller att jag verkligen trodde på att LCHF? När jag läser det första årets inlägg inser jag att jag var verkligt envis.

God Jul nu Alla!

Anmäl
2016-12-01 08:59 #76 av: samirasamir

Ny uppdatering!

Jag går in lite sporadiskt här på kif, för att se om det finns nåt spännande att läsa. Det är ju inte riktigt som förr i tiden...

I alla fall så vill jag berätta lite om vad som hänt sedan sist.

Jag fick problem med fibromyalgi och kunde inte träna så mycket som innan, samt att jag passerade fyrtio och gick upp i vikt till 70 kg, från de stadiga 62 kg jag vägde vid min vanliga egentligen ganska strikta Lchf.

Ju fetare jag blev desto mer värk fick jag och livet var inte roligt.

För två månader sedan började jag med zerocarb för att jag ville gå ner vikten som för mig var besvärande, så jag läste in mig på amerikanska zerocarb sidor. Eat meat, drink water sidan blev en favorit. Jag började äta kött och dricka vatten.  Jag hade bestämt att hela oktober månad ska dedikeras till noll kolhydrater och bara från animalier, för att gå ner snabbt i vikt.

Efter tre dagar var all värk försvunnen.

Jag har druckit kaffe i hela mitt liv och fick alltid svår abstinens om jag inte fått min dagliga dos. Efter tre dagar på kött och vatten bestämde jag mig för att sluta med kaffe också, det kom ju inte från djurriket. Jag gick igenom abstinens med först huvudvärk och sedan svår benvärk.

Benvärk är ett kapitel för sig. Jag har hela livet haft som Restless legs och svår värk särskilt på kvällar, och under en veckas tid hade jag grymt jobbigt med benen, men sedan försvann all värk och har inte kommit tillbaka. Jag var helt chockad att bara för att jag druckit kaffe sedan barnsben, har jag också haft värk i benen hela livet, och förklaringen var så enkel.

Två veckor in på köttätandet så kom jag in i en fas när jag blev ledsen och arg över att jag bara fick äta den här tråkiga maten, men det gick över efter en vecka och så var allt frid och fröjd.

När månaden var slut provade jag lite annan mat som var noll kolhydrater som spenatblad, egengjord majonnäs, oliver men magen pajade och värken kom tillbaka, så jag började med kött igen.

Jag provade Celsius igen som jag druckit innan, värken var tillbaka.

Jag provade alkohol, värken var tillbaka.

Jag provade vanligt kaffe, benvärken var tillbaka.

Så jag fortsatte med zerocarb, nu har två månader gått, och jag fortsätter med glädje.

Någon som har frågor så svarar jag gärna!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.