Annons:
Etikettmat-livsmedel
Läst 8442 ggr
Sindri
2010-01-12 09:52

Vilken probiotika?

Alla som tillverkar fil och youghurt med någon form av probiotika säger att det är just deras bacill som magen behöver. Acidophilus, dofilus, bifidus, plantarum och allt vad de heter. Jag vill inte äta lättprodukter och den enda som har en någotsånär fet produkt och utan socker och frukt är Verum hälsofil med 4%. Jag har förhoppningsvis blivit av med (jaja, minskat till normal nivå) min candida och vill få magen att hålla balansen. Har annars inte problem med mage eller matsmältning.

Vill veta era åsikter/erfarenheter.

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Medlem
2010-01-12 10:03
#2

Jag tror min tibetaniska kefir har de baciller jag behöver för att få en sund och hälsosam tarmflora. Jag dricker 2 dl kefir varje morgon, jätte gott.

dufva
2010-01-12 10:20
#3

Det är bättre att få i sig mjölksyrebakterier via surkål eller kimchi (tror jag det heter) än via en "dopad" fil

Andelen bakterier är mångdubbelt fler i en naturligt syrad produkt och dessutom göder mjölkprodukter utan undantag candida.

Se till att surkålen inte är pastöriserad för i så fall har den ju inte några bakterier vid liv.

Sindri
2010-01-12 10:36
#4

Ja, jag ska göra surkål - snart, men behöver hitta ett alternativ att plocka från hyllan.

Medlem
2010-01-12 10:44
#5

Vattenkefir är bra att göra surkål med.

Ulf-S
2010-01-12 12:51
#6

Tistelvinds surkål är opastöriserad och säljs bl.a. av Konsum.

Annons:
Aniara4
2010-01-12 13:07
#7

Jag har hört mycket gott om Lacto Vital kapslar, men när jag försöker ta probiotika blir min mage helt galen, det bara rasslar och spruttar och rinner… Eller är det ett tecken på att jag verkligen behöver det…? Obestämd

Surkål vore naturligtvis det bästa, men jag är ledsen, jag tycker bara det är såååååååååååååå äckligt! Har alltid haft svårt med syrliga saker öht, fil och yoghurt och creme fraiche och allt sånt. Och vinäger, det är ungefär samma äckelkänsla.

piri-piri
2010-01-12 13:33
#8

#7 om det är så att man har en candida så kan den regera väldigt starkt när man tar probiotika så det gäller att börja väldigt försiktigt med mkt små doser.

Inkanyezi
2016-08-08 13:03
#9

Jag har tänkt starta en tråd till om probiotika, eftersom det finns betydligt mer att säga än vad som kommer fram i det otal trådar som redan finns. Men så hittade jag den här, som jag tycker skulle kunna lyftas, då den trots att den är gammal känns minst lika aktuell nu.

Det puffas upprepat för syrade grönsaker, men väldigt lite finns av den vetenskapliga bakgrunden kring syrning och bakteriekulturer; i stort sett ingenting i den här tråden, även om det intuitiva; surkål och andra syrade grönsaker, är ett väldigt bra grundtips. Här är två länkar jag gärna puffar för, och de är lika textrika som mitt långa inlägg här, men de kanske kan sprida lite ljus över vad det hela egentligen handlar om. De gäller vår tarmflora, och hur den påverkar oss i ett holistiskt perspektiv:
http://www.cell.com/cell-metabolism/pdf/S1550-4131(14)00314-3.pdf

https://www.researchgate.net/profile/Bernat_Olle/publication/236128149_Medicines_from_microbiota/links/5658ad0708aeafc2aac31bba.pdf

Det finns tre begrepp när det gäller livsmedel som avses rätta till tarmfloran, och ett av dem är probiotika. Ett annat är prebiotika, och ytterligare ett tredje är synbiotika. Alla tre betecknar ett spektrum som hänger ihop. Bakterier som vi vill ha ner i magen måste komma in på något sätt, och de två vägar som är mest tillgängliga är att föra in dem fram eller bak. Tar vi dem bakvägen, handlar det om fekaltransplantation, som i vetenskaplig litteratur ofta förkortas till FT. Och när vi tar in dem genom munnen har de en besvärlig resa innan de är framme där de avses göra nytta.

Magsäcken är en ruskigt sur miljö, som tar död på det mesta vi skickar dit. Tolvfingertarm och tunntarm är inte mycket snällare, och om någonting alls lyckas överleva tills det når tjocktarmen, är det en bragd. Den probiotika som vi får i oss med diverse ofta sötade mejeriprodukter är anpassad till att fermentera mjölksocker, och mycket lite av den kan förväntas överleva ner till tjocktarmen.

När så det lilla fåtalet fortfarande levande, men kanske försvagade, probiotika når ända ner till tjocktarmen, ska de bekämpa en armé av många miljarder bakterier av förmodat sämre slag, bakterier som gör oss sjuka. Den kampen är ojämn, och det är egentligen rätt självklart att probiotika i mejerier inte har visat sig ge någon märkbar verkan. De redan befintliga bakterierna kan inte bytas ut med hjälp av en liten klick på någon miljon eller några tusental försvagade överlevare.

Det har gjorts flera studier som alla pekar åt samma håll. Probiotika anses av en del journalister vara ren bluff, medan andra är något mer återhållsamma med starka ord. Hur man än vänder det, har ingen studie hittills visat att man skulle kunna åstadkomma en frisk tarmflora med enbart probiotika i mejerier, när tarmfloran är sjuk. Jag tror inte att probiotikatillverkarna avsiktligt bluffar, utan de är lika naiva som folk som köper produkterna, vare sig det är filmjölk eller någonting sötat gegg som kallas Active- någonting. Activia funkar definitivt inte, men det betyder inte att tillverkaren drar ren skäring. De bara inte vet, utan tror, och hoppas att deras produkt ska sälja bra och inte göra någon skada.

Så om vi nu har sorterat bort probiotika som välgörare när den kommer i fel förpackning, vad är då prebiotika?

Prebiotika är mat åt bakterierna man avser stödja där nere i magen eller tarmen. Prebiotika är en matsäck, som vi kan skicka med välgörande bakterier, så de har något att äta, eller möjligen ett skydd där de kan gömma sig, medan de tar sig igenom den synnerligen ovänliga miljön i magsäck och tunntarm, och så att fler överlevare når tjocktarmen, där de med hjälp av sin medhavda matsäck har bättre kraft att bekämpa de där dåliga bakterierna vi antar finns därnere.

Prebiotika kan vara resistent stärkelse, som det finns flera trådar om, eller det kan också vara andra fibrer som inte spjälkas eller smälts i mage eller tarm innan de når fram till tjocktarmen där probiotikan ska jobba. Prebiotikan kan kapsla in och skydda bakterierna vi vill ha ner, probiotikan. Prebiotikan är absolut nödvändig för att en större mängd livskraftiga bakterier ska kunna nå tjocktarmen.

När man tar prebiotika utan probiotika, kan prebiotikan nå tjocktarmen utan att spjälkas, och där kan den bli mat åt de dåliga bakterierna, de som vi egentligen skulle vilja bekämpa. Ett antagande hos dem som puffar för prebiotika är att den ska göda enbart de bakterier som är "goda", men låta de "onda" bakterierna svälta, och därigenom förbättra tarmfloran, så att vi mår bra. Jag tycker att det är lite mer naivt än lovligt. Skickar vi ner bakteriemat till tjocktarmen, så komer bakterierna som finns där att ta hand om den. Man behöver inte mer än käka en rå broccoli för att upptäcka det. Det blir rejäl gasbildning, vilket apoteket säljer medel emot (Nogasin), för att man ska slippa prutta. Men man skiftar inte bakterier genom att skicka ner mat till dem som finns där.

Så den intuitiva lösningen till dilemmat är att äta probiotika och prebiotika tillsammans, så att probiotikan har med sig matsäck och kanske är skyddad i den ytterligt ovänliga miljö den måste passera igenom. Den blandningen kallas synbiotika, och vi har haft sådana livsmedel i tusentals år. Inuits mattak eller norrlandskustens surströmming, liksom den över större delen av världen flitigt brukade surkålen, är alla former av synbiotika.

Naturligtvis kan man också köpa vissa patenterade synbiotika från en del källor, men kapslar med synbiotika, probiotika som också har med sig fibrer som kan föda dem, är ganska små. Även om vi kan få ner någon miljon eller kanske till och med en miljard eller två av livskraftiga goda bakterier, kan en liten kapsel inte innehålla särskilt mycket fibrer som matsäck.

Bakterier kan ha olika preferenser för vad de vill äta. En del av dem kanske är bättre på att ta hand om kött, få det att ruttna, medan andra är mer ägnade att ta hand om cellulosa eller svårspjälkad stärkelse. Om man ska vara riktigt krass när det gäller alla konstiga matråd vi har fått, kan hotet som det "röda köttet" utgör, att man i högre grad riskerar att drabbas av cancer i tjocktarm eller ändtarm, vara helt avhängigt av den bakterieflora som främjas av köttätandet.

Bakterierna som vi vill ha är alla sådana som helst ska ha svårspjälkad stärkelse eller cellulosa som mat. Sannolikheten för att finna dem i mejerier är nog ganska liten. Däremot borde det vara mer troligt att de finns i surkål. Men det kan också finnas "goda" bakterier som gärna vill ha kött. Om det har gått bra att äta mattak i tusentals år, kan vi anta att bakterierna där inte är överdrivet skadliga. Vi borde kanske skilja på förruttning och syrning, även om det i grunden är likartade processer. Surströmmingen kanske är riktigt nyttig? Den kanske överlever ända ner i tjocktarmen och syrar köttet därnere, i stället för att få det att ruttna?

Jag har också provat såväl probiotika som prebiotika och funnit dem i stort verkningslösa mot det som jag ville använda dem för. Jag har diabetes typ 2, och min tanke var att sjukdomen kanske påverkas eller rentav orsakas, inte bara av vad man äter, utan också av vilka bakterier som finns där nere i tjocktarmen för att ta hand om det som inte har spjälkats och smälts tidigare i mag-tarmkanalen. De funkar alltså inte var för sig, men kanske tillsammans?

Och där drog jag ett jokerkort! När jag började syra den resistenta stärkelsen hände det grejer. Jag syrade ju grädde, för att mitt morgonmål skulle vara rikt på fett, och jag ofta hellre tar en filbunke än bacon och ägg. Jag rörde ner potatismjöl, mjöl på kokbanan, gurkmeja, riven jordärtskocka och kassavamjöl i min filbunke, vilket gav olika mer eller mindre lyckade resultat. Men genomgående blev magen bättre än med bara filbunke utan fibrer.

Men surkålen var kanske den som gjorde grovjobbet? Jag hade ett syrat kålhuvud, så som de gör surkål i Polen, och jag åt flera blad av kålen som den var. Den var riktigt god när den inte längre luktade så illa som när jag öppnade påsen. Jag har förgäves letat efter mer surkål av det slaget, men min butik tar bara in den ibland. Men det är verkligen dundermedicin, och om det är något jag skulle vilja rekommendera här är surkål. Inte surkål som är pastöriserad, utan en levande surkål med massor av livskraftiga bakterier.

Överraskningen är min hantering av blodsockret.
Från att ha haft höga socker, som kom ner en bit med LCHF, är mina socker nu genomgående helt normala, med värden på morgonsocker mellan 4,6 och 5,6 och postprandiala värden kring 5,5. Någon dag har mina postprandiala värden legat kring fem, ett snäpp mer eller mindre men inget över 5,1 mmol/l. Och de håller i sig också då jag äter lite mer kolhydrater. Jag har testat med relativt små mängder, men ändå sådant som tidigare höjde sockret rätt mycket, och genomgående blir det ingen höjning när jag mäter en timme efter att ha ätit det.

Från att ha socker upp till 10,5 också med LCHF-kost, har jag nu mätt ett högsta värde av 6,5 mmol/l, som efter ännu en timme var nere i 5,6. Det högsta värdet jag har haft de senaste veckorna var när jag hade frossat körsbär uppe i ett träd och fått upp sockret till 8 mmol/l. Så var det nere i normalt redan efter ett par timmar, vid 5,6 mmol/l. Ytligt sett har jag inte längre diabetes, men eftersom jag hade ett HbA1c på 91 i maj i år, är det en otvetydig indikation på diabetes typ 2, med blodsocker som i genomsnitt har legat över tio millimol per liter över en tremånadersperiod.

Och den här förändringen har kommit över bara ungefär två månader.

Vetenskapen har inte riktigt hunnit dit ännu, men det finns mycket som talar för att tarmfloran är bland det viktigaste att vårda för att vårda vår hälsa.

Upp till toppen
Annons: