Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Personligt...

Från storlek 56 till 46 - och snabbt gick det!!!

2006-10-22 15:12 #0 av: Margareta

Vår medlem Lillianna delar med sig av sin historia om hur hon gick ner från storlek 56 till storlek 46

Jag är en 3-barns mamma som säkert inte är ensam om att gå upp 30kg under varje graviditet, för att sen gå ner nästan allt men behålla en del och så fortsätter vikten stadigt uppåt med varje barn.  

Däremot är jag en av de få (lyckligtvis) kvinnor som kräks och mår illa från vecka 5 tills bebisen är ute igen, detta finns idag ingen bot på. Det är ett rent helvete att vara 'magsjuk' i 35 veckor dygnet runt och jag önskar verkligen ingen annan samma öde. Kanske hade detta kunnat lindras om jag ätit då som jag gör nu. Troligtvis påverkar kosten mer än vad vi idag känner till..

Innan mina 5 graviditeter (blev 3 barn) hade jag ca 20 kg övervikt. Har alltid sportat och rört mig mycket men ändå brottats med dessa envisa kilon. Min mamma är i världsklass när det gäller att laga mat så det är definitivt inte skräpmat som gjort mig fet, som tonåring. Inte heller fika, godis eller glass. När jag som 18-åring testat viktväktarna för första gången och gått ner 6kg trodde jag att kaloriräknande skulle vara lösningen på mitt problem så jag gick med igen och igen mellan barnafödandet. Detta var förstås inte den långsiktiga lösning som jag sökte eftersom jag helt enkelt inte klarar att gå hungrig.

Så när jag en dag för några år sedan hörde talas om Cambridge-kuren blev jag nyfiken och började söka information på nätet. Detta var i januari 2004. Jag hamnade på Berit's hemsida och kom sen vidare till Maria Tauson,  Olivia & Noa mfl. Förstod snabbt att jag var kolhydratkänslig eftersom jag stämde in på alla punkterna de pratar om. Gick med i kolhydratikerlistan och kommer vara de som var där samtidigt som jag evigt tacksamma för all kunskap och stöd jag fått. Träffade Sten Sture Skaldeman på mailinglistan och åt enligt hans modell under en tid när jag minskade som mest effektivt. Lånade Montignac och Atkins böcker på biblioteket för att förstå mer. Så från den ena dagen till den andra förändrades mitt liv. Låter dramatiskt men det är faktiskt sant. Jag gör inga halvdana försök så jag startade strikt på min dag 1. Hade verkligen frossat i pasta, glass och frukt veckan innan jag började. Allt för att inte behöva gå och längta efter detta, ville äta det förbjudna en sista gång innan jag satte igång på allvar. Trodde jag skulle få världens abstinens men det gick förvånansvärt bra. Några veckor senare gjorde jag ett positivt graviditetstest och valde att avbryta kosten. Efter lyckad födsel och avslutad amning var jag nu mer motiverad än någonsin. Fetare också!

Omstartade i april 2005 och har sen dess gått ner 26kg. Jag är fortfarande förvånad! Det gick så lätt! Maten smakade så bra! Det är så roligt att väga och mäta mig själv när resultaten är så positiva. Och det är såå roligt att köpa nya kläder. Så från att ha varit en STOR kvinna, som köpte ALLA kläder som passade. Ja, det var verkligen så!! Hittade jag något som passade var jag tvungen att köpa, för vem vet när jag skulle hitta något som passade igen. Så illa var det faktiskt! Till att numera behöva VÄLJA när jag shoppar kläder, för nu passar i princip allt i storlek 46. Det är helt underbart!!

Mitt mål är inte att väga samma som jag gjorde när jag var 18, men jag skulle helst vilja slippa handla kläder på BiB, Generous och XLNT i framtiden. Jag är nu nere på den vikt jag hade innan graviditeterna så fortfarande ska det bort 10-20kg. Men jag har klarat den största biten och det är jag stolt över!! Resten ska bort, men det behöver inte gå lika snabbt! Jag vet att jag kommer klara det och nu får det ta den tid det tar.

När jag först startade med LowCarbHighFat tänkte jag att jag skulle gå ner mina 'bonuskilon' och sen fortsätta som innan, med godis, glass och pasta. Tänkte att detta är ytterligare en viktminskningsmetod och inget annat. Men redan efter någon månad hade jag fått så pass mycket kunskap och erfarenhet från mailinglistan och från min egen kropp att jag insåg att detta är inte bara är ett sätt att justera vikten på, detta är det enda sättet att blir frisk och normalviktig för personer som jag, som reagerar felaktigt på kolhydrater. För sanningen är att vi verkligen blir fysiskt sjuka av kolhydrater. Jag kan istället tänka mig att införa en del mat med lågt GI, om det nu visar sig fungera alltså.

Största skillnaden med denna kost mot andra sätt att äta på tycker jag ändå är att det berömda sötsuget är borta och man behöver verkligen inte gå hungrig. Dessutom är den 'tillåtna' maten mycket god, och det underlättar ju och gör att man orkar fortsätta. Min räddning har varit broccolli och majonnäs, smör, ägg och 86%-ig choklad. De tillsammans har gjort att jag kunnat hålla en mycket hög fettprocent. Chockladen har varit räddningen när jag drabbats av 'stoppa-något- gott-i-munnen-suget' Inte fullt tillåtet men ändå bättre än mycket annat och dessutom räcker det med 1 bit åt gången. Som mest har fettprocenten legat runt 80% då jag registrerat i Cal-Counter, men då har det varit ganska enformigt och jag har tröttnat efter några dagar. Numera behöver jag inte oroa mig för något sötsug, för det existerar inte. Jag känner aldrig att jag ens är frestad av sånt som jag förrut åt mycket av. Om jag saknar något så är det fullkornsbröd till frukost. Det är det enda jag mentalt längtar efter. Några ggr har jag testat att göra Montignacs teori med "3timmar före och 3 timmar efter" och ätit fullkornsbröd men då utan fett i det målet. Det fungerar matmässigt men viktminskningen stannar upp.

Äta hemma är inga problem för de flesta, men när man äter borta eller på restaurang kan det kännas svårt att få i sig tillräckligt med fett. De som tar emot beställning/serverar kan aldrig någonsin förstå hur mycket fett kroppen behöver och bör få. Bästa kommentaren är ju alltid att: -Men lilla gumman, hjärnan behöver ju kolhydrater!!! Med människorna som tycker så går i alla fall inte jag in i en diskussion frivilligt *skratt* Annars är jag glad och stolt över mitt sätt att äta så jag berättar gärna hur och varför jag gör det.

Jag tänker aldrig mera bli så tjock igen att jag inte orkar springa och sparka boll på gräsmattan med barnen. Aldrig väga så mycket att det knakar i knäna när jag går upp för en trappa. Aldrig äta mat som gör magen uppsvälld och så gasig att det är pinsamt att vara bland folk. Aldrig äta mat som gör mig trött och dåsig. Så enkelt är det. Jag mår bra nu och det vill jag fortsätta göra resten av livet. Att blodproven jag tog nyligen också visar att alla mina värden är på topp gör mig ännu säkrare på att detta är säkert och sunt.

Så mitt budskap är: Tro på dig själv! Du kan göra det här, bara du bestämmer dig! Om 1 dag går åt skogen, så börja om dagen efter. Det gör väl inget. Alla gör vi våra misstag och förhoppningsvis gör vi inte om dem. Ge inte upp när det blir motigt om du kommit till en platå. Lär dig mer om hur din egen kropp fungerar, gör en kolhydratsvecka(lägg till frukt) för att bryta mönstret, förändra något i kosten eller prova att öka det totala kalorieintaget. Vips är platån borta och viktminskningen fungerar fint igen.

Lycka till, till er alla!!!

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2006-10-22 15:14 #1 av: Margareta

Tack Lillianna för att Du delar med Dig av Din fantastiska historia.

Lillianna och jag har följt varandra sen våren 2005 och jag har alltid varit imponerad över hennes målmedvetenhet och har ofta haft henne som föredöme i min egen strävan.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2006-10-22 15:26 #2 av: odezza

Vilken fantastisk solskenshistoria, Lillianna, tack för att du delar med dig! Och den styrker verkligen min egen teori om att LCHF inte bara är en viktminskningsmetod, utan något mycket större! Viktminskningen är bara en (om än viktig för många) av de många hälsovinster man gör, då man går över till LCHF.

Jättekul att läsa om andra som upplever så dramatiska förbättringar i sitt liv.  Än en gång stort TACK! /odezza 

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-10-22 15:37 #3 av: odezza

Lillianna, du skriver om ditt illamående under graviditeterna. Det tips som jag kommer med kanske är överspelat för din del, vad vet jag... men på apoteket säljs sk Sea band, som ska hjälpa mot illamående och åksjuka. Det har gjorts försök på dom på universitetssjukhuset i Lund.

Jag har själv provat dom på illamående i samband med migrän, och jag tycker att dom fungerar, men numera har jag migrän så sällan så jag är nog ett lite osäkert försöksobjekt.

Fördelen med dom är ju ändå att man inte tillför något till kroppen, utan dom verkar genom akupressur, så det kan ju inte skada att testa...

sea band 

"still lost in space and time"

Anmäl
2006-10-22 16:20 #4 av: catlin

Härlig läsning! tack!

Å, vad jag känner igen mig i att köpa allt man hittar som passar! Råkar man få tag i ett par jeans som går på, så köper man dem, oavsett hur de ser ut!

I min lilla stad finns dessutom bara Lindex' storsortiment, så urvalet är minst sagt begränsat. Jag förstår verkligen lyckan att kunna *välja* kläder.

Du är en inspiration, Lillianna! 

Anmäl
2006-10-22 22:36 #5 av: Skaldeman

Kul att möta en gammal brevvän! Och kul att du fortsatt att äta som som du är avsedd att äta.

Kolhydratiker var en trevlig lista. Jag hoppas att jag får tid att återvända dit någon gång.

Sten Sture

Anmäl
2006-10-23 00:55 #6 av: skogsstjrna

#4 Absolut en förändring man inte talar så mycket om, men ack så viktig. Gäller visserligen alla sorters viktminskningar. Men att kunna välja och vraka bland kläder är en härlig känsla. Och det blir bara bättre ju längre man kommer...

Anmäl
2006-10-23 17:56 #7 av: Lillianna

#3  Jag har verkligen testat allt från receptfria åksjukepiller, receptbelagda åksjukepiller, magmunsstängande piller, 2 olika armband, akupunktur + diverse olika kostråd(där man gissade hej vilt) men hade det funnits fler förslag då så hade jag säkerligen testat dem oxå.

Nu är det förhoppningsvis inte aktuellt flera ggr, hoppas jag!! Hade väl egentligen tänkt mig 4 barn men jag går inte igenom en graviditet till frivilligt. Fick ligga inne på sjukhus 2 svängar under den andra graviditeten då jag kräktes upp till 10 ggr om dagen i flera månader. Så fast vi var under ofrivillig barnlöshetsutredning och tom startade en provrörsbefruktning så funderade jag på att göra abort när jag väl blivit gravid. Mådde så dåligt!!

Men nu mår jag bra! Barnen är friska och fina och jag är nöjd med dem jag fått. Sen suger det väl alltid i 'bebistarmen' när man får se en yttepyttebebis....

Tack för din omtanke!

/Lillianna 

~ Lillianna ~

Anmäl
2006-10-25 11:27 #8 av: Maia

Hej, Lillianna!

Det är väldigt roligt att läsa hela din berättelse! Jag har alltid kollat på dina viktsiffror längst ner i kolhydratikermejlen och tänkt: Wow! Det bara kryper neråt och neråt.

Go girl!

/Maia

Anmäl
2006-10-28 21:33 #9 av: EvaRittsel

Underbar berättelse Lilliana. Nu ska jag sätta igång!

Anmäl
2006-10-29 11:55 #10 av: Mervi

Grattis Lillianna! jättehärlig läsning.

Jag höll på att spy upp mitt första barn, de andra  två var lättare. Jag vet precis hur du haft det. Jag gick ner i vikt under graviditeten och var som en sticka men ökade snabbt i vikte efter förlossnigen när jag kunde äta igen.

Tack för du delade med dig och berättade om din viktresa. 

Anmäl
2006-11-06 12:05 #11 av: Amiechan
Vilken härlig läsning! Tack för att du delar med dig :)
Anmäl
2007-02-15 18:34 #12 av: Margareta

Nu är det väldigt länge sedan vi läste om Lillianna...

 

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-02-17 20:35 #13 av: Lillianna

Jag har en ny artikel på gång...så snart ska ni få höra lite mer 'babbel' frånmig.

/Lillianna 

~ Lillianna ~

Anmäl
2007-02-17 20:53 #14 av: Margareta

Vi väntar...

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-02-18 11:56 #15 av: Mervi

Vad spännande Lillianna!

Anmäl
2007-02-20 17:00 #16 av: a55ika

Fantastisk historia Lillianna - vad duktig du är! Men hur gjorde du med proteinet? Jag tycker att det är jättesvårt att hålla det vid 1§ g per kilo kroppsvikt (och allra helst har jag hört 1 g per kv målvikt. Jag har levt strikt i sju veckor utan någonsin äta mer än 20 g kolhydrater/dag, oftast betydligt mindre. Men jag går inte ner i vikt.

Hälsningar

Annika

Anmäl
2007-03-10 11:58 #17 av: mammaru

Att sötsuget försvinner är så häftigt. Sedan jag och min sambo började med fettkost för två veckor sedan har det legat en öppnad påse godis på vårt soffbord som ingen äter av. Sambon köpte hem två chokladkakor med 80% kakaohalt - men ingen av oss förmår riktigt att äta av dem. Vi har klämt i oss var sin liten bit ungefär.

Anmäl
2007-03-10 13:12 #18 av: mezza

mammaru!

En öppnad påse godis!

Grattis till att du nog inte är någon sockermissbrukare!

Trots att jag skulle må jätte illa skulle jag antingen ätit upp det eller slängt det i sop tunnan inte inne för risken finns att jag faktiskt skulle kunna hämta det i slaskhinken!!!

Anmäl
2007-03-10 16:48 #19 av: mammaru

Fast, jag hade aldrig låtit godiset ligga så där innan… inte min sambo heller. Han kunde bli galen om "någon snott hans godis". Godiset försvann från begärlistan direkt när jag började tänka fettkost helt enkelt.

Därmed inte sagt att jag är för evigt vaccinerad mot sötsug - jag har ju bara fettkostat i två veckor... 

Anmäl
2007-03-10 17:30 #20 av: Lillianna

# 16, a55ika. Tack! Jag har nog tillhört dem som inte har behövt bekymra mig så mycket över hur mycket eller lite protein jag ätit. Jag åt ett tag över 4000kcal och gick ner i vikt. Men då fick jag verkligen trycka i mig smör för att komma upp i så mycket, så¨det var inte helt enkelt. Men då var jag oxå ytterst noga med att ha minimalt med kolhydrater. För mig verkar det inte fungera med kolhydrater på morronen, om jag ska lyxa till det ska det vara på kvällen, men det är säkert olika även där.

Just nu äter jag något mer kolhydrater från grönsaker och mjölkprodukter bla men så står jag stilla i vikt oxå. *ler*

För att kunna säga/gissa varför du inte går ner i vikt efter 7 veckors strikt ätande måste du berätta lite mer om ditt ätande. Kanske finns det något som du inte ser, som stoppar dig.

Platåer har jag haft många, men de inträffade inte så tidigt som din. Du behöver säkert förändra något så kommer det igång.

Fint namn du har, min äldsta dotter (8 år) heter likadant. 

/Lillianna 

~ Lillianna ~

Anmäl
2007-03-10 17:38 #21 av: Lillianna

#17, mammaru. Det är väl jättebra att du inte är sugen längre! Livet blir så mycket enklare när man inte behöver hålla tillbaka sig själv. Vi har oxå allt möjligt godis, kakor, chips och sånt hemma men jag tittar inte ens åt det. Nån gång i början av min viktresa så smakade jag nån enstaka men det smakade faktiskt så sött att tungan krullade sig. Inte attraktivt att längta efter ens.

Bättre att hitta några favoriter som man istället kan äta lite då och då, som känns lyckigt men är bra. Du kommer hitta dina med!

/Lillianna 

~ Lillianna ~

Anmäl
2007-05-25 18:49 #22 av: Margareta

Nu är det länge sen vi läste den här fina artikeln...

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-05-25 20:44 #23 av: MarieO

Tack Margareta för att du *puttade*upp denna precis vad jag behövde läsa.

 Lillianna vad bra och duktig du är/har varit. Hoppas att det fortfarande går bra.

 

Anmäl
2007-10-24 22:43 #24 av: MillisB

Puttar lite här också, vi behöver lite inspiration... Skrattande

/Millis Ballong
Min blogg läser du här.
Fat is your friend.          (David Perlmutter)

Anmäl
2007-12-26 14:04 #25 av: MillisB

Putt putt, den här kommer fint med till inspiration inför våra nyårslöften (att sluta med kolhydrater)...Skrattande

/Millis Ballong
Min blogg läser du här.
Fat is your friend.          (David Perlmutter)

Anmäl
2007-12-26 18:00 #26 av: Mervi

Bra läsning nu efter julsynderna, peppar att fortsättaSkrattande på det rätta spåret.

Anmäl
2007-12-27 00:27 #27 av: grona-marie

Härlig inspiration, nya spåret blir det på nya året

Anmäl
2007-12-27 01:16 #28 av: Citronmeliss

Tackar, detta var precis vad jag behövdeSkrattande

Anmäl
2007-12-27 02:47 #29 av: venuseva

Vilken fin artikel Lillianna. Jätteroligt att läsa den. Lycka till med fortsättningen.

Anmäl
2007-12-27 15:16 #30 av: Margareta

Så här mot nyåret behöver vi nog all inspiration vi kan få

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-12-28 23:57 #31 av: MillisB

puttar lite till...

Jag är beroende av framgångshistorier för att få motivation!

/Millis Ballong
Min blogg läser du här.
Fat is your friend.          (David Perlmutter)

Anmäl
2008-06-25 19:26 #32 av: Ioma

Tack för artikeln. Jag har även jag storlek 56 och ska idag börja med LCHF-kost...

Jag kan absolut inget om detta ännu så jag får lära mig på vägen...

Kram

Mvh
Marika "Ioma"

Sajtvärdinna på barnlöshet www.barnloshet.ifokus.se
Jag anordnar HexMeet i Småland
Min hobbyblogg & dagbok: http://www.ioma.se

Anmäl
2008-06-25 19:40 #33 av: Qamilla


Även jag behöver lite inspiration. Det vore kul att höra hur det gått nu. Det var ju väldigt länge sedan du påbörjade denna tråd. Tack för all inspiration, jag behöver den verkligen.

Anmäl
2008-10-25 00:25 #34 av: Jennix

Nån tyckte det var för lite historier om folk som lyckas gå ner i vikt? En underbar solskenshistoria kommer här! Glad

Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.