Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
Hälsa

Den stora moderna Sockerförgiftningsepidemin

2007-05-07 22:10 #0 av: Margareta

Följande artikel finns att läsa på dr Annika Dahlqvists blogg. Där finns även kommentarer. Artikeln är översatt till svenska av Annikas läsare.

By localroger in Science
Sun Apr 22, 2007 at 07:01:42 PM EST
Tags: health, localroger bloviates (all tags)

Det finns en chans som är en på tre att du är allvarligt sjuk utan att ens veta om det. Det är inte en sjukdom som orsakas av en sjukdomsalstrande organism utan en långsiktig förgiftning som börjar i din bukspottskörtel och ditt nervsystem. Det första årtiondet är du inte ens medveten om att du är sjuk men ditt nervsystem, dina endokrina organ och ditt cirkulationssystem faller sönder. Slutligen börjar slumpmässiga symptom att uppträda, dessa saker som vi viftar bort för att vi "börjar bli gamla".

Alla är inte påverkade men om du är det kommer du till slut att få diabetes, hjärtsjukdom, cancer eller andra svåra infektioner som kommer att göra dig olycklig och döda dig många år innan det är din tid.

Om du går till en läkare kommer du troligen att få en missledande diagnos. Bara en liten del av läkarna känner till vad som i dagligt tal är känt som "det metabola syndromet" Chansen finns att ditt höga blodtryck kommer att behandlas (med mediciner som gör din impotens som du redan upplever från syndromet värre) men ditt måttligt höga fasteblodsocker kommer att sättas upp på varningslistan inför framtiden. 

Din doktor kommer troligen inte att ta ett glukostoleranstest som kanske uppenbarar din dolda situation, därför att det kostar mer än ett fasteblodsocker. Om din läkare är en av de få progressiva som känner till "syndromet" och dess slutliga effekter, så är oddsen att han kommer att sätta dig på en diabetesmedicin som Metformin eller till och med insulin, som egentligen inte fixar till problemet - även om en fullständig lösning av problemet har varit i nästan 100 år.

1. Glukos
Det finns bara ett organ I din kropp som kräver glukos, och det organet är din hjärna. Bara en liten brist på syre kommer snabbt att orsaka oåterkallelig skada, en brist på glukos i blodet kommer snabbt att döda dig. Amerikanska läkare använder måttenheten milligram per deciliter, mg/dl som mått på blod glukosen med den enheten anses 80(4,4) vara fullt normalt. Om man har 60(3,3) är det troligt att man börjar känna sig svag och lätt yr. Vid 40(2,2) är det dags för en omedelbar resa till sjukhuset.  

Men den återverkan som gör glukos till så bra bränsle för celler som vill ha det gör det också frätande. Din kropp har ett försvarssystem som tillåts ta hand om moderata mängder av glukos för att säkerställa dess energi behov, men det är möjligt för din kropp att förlora kontrollen över blod glukos nivån i blodet. När din blodglukos nivå ligger på 200(11,1) mg/dl har du fått diagnosen diabetes. Vid 400(22,2) mg/dl börjar du att känna dig dålig. Vid 800(44) mg/dl är du hotande nära ett helvete av många dödliga komplikationer.     

Regleringen av glukosen I ditt blod är komplicerad och lite konstig. Glukoset i ditt blod används inte automatiskt av din kropp; enzymet som heter insulin är nödvändigt för att tala om för dina celler att det är OK att ta det som finns där. Insulin produceras i din bukspottskörtel, normalt sker detta som svar på höga blodsocker nivåer. Dessa höga blodsocker nivåer beror vanligen på att du har ätit något som innehåller socker eller andra kolhydrater som lätt bryts ner till glukos.

På natten när du inte har ätit på ett tag, tar ditt blodglukos slut därför att ditt nervsystem använder det konstant. Då vaknar din lever upp och börjar tillverka det. Din lever och bukspottskörtel samarbetar inte särskilt bra, och levern brukar sätta nivån till vad som kan kallas "ett dygnsmedel värde" för de senaste dagarna oavsett om den nivån är hälsosam eller inte. Detta är orsaken till att din doktor beställer ett faste blodsocker test som visar tidiga symtom på diabetes. Det är ett enkelt och billigt test som bara kräver ett blodprov, det påverkas inte så mycket av vad du gör det ögonblick som det tas.

Men din blodglukos nivå varierar under dagens lopp I förhållande till vad du äter och vad du gör. Om du är frisk, kan det gå upp till 120 mg/dl (6,6) efter att du har ätit en måltid fullt av socker och snabba kolhydrater och sedan falla tillbaka till 80 (4,5) inom en timme eller så. Om du inte är frisk, så kan det toppa 200(11) eller mer eller lägga sig på 160 (9)och ta flera timmar för att återgå till det normala

Om ditt fasteblodsocker är over 100 (5,5) ska du vara på din vakt, eftersom nivåer över 140 (7,7) är kroniskt giftiga - varje minut av ditt liv när din glukos nivå är över 140 då blir du förgiftad. Ditt nervsystem, blodomlopp, och din bukspottskörtel är särskilt sårbara. Förgiftningen av din bukspottskörtel är början på en riktigt otäck "respons loop" (ond cirkel?), därför att den minskar din förmåga att kontrollera ditt blodsocker. Det kommer att orsaka högre och längre spikar. Till sist kan inte din kropp hänga med och du kommer slutligen att få diagnosen diabetes.   

2. Hur märker jag att jag har problem?
Det finns tre tester som din läkare kan beordra för att undersöka din blodsocker situation. Jag har redan nämnt fasteblodsockret, ett enkelt test som visar din blodsocker nivå på morgonen innan du har ätit något. Oddsen är att din doktor inte blir alltför oroad om inte nivån är över 110 (6,1) mg/dl. Du kan vara riktigt sjuk om din nivå är under 100(5,5).  

Ett mycket bättre test är glukostoleranstestet. Detta kräver också att du kommer till läkaren innan du har ätit och att du tar ett faste blodsocker men att du dricker en standardmängd av glukos med 30 minuters intervaller. Efter 1 timme tas ett blodsocker, och även efter 2 timmar tas ännu ett test. Detta visar hur din kropp svarar på en plötslig ökning av glukosnivån. Väldigt ofta svarar den dåligt. Min egen kropp kommer att låta min glukosnivå att gå upp till 160 - 170 (8,8 - 9,4) och stanna där i flera timmar.
Det finns två sorters av celler i bukspottskörtels som reagerar för att hålla ditt blodsocker under kontroll. En sort agerar snabbt, den baseras på de nivåer som krävdes för de senaste måltiderna. Men den är tänkt att underreagera lite grann. Den "första fasen" är ämnad att hålla blodsockret från att gå över 120(6,6). Den andra sorten reagerar långsammare men tar tillbaka socker nivån till 80 (4,5) inom ett par timmar.   

I mitt fall är den första fasen helt otillräcklig, så om jag äter något godis då rusar mitt blodsocker over 200 (11). Men den andra fasen finns kvar och inom några timmar är mina nivåer tillbaka i det normala igen. För de flesta är problemet omvänt, den första fasen kan kanske hålla dem vid 160 (8,8) men sedan stannar det där i flera timmar. Ett annat test föreskrivs vanligen för personer som har fått diagnosen diabetes, det är att mäta HbA1c. Här mäter man mängden glukos som finns i ditt hemoglobin. Det visar medelvärdet på ditt blodsocker under en röd blodkropps livscykel, eller flera månader och många läkare värderar det högt. Det är dyrare än de andra två testerna. Ett HbA1c på ca 4% motsvarar 804,4) mg/dl, nästan alla läkare betraktar nivåer på så mycket som 8%  som "bra" för en diabetiker.

Problemet är att HbA1c tester inte visar toppar efter måltider, det är detta som kan göra ditt blod giftigt för dina allra känsligaste organ under stora delar av dygnet utan att driva upp det långsiktiga medelvärdet alltför mycket.

Min gyllene standard för blodsocker kontroll skulle vara ett toleranstest i flera delar. Det skulle utföras på olika slags livsmedel. Ingen läkare skulle någonsin föreskriva detta, men det är lyckligtvis möjligt numera genom att köpa en ganska tillförlitlig glukosmätare för under 100 USD och göra testet själv. Dina resultat kommer inte att vara lika exakta som ett riktigt labbtest men man behöver inte exakta testvärden för att göra ett toleranstest. Om dina nivåer går över 140 (7,7) av någon orsak då har du ett allvarligt problem. Om mätaren visar 200 (11) efter en Dajm, som min mätare gjorde, då behöver man inte tre decimaler för att bekräfta det.

3. Vad handlar det då om?

  • Övervikt som inte svarar på diet eller motion
  • Trötthet
  • Hudutslag
  • Gikt
  • Erektionssvårigheter
  • Ofruktsamhet
  • Långsam sårläkning
  • Försämrad känsel, eller muskelstyrka, i händer och fötter. Bensmärtor.(Neuropati)
  • Blindhet, retinopati
  • Njursvikt
  • Höga triglycerid värden ("dåligt kolesterol")
  • Högt blodtryck
  • Hjärtsjukdom
  • Cancer

Du kanske får eller inte får någon av de speciella symptom som finns uppräknade (eller allihop av dem). Oddsen är att en kommer att döda dig innan du hinner utveckla några av de andra. Men om ditt blodsocker går över 140(7,7) efter måltiderna så kommer du oavsett om du mår bra idag att till sist utveckla diabetes typ 2. När du en gång har blivit diabetiker så blir det bara roligare, du kan få armar eller ben amputerade och bli tokig. Eller så kan du skruva upp din insulinbehandling och dö av en för hög insulindos (hypoglykemi)

Det är mycket troligt att din läkare kommer att blanda ihop dessa symptom som orsakar ditt lidande. WebMD.com sätter fortfarande "en ohälsosam livsstil som innefattar att äta alltför mycket högkalori-livsmedel" som den främsta orsakande faktorn för det metabola syndromet. Detta är verkligen inte så; ditt blodsocker kan gå i taket efter en måltid med normalt antal kalorier. Om så är fallet kan du gå upp i vikt även om du motionerar allt vad du kan och äter som en fågel. Motion är bra därför att den reducerar din glukostolerans. Men när du märker att någonting är fel så är det inte möjligt att motionera tillräckligt för att det ska bli någon skillnad.

Fettet som finns I dina artärer och lägger grunden för hjärtattacken I framtiden är inte den sorten som du äter; triglycerider är det fett som din kropp tillverkar av socker och komplexa kolhydrater som du äter. Normalt skulle inte din kropp lagra energi i artärerna men det är heller inte normalt med ett blodsocker över 140(7,7) mg/dl heller. 

Medan länken till cancer är mindre tydlig så är det känt att de flesta cancersorter förlitar sig kraftigt på glukos. Normala celler dödas av sina egna mitokondrier när de blir cancerogena. Celler som växer till tumörer har en felaktigt fungerande mitokondrie. Men mitokondrien är också ansvarig att bränna glukos för att driva cellens ämnesomsättning. Cancer celler måste gå förbi den felaktigt fungerande mitokondrien genom att förbränna glukos anaerobiskt, en process som bara är ca 5 % som den normala kombinationen med glukos och syre. Medan det inte är känt varför höga glukosnivåer kan få celler att slå bakut, så verkar det troligt att de har de lättare att överleva och utföra sin förödelse när höga glukosnivåer är tillgängliga. 

4. Du, Insulin, och vissa förbjudna Prestationsförbättrare

En del människor blir diabetiker därför att deras bukspottskörtels betaceller förstörs genom en autoimmun reaktion när de är unga. Detta betyder att deras celler skulle "lyssna" om det fanns insulin men de kan inte tillverka det. Detta är typ 1 diabetes.

Problem med att kunna kontrollera sockret som uppkommer när man blir vuxen är vanligen sammankopplat med insulinresistens. Detta betyder att din bukspottskörtel klarar att skicka ut den normala mängden insulin men att dina celler behöver mer, därför måste den producera mer och mer för att kunna hålla blodsockret under kontroll. Slutligen behöver kroppen så mycket insulin för att fungera normalt att din bukspottskörtel helt enkelt inte kan klara det. Detta är typ 2 diabetes. 

Om du är bland den beräknade 1 på 3 som lider av det "metabola syndromet" så har du troligen insulinresistens. Detta betyder att din kropp pumpar ut större och större mängder insulin i blodbanan för att försöka hålla din blodsockernivå normal.

Insulin är en anabol steroid. Det är lika ohälsosamt att ha massor av insulin som far omkring i blodomloppet som det är att injicera andra anabola steroider för att bygga upp dina muskler. Orsaken är att din kropp upprätthåller den fina balansen mellan anabola processer (som bygger vävnader utifrån enkla beståndsdelar) och katabola processer (som bryter ner vävnader i sina beståndsdelar) Med all denna extra anabola aktivitet som pågår så blir en del andra aktiviteter beskurna - t.ex. din sexdrift eller sårläkning. Kanske din kropp kommer att kompensera genom att bygga upp mera av katabol aktivitet för att upprätthålla balansen, genom att bygga mera fett som gör dig överviktig och sätter igen dina artärer.

5. Epidemin
Även om det inte är en smittsam sjukdom så betraktas diabetes och dess följder som en epidemi av de flesta hälsoorganisationer.

5.1 WTF? (What the fuck?)
Ja, det var min reaktion också.

6. Hur jag diagnosticerade och behandlade mig själv.
I November 2005 inte så långt efter ett stort väderfenomen som jag har skrivit alltför mycket om, då fick min mor diagnosen Diabetes typ 2 och jag fick en lektion om hur detta var en sak som jag behövde se upp för. Precis som för hjärtsjukdomen på min fars sida av familjen och tjocktarmscancer på mammas. Fantastiskt

Jag började tänka på det och på mycket som hade hänt mig i 30-års åldern, ett i sanning dåligt årtionde när min kropp höll på att falla sönder oavsett vilket diet eller motion jag provade på. Som ett nyårslöfte för år 2006 köpte jag en blodsockermätare och en blodtrycksmätare.

En läkare borde ha blivit alarmerad över mitt blodtryck, 167/119.  Ajaj. Fasteblodsockret var lite mer tveksamt vid 110 (6,1)mg/dl. Efter en tids googlande beslöt jag för att köpa en "Snickers godis" och se vad som hände. Det som hände var att det gick upp till 200(11). Nu visste jag att det inte var bra.

I januari 2006 slutade jag att äta det som fick mitt blodsocker att gå over 140 (7,7) mg/dl. Senare ska berätta vad som krävdes. Men låt mig bara säga att jag inte svälte mig. Jag åt ganska bra och motionerade inte på något nytt sätt och gjorde inte heller något annat  än min vanliga rutin.   

I mitten av februari var mitt blodtryck nere på 125/85, jag hade tappat 18 kilo och mitt fasteblodsocker var 85(4,7). Jag har inte brytt mig om att testa mitt kolesterol men jag är säker på att tack vare flera anekdotiska rapportörer före mig att det troligen hade gått från fruktansvärt till OK. Jag har också mera energi och ork än jag haft sedan i slutet av 20-års åldern och även det har varit otillräckligt på senaste tiden eftersom jag beslöt mig för att vika den energin till ett tidigare omöjligt projekt, att bygga ett hus - med mina egna händer.

Min mor hade blivit utlovad att hon skulle behöva insulin, men när hon och pappa såg min viktminskning och jag förklarade för dem vad jag gjorde, då tog de efter mina vanor. Hennes läkare sade till henne i början att hon slösade bort sin tid med allt detta mätande av olika livsmedel men blev sedan överraskad av hennes förbättrade värden. Hon jobbar sig nu bort från diabetesmedicinen som hon fick utskriven.

En medarbetare hade för flera år sedan fått diagnosen högt blodtryck, och även han var nyfiken. Jag lånade honom min glukosmätare och märkte att hans värden var nästan precis som mina hade varit i januari 2006. Han är inte lika omsorgsfull som jag, men har startat och försöker att följa mätaren. Han läkare har häpnat över de förbättringarna av hans blodtryck också. Det är tydligt att han hade fått fel diagnos, han försöker nu att arbeta sig bort från blodtrycks medicinen. Oturligt nog är det lite svårt. Det är bättre att aldrig börja med det om du inte måste.     

*******************************************************

7. Vad är det då som jag kan äta, undrar du kanske?
Ja, nyheterna är dåliga på många sätt. Jag har funnit att jag inte kan äta en hel del saker, inte ens i små portioner - inte bara socker, utan även pasta, bröd, ris, potatis och majs eller sådant som man gör av dessa saker.

Å andra sedan svälter jag mig inte, och jag kan äta en del fina saker. Jag äter kött av alla slag, ägg, mjölkprodukter och grönsaker. En bra måltid är en stek med brynt svamp istället för bakad potatis som varje restaurang vill servera, eller en hamburgare utan bröd, och sallad bredvid istället för pommes frites. (Två dressingar nämns).

Jag begränsar inte antalet kalorier. Om jag är hungrig så äter jag. Jag märker att jag äter mindre på den här dieten. När jag har ätit tillräckligt är jag mätt och kan inte äta mer.

Under de första veckorna verkade det svårt, men det blev lättare med tiden. Jag är så pass mycket friskare nu och har inte de begär som triggades av lättillgängligheten av livsmedel med högt kolhydratinnehåll. Det är myckelt enkelt för mig att föreställa mig att äta så här livet ut. Det måste jag troligen göra.

Alla frågar om frukt. Jag skulle troligen kunna äta frukt, I rimliga mängder, om min metabolism inte var skadad. Men en av mina mentorer, Dr Lutz kallar frukt "vitaminiserat sockervatten" och är negativ till det.

F1. Var får du dina vitaminer ifrån?
En källa är gröna bladgrönsaker. Jag brukar äta mycket mer av det nu när jag inte äter en massa skräpmat. Men jag tror inte att detta ensamt är tillräckligt.

Jag tror att nyckeln är animaliskt fett. Om du inte äter kolhydrater vilket jag inte gör så måste du äta fett eller så kommer du att hamna i en svår näringsbrist. (Om du äter fett kommer din kropp att tillverka de kolhydrater den behöver, för att ditt nervsystem ska fungera. Det kan den inte göra om du bara äter protein.) Ingen vet exakt hur detta fungerar men det är klart från många anekdotiska erfarenheter från att människor som äter animaliskt inte får vitaminbrist, inte heller skörbjugg. 

Den arktiske upptäcktsresanden Vilhjalmur Stefansson blev inte trodd när han rapporterade om de Kandensiska eskimåerna i början av 1900 talet, Att de upprätthöll sin hälsa i månader bara genom att äta kött större delen av tiden. År 1928 deltog han frivilligt i ett test på ett sjukhus, som bestod i att han under ett år skulle bevisa sitt påstående genom att bara äta kött. Man väntade att han skulle få olika former av bristsjukdomar men han var vid bättre hälsa när han lämnade sjukhuset än när han började testen.

F2. Men är inte fett farligt?
Alla de studier som någonsin har försökt visa detta har varit kopplade till ett högt intag av kolhydrater. Det har nästan inte funnits ett test på den radikala lågkolhydratdiet som jag lever efter.

Det anekdotiska beviset från bokstavligen tusentals människor pekar mot att en lågkolhydratsdiet med mycket fett är nyttigare än en diet med mycket kolhydrater.

F3. Nu skojar du väl?
Jag önskar att jag gjorde det. Men människor som eskimåerna som har levt helt och hållet på kött utan att få skörbjugg eller diabetes - till dess att de blev introducerade i den västerländska dieten. Så är mönstret över hela världen. Samma sak när aboriginerna gick över till västerlandets sätt att äta. Jag kan inte annat än att lägga märke till att jag som har ätit så här i 16 månader är friskare än jag varit sedan 1990 talet. De människor vars förfäder har varit farmare längst har minst problem med diabetes och dess komplikationer. Men det moderna transportsystemet har gjort det möjligt för isolerade populationer att blanda sig med andra. Nu är alla dessa negativa karaktärsdrag som evolutionen har försökt att bli av med på väg tillbaka. Det är därför det är en epidemi.

8. Foliepappers hatten
Det är som något som har tagits ur en modern thriller. En ny teknologi som skapar lovande totalt okänt överflöd. Det gör alla sorters nya modaliteter möjliga som mycket snart efter deras införande inte kan överges. Men det finns en hake, den är försåtsminerad. Du blir sjuk och dör i unga år av den och samma sak kommer att ske med dina barn och deras vänner.

Radioaktiv strålning? Kemiska gifter? Nix ?

Jordbruket.
Problemet är att jordbruk var en stor framgång för människan. Det sätter oss på toppen av näringskedjan och gör det möjligt för oss att ha en stor befolkning som deltar i specialiserade yrken, så att vi kan lära oss mer om saker som glukosomsättning och insulin. Jordbruk är också något stort för vår civilisation eftersom med den snabbt växande befolkningen kan man bygga upp armeer och föda soldater och bokstavligen gå över våra icke odlande grannar. Men det var inte något bra för oss som individer.

De livsmedel vi odlar finns inte I naturen, vi har valt ut och odlat alla de livsmedel vi odlar för att göra dem mera fruktbara än sina naturliga förfäder. Om vi hade levt som Jägare-samlare skulle vi ha ätit mestadels kött, nötter och bär om vi inte hade råkat hitta några tillfälligt hög kolhydratrika födoämnen som t.ex. en dunge med mogna fruktträd. I en sådan begränsad omständighet så vore det mest förståndiga att proppa i sig all den lagringsbara energin innan den ruttnade eller åts upp av andra djur som hittade det före dig.  

Så I ljuset av detta är vår reaktion på kolhydratrika livsmedel -- att äta för mycket av dem, även när vår hälsa står på spel --förståelig. Våra förfäder hade aldrig orsak att reglera sitt intag av sådana livsmedel, och de begär som vi har ärvt från dem speglar vår längtan efter livsmedel under perioder av tillfälligt överflöd.

En del av oss har anpassat oss efter dessa nya omständigheter. En del av oss, som jag, anpassade sig bara delvis och en del av det trauma  -- som en operation i 20 årsåldern - kan göra oss sårbara. Många av oss kan helt enkelt inte hantera dessa livsmedel alls.

9. Jag har varit inne på den dieten en gång.
Detta hör man vanligen från en servitris - tätt följt av "jag gick ner 13,5 kilo, men sedan slutade jag och gick upp alltihop."

Jag har tillbringat flera månader med att undra om jag någonsin skulle skriva om detta och funderat nästan ett helt år vad jag skulle skriva som inte skulle låta helt tokigt. De senaste 16 månaderna har jag känt som om mitt åldrande har gått baklänges. Jag mår bättre nu  när jag är 43 än när jag var 33. Fortfarande motionerar jag inte eller reglerar mitt kaloriintag mer än jag gjorde någonsin tidigare. Jag bara äter olika saker och kontrollerar med min mätare. Jag har haft några otäcka överraskningar, saker som jag trodde var OK  men som fick värdet att stiga. Det förvånar en var man kan finna socker och stärkelse, särskillt i snabbmat.

Jag har här nämnt vad jag gjorde och någon kommenterade och sade att "Jag skulle sluta med sex hellre än att sluta med kolhydrater." En dramatisk jämförelse, det är sant, men hur klokt låter det om jag säger att du kan bli tvungen till det?

10. Nåväl, varför kan jag då inte börja med insulin? Tekniken segrar!
De flesta människor använder sig inte av reaktiv insulinbehandling. Utan de tar en basdos som inte svarar mot den mat de äter. Det är inte ovanligt alls för diabetiker som tar insulin att glukosnivån är 300(16,6) mg/dl efter en måltid. Deras läkare tror inte att detta är något problem eftersom deras medelvärde som man får via HbA1c är relativt ofarligt. Men dessa toppar ökar i antal och försämrar deras tillstånd även om de är under "behandling". Detta är varför de flesta diabetiker märker att de fortsätter att försämras även om de får veta av sina läkare att deras diabetes är "under kontroll".  

Sockernivåerna som de flesta läkare anser vara "tillfredställande för en diabetiker" är inte alls bra. Det är möjligt att hålla nivåerna normala även om du har diabetes. Enbart medicin kan inte klara av det. Mediciner och insulin kan minska blodsocker nivåerna men de kan bara normalisera dem om du samtidigt kontrollerar din diet.  

Insulinbehandling är mycket farligare än alla de mest avancerade fallen av diabetes självt. Problemet är att om man tar insulin så ignorerar man kroppens egna naturliga mekanismer för feedback. Om man tar för mycket insulin och inte äter tillräckligt med kolhydrater för att uppväga dosen, då kan dina sockernivåer falla till nivåer som man inte ser hos friska personer, 40 (2,2)mg/dl eller lägre. För låga nivåer och du kan förlora medvetandet.

Samma sak är sant för icke-insulin behandlad diabetes med mediciner som verkar genom att öka frigörandet av insulin. De andra medicinerna som t.ex. metformin som verkar på andra sätt är mindre farliga men har också mindre möjlighet att normalisera din insulin nivå om du äter mycket kolhydrater.   

11. Min tillfällige vän Carl.

För länge sedan (verkar det i alla fall) så nämnde jag en kille C som jag träffar ibland på en lokal bar när jag går dit för att äta något. När jag senast berättade om honom klagade han över

invasionen av Chalmatians in i St Tammany pastoratet. När han såg vad jag åt i januari förra året frågade han vad jag höll på med och när jag förklarade började han entusiastiskt att återge sitt eget äventyr. "Mitt socker var 800 (44) mg/dl när jag slutligen gick till doktorn", skrattade han.

"Jag var nästan död".

C uppmuntrade mig och gratulerade mig för att jag tog tag I det medan jag fortfarande kunde reglera det med min diet. Han hade varit i marinkåren hela sitt vuxna liv, han sprang en dryg mil om dagen. Han gick i pension när han var 40 år och när han var 41 togs han in på sjukhus för fullt utvecklad diabetes och ett blodsocker på 800 (44)mg/dl. Motion kan hålla diabetes på avstånd men om man slutar med motionen- ja då kommer den fram.

Någongång I augusti 2006 råkade jag vara på restaurangen och märkte att jag inte hade sett C på ett bra tag. Jag frågade servitrisen om honom. Hon blev blek och fick samma färg som ett pappersark. "Carl dog" fick hon fram. "Han levde ensam förstår du och han fick ett insulinkoma och ingen fanns till hands för att hjälpa honom."

Vid sällsynta tillfällen när är jag frestad att tänka "släng mätaren, jag känner för en flottyrmunk", då  tänker jag på Carl.

---

 

Källor

Om du har några misstankar o matt du kanske har det metabola syndromet eller diabetes tänk då på Jenny:

Vad du inte får veta om diabetes

Hon är ingen läkare bara en kvinna som använder sina enastående kunskaper för att ta itu med sin egen diabetes. Om det du läser på hennes sida intresserar dig kan du skaffa den här boken

Life Without Bread

Dr Wolfgang Lutz har behandlat bokstavligen tusentals patienter med en låg kolhydrats diet. Boken skrevs från början i Tyskland (1967) och översattes till Engelska och uppdaterades år 2000. Den är rikt utrustad med fotnoter och referenser till aktuella vetenskapliga artiklar för dem som inte bar tar hans or d som det är.

Jag skulle vilja referera till en väl renommerad resurs som t.ex. WebMD eller den Amerikanska Diabetes Föreningen, men min personliga erfarenhet - ger vid handen att deras råd inte bara är lite fel utan katastrofalt fel. Jag är inte den ende som tycker det.

Jag överlämnar det till de omsorgsfulla läsarna att utröna om det är på grund av att jag har haft hallucinationer vad gäller mitt tillfrisknande på 16 månader, eller om vår medicinska expertis är dum, eller kanske för att ingen är beredd att betala en massa för att få dig att äta en omelett istället för pannkakor till frukost.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-05-07 22:13 #1 av: Mervi

Den här har jag läst och skickat till folk som behöver läsa den.

Verklingen läsvärd. 

Anmäl
2007-05-07 22:25 #2 av: Margareta

Den är lång, men man bör ta sig tid att läsa den och sen sprida den i personalrum och bland bekanta.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-05-07 23:14 #3 av: parsley

Folk som behöver läsa den skulle säkert bli upprörda och irriterade om jag skickar artikeln till dem.

Anmäl
2007-05-08 09:48 #4 av: Mervi

De blir de säkert. Men då har du träffat rätt...och kanske väcker ändå en liten gnutta nyfikenhet...

Anmäl
2007-05-08 12:01 #5 av: magma
Läste igår sent på kvällen. Tänkvärt!! Men jobbigt att läsa då min pappa har typ 2, är överviktig och trots att han började med SSS förra våren så lyckas han inte hålla sig ifrån avsteg. Även om de är små så sker de ofta... *suck* En pepparkaka där, några smulor där... De som inte vill se klart och skaffa sig insikt, deras skygglappar kommer nog tyvärr sitta där de sitter. Man säger ju att man ska leva för stunden, men när det gäller sin hälsa så skulle jag vilja säga tvärtom. Man måste se sambanden mellan det man äter idag och hur man kommer må imorgon, nästa år osv. Jag började med SSS främst för att inte få typ 2 som min pappa, och för att jag ville att mina barn skulle få behålla sin mamma så länge som möjligt. Ville åtminstone inte dö ifrån dem i förtid, och ville kunna vara aktiv med dem. Viktminskningen var mer en del i det hela.
Anmäl
2007-05-08 12:45 #6 av: Mervi

Det är jobbigt att läsa, jag har en dotter som har typ 2. Hon håller sig insulinfri med LCHF sedan mars 2006 och har förbättrat sina andra värden jättemycket.

Anmäl
2007-05-08 18:31 #7 av: magma

Härligt att höra Mervi!

Anmäl
2007-05-08 21:50 #8 av: Mervi

Tack magma! Vilken bra bild du lagt in! Skrattande

Anmäl
2007-05-08 23:03 #9 av: Margareta

Ena fina bilden efter den andra magma... kanske man skall byta...

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2007-07-22 13:04 #10 av: zeretki

puttar mera...

Anmäl
2007-10-24 22:09 #11 av: MillisB
"Life without bread" har kommit ut på norska: Bedre uten bröd, medförfattare Christian Allan, finns på adlibris.se för endast 309 kronor...

/Millis Ballong
Min blogg läser du här.
Fat is your friend.          (David Perlmutter)

Anmäl
2007-10-24 22:35 #12 av: Glennart

#11 Synd att den inte finns på svenska. Ledsen

Anmäl