Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allt om lågkolhydratkost - - Medlemmar - - Medlemmar - var bor ni? - Off topic - (OT) - Om sajten - - Utmaningen - - Vi som vill nolla kolhydraterna - Boktips Ej frågelåda - Sten Sture Skaldeman Frågelåda - MinMat Före detta frågelåda - dr Andreas Eenfeldt Hälsa Hälsovinster LCHF för vegeterianer LCHF - Problem LCHF för barn LCHF för bäbisverkstan LCHF för nybörjare Länkar - Föredrag Länkar - Radio/TV Länkar - tidningar/hemsidor Mat - Billiga ingredienser Mat - Jag behöver måltidstips Mat - Livsmedel Mat - Livsmedel - Matfett Mat - På stan, hur gör jag? Mat - Recept att laga hemma Mat - Recept på bröd och brödbaserade rätter Mat - Recept på efterrätter och sötsaker Mat - Recept på fisk- & skaldjursrätter Mat - Recept på färsrätter Mat - Recept på fågelrätter Mat - Recept på kötträtter Mat - Recept på soppor & såser Mat - Recept på ägg, ost, grönt, sidorätter & veg Mat - Vitaminer, mineraler, tillsatser mm Motion & träning Vi som har autoimmuna sjukdomar Vi som har diabetes Vi som har huvudvärk/migrän Vi som har högt/lågt blodtryck Vi som har koncentrationssvårigheter Vi som har mag/tarm-besvär Vi som har/har haft fibromyalgi Vi som röker/har rökt Vi som vill gå ner i vikt Vi som vill gå upp i vikt Vi som är beroende Vi som är gbp-opererade och äter LCHF dr Annika Dahlqvist Övrigt
- Om iFokus -

Ledarhund iFokus

2009-06-27 14:12 #0 av: Margareta

Välkommen till Ledarhund iFokus. Eftersom min man Mats är sajtvärd för Ledarhund vill jag gärna på det här sättet berätta för er alla om att ett nytt forum har öppnat i iFokus-familjen.

Ett helt nytt forum på iFokus har öppnat idag.

 Färdiga loggan.JPG

Det är min egen man som startat Ledarhund iFokus.

Mats är synskadad sen födseln och är ledarhundsförare sen 3½ år och vill på det här sättet informera allmänheten både hundägare och andra intresserade hur en ledarhund fungerar och hur man bäst möter dem på stan och i andra sammanhang.

Dessutom är forumet ett försök att försöka få till en samlingsplats för ledarhundsförarna. Just nu är de ett gäng från Stockholmsklubben som promenerar med sina hundar ute på Blockhusudden ute på Djurgården i Stockholm. Jag säger försök, för det är inte helt lätt för en synskadad att ta till sig ett internetforum typ iFokus. Det kräver en del koncentration för att orientera sig med skärmläsare (talsyntes).

Ni som är intresserade är välkomna in på Ledarhund för att ta del i samtal och diskussioner. Ställ gärna frågor om ni undrar något.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-06-27 15:34 #1 av: Margareta

Cedric kan verkligen se sorgsen ut - men när han får ut och jobba i sin sele då blir han glad igen.

 

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-06-27 16:22 #2 av: Inkanyezi

Jag har ju en gång i tiden tränat ledarhundar, och helt har väl inte intresset svalnat ännu. Jag började träna hundar medan jag levde tillsammans med en synskadad kvinna, och jag lärde mig bland annat på Norges Blindeforbunds Førerhundskole i Vestby (den har senare flyttats till Oslo).

Jag tränade bara en hund till en svensk förare, Boris Lamby, som var diabetiker, numera avliden. I Norge var jag delaktig i träningen av flera hundar, och jag har också jobbat en del med samträning och efterträning både i Sverige och Norge.

Små detaljer har ingått i det jobbet, som hur man hittar hissknappen och andra mer specifika saker som kanske inte alltid har ingått i hundens grundträning.

Lycka till med den nya sajten!

Anmäl
2009-06-27 17:03 #3 av: Margareta

Vad kul Inkanyezi - du kanske vill skriva en artikel till Ledarhund iFokus och berätta om träningen? Det tror jag är spännande läsning för både hundägare och allmänt intresserade.

Cedric - makens hund - klarar (när han har en bra dag) både hissknappar och vilken sida på dörren som har handtaget.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-06-27 17:48 #4 av: Inkanyezi

De hissar som var knepigast var så klart de som inte hade handtag, utan som bara hade en knapp på ena eller andra sidan, men där dörrarna öppnades när hissen var på plats. Den hiss som var aktuell första gången var vid en station i tunnelbanan, Västra Skogen. Hunden gick snällt fram till hissen och stannade där, och hundföraren hade ingen aning om var hissknappen fanns.

Tekniken är samma som för dörrhandtag, så när man har övat upp den ordentligt så funkar den också med handtag. Jag tränade mina hundar specifikt för alla de här sakerna, så de kunde hissknapp, dörrhandtag och andra ställen där folk ofta trycker med fingret eller lägger på handen. Hunden går på lukten av handpåläggning, men vi övar i början med lite mer pålägg än handen. Alltså leverpastej! Man smetar leverpastej på hissknappen, och så visar man hunden fingrarna med leverpastejkladd och pekar mot hissen och säger till den att hitta det. Jycken går så klart direkt till där det luktar leverpastej, och då ger man beröm. Så upprepar man det på andra ställen, och så kan man så småningom ta bort leverpastejen, men man fortsätter med berömmet så klart. Jag gav ibland godis som beröm, en väldigt liten bit lever som är torkad i ugn. Man skär lever i tärningar och kör det i ugnen på låg temperatur, så att man får en massa små tärningar som är torra. Man har några såna i fickan och portionerar ut dem vid lämpliga tillfällen. Man ska inte överdriva, det ska räcka med ett uppskattande tonläge som beröm, eller att man visar med kroppshållninen att man är nöjd och gillar vad hunden gör.

Men hissknappen och handtaget, och andra dörrhandtag ska hunden klara alla gånger, och det är lukten den går på, lukten av handpåläggning. Leverpastejen är bara ett hjälpmedel för den första inkörningen. När hunden fattar att det är knappen man är ute efter så behövs ingen pastej, för jycken känner igen lukten av att många har varit där och fingrat.

Det var Gunnar Pettersson med hunden Dana som behövde hjälp med det där, när han skulle ta sig från Västra Skogen till Gotlandsgatan med tunnelbanan. Det är flera hissar efter vägen, också vid T-Centralen finns hissar, som man bör använda, eftersom det inte är lämpligt att använda rulltrappan. Hunden kan fastna med tassarna i kamplåten, såna olyckor har hänt, och därför är det inte tillåtet att låta hunden åka rulltrappa.

Kanske blir till att skriva ihop något i alla fall. Jag har varit borta länge från det där, sen slutet av sjuttiotalet som aktiv tränare, och mitten av åttiotalet för efterträning. På den tiden sågs det inte väl med privat verksamhet kring hundarna, SRF och Hundskolan ville ha ensamrätt på att träna och fördela ledarhundar, och de ville till och med hindra att synskadade använde andra hundar än de av SRF godkända. Också Boris' hund Teddy, en keeshond, blev så småningom godkänd av SRF:s ledarhundskonsulent.

Anmäl
2009-06-27 18:20 #5 av: Margareta

Jättekul läsning - jag skulle jättegärna vilja att du kopierade in det som ett inlägg på Ledarhund och ännu bättre även skriva mer och berätta framöver!

Jag ser framför mig hur Cedric skulle älska att slicka leverpastej på hissknappar. Mats fick honom färdigtränad (han kommer från Tjeckien och är tränad där) och vi vet ingenting om hur de har gjort. Vi vet bara att han klarat ett test att gå förbi just leverpastejsmackor i noshöjd.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-06-27 18:45 #6 av: Inkanyezi

Jo, det är ju rätt lustigt, jag erkänner att det är jag som kladdade leverpastej på hissknapparna från Västra Skogen över T-Centralen och till Skanstull. Men pastejen är bara en tillfällig grej, för att lära hunden vad man är ute efter. När hunden börjar fatta så kan man göra det utan pastej. Det är bara ett hjälpmedel för att det ska gå fort att lära sig. Sen kommer ju leverbitarna från hundförarens ficka, och hunden vet ju hela tiden att de finns där, det går inte att dölja.

Boris' hund Teddy klarade också att gå förbi leverpastej eller vilken mat som helst, utan problem. Däremot var det en sak jag aldrig kunde få honom att apportera, pepparkaka. Han kunde inte ta en pepparkaka i munnen utan att äta upp den. Men jag hade jobbat hårt med apporteringen. Det svåraste brukar vara att ta hårda saker, och i synnerhet saker av metall som smakar illa i munnen. Nyckelknippan är ett bra exempel. Men om man sätter sig in i det, så förstår man hur viktigt det kan vara. Tänk att du kommer fram till dörren, hittar nyckelhålet och plockar fram nyckeln, och så tappar du den. För en seende är det ju inget problem, bara att plocka upp den, men om man inget ser, då tar det en god stund att hitta den där nyckeln. Om man inte har en hund som har tränats på att plocka upp vad man tappar och lämna av det i handen.

Boris ringde mig en kväll och berättade att han hade förstått varför det var så viktigt med apportering, och framför allt att lära hunden lämna av ordentligt. När han hade tagit av sig byxorna och hängt dem på sin herrbetjänt, så var det något som föll ner, och vips var hunden där som ett skott och satt vid hans sida och buffade med nosen mot hans händer. När han kände efter vad Teddy hade i munnen var det färdtjänstkortet, som hade glidit ur fickan.

Nästa gång jag kom hem till Boris och vi satt och snackade, så kallade han till sig Teddy och bad honom att gå och hämta en öl. Och Teddy gick ut i köket, öppnade kylen och plockade en ölflaska och kom in och lämnade av den. Det hade inte jag lärt honom.. Glad

Anmäl
2009-06-27 19:08 #7 av: Margareta

Den där sista med ölflaskan är helt underbar!

Cedric apporterar oftast bra - han plockar upp enkronor från stengolv. Han tar handskar som ramlar vid busshållplatsen, men han missade faktiskt makens plånbok en gång, men som tur var hittade grannens pojk den.

Kanske vi skall flytta diskussionen till ledarhundsforumet? Det blev en trevlig tråd av det här!

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-06-28 02:10 #8 av: Margareta

Idag var Ledarhundsklubben i Stockholm på långpromenad. En karavan med 10 ekipage gick från Blockhusudden till Djurgårdsfärjan vid Gröna Lund.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl
2009-07-07 14:17 #9 av: Margareta

Det finns artiklar om promenaden på Djurgården både på Ledarhund och på Synskadade.

/Margareta, sajtvärd för http://kolhydrater.iFokus.se
Bloggar om LCHF för oss som har svårt att gå ner i vikt på
Vägen till 65

Ger tillsammans med Bo Zackrisson och Sten Sture Skaldeman
ut LCHF-magasinet.
http://www.lchfmagasinet.se

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.