Ät dig ner i vikt är skriven för rejält feta män och runda kvinnor i första hand, de som kan behöva vila efter en 50meterspromenad på plan mark, för dem är motion inget som kommer hjälpa viktminskningen, att säga åt sådana att gå ut och jogga är snarare oansvarigt, de kommer om något förstöra sina muskler pga den belastning de utsätts för. När man tappat 50% av övervikten kan man börja tillföra kroppsrörelse i friska luften, först stillsamt som promenader, sen kanske raskare och så, sen lägga till viktväst osv om man vill. Om du fått intrycket att Skaldeman menar att man inte behöver röra på sig för att bibehålla en god hälsa har du tolkat fel, tvärtom säger han ju att motion är hur nyttigt som helst, vi är byggda för att röra på oss, men är skadan skedd och man blivit rejält fet (övervikt på 30-40 kilo eller mer) ska vi inte försöka motionera bort det utan äta bort det.

Lite funderingar..

Det finns många väldigt smala som inte motionerar. Om motion behövdes för att gå ner eller för att hålla vikten så hade dom varit feta, men dom är ju lika smala jämt.

När du var idrottsman spenderade du säkert en massa tid på olika träningar eller matcher. Den tiden kanske byttes till kvalitetstid i soffan med något gott tilltugg. Sånt kan göra stor skillnad.

Jag tror att om du bytt träningen och matcherna mot t ex fiske så kanske du inte gått upp.

Mina egna erfarenheter tyder på att kosten spelar störst roll. Jag jobbade 6 månader i skogen manuellt med motorsåg. Man jobbade och svettades 8 timmar med huggning (kallas så) och sen släpade man timret/massaveden till högar efter "vägarna". Jag har aldrig varit så överviktig som jag var då.

Likaså hade jag en period när jag utövade rätt så hård motion på all ledig tid, men inte blev jag smalare för det. Inte ett gram.

Jag åt helt enkelt fel!

Angående Skaldeman. Javisst funkar motion när man äter för fettförbränning. Men för vanlig husmanskost som blockerar fettförbränningen blir det däremot svårare och kräver ännu mer motion. Ofta blir det så pass mycket att man inte orkar hålla ut hela distansen.

http://matsmurfen.blogspot.com/2010/02/jogging-is-waste-of-time.html

#1 Du behöver inte överdriva. Att gå 50 meter var inga problem även när jag var som tyngst (tresiffrig övervikt). Problemet var främst att man var så trött pga kolhydraterna att man inte orkade komma igång, men när man väl börjat gå så var de inga problem att gå en timme eller längre.

#3

Jag överdriver inte, det var vad Skaldeman själv sa i TV4-reportaget, att han fick vila efter att ha gått 50 meter plan mark till brevlådan.

Jag är väl för ung och pigg då, eftersom jag t.o.m. cycklade fast jag vägde dubbelt så mycket som jag borde för några år sedan (gav starka benmuskler).

Motion när man är gravt överviktig kan vara väldigt kontraproduktivt.

Dels för skaderisken men det finns även studier som pekar på att den fete istället för viktminskning får högre blodsockervärden och en större inlagring av fett och glykogen av motionen.

Vid måttlig övervikt och en kost rik på fetter utvecklar man fler mitokondrier och då kan motion istället bidra en hel del till att bördan lättar

Det är inte motionen i sig som är välgörande.. det är att vara vältränad som ger dig alla fördelar.. då har du de fysiska o psykiska förutsättningarna att faktist bränna några kalorier oxå!

Är man fet o i dålig kondition orkar man inte köra på särskildt hårdt o länge.. tar du då en kopp kaffe med kanelbulle, efter passet, har du typ stoppat i dig dubbelt vad du gjorde av med!

Att vara våltränad och i god kondition påverkar även metabolismen, man för en förbättrad insulinkänslighet tack vare mer muskler, fler mitocondrier, fler GLUT, högre ämnesomsättning och en massa andra saker.. förutom det bättre psykiska välbefinnandet!!

Därmed inte sagt att inte feta skall röra på sig i den utsträckning man kan.. långa promenader är en utmärkt motionsform.. så även cykling!!

Först av allt vill jag poängtera att jag verkligen uppskattar Skaldeman bok, den är banbrytande på sitt sätt. Den är så bra att jag faktiskt läst den två gånger! Och jag kommer med all säkerhet att återkomma till den många många gånger. All heder åt Skaldeman, inget snack om den saken!

Men men men. Ibland tycker jag att det inte framgår till vem budskapet riktar sig när motion kommer på tal. När motion diskuteras verkar inte författaren veta vilket ben han ska stå på: motion behövs inte alls å ena sidan, å andra sidan är det viktigt för att trigga kroppen till förbränning.

Det är möjligt att motion är negativt för någon med 50kg övervikt, vad vet jag? Helt säker på att så är fallet är jag dock inte. Givetvis är det knappast joggning jag avser med motion i det fallet. Motion är väl ändå ett bredare begrepp än så och innefattar naturligtvis allt från att sitta ner och lyfta benen några gånger, lätt vattengympa, röra på armarna i cirklar i tre minuter, sjukgymnastik eller liknande, till aerobics, pilates, spinning osv osv. Och ja, jag anser till skillnad från Skaldeman att det är ok att träna, motionera inomhus! Har lirat både handboll och basket, innebandy och vollyboll. Att motion alltid bör ske "ute i friska luften" är självfallet nonsens. Strunt samma, man kan tycka lite olika, det är ok även om det blir lite tossigt ibland med den typen av utsagor. Att motionera inomhus är en helt suverän möjlighet om man som jag bor i Sthlms innerstad och inte åker skidor eller släpar timmer i skogen. Tänk dessutom på alla äldre och de som av olika skäl inte klarar kylan om vintern men ändå vill röra på kroppen. Eller ska vi stänga simhallarna?

Självfallet skriver jag under på att kosten är avgörande vid viktnedgång. Absolut! Men av egen erfarenhet vet jag att motion sannerligen inte är att förakta, tvärtom. Jag tror verkligen på att båda delarna behövs, rätt kost och rätt motion. Vid tre olika tillfällen har jag gått ner över 20kg och i samtliga fall var den motion jag ägnade mig åt en betydande faktor. Men varje gång fick jag börja på noll för att under några tuffa månader bygga upp fysiken. Det har också varit påtagligt hur suget efter skräpmat minskat och helt försvunnit de gånger jag rört ordentligt på mig. Personligen kan jag inte nog understryka vikten av att man låter kroppen jobba med viss regelbundenhet, hur lite det nu än må vara utifrån de förutsättningar man har.

Vad jag förstår ligger det till så här om jag "tolkar" Skaldeman: vid väldigt kraftig övervikt kan man vänta med motion. Att ändra på kosten räcker gott. När man kommit en bit på vägen kan man börja röra sig i sin egen takt för att så småningom öka dosen och på så sätt närma sig "urfarfar" med tanke på hur denne förmodligen fick ligga i för att överhuvudtaget kunna få tag i sin köttbit alls. Är jag i närheten?

Det vore olyckligt att byta bort sin fettskräck mot motionsskräck, tycker jag. Motion är bra! Det är skönt, kroppen och psyket älskar det, vi är byggda för att röra oss. Både inomhus och utomhus.

Tack för alla synpunkter!

"Vad jag förstår ligger det till så här om jag "tolkar" Skaldeman: vid väldigt kraftig övervikt kan man vänta med motion. Att ändra på kosten räcker gott. När man kommit en bit på vägen kan man börja röra sig i sin egen takt för att så småningom öka dosen och på så sätt närma sig "urfarfar" med tanke på hur denne förmodligen fick ligga i för att överhuvudtaget kunna få tag i sin köttbit alls. Är jag i närheten?"

Ja, du har (enligt min tolkning av Skaldeman) tolkat helt rätt.

Intressant forskning i sammanhanget.

Länk

Man får skilja på några saker och det är på att vara fet och på att vara fet o med en sjuk kropp.. är man fet o frisk med en väl fungerande kropp man har stora chanser att leva ett långt o friskt liv!

Är man däremot fet på grund av en sjuk kropp gör man bäst i att först åtgärda fetman för att sen bygga upp sin kropp till en mer vältränad och friskare konstitution!

Vilket lätt leder in oss på spåret med att inte ha vågen som främsta tecken på normalitet o sundhet.. har man väl lyckts bli av med den värsta fetman bör man satsa på att bygga upp en väl fungerande fysik!

Sen visar det sig att olika mäniskor svarar olika på fysisk aktivitet, man har vid vetenskapliga undersökningar funnit att normalviktiga svarar bätter på fysisk tränning med viktnedgån medans feta ofta inte går ner särskildt mycket vid samma träningsdos.. det fanns även de testpersoner som lade lade på sig några kilon!

Troligen har detta med en störd metabolism att göra.. och en slutsats som jag drar är att de som har en störd metabolism förstofrämst bör sätta in åtgärder som återskapar en normaliserad ämnesomsättning, särskildt om det hela handlar om en felaktig kost som roten till det onda!

Seen.. så kommer man ju alltid till det där med hur skall man få en bättre fysik.. och då blir det att träna kroppen iallafall!

Motion är hälsosamt oavsett om man är fet, överviktig, normalviktig eller smal, det gäller bara välja rätt form av träning och lagom mängd. Promenader kan alla, som fortfarande orkar stå på två ben, ta. T.o.m. om man är sängliggande så finns det träningsrörelser man kan utföra.

Får man filosofera lite.... även om jag slår in öppna dörrar. När jag läser Skaldeman rakt "upp och ner" går det att tolka hans motionsråd som väldigt generella - men givetvis kan det inte gälla till punkt och pricka för alla individer. Vad jag läser in vid lite djupare reflektion är snarast  att man måste lyssna på sin egen kropp - i alla lägen.

Att jag upplever kroppen som spänstigare, att jag t ex upplever att rumpan (muskulaturen och hudvävnaden) blir fastare av löpning, skogspromenader (eller på löpbandet som står inne i källaren med för den delen) det är en sanning - för mig = något "gott". Vad jag vill åt är den psykologiska effekten - om jag känner mig fastare och starkare så har det en positiv effekt på min självbild som i sin tur påverkar hela min livsföring. Det stärker min motivation att äta riktigt, gör mig mer lyhörd för hur kroppen fungerar osv. Jag vågar inte generalisera - men jag tror att ökad förmåga till rörelse och fysisk styrka stärker självförtroendet - vilket har stor betydelse för drivkraften att fortsätta ändra sin livsstil.

Det måste ju alltid vara ett dilemma för en författare - det är ett stort ansvar att ge råd. Konsekvensen kan ju bli att folk störtar ut i motionsslingan och drabbas av hjärtinfarkt....

Såsom jag tolkar Skaldeman:

Motion har ingen betydelse för viktnedgång, däremot har den betydelse för det allmänna välbefinnandet, man mår bättre av lite motion

Att träna som en galning kan däremot vara kontraproduktivt eftersom man blir hungrigare av träning, som vanligt är lagom bäst

Min erfarenhet av motion är att när jag tränar, ökar omedvetet min kosthållning. Alltså, jag undviker McDonalds och köper inte den där påsen med godis på lunchen. Jag vill helt enkelt inte ha det.

Men om jag istället inte tränar alls (har haft några få totalstopp med träning i mitt liv), då minsann kan jag äta hur mycket som helst utan att jag egentligen bryr mig. Jag frossar i godis och fikar i oändlighet. Jag äter dubbelt så stora portioner, och sen vaknar man upp två månader senare och undrar varför man ser plufsig ut...

Så det hela beror ju på om man tränar och fortsätter äta ohälsosamt, då får man absolut inga resultat av sin träning. Men om man däremot tränar och tänker mer på vad man stoppar i sig, då stärks kroppen, man får en skönare spegelbild och mår helt enkelt bättre.

Jag har nästan helt lagt av med kolhydrater (äter bär och rotfrukter i små mängder, men har slutat helt med bröd, pasta, ris och potatis), och detta är min andra vecka. I helgen visade vågen -2,5 kg. Och där kan jag tacka kombinationen av träning och god kosthållning :)

Lite mer filosofier,

Du skriver:

"Vid tre olika tillfällen har jag gått ner över 20kg och i samtliga fall var den motion jag ägnade mig åt en betydande faktor."

Är du helt säker på detta? Isåfall ska du ha ätit likadant som innan du gick ner i vikt och bara ändrat på motionen.

Har du samtidigt även ändrat kosten, så kan man inte vara lika säker på motionens betydelse.

Det är väldigt vanligt att man ändrar "hela paketet".

Zepp:  Som vanligt kloka ord, skriver under på det där.

Starhawk:  Tyvärr, jag kan inte hålla med dig.

Tusselisa:  Oj, vad jag känner igen mig!

WilliamJ:  Ja, jag är helt säker på att motion är avgörande i alla fall för min del. Senaste gången ändrade jag verkligen kosten ordentligt, dock inte på rätt sätt, förutom att jag skippade den värsta skräpmaten. Åt bara fettsnålt kött och rotfrukter och sallader. Och löptränade, var uppe i fyra mil i veckan till slut. Gick ner från 100kg till 77 under fyra månader.

Ja, men du ändrade ju ändå kosten!!

Hoppas du inte blir gammal och orörlig eller råkar ut för en invalidiserande olycka. Då kommer du (som kräver motion för viktnedgång) att bli ordentligt fet.

Vi andra kommer att fortfarande vara normalviktiga

WilliamJ:  Ja just det! Du har helt rätt. Jag skrev att jag ändrade kosten, något jag inte alls bestridigt eller någonsin ansett vara annat än positivt. Ändrad kost är bra. Och motion är också bra, är min ödmjuka tes.

Blir lite beklämd över hur du sedan skriver: det låter nästan mer som en slags förtäckt önskan om framtida olyckor än en önskan om välgång. Om så är fallet tycker jag verkligen att du bör tänka över hur du relaterar till dina medmänniskor! "Vi andra..." osv, låter väldigt otrevligt. Jag anser inte att det är god ton att uttrycka sig på det sätt som du gör och kommer antagligen inte att kunna diskutera med dig framöver.

#19: Men herregud wernerbaeck tål du inte skämt!

Tyckker för övrigt ditt resonemang tyder på att du är träningsberoende och därför relaterar allt till motionen på alltför lösa boliner. Har gjort tvärtemot dig, inte ändrat min vardagsmotion ett dugg utan bara ändrat kosten och det gav definitivt utdelning

Det verkar vara så att en del människor svarar på motion med att gå ner i vikt medan andra inte påverkas alls av motionen viktsmässigt.
Det stämmer fö bra med min erfarenhet.
Kan det vara så att en del människor får sin insulinkänslighet så pass förbättrad av träningen att de får sitt insulin sänkt och därmed lättare kan gå ner i vikt.
Andra reagerar kanske inte på samma sätt.
Som alltid brukar det visa sig att människor är väldigt olika på alla möjliga vis. 

Dr. Atkins lägger en stor vikt vid träning. Det kan man läsa i hans bok Atkins för livet. Han skriver "En del människor kommer att upplysa dig om att du inte behöver motionera för att bli framgångsrik i att göra Atkins. De har fel". han skriver också att en motion inte skall vara kortare än 60 minuter, till skillnad från den andra rekommendationen om att en 30 min träning räcker.

Jag tror nog att det går bra att gå ner i vikt utan motion med bra kost för det mesta, men att det är lite olika från person till person om motion gör att det går bättre eller sämre. (Detta utifrån om man inte är särskilt gravt överviktig)

Utifrån min egen erfarenhet (27 år gammal tjej, om det gör skillnad i sammanhanget) så försökte jag gå ner i vikt med stegräknade och mager mat förra våren, (var med på tappa.se, försökte gå minst 10.000 steg om dagen, skrev in allt jag åt osv.) jag kämpade mig ner 3 kilo som jag gick upp på typ 2 veckor när jag inte längre orkade gå så himla mycket och hålla på och skriva ner varenda matbit jag stoppade i mig.

Så då var jag tillbaka på 93 kilo (är 185 lång så det är inte så stor övervikt för min del), började med lchf i slutet av sommaren, började med att gå ner 2-3 kilo bara i vattenvikt, sedan när jag började med äggmjölk till frukost så trillade jag ner till ca 86 kilo. All denna viktnedgång helt utan motion, jag var till och med mer stillasittande än vanligt.
Sedan så började jag på friskis och svettis, går ca 2-3 gånger i veckan + att jag har börjat promenera mer igen. Detta har inte gjort ett skvatt skillnad på vågen. (Har tränat ungefär så mycket sedan slutet av oktober) Däremot så har jag varit lite mer strikt med maten senaste månaden och nu är jag nere på ca 83-84 kilo.

Så för min del så har träning gjort plus minus noll viktmässigt, jag tränar för att det är kul, för att bli starkare och för att vårda min kropp för framtiden.
Sedan kan man i och för sig spekulera i att jag kanske bytt ut fettkilon mot muskelkilon och därmed varit stabil viktmässigt, men det vet jag inte så mycket om. Har i alla fall inte tappat särskilt extremt mycket runt midjan i alla fall. (Runt 83-84 cm före lchf, nu ca 79 cm, någon cm mindre skillnad runt baken, men där kommer jag inte ihåg siffrorna.)

Starhawk:  I mitt arbete möter jag dagligen människor som är invalidiserade och rörelsehindrade på olika sätt. Tyvärr delar jag inte din humor när det gäller detta.

Du gör en "analys" utifrån min syn på motion och uttalar dig tvärsäkert, jag är träningsberoende osv. Intressant! du har verkligen genomskådat mig, ditt skarpsinne är utöver det vanliga. (För att inte skapa förvirring hos dig: detta kallas ironi).

Dina kommentarer avslöjar dessvärre en hel del om avsändaren. Kanske det skulle göra dig gott att röra lite på fläsket trots allt? En halvtimmes lätt joggning på morgonkvisten skulle nog få dimmorna att skingras.

Bjorne:  Bravo

Medlem:  Ser man på. Men den kommentaren lär nog inte gå hem oss alla...  Ska bli kul att se vad du får till svar.

#24: Din analys av mig skjuter tyvärr vid sidan av målet, jag går en rask promenad på en halvtimme ungefär till jobbet och samma på kvällen när jag skall hem så det finns inga dimmor att skingra där, har även ägnat mig åt att stiga av ett par stationer tidigare och gå hem, c:a 1 1/2 timmes promenad. Har även gått regelbundet på gym. Problemet är bara att det är så f--bannat tråkigt! Varför ägna sig åt nåt sånt? Men det visar att vi är väldigt olika, i mina ögon är du tränings/motionsberoende eller varför tycker du att det är så roligt att träna?

Jag tror var och en har olika åsikter om träning. En del tycker att styrketräning är roligt men en del (som jag) tycker inte det. Jag gillar att simma och dansa, tycker det är jätte kul. Så egentligen man skall välja den träningsform man gillar och tycker vara kul för att kunna fortsätta.

Ja, visst var det lite ironi eller vad det nu kallas, men ändå med en allvarlig underton.

Jag ville bara belysa att så som du beskrev hur du fungerar, så kommer du att gå upp i vikt om det händer dig något som gör att du inte kan motionera.

Det var alltså inte jag som skrev det utan du. Jag bara påpekade det på ett tydligt sätt. Jag ber om förlåtelse om du tog illa upp av det.

Mitt eget mål är att vara normalviktig utan någon som helst motion. Det vet jag att jag är. Motionerar gör jag ändå för att jag vill och för att jag mår bra av det.

Ha det bra:-)

#26: Skulle eventuellt vara att cykla då, jag kommer ihåg när jobbet låg på närmare håll, då cyklade jag dit varje dag under barmarks-perioden. Numera är det lite väl långt till jobbet, och föret är ju inte det bästa, känner inte för att köpa in tre dubbdäck och krångla på dem, och sen måste man byta tillbaks igen! Nä cykeln får vänta tills det blir barmark

och ett tillägg..

Jag ser faktiskt inte motionslösningar som långsiktiga när det gäller normalvikt.

Nu lägger jag inte in något ironiskt tillägg kring detta utan låter var och en ha sin egen uppfattning.

#25:  Det där kallar jag humor, om än ofrivillig. Att ägna en ganska stor del tid åt motion som man samtidigt avskyr? Verkar som dimman är tjockare än vanligt. Egendomligt.

Ja, det verkar somom var och en blir salig på sin fason. Personligen kommer jag fortsätta röra på mig, fortsätta med min enkla vardagsmotion. Jag mår bra av det, tycker det är kul och det ger ökat välmående på många sätt. Dessutom har jag av egen erfarenhet noterat att det hjälper min viktminskning på traven.

Tack för alla intressanta kommentarer, både genomtänkta och mindre dito.

Avslutningsvis en länk som kan vara av intresse. Man har forskat på stillasittande:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/kortare-liv-om-det-levs-framfor-tvn_4071825.svd

 (jag gissar att somliga här underkänner resultatet man kom fram till?)  

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/kortare-liv-om-det-levs-framfor-tvn_4071825.svd

Jag känner inte att du helt är med på hur jag tänker. Ingen här har väl förnekat motion som nyttigt.

Jag säger bara att motion inte ska behövas för att hålla mig normalviktig. Det är stor skillnad.

Jag kan tillägga att jag åker flera mil skidor i veckan (1-2mil/gång) och spelar innebandy och tycker det är jätteskönt. 

#30: Anledningen till att jag ägnade mig åt den där motionen var två, dels ansåg min dåvarande läkare att min IBS skulle bli bättre av det, dels så skulle man ju bli så pigg och nyter av motion, det stämde inte på någon punkt, tvärtom blev jag pigg och tillfreds när jag slutade med det. Min IBS fortsatte att vara ett problem tills jag började med den här dieten, se där ytterligare en sak som löste sig med rätt diet och inte motion.

Men om du trivs med din motion så fortsätt för all del! För mig har motionen inte gett något, vardagsmotionen fortsätter jag med, jag skulle kunna ta bussen men det är krångligare än att gå så det är bekvämlighetsskäl som ligger bakom det dessutom säger min nuvarande läkare att 30 min om dagen är fullt tillräcklig motion