Diabetesförbundets "nya" slogan:

Sockersjuka bör äta socker!

/SSS

Jag tror den här inställningen bottnar i omtanke om än en vilseledd sådan.

När insulinet äntligen kom fick dödsdömda typ 1:or en ny fantastisk möjlighet till livet och inte bara det

Dom kunde tom äta gott och "nyttigt" som alla andra

På den tiden var det knappast nån som kopplade socker till sjukdom utan det var förknippat till god mat omtanke värme och kärlek

Att sen ordet sockersjuka smusslats bort måste nästan vara ett resultat för medveten  lobbying från livsmedelsindustrin.

Ingen hade ju längre problem med socker när det fantastiska insulinet var på plats.

De där i toppen av organisationen som styr med järnhand, kan de månne vara mutade? Inget de gör tycks ju ge medlemmarna något eget val, eller hur?

Det där citatet då, Gabriels pappa sa att man anpassat sin kost så att den skulle passa Gabriel, hur då? "Om vi äter bullar får han också äta bullar, och ska vi på barnkalas så får han äta tårta som de andra barnen. Då ser vi helt enkelt till att vi ger honom lite extra insulin." Det verkar mer som att Gabriel är den som får anpassa sig.

Bertil

Jag inser till fullo, att den som helt saknar insulinproduktion ligger pyrt till och måste tillsätta insulin för att hantera socker, och att socker är nödvändigt för vissa vitala funktioner, men i mycket liten mängd.

För den som däremot har en egen insulinproduktion kan det knappast finnas skäl att öka insulinet vare sig med tillsatt insulin eller medicin som stimulerar att kroppen själv gör mer insulin. Inte ens om man är insulinokänslig borde det behövas mer insulin, utan det enklaste skulle kanske kunna vara att minska intaget av socker och andra kolhydrater, eventuellt inklusive protein, till en nivå där kroppen kan hantera det. Då måste energin kompletteras med fett, som också är det bränsle som är bäst för de flesta av kroppens celler.

Jag kan inte förstå inställningen att man ska "kunna äta vad som helst" bara man tillför mer insulin. Insulinet har ju flera biverkningar, där den mest synliga är fetma. Om man istället tar bort sockret och ersätter det med fett, så kan man ju äta gott och slippa biverkningar av insulin i stor utsträckning. För många av oss som har gått över till LCHF är det inget problem att avstå från sötsaker. Jag tackar nej till dem; jag tål dem fortfarande, så jag kan pilla i mig en liten bit tårta för sällskaps skull, eller för att kolla hur den smakar. Sist jag gjorde det hade jag inga problem med det, men jag tyckte inte att det var gott. Det var helt enkelt för sötsliskigt.

Om grabben vänjer sig vid att fylla på sina förråd med fett i stället för socker och säd i olika former, så kommer han kanske inte att frestas av tårtan. Jag har inga problem att avstå från födelsedagstårta, jag tror att detsamma kan gälla andra som vänjer sig vid att fet mat är god och att socker smakar illa. Den där familjen har inte alls anpassat maten till pojkens behov, de har lurats att tro att grabben skulle kunna äta socker, fast det i verkligheten skadar honom.

Men när blev det såhär?

När jag var barn (runt 1960) hade jag en skolkamrat med diabetes, och han fick minsann inte äta något med socker.

Hade några vuxna diabetes typ 2 så fanns det alltid bredda smörgåsar på kaffekalas.

Håller med alla föregående talare

Jag hoppas att när Gabriel är stor nog, att han kan fatta egna beslut om vad han stoppar i sig. Men man kan inte helt skylla på föräldrarna.

När ens barn råkar ut för någontig, vare sig sjukdom eller olycka så gör man som de "medicinskt kunniga" säger. Man vågar helt inte laborera själv på sitt barn.

Den här bilagan är egentligen i vissa avseenden rätt ful. Med pytteliten text högst upp på sidan står det:

Men innehållet ser till stora delar ut som redaktionellt material, så där finns till exempel något som ser ut som en artikel med rubriken "Gå ner i vikt och bekämpa din diabetes". Någon författare är inte angiven, men en endokrinolog i Ängelholm är citerad, och han puffar för en medicin som ska kunna ersätta ett hormon, GLP-1, och som påstås ha nått goda resultat för att minska vikten och sänka blodsockernivån. Det finns en brasklapp:"Man bör också komma ihåg att nya preparat är just nya, och att vi saknar kunskap om såväl nytta som skada på längre sikt."

Han påpekar också att det handlar om dyra preparat.

Vi kan se att det handlar om stora ekonomiska intressen. Om man kan behandla en diabetiker i femtio år med ett dyrt preparat är det så klart att föredra framför att diabetikern klarar att bli symptomfri eller når bättre hälsa med enklare medel utan att blanda in läkemedelsindustrin eller sjukvården.

Diabetesförbundet, som står bakom annonsen med Metro, har inte med ett ord påpekat att man kan lindra sin sockersjuka genom att undvika socker. LCHF som metod för att få jämnare blodsockerkurva är inte omnämnt; tvärtom puffar förbundet här för att man ska äta socker.

Vem är intresserad av att jag ska bli frisk? - Jag!

Vem är intresserad av att jag ska förbli sjuk? - En läkemedelsindustri och deras langare, sjukvårdsapparaten, som genom min sjukdom tillförs resurser som tas från samhället.

Så länge sjukvården i grunden saknar intresse att göra patienterna friska, eller åtminstone oberoende, och så länge man kan göra pengar på att vi är sjuka, och mer ju längre vi förblir sjuka, kan knappast LCHF eller andra kostnadsfria alternativ till vård slå igenom hos etablissemanget. Det är bara vi själva som lider av våra sjukdomar; läkemedelsindustrin och läkarna har sin utkomst av att vi blir sjuka, och de tjänar mer på att hålla oss lagom sjuka än att bota oss.

"Vem är intresserad av att jag ska vara frisk? - Jag!"

Håller med om ovanstående mening till 100%!

Hörde av en bekant att hon blivit nekad provtagningsstickor för blodsocker på sin vårdcentral för att hon inte är insulinbehandlad diabetiker. Det är tydligen något som experter på denna sjukdom kommit fram till d.v.s att det inte är nödvändigt med egenkontroller av blodsockret för andra än just insulinbehandlade diabetiker.

Själv har jag enbart genom att göra egenkontroll av bl.skr. kommit fram till vad jag kan äta och vad jag absolut INTE kan äta. Dietisten förespråkade tallriksmodellen men den blir ju i alla fall jag sjuk av så min räddning var bl.skr.testerna efter intag av mat.

Om detta att kunna göra egenkontroller av bl.skr. tas bort för alla icke insulinbehandlade diebetiker så tror jag att många kommer att fara väldigt illa!

"Insulin sänker uppenbarligen blodsockret och visst hjälper det de sockersjuka, även om dubbelblindtest saknas. Nyttoproblemet kan emellertid betraktas ur en helt annan synvinkel. Förr dog alla diabetiker, även om det kunde ta många år om de höll sträng diet. Givetvis dör även nu alla diabetiker, men det förefaller att gå betydligt långsammare med insulin. Huruvida livslängden ökar är dock en statistisk fråga som egentligen behöver belysas med siffror och jämförelser. Vi accepterar dock den mycket troliga hypotesen att en person som sjuknar i sockersjuka med insulinet kommer att leva längre än med tidigare eller nuvarande konventionella dietbehandling.
  Sedan insulinbehandlingen infördes har emellertid mycket annat skett. Antalet sockersjuka har ökat enormt och de sjuka får ofta en rad komplikationer i form av t.ex. kallbrand i benen med amputationer, åderförkalkningssjukdomar med hjärtinfarkt och njurskador samt ögonsjukdom med blindhet.
  På befolkningen som helhet har, om man använder bevismetoden "historisk kontroll", insulinbehandlingen medfört att numera mångdubbelt fler dör i diabetes och att antalet svåra komplikationer ökat. Bland det nu stora antalet sockersjuka finns troligen en sämre ställd del som dör lika "snabbt" och i samma antal som före upptäckten av insulinet. Det gamla problemet kvarstår i så fall och dessutom har alla nya diabetesfall tillkommit som lever längre och får en rad komplikationer.
  Vinsten är dubiös ur denna synvinkel. Många menar - givetvis med rätta - att detta är ett cyniskt resonemang. Man kan inte låta diabetiker dö tidigt utan insulin, bara för att de senare skall slippa andra komplikationer. Man kan inte heller begära att de skall sluta sätta barn till världen, vilket med insulin numera går i praktiskt taget normal omfattning medan det tidigare var rätt ovanligt. Nej, det menar vi inte heller!
  Det kan emellertid finnas en annan förklaring till att diabetesproblemet blivit så stort och att det fortsätter att växa. Insulin tillåter fri diet - man kan stoppa i sig i stort sett vad man vill, dvs vad resten av befolkningen gör, inklusive stora mängder socker och annan skadlig mat. Om insulinet inte fanns, skulle den allmänna uppfattningen om en lämplig diet troligen ha sett annorlunda ut och vi skulle kanske ha kunnat undvika den stora ökningen av diabetes. Behandlingen av diabetiker med hälsokost medför att många blir insulinfria. Om kosten användes i förebyggande syfte skulle frekvensen måhända starkt kunna reduceras. Forskningen på området skulle då ha fått en annan inriktning.
  Vi är givetvis medvetna om att dessa hypoteser inte är vetenskapligt dokumenterade i dubbelblindtest och att de bestrids av, eller är okända för diabetesexperterna.
  Vi vill bara framföra denna möjlighet som, om den vore riktig, kunde medföra en omvärdering av insulinets värde. En "bra" medicin kan alltså uppmuntra till och framkalla "misskötsamhet" och inte minst länka in forskningen på helt andra områden än om medicinen ej funnits."

http://www.2000taletsvetenskap.nu/uppladdning/vetbepr/vetbepk9.htm

http://www.2000taletsvetenskap.nu/uppladdning/vetbepr/vetbih.htm

Zepp, tack för intressant och tänkvärd information. Inte undra på att forskning i vad för kost som är lämpligast för diabetiker inte är prioriterad. Vi får ju äta allt med hjälp av insulinet! Nej nu är jag ironisk. Tyvärr är det alltför många som är oupplysta och förlitar sig på läkaren och diabetessjuksköterskan och egentligen ska de ju kunna göra det. Sjukvården ska ju tillhandahålla adekvat vård för alla. Men ju mer jag läser och själv har kommit till insikt i genom höga bl.skr.värden så är det att om jag vill undvika komplikationer och det s.k naturalförloppet är det bara att undvika kolhydratintag. OCH denna kunskap borde alla diabetiker förmedlas redan vid första kontakten med sjukvården i samband med att de fått sin diagnos.

Sockersjukan innefattar ju betydligt fler tillstånd än att man inte producerar insulin, och när det gäller typ 2 förefaller det som om insulinproduktionen till slut vållar en okänslighet, som gör att produktionen ökas till att man inte längre klarar att göra så mycket insulin, varvid det senare måste tillföras för att sänka blodsockret.

Men sockersjukan har fler facetter, och det handlar om en insufficiens. Det kan finnas insulin, men det räcker inte för den stora belastningen av socker som man utsätter sig för. LCHF är ett sätt att minska den belastningen, så att man klarar sig med mindre mängd insulin, och då kan många sockersjuka bli fria från symptom och dessutom slippa tillföra insulin, eftersom det kan finnas en rest av produktion som räcker, bara sockertillförseln minskar.

Det har invänts att insulinkänsligheten minskar på LCHF, men såvitt jag vet finns inga hållbara studieresultat som visar att det är så. Det kan vara så, men vi kan inte säkert veta. Dessutom är det stora individuella skillnader, som gör att det som funkar för en, kanske inte funkar för en annan. Det finns alltså fog att misstänka att LCHF inte kan göra alla sockersjuka fria från att injicera insulin. Men vi har redan nu tillräckligt med anekdotiska utsagor för att tro att insulindosen kan minskas avsevärt, och att de sekundära skadorna kan minska.

Om man kan skjuta ögonbottenskadorna framåt några månader eller år är det en stor vinst. Kan man förbättra cirkulationen i de perifera blodkärlen så att känseln i fötterna blir kvar längre och risken för infektioner med kallbrand och nekros minskar, då har vi vunnit väldigt mycket. Om det är möjligt att vinna några månader eller år med bättre hälsa, är de en jättestor vinst på det personliga planet. Men om vi förbrukar mindre insulin, om vi inte behöver lika mycket dyr sjukvård, då finns också en förlorare. Och den förloraren kommer att kämpa med näbbar och klor för att den mer lönsamma modellen ska bli kvar, och den kampen blir hårdare när etablissemangets väktare misstänker att vi kan ha rätt.

Jag vill tala lite om minskad insulinkänslighet på LCHF-kost!

Jodå.. man får en minskad insulinkänslighet vid minskat kolhydratintag och ökat fettintag.. sk fettinducerad insulinokänslighet.. det är en helt naturlig process i kroppen och handlar om att muskelcellerna inte kan ta upp glukos längre.. då detta är reserverat för hjärnans behov!

Vad som styr detta är en fettsyra som heter palmitinsyra.. dvs samma som i palmolja.. men kroppen kan själv syntetisera palmitinsyra för att öka muskelcellernas insulinokänslighet, vid behov!

Och då kommer man till frågan är det skadligt.. näe.. det är snarare en förutsättning för överlevnad.. för skulle muskelcellerna använda för mycket glukos så skulle vitala delar av hjärnan bli utan.. så vist är kroppen konstruerad!

Man borde snarare prata mer om glukosinducerad insulinokänslighet.. och det är denna som när den blir kronisk kallas för Diabetes mellitus Typ 2!

Vad händer för övrigt vid höga blodsockerhalter som tas ner av allt högre insulinhalter.. jo kroppen ombildar glukosen via en process som kallas för Dinovo Lipogenes till fett.. främst då Palmitinsyra.. hupp!!

Hej!

Detta var intressant.

Ser att det är ett ganska gammalt inlägg men måste ändå kommentera detta.

Sedan vår son gabriel fick diabetes när han var 11 månader gammal har vi anpassat vårt liv till 100% efter hans diabetes. Detta innebär åtta stick i fingret dagligen för gabriel sprutor medinsulin upp till 4 gånger per dag ibland oftare. Äta gör vi på bestämda tider, frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat varje dag, samma tid. Vi ser till att äta mycket långsamma kolhydrater tillsammans med mycket grönsaker. Självklart innehåller måltiderna även resten av kostcirkeln.

Så som svar till en tidigare kommentar i denna tråd så kan jag med handen på hjärtat säga att ja, vi anpassar oss. Alla tre efter Gabriels sjukdom.

I den bästa av världar hade socker inte funnits, i den bästa av världar hade Gabriel inte haft diabetes.

Vad artikeln vill säga är att det går, även om det är svårt att ha ett någorlunda normlat liv trots diabetes. Att Gabriel kan gå på barnkalas och att han då får äta det dom andra barnen äter. När vi i familjen, även om det händer väldigt sällan, fikar eller äter något gott, ja då får Gabriel också göra detta.

För att Gabriel ska få en sund och bra relation till sin diabetes så krävs det att man hittar vägar för att göra den uthärdlig. Att ta bort, och förbjuda saker på grund av den kommer inte att göra det bättre för Gabriel snarare tvärtom.

Slutligen, precis som alla föräldrar så skulle jag göra allt för mitt barn, vi kämpar dagligen för att Gabriels blodsocker ska ligga precis där det ska göra och under dessa åtta år som vi levt med sjukdomen har vi lyckats ganska bra. Gabriel är en lycklig kille som njuter av livet precis som vilken annan nioårig kille somhelst. Och på lördagar, när han får gå och köpa sig lite lördagsgodis, ja då för en liten stund, får han lov att känna sig precis som alla andra.

MVH

Sarah Franquis

P.S

Diabetes innebär INTE att man inte tål socker. "Vid typ 1 diaetes förstörs bukspottkörtelns insulinproducerande betaceller av kroppens eget immunsystem. Följden blir brist på insulin och så småningom helt upphävd insulinproduktion. detta medför att glukos får svårt att komma in i cellerna och stannar kvar i blodbanan. Blodsocker nivåerna stiger därmed och socker utsöndras i urinen"

Här visas tydligt att diabetes INTE är en allergi mot socker utan en autoimmun sjukdom som i sig medför minskad insulinproduktion.

DS

Sarah, det är ett par saker du måste ta in. Diabetes är sockersjuka, och det innebär faktiskt att man inte tål socker. Det handlar inte om att förbjuda, men din omtanke när du låter honom köpa "lördagsgodis" skadar honom faktiskt. De kraftigt varierande blodsockernivåerna när man har för stor mängd kolhydrater i födan och kompenserar det genom att tillföra insulin är vad som i längden skadar ditt barn. Det handlar inte om att förbjuda, det handlar om att han ska leva med sin sjukdom under väldigt lång tid, förhoppningsvis långt efter att både du och jag är döda. Han måste lära sig att ta hand om sin sjukdom om han ska få ett långt och bra liv, och för att han ska få det måste han ha ett lågt och stabilt blodsocker.

Om du läser df Bernsteins Diabetes Solution kan du få lite större klarhet, men tyvärr har du vad jag kan se av både det som stod i Metro-bilagan och vad du säger nu, fått det hela lite om bakfoten. Höga blodsockernivåer vid många tillfällen, också när man kan dämpa dem med att tillsätta mer insulin, är i längden skadligt, och de gör att man inte bara lever kortare, utan att man också har mer besvär av sin sjukdom. Jag kan försäkra dig att det lilla obehaget av att inte kunna äta som andra väger väldigt lätt mot amputerade ben och förlorad syn.

Det handlar inte om att förbjuda något, det handlar om att ta kontrollen, att han själv ska ta kontrollen över sitt liv. Han har bara ett, och han kan förvalta det mer eller mindre väl.

#14 skrivet av SarahF82

Visst förstår jag hur du tänker och att du vill din son allt väl … därför hoppas jag att du läser väldigt noga vad som står i #16.

Jag har ett kusinbarn som har diabetes och har sett i första hand hur illa det kan gå när man vill låta sitt diabetesbarn leva som alla andra … även om det bara är då och då.

Mnja.. diabetes betyder i princip hyperglykemi.. dvs att kroppen inte kan hantera blodsocker på samma sätt som de flesta friska!

Och det kan vara av olika skäl!

Diabetes har helt riktigt inget med allergi att göra.. iallafall inget man vet nu.

Diabetes av olika chatteringar handlar mer om hur man kommer runt den defekten man har att hantera glukos, då glukos är toxiskt i för höga nivåer.

Och har man typ 1 så måste man alltid tillföra en viss mängd insulin.. minst samma mängd som friska har i blodet, då insulin även har andra uppgifter än att reglera blodsocker.

Kolhydrater/blodsocker är inga gifter.. men kan komma upp i toxiska nivåer som då kan orsaka skador, framförallt på inre organ.

Det är väl ingen som tror att du är en dålig mor, utan vill ditt barn allt väl, och att han skall få leva ett så normalt liv som möjligt.

Det är nog mer som så att man kan starkt ifrågasätta det som i dag kallas ett normalt västerländskt liv.. mycket där som kanske inte är så hälsosamt.. men det finns såklart en hel del fördelar oxå!!

Iallafall.. vad som anses normalt för den ene kan vara ett skämt för någon annan.. tex så snusar jag och dricker vin.. inget som jag tror direkt påverkar min hälsa posistivt.. men det är en vana och min lilla tröst!

#18 skrivet av Zepp

Men … du är vuxen och kan välja själv om du vill göra nå't som kan vara ohälsosamt. Vinet kan väl vara positivt, snuset kanske mindre. Har man använt insulin se'n 18-månaders-åldern så ser bilden litet annorlunda ut.

Om jag vore ett litet barn skulle jag vilja ha godis varje dag och inte skulle jag vilja bli stucken i fingrarna och få sprutor eller råka svimma av att vänta lite med att äta efter sprutan eller att ha lekt för häftigt heller. Å jag skulle bli skitförbannad om några farbröder skrev att min mamma skulle låta bli att ge mig bullar som är så gott och skrämma henne med att man kanske måste såga av mina ben…

#20

Hoppas att du inte på allvar talar för ett barn som inte själv vet bättre.

Nu ska vi se. Gabriels hba1c ligger perfekt! dom gånger som han har högt blodsocker är i första hand när han är sjuk. Eftersom många av er tycks vara väldigt insatta i diabetes så vet ni säkert att blodsockret påverkas av så mycket mer än födointag.

Om ni tror att Gabriel äter godis, bullar, chips och annat onyttigt varje dag så tror ni fel. Däremot så förbjuder jag inte.

Precis som skrevs i tidigare kommentar så ska han leva med sin diabetes under en väldigt väldigt lång tid och om han ska ha en sund inställning till sin sjukdom så måste han i så stor mån det är möjligt kunna leva ett liv lika normalt som vilket annat barn somhelst. För mig skulle det vara grymt om Gabriel fick gå på kalas och titta på medan de andra barnen äter glass. Om han inte på jul kan få äta lite choklad eller inte njuta av en bulle då och då. Vsst vi måste tillföra insulin, insulin som annars kroppen hade tillfört.

Önskar av hela mitt hjärta att ni aldrig behöver uppleva hur det är att leva med diabetes. Att ni aldrig får ett barn som flera gånger i veckan med gråten i halsen frågar varför han måste ta sprutor och bli stucken. Att ni aldrig ska behöva somna rädda för att ert barn mitt i natten ska vakna skrikandes på grund av för låga blodsocker.

Det är lätt att säga att bara ni slutar ge honom socker och kolhydrater så blir allting bra. Ledsen att säga det men sådan är inte verkligheten.

Mitt mål, mitt enda mål, är att Gabriel ska vara lycklig och må bra. Han kommer inte göra detta om han aldrig någon gång ska få unna sig det där goda som andra barn kan göra. Jag blir ingenting annat än ledsen när jag läser kommentarer som säger att vi inte har anpassat oss till vår sons sjukdom och antydningar att vi ej vill honom det bästa som livet har att erbjuda.

Återigen, det är lätt att tycka saker när man ej behöver leva med det själv.

Att leva med diabetes, själv eller en anhörig, har jag hittills sluppit, tack och lov.

Men det finns annat än diabetes, allergier t ex.

Mitt äldsta barnbarn hatar att vara annorlunda, och inte kunna äta som andra. Men så är det, hon måste alltid ha specialkost. Inte behöver hon titta på vad andra äter på kalas, för hon har matsäck med sig. Godispåsar måste sorteras innan hon får dem, osv.

Inte roligt, men nödvändigt.

Det vore så bra om alla kunde lära sig att detta inte är något konstigt!

Ordet "nyttig" är ett missbrukat ord.Jag reser ragg bara av att läsa det. Undrar om en LCHF iställd diabetesunge har ett så svajande blodsocker som de som tillåts äta det mesta. Har hört att det finns barn som behöver personlig asststent i skolan. Före idrottsutövningar måste stoppa i sig extra kolhydrater. Mindre kolhydrater, lägre sockernivåer, färre extrasprutor , eller… ?

Min dotter var 2,5 år när hon fick en häftig allergisk reaktion efter att ha ätit en påse godis (som jag inte visste om) innehållande azofärger. Då fick hon snabbt lära sig att hon aldrig fick äta om hon blev bjuden på godis. Allt utom choklad måste hon tacka nej till. Hon lärde sig att tacka nej 'för jag är allergisk' utan några problem. Barn fattar och kan leva med sådana restriktioner när de vet varför.

SarahF82 jag tror att du har blivit lite missförstådd här på forumet och även att artikeln också kan uppfattas lite annorlunda än det har varit meningen.

Artikeln kan tyvärr läsas som att ni inte bryr er om hur mycket godis och liknande han äter eftersom ni bara kan "toppa upp" med mera insulin, men efter dina inlägg så förstår jag att det inte alls är så.

Sen är det också viktigt här att förstå att din son inte har typ 2 diabetes som i stort sett endast har med matintag att göra, utan att han helt enkelt inte KAN producera insulinet han behöver.

Visst, man kanske kan likna det vid en allergi som ovan, men om ert barn hade haft en allergi, visst hade ni väl också önskat att ni iblande hade kunnat ta en tablett eller en spruta så att det hade försvunnit, åtminstone tillfälligt.

Jag tycker att det är bra att du kom in och skrev på forumet eftersom man kan vara snabb att döma (jag själv tidigare i tråden), speciellt om en artikel inte är skriven speciellt bra och inte speglar hur situationen faktiskt är, så personligen så får jag be om ursäkt för mitt tidigare inlägg, nu när jag hört din sida av saken.

Jag vet faktiskt inte vad grejen är med "lördagsgodis". Jag är uppvuxen i ett hem utan lördagsgodis, så det är någonting som jag aldrig har upplevt, och jag kan inte föreställa mig att det skulle vara ett behov.

Däremot har jag jobbat med och känt flera diabetiker, som inte förmådde ta hand om sin sjukdom på bästa möjliga sätt, bland annat för den allmänna tesen att man måste få i sig kolhydrater och att det bara är att kompensera med insulin. Jag har på nära håll sett följderna av det och jag är övertygad om att vägen som dr Bernstein pekar på är bättre. För ett barn är det alltid nödvändigt att de närstående vuxna fattar vissa beslut, på gott och ont. När man är vuxen är det väldigt bra om man redan tidigt har fått verktygen för att stå på egna ben.

Det är också väldigt bra att ha dem kvar även när man kommer upp i åren.

Jag vet att det är nödvändigt för den som har diabetes typ 1 att tillföra insulin, och jag vet också att det är lättare att gå balansgång med blodsockret på rätt nivå om man håller båda faktorerna på måttlig nivå, både socker (glykemisk belastning) och insulin, och det är inte möjligt vid stora intag av vardera/båda.

Att ta prover och att ta sprutor är en daglig rutin, som man måste gå igenom, men intrimningen av mängden kan vara avgörande för hur väl man kan leva när man har haft sjukdomen i flera decennier. Där är lördagsgodis en dålig vana, och vid kalas av olika slag är det faktiskt möjligt att i samråd med andra vuxna kring arrangemangen ordna en lösning som inte ger alltför hög glykemisk last. Tårta kan faktiskt göras med lågt kolhydratinnehåll, och det finns andra sätt också att fira olika tilldragelser i livet.

Och det är inte för att skrämmas som jag nämner de allvarliga följderna av diabetes. Jag har sett dem på nära håll och arbetat med att minska besvären av funktionshinder som ännu betraktas som följder av "naturalförloppet". Jag tror att de värsta följderna till väldigt stor del kan undvikas med en mer återhållsam inställning till att äta kolhydrater.

Jag är ganska trött på att läsa ´"förhållningsregler" för diabetiker både typ 1 och typ 2 av dem som varken är diabetiker eller tycks ha en riktig aning om vad diabetes är eller innebär.

Med de vänligaste hälsningar

Helena Hesselmark

diabetiker typ 0

#28 skrivet av kitabu

Så vad skulle du föreslå som en vettig väg för att det inte ska gå illa för detta barn i framtiden? Jag menar när han har blivit så indoktrinerad att han 'måste' fira med samma saker som andra, även om hans kropp inte klarar av det?

Till saken hör att hans kropp klarar av det så länge man sköter det ordentligt. Nu har jag skrivit detta flera gånger men skriver det igen så det blir klart hos alla.

Gabriels HBA1c, medel blodsockernivå som mäts var tredje månad, är perfekt! Med andra ord minimala risker för senare sjukdomar. Vill ni veta mer om HBA1c och hur det mäts får ni läsa om det men eftersom ni redan är så insatta om vad diabetes är antar jag att det inte behövs.

Gabriel får INTE äta godis, och andra "onyttigheter" varje dag utan BARA ibland. När jag pratar lördagsgodis köper han för 10kr. Thats it. Ibland kan vi även på lördagar mysa till det lite extra med popcorn.

Denna rädslan för socker som vissa av er har måste vara fruktansvärd att leva med.

Jag ber er än en gång. Ni måste ha klart för er vad diabetes egentligen är INNAN ni kritiserar mitt eller andras sätt att hantera sjukdomen på.

Det finns en anledning till att det inte längre heter sockersjuka utan diabetes.

Förstår inte riktigt vad du menar med sista raden?

Det finns en anledning till att det inte längre heter sockersjuka utan diabetes.

Vad har det med det hela att göra?

För att det inte är en allergi eller sjukdom mot socker som många i denna tråd tycks tro. Har förklarat mer ingående vad diabetes typ 1 faktiskt är tidigare i tråden.

Ja fast det har ju inget med namnet att göra. Att man förr kallade det sockersjuka var för att läkarna smakade på urinen och om den smakade sött som socker då hade patienterna  diabetes. Namnet har inget med allergi mot socker eller liknande att göra.Namnet fick sen vara kvar i "folkmun". Att man numer talar om diabetes är ju för att man återtagit det latinska/grekiska namnet på sjukdomen.

Själva ordet diabetes är grekiskt (diabainein) och betyder ungefär "något som strömmar igenom kroppen". Ordet mellitus är hämtat från latin och betyder honungssöt.

#32 skrivet av SarahF82

Vem har pratat om allergi? Vi pratar om en autoimmune sjukdom. Och visst gäller det socker. Kroppen har inga insulinresurser för att ta hand om det socker som normalt finns/produceras i kroppen, därför är det att motarbeta den att ge den socker utifrån.

En klar poäng ligger naturligtvis i att skilja ettor och tvåor, eftersom det faktiskt är ganska stor skillnad, och att det faktiskt inte rör sig om att inte tåla i samma mening som allergi. En etta måste ju behandla med insulin, och mängden insulin för många ettor är klart lägre än den som många tvåor tar. Redan där kan det faktiskt vara så att ettor i många fall har anpassat sin kost så långt det låter sig göras för att hålla doseringen låg, men det är ju inte uppfattningen man bibringas genom artikeln i Metro-bilagan, där det puffas för att man bara kan ge lite mer insulin när man ska på fest.

Jag antar att det kanske inte är fullt så enkelt, men jag ser ändå en poäng i att behålla namnet sockersjuka, då vi ändå starkt kan misstänka att diabetes typ 2 faktiskt till stor del orsakas av socker. Om det är finare att använda ett namn som i lite fri översättning betyder något i stil med honungspiss, går kanske på ett ut.

Jag tror alltså att det är lite mer komplicerat än artikeln i annonsbilagan antyder, och att det ändå kan vara med en viss oro man låter sitt barn dela sockerglädjen hos andra. Jag hoppas att det går bra, och att den dag han ska stå på egna ben och ta sina egna beslut, han kommer att vara väl rustad för framtiden sådan som den kommer att gestaltas.

#30 Vad innebär "perfekt" HbA1c för siffra? Kom ihåg att sjukvården anser att naturalförloppet är oundvikligt, och visst är det oundvikligt när man går efter deras riktlinjer.

Tycker också det verkar vara ihopblandning av lite olika saker här.

Oavsett diabetestyp är poängen att hålla blodsockret jämt och lågt. För en typ 1:a handlar det om att kunna leva frisk och inte sikta mot naturalförloppet, för det är inte alls oundvikligt. Lågkolhydratkost är suveränt för typ 1:or just för detta.

Har ni lagt märke till att det oftast är icke-diabetiker som benämner diabetes melittus "sockersjuka"?

#29

Jag tycker att vi låter den som har det verkliga ansvaret för pojken, hans mamma, bestämma hur det skall vara. Ingen annan kan ens sätta sig in i hur det fungerar.

Jag kan bara önska dem lycka till och är övertygad om att allt kommer att gå riktigt bra.

Beträffande benämning på sjukdomar av olika slag. Skall man plocka bort alla latinska eller andra främmande begrepp i svensk diskussion?

Helena Hesselmark

diabetiker typ 0

Jag kan bara konstatera: Genom att utesluta identifierbart socker och minska drastiskt på kolhydrater, håller jag mig frisk och behöver inte spruta insulin. Det räcker alldeles rillräckligt för mig.

Sedan kan jag tycka att det är tragiskt med den gamla förlegade tallriksmodellen, som jag är övertygad om att den kommer att bli en pinsamhet vad det lider.

#38 skrivet av Ann57

… men du är väl en tvåa då? Har man en 1a finns det ju inte tillräckligt eller inget eget producerat insulin så då kommer man inte ifrån sprutorna, men man behöver ju inte dra bälgen till brasan för det …

Ja visst är jag en två. Det borde jag upplyst om.

Hur gör man den där "referensen"??

#37 skrivet av kitabu

Vem som kallar diabetes 1 sockersjuka här är väl mer än fråga om semantics … det går ju inte att komma ifrån att det är kroppens oförmågan att ta hand om socker i blodet på egen hand vi pratar om, inte hur den tar hand om salt eller järn …

Då kanske man skall definiera socker, så att man inte får för sig att det är sockerbitar det gäller utan glukosmolekyler.

Dvs de molekyler som sockerarter och även stärkelse förvandlas till i kroppen.

Orsaken till att jag anser att man skall använda begreppet diabetes melittus, eller förkortat diabetes, är att begreppet är internationellt. Det finns också andra orsaker.

Helena Hesselmark

diabetiker typ 0

Hej! Jag har skrivit en insändare till Diabetesförbundets tidning Diabetes och den har tydligen blivit publicerade i senaste numret för jag har blivit uppringd av folk som är intresserade av LCHF. Jag har bett att få ett nummer för jag är inte medlem p g a förbundets hållning ang kosten. Någon har tydligen skrivit ett svar på min insändare. Ska bli intressant att se!

#43 skrivet av kitabu

OK … från den synpunkten sett håller jag med dig … här i landet kallas ju just denna diabetes aldrig för nå't annat än diabetes mellitus. Nu tänkte jag ju inte att de som läste denna tråd såg sockerbitar framför sig … men … vad vet jag?

#37 skrivet av kitabu

"Har ni lagt märke till att det oftast är icke-diabetiker som benämner diabetes melittus "sockersjuka"?"

Den här insinuationen tycker jag är ovärdig dig Helena. Erik Edlund, som är diabetiker typ 2 använder begreppet sockersjuka om diabetes typ 2, och jag tycker inte att det på något sätt är stigmatiserande, utan det är mer förklarande. Vad är det vi inte kan hantera? När vi går ner till kärnan handlar det ju faktiskt om socker, så det är en idémässig fråga snarare än något annat. Jag tycker inte att det är bra att sätta underliga namn på saker, vilket gör dem mindre lätta att förstå. Diabetes mellitus, en grekisk-latinsk blandning som ska betyda honungspiss, är inte ett bättre namn. Jag vet att det är internationellt, men i det här landet talar vi ju svenska. Jag vet vilken terminologi jag ska använda på andra språk, och jag förstår att det kan vara bra för dem som arbetar med vård att ha enhetliga namn på sjukdomer; diabetes mellitus är inte ett sådant enhetligt namn, utan det beskriver, liksom sockersjuka, flera olika syndrom med likartad behandling och en del gemensamma symptom.

Och om det kan vara dig till någon tröst så tillhör jag också den skara människor som inte förmår stoppa undan sockret i förråden tillräckligt kvickt, utan mitt går upp till 12 mmol/l om jag äter mat med för mycket kolhydrater, Det är under utredning, men det lutar åt diabetes typ 2. Det ändrar inte min inställning till namnet på svagheten som gör att man inte klarar av att hantera socker utan hjälp. Visst är det skillnad mellan typ 1 och typ 2, som i en hel del avseenden är väsentlig, men det ska väl inte hindra att man kallar saker vid deras rätta namn, och jag föredrar det lättbegripliga gamla svenska namnet.

Så det är inte en fråga om man själv är drabbad eller inte. Det handlar mer om att tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin.

Det heter diabetes mellitus, om man nu vill vara petig.

#46 Bra där. Det var därför jag skrev tidigare varför vi kallar det för sockersjuka. Vad som är upprinnelsen till namnet innan blodprov ens fanns och var uppfunnet. Tycker inte heller det är fel att kalla det för sockersjuka. Socker är ju vad det handlar om och det är en sjukdom

Månne humörsvängningar är en bieffekt av sockersjuka som man inte undviker genom att vara nolla?  Eller så är det kanske en förvärvad vana med sjukdomsvinst som är svår att arbeta bort?

Ett stort antal av mina släktingar, vänner och bekanta har avlidit till följd av det s.k. naturalförloppet, en del redan medelålders.  För mig är det fullständigt oacceptabelt att hävda att någon, vare sig barn eller vuxna, måste äta kolhydrater av sociala skäl. Nonsens och barnmisshandel!

#49 skrivet av Anders-S

Tack för ditt inslag!

Det låter lika tokigt i mina öron att säga att ett barn … eller vuxen … måste äta något som skadar dem utav sociala skäl. Inte begär man att en som är allergisk mot t. ex. jordnötter äter ett par stycken bara för att 'passa in' … nej, det gör väl ingen kommer väl protesterna, det kan ju ta död på dem på en gång. Att ge en diabetiker helt onödiga kolhydrater är ju lika tokigt … ungefär som att välja mellan att kokas upp direkt eller komma till samma resultat genom att kokas på sparlåga …

Jamen barn måste ju få leva ett normalt liv.. och alla andra barn äter godis och skit hela dagarna!!!

Man skall nog ta i beaktande att vad som är normalt i dag mest är ett skämt!!

Vi äter oss sjuka!!

"Han i så stor mån det är möjligt kunna leva ett liv lika normalt som vilket annat barn som helst"

• Saftsås, 6 mån
• Sylt, 6 mån
• Glass, 8 mån
• Juice, 8 mån
• Cola, 1 år
• Kakor&bullar, 1½ år
• Spagetti o pasta 2 år
• Lördagsgodis, 3 år
• McDonalds, 4 år
• Pizza, 5 år
• Cigs, 8 år
• Thinner/lim, 10 år
• 6-pack öl, 11 år
• Hash/gräs, 13 år
• Starköl, 14 år
• Vin, 15 år
• Whiskey, 16 år
• AAS, 17 år
• Kokain/GHB 17 år

 Vad är ett normalt liv?

Jag tror inte att vi som är på det här forumet har någon större svårighet att sätta likhetstecken mellan de olika namnen på "samma" sjukdom, som ju egentligen inte är samma. Skälen att hålla ner intaget av kolhydrater för den som har diabetes typ 1 är inte riktigt samma som för den som har typ 2. Den som har typ 1 kan säkert också, med rätt mängd insulin av rätt sort, hantera socker bättre än den som har typ 2, eftersom en av skillnaderna är att typ 1 inte antas vara okänslig för insulin, medan tvåorna inte kan kontrollera blodsockernivån "lika lätt" med insulindosering, eftersom deras känslighet för insulin är liten. Därmed inte sagt att det är lätt, det är lite som att gå på slak lina över en avgrund.

Och om man håller kvar vid liknelsen med slak lina, så kan man sträcka den hårdare och därmed göra den stadigare, genom att hålla ner mängden kolhydrater. Det minskar dosen och det minskar svängningarna, och om man är tvåa kan det också betyda att man slipper ta medicin för att hålla sockret på godtagbar nivå. För den som har typ 2 är det kanske inte i inledningen någon brist på insulin, utan snarare ett överskott, men cellerna svarar inte på signalen och låter i stället sockret cirkulera i blodet.

Jag har väldigt svårt att tänka mig att man som diabetiker, vare sig typ ett eller två, kan leva ett "normalt" liv med avseende på kosten, om man inte med normalt menar just att dra ner på kolhydrater och vara noga med att hålla doseringen på en stadig och låg nivå. Jag tror inte riktigt på det där att "ge lite mer insulin" och käka tårta och karameller. Det kan vara lika svårt åt andra hållet vid större kroppsansträngning, som gör slut på glykogendepåerna. Å andra sidan är motion en säkerhetsventil mot högt blodsocker för den som är tvåa, jag känner mer än en som tar en lång promenad eller joggingrunda för att dra ner nivån på sockret efter maten, och jag har gjort det själv också.

Och jag tror uppriktigt att det för den som är etta kan vara bra att lära sig redan från början hur man kan få ett jämnt och fint blodsocker utan stora svängningar. Som jag ser det ingår inte lördagsgodis och höjd dos i den ekvationen. Man behöver faktiskt inte trycka in koncentrerat socker en dag i veckan och kompensera det med högre dos av insulin.

Anders S. Barnmisshandel? På riktigt? Allvarligtalat? Jag visade den här tråden för Gabriels diabetesläkare. En mycket duktig sådan, på boråslasarett i tisdags. Med alltför stor risk att göra er upprörda så ska jag inte berätta vad hans kommentar var.

Jag är ingen perfekt mamma, långt ifrån. Men misshandlar mitt barn?!? Nej du! Inte en chans. Trodde aldrig att jag skulle önska någon detta, men dig kära Anders, önskar jag att du någongång behöver gå igenom det jag, Gabriel och min familj går igenom och lever med varje dag. Kanske du då blir lite mer ödmjuk och inte kallar folk som bara vill sitt barns bästa för misshandlare! Människor som du, som kan med att häva ur dig en sådan sak, om någon du inte ens känner, där du inte har en aning om hur jag är som mamma, du ger mig gåshud! Du har gett mig den värsta och strösta förolämpningen någon någonsin kan ge mig! Att du inte SKÄMS!

Jag har en liten kille i släkten som fick diabetes typ 1 vid mycket tidig ålder. Han fick aldrig godis, kakor, glass eller liknande. Inte ens vid kalas. Då hade han alltid med sig eget. Till lördagsgodis fick han typ viktväktargodis, sockerfritt. Nu kan man ju fundera hur nyttigt det är men det är ju en annan diskussion. Denna pojke visste inget annat. Han var van och visste att han blev sjuk av att äta som andra barn. Han är idag 16 år och mår bra. Han säger själv att han aldrig saknat det andra barn fick….han visste ju att det gjorde honom sjuk och han tog till alternativen.

ja och en laktosintolerant unge får ju avstå det andra får hela tiden, jag jobbar på förskola och för ca 30 år sen hade vi en liten kille som blev diagnostiserad med det, då fanns inte mycket alternativ, och när de andra fick glass t.ex. fick han en isglass eller ett mariekex (kanske, om det är mjölkfritt, minns inte riktigt, nåt kex iallafall) och han fixade det utan minsta problem trots att han tidigare ätit samma som alla…  och som påpekats ovan, allergiska barn MÅSTE ju avstå från det som gör dem sjuka, det blir inte en massa trauman för det…. jag har svårt att se att barn med diabetes skulle vara mer disponerade för att traumatiseras av att inte kunna äta precis som "alla andra"…

Ska korrigera mig själv i mitt inlägg i #55

Med att han mår bra idag menar jag inte att han är frisk utan att han lärt sig leva med sin sjukdom och mår bra efter de förutsättningar han har.

#54 skrivet av SarahF82

Tvärtom! Tala om för oss VAD han sa så vi får reda på var han anser att vi har fel i vårt resonemang.

Ditt agerande skulle jag kanske inte kalla barnmisshandel men ditt resonemang får mig att tänka på något jag en gång hörde - paraphrasing - att 'det gör oftast mer illa när det inte menas att göra illa'.

Jag vet inte vad och hur mycket godis och onyttigheter ni tror att min son äter. På er låter det som om han äter snabba kolhydrater till vardags och ohämmat med bullar och saft. Så är inte fallet.

Ja, vi fikar ibland, och då tex mariekex och sk "osötade kakor" höjer blodsockret mer än ett tex ballerinakex så får han det istället. Saft och sötdricka får han aldrig. Dom gångerna som han får saft, tex vid barnkalas så är det funlight saft dom gäller. Förövrigt den enda lightsaften som enligt gabriels dietist fungerar.

"lördagsgodis" för gabriel kan vara olika saker. Ibland får han lite godis. Det är då tex choklad som har mycket fett och långsamma kolhydrater. Kecchoklad är ett bra sånt exempel. Han får då en liten sådan. Sådana som finns att köpa i påse. resten av "lördagsgodiset" består sedan av popcorn.

Jag orkar inte riktigt hålla på att försvara mig längre, då jag känner att ni är inte intresserade av Gabriels välmående utan ni är så otroligt fast i erat tänk att kolhydrater är boven till allt ont i livet. Efter antydningar om att vi skulle vara dåliga föräldrar och att vi misshandlar vår son så kommer jag inte längre att skriva mer här. Jag blir bara ledsen.

Vi kommer att fortsätta kämpa för Gabriels välmående, tillsammans med duktiga läkare och dietister, och när jag ser min välmående, växande och lyckliga son då vet jag att vi är på väg åt rätt håll.

Det som var meningen med artikeln var att visa att det går att leva ett bra, innehållsfullt och njutbart liv trots diabetes. Att diabetes INTE är = döden. Att med lite pusslande så går det. Den var för att ge föräldrar till barn med diabetes hopp. För jag vet hur det känns att stå där med ditt lilla barn och en doktor berättar för dig att från och med nu har ditt och ditt barns liv förändrats föralltid.

Önskar de flesta av er allt gott i livet.

MVH

Gabriels mamma

#59 skrivet av SarahF82

Sarah, du bör vara medveten om att det här forumet i hög grad är befolkat med människor som har en ganska kategorisk inställning till intag av kolhydrater, och att det till stor del färgar inläggen som du möter. Samtidigt är det väldigt många som svarar, så det är inte bara en som du diskuterar med, och vi har alla lite olika ståndpunkt. Som du har sett är jag starkt negativ till lördagsgodis, och det gäller inte bara den som har drabbats av diabetes.

Min tanke bakom är att en gång i veckan är femtio gånger om året, vilket kan innebära ett tusental starkt svängande blodsocker tills man är i tjugoårsåldern. Om man fortsätter på det viset är det inte lätt att hålla en jämn blodsokerkurva. Skillnaden i våra attityder är säkert till stor del en fråga om åsikter och idéer, och jag respekterar faktiskt din ställning.

Jag hoppas verkligen att allting går bra för Gabriel framåt i livet, och jag vill inte såra dig, men jag är väl medveten om att en genomläsning av den här tråden och i synnerhet en del av inläggen, kan vara traumatisk när man själv sitter mitt i smeten. Jag är inte oskyldig till det; redan i inledningen av tråden erkände jag att den var provokativ. Samtidigt så stack ni ju ut hakan genom att medverka i artikeln som är bakgrunden. Kanske det för din egen personliga del kunde ha varit bättre att inte läsa här. Inte vare sig en artikel i en annonsbilaga i en tidning eller en diskussionstråd på nätet lägger ju allt på bordet, och facit kommer vi här aldrig att få se, och för dig kommer det att dröja många år.

Så ta inte för hårt på de inlägg som du ser som att de angriper dig och ditt sätt att förhålla dig till hur man ska äta. Var medveten om att vi tyvärr fortfarande vet väldigt lite om vad som orsakar sjukdomen, liksom vi inte heller vet väldigt mycket om hur den allra bäst bör behandlas. Där bryter sig åsikter mot varann, och här på KiF är det tämligen klart att det generellt finns en mer än misstänksam attityd mot alla kolhydrater.

Jag har själv erfarit att mitt blodsocker blir för högt om jag äter kolhydrater i för stor mängd, och jag är under utredning om eventuell diabetes. Jag håller mitt socker stången genom att inte äta mer kolhydrater än jag tål, och genom att motionera ganska mycket. Jag har sett min mor gradvis bli sämre i typ 2, med ökande vikt och svängande socker och hög dos av insulin; något jag helst skulle vilja slippa. Det finns ingenting av skadeglädje i hur jag ser på din reaktion på den här tråden, och jag tycker att det är starkt gjort av dig att ge dig in i getingboet.

Lycka till!

Och ni tror verkligen, på riktigt, att detta är Gabriels mamma? Nej, nu matas det troll igen tror jag.

#61 skrivet av baronbacon

Vi har väl knappast skäl att anta något annat, och jag kan inte se postaren som troll; det var ju definitivt inte hon som drog igång det, och om det är trollning vore det rimligt att anta att det skulle vara någon av de andra som deltar i tråden. Stilen tyder inte på det.

Jag tror att man ska vara mer försiktig innan man ropar troll. Det finns troll på iFokus, men några som misstänks vara troll är det inte alls.

Ja, på riktigt så är jag Gabriels mamma, och varit det de senaste 8 och ett halvt åren.  :)

Hej Sarah.

Det har skrivits en bok om dig.

Den heter Cujo och är skriven av Stephen King.

Mvh: Ropleykotten.

And now for something completley different.

SarahF82. Jag tror inte att någon tror att du matar din son med godis och läsk varje dag. Utan det man ska vara medveten om är att många här på KIF likställer innehållet i chips,bröd, flingor, frukt, popcorn, pasta, potatis , ris mm med socker då det beter sig lika i kroppen och höjer blodsockret. Så vad många vill få fram och ge som ett gott råd tror jag är att dra ner även på detta….som vi egentligen inte ser som socker.

Önskar verkligen dig och din son lycka till. Och jag tror många inlägg var i all välmening då flera vet av erfarenhet vilken hälsoförbättring en diabetiker kan få om man drar ner även på ovanstående.