Vad är PCOS för något?

// Shintaida 

Poly Cystic Overy Syndrome (PCOS) är ett syndrom som bl.a. har infertilitetsproblem och metabolt syndrom och lite annat smått och gott på "meritlistan". Se nedan under rubriken symptom.

Texten nedan är hämtad från patientföreningen för PCO/PCOS:
http://www.pco-s.com/

PCO
PCO står för polycystiska ovarier och betyder egentligen "äggstockar med många cystor". Namnet är inte korrekt eftersom det inte rör sig om cystor utan om äggblåsor (folliklar). När läkaren undersöker med ultraljud kan man se att äggstocken innehåller många små äggblåsor, ofta arrangerade som ett pärlband i kanten av äggstocken. Äggstockar med detta utseende kan vara en normalvariant som många kvinnor, speciellt unga, har och behöver inte betyda problem med att bli gravid.

PCO-S
En kvinna som har äggstockar av PCO-typ och som dessutom har ett eller flera symptom, framför allt oregelbundna och glesa menstruationer, bedöms ha så kallat PCO-syndrom (PCO-S). Det föreligger då en obalans i hormonerna och innebär svårigheter att bli gravid utan medicinsk hjälp. Man kan också ha ett eller flera andra symptom som hänför sig till ökad produktion av manligt könshormon, testosteron. Den hormonella obalansen fastställs med blodprov och ser olika ut hos olika kvinnor. Främst är halterna av testosteron, SHBG (sexhormonbindande globulin), och insulin påverkade. 7-15% av alla kvinnor i fertil ålder har PCO-S, några så lindrigt att de inte märker av det.

Symptom

• Oregelbunden menstruation med långa intervall eller utebliven mens (gäller alla kvinnor med PCO-S)
  
• Infertilitet till följd av utebliven ägglossning
  
• Ökad tendens till acne i vuxen ålder
  
• Ökad behåring av manlig typ
  
• Tunt huvudhår hos unga kvinnor eller håravfall av manlig typ (ovanligt)
  
• Minskad känslighet i vävnaderna för insulin, något som kan leda till typ 2-diabetes
  
• Övervikt med framför allt bålfetma (midja/höft förhållandet > 0,8)
  
• Ätstörningar
  
• Godissug/sockersug, egentligen sug efter kolhydrater

 

shintaida - PCOS -Det är en hormonrubbning som har starka kopplingar till metabolt syndrom (insulinresistens, högt kortisol och testosteron i kvinnor).

Dr Mercola angående hormonrubbningar och bla PCO. 

Där hann jag inte med...får väl skylla på datorn. Lägger snart in Linux istället för det f*rb*nn*d* Windows.

Mycket info på engelska wikipedia där de även rekommenderar LCHF. 

AHAAAA....

....då har/hade jag det förr, eller har det än!! Men fick inget namn på det! Det var runt -92 som dom upptäckte det på KK.

Nu är jag steriliserad efter livmoderhalscancer. Men fortfarande rubbningar i menscykeln.

"sockret" ligger bra, men allt det andra har inte blivit testat. De var nog för lata. Jag prövade att bli gravid i 10 år, men inget hände. Dessförinnan blev jag välsignad med två barn i alla fall, en flicka och en pojke, men med lång väntan i min ungdom. Ville ha 7 men fick två. 

Jag har inte märkt något nu när jag äter LCHF, mer än att det är mycket oregelbundet, men andra kanske gör det? 

Godissuget är fortfarande kvar, fast jag inte tål socker! Får jag för mycket i mig kräks jag på natten. 

// Shintaida 

Tack för hjälpen Pasi!

Om jag har förstått saken rätt är du ganska duktig på att nosa upp rön från världens hörn. Om du skulle dyka på något annat intessant om PCOS får du gärna lägga upp det här.

Personligen tror jag att många kvinnor med övervikt har just PCOS. Själv fick jag barn tidigt innan min vikt rasade i höjden. Men det finns ju ändå en massa bekymmer med det här syndromet. Framför allt metabola syndromet och diabetes 2 som en konsekvens av det.

Jag har en vän som precis fyllt 40 och vill ha barn men inte kan eftersom hon har PCOS. För det är tydligen så med PCOS att ju mer man väger desto svårare är det att bli gravid och med metabola syndromet är det inte lätt att gå ner i vikt i a f inte om man följer de vanliga konstens regler. Hon får ingen hjälp av sjukvården eftersom hennes BMI är för högt. Om nu LCHF är svaret på hur man kan komma tillrätta med metabola syndromet så att kvinnor med PCOS därmed kan gå ner i vikt och därför kan bli gravida är det också helt orimligt med de kost"råd" som vi matas med.

Om jag får som jag vill och om det blir som jag hoppas kan LCHF vara en utväg för mig från både metabola syndromet och PCOS.

Jag har pratat med min kompis om LCHF men hon är fettskrämd och har svårt att ta till sig. Tänkte därför komma med några solskenshistorier till henne innan tiden rinner ut. Jag har inte så mycket egen evidentia att komma med efter 5 veckor.

Pasi - tack också för Wikipedialänken som jag ska skicka till min kompis direkt.

Shintaida - intressant att höra om dina erfarenheter. Som jag förstår det riskerar just PCOS:are i högre grad livmodercancer, vet inte om det även inkluderar livmoderhalscancer.

En sak är säker - PCOS är en kvinnosjukdom. Det visar sig självklart främst i att det bara är kvinnor som drabbas men också, som jag ser det, att så lite görs för att de som drabbas ska få hjälp. De läkare jag har träffat är mer eller mindre nollställda. För min del har jag sedan 20-årsåldern då min hälsa började spöka hela tiden hävdat att det är mina hormoner. Det hjälpte mig föga. Jag började därför gråta när jag fick läsa att LCHF är en hormonstyrd diet. Då förstod jag att det här kan vara något för mig.  

Helena!

Det finns definitivt en koppling mellan Pcos och och rubbningar i sockeromsättningen.

Hoppas du kan få henne att intressera sig för LCHF.

Läkarna tycks inte göra kopplingen till kosten fullt ut vilket är synd eftersom många skulle kunna få "styr" på det här problemet med rätt vägledning.. 

Så lite så!
Jag anser (tror!?) nog att PCO är en sjukdom som egentligen borde kallas metabolt syndrom, en av dess former (anpassad till kvinnor), och orsaken är kosten.
Därför tror jag också att man blir frisk när man äter LCHF.

Pasi!

Tänk om jag visste det för tio år sen! Då hade jag haft mina sju ungar nu!

Sluppit cancern som höll på att ta mig... 

Nu har jag två utflugna barn och tre marsvin hemma...*ler*

// Shintaida 

Hej, har inte skrivit här innan, läst lite då och då. Men kunde i inte låta bli att lägga mig i. Finns bla att läsa att low carb kan vara en del av hjälpen vid PCOs

http://pcos.insulitelabs.com/?campain=google&gclid=CNvpqevI5I4CFQbalAodP0jMQw

 Finns många sidor om de som har god effekt av lowcarbdieter i olika former om man söker på engelska. Forskning, tror jag gjord i Uppsala visade att viktnedgång + akupunktur + fysisk aktivitet kunde hjälpa mot infertiliteten. Även en måttlig viknedgång hade effekt.

PCOS ses faktiskt inte ens som en sjukdom utan som ett syndrom, sa min gynekolog till mig. Vet inte vad hon menade med det, men det betyder väl att om man inte är sjuk behöver sjukvården inte sätta in några åtgärder för att patienten ska bli "frisk" heller?!? Det var i a f den behandlingen jag fick. Alltså INGEN behandling.

Nu är det i a f andra bullar som gäller dvs inga bullar utan LCHF.

Tack Fleur! Sidan du länkade ser bra ut när jag kikade som snabbast. Lätt att ta till sig. Jag är glad att du lägger dig i, fortsätt med det. Ska kolla in Uppsala-spåret också.

#12

DÄR håller jag med Dig!

Ingen behandling fick man...."det bara är så på vissa"...

Usch o fy....

// Shintaida 

En mindre studie på LCHF och PCO under 24 veckor. Sex kvinnor som genomförde den hela vägen blev samtliga dramatiskt bättre, i samtliga rubbningar relaterade till PCO. Två av sex blev även gravida under studien, trots att de inte kunnat bli det tidigare!

PCO-studie

Hmmm. Jag hade iofs inga problem med att bli gravid, för 20 år sedan. Men jag har haft cysta på en äggstock. 2 fina ungar på ganska kort tid har det blivit (de är nu 21 resp 18 år gamla)Cystan hade jag när jag var 16 år, och upptäcktes av en slump.  Jag hade hemskt oregelbundna blödningar, och trodde vid ett tillfälle att jag var gravid. Min dåvarande kille visste någon som kunde fixa det.Operation följde och därefter P-piller. en del av min ena äggstock togs bort. Nu så här många år senare, med en liten övervikt. sitter jag här och funderar. Övervikten har inte gått att komma till rätta med, med andra metoder, men jag har nu under hösten gått ner med ung 6 kg, med den här maten. Förra året,när jag började hade min mens varit borta i 1 år, men efter 1 månad med den här maten fick jag tillbaka den. Men sedan har den inte kommit. Jag fyller 55 i januari nästa år.

anki1! Jag tror att jag längtar efter menopausen eftersom jag har så mycket problem i samband med mens, men man ska vara försiktig med vad man önskar. Det kanske blir etter värre.

"Cystorna" man pratar om när det gäller PCO/PCOS är äggblåsor. När jag fick höra att jag hade cystor trodde jag med en gång att jag hade fått cancer, men jag fick sedan förklarat för mig att så inte var fallet. Jag har aldrig märkt av mina cystor (ont eller infertilitet), för mig är det metabola syndromet med övervikten och de problem som följer av den samt risken för diabets 2 och hjärt- och kärlsjukdomar som är det bevärliga.

Men jag kan verkligen känna för dem som så gärna vill ha barn och inte kan få det och dessutom inte får hjälp för att deras BMI är för högt när jag vet hur hopplöst det är att gå ner i vikt, i synnerhet på HCLF-diet.

Jag önskar at jag redan för 15 år sedan hade fått diagnosen och att jag blivit rådd att gå över till LCHF. Det är lätt att bli bitter när jag tänker på hur många år i onödan jag har lidit. Men att vara bitter å andra sidan skulle ju innebära ännu fler förlorade år, så jag försöker hålla hakan uppe. Det känns som om det kommer bli lättare att kunna göra det med hjälp av alla underbara människor på det här forumet. Tack!

17, ja det är skönt att vara av med mensen. jag steriliserade mig för 17 år sedan, och jag har sedan dess väntat på den dag det skulle sluta. Jag har mått såfruktansvärt illa och hade såna problem med foglossning att jag när jag väntade grabben bestämde mig för att det var sista gången. Aldrig att jag utsättermig för dett någon mer gång. Efter garabben var född fick vi veta saker som ytterligae stärkte mig i bslutet.Jag ångrar inte att jag steriliserade mig.

Jag har PCO-S och har med denna kost gått ner ca 20 kilo och fick tillbaka min mens, regelbundet, efter bara någon månad med denna kost, vilket jag inte minns när jag hade sist. Har aldrig fått barn när jag försökt tidigare i livet men hoppas att möjligheten finns när jag vill försöka igen. Måste också nämna att jag har en bra läkare som gav mig Metformin när jag bad om det så det kan också ha hjälpt till i viktnedgången. Men, jag slåss mot matmissbruk/sockersug så jag har mina återfall men är nu på banan - återigen. Jag har i stora delar av mitt liv ätit som man "ska" och det har bara gått åt ett håll - uppåt. Jag hoppas att din vän lyssnar till dig.

Tack Sandramaria för ditt inlägg. Du skriver att Metformin har hjälp dig med viktnedgång. Jag trodde att det fungerade tvärtom att de kunde bromsa upp. Jag har fått sådana utskrivna men har slutat äta dem eftersom mitt sockervärde är OK 5,8 nu - 6,8 förut 

Finns det även andra kommentarer om Metformin tar jag tacksamt emot dem.  Min läkare är underbar men han är lite "receptglad" ibland och sedan jag har fått försämrade levervärden aktar jag mig för medicin (och alkohol så klart - är nästan nykterist). Men på någon av länkarna jag fått här i inlägget läste jag faktiskt att ett av många problem hos PCOS-patienter kunde vara just försämrade levervärden. Vad göra? *rådvill* 

helena - med så låga värden på blodsocker så behöver du knappast meduzin....jag tycker det är bättre att vara rädd om levern.

Funderar över att någon skrev att hormonrubbningar kommer av fel kost, men jag kanske fattade fel. I mitt fall kom hormonrubbningar av att jag blev utsatt för sexuella övergrepp i unga år. Som en konsekvens av det förstärktes säkert hormonrubbningen av att jag inte tålde socker och stärkelse. Eller så tålde jag inte kolhydrater för att jag hade en hormonrubbning?

Tack Pasi. Det är så jag har resonerat.

Hemska upplevelser kan alltid påverka oss genom hormonet kortisol som sänker vår tålighet för socker.
Men vad som är hönan och vad som är ägget är alltid lika svårt att svara på.
Jag själv hade troligen inte blivit utbränd på riktigt (så allvarligt) om jag hållt mig till LCHF...men då hade jag kanske aldrig hittat hit!

Det hade ju varit tråkigt för oss! Även om jag inte önskar någon att bli utbränd för att glädja oss andra på forumet men...

Och tråkigt för mig framförallt...jag trivs ju så bra här! Ett underbart forum med god stämning och trevliga medlemmar.

Det där med kortisol... Påverkas det även av långvarig värk? Jag hade kronisk värk  i 16 år innan jag fick hjälp och under den perioden har jag gått upp typ 50 kg.

Själv har jag som sagt upplevt att kroppen har fört krig mot mig. Den har varit i ständig stress och jag har reagerat på en massa knepiga sätt bla. med att vilopulsen steg till 118 slag i minuten och att hjärtat "rusade". Jag upplevde det som om jag hade gått in i väggen fast i 1 km i timmen eftersom det var som om kroppen väldig sakta nådde dit. Jag sökte på nätet och provade då (för ca 10 år sedan) paleo-diet. Jag fick ner pulsen till 78 slag/m på 2 veckor. Hjärtdoktorn trodde dock inte att kosten hade någon inverkan på den sänkta vilopulsen ?!?

Tyvärr klarade jag inte att hålla dieten. Det var svårt socialt, folk visste inte ens vad GI var på den tiden. Det blev för stort motstånd för att jag skulle kunna kämpa mot mitt eget motstånd.

helena - Inte helt omöjligt att värk kan påverka eftersom det ihop med dagligt liv kan resultera i en stressfaktor. Högt kortisol kan även resultera i värk...speciellt i muskler/muskelfästen men säkert annan och har även en koppling till fibro.
Kortisolet höjer även puls o blodtryck och kan säkert ge huvudvärk/migrän.

Jag tror kosten har stor verkan på puls och blodtryck. Den påverkar våra hormoner som påverkar puls etc....men även genom allergier som ju sätter igång kroppens immunförsvar. Misstänker vidare att allergi just mot spannmål är mer utbrett än nån vill tro.

Under min  korta tid här på forumet har jag fått tagit del av så mycket kunskap och klokhet som givit mig mer insikt om min hälsa, och vad saker och ting kan bero på och hur jag ska komma till rätta med det, än alla svängar i sjukvården de senaste 20 åren. De är f-n mig inte klokt! Tack till er alla som så generöst delar med er av er kunskap, era erfarenheter och er själva. Man kan blir euforisk för mindre!

Du är nog bara euforisk av allt fettet....man blir lätt det i början!

22, Jag har oxå blivit utsatt för det, och en del annat. Kanske är det en del av att jag utvecklade sjukdom, (fibro)

När man blir kränkt oavsett vad själva handlingen är, så går kroppen i chock och alla organ stressas enormt. Sen har man en resa framför sig att förstå det. Är man väldigt ung, bebis, så har man inte ens ett minne av det. Men kroppen håller ens minne tills man är redo att ta tag i och bearbeta.

 

Kalla det vad du vill, kortisol, stress, ge det akademiska termer, vetenskapliga värden, men det handlar om att ge sig tid för sig själv, klara av att vara närvarande med sig själv och sakta läka det som sårats. Med mat, som inte stressar ens kropp, kan vara animalisk och fett anpassad mat för många, AHA. För andra kanske det behövs spannmål.

 

Saker är olika för olika människor. Huvudsaken är att man hittar det som är bra för en själv. För mig gäller AHA. Animalisk Fett Anpassad Mat.  

Venuseva och anki1 - tack för att ni delar med er. Det är verkligen märkligt hur sköra men ändå så starka vi människor är. Själv hamnade jag i kuvös de två första levnadsveckorna utan kontakt med min mamma eftersom man inte hade neontalresurser på sjukhuset där hon födde (-65). Jag brukar ibland fundera på hur mycket närhet jag egentligen fick de där första veckorna och om den eventuella bristen på det och bortavaron från min mamma har skapat stress i min kropp som är svår att hantera eftersom jag "bara" har kroppsminnen.

Ah jisses, jo jag äter Metformin just nu, mer för att jag fått för mig att det kan hjälpa till ytterligare i viktnedgång. Jag hade i fastesocker 6.8 i februari när jag var till läkarn och då skrev han ut tabletter sen nu när jag var in i dec så hade jag 4.8 i fastesocker, jag tror att det mera är att jag äter LCHF än Metforminen för den har jag ätit förr och inte gått ner nämnvärt.

 Jag fick mig en tankeställare nu, såklart man inte ska äta tabletter man inte behöver. Jag vill vara rädd om min lever.

Det var inte meningen att skrämma dig.

#36, Tror du har blivit stressad av din erfarenhet och att få kontakt med sitt inre och ge sig själv den komfort och värme och näring som ev saknas, är det allra bästa. 

 

Kan rekommendera en typ av behandling, helena_vemmerstad, och försöker komma ihåg vad den heter. Kvinnan jag besökte hette Arpana Sonnsjö och hon hade mottagning i Stockholm och Lund när jag tog behandling hos henne. Vi gick bakåt och kom till fosterstadiet till slut. Mycket behaglig behandling faktiskt. Tror att behandlingen ingick i Osho-kulturen, en lära som Gul&Blå jeansens grundare knutson tillhör. Det händer märkliga saker och jag blev av med massor. Annars healing med någon som tror på ett högre allsmäktigt, typ det man kallar Gud.

 

Rosenbehandling kan säkert bidraga till befrielse också.  

 

Tack för dina tips Venuseva.

Jag har PCO-S med och har variot med i en forskningsstudie för att lära mig mer om sjukdomen. Förutom det som som står överrst så har man några fler minuseffekter:

• Svårare med det sociala som tack vara LCHF hjälper oerhört mycket
• Aggresivare pga ökat testosteronproduktion

Men det finns det som är possitivt med

• Lättare att sätta muskler
• En annan rumsuppfattning än kvinnor i allmänhet, ofta högt IQ
• Och inte minst ett anmärkningsvärt bättre sexliv

Men äter jag bara enligt LCHF så funkar jag mycket bättre!!! Då blir jag tom snäll ibland!

Jag har också märkt en avsevärd skillnad i mitt temperament nu när jag äter LCHF. Det där med rumsuppfattningen var lite spännande att höra. Vad menar du specifikt att det skulle betyda? Lättare att se helheter, god perceptionsförmåga och analytisk förmåga eller?

Spännande med forskningstudien du fått vara med i. Eftersom jag redan hade två barn och inte ville ha fler verkade sjukvården inte förstå vad det var gag beövde ha hjälp med. Min husläkare vägrade dessutom godta diagnosen som gynekologen givit mig. Hon ansåg att det var omöjligt för mig att ha PCO-S eftersom jag hade fött barn. Nu har jag i of s en ny läkare som hjälper mig mycket men han är inte specialist på sjukdomen. Om du har tips på var/hur jag kan få mer kunskap om PCO-S får du gärna skriva några rader.

Apropå tidiga trauman, jag skulle haft en tvilling, men den dog i mammas mage. Jag har alltid kännt mig lite "halv" och jag har psykiska "tvilling" grejer för mig.

Vad intressant att höra, anki1. Din tvilling vill väl ha kontakt med dig?

När min sambo dött blev det hektiskt att göra både mitt och hans liv samtidigt. Både drack hans whisky och rökte hans cigaretter fast jag inte rökte själv. hi hi. knäppt men sant.

 

Kan förstå din känsla.  

Hej Helena...

Jo vi tjejer har en annan typ av rumsuppfattning än vad killar har och det märks ofta när man ska försöka förklara vägen för någon av motsatt kön. Det blir inte rätt för man ser inte samma saker. Gör man tex ett IQ-test så är det vanligen män som konstruerat uppgifterna och de utgår naturligtvis från sin rumsuppfattning. Ett annat exempel är teknik. De flesta tjejer gillar inte teknik och förstår inte de "hårda" värdena. Jag har alltid känt mig lite "killig" och trivs bra med grabbarna, valde ett tufft yrke och nu är jag är traktorlärare. Så... 

Jag hade jättetuft att få barn, hade mens nån gång om året och det är ju oftast så man får reda på att man har sjukdomen. Men i mitt fall var det en artikel i en tidning och sedan ett besök hos gynekologen som bekräftade detta.

Jag tog sedan kontakt med en läkare så jag fick en bättre bild av sjukdomen och han tog massor med prover så just nu vet jag att jag mår ok men det är dags snart igen för en runda med nya prover. Jag är livrädd för Diabetes, hjärt och kärlsjukdomarna som kommer som ett brev på posten...

Numera när jag äter rätt så har jag mens som vanligt folk. Så nu riskerar väl man attbli med barn (tydligen vanligt bland PCO-S are att bli gravida efter 40)

Jag har lärt mig mest på patientsidan och av den här studien. Den var riktigt givande. Jag blev grillad i 5 h om allt med PCO-S. Bakgrunden var om det var ärftligt och det är det både från mamman och pappan.

Sen ställdes det en massa frågor om det sociala beteendet som för många är jätteproblem med. Jag gjorde massor med IQ-tester (fiiina resultat) och blev utfrågad om mitt sexliv.

Hör gärna av dig igen!

Hur snabbt efter LCHF-start blev mensen (eller hormonnivån) normal?

Tack Mizztlur, det ger mig väldigt mycket att få höra från någon med samma diagnos.

Wildrat, jag har ätit LCHF sedan ca. 6 veckor. Jag har tidigare haft oregelbunden mens men aldrig helt utebliven och under LCHF-tiden har jag bara haft mens 1 gång. Skillnaden den här gången är att jag inte blivit lika ledbruten som jag brukar bli. Jag har dock inte vågat dra några slutsaser ännu. Jag hoppas att det finns någon annan som kan svara dig.

 

Vi är många som har PCO-S här, var så säker, även om många inte är medvetna om detta. Man räknar med att 7-15 % av alla kvinnor har detta syndrom.

Numera känns det som jag har kvalat in på det mesta som skrivs om. Men det tog mig 6 år innan jag blev gravid. P-piller åt jag ett tag och mådde Skit. Blev deprimerad av dem. Hormonobalans har nog rått hela livet. Pms-besvären har varit enorma. Otroliga humörsvängningar. Men undrar hur mycket är Candida-besvär av allt detta?

Vad innebär Candida, Venuseva?

Mizztlur - Candida är en svamp i tarmen som kan ställa till med mycket besvär i kroppen. Använd gärna sökfunktionen uppe till vänster...finns många bra trådar om candida. 

Många har insulinresistens, andra diabetes typ2, PCOS eller utbrändhet....alla beror troligen på obalans på socker/insulin (ibland beroende på kortisol) så jag tror alla kan räknas till metabolt syndrom (20-30% ?).

Åh, du får söka i trådarna, orkar inte upprepa det just nu. Har själv skrivit någon tråd om det.

Eva - Jag var först! Snabb som en smörad ål!!!

Min mens är til stora delar helt ok nu. Kanske med någon dags fördröjning. Ju striktare jag är med maten desto regelbundnare har jag fått en känsla av att den blir.

Det var ju enklare förr med 2 ggr per år men det här känns bättre...

Pasi, du får gärna vara snabbare än mig, även fast jag kan vara väldigt snabb ibland.

 

Ditt svar var innehållsrikt och bra.  

Jag har aldrig fått en diagnos på nånting men PMS besvären har varit jättejobbiga de sista åren. Jag trodde det var begynnande menopause alt. nånting hände när jag steriliserade mig. MEN, sen LCHF har det blivit mycket lättare. Tjejjerna spänner och ömmar inte så mycket. Humöret är jämnare och kramperna i magen mycket, mycket bättre.

Här kommer en till med PCOS. Jag har alltid haft problem med min vikt, aldrig lyckats gå ner mer än 5 max 10 kilo på olika konstiga dieter och bantningskurer. Min menstruation har aldrig varit regelbunden, som längst gick jag 11 månader utan den för att nästa gång ha den varannan vecka. Humöret har svängt och har haft svårt för att inte proppa i mig massa godis och andra sötsaker och bakelser.

Sen jag började med LCHF i oktober 2006 så har

- jag lyckats gå ner 20-25 kilo

- blivit gladare och jämnare i humöret när jag har pms och frossar inte längre och blir inte lika galen efter sötsaker. Skäller och biter inte huvudet av alla som kommer nära mig eller tittar åt mitt håll.

- fått någorlunda regelbunden menstruation, en gång i månaden i alla fall, och har inte lika frutkansvärt ont i magen och benen när det är dags.

- min acne som jag haft problem med i evigheter i ansiktet har lugnat ner sig och brister inte ut lika ofta.

- fått upp flåset och minskat cm runt om kroppen rejält, drog för någon dag på mig ett par byxor som jag förra sommaren 2006 inte ens fick upp över låren och nu sitter de perfekt, har inte använd dom på 4 år så jippie!

 

Tizia - vilken solskenshistoria - GRATTIS

Hej Tizia och tack för att du delar med dig. Jag känner igen mig i det mesta du sriver om.

WOW - här hittar man hjälp åt andra svärdottern också!
Tänk så mycket som kan bli bättre av LCHF.

När min son o hans fru bestämde sig för att NU var det dags för barn - då slutade hon med piller och trodde att det skulle gå fort. (Båda kommer från familjer med många barn)

Istället vägrade mensen komma tillbaka och efter ett tag konstaterades att hon hade PCO-S. Detta hade hon ingen aning om - men i efterhand så ser man ju att det stämmer - hon har bl.a. kraftig hårväxt och väldigt lätt att lägga på sig många kilo.

Som tur är fick hon snabbt tag på en bra läkare så hon har fått mycket bra hjälp. I somras - efter den tredje kuren med hormoner som stimulerar äggproduktionen - så blev hon äntligen gravid. Så nu väntas barnbarn nummer 2 i april.
Men jag vet ju att dom vill ha ett syskon till detta barn - så nu vet jag att jag ska rekommendera LCHF-kost till dom om dom vill göra något åt problemet själva - iallafall ge det en god chans!

STORT TACK för alla fina upplysningar den här sidan gett mig - om allt möjligt!!

#56 härligt  med alla positiva förändringar.

Jag tror att jag har pcos. Det stämmer väldigt bra in på mig. Men med lchf så har så mycket förbättrats så jag undrar om det kan försvinna eller om pcos är en sjukdom man har hela livet?

I och med viktnedgång och minskad insulinresistens så förbättras ju utgångsläget. Men PCOS har man i alla fall och kan behöva medicinsk hjälp av sin gynekolog, fr a om man vill bli gravid.

putt men glad

Jag har bara ätit LCHF i två veckor men tycker det verkar gå åt rätt håll med alla pco-symptom.

Hur är det för er andra med PCO - vad får ni för behandling?

#65 Jag får ingen behandling för tillfället men fick det tidigare under fertilitetsbehandlingen för att bli gravid. Men ska till min pco-läkare/gyn om några månader för att förnya p.piller-recept och då ska jag be om att få kolla läget med min pco.

Jag hade turen att få barn tidigt annars hade jag med all säkerhet behövt ha hjälp på traven. Jag har istället fram för allt problem med att få regelbunden mens, metabola syndromet och lite annat smått och gott. Jag har tidigare bett min husläkare att få en remiss till en specialist men har inte lyckats med det. Vet inte riktigt vart jag ska vända mig. Skulle vara spännande att få höra vart ni andra PCO:sare går och vad ni får hjälp med.

Vilken bra tråd det här var! =)

Har pco och struma, och vi har försökt bli gravid i 1½år nu, blev gravid i oktober förra året men fick MA. Nu har det gått 7 månader och inget plus och jag är ganska säker på att min övervikt har stor del i det.

Har alltid hört att övervikt försämrar allt som har med pco att göra och har provat olika dieter tidigare. Jag tror ändå att det här är något långvarigt, som man inte blir less på.

Shake:er och sådant blev jag galen på när jag inte fick tugga på någe men ner gick jag....men lika fort upp =/

Min mens är ganska oregelbunden, men i snitt ligger den nu på kring 6 veckors intervall. Vet inte om jag har någon ÄL eller när den är, så jag hoppas att det lchf ska hjälpa mig på traven!

Lycka till Fjallraven! Jag har åtminstone lyckats gå ner 10 kg. Men det är fortfarande en massa kilon och hälsoproblem som kvarstår.

Det finns lite forskning på området PCOS och denna kosten - länk.

Kika i stycket "Benefits in the prevention and treatment of type II diabetes".

 

#69 Tackar! 10kg är inte dåligt!! Jag hoppas verkligen att jag kan gå ner det med, men ännu bättre om det blir 15kg.

Hur lång tid tog det för dig att tappa dom?

Nu har jag inte läst de andra inläggen men jag vill ändå beskriva vad jag har upplevt.

2002 har jag "bara" fått diagnosen PCO från olika läkare. LCHF äter jag sedan maj 2006 och september 2006 var jag hos en ny gynekolog och där fanns inget som visade på PCO längre. När jag berättade att jag hade PCO så trodde han inte riktig på mig för det växer ju inte bort så där ;-)

Innan LCHF fick jag mens var 6-8 vecka. Nu är den max 2-3 dagar "försenad".

#72 åååh vad roligt att höra!

Ursäkta om jag frågar, men hade mycket övervikt eller bara lite lätt?

Nej, ingen övervikt men jag gillade/gillar choklad och det har funnits dagar i mitt liv där jag BARA åt choklad och inget annat... Så det har nog varit liiiite obalans med mina hormoner.

På utsidan var det bara lite för mycket finnar för en vuxen men inte alltför mycket.

 Och så var det ju svårt att bli gravid när mensen är oregelbunden samt äggkvalitén därefter :-( Men idag har vi 3 småttingar ;-)

#71 - Tack Pasi för länken. Du är en stor tillgång här på forumet. 

#71 - De första 6 gick jag ner första månaden, sedan har resten gått sakta men säkert resten av halvåret. Det verkar stå väldigt still nu. Men jag går inte upp och det är något som annars varit vardagsmat. (Konstigt uttryck i det här sammanhanget!)

Grattis Elocinave! Jag fick min diagnos så sent och hade utvecklat en kraftig övervikt. Men jag har åtminstone haft turen att ha hunnit få barn. Kruxet verkar vara att hålla den värsta övervikten borta. Jag tror verkligen att LCHF eller ev. GI (funkar inte på mig) är ett alternativ för oss med PCOS

Hej!

I Mars 2007 började jag äta Metformin tabletter, inte för att jag har diabetes men för att jag hade en lätt variant av Pcos.

Jag vet inte exakt vad det var som hjälpte till att jag blev gravid eller om det var en blandning av allt.

Jag åt tabletterna, började äta enligt LCHF gick ner några kilon och blev gravid i juni (visade + den 1:e juli) överlycklig!

Min son föddes i v.36+0 den 5:e februari och är 6 1/2 månad nu.

 

Grattis Petra81!  Äter du fortfarande Metformin och i så fall i vilken dos? JAg är nyfiken eftersom jag har hört att det ska vara bra för mig med PCOS och metabola syndromet att äta just Metformin, lättare med viktnedgång bl.a.

Är det någon annan på forumet som har någon erfarenhet/kunskap  om detta får ni gärna skriva.

Fick diagnosen PCO år 1995 men förstod då inte riktigt vad det skulle innebära för mig. Har inte fått någon hjälp på vårdsidan utan där upplever jag att kunskaperna kring PCO varierar kraftigt!

Jag har hittat information om PCO på nätet och av egen erfarenhet..

Önskar att jag visste (när jag fick diagnosen) att jag skulle se till att hålla min övervikt i schack för det är otroligt svårt att tappa vikt.

En kort sammanfattning av min erfarenhet av PCO ser ut så här:

LCHF är det enda som funkar att gå ner i vikt.

Metformin - gör ingen skillnad för varken viktnedgång eller något annat.

Det är lättare att bli gravid om man går ner i vikt (det räckte med 15 kilo av mina ca 50 kg övervikt!)

LCHF gör att humörsvängningarna lyser med sin frånvaro

Det är lättare att bli gravid ju äldre man är..

 

Ja, det finns nog mycket mer jag kan skriva om, men det räcker för nu!

Vad roligt det är att läsa om allas erfarenheter! Gör att man vågar hoppas lite mer ;)

På onsdag ska vi på första mötet för utredning av barnlöshet. Jag hoppas att det blir givande.

Har hittills gått ner 4,5kg på 8 veckor och tappat 6cm runt midjan, är jättenöjd med det men vill ju självklart fortsätta gå ner. Vill gärna tro och hoppas att även de få kilon jag gått ner redan gör någon skillnad.  Efter att ha läst Enough's inlägg så kanske det gör det :-)

Jag har blivit diagnosticerad PCO-S och jag har dessutom Asperger syndrom. Har man AS som tjej är det vanligt att man har högt testosteron också.. Av nån anledning..

 

Alla mina problem verkar gå hand i hand.. Läskigt!

#77 Nej jag slutade med metformin när jag blev gravid och har inte ätit det sen dess. Men jag åt 2*500g/dag.

Tack alla för att ni delar med er.  Jag fick barn tidigt annars hade det nog inte blivit några. #78 Jag känner igen mig i vad du skriver.  Jag har inte fått särskilt mycket hjälp  från sjukvården. Jag fick i o f s veta att ju mer man väger desto större PCO-besvär. Jag skulle absolut BANTA. Tyvärr skapade detta mycket ångest och mer övervikt. Det var ju omöjligt att gå ned i vikt på ett traditionellt sätt, jag blev bara fetare och kände mig fullständigt misslyckad. Jag önskar verkligen att någon talat om för mig att LCHF är enda sättet att gå ner i vikt redan för 10 år sedan när jag fick diagnosen. Då hade jag säkert inte hamnat lika djupt i den negativa spiralen. Men, men jag är på väg upp...

#78 och 81 - min läkare vill att jag äter Metformin med bakgrund av min PCO,  metabola syndromet och tidigare höga blodsockervärden. Jag känner mig tveksam men har träffat på dem som säger att viktnedång underlättas med Metforminet. Alla menar också att man måste äta minst 6 månader innan man kan få effekt. Känner mig rådvill.

#79 - Lycka till jag håller tummarna.

#80 - Det där med höga testosteronhalter är inte alltid kul när man är tjej. Men jag märker att jag har fått ett jämnare humör med LCHF. Jag har varit så olycklig över mitt humör och har inte förrän på senare tid förstått att det hänger ihop  med PCO:n.

Jag har precis fått tips om en specialist i Stockholm som jag ska försöka komma i kontakt med. Jag återkommer om jag lyckas.

Har precis fått utskrivet Metformin från min gynekolog som menar att det kan hjälpa mig att
a) gå ner i vikt
b) minska på pco-s-symptomen

Nu undrar jag om det har någon effekt på detta?

Vet ju att många här inne har [haft] problem med PCO-s och infertilitet, och därför undrar jag om det är någon med god/dålig erfarenhet som vill dela med sig av sina kunskaper  

Blir väldigt glad om någon har tid att skriva lite!

*weeeeee* Min mens är riktigt normal den här gången och för första gången på lääääääänge så har jag faktiskt fått ägglossning! Helt sanslöst! Och efter bara 3 månader! Hoppas det fortsätter såhär tills nästa cykel

Jag har en "mild" PCO.

ojsan - det var inte meningen att skriva 3 gånger.

du kan ta bort inläggen vettu! Tryck på hantera inlägg under din "bild" men det måste göras inom en timme tror jag!

pasi: PCOS är ett förmodligen genetiskt fel och orsakas inte utav kost. Man behöver inte vara överviktig för att ha PCO. Jag har PCO och är inte överviktig, har dock allt annat som följer med pco. Vad jag vet så kan man få hjälp med att reglera sin hormonbalans, men detta är bara tillfällig hjälp. I grund och botten kommer jag alltid att ha pco, men kan ta hjälp av olika medel att reglera balansen.

måste bara börja med att säga TACK för alla inlägg - känner mig inte så ensam längre. Har varit diagnostiserad "PCO:are" sedan ca 1 år tillbaka och lider av vissa besvär - lätt att gå upp i vikt, oregelbunden mens, problem med magen..och jag anser att lättheten att bygga muskler inte alltid är en fördel. Jag är dock inte direkt överviktig men anledningen är att jag har lidit av olika ätstörningar och inte äter ordentligt sedan 11 års ålder. Vill däremot gå ner ett par kilon och kunna slappna av i det - och inte ALLTID vara hungrig..Någon här skrev att det är "en ständig kamp" mot sin egen kropp. Som om kroppen för krig mot en själv. Det spelar ingen roll vad man gör. Har verkligen följt konstens alla regler. Tränat mycket, ätit "rätt" (dvs mycket grönsaker, fibrer, magra produkter). Testat ALLT känns det som - utan resultat...eller jo - resultatet var uppåt. Har allt som oftast känt mig matt - trött - på att försöka och ändå någonstanns veta att det inte spelar någon roll.

Det andra som är trist med symptomet är att många utomstående inte tar den på allvar. Har upplevt att många, speciellt de som tränar, säger att man bara har "tur" som lätt bygger muskler. Så skakar de på huvudet när man säger att man har problem med vikten. Kanske för att det inte syns på mig - men det syns i mitt huvud. Den psykiska påfrestningen är enorm. Har bland annat lidit av anorexia och ortorexi...att jag inte fått bulemi är nog för att jag inte kan stoppa fingrarna i halsen...

MEN - nu till det positiva. Vid ett tillfälle i livet har jag lyckats nå en bra vikt på ett bra sätt och det var med LC-kost. Kilona flög av mig. Jag tyckte det var skitskumt. Är ju van att strida för varje gram. Och nu behövde jag inte ens vara hungrg. Sen har jag varit avskräckt pga alla risker med kosten som målats upp...att man inte ska äta så mkt fett osv. Men ska sanningen fram så är det ju ens välmående som räknas. Jag mådde såå bra då. Och vi är ju alla olika. Därför är det så underbart skönt att inte längre känna sig så ensam. Här finns ni ju - alla ni med samma eller snarlika problem. Äntligen ett forum där man är förstådd och lättare kan acceptera hur man funkar. Beslutade mig efter att ha läst en massa här att börja med LC-kost. Idag är första dagen. Jag är så optimistiskt inställd till det här och ser med glädje fram emot "beach 2009"

 

#28

Pasi - Kan man påverka sin kortisolutsöndring på något sätt? Jag vet att man brukar säga att man ska reducera all stress, men därutöver då

Finns det någon behandling, eller något man kan göra när man inte vet varför eller ens OM man är stressad för något.. men ändå misstänker en högre kortisolutsöndring än vad som är vanligt?

Hur och när mäter man kortisolvärdet? Går det att mäta i serum eller hur gör man.... berätta ALLT du vet om kortisol är du snäll :-)

Hoppas du ser det här trots att det svar jag refererar till är så gammalt!

 

Varma hälsningar! /K.

Eftersom kortisolet varierar i cykler över dygnet så måste man antingen mäta det genom urininsamling (sjukvården) eller via salivtest flera gånger under dygnet (Scandlab).

De intervall som används som mall för normalvärden påminner om de som finns för sköldkörtellhormonen, dvs de är för vida och många sjuka klassas som friska.

Finns ingen egentlig behandling om inte problemet beror på nån ren fysisk skada som går att reparera (infektion, tumör på binjure el hypofys).
Beror det på andra saker så gäller det att hitta var skon klämmer och rätta till det...helst överkompensera (beror det på stress i jobbet så kanske man behöver en tid med extremt lite stress).

Orsaker till högt kortisol kan vara sömnproblem, överträning, allergi, trauma, skada, operation, relationsproblem eller kroniskt höga kortisolnivåer pga tidigare utbrändhet som minskat celltätheten i hippocampus ( Kan nog botas med LCHF, vila etc men kanske tar en tid innan det blir helt bra).

Problem med kortisol behöver inte alltid hänga ihop med högt serumkortisol utan verkar även kunna bero på låga nivåer av konkurrerande hormon (GH, könshormon, dopamin), lokalt höga kortisolvärden eller brist på de enzym som skyddar vissa receptorer från kortisol. Jag är inte riktigt insatt i detta....och forskningen verkar inte ha kommit speciellt långt.

Jag tror det är bra med Melatonintillskott som gör att kortisolets effekt blir lägre på natten och sömnen mer kvalitativ.....men kanske kan adekvata nivåer av omega3 och D-vitamin vara till hjälp.

#93

 

Pasi - Hmmm, det var inte lite du visste om kortisol... heller :-) 

Som innehavare av diagnosen PCO så undrar man man ju om det kan ha något med kortisolnivåerna att göra!?

Annars trodde ju jag i min enfald att det som isf. kunde ge en liknande bild som PCO var ett hypofysadenom?! Men har man inget hypofysadenom så kanske det är PCO'n i sig som ger förhöjda kortisolnivåer (vilket aldrig är kollat, mig veterligt)... förstår du vad jag försöker få fram (det förvånar mig inte om du säger nej *suck*) här?

Fast å andra sidan kanske det inte nyttjar till något att grubbla sig gråhårig över vad som kom först, hönan eller ägget.. så länge man inte har någon hypofystumör så kanske man bara får acceptera, anpassa sig och motvilligt gilla läget, eller vad tror du?

Tack för dina intressanta svar! :-) /Kricko.

 

 

#94 Jag tror det är metabolt syndrom, eller eg höga insulinnivåer som driver igång PCO...men misstänker att kortisol har ett finger med i spelet (kan vara fel, även om metabolt syndrom både i sig själv brukar driva upp kortisolet, men även kan vara en följd av högt kortisol).

Jag tror man kan bli bra mha LCHF...både från utbrändhet (kortisol) och PCO....men man kanske får ha lite tålamod och även minska ev stress.

Jag tycker att detta med kortisolet är intressant! Själv hade jag en jättejobbig barndom med massor av trauman (som jag säket nämnt i någon tråd tidigare) Först för ett år sen när jag kom till en BRA terapeut, fattade jag att kroppen var totalt utmattad. Försäkringskassan hade länge kämpat med att få ut mig på arbetsträning, men det funkade inte alls...trots att jag försökte och försökte. Först nu, när jag inte pressas till något, börjar jag kunna hämta mig lite, men det går långsamt. LCHF har haft en stor inverkan på mig och jag kan nu gå en kvart varje dag. Jag är SÅ tacksam över denna upptäckt. Men just detta med kortisolet...är väldigt intressant. Jag har jojobantat hela mitt vuxna liv. Har visserligen inte PCO, men frågan är hur långt borta alla dessa sjukdommar varit...

Nej, nu ska jag laga hamburgare (med Ooopsies) men detta var en intressant tråd.

Hur kollar man OM man har PCO? Jag har försökt i flera år att bli gravid utan resultat - håller nu på med provrör ...

Finns det något blodprov som man kan begära? "Mina" läkare har sakt att jag är "frisk" och att gubben är "frisk" och att för oss finns det ingen förklaring till varför. Men samtidigt så ....

Jag HAR "manlig" hårväxt på hakan och ner på halsen, HAR övervikt, HAR väldigt ont vid mens. MEN jag är INTE oregelbunden i mensen - har mensen "exakt" 27-28 dagare emellan och har så haft "alltid".

Hur vet man?

Finns det någon studie på svenska (svensk test) där det står om PCO - LCHF - och barnlöshet? Skulle vilja ge gubben ett ex för att "förklara" varför jag vill testa LCHF-kost. Han kan inte förstå detta utan blir arg då jag enligt honom äter "fel" med fett. Han hävdar att "ALLA VET ATT ... FETT .... osv" Han vill oxå så gärna att vi ska få små och att jag ska gå ner i vikt men han kan inte förstå att det är SVÅRT att gå ner och att lchf KAN vara en lösning.

 

Har nu läst hela tråden och blev nästan gråtfärdig av att veta att det finns fler som jag. Jag har känt mig ganska så ensam. Har haft problem sedan tonåren men fick diagnosen för bara något år sedan. Men läkarna var väldigt dåliga på att informera, måste jag säga. Fick dock remiss för att ta bort oönskat hår med epilering. Det var ungefär det enda som hände. (funkade inte riktigt heller)

Tycker att PCO påverkar en så pass mycket att man skulle vilja berätta för alla runt omkring för att liksom ursäkta sig. Men det kan man ju inte göra riktigt heller. Mår dåligt av mitt humör och det känns som att jag alltid är trött, oavsett hur mycket jag sover.

Har nu i alla fall låtit bli kolhydrater i en vecka och det går över förväntan. Hoppas, hoppas, hoppas att de trista PCO-symptomen försvinner, eller i alla fall minskar, om jag bara lyckas fortsätta äta så här.

Tack alla som delat med er av era upplevelser!

Jag har också PCO. Har ätit LCHF i 2½ år, men har inte blivit gravid. Läkarna säger att vi inte kan få barn, då jag troligtvis aldrig har ägglossning. Nu står vi på kö till IVF- provrörsbefruktning. Känner också att det skulle vara skönt att skylla på PCO:n ibland, tex svårighet att hålla vikten, smärtsam mens (som dock har förbättrats dramatiskt med LCHF) och lite humör.

Jätte intressant tråd!

Jag fick diagnosen PCO för ca 2 år sedan men fick egentligen inte veta någonting förutom att jag kunde ha svårt för att bli gravid och att jag hade större risk att drabbas av diabetes...det är först nu som jag börjar förstå varför min kropp fungerar som den gör och varför den svarade så bra på LCHF kost. Jag mår verkligen mycket bättre och jag känner mig lugn och nöjd, jag håller vikten och jag behöver inte vara hungrig. Jag har inte försökt att bli gravid ännu men kosten har hjälpt mig att få mer regelbunden mens. Vi får se vad som händer när det väl är dags...

Det skulle vara kul att få höra hur det har gått för er som skrev i början av tråden, finns ni kvar på forumet??

Anmäler mig till klubben :P

2 år sedan tror jag som jag fick PCO-S, diagnosen i alla fall. Fick inte heller så mycket information från läkaren, precis som #100

Ätit LCHF sedan augusti -09 men ännu inte märkt några förbättringar på menstruationsfronten, till mitt förtret
Känner mig nu lite knäckt när jag läser om kortisolets eventuella påverkan då jag vet att jag har höga kortisolhalter då jag har ständigt stresspåslag på grund av kvarvarande spädbarnsreflexer... ibland känns det bra hopplöst. sambon tycker jag skall börja med p-piller, på grund av annars hög risk för cancer i livmorden på grund av utebliven menstruation, men då jag försöker utrota en enträgen candida och p-piller är svampmat så känns inte detta så lockande. allt bara hänger ihop, det går i ett och det är svårt att veta i vilken ände man skall börja.

tänker på testosteronet, alltid tyckt om att springa långt, har jag då triggat kroppen att producera mer testosteron? och kan man inte tillföra östrogen på nåt sätt och komma åt problemet från det hållet?

Jag kan inte tänka mig att träning skulle vara negativt för hormonnivåerna. Om du vill bli gravid kan du få extra östrogen. Hög risk för cancer kan du nog inte ha om du äter LCHF. Cancerceller lever ju på kolhydrater.

Tog upp det här med cancern med läkare idag, hon skrev ut gulkroppshormon, som skall sätta igång en ägglossning så jag får "blöda ut" lite då och då. har ju inte haft mens på ett år tror jag. kan ju inte heller vara särskilt nyttigt. nån som vet hur gulkroppshormon påverkar kroppen för övrigt? inte hämtat ut dem ännu...

En till med PCOS

Jag fick diagnosen för ett år sedan. Jag har haft problem med huden sen tonåren. Jag har alltid haft "humör" och jag har en "död vinkel" som jag inte vet om det har med min PCOS att göra. Jag läser inte av folk så som mina jämnåriga kvinnor gör, dom läser av mer hos sina medmänniskor.

Jag har alltid varit stark. Valt ett yrke som är fysiskt krävande. Jag sätter mycket mer muskler än mina kvinnliga arbetskamrater.

Jag hoppas på att dieten ska hjälpa mig med min hud och kanhända ge mig ett jämnare humör och att jag ska slippa det eviga socker suget. Hoppas bara att jag får behålla min lust och mina muskler. Trivs bra med dessa :)

Jag har provat LCHF i ca en vecka, så jag kan inte se tydliga fördelar ännu, förutom att jag inte är sugen på kolhydrater. Strålande framsteg :)

Hej! Här är en till med pco-s........jag har haft diagnosen i måånga år.

Det jag är intresserad av att veta är hur ni andra har gått ner i vikt?......har ni gått ner 1 kg i månaden eller veckan o.s.v

Jag trodde jag visste det mesta om pco-s men efter att ha läst här så lärde jag mig en del nytt.....som till exempel humöret.

Jag är på dåligt humör varje dag, kanske det beror på det då.

Själv har jag välsingnats med barn, den första tack vare pergotime men de andra 3 har nog varit, att jag tack vare metformin fick mens när jag var 34 år.

Är på min 5:e dag med LCHF & hoppas på att gå ner iaf 500gr/v........i alla andra metoder jag har provat så har jag gått ner MAX 1kg i mån & då orkar jag inte hålla uppe motivationen så länge.