Det är det som kallas Glykemiskt index och är en liten vetenskap för sig... alltså olika beroende på vad du äter.

Jag tror det är som högst sådär 1 - 1 1/2 timme efter man ätit. Vet inte hur stora individuella skillnader är. GI är väl mer ett mått på hur stor blodsockerhöjningen blir? Har för mig at det är nåt med ytan under kurvan.

Tack både Margareta och Hemul. Ja jag vet att det är det som är GLykemiskt Index men insåg att jag inte hade en aning om man anser att kroppen reagerar (dvs har tagit till sig maten om ni förstår vad jag menar) på 5 minuter eller 2 timmar. Men förstår av Hemuls svar att ca 1,5 - 2 timmar efteråt är blodsockret högt om man / jag har ätit mkt kolisar.

Mitt blodsocker har i alla fall inte gått ner till normalt efter 2 timmar, när jag äter LC kost alltså. Min diabetessköterska sa att det nog var normalt när man äter så långsam mat. Efter ca 2,5 timmar är det dock normalt.

Däremot har jag aldrig kollat när det börjar att gå upp, men det borde väl vara tämligen omgående, eftersom man ska ta sina insulinsprutor till maten.

Är av samma åsikt som Nancy i princip. Blodsockret går upp så fort man äter något, men efter 1,5 till 2 timmar ska det vara normaliserat igen. Det är därför man ska mäta efter den tiden. Om man mäter direkt efter maten har man antagligen ett högt värde. Och det är det värdet som insulinet ska jobba med.

Karin20 - vilket värde menar du att insulinet jobbar med - det direkt efter maten eller efter 2 timmar?

Som lekman, men med diabetes typ 2, kanske jag uttryckte mig lite konstigt, men som jag förstår det, höjs blodsockret när man har ätit, gäller alla. Insulinet börjar då verka för att våra celler ska "öppnas" och ta emot detta. Och efter ca 2 timmar är detta färdigt och blodsockernivån ska vara nere på det normala igen.

Om så inte sker finns det två förklaringar

1. Kroppen producerar inget insulin = diabetes typ 1. Insulin måste tillföras utifrån

2. Kroppen producerar lite insulin, men orkar inte med allt socker = diabetes typ 2. Man får medicin som hjälper bukspottkörteln att producera mer insulin och när den inte står ut längre får man också tillföra insulin utifrån.

Det är väl därför som LC fungerar så bra för oss tvåor. Om vi inte äter så mycket socker=kolhydrater, räcker vår bukspottskörtels delvis förstörda funktion att ta hand om det lilla vi får i oss. Jag slipper numera medicin.

Någon fler får gärna lägga sig i då jag som sagt är väldigt mycket lekman. 

 

 

Det finns en tredje grupp oxå.. Dessa är oxå typ 2or. De har problemet att bukspottskörteln producerar tillräckligt med insulin eg, men cellerna tar inte emot insulinet. Här behövs medicin som gör att cellerna blir mer mottagliga.

Blodsocker stegringen börjar på en gång när man ätit. Som typ1a får jag insulinkänning ibland, det betyder att blodsockret blir lågt till följd av att jag tagit mycket insulin. Vid sådana tillfällen (om det är väldigt lågt) rekommenderas man att äta druvsocker, för att det är så när glukos i molekylen man kan komma (på lätt sätt) det tar bara ett par min från det att sockret kommit ner i magen tills det att sockret börjar höjas. Det hela brukar normaliseras inom 5-10 min. 

 Sen är det som Margareta säger beroende på vad man ätit som avgör hur fort blodsockerstegringen ska gå. (Pizza tex tar lååång tid på sig pga allt fett. När jag åt pizza räckte det inte med en dos insulin. var tvungen att fylla på extra, med insulinpumpen kunde man ge en dos direkt och ställa in på att resten ska gå in under en timma eller nåt för att förlänga dosen...)

ok tack då förstår jag bättre.

När man blir så trött efter att man ätit så att man inte ens klarar att hålla sig vaken knappt, vad händer då? Jag reagerade ju så på riktigt ren LCHF-kost... har aldrig varit med om något liknande!

oftast när den reaktionen infinner sig så har man ätit mycket kolhydrater så blodsockret går upp och sen rasar.. det här gör att man blir trött.

Om detta händer vid ren LCHF är det enda som jag kan tänka mig att din lever inte klarar att bygga om proteiner till glykogen eller fett till ketoner ordentligt och du får energibrist.. Det är ett för stort arbete helt enkelt.. *gissar*

Någon annan bra förklaring? 

Oj då... vad skulle det kunna bero på då? Enzymbirst?

För det var den största anledningen till att jag slutade mer eller mindre med LC-kosten. Det blev värre och värre ju längre jag höll på och ju mer jag renodlade den. Det enda som fick mig pigg var lite kolisar.

Det är ju enzymer som styr allt i kroppen, alla funktioner. Det är bara en bråkdel som vi kan äta som matsmältningsenzymer. Klart att dessa spelar en nyckelroll i näringsupptag och förbränning av mat, men jag tror inte att dessa styr leverns funktion.

Jag kan tänka mig som du redan är inne på att kortisolet spelar en stor roll. Sen måste du rena levern och ge den energi så att den orkar arbeta. Jag vet att det inte är lätt.. och jag vet att du har försökt... Men jag tror fortfarande att dina huvudnycklar heter näring och energi och stresshantering.

Vet att du testat mariatistel, även i flytande form? Mic McMullen har ett örtapotek som vissa får sälja... Hans mariatistel är oslagbar.. Jag svarar bara på flytande örter, de är oftast färskare. Finns nåt som heter Toxiform (även det i droppar) som renar levern, dessa två i kombination är supereffektivt. 

magneter, dvs magnetterapi är en bra energikälla... iaf för mig.. 

Jag tror som jag skrivit i någon annan tråd någonstans att jag måste börja någon annanstans än att försöka få kroppen att jobba. Jag tror att jag först måste ta bort det som tröttar kroppen. Jag kan ju rena och stärka levern till död-dagar om jag inte får bukt med det som orsakar denna oreda... Jag tror allt mer på kortisolet, jag tror att jag är född med hög stressnivå i kroppen. Jag tror att jag vandrat vidare på den vägen och gjort mig beroende av de kickar kortisolet ger mig... Jag är idag helt övertygad om att det är nr: 1 När stressen försvinner kommer kroppen att klara det den ska alldeles av sig själv tror jag :-) 

Jag passade på att kolla blodsockret nu inatt när jag ändå jobbar, och har tillgång till en apparat. Blev aningens förskräckt?!
Jag hade ätit vispgrädde+hallon kl 20:30, och 2 timmar senare hade jag 7,8 i b-glucos. Nästan 4 timmar efter hallonen låg det på 7,7 fortfarande! NU när jag kollar har det gått 6 timmar och det är nere på 5,6... Behöver jag vara orolig?! (Fast det är jag redan, hmm...)

Nu har jag nyss ätit kanske sammanlagt drygt 3 dl naturell yoghurt med 4% kolhydratinnehåll. Innan låg b-sockret på 5,6, och nu efter en halvtimme på 7,5mmol. OK eller inte OK? Eller är det viktigast att se hur snabbt det sjunker/normaliserar sig efter att man ätit?

Jag kanske skulle "glucosbelasta" mig själv vid något tillfälle med äckligt gelégodis eller dylikt, men det tar emot...

Redigering: nu har det gått ytterligare 20 minuter och det ligger på 8,1. Det var ju bara lite yoghurt, för tusan?! Kan en delorsak vara att det är natt, har ju nattjobb som sagt?

magma - Jag tror faktiskt det är bäst om du undviker kolhydrater.
Är du stressad så har du troligen mer kortisol och därför större insulinresistens....bättre att äta kolhydrater när man är riktigt avslappnad.

Problembarn. Jag tror det beror på lågt blodsocker. Kanske får du relativt hög insulinutsöndring aven om du bara äter protein och fett och så finns det inga kolisar med för att mota. Jag var så där förut, på normalkost. Om jag åt en måltid utan kolisar gick jag i däck.

Nu reagerar jag inte så för enstaka nocarbmåltider, men om alla mål är nocarb så mår jag inte bra, Äter sällan kolisar till frukost t.ex. Gränsen för mig tycks gå vid kanske 10-15 g kolisar/dag. Hur är det för dig? Reagerar du på en måltid utan kolisar eller är det totalen som för mig?

Pasi: ja, visst är det bäst, absolut... Vad ska jag säga *host* igår var ingen bra mat-dag precis. Blir tyvärr gärna så när jag jobbar flera nätter på raken och inte har den tid eller ork som behövs att laga mat. Jag kollade sockret mycket för att se hur bär+grädden påverkade blodsockret, och om det går upp så pass snabbt och högt (för att vara lowcarb som det trots allt fortfarand är) så är det ju inte konstigt alls om det inverkar negativt på viktminskningen! Både för mig och andra som kanske reagerar likadant.

Går med funderingar också på detta med nattarbete. Kanske att äta på natten är en stressfaktor för kroppen, som ju har en annan ämnesomsättning nattetid och inte är förberedd på att behöva ta hand om mat? Så att man får en större negativ inverkan på blodsockret på natten när man äter än, under dagtid?
 

Magma, på efternatten fram till tidig förmiddag eller så, producerar kroppen normalt sett mer kortisol. Det gör att man blir mer insulinresistent och levern producerar även  mer socker från protein etc under den tiden.

Således är det inte alls konstigt om man får lite högre blodsockervärden när man testar sig på natten jmf med på dagen...

Det är möjligt att nattarbete i sig (särskilt kanske första nätterna en omgång) kan vara stressande för kroppen, ge mer kortisol och ovanstående effekt...

Aha... Tack för svaret Doc_!

Så med andra ord är det antagligen snällast mot kroppen att äta ett ordentligt mål mat på kvällen innan man åker till jobbet så man står sig hela natten- och sedan äta en stadig frukost när man kommer hem istället? Jag börjar kl 21 och slutar först 07, så många gånger är det bökigt att undvika att bli hungrig under de 10 timmarna, det är inte "sovande natt" eller så utan vi är verkligen på benen hela natten.

I de fall jag inte kommer undan att äta nattetid är det kanske bäst att hålla sig till extra fet kost med lite lägre proteininnehåll. Thé med smör i kanske...

Doc_: Det där med kortisol på efternatten har jag hört innan. Vad är hönan/ägget i det dvs är det efternatt för att jag har sovit ett tag dvs det inte blir så om jag som magma är vaken - eller är det för att vi har en inre klocka som säger att det ÄR efternatt oavsett jag jobbar eller ej - eller är det helt enkelt beroende av ljuset eller något annat fiffigt...

Finns det ens svar på en sån fråga?

Jag tror det finns ganska mycket forskning inom just detta, med tanke på nattarbetare och att de skulle vara en riskgrupp för både övervikt och diverse sjukdomar. Tror det finns en inre klocka som inte påverkas hur mycket man än försöker vända på dygnet, även om den kan påverkas av ljus bl.a

I början på natten börjar melatoninet öka. Jag misstänker att nedbrytningen av den (när den kommer till viss nivå) aktiverar kortisol. Men det är nog också beroende av nivån på GH, som är hög på förnatten (reparationer) och allt eftersom de blir klara så sänks nivåerna och kortisolet ökar.
Melatoninet är den synkande faktorn (klockan) och kortisolet aktiveras när kroppen börjar inse att sömnen är färdig.
Vad tror ni om det?

Hur det fungerar med nattarbete vet jag inte, men misstänker att ett melatonintillskott framåt morgontimmarna, innan du går och lägger dig skulle kunna hjälpa kroppen med "klockan".

Doc_ är jag ute och snurrar? 

Jag flyttar tråden till Doktorns frågelåda...

Jag vill bara berätta om min bs kurva här om dagen. Fick ett enormt brödsug, och då brukar jag unna mig det (händer en par gånger i månaden kanske).

Jag åt 2 stekta ägg, 1 dl räkor och två stekta franskskivor (fullkorn). Brödskivorna stektes i så mycket smör att de blev mättade av fettet.

Tyvärr missade jag att mäta bs innan jag åt, men mätningarna efter maten blev så här:

30 min 6,9
1 timme, 7,2
2 timmar 6,8

Mitt "normalsocker" ligger mellan 5 och 6.

Tycker att det är bra värden för en typ 2:a utan insulin... men med metformin i o f s.

Wow ni har höga tankar om mig eller något - de här frågorna borde någon sömnforskare eller hormonexpert få. Hur hormonerna som ex kortisolnivåer påverkas av om man jobbar eller sover på natten vet jag inte riktigt, men säkert kan det påverka och det rimligaste då är väl stress=mer kortisol gissar jag. Sen när man jobbat natt regelbundet ett tag är det möjligt att man får en ny hormonell dygnsrytm liknande den normala, men förskjuten.

 

Nancy, ja vad skall man säga om de värdena? Ser ut som vilken normal frisk person som helst skulle jag säga. Grattis du tål tydligen lite kolhydrater ibland för blodsockret!

Sen hur det påverkar ev viktnedgång är ju en annan sak förstås.  Hur går det för dig annars, länge sedan?

Tack doc, skönt med ett expertutlåtande

Annars går det bra i det stora hela. Jag gick ju ner 15 kilo i våras och sedan har jag stått nästan stilla... går mera ner än upp och viktminskningen ligger på 17-18 kilo nu. Jag har inte försökt komma av platån heller, utan känner att kroppen nog själv väljer att släppa av när den hämtat sig från raset i våras... ingen brådska här inte Har som önskemål att plocka en par kilo till snart, eftersom mitt BMI då säger att jag bara är överviktig och inte fet. Midjemåttet har krymt 5 cm sedan jag slutade gå ner i vikt, så viss omfördelning har nog skett i efterhand.

Under sommaren har det i alla fall känts hur kroppen hämtat sig efter allt elände som var förra hösten och vintern. Jag har blivit piggare och piggare och arbetar nu 75 procent mot att tidigare knappt klarat 50. Magen håller sig så snäll som jag kan kräva av den och jag har fått sluta med Remicadebehandlingarna, vilket verkar fungera. Vid mitt senaste magdoktorsbesök (en barsk typ) utspelade sig följande konversation:

- Hur mår du nu då?
- Jo, jag mår väl som jag förtjänar..
- Jasså, vad är det som är fel då?
- Inte ett dugg! Jag mår helt underbart bra!

Tror det var första gången jag sett den doktorn le

Hur det står till med alla andra värden vet jag inte, eftersom jag undviker (behöver inte) att gå till distriktsläkaren. Ska iväg på årsdiabeteskontroll i januari, så då kommer det väl en rapport.

Undrar hur jag mått i dag om du inte fått mig att våga släppa insulinsprutorna Andreas???  Jag är sååå glad för att du finns!

Roligt höra, och tack!

Låter ju som att det går precis så bra för dig som du förtjänar. Underbart bra alltså...