Hej!

Mycket intressant fråga! Jag svarar utan att vara riktigt kunnande för jag tycker det skulle vara intressant med en disskusion om just detta.

Jag tror att chocken defenitivt blir större (eller vet av egen erfarenhet) men samtidigt så går kroppen snabbare tillbaka till ett "oförgiftat" läge tycker jag. Så man mår sämre av att äta godis än vad man gjorde innan men detta går bort och är som vanligt igen efter någon dag om man återgår till lc. Jag tror därför att det definitivt är bättre att äta lc och fuska någongång än att äta halvdåligt hela tiden.

Gör man tvära kast i kosthållningen från inga till väldigt många kolhydrater så har man inte rätt enzymer i tillräcklig mängd för att bryta ner sockret effektivt vare sig i munhålan eller i tarmen..

Resultatet blir väl en svällande gasig mage kan jag tänka mig.

Vad som också händer med mig direkt vid extrema kolhydratintag är att jag blir väldigt väldigt trött

Det har nog att göra med att hormonbilden ändras snabbt och att man plötsligt har en massa insulin i systemet.. 

#2  Men dufva, tror du det är farligt på något annat sätt? För hjärtat eller så?

 

Säkert mår man bäst av att försöka hålla en rak linje utan snabba kast åt vare sig det ena eller andra hållet..

Sten Sture har vid nåt tillfälle sagt att det kanske tom är nyttigare med normalkost än att hoppa fram och tillbaka..

Jag tror att han talar i viktminskningssyfte när han sa det

Om det skulle vara farligt för hjärtat specifikt med tvära kast vet jag inte.

Jag tror att det ändå är så att varje dag man undviker kolhydratträsket är det en vinst för kroppen.. 

Socker är lättare för kroppen att bryta ner än t ex mjölmat (har jag lärt mig av någon här på forumet).

Vad som händer är nog individuellt. Har man candida som man håller på och svälter, så kan den slå tillbaka och ge kraftigare besvär än vad man haft tidigare.

Tror absolut att en riktig sockerchock för en kropp som är van vid LCHF blir en betydligt större chock än för vana. Enzymsystemen i kroppen är antagligen inte anpassade. Hört flera LCHF-are berätta hur dåligt de kan må av en plötslig stor mängd kolhydrater. Dessutom tänker jag på filmen "SuperSize Me" där han plötsligt börjar äta massor av MCDonaldsmat - i början går ju hans leverprover upp riktigt högt talande för leverskada - efter ett tag börjar de sjunka igen kanske för att levern anpassat sig.

Men någon enstaka sådan "chock" tror jag ändå är försumbart jämfört med att äta mer kolhydrater än kroppen mår bra av varje dag.

Tack för alla svar. Jag hoppas att min hjärna kan övertygas om att hålla mig borta från socker med hjälp av skrämsel...

Chocken måste ju vara ännu större för dem (de flesta?) som äter extremlite kolhydrater. Då är ju inte kroppen van att hantera kolisar alls. Kanske är de helt renons på kolisenzymer. Kanske kan man tänka sig att insulinet löper amok också. Det måste vara därför många upplever diverse ganska kraftiga negativa saker även efter ett måttligt övertramp, typ att de ätit ett äpple eller EN bit godis.

Bara mina funderingar, men min tro är att man gör sig känslig för kolhydrater genom att undvika dem helt. Vad säger doc?

Jag som har mått skit om jag tar 2 chokladbitar på tom mage är inte lika känslig längre....men kanske handlar det om helt andra mekanismer!?

Har inte läst någon forskning på ämnet (om det ens finns) men jag tror som du hemul, extremlite kolhydrater under lång tid kanske leder till att enzymsystem nedregleras som gör en mkt känslig för kolisar? Som du säger, att man GÖR sig extra känslig även om man under den tiden såklart har jättebra blodsocker.  Personligen äter jag inte särskilt strikt, och märker inte heller något speciellt när jag då och då får i mig lite mer...

Jag har inte heller läst något specifikt om just det, men nog verkar det rimligt?

Jag måste faktiskt testa hur jag själv reagerar. Jag tror inte jag gått särkilt mycket över den nivå jag bestämt mig för att ligga på en enda gång. Jag tenderar snarare att ligga lägre än jag vill. 

Jag *tror* inte jag skulle reagera på en större mängd socker i samband med mat. Troligtvis skulle jag göra det om jag intog det på fastande mage. Jag mådde lätt dåligt av enbart socker förut också, nämligen.

Jag vet vad som händer med mig, jag aktar mig noga. För sju år sen fyllde min bror 50 och jag hade hållt mig till en diet (kommer ihåg dåligt vilken iordningen det var) som påminner väldigt mycket om det vi äter nu........ Ialla fall jag åt ägg och ost, tror inte jag åt bröd........... kommer inte ihåg vad  jag åt till mat. Gick ner ivikt ialla fall. Kommer till min brors kalas där faster hade med sig två fantasiska tårtor och mamma hade med sig n-bollar, sådan vi fick som små. Ialla fall jag åt som förr..........och på mycket kort tid  vände sig Allt och kom upp. På natten kom en fruktansvärd klåda på ryggen och under fötterna. Detta höll på säker en vecka. Jag fick flytta ut i vardagsrummet kommer jag ihåg, jag la våta handdukar i frysen som jag sen la på ryggen, jag stog ute på betonggolvet barfota............ Jag var på vårdcentralen och dom fattade ingenting, jag fick cortison. Eter detta har jag fortfarande dålig känsel på ryggen.  Som sagt jag aktar mig

Jag har ätit engelsk lakrits en gång under min LCHF tid, och blev riktigt dåligt, yr, illamående och fick världens huvudvärk. Sen har jag inte svävat ut på det viset.

Jag tycks klara rent socker ganska bra (typ socker på sådant som är tillåtet) tex en helt glutenfri mandelbiskvi typ Sarah Bernard eller vanlig gräddglass. Viktminskningen fungerar inte, bg ökar drastiskt men jag blir inte dålig av det.

Om det däremot är andra kolhydrater än socker i en kombination med övrigt jag normalt avstår, blir jag dålig - aldrig som Anna-Elsa beskriver, men tillräckligt för att avstå.

Ett sådant exempel skulle kunna vara tårta, bullar, kakor, men även matbröd, pizza, paj, pannkaka o dyl

Jag ser det som en glutenintolerans mer än en sockerintoleras för min del.

...eller kanske stärkelse intolerans?

Till och med det Pasi.... jag är nog mest intolerant mot stärkelse - annars skulle jag ju fixa tex maizena och det är lika illa.

En sockerchock är lindrigare än en mjölchock för mig.

Äter jag socker blir det en sockerfylla med baksmällesymtom, sötsug och konstant hunger dagen efter.

Senast jag åt pizza var jag sjuk en vecka. så det blir inga mer pizzor för mig.

Det är väl bara att plåga sig fram och se vad som händer om man äter något olämplig.

Stärkelse och sädesslagen är mycket värre än socker för mig.

Klarar mig utan större "men" om jag smäller i mig en 72% chokladkaka men om jag käkar ett par potatisar eller lite pasta får jag tydliga problem..

Jag tycker det verkar finnas en övervikt mot stärkelse...

Är det dags att göra en undersökning? Vi har en sen tidigare någonstans- när jag trodde få samma svar - men det blev inte så - kan bero på att jag formulerade mig fel - så någon annan kanske skall testa denna gång...jag glömde något val så för många tog genvägen...

Det är inte helt lätt att ställa dessa frågor

När man var liten fick man ju alltid höra att man fick ont i magen om man åt för mycket godis. Jag fattade aldrig det, för det hände aldrig.

Men i helgen åt jag smågodis. Mer än bara smakade på en bit. Inga stora mängder, men 10 bitar kanske. Ett par timmar senare skulle jag resa mig ur soffan och kunde inte räta på mig för den kramp jag hade i magen. Det släppte så fort gasen kom ut, men nu fattar jag vad som menades...
Jag fick alltså ont i magen - det kändes som en jäsdeg, men det gick över på några minuter.

Men äter jag en liten bit sockerkaka mår jag betydligt sämre och under längre tid. Så jag tror också att jag är känsligare mot mjöl än annat socker.

Jag gjorde glass till min son som fyllde år. Jag smakade kanske totalt 4 teskedar glass. Resultatet var förskräckligt.

-Hunger och oro dagen efter.

-Eksem på sidan av kroppen, på benen och rumpan. Finns kvar ännu en vecka efteråt och det kliar.

-Mina framtänder ändrade färg till grå. De ser nu riktigt fula ut.

Jag kommer aldrig att göra om det.

Ibland när jag äter lunch på restaurang kan jag få den otrevliga reaktionen som Dufva beskriver; gasmage, ballongmage, kramper. Oftast är det något i salladssåsen som gör det, men exakt vad det är i såsen som får magen att göra revolt vet jag inte. Min egna majonäs funkar ju bra, liksom vispgrädde och creme fraiche.

Har dom socker i såsen?? Laktosen tål jag ju. Eller är det några skumma kemikalier?

chapp: jag får de reaktionerna när jag får i mig E621 - (smakförstärkare, glutamat) de är vanligt förekommande dessvärre.

Då måste jag ha utvecklat en reaktion mot glutamaten som jag inte fick förr, då jag åt mer av det. Det klassas ju som ett nervgift, glutamat. Tänk att man kan bli tillvand något sånt!

Det är samma för mig - fast jag har tolkat det som att jag innan mådde så allmänt dåligt att jag inte kunde urskilja vad som var vad. Nu när jag äter "rent" 9 mål av 10 är det lättare att veta vad som är vad.

När jag började med LC gjorde jag det radikalt genom att bara äta "kött & fett" fast jag visste inte att det hette fakir och kände inte Sten Sture då, det var dessutom på tok för lite fett (LCLF). Det var ett försök till elimineringskost i samråd med VC för att se vad som gav alla mina mag- och tarmbesvär.

Hjärtklappning! Gammal tråd, jag vet, men måste ändå fråga om det är någon mer som får hjärtklappning av mycket socker?Jag är inte särskilt känslig för kolisar, blir dock gasig av för mycket vetemjöl. Äter jag en större mängd godis får jag hög puls och hjärtklappning i timmar efteråt, typ som efter astmamedicin (adrenalin). Är det något fel på mitt hjärta, eller?

Jag brukar kunna få det om jag äter kolisar när jag inte ätit det på länge. Det är obehagligt som tusan, men jag anser det är ofarligt. Jag känner mig full, får hjärtklappning och blir så ini bombens trött. Kanske ingen sockerchock, men väl sockerfylla...

Låter som ett bra sockersvar blodtopp, högt B-gluc som leder till kraftig insulininsöndring  och därefter ett snabbt blodsockerfall då man blir yr och mår dåligt.

#27  Precis så har det hänt för mig också. Hemskt otrevligt.

#28 Ja, jag tror inte jag har nåt problem med sockret (diabetes) så tillvida. Har faktiskt ingen aning om vad jag har för fasteblodsocker eller nåt alls. Fast jag behöver ändå hålla mig från kolisar i alla fall, om inte annat för att förebygga eventuella sockerproblem längre fram. Och så mår jag så mycket bättre ändå =)

#29 Frågan är varför jag utsätter mig för det...
  Jag har inga starkt uttalade beroendeproblem, smakar jag inte så är det ingen fara. Men jag märker att om jag smakar på nåt sött så är jag körd... *merameramera*

Tack för alla läsvärda kommentarer.

Nu har jag fått en förklaring till det som hände mig igår. Jag har ätit LCHF nästan helt strikt i några månader och lyckats gå ner i vikt. Kolhydrater håller jag på en mycket låg nivå och har inte ätit godis eller läsk ed på länge.

Igår drack jag ett litet glas uppvärmd ICA-glögg med lite nötter och russin - ville bara testa hur det smakade och det var mycket sött. Efter en stund blev jag svagt illamående och kände obehag och efter en timme blev jag ohyggligt trött, så jag gick och vilade. Tröttheten ville knappt gå över och idag är jag fortfarande lite trött.

Jag är övertygad om att svaret på detta har jag funnit i kommentarerna. Jag kommer aldrig mer att smaka ICA-glögg eller liknande.

Ju mer jag läser om LCHF desto mer övertygad blir jag om att detta är ett rätt val för mig.

"Klåda, gasbildningar, hjärtklappningar"... av så lite? Skojar ni?

Jag har ett enormt problem. Jag blir så grymt godissugen av LCHF så det finns inte. Blir inte nöjd förrän jag har ätit ett halvt kilo lösgodis, om ens då. Sen kan jag återgå till strikt LCHF, tills nästa sug kommer. Hur sjutton man ska balansera kolhydratintaget blir jag inte klok på... viktnedgången är väl annars det mest positiva jag har fått av den här kosten. Har haft den i cirka en månad.

#33 Så länge du ger efter för suget kommer det tillbaka. Se det som en drogavtändning - först får man grymma abstinensbesvär, men om man härdar ut går de över så småningom. Men så länge man fortsätter ta drogen varje gång man får abstinens så håller man kvar beroendet.

Jag blir urdålig, mår riktigt kasst, känner mig rentav sjuk om och när jag plötsligt hivar i mig mängder av socker efter en lång period med lchf.

Smakar galla i munnen redan efter en timme och får en fruktansvärd huvudvärk....

Och ändå lär jag mig inte utan kan då och då trilla dit, som en riktig sockerjunkie.....

Jag blir också grymt sugen efter ett tag med LCHF. Först har jag abstinens, sen försvinner sockerbehovet helt. Sen tappar jag aptiten, och sen blir jag sugen på kolhydrater... Den tillåtna maten känns inte tilltalande alls, det är svårt att få ner något. Men något med mjöl och socker går i... och så är jag tillbaka på ruta ett. Första veckorna var allt lugnt, men nu över julen har jag fuskat varje vecka, flera dagar i rad. Jag skiter i om jag mår dåligt av det, det är viktuppgången (och bristen på nedgång) som känns oroande. Undrar om jag nånsin kommer kunna anamma det här på heltid. Vad händer tex om jag ätit LCHF i tre år och börjar känna att jag vill äta normalt, kommer jag lägga på mig som sjutton då?