nötter och mandlar och ostkuber är fint att ha med sig

förresten Arn var bra

Härligt att höra. Har höga förväntningar.

Planerar att gå och se den. Jag har läst alla böckerna.

Bara bra att det knastrar. de andra äter ju pop-corn. Var och såg Guldkompassen i dag och höll på att bli galen på alla andra som prasslade och tuggnade och knastrade och slurkade. Tog ett tuggummi till slut bara för att inte bli störd av de andra.Fläsksvålar är väl ok om man gillar dem.

I morgon skall vi se Råttatouille hela familjen och funderar också på nåt att ta med. Nötter? Skall ju helst vara något som räcker ett tag också.  Salladskål? Knaster knaster kras kras. Ha! Men då vill väl inte barnen sitta bredvid mej. 

 

Liten kylväska med potkäs ? 

När jag gick på bio senast föll jag för frestelsen och vanans makt. Jag köpte 7 godisbitar från lösgodiset. Kassörskan som tog betalt tittade missmodigt på mig och undrade nog vad jag hade gjort av resten av godiset, för så lite godis kan väl inte någon vettig människa handla.

Jag tryckte i alla fall i mig de sju bitarna innan reklamen knappt hade börjat. På vägen hem var jag sååå hungrig. Jag var beredd att kasta mig in på närmaste hamburgerhak och beställa en stor meny med hamburgare med bröd, pommes, cola och hela rubbet. Jag betedde mig som värsta missbrukaren. Som tur var hade jag sällskap av min dotter som åtmistone lyckades dirigera om mig till korvkiosken där jag köpte en lammkorv UTAN bröd och bara lite, lite senap.

Usch det godismisstaget ska jag inte göra om imorgon när vi ska på Arn. Ska göra parmesancips och serranochips att ta med. Måste komma ihåg att ta med vatten också för chipsen är lite salta.

Kika in på min blogg under kategorin Recept så hittar du några snacksalternativ till smågodis.

När jag var på bio senast och såg Guldkompassen hade jag med mig en liten burk ostkuber och en termos med te. Gick alldeles utmärkt.

Men hallå!

PÅ BIO ÄTER MAN INTE! Före eller efter, ja, men inte UNDER FILMEN!

Jisses, här berättar vi för varandra hur mätta och belåtna vi blir på vår mat och hur länge vi klarar oss utan - då ska man väl klara av två timmar på bio!

Ursäkta utbrottet, men ni förstår vad jag menar.... Förresten,  Råttatouille är alldeles underbar!

Jo det gick bra - förstås - två timmar utan mat. Problemet är vanan sen tidigare. Trappa ner eller bryta tvärt. Jag var beredd att sitta utan att äta i två timmar, det var också helt OK. Men jag var inte beredd på ljuden från de andra. Så fort det blev tystare i filmen detta oändliga snaskande, prasslande. GRRRR! Hatar prassliga godispåsar! Inte så mycket för att de triggade mig utan för att oväsendet förstörde stämningen i filmen.

Tidigare när jag åt pop-corn själv märkte jag det inte.

Därför funderingar på lite knastrig moteld. Parmesan och parmachips låter bra.

Men tror ändå att det får bli "obeväpnat" med ett tuggummi som reserv-försvar. Det borde ju gå att vänja sig. Eller?

JA latmask! Precis vad jag tycker också! Just bio är verkligen ett tillfälle då man absolut inte behöver trycka in saker i munnen! Man har ju en (förhoppningsvis) underbar filmupplevelse pågående och ska inte förstöra den genom att rota i godispåsar. Med en mamma i filmbranchen har jag sedan barnsben varit frekvent biobesökare, och tack och lov så är inte snacks-knaprandet utbrett då branchfolk ser på film på bio. Tack vare att jag inte har fått in vanan med bio-snacks, brukar jag istället göra det till en grej att INTE äta under filmen, möjligtvis har jag en vattenflaska eller ett tuggummi. Upplevelsen blir MYCKET bättre när man inte behöver ha tankarna på att fiska upp rätt godisråtta ur påsen i biomörkret. Ser till att inte vara utsvulten, sätter på något mjukgörande på läpparna som luktar lite gott och drömmer mig in i filmen.. Och så njuter jag av att känna mig mycket fräschare än popcorn-moffarna på raden bakom... (att man inte heller stör andra besökare är såklart också en anledning!)

Är enig med LatMask och honung. När man ser på bio äter man inte. Gjorde det tidigare när jag var yngre, men numera kanske under reklamen men inte under själva filmen...

Måhända att det bästa och riktiga att göra är att inte äta under en film, men sanningen är ändå att jag i hela mitt liv levt med att äta under filmer (och hela tiden annars med för den delen! ). Det är inte lätt att bryta bara sådär, och i och med att mina "biovänner" kommer käka popcorn tycker jag det känns bättre att ha något annat att tugga på än att frestas! Just nu funderar jag på parmesanchips eller blomkålschips!

Ät feta goda imderbara MACADAMIANÖTTER!!!!!!

Apropå Arn, min son är med där, som statist men iallafall!!!!!!

#15 Min plastbrorsa är också med i Arn, som ridandemed pilbåge!

ullna! macadamianötter tycker jag var ett utmärkt förslag om man absolut vill ha något att knapra på! låter inte alltför mkt när man tuggar, luktar inte så att det stör andra, och så borde man ganska snabbt känna sig nöjd eftersom de är så mättande. så att man inte längre känner sug efter snacks.. och kan därmed ägna sig åt filmen istället! kul med statist-rollerna - det gör det alltid roligare att se en film när man kan spana efternågon man känner!

NÖTTER! Jag är ju en nöt som inte tänkt på det!

Ölkorv knastrar inte.

Märkligt ämne. Kan man inte gå på bio utan att äta bör man inte gå på bio.

/SSS

Va tyckte du om filmen då? Lite OT kanske fast ändå inte :)

Jag är nog ganska besviken tror jag..... fullkomligt älskar böckerna och har väl läst dom 10 ggr var tror jag.... 

Det finns så kallade "Wild Chips" som är torkade flagor av ren- och viltkött (= rent protein). De är jättegoda. Knastrar inte, så de borde funka i en biosalong, om man gör ett lagom stort hål i påsen...

#20  Fast så enkelt är det ju inte riktigt, för oss som har problem med beroende och ätande...  Vi försöker leva normala liv men när folk omkring en äter godis så är det superbra att man har snacks som är OK att äta istället, t.ex. ost, ölkorv, nötter osv.

Jag vill fortsätta gå på bio även om jag har lite problem med mitt ätande.

Jag tilhör sådana där konstiga människor som kan gå på teater eller konsert utan att äta någonting. Det beror förmodligen på att jag bara äter när jag är hungrig.

/SSS

Jennix, ursäkta min totala idioti om matberoende...men innebär detta alltså rent generellt att vare sig du är "mätt och belåten" eller ej, så triggas du igång och vill ha whatever, när andra äter runt omkring dig? Kära nån, det verkar alldeles förfärligt...säger en som (nästan) alltid är mätt och belåten...

Jag gillar också Arn - fast då menar jag osten - förlåt - kunde inte låta bli. Falbygdens Arn är min favoritost.

#25 kan inte svara för Jennix och de andra, men för min del: ja.

#25  Ibland, ja. Nu har LCHF varit så otroligt bra för mig och mitt sockerberoende men jag faller fortfarande dit ibland, pga psykologiska aspekter.

Jag menade inte att låta näsvis eller nåt, ville bara påpeka att det inte är så lätt för alla som det lät i vissa inlägg...

Antar att det känns lite känsligt för mig, när folk säger att "det är bara att låta bli att äta"... 

Folk som kan ta en godisbit och sen sluta, dom kan vara lyckliga. Det kan inte jag och många med mig. Det är svårt att förklara vad sockerberoende är om man aldrig haft dom problemen...

Om folk äter godis på bio, som detta exempel gäller så vill jag absolut ha godis. Det är en fixering, ett beroende. Det har absolut inget alls med hunger att göra, även om beroendet naturligtvis blir sämre av om man är hungrig.

Men kan man äta godis tills man är proppmätt och kräks efteråt, då är det ett problem. Och inget "normalt". 

Jag förstår att ingen menade att låta otrevlig, men jag hoppas att folk kan lära sig mer om sockerberoende och då förstå hur man kan "falla dit" ibland.

 

Jag förstår precis. Det är inte så enkelt som att man "är mätt". Då är det bättre att förbereda sig och ha ett bättre alternativ de gånger man misstänker att man kommer att frestas tycker jag.

Sen kan man ju allteftersom försöka bryta beteenden. Jag går vägen via tuggummi. Käften får nåt att syssla med och tankarna kan släppa "vad skall jag tugga på".

Att det just inte är "bara att låta bli" det är ju det som är en del av tanken med kolhydratberoende-teorin, eller?

Insulinet höjs om vi äter kolhydrater, men det har ju även visat sig att det höjs om vi äter artificiellt sötade produkter och att det kan höjas väldigt snabbt, innan kolhydraterna nått ut i blodet. Då tänker jag: en psykologisk koppling, då kan det väl även vara så att lukten eller tanken på godis/kolhydrater kan dra igång något i min kropp.

Oavsett hur det är så vet jag - tuggandet, smaskandet och lukten i biosalongen var jättejobbig första besöket, andra gick bättre. Tänker att man skall våga utsättasig för att vänja sig och kunna hantera detta på ett nytt och bra sätt.

Vet ju att andras kakor och bullar inte längre triggar mig som de gjorde i början.

Men det är svårt att vara motvalls. En så stor del av biografernas intäkter kommer ju från pop-corn läsk och godis. Och de är bra på att sälja in sina varor...

Men som det heter: "Bara döda fiskar flyter med strömmen. de levande simmar!" 

#29 Jättebra det där med tuggummi, så gör jag också när risken finns för mig att bli sugen. En övergångsperiod är bra när man har många saker att ändra på!

instämmer med föregående talare. Missbruk är jobbigt framförallt när det gäller något som så många anser är oskadligt "för lite kan du väl ta..."

Där för är det bra att den här tråden finns och att vi kan ge oss som känner behov av att äta på bion tips, råd och ideer.

Igår var jag på Peter Jöbacks trettondagskonsert med Stockholms Filharmonikerorkester på Stockholms konserthus, och det var helt fantstiskt oförglömmligt. vilken upplevelse. Om Peter Jöback kommer i närhetern av där ni bor, så gå och se honom (och lyssna) Han är bara så bra.

#31 - Tack Kia för att du förklarar så klokt och bra.

Det som verkar vara så fantastiskt med LCHF är att det hjälper många med olika ohälsobakgrunder, vilket innebär att kanske inte alla känner igen sig i allas resonemang här på forumet. Men det ger å andra sidan fantastiska möjligheter att få ta in fler perspektiv.

#32 - Jag tycker också att tråden är bra och hoppas att fler ger sina tips.

 

Det slutade med att blev inte snacks alls för min del, men en godispåse för killen. Inga problem, det är popcornen som jag längtar efter på bio! Men det gick bra och filmen var kanon tyckte jag!

#9 word. Jag åt pytt nyss och jag är sjukt mätt nu trots att jag åt en knapp portion. Och med nyss menar jag klockan 20. Nu är klockan 22:30. Så ni överlever en film hur lätt som helst.

Det är väl i likhet med att vara bortbjuden? Jag var bortbjuden idag. De visste inte något om mitt nya livsval och det är väl mitt eget fel att jag inte tänkt på att underrätta dem i förväg. Hur som helst:

• Förrätt: Vit, krämig röra med räkor och rökt lax på ett vitt bröd.
• Varmrätt: Kasslergratäng med ris, grädde och ost, samt även potatis och hemlagade köttbullar samt sallad.
  
• Efterrätt: Vaniljglass med blåbär och hjortron samt kaffe.

Jag åt:

• Förrätt: Vit, krämig röra med räkor och rökt lax.
• Varmrätt: Kassler, köttbullar och sallad.
• Efterrätt: Kaffe med grädde.

Det var inte alls jobbigt att sitta och dricka kaffe medans alla de andra åt glass och smaskade. Är inte det som i en biograf där nästan alla andra smaskar på något? Man behöver inte äta för att andra gör det. Vill man ändå äta kan man väl ta med lite nötter eller ost i en burk. För övrigt tycker jag fortfarande att en film - som man dessutom betalat för att se(!) - ska ses utan avbrott. Jag tillåter endast avbrott när man innehar möjligheten att spola tillbaka.

#36 Nu kan jag ha missförstått dig men jag tror inte du fattar vad ett sockermissbruk handlar om. Efter vad jag förstår av ditt inlägg så får jag känslan av att du tycker att det är ju bara att äta så man är mätt före. Du har tydligen aldrig varit sådan att du stoppat i dig ett halvt kilo smågodis på en timme TROTS att du egentligen är hur jäkla mätt som helst.

Du har tydligen inte heller varit i situationen att ditt andra jag har handlat, dvs tagit godiset, stått i kö och sedan ätit upp minst halva innan den första jag har upptäckt vad det handlar om. Det handlar inte om att man är hungrig eller sugen. Varför behöver knarkaren en sil eller alkholisten en sup? Är vi sämre människor som måste äta något?

Till alla er som anser att man inte behöver äta på bio. Jag instämmer helt men se inte då ner på oss som inte klarar av det utan behöver äta något "som alla andra".

Utan att peka på ngt särskilt inlägg vare sig i denna tråden el ngn annan anser jag att man inte ska skuldbelägga ngn för att den personen inte klarar av att vara "lika duktig" som ngn annan!

Vad vet vi om den andra personens bakgrund, erfarenheter o problem? Vissa påståenden här är som när jag fick höra att jag nog inte skulle skaffa barn. Jag skulle inte bli en bra mamma bara för att jag sagt att jag var jättenervös för att bli mamma (för första ggn). Vad visste den människan om mig av en kommentar på nätet!?

Om folk kämpar på för att göra sitt liv bättre på ett el annat sätt ska vi stötta,  komma m goda råd o hurra för dem när det går bra. Bättre äta ngt nyttig el t o m halvnyttigt än ren skit!!!

/MaMaMade, trött o lättretad idag

Tillfälligt inhopp. Har man ett beroende av något slag så bör man undvika situationer där risken att falla för detta beroende är särskilt stort. /SSS

#39 och som sockerberoende så kan man knappt vara med på någonting i samhället eftersom det finns överallt. Är det det livet du önskar oss?

#39  Jag ska nog bita mig i tungan och inte svara på det där...

Men jag vill säga, att det känns onödigt provocerande och lite moralistiskt. Bara min åsikt, Sten Sture.

Jag tror inte att jag är särskilt moralistisk. Men har man ett beroende som man mår dåligt av så bör man försöka att bryta det. Det är oerhört svårt i början, men det blir lättare efterhand. Underhåller man sitt beroende så blir man aldrig fri.

Sten Sture

Jag tror att de flesta här är medvetna om vad de ska undvika el inte...iaf de som varit m ett tag.

Fattar mkt väl att ett beroende är ett beroende, har både jobbat m alkoholister + har problemet o släktes så beroende vet jag vad det är.

Anser dock att lite skit är betydligt bätte än mkt skit, även om noll, zero, nada skulle vara bäst naturligtvis.

Det jag mest reagerade på var uttryckssättet, att skriva ngn på näsan kan oftare stjälpa än hjälpa! Vet själv hur i andras ögon banaliteter kan förstöra så mkt för en som t ex har dåligt självförtroende. Diplomati är grejen!

Nu kanske jag ska provocera lite också. Redan när jag var liten fick jag "smäll på fingrarna" om man åt något på bio. Före filmen, under reklamen, fick man prassla, men när filmen började, störde man om man tog något ur påsen och så har jag då blivit uppfostrad. Men en påse M var obligatorisk före filmen, men hade den inte gått åt, fick den snällt vänta tills filmen var slut.

Kanske en generationsfråga, men jag blir irriterad om man sitter och smaskar och klunkar brevid mig fortfarande, detta sitter i ryggmärgen. En jättespännande film och någon som knaprar popcorn, näe.

Nu tycker jag faktiskt jättesynd om er som är sockerberoende, det är ju något som jag sluppit. Trots att jag har varit en godisälskare, men utan beroende. Och jag förstår att det kan vara väldigt svårt, särskilt när alla andra håller på. Men jag säger ändå, inte på bio, tack.

Men egentligen är det väl inte till er man ska säga detta, utan till alla andra som sitter i lokalen och som göder sig själva och sina barn med socker och kolhydrater, de har ju inte förstått problemet och att de förmodligen skapar framtida problem. Ni vet ju redan att problemet existerar och att det är oerhört svårt att åtgärda.
 

Jag har en liten bok som heter Frågor och svar om Skaldemans diet. Det är ingen tillfällighet att jag ägnat ett helt kapitel åt frågan om sockersug och andra sug. Läs gärna det kapitlet. Jag citerar ett av många svar:

//Fråga:

Jag äter mycket kött och lågkolhydratgrönsaker till vardags. Min frukost ser bra ut och jag dricker minst tre liter vatten om dagen. Men till helgen äter jag kanske lite grädde och bär, eller en liten portion glass, och då trillar jag dit. Sen kan det bli en orgie i bullar och pasta. Trots att viljan finns. Vad är det som inte stämmer?

//Svar:

Det finns de som klarar av att "festknarka" på helgerna och leva sunt under veckorna. Utan sug eller dåliga samveten. Jag tillhör inte den gruppen och tydligen gör inte du det heller. För oss som har anlag för omåttlighet är det bara total avhållsamhet som gäller.

//Det spelar ingen roll vilken drog det gäller. Bullar, amfetamin, godis, sprit, choklad, chips, potatismos. Alla fungerar på samma sätt. Om vi regelbundet tillfredsställer vårt sug så får vi behålla det livet ut. Men bryter vi det en gång för alla så tonar suget bort. De flesta sugen försvinner på två månader. Mitt sug efter pasta satt kvar i något år. Nu är det helt borta.

//Kroppen är en konstig maskin. Men lever vi som vi är avsedda att leva, en dag i taget, en vecka i taget, och så småningom en månad i taget, så får vi den kropp och den hälsa som vi är avsedda att ha.

/SSS

//PS

Det ligger i beroendets natur att man uppsöker situationer där det är särskilt lätt att falla. Då kan man ju placera ansvaret för fallet utanför sig själv.

Jag blir också störd av ätande på bion men jag anser att jag inte kan förbjuda andra, bara upplysa dem om att jag blir störd. Precis som jag inte kan skriva andra på näsan att de äter sig sjuka på sin kost. Jag kan upplysa andra på ett fint sätt vad jag anser/vet/tror men sedan är det helt upp till var o en hur de beslutar. Så länge de inte bryter mot ngn lag el skadar en annan levande varelse.

Ska man dra den sista meningen till sin spets så är väl godisätande på allmän plats att trigga en beroende o att inleda andra i det. Men då får ingen äta/dricka/röka/snusa någonting på allmän plats el inför andra, t om fam, för den delen. För det finns alltid ngn som är beroende av ngt överallt.

Jag kan avstå rent godis, en fin mörk chokladtryffel o jag är oftast nöjd. (Är kvinna = hormoner...ja ni vet. ) Däremot har jag jättesvårt att motstå chips o ostkrokar o sitter ngn annan o äter i samma rum som mig så suger det till efter det...då hade jag gärna haft ngt annat, mer nyttigt att knapra på för att inte falla för frestelsen att sätta i mig en chipsskål.

visst jag kan förstå resonemanget med avhållsamhet men det betyder att jag under en inledningsfas då på kanske 6 månader inte kan handla i affär, köpa något till bilen på macken, gå på evenemang eller träffa släkt och vänner. Det betyder total isolering. Jag kan inte ens jobba på andra ställen än hemma.

Jag har haft perioder när bara maken handlat eller jag bara kunnat tanka och betala via automat. Att få ta omvägar från arbetet för att inte se en skymt av bensinmack, affär eller kiosk. Åka på småvägar handlar det om. Ett helt företag att ta sig från a till b

Och så handlar det inte om sug för min del för det existerar knappt längre. Jag bara köper och äter även om det är rentav äckligt. Och du kan vara säker på att jag fettladdar!

 

ursäkta att vi har kapat tråden

Det ena leder till det andra...

Det måste vara fruktansvärt att vara i din situation korseett! Jag avundas dig (er) *inte*!

Märker också att det blivit så många korsvägar att vi pratar förbi varandra...som ngn här sa ngnstans; vi är alla olika o olika former passar olika människor...ngt liknande det  iaf.

Jag gör avslut här. Ha det gott m rätt sort!

Jag ber om ursäkt för min del i denna tråd, eftersom det känns som att vi diskuterar helt andra saker än det som frågeställaren frågade om: dvs. tips om snacks.

Vi kanske kan diskutera bio-beteende eller sockerberoende i en annan tråd? Bara en tanke...

God idé och lättare att hitta efteråt!

Annars kan man ta beroendebiten hos Kia inne på Beroenden.ifokus.se... Där finns det ännu fler som förstår vad man menar med att sitta fast i träsket. Det är inte lätt för dem som aldrig varit med om det och då blir det ofta pajkastning.

En sista notering från en som förstår med huvet sas men inte i hjärtat vad det innebär med beroende: Det är förstås jättebra att t ex Beroenden i fokus finns, så att de drabbade kan ge varandra tips, råd och stöttning.

Men - diskutera det också "här ute" så att vi som inte riktigt hajar kan lära oss! Vad kan vi som medmänniskor - släkt, vänner, arbetskamrater - göra? Vi är inga elaka pajkastare...Många är nog som jag, som muttrade om att jag var godisberoende och alltid ville ha godis efter maten - det "beroendet" gick över efter en halv dag med LCHF! En ny tråd om skillnaden mellan "beroende" och BEROENDE, kanske?

Eller så är Du LatMask välkommen till Beroenden iFokus och studera BEROENDE.

För mig är det så att mitt sötsug försvinner absolut på LCHF och jag kan stå emot - men någon gång - någon stans i livet - slår min hjärna slint och talar om för mig att jag visst klarar av att äta lite godis eller vad det är. Jag vet inte när och jag vet inte var - i förväg - i så fall hade jag nog kunnat stå emot. Alla kända "trix" klarar jag numer. När suget väl är där - då hjälper LCHF att bryta - men det är olika hur fort. För mig går det mycket fortare nu än förr - då kunde ta en månad eller mer - jag kämpade timme för timme vissa perioder.

Nu går det ofast på ett par dagar och jag kompromissar sällan under tiden. Kompromissandet gör brytningen segare och mer tidsödande. En del vill ha det så - medan jag hellre bryter tvärt.