Jag vägde mig...
Under flera år har jag undvikit vågar. Var ganska viktfixerad under perioder som yngre, lite "anorexi light", och har inte velat bli det igen. Har faktiskt varit lite "rädd" för vågen.
Har också på senare år haft på känn att jag vägt mer än jag skulle önskat, även om jag inte haft medicinsk övervikt, och tänkt att det är onödigt att veta siffran så länge jag tyckt att det är någorlunda ok. Tidigare åt jag som en "dietistdröm" och när jag började motionera för cirka fem år sen gick jag ner en del och kände mig smal. Men sen märkte jag att det nog smög sig på några kilo efter hand, trots fortsatt motion.
För cirka två år sedan vägde jag mig ett par gånger i samband med hälsokontroll, och vikten låg då runt 70. Det tyckte jag var "mycket" men försökte bara glömma siffrorna och acceptera att man blir lite tyngre med åren. Jag var ju i bra form osv.
Började med lchf i slutet av mars. Visst har jag märkt att jag har gått ner i vikt, har gissat på runt fem kilo, men har fortfarande låtit bli vågen. Kanske av rädsla för att bli "besviken" i onödan eftersom jag känt mig nöjd med maten och vikten.
Häromdagen fick jag ett infall, smög in i dotterns rum och klev upp på hennes våg. (Vitsen, tänkte jag, var att sedan kunna märka om jag skulle gå upp igen.)
Fick en chock! Jag måste ha gått ner tio-tolv kilo! Vågen visade 58, en vikt jag inte haft på många år (kollade sen med annan våg, det stämmer). Hälsomässigt en mycket bra vikt för mig. Och visst är jag glad över att slippa bilringarna mm överflöd!
Denna viktnedgång har skett HELT utan ansträngning, utan hunger, och utan att jag ens tänkt på det särskilt mycket. Har varit "strikt" när det gäller ris, pasta, bröd, potatis, men äter ganska mycket grönsaker och nötter, en del mörk choklad. Måste säga att jag blev jätte- och glatt - överraskad!
