Inlägg på Kolhydrater
Grupp: - Off topic - (OT) Läst 2026 ggr

OT - Hjälp, snälla, mitt vägval i livet

Hej på er alla söta, stöttande och omtänkamma!

Jag befinner mig i ett vägval i livet och känner mig ganska villrådig.
Tänkte att jag kanske kan få ta del lite av er samlade livsvisdom om någon ids sätta sig in i min situation.

För att undvika en del svar jag redan har fått eller reaktioner på mina valmöjligheter som sådana tänkte jag börja med en mer principiell beskrivning av mitt problem och sen säga rakt ut vad valen står mellan. Det handlar lite om principer kontra praktikaliteter, därför vill jag ställa frågan på detta sätt. Hoppas ni förstår min avsikt med det.

Om någon kommer på vad det handlar om innan jag sagt det är det inte hela världen.

Ok, here it goes...

För en handfull år sedan närde jag en väldigt vågad dröm om en sak jag vill göra i mitt liv. Jag var beredd att offra väldigt mycket för att uppfylla min dröm. Jag satsade helhjärtat, planerade, tränade, försökte men misslyckades på mållinjen. Grymt nedslagen och i tron om att det var helt kört vände jag min dröm ryggen och påbörjade ett annat, mer stillsamt och typiskt liv. Det är ett liv jag är rätt trött på nu och som jag om inte annat behöver en paus ifrån innan jag blir "vuxen".

För ungefär ett halvår sedan visade det sig att jag fortfarande har en chans att uppfylla den här gamla drömmen. Först skrattade jag och tänkte att "Det tåget har gått för mig, det är för sent!". Min situation idag är en helt annan mot för fem år sedan. Jag kan känna mig lite för gammal, inte fysiskt lika stark som tidigare och att drömmen skulle kunna välta en påbörjad karriär, eller åtminstånde fördröja den. Dessutom finns det en partner att ta hänsyn till idag och detta skulle göra att vi skjuter på alla framtidsplaner ganska lång tid.

Men ju mer jag tänker på det, desto mer lockar det att ändå försöka. Det skulle utveckla mig som människa, ställa mig inför utmaningar jag aldrig kommer kunna hitta på annat håll och förmodligen rensa mig på en hel del rastlöshet.

Det finns ändå några frågetecken som jag inte kan räta ut. Dessa går inte att räta ut, det är bara att hoppa och se om jag och min tillvaro håller. Ger jag mig in i detta måste det ske helhjärtat och det är sista gången jag kan försöka få till det. Måste bestämma mig senast på onsdag.

Vi börjar såhär, så ska jag berätta vad det faktiskt handlar om sen.

Ska jag vara pragmatisk och taktisk eller ska jag satsa och försöka uppfylla min dröm, med risk för att misslyckas igen?

Raring, uppfyller du inte din dröm så ljuger du för dig själv. Du sviker dig själv. Och det kommer att komma tillbaka till dig alltid som en påminnelse. Kanske inte idag, men kanske imorgon.

Fast din livssituation har förändrats, så betyder det inte att du inte kan satsa på din dröm. Om du bara vill detta så funkar det nog i nuläget också, iannat fall kan du fundera över VARFÖR INTE?

Lycka till!

Försöker du och misslyckas, så har du i alla fall försökt. Om du skulle misslyckas, så finns det säkert andra gynnsamma val för dig. Livet är långt och hänger inte på bara en valmöjlighet.

Ni har rätt bra poänger båda två.

Detta har ju redan kommit tillbaka som en påminnelse, detta ÄR påminnelsen om att det är något jag VILL - må så vara att det inte är helt rättfärdigat på alla plan.

Och går det inte, så går det inte. Och då var det inte menat att bli så i mitt liv. Varken rättvist eller kul, men så det är. 

Nu tycker jag att det är jättesvårt att ge andra råd i sådana här frågor. Jag tror att svaret finns inom dig.

Finns det en risk för att du kommer att ångra och tänka mycket på det, om du inte försökte ännu en gång? Hur skulle det påverka ditt liv? Vad skulle det betyda för dig om du inte lyckades? Vad skulle det innebära om du tog chansen och lyckades?

Kan verkligen tänka mig att det inte är lätt beslut, men som raphanus skrev, livet är fullt av många möjligheter och vägval och vi vet aldrig på förhand vad som kommer att ske.

Ett stort lycka till i ditt vägval!!

Jo jag förstår att ingen kan välja åt mig, det vore bekvämt men det fungerar ju inte så. Man måste ta av sig plockhandsken och kasta bollen ibland.

Det finns nog risk att jag kommer ångra mig om jag inte tar chansen. Det finns också en risk att det hela blir ett totalfiasko och att jag ångrar att jag genomför det hela också. Det beror till viss del på omständigheterna.

Mitt liv... det skulle innebära att jag lägger ett helt år, 24/7, på att leva i detta. Allt annat läggs på is, eller blir väldigt sporadiskt. Kan leva med att göra uppehåll med alla mina fritidsaktiviteter ett år tror jag. Det kan gå att kombinera, i små mängder.

Om jag inte lyckas så händer ingenting (jag har alltså bara mitt självförtroende och min stolthet på spel). Iaf i MITT liv. Det finns alltid en risk att förhållandet inte klarar av att jag skulle vara så frånvarande ett helt år, men man kan ju vända på det hela. Om vi inte klarar ett år av svårigheter - skulle vi då överleva småbarnsåren och andra prövningar som kan dyka upp? Överlever förhållandet detta så blir vi starkare.

Lyckas jag så gör jag en liten omväg, halvhalt, i mitt övriga liv. Inte jobba, inte flytta ihop med killen, göra ett studieuppehåll. Ett år som sagt. Det är ju inte för alltid jag pratar om. Och det kan vara meriterande i CV:t, så det är inte helt flummigt. 

ja då är det ingen tvekan imho

Go for it!!

Du blir inte förbannad för livet, pojkvännen stöder dig, du sätter dig inte i större skuld än du rimligen klarar av, du har ingen försörjningbörda för någon än dig själv. Nettot ligger på plus.

Så varför detta tvivel? Fundersam

Jag har också en dröm men min dröm handlar om en bil jag vill ha. Men jag vill nog att det ska fortsätta vara en dröm för på avstånd blänker kromen men i verkligheten måste den putsas och är svårmanövrerad och stöldbegärlig och allmänt besvärlig.
Kan det vara samma med din dröm, att den är vackrast just som en dröm? Om inte, tycker jag absolut att du ska satsa! Lycka till i ditt val.

Varför gör det ont när knoppar brister? Varför skulle annars våren tveke?

tveka heter det

Om det är din stora dröm så go for it!

Bättre att ha provat o misslyckas än att inte veta hur det skulle ha gått!

Jag ångrar idag att jag inte jobbade utomlands i 20-årsåldern, innan jag var "bunden" av jobb o katter!

Åldern är inget hinder idag, men jag har blivit bekvämGlad

#8 - Tvivlet kan bero på din personlighet eller valmöjlighetens natur. Det handlar bara om att du måste bestämma dig för att blunda för tvivlet eller inte. Det är tyvärr det livet handlar om ganska ofta.

Raring - go for it säger jag också. Visst är det svårt (man kanske inte ens ska?) råda andra, men min livserfarenhet (jag är 53 och har varit med om en hel del både positiva och negativa erfarenheter i livet) har gjort att jag idag själv försöker uppfylla

mina drömmar. Vad går livet ut på om inte att försöka uppfylla  det som man drömmer om? Leva livet som andra tycker att man ska göra? Absolut inte - det är mitt liv och då ska jag leva det som jag vill - givetvis ta hänsyn till närmaste familjen men lagom.

Jag tror att om man INTE uppfyller sina drömmar så blir man inte lycklig längst inne eller mår bra, och de som älskar en vill att man ska vara lycklig. Och stöder en i dettta. Givetvis gäller detta åt andra hållet också!

Vad har du att förlora?

Jag vill inte uppleva att jag sitter på min 80års dag (eller 100 helst!) och ångrar det jag inte har gjort.

Som någon klok person sa: "det enda man ångrar är det man INTE har gjort".

Lycka till! 

Nu blir jag väldigt nyfiken vad du drömmer om att göra. Av din fråga kan jag inte utläsa ngt annat än att valet i ditt hjärta är redan gjord, men det finns saker som du inte riktigt vill ge upp, eller inte vet hur det blir sedan.

Så är det alltid med val. Någonting måste man välja bort, fast kanske behöver inte det bli så. Har du ett bra förhållande, så har du det kvar sedan. Om inte? Ja då vore det synd att ge upp drömmen för det.

Tänk att sitta som gammelmormor och berätta för barnbarnen att du kunde ha blivit den och den, gjort det och det, men vågade inte välja!

Jag skriver lite av erfarenhet, jag har en gång gjort ett väldigt svårt val, ändrat livet fullständigt. Och det var svårt. Och jag ångrar inte en enda sekund. Jag har upplevt saker jag inte kunde föreställa mig innan jag valde, och i slutändan har jag blivit lycklig och klok på köpet Glad

Lycka till!

Det finns för och nackdelar med allting och vi får aldrig några garantier. Men om jag inte skulle satsa på något som är en dröm eller en passion så missar jag ett tillfälle att göra mitt liv unikt.

Ska du inte berätta snart??

 

Mmm, just eftersom du slits är det ett svårt val, det måste vi andra ju respektera.

Själv är jag sån som hoppar på allt åtminstone en gång, men då är det ju lätt för mig att säga att det är klart du ska satsa.

Det som jag ser du ska väga är
Hur mycket skepp bränner på att ta time-out i typ ett år? (socialt, pojkvän, utbildning) Går det att hämta tillbaka? Är det OK?
mot
Hur mycket tror du att du kommer att ångra dig i efterhand?

Och den allra viktigaste, ärligaste frågan:

OM du satsar och det brister på mållinjen igen, kan du leva med det då?

Nu hade jag mest mer funderingar tillbaka, grundbulten är som vanligt att satsa på alla erbjudanden som kommer.

Håller tummarna för att det val du fattar är rätt för dig!

#17 Jo visst ska jag berätta. Helgen kom ikapp mig och blev mer intensiv än jag räknade med. Hade fest och en massa kompisar hemma i lördags kväll. Gödde dem med LCHF-mat. Alla blev proppmätta, älskade maten och vi hade i övrigt väldigt kul. Söndag har varit en lång dag i solen med samma kompisar. Kom just hem igen.

Det här är ett gemensamt svar till er alla som skrivit. Svarar lite omlott på allt.

Många kloka tankar från er allihop. Tack så hemskt mycket! Det betyder mer än ni tror.

Det är som några av er sagt, att valet redan är gjort. Klart det är otäckt att satsa på något och ev misslyckas. Samtidigt kan man ju inte bara ge upp heller för att man inte vågar.

Jag inbillar mig att goda vänner stannar kvar, även om man inte hörs av lika ofta under en period. Speciellt om de vet varför man inte hörs av lika ofta. Utbildningen går att göra en manöver med studieuppehåll och ev läsa någon termin extra för att få time-outen att se bättre ut i CV:t. Sånt måste gå att ta igen, annars är detta inte någon värld jag vill leva i.

Pojkvännen... det där med kärlek är alltid en osäkert kort. Svårt att sia om framtiden, även om man idag säger att man är det bästa som hänt varandra och att man aldrig tänker släppa taget.

Vad är detta då? Jag känner mig nästan lite löjlig, vet inte varför och det är kanske inte så viktigt heller. Jag vill göra värnplikten. Så, då var det sagt.

Jag mönstrade förra gången för fem år sedan. Gick genom hela mönstringen med rätt bra resultat och alla på Pliktverket trodde jag skulle få den befattning jag ville ha. Sen kom jag till syntestet och där hamnade jag under lägsta gränsvärdet. Då fanns det inga alternativ för mig, jag kunde bara återdra min ansökan och åka hem. Det var en bitter eftermiddag. Något år senare ändrades synreglerna och jag klarar synkraven idag. Hade jag vetat det då hade jag sökt på nytt redan för 3-4 år sedan, men jag fick veta detta förra hösten. Kontaktade Pliktverket redan i januari och fick klartecken för min syn, förutsatt att de synvärden jag angett stämde. Så det stora fysiska hindret är "ok".

Nästa grej är min ålder (nog en av anlednignarna till att jag känner mig lite löjlig, snacka om att komma i sista sekunden). Jag fyller 25 i år, sista året jag får ansöka om lämplighetsprövning. Klarar jag mönstringen och blir erbjuden en befattning kommer jag förmodligen vara 5-7 år äldre än de som rycker in samtidigt. Jag kommer ha bott hemifrån i 10 år och dela logement med killar som fortfarande bor hemma. Jag kommer ha en universitetsexamen i erfarenhetsryggsäcken och killarna en studentmössa. Vad det nu gör för skillnad? De kan säkert saker jag inte har en aning om. Bra att vara äldre på ett sätt. Det blir lättare att hantera om någon är omogen, dryg, sexistisk osv. Dåligt för att jag kommer garanterat bli mormor på luckan, bli tillfrågad om jag kan köpa ut och säkert få höra både det ena och det andra. Dessutom tjej bland en massa killar, men det är jag redan van att vara.

Vill man lägga något mer i plusskålen (mer än det jag skrivit tidigare) så kan ju en bra befattning också se bra ut i CV:t, så det är ingen flummig time-out.  

Och som mommo skrev, försöker jag inte igen kommer det komma tillbaka och jag kommer sucka lätt sorgset för att jag inte gav det en chans till. Det har jag redan gjort varje gång jag hört mina kompisar prata om sina lumparminnen, varje gång jag drar på mig min egen uniforum och när jag tänker hur annolunda livet kunde ha blivit om jag sökt igen för ett par år sedan. Är aktiv inom frivilligorganisationerna så jag är inte helt ovetandes om vad jag vill ge mig i kast med heller.

Sedan finns det de praktiska problemen med studieuppehåll, uppskov med lånen från CSN och lite annat som jag vet är lösbart. Försöker se det som perifera problem. Lösbara helt klart. Den dagen, den sorgen liksom.

Jag är lite rädd för att tillvaron kommer gå i bitar om jag lyckas komma in. Jag är rädd att om jag kommer in så visar det sig att det är dötrist, bortslösad tid och inte utvecklande som jag hoppas på. Jag är orolig för hur kroppen ska klara ansträngningen. Håller knän, hälar och rygg? Jag undrar hur illa det är att låta sin utbildning bli ett år föråldrad (man kan ju lika gärna gå arbetslös ett år också). Och sen är ju inte försvaret den mest likvida firman just nu, det finns alltid en risk att jag kommer min men att utbildningen blir skrutt för att det inte finns pengar att slutöva. Övningar med tomma magasin, mycket dötid och igen, slöseri med tid.

Vad ska jag med det till? Jag vet inte, jag bara vill. Tror stenhårt på att man fattar de stora besluten med hjärtat. Eller magen. Och sen hittar man rationella argument som stödjer det beslut man redan fattat.

Hur som helst, jag skickade in ansökan idag.
Dags att börjat träna på allvar...

Ja, i så fall säger jag bara KÖR HÅRT!

Som tjej är det nog bara en fördel att ha en examen och vara äldre. En jämngammal tjej skulle nog känna sig mer under press.

Och en militär utbildning är aldrig fel, det ger dig ytterligare vägar att komplettera din befintliga examen.

Jag lekte faktiskt med tanken att mönstra när jag gick på gymnasiet, men jag visste att jag inte skulle nå hela vägen med fys.kraven (astma som spökade trots träning) så jag utsatte mig aldrig för risken för förnedring.Flört

Grattis till beslutet och LYCKA TILL! Jag tror du gör helt rätt.

Underligt hur man kan vara så lugn och så nervös samtidigt... Glad

 

Måste ställa en liten följdfråga... var det dumt att ställa den här frågan på det här sättet, principen först och sakfrågan sen? Lite självanalys liksom. 

Du är på gång Raring!

Jag är säker på att det kommer att bli kanon! Du har gjort det som du ville! Det är rätt, gå på magkänslan bara!

Jag tycker att det var lite kul att du skrev frågan först och gav bakgrunden sedan. På så sätt tror jag att du fick ärliga svar. Jag tror inte att du behöver vara orolig för att du är äldre än killarna och har andra erfarenheter. Tvärtom inbillar jag mig att det gör att de respekterar dig ännu mer och att du har lättare att förhålla dig till "flirt"!

Stort lycka till - hoppas att det blir precis så härligt som du önskar! Och du - det går väl alltid att avbryta om det skulle bli alltför eländigt?

#25 jo det går att avbryta (eller ANSÖKA om att få avbryta) om det blir totalt överjävligt eller om kroppen går sönder, men det vore ju ännu tråkigare...
Fast då har du ju i alla fall försökt!Räcka ut tungan

Och då gav du det en chans!

Och isåfall har du själv valt att avbryta, och då är det ju vad som känns rätt då isåfall!

Raring, det var väldigt smart att ställa principfrågan först! Hade du berättat direkt vad det gällde, hade vi säkert varit flera som "låst" oss - "göra lumpen?!" Nu presenterade du det som ett spännande projekt, det kunde ha varit vad som helst, från att bygga barnhem i Afghanistan till att lifta genom USA...Du fick nog, som Kalleankasmormor säger, ärliga svar p g a det.

Det kan kanske vara så att det inte finns någon vidare "framtid" inom försvaret, men det lär vara en fantastisk ledarutbildning! Tillsammans med den andra utbildning du har kan det kanske leda till en plats i livet du inte ens visste att den fanns!

Lycka till Raring och håll oss underrättade om hur det går!

Många lyckosparkar och kramar från LatMask!

 

Tufft!

Men du klarar säkert!

lycka till

Yaay! Go for it! Och måtte kärleken överleva värnplikten!

Ja måtte den göra det om det går vägen detta. Ovanligt att förhållanden överlever sägs det, men å andra sidan kan man ju tänka sig vilken ålder folk befinner sig i också.

Pojkvännen är ganska militärfrälst så han har full förståelse även om han känner sig ego och vill ha mig nära och lättillgänglig för mys. Så hopp finns det allt. Och man kan ju önska sig en placering nära hemstaden så man slipper sitta på tåg 18h på en tredagars-permis.

Det är defintivt inget negativt att ha lumpen som avbräck i CV:n, som LatHund skrev, får man in ledarskapserfarenhet och utbildningar via militären där, så är det ett väldigt starkt plus. 

Att det kan bli bökigt att vara ensam tjej har du nog fått finna dig i oavsett när du gjorde det. Men det ger ju bara att du får en naturlig ledarroll, inget fel i det alls. Att ta avbräcket nu när du är ung är vad som är vettigt, det är alltid svårare när man har etablerat sig (avser barn, bolån och en massa annat som inte väntar på sig hur som helst). 

Lycka till, Raring!

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna 

[tillbakalutat]

Kan bara hålla med föregående talare i allt!

En bra erfarenhet, ser bra ut i meritlistan.

Fördel att du är lite äldre när du är tjej.

Våga din passion...bättre att prova o falla än att banga ur...hör själv till dem som bangar ur, man mår inte bra av det i längden. En dag kommer då du frågar dig varför om du inte försöker nu.

Föhållandet...antingen håller det el så håller det inte. Jag känner inte er två. Jag o Guben är iaf tillsammans efter 24 år trots att vi började vårt samboskap m lumpen; 40 mils avstånd (förutom när han var nere i Halmstad...hela landet typ...) o hemgång varannan helg. Är ni två mogna människor som uppriktigt älskar varandra fixar det sig annars är det inte tänkt att bli er två.

De varmaste lyckönskningar till din framtid...vad det än blir!

*rullar på golvet och ylar av skratt*

MimLan, tack för din "uppgradering"!

Från att ha varit en vanlig, slö Latmask, har jag nu blivit en kompakt, smart LatHund!

Tackar!

#36 F'låt, lathund är det ord som jag använder av mig oftast, inte konstigt det blev lite tokigt. :)  

 

Yah go for it Raring säger jag också! Jag hade också velat göra lumpen men det fanns inte när jag var i den åldern...

Och jag ville det väl inte tillräckligt för att slåss för det!

Heja på ochj lycka till! Glöm inte att låta oss veta hur det gick 

Oooh lita på att ni kommer få följa med på det här äventyret (blir kanske en egen tråd så småningom). Än så länge vet bara EN kompis att jag sökt. Samma kompis som precis lyckats få sitt inskrivningsbeslut upprivet, mönstrat om och nu rycker in om 2 månader. Han är 23, dvs också i äldsta laget. Vi är lika besatta av det här nu. Träning, motivation, varför göra det här ö h t och sånt.

Har inte bestämt mig för vilka i min "verkliga" omgivning jag tänker berätta för. Pojkvännen går det nog inte att dölja för och det är säkert dumt att göra också. Däremot alla andra kompisar... går det åt skogen kan det ju både vara skönt att slippa prata om det och att få stöd i form av "men du gjorde ditt bästa".

Självklart vill vi ha ruppdateringar på läget!

Du kommer att fixa det galant!!

Raring! Min erfarenhet är att vi människor oftare ångrar saker vi inte gjort, än att vi ångrar saker vi gjort. Om det går åt skogen så vet du att du gav det en chans, och man lär sig alltid någonting även om det inte går som man hade tänkt.

Jag visste att du visste! FlörtJag tror absolut att du tagit rätt beslut! Du verkar ha tänkt igenom det ordentligt så nu är det bara att satsa allt! Om det mot förmodan inte skulle gå har du i alla fall gett din dröm en ärlig chans.  LYCKA TILL!! 

Go for it! Ett år är faktiskt inte så lång tid som man tror. Och som flera har sagt, det kommer att vara en jättebra merit att ha på ditt CV. För att inte tala om själva erfarenheten!

Jag hoppas att ert förhållande är av den karaktären att det håller. Killen är förhoppningsvis inte av den svartsjuka typen som får en massa idéer om vad du kan ha för dig långt borta med en massa killar. Och, inte minst - tänk om du avstår från att följa din dröm för förhållandets skull, och sen tar det ändå slut om ett år (sånt händer ju också). Hur mycket skulle du ångra dig då?!

Lycka till! Och du - jag har förstått att det kan vara rätt tufft för tjejer i lumpen (det vet du säkert redan mer än jag om), så tänk på Grynet och TA INGEN SKIT!!! 

Hoppar in i den här tråden sent.

Jag är övertygad om att man stärks enormt av att uppfylla sina drömmar. Alla erfarenheter som kommer med det är värda sin vikt i guld.

You go, girl! 

Ni är ju för söta Glad

Här satsas det för fulla segel. Om inte annat är det en bra startsträcka för att komma igång ordentligt med träningen. 

Det är ju inte alls säkert att jag kommer in bara för att försvaret prioriterar tjejer (det skrivs in lika många tjejer, men det är totalt sett färre värnpliktiga än någonsin). Ingen kan ju ha undgått vilka besparingar som väntar heller.

Lycka till Raring. Go for it. Hade själv lite drömmar om försvaret en gång i tiden, men jag var lite för gammal redan då. Det blev civilförsvaret, men har åkt ur rullorna pga ålder där med.

Hoppar också in i tråden sent. Säger bara GO FOR IT!
Det är klart att du ska ta chansen. Du har ju klarat 2inträdesprovet2 så varför inte. man blir bara rikare på erfarenheter.

Kan f.ö berätta om min yngsta dotter ,18 nu och tar studenten. hon har i flera år sagt att hon ska mönstra och vill göra "lumpen" . I år har hon fått litet kalla fötter, inte för att hon tvekar men hon vill vänta ," jag kan ju göra det här ända tills jag blir 25". Så hon tänker plugga ett år eller två och mönstra sen.

#47 Jag har inte klarat "inträdesprovet" (dvs själva mönstringen) ännu. Har däremot skickan in min ansökan/anmälan att jag vill mönstra. Lite skillnad. Det dröjder säkert minst två veckor innan jag får något som helst besked om när jag är kallad för alla prov.

Jag tror din dotter gör rätt som väntar lite. För egen del hade jag blivit helt knäckt om jag gjort lumpen vid 19 års ålder. Jag trodde inte det då men inser det såhär i efterhand, även om jag var i rätt bra fysisk form då också. Tipsa henne om att träna under väntetiden, det tar ju lite tid att bygga den typ av seghet  och styrka som krävs för långa marscher med 30-50 kg packning. Om hon inte redan gör det vill säga.

 

//Raring - trött efter 1500 m simning 

Dottern går i ett gymnasium där man förbereds för bl a lumpen.Det är tuffa fyspass flera gånger i veckan, träningsveckor i fjällen, gruppsykologi och ledarskapsträning bla. Alla grabbar i klassen och den tjej som ansökt i år har fått sina placeringar.
Det lät nästan lite udda, men vad vet jag som gammal naturbruksstudent... Glad Idrottsinriktning på gymnasiet har jag hört talas om, men för värnplikten? Speciellt med tanke på att det är tal om att den allmänna värnplikten ska skrotas 2010 och ersättas helt med en längre officersutbildning och en yrkesarmé. Spännande iaf.

Bra tänkt!

du är klok och som sagt - ser bra ut i CV och du blir också lugnare när du vet vad som kan hända och vad du ska göra åt det.

Befälsämne kanske?

//H 

 

 

#51 kanske det, men samma syn som ställde till det för mig tidigare ställer till det där också, iaf om det handlar om en karriärsväg. Klarar inte synkraven för YOff. Fast det finns ju laseroperationer om man verkligen vill.

Annars brukar tjejer skrivas in på befälsbefattninar ganska ofta. Vi får se vad som händer. Än så länge har jag inte hört något från pliktverket. 

Dags för en liten uppdatering här.

Myndigheter är rätt långsamma och just denna har enligt min handläggare väldigt mycket att göra just nu. När jag ringde och stötte på lite gick det snabbare.

Fick svar från Pliktverket under semestern. De säger att jag är för gammal för att kallas till mönstring rakt av eftersom man måste vara mellan 18-24 år vid ANTANINGEN till grundutbildning. Jag behöver motivara vad jag har för "särskilda skäl" för att komma in senare. Håller på och författar ett brev nu, för jag åker iväg igen imorgon och de vill ha in kompletteringen om en vecka. Jag vet inte om jag är hemma till dess...

Försöker se det som en anställningsintervju. Vad har jag för särskilda skäl... plugget, visst. Men sen då? Vad kan jag tillföra försvaret? Att jag har rent egoistiska skäl är en sak, men vad har DE för nytta av mig? Svårt.

#53 Livserfarenhet, yrkeserfarenhet(?), motivation. Sådant som tonåringarna inte kan ha, annat än motivation. Men även där klår du dem eftersom din motivtion har än mer bäring eftersom den finns kvar även efter att du haft lite liv.

#54 Ja motivationen kan de nog inte klaga på. Glad

Tror precis som du att det är "livserfarenhet" och "motivation" som är de starka korten. Tänkte säga några ord om att jag ville avsluta min högskoleutbildning också för att inte ha den liggande halvfärdig. Och avsluta med att jag är intresserad av fortsatt verksamhet, typ utlandstjänst. Där vill man ha in folk med mer livserfarenhet.

 

Raring !

Du fixar det så klart.

Vad har de för nytta av dig?

Jo, massor!

Jag tycker du ska ge ord till "livserfarenhet", berätta vad du gjort i livet. Jag har aldrig tidigare träffat på någon som bott i tält i Costa Rica t ex.  (eller var det Nicaragua?) Och vad det har inneburit för dig som t ex inte rädd för oförutsedda händelser, flexibilitet, kan leva obekvämt... Sen under livserfarenhet ska du också dra nytta av ditt namn.

Vad det kan innebära för dem att du faktiskt har skaffat dig en ordentlig universitetsutbildning och är synnerligen kapabel att tänka stort och fritt. Dessutom med en pedagogisk förmåga och en ledarskapsförmåga som man måste ha med den examen du har. Det är ju inte som att läsa språk som jag gjort (bl a)

Och din motivation är ju jätteviktig, men jag tror att de flesta tjejer som söker in är jättemotiverade till skillnad från många killar, även om det finns motiverade killar också. Förklara din motivation med argument, du har många. Ett viktigt argument är ju också att du nu efter din utbildning väljer att satsa på det här, trots att din utbildning ger dig ett säkert jobb (?)

Sen kan du också berätta om din fina fysiska form och din träning. Du är ju inte någon man trampar på precis. Man får någon som står stadigt på egna ben och som man inte behöver trigga, hetsa, egga, använda piska på, utan en som själv är träningsvillig och kan leda andra.

//Karin

Sajtvärd på Diabetes.ifokus

Förlåt att jag inte svarat än, tiden den helgen gick så himla fort med att packa upp, packa om och skriva brev. Sen iväg igen bums.

Tack Karin! Så många kloka, värmande ord!

Jag ringde handläggaren på Pliktverket idag, tyckte inte att mitt brev blev så bra men nu är det inskickat iaf. Han sa att jag kommer få göra första delen på mönstringen (den som sker över nätet) oavsett och att jag kommer få inloggning och sådant så snart övriga handläggare är tillbaka från semestrarna i slutet på juli.

Så i augusti tas väl nästa steg i denna historia.

Fick svar från Myndigheten idag. Avslag."För gammal. Det finns inga synnerliga skäl i ditt fall." Möjlighet till överklagan inom tre veckor. Borde jag fortsätta försöka slåss mot handläggarna? Hur?

Inte min månad detta...

 

Överklagar du inte, får du aldrig veta om du nog skulle platsa ändå. Överklagar du, visar du att du i alla fall verkligen är intresserad. Försöka duger.

Japp, håller med Raphanus. Eftersom du verkligen vill detta finns ingen anledning att acceptera ett nej så länge det är möjligt att överklaga.

Idiotisk regel för övrigt, att vara så rigid i fråga om ålder.

Fair Winds and Following Seas!

Du ska överklaga tycker jag. Du hade inte möjlighet att söka tidigare och så lastgammal är du ju inte. Du har ingen familj, god fysik och är verkligt motiverad. Din ålder skulle egentligen vara en fördel i det här fallet eftersom det kan vara tufft att komma som ung tjej till detta sammanhang. Och såväl för killar som för tjejer kan ett par års erfarenhet (särskilt av den typ du har) komma bra till pass.

Se om du kan få reda på vad "synnerliga skäl" kan vara och skriv här så kan vi hjälps dig att fundera ut argumentationen. Det finns en massa skrivproffs och argumentationsproffs här... Flört

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna 

[tillbakalutat]

Klart du ska överklaga! Ring handläggaren som du talade med tidigare och fråga vad som saknades. Du visar ju på ytterligare motivation om du överklagar, att det inte bara är "ändå"! Du vill verkligen. Och kan mer än de flesta redan.

//Karin

Sajtvärd på Diabetes.ifokus

Skrik ÅLDERSDISKRIMINERING!

Diskriminering är ju lätt att ta till lite här och där nu för tiden! Jag tycker verkligen du ska försöka så långt det går, nu har du väl givit dig in i det, ge inte upp nu!

 

...men jag har en skitfånigt praktisk fundering...  ...men maten då? tror du man kan få lchf i lumpen?

Glad Jo jag får ta tag i och ringa. Möjligen går det inte att få reda på ev. särskilda skäl. Dokumentet de hänvisar till vad "särsklida skäl" är fanns inte publicerat på www.mil.se men det betyder inte att det inte går att få ut.

Sitter och klurar på mina egna särskilda skäl under tiden jag kör mellan hemmet och sjukhuset för provtagningarna (pappa, inte jag). Ska be om hjälp med formuleringarna när jag ringt och kollat. Och eftersom jag sagt det här måste jag ta tag i det. Flört

#64 Om det vore så väl, men det finns ju rätt goda skäl till att man inte ska vara för gammal inom utbildningen. Ju äldre man är desto mer kostar man per år efteråt eftersom krigsplaceringen blir kortare. Dessutom kan man alltid hänvisas till hemvärnet istället så alternativ finns ju. Nåja, jag ska försöka ändå. Man kan ju lika gärna fortsätta stånga huvudet i väggen tills man svimmar.

LCHF-mat i lumpen? Jo, tanken har passerat mitt huvud också. Lumparmat är detsamma som skolmatsalsmat. Går inte att vara strikt på något sätt, allra minst i fält (då är det frystorkat pulvermos med köttbitar och saftsoppa som gäller). Kan ju låta bli pasta/ris/potatis i den mån det går och äta ägg till frukost. Man tränar ju mycket vilket gör att man har högre kolhydrat-tolerans. Jag är ju dessutom inte insulinresistent vad jag vet. Men går det så ska jag naturligtvis försöka få min mat som jag vill ha den. Däremot kommer jag inte vara omöjlig med "normalkost", att komma in är värt blodsockersvaj och kanske något kg extra.

 

Det här blir ett långt meddelande....

Jahapp, då har jag övervunnit min motvilja för telefoner och ringt min handläggare. Han var jättetrevlig och hjälpsam (eller så var det den charmiga dialekten).

Han sa att jag är för gammal men att jag naturligtvis kan överklaga så tittar de på ärendet igen, fullständigt hopplöst behövde det inte vara. Det var bara att ta upp alla de skäl jag kan tänkas ha.

Överklagan avser ändring av Pliktverkets beslut att avslå min ansökan om antagningsprövning (i.e. mönstring).

I skrivelsen det hänvisades till står det att "särskilda skäl" kan vara att man har en uttalad önskan om att bli yrkesofficer, genomföra utlandstjänst eller om man har en utbildning som kan vara av särskilt värde för försvarsmakten.

Jag kommer inte kunna bli officer med mindre än en ögonlaseroperation, uppfyller inte synkraven. Men det hindrar mig ju inte från att vilja det Oskyldig. Utlandstjänst kan jag mycket väl tänka mig. Vet inte om min utbildning är av särskilt värde. Skulle väl vara om jag går några kurser i kemiska stridsmedel eller nåt? Jag är biolog med inriktning på miljövård (pappersvändare på länsstyrelsen med andra ord). Miljö- och hälsoskydd - går både att jobba med inom försvaret och att göra utlandstjänst med.

Annars är det väl att jag vill detta så att det värker i kroppen och mina, ehm... goda personliga egenskaper som är de stora fördelarna. Karin slog väl huvudet på spiken många gånger... svårt att se sånt om sig själv. "Livserfarenhet"... Jag har rest, levt i ryggsäck längre perioder och är van vid friluftsliv med ganska högt tempo. Har organiserat en massa projekt  av olika sorter, både den lilla fältstudien i Costa Rica och sånt som stamrenoveringen här hemma.

Övriga "särskilda skäl" jag kommer på är igen utbildningen jag går. SLU gick över från det gamla utbildningssystemet till ett nytt (enligt den sk Bolonga-processen) med kandidat- och mastersprogram. Min utbildning lades ned i samma veva och återuppstod i ny form. Vi som är antagna och går utbildningen i det gamla systemet har begränsat med tid på oss att slutföra våra utbildningar. Tror iofs att det är till 2010 eller 2011, ska kolla det med min studierektor. För att kunna ta min examen behövde jag hur som helst slutföra min utbildning så snabbt det bara gick. Har bara examensarbetet kvar nu under hösten. Det här sista går definitivt att få skriftligt, vilket kan visa sig viktigt.

Överklagan ska rikta sig till Statens överklagandenämnd och eventuella intyg som kan styrka mina påståenden ska förstås skickas med. Måste ha inkommit med överklagan senast den 25 augusti 2008.

Vore jättetacksam om någon har lust att hjälpa mig med lite formuleringsförslag... Skäms

 

Jahapp alla argumentations- och skrivproffs... har skrivit ihop ett utkast som jag skickat upp på min blogg här på KiF (länk). Det är lite för långt att skriva som inlägg här.

Om någon känner för att hjälpa mig med korrekturläsning, eller ännu hellre kommentera på innehållet och strukturen, vore jag oändligt tacksam! Tycker det här är ganska klurigt.

Hej Raring!

Jag är ny på KiF, och såg din tråd just nu.

Jag kom att tänka på en mycket gammal och mycket klok dam. Hon blev intervjuad på en jämn födelsedag.

Reportern frågade: Har "mor" någonsin ångrat något "mor" gjort i livet? Nej, var svaret. Jag har bara ångrat det jag inte gjort.

LYCKA TILL!

#68 Tack så mycket. Jag har tänkt ungefär så också. De saker jag ångrat hittills är saker jag valt att inte göra. Det är iofs lite kontraproduktivt att ångra saker man har gjort. De blir ju inte ogjorda för det. Glad

Idag damp det ned ett svar på min överklagan.

 

Jag får göra steg ett i mönstringen, den skrivna biten över nätet. Wiiiie!

Det lönar sig att vara lite enveten iaf. Skrattande Sedan återstår det att se om jag blir kallad till de fysiska testerna.

Tack alla som hade input och tankar! Det hjälpte betydligt mer än ni kanske anar!

 

/Glad tjej idag

Va skoj! Skrattande

Sant som sagt; Skam den  som ger sej....

När kommer det att ske?

Lycka till!!!!

Man fyller in en enkät över nätet. Måste göra det inom två veckor (och eftersom jag är så glad kommer jag nog göra det typ ikväll, när jag ätit en mumsig middag) Cool

 

Sen får man vackert vänta igen och se om de kallar en till de fysiska testerna. Än har den feta damen inte sjungit, för att använda en parafras på ett känt uttryck. Det är inte över förän jag står där med den stora säcken full av utrustning och har ett värnpliktsleg. i handen.

Eller om man ska vara lite pessimistisk: jag är inte cynisk, jag är synsk. Jag vet att det går åt helvete. Flört

Men ikväll är jag glad som sagt. Skrattande

Ha en god och glad kväll  Skrattande

Med possitivitet kommer man långt!!

Och plan B kan ju vara det som syns i reklamen överallt nu, aspirantutbildningen.

Mmm... Aspirantutbildningen, 2 år på annan ort men garanterat jobb. Sista ansökningsdag är på måndag. Får nog spara det till nästa år isf, eller gå via hemvärnet istället. Hellre tre månader i skogen än inga alls.

Heja på, Raring!! Om du VILL så kämpa på tills du stupar! Skrattande

JAG FÅR!!! Wiiiieeee!

När det väl blir fart på dem så går det minsann undan. Fick ett brev idag där det står att jag kommer att bli kallad till fys-testen på mönstringen. Datum meddelas senare.

CoolSkrattandeCoolSkrattandeFörvånadSkrattande

Ut och spring med dig tjejen! Hjälp! Pirripirr i magen! Ujujuj!

//JÄTTEGLAD Raring

Grattis!

Vad bra att du kom över din telefonskräck och ringde det där samtalet!

Kör hårt!!!!

Vad spännande det låter!

/Margareta

Jättegrattis! <fx: vågen av glädje!>

Ut och spring med dig! Många armhävningar! Jag håller tummarna!

Grattis!

Vad kulGlad

Kör hårt håller på dig!

 

Ojojojoj vad helt underbart!

//Karin

Sajtvärd på Diabetes.ifokus

Vad kul Raring! Stort grattis - bra jobbat! Jag håller alla tummar och tår inför fys-testet. Skrattande

Just do it! Skrattande

Min syster gjorde lumpen för ett tag sedan (då var hon 26år). Det var tufft men hon har aldrig ångrat det. (15 månader, militärpolis.)

Kör på och lycka till! Skrattande

Inte hjälpte det att springa på rekordtid, jag är ju fortfarande pirrig. Och nu även jättesvettig. Gah!

Tack hörrni! Ni är ju för söta allihopa! Skrattande Betyder massor!

 

Will #84 Vad skönt att höra att det inte är helt unikt med tanter i lumpen. Fast man är ju inte äldre än man gör sig, och så blir man som man umgås. Flört Vänta nu... kommer jag bli spinkig, fjunig och komma i målbrottet nu?

Hur upplevde hon MP då? (som jag f ö tycker verkar vara en toppenbra tjänst, skulle gärna ta den om jag kan).

Å, Raring!!! Trägen vinner! Hurra och kämpa vidare!

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna 

[tillbakalutat]

Yay! Det lönar sig att protestera! Go, Raring!

Fan vad skönt! Kul!

I mitten på NOVEMBER är det dags. Kunde inte hålla mig utan ringde och hörde mig för och så fick jag välja på de tre dagar som fanns kvar 2008. Fanns tider november och i december.

Hur kan de ha så mycket att göra med så få mönstrande? Mycket märkligt. Fick en tid jag gillade iaf. Hoppas det passar ihop med allt annat i tillvaron bara.

Jättegrattis till en tid. Och med lagom tidsmarginal för att lyfta skrot och kuta benen av sig, också.

Jag håller tummarna!Skrattande

 

Bara två månader kvar då alltså. Jag är jätteglad för din skull!

Anna-Karin

Sajtvärd på Burmilla iFokus

S*Curlicue's Burmilla & Devon Rex

Lyfta skrot? Ja herreminje det måste jag nog börja göra mer på allvar. Inte alls min grej egentligen, tycker det är helt otroligt tråkigt. Sååå mycket skönare att jogga i kvällssvalkan ju.

Nu har mitten på november passerat... Oskyldig

Så...? Berätta!Glad

Hehe klart jag ska. Kunde bara inte låta bli att retas lite. Skrattande

Igår smällde det alltså. Min största ågren var faktiskt att hitta dit vilket visade sig vara en befogad oro. Har sett halva Täby kommun, alla korsningar och rondeller. Vilket kaos! En halvtimme sen ramlar jag in och får börja på alla prov, det var ingen fara på taket men det kändes ju sådär.

Vad får man göra nuförtiden då? Jo det är förstås ett standardiserat IQ-test + ordförståelse. Jag är tydligen smart enligt det. Att jag sen tycker att IQ är något man bara kan mäta med IQ-test och därmed ungefär lika vettigt att använda på en individ som BMI är en annan femma. Det används - le och var glad.

Sen är det en massa fysiska undersökningar. Synskärpa och färgseende, hörsel, EKG, hälsodeklaration om diverse sjukdomar och gamla skador. Allt utan anmärkningar. Så cyklar man för att mäta kondition. Styrkeprovet är en manick som bygger på IsoKai. Jag är ju inte någon hulken precis men drog en 4:a vilket jag är duktigt nöjd med! (skalan går från 1-9 där 9 är bäst, tjejer drar vaniljen 1:or och 2:or). Cool

Och så får man prata med en psykolog om sig själv, sin uppväxt och naturligtvis om varför man vill ge upp sin bekväma tillvaro. Jag kvalade tydligen där med.

Till sist får man prata med motsvarigheten till en SYO, inskrivningsförrättaren, för att komma fram till vart man ska ta vägen eller om man blir hemskickad. Jag fick erbjudande om en tjänst som är inriktad mot kemiska, biologiska och nukleära stridsmedel (CBRN) från sommaren. Precis det jag är mest intresserad av, av det jag alls kvalar för.

Ska sova på saken ett par dagar men tror minsann att det kommer bli av. Det passar rätt bra in med min utbildning och verkar intressant!

Jättegrattis! Det låter som om du passerade med flaggan i topp! Härligt att läsa! Skrattande Hur lång tjänstgöring rör det sig om? Berätta gärna mer när du har bestämt dig!

 

Alla utbildningar är 11 månader idag, 2 terminer. Sen kan man söka en 3e termin som är en månad om man vill söka utlandstjänst.

Ja sen finns det hemvärnets 3-månaders grundutbildning och lite sånt men i stort sett.

GRATTIS!

Jätte jättegratttis!Skrattande

Hurra för dig, Raring! Det har varit väldigt kul att följa detta från rubriken om vägvalet och genom alla snårskogar till att du blir erbjuden en tjänst. Trägen vinner!

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna 

[tillbakalutat]

Tack! Skrattande

Det känns lite overkligt och pirrigt. Väldigt mycket "vad-i-herrejösse-namn-har-jag-gett-mig-in-på"-känsla.

 

Skrattande jag får nog starta en blogg till... "mitt liv i grönkläder och gasdräkt"

#101 Ja, gör det! Det lär väl inte bli så mycket matexperiment i lumpen!

 

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

La grammaire est une chanson douce. /Erik Orsenna 

[tillbakalutat]

Å...VAD äter man i lumpen? Präktig svensk husmanskost, föreställer jag mig. Inte direkt perfekt LCHF.

Åh grattis! Härligt att du inte gav upp, måste kännas jäkligt skönt att ha drömmen inom räckhåll! Klart att det måste vara lite läskigt också men det är allt som kräver stora beslut. Lycka till nu och ha riktigt roligt under tiden!

 

# 103

Snarare präktig svensk skolmat...kvalitén är densamma vill jag minnas.

Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det ärligt talat. Kan ju alltid prata med bambatanterna och säga som det är och fråga lite snällt om de kan tänka sig att fixa ägg åt mig till frukost och att jag i övrigt slipper pasta/ris/potatis och bröd i den mån det går. Brukar finnas fil, ost och skinka annars men... ja...

Hålla på och undvika socker och mjöl i såser, pulversoppor, E-nummer och sånt är bara att glömma. Man behöver ju inte äta bullarna och frukten till vardags.

Fältmaten är som den är. Frystorkat med runt 50% kolhydrater och 25/25 av resten. Har levt på det förut och vet att det funkar - även om man blir hungrig efter 3-4 timmar. Man rör så pass mycket på sig att man bränner varenda liten kalori man stoppar i sig.

I övrigt är det väl en sak som är säker, jag är inte fettskrämd längre och man kan ju äta upp det goda först och lämna potatisen om de tvingar upp det på tallriken. Äta maten i LCHF-ordning med köttet och fettet först och inte äta de där rekommenderade 6-8 skvivorna skumlimpa Glad

WOW! Grattis Raring, förstod väl att du skulle fixa detta bara du fick chansen.

Men så svårt att köra i Täby var det väl inteSkrattande

//Karin

Sajtvärd på Diabetes.ifokus

Älskade raring

som mamma till 4 militärer, en är på väg hem från Afghanistan, yngstingen har varit Tchad, näst yngste gör GSU för att kunna bli hemvärnssoldat och han på myndigheten söker alla utlandstjänstgöringar som finns

I pansarsoldat

" flottister

1 på GSu

så kan jag säga dig, det militära är fast i kolhydratföda. "Forma munnen till en tratt" fick pansarsoldaten lära sig.

de är alla slanka som vidjor, gnäller konstant över maten utom han i Afghanisatan osm sett svält

Ett tips

ät ost, be om mer ost

Ta bara vispgrädden när efterrätt erbjuds

Ha nötter och fläskvålar i skåpet

Sovla

Drick mjölk

du bränner nog allt

men det värsta är att försvaret tror stenhårt på kolhydrater

Raring militärmorsan stödjer dig

Men vänj dig vid hunger för ingen oavsett intresse för kolhydrater ogillar militärmaten.

Cool Coolt Raring vi behöver absolut en tuff brutta som du!!!! Äntligen kanske jag får lite nattsömn sen Kyss

Man ska förverkliga alla drömmar man kan.

Lycka till Kram Luccy

@ Pylle... jag vet. Konservativare oranisation får man ju leta efter! Har ätit tillräckligt på olika regementen för att veta att man kommer få gå hungrig. Men så har jag ju viktväktat ett par år, blir väl som en återgång till det. Herreminje... Får väl norpa de små bregottpaketen och smöra extra. Folk får säga vad de vill.  Ska skriva ner dina tips och bunkra med paranötter, fläsksvålar och ölkorv. Ölkorv borde ju gå att smuggla med sig i strumporna eller under bh:n på övning Oskyldig Läskigt att man redan funderar på överlevnadsstrategier...

Ser fram emot ett... hungrigt år. Foten i munnen

 

@ Karin

Jo det var ju jätterörigt att köra i Täby! Skrikandes För jag kom inte bekväma vägen över E18 utan körde över Vallentuna. Hamnade först i Brottby, sen i Angarn, sen ringde jag efter hjälp och trasslade mig via... 265:an genom bostadsområden, över helvetets alla nivåer av rondeller sen tillslut upp på E18 och vips så var man ju framme.  Aldrig lita på kartfunktionen på hitta.se igen!

Danke danke för det andra Glad

@ Luccy

Tack Flört Det blir nog hungrigt, tufft men bra.

På tal om mat i försvaret förresten... läser i deras träningsbroschyrer och hittar följande:

Vissa personer mår och presterar bäst med en låg andel kolhydrater i sin kost medan andra, i synnerhet uthållighetsidrottare behöver mer.

Det är ju först helt rätt och sen helt fel. Nåja, även i konservativa organisationer snurrar kugghjulen, om än ack så sakta.

 

 

(Sid 46 i denna t ex)

I försvarets överlevnadshandbok skriver de att man tappar 7 kg (har jag för mig, en jättesiffra) fett och 1,5 kg (eller om det var än mindre) muskelmassa på 14 dagars svält (max 500 kcal/dag bestående av bär och barr).

Oh toi, enfant du ciel marche sans effroi. Dis nous que demain il revivra. Sors le Shagma, le soleil de l'oubli. Des mondes engloutis…

# 112 Det tror jag ju vad jag vill om. Skulle tro att det snarare blir tvärt om. Läste i Aftonblaskan för något år sedan. De hade mätt fett% och muskel% på några som besteg Mount Everest eller något annat högt berg, före och efter. Killarna hade nästan samma kg i fett på kroppen, men 10-15 kg mindre muskler. Och de åt nog rätt bra under expeditionen ändå.

Men sant är att man går ner i vikt.

Logga in
 
 

Glömt ditt lösenord?

Om du glömt bort ditt lösenord kan du få det skickat till den e-postadress du angav när du registrerade dig som medlem på iFokus.

» Skicka lösenordspåminnelse

 
Registrera dig som medlem - Självklart är medlemskapet gratis
 

 

 

 
användaravtalet

Som medlem får du bland annat...

  • Möjlighet att skriva och kommentera inlägg
  • Skicka privata meddelanden till andra medlemmar
  • En personlig hemsida med dagbok, gästbok och fotoalbum
  • Bokmärka inlägg och artiklar
Självklart är medlemskapet helt gratis!

Logga in på iFokus

 
 

Glömt lösenordet?

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: